Varit nykter nu sedan 10 juli. Lovat mig själv att inte dricka på en lång tid framöver. Det eskalerande förra sommaren. Vi skulle renovera vårt kök. Vi var i Polen på semester under tiden. Snickaren ringer och säger att vi har något vitt i golvet, typ svamp. Tyvärr hade jag ju en del problem med a redan då. Frugan fick ringa till försäkringsbolaget, boka om resan mm mm mm. Det visade sig vara äkta hussvamp. Den är ofarlig för oss men äter upp träet. Tvingade dit försäkringsbolaget som tog dna-prover och skulle återkomma inom en vecka. Det ringde ingen, väntade, jag ringde inget svar. Vi började riva och sanera själv kan ju inte vara utan kök och allrum. Efter 6v ringer försäkringsbolaget och säger att det går på försäkringen är äkta hussvamp.Blir så trött för vi hade ju ringt och ringt ingen visste något. Vi lånade flera hundratusen för renoveringen som vi inte hade behövt. Suck nytt kök i äkta ask fick vi upp snyggt som fan. Sedan malde det på jag slutade med medicin, åkte på kurs till Stockholm söp till det var borta flera dagar frugan efterlyste mig hos polis och missings people. Jag blev lobad av polisen i Mölndal och körd till Sahlgrenska sjukhuset. Kunde ringa min fru mitt i natten. Hon ringde en av mina kollegor som kom på fredags morgon.

Mina elever hade skicka mess via fb, de satt och grät i korridorerna, kunde inte ha lektioner, mina kollegor var till sig. Jag fattade ju inte vilket enorm cirkus det blev av allt. Kommer aldrig glöma den måndagen jag skulle tillbaka till jobbet. På mötet på morgonen ställde jag mig upp och sa "Hej jag heter Magnus och är alkoholist" med darrande röst och knäsvag fick jag det gjort. De flesta satt som frågetecken med gapande mun och stooooora ögon. Ingen visste mer än ett fåtal som jag berättat för. Det var ett av mina tuffaste beslut jag tagit. Detta var i november. Precis ett år idag. 26/11. Mina elever blev i alla fall överlyckliga att se mig. Det var kramar och allt, helt otroligt att man hade sådan empati för mig. Påbörjade behandling. Blev konflikt med min förvaltningschef som ville ge mig en varning för jag hade varit full i tjänsten. Godtog inte det och sa att ge mig en varning du men då för att jag varit borta en dag utan giltigt förfall. Han vägrade och jag som är ordförande i facket visste ju bättre så jag kallade in min regionombudsman. Det blev ingen varning.

Livet leker nu, mår bättre, behandlingen går bra och jag mår bättre. Detta går bra ända fram till juli14. Upptäcker då att hussvampen är tillbaka. Huset blir inlöst till en summa som inte täcker det jag lade förra året. Jakten börjar på nytt. Jag känner styrka men något mal i bakhuvudet. Åker till min syrra i Eskilstuna. På min sons födelsedag krökar jag till det så in uta...... blir lobad för andra gången på två år. Bra gjort. Det är först nu som jag börjar förstå hur illa det är. Kallad till soc får träffa en trevlig yngre tjej som jobbat på behandlingshem för alkoholister. Hon förstår det hela, är nöjd med mig trots allt som hänt. Tyckeratt jag gör allt rätt och man får räkna med bakslag. Hon lägger ned utredningen mot min familj. Angående körkortet så säger hon. Om det blir en utredning träffas vi igen men jag är inte orolig i dagsläget säger hon. Detta mal ju i huvudet. Jag är ju tvungen att ha bil för att jobba. Än i dag har jag inte hört något om detta. Det har snart gått 4 månader men hotet gör mig illa till mods även om jag tror att de inte tar kortet. Har ju aldrog blivit bötfälld innan.

Sitter nu idag i mitt svamphus. Vi har röjt i flera veckor och fredag 31 är det inflyttning. Min behandling kommer att avslutas i december och jag ska äta medicin, antabus till juni har jag bestämt mig för.

Så man kan sluta om man vill, det är aldrig för sent att vända på steken. Det finns hopp för alla men man måste själv vilja ta första steget. Man måste vara openminded för hjälp. Kunna tåla sanningen, få höra den. Tänk på det alla ni som känner er värdelösa pga drickandet. Det är inte ni.Ni har drabbats av en sjukdom som kräver behandling. Man måste få äta medicin om man är sjuk. Var inte generade för det. Det enda som är jobbigt är att den svanska läkarkåren och sjukvården inte har kunskap om detta med alkoholism. Vi ligger 30 år efter USA. Rädsinte detta ändå ta hjälp. Nu ska jag avsluta min kopp kaffe och fortsätta packa. Vi höres alla underbara individer där ute. Kram på er alla.

Tar också din varning på absolut största allvar. Tack - igen - för att du delar med dig. Genom att dela hjälper du både dig själv och andra.

Och du - shit vad modigt du är!! Att gå ut helt öppet är så otroligt starkt och bra! Vilket föredöme du är för oss alla!!!!!

Kram

Nyckelpigan

Vad starkt av dig att berätta här och på FB! Precis som du skriver - du är samma människa med samma värderingar trots alkoholismen. Du valde även att ta tag i problemet direkt när du föll, du har vågat möta allt och jag tror att du hittar din väg igen! De två år du varit nykter är inte förgäves, du har lärt dig enormt mycket som du har nytta av nu! Stor kram

Då har man haft ett förnedringsmöte med min arbetsgivare idag. Fokus handlade om vad jag gjort för fel och vad jag gjort och hur många dagar utan lön det ska bli. Min chef satt surt i 40 minuter och sade ingenting inte heller skolchefen. Till slut sa min rektor att hon var sur på att jag jobbat i fredags fastän hon sagt att jag kunde komma på måndagen. Så när man kommer rakryggad med energi på fredagen och sedan får skit för det.

Ingenting i mötet handlade om min rehablitering eller vad man kunde göra för mig. Jag sade bara att jag inte önskar någon denna sjukdom. Inte ens en klapp på axeln eller något uppmuntrande. Bara skit. Inget förtroende för mig som facklig eller i mitt extra uppdrag.

Så min lilla energi som fanns i fredags är borta idag. Tack och hej för mig

Lat dom inte forstora for dig. Det finns inget varre an andra manniskor som inte kan bry sig. Sta upp rakryggad och fortsatt jobba som vanligt och fokusera energin pa det som ar vart det. Du kommer klara det har, men inte om du blir bitter och tappar fokus. Du har skrivit sa mycket bra har sa lange jag last, lyssna pa dina egna rad sa kommer det ga bra.

Jag är verkligen ledsen för din skull Mange... Din jävla skitarbetsgivare kan ta sig i röven. Ursäkta språket... De har ett arbetsgivaransvar för att erbjuda hjälp och rehabilitering.

Försök att orka vara stark genom det här. Du har gjort något fantastiskt som gick ut öppet med dina problem. Jag är verkligen imponerad, eftersom jag själv beter mig som en chicken i den frågan...

Kämpa Mange! Kämpa!

Min chef fungerar så att om någon annan mår illa eller gör bort sig så njuter hon. Jag har nu pratat med en kollega och det visade sig att min arbetsgivsre ljög för mig idag. Jag är inte förvånad. Men hånad och bespottad blev jag iaf idag.

Leverjag

Det finns alldeles för många dumma människor i denna värld som också har chefsansvar. Dumma på så sätt att de har svårt att se andra och deras behov eller kunna sätta sig in i flera olika perspektiv. Det värsta är att vi måste utsättas för sånt när vi står där ensamma, svaga utan starkt försvar som kan föra vår talan. Pennalism, sadism och rent djävla maktmissbruk. Blir så arg. Tänk vad många viktiga personer och höga chefer som försvarat "kirurgen" trots alla varningar och ren fakta! Undrar hur sådana människor kan leva med sig själva... Vilket lidande de har ignorerat!

Tycker du är världens modigaste! Det finns många som beundrar dig. DN styrka kan vara skrämmande också, för ex en chef...

Kanske dags att prata med Lärarförbundet om att skapa lektioner och föreläsningar som du kan hålla i? Låt dessa erfarenheter göra dig starkare Mange och ge dig nya möjligheter.

Varit hos läkaren idag. Remiss till psykolog och lite blodtester. Kaffe och semla blev det idag. Känns bättre men sover dåligt än. Blir dock bättre. Dock riktigt arg på min chef som jag nu förstått satt och ljög.

Leverjag

Bra att du fick semla och fika. De flesta svenskar jag träffar på arbetsplatser är väldigt fega. Ingen säger något, vågar inte sticka ut, inte ens när kollegor far illa. Sånt gör mig pisst. Har alltid tagit strid för de svaga och det får jag ibland sota för men jag orkar se mig i spegeln. Jag kan ha ett jäkla humör när det kommer till lögner och orättvisor! Din chef skulle jag nog sitta och fundera ut alla möjliga hemskheter mot. ;-) Har träffat flera sådana, särskilt i kommuner faktiskt. En sjuka i ledarskapet där, tror jag. Befordran på fel grunder. Chef inte ledare osv. Var stolt över dig och din kamp!

Kämpa på. Det löser sig, tror jag.

Kram

Ja att vara chef är lätt, att vara ledare är svårare. Jag kämpar mig dag för dag framåt. Mår psykiskt dåligt men jag tar en dag i taget. Får se om jag orkar ta mig till AA ikväll. Nykter 1v nu iaf.

Ebba

Hoppas du snabbt kan hitta ett lugn inombords.
Det tar mycket energi att vara irriterad.
Jag som följer dig här märkte i november att din irritation över människor på arbetet verkade ta mycket kraft från dig.
Försök att släppa det!
Konstatera bara att du känner att de inte bemöter dig som du önskar.

Och nu kommer en fråga som jag tycker är viktig och som du med din erfarenhet skulle kunna svara på och vara till hjälp för andra.
Hur önskar du att chefer och arbetsgivare som möter anställda med alkoholproblem ska agera?
Hur önskar du att din arbetsgivare skulle agera för att det skulle vara till god hjälp nu?

Hoppas du klarade att ta dig till AA och att du hittar tillbaka till den positiva inställningen och drivkraften du har inom dig och som många här har fått stöd av.
Jag beundrar dig för din öppenhet och ärlighet.
Så otroligt bra att du är öppen.
Jag är säker på att dina elever alltid kommer att minnas dig för det och att du öppnar deras ögon.
Ge inte upp.
Du har mycket att ge.
Hitta lugnet.
Ta hand om dig.
Släpp negativa tankar.

Ät en semla till ;)
Kram

Som arbetsgivare skulle jag dels ställa krav men göra det på ett humant sätt och inte genom hot eller förtäckta hot. Jag skulle försöka bry mig om den med problem, inte trycka ner personen i fotsulorna. Idag har det varit jobbigt mentalt. Känslorna åker berg- och dalbana gråt styrka gråt. God lust att ställa mig framför tåget. Kommer jag ju inte göra men känns så jobbigt. Vaknar 3 varje natt och kan inte somna om. Ligger och grunnar på det som hänt, hur min arbetsgivare behandlade mig i måndags. Just nu så tar jag en dag i taget

Anders 48

Som jag skrivit tidigare. ...jag är med och har läst hela din tråd minst 20 ggr. Du är, och har varit en förebild för mig och andra. Det är du fortfarande! !!! All styrka du kan få vill jag ge dig. Du är värd alla positiva tankar du kan ta åt dig. Kämpa på!!!!

Ebba

Finnas enormt tydliga planer vad som ska göras för att hjälpa anställda med alkoholproblem och det gör det säkert men det är ju mycket som spelar in.
Lättare i teori än i praktik.
Både anställda och chefer är ju människor dvs individer...

Och de flesta är ju inte lika öppna som du är heller.

Jag skrev "förbannade jävla alkohol" i Tjalles tråd.

Tänk vad den förstör och förgör.

Har du stöd någonstans ifrån?
Försök att ta dig till AA igen annars.
Det är inte bra att vara ensam med jobbiga tankar och ångest, speciellt inte om nattsömnen är hackig.

Det blir så svårt att tänka rätt och bra tankar då.

Du kommer klara det här Aeromagnus!

Stoppa negativa tankar så de inte äter upp dig och skriv gärna här och dela med oss så kan vi hjälpas åt.

Vi har riktlinjer. Rehabåtgärder mm. Man ska ge sig på sjukdomen och inte människan. Somdet står i vår policy. Dock verkar min arbetsgivare se straffet som ett sätt att nå medlen. Än idag har jag inte fått ett stöttande ord från någon chef, bara av mina kollegor om min fackliga kontakt. I onsdags kom min chef och krystat frågandes hur jag mådde. Annars handlar det mesta om varningar och löneavdrag. Kan jutillägga att jag inte var onykter bland elever utan på en konferens på kvällen. Föringar inte den ytterst dumma incidenten och den äter upp mig. Jag skäms, ångest och förnedrad.

Idag grät jag när jag åkte hem. Vill bara gå vidare med mitt liv, städa upp, renovera mig. Får dock aldrig chansen. Aldrig varit hemma från jobbet pga bakfylla.

Det hade räckt att man i måndags bara sagt "Vi ska hjälpa dig Magnus för du är en bra lärare."

Jag önskar av hela mitt hjärta att du ska få hjälp för du är en bra lärare och för att du är en bra människa. Och jag ber gärna din chef att f-ck off!

Styrkekram

Tack för dina fina ord. På torsdag är det möte med arbetsgivaren igen. Kommer säkert få min varning och rehab. Just nu känns det som om man hjälper mig för att man måste och inte för man vill. Ingen vill väl ha en alkis även om det är akut lärarbrist. Usch jag är full av självömkan. Mår så illa av det. Hatar mig själv för detta. Att vara en belastning att misslyckas, att fela ja listan kan göras lång.
Måste få bort dessa tankar.

Blir så ledsen när jag läser det här och att du inte får någon förståelse eller något erkännande från dina chefer. Du har ju varit nykter i två år!!! Glöm inte det nu Aeromagnus.
Det är gjort, lär av det som hände och gå vidare, lite tilltufsad, lite klokare. Det finns människor som tycker att såna här möten är så oerhört pinsamma, så att det kan ju vara därför som det blir så konstig stämning och de inte säger nåt. Kanske dricker de själva eller någon i deras närhet. Man vet så lite om andra.
Känn dig stolt över att du berättat nu. Det kan bara bli bättre.