Idag är det över 18 månader sen senaste alkoholintaget. Det har varit en fantastisk resa hit och jag har forumet och vännerna här att tacka för mycket. Det har för mig inte funnits någon klar linje mellan att "förändra mitt drickande" eller det "vidare livet". Nu idag ett och halvt år senare känns de som att jag lämnat så mycket bakom mig att jag trots allt kan se det som ytterligare en ny start. Jag kan inte hävda att jag klarat det, men jag har klarat det så här långt. Det är stor tacksamhet jag känner att ha lyckats förändra en så svår sak som ett problematiskt förhållningssätt till alkoholen faktiskt innebär.

Fortfarande kan det idag kännas lite surt att inte kunna, vilja, eller våga dricka i sociala sammanhang eller till middagen. Men det priset jag betalar är så ofantligt mycket mindre än den risk och enorma avgrund och nedsida som riskeras i ett försök. Det är alltså ett lätt val att välja bort alkoholen ur livet. I synnerhet om man tänker på det som var innan, det var ju inget liv, det var ju faktiskt ett rent helvete...

Jag fortsätter att läsa härinne till och från. Det är viktigt att inte riskera att glömma vart jag kom ifrån. Jag vet idag att minnet av hur illa det var, är just det som gör att glädjen över förändringen är så stor. Det är faktisk en stor tacksamhet.

Så nu fortsätter färden på den nyktra vägen.

Lev väl alla!

//PP

PP

Fint att du har ett par drömresor kvar! Vad gör man när det inte finns drömmar kvar. Sättet vi reser på, och vad föredrar är ju individuellt. Jag är nog med Konstnärstypen, gillar att bo i mitt eget, och hotell har jag kanske sett mer av i livet, än vad som är sunt. Får kolla din FB söker på "AlkisAdde" och kollar vad som dyker upp ☺
Ha en fin sommar broder!

Akvariet

Varit inne här och läst en del här för första gången på länge. Gamla bekantas trådar, och fastnar i det du skriver. Du verkar verkligen bottna i dig själv och dina ord andas harmoni och välmående. Själv kämpar jag samma grottekvarn som tidigare, inga storslagna planer, inget som sticker ut. Mycket arbete och lite fritid. Men det är mitt val, min grottekvarn med guldkant, en tillvaro som ställer krav som jag trivs med att försöka leva upp till. En tillvaro som periodvis är utmanande, men också givande och rolig. Annorlunda mot mot din, men jag trivs verkligen (också) och har inga tankar på att dricka igen. Tack!
/Akvariet

Hmmm... du har nog rätt. Spontanitet är väl kanske inte riktigt min grej. Nog för att jag kan ha problem med impulskontrollen, men jag har nog aldrig blivit benämnd som en spontan person... Jag är väldigt inrutad (läs: tråkig) och har rutiner för allt, ordning & reda liksom, så en spontanresa till solen är tämligen osannolikt. Kanske dock inte mindre behövligt för det!

Ha nu världens finaste dag! Kram på dig

PP

Är inte lätt att ändra, och om vi trivs med resultatet de för med sig, varför skulle vi ens vilja?
Fast tänker vi till och från att det som hindrar oss från att hitta på sponta saker, som kanske - vem vet -
Leder till de upplevelser som i sluttampen är minnesvärda, så kan de bli till något som håller oss tillbaka.
Har själv upplevt detta, och beslutat mig för att vara mer välkomnande till de möjligheter som faktiskt dyker upp i livet.
För egen del tror jag att det är de möjligheter jag inte tar, och har tagit, som i efterhand är det jag ångrar. De chanser jag gripit
i flykten har ofta visat sig som positiva, ibland även dumt beslut, men då har jag åtminstone levt en smula!
//PP

God morgon vännen,

Du har rätt. Det ligger verkligen något i det du säger. Men jag antar att om man (jag) har ett väldigt starkt kontrollbehov, så tenderar man att trygghetsknarka, att gardera sig med både hängslen och livrem, att tänka att man vet vad man har men inte vad man får osv. Sett ur det perspektivet, så kanske det inte är så konstigt att spontaniteten kan bli lidande emellanåt. Spontanitet och kontrollbehov går väl inte alltid hand i hand, antar jag... Där spelade alkoholen en stor roll tidigare. Då var det så enkelt att släppa kontrollen, men det gick ju också gärna överstyr istället. När jag slutade dricka var det många som besviket menade att jag blivit skittråkig, eftersom jag blev helt hämningslöst galen av upptåg på fyllan. Alltid mest och värst liksom... Det skapade dock en extrem ångest dagen efter sedan. Det jag får jobba på nu som nykter är väl att det är ok att släppa kontrollen och vara lite galen ibland, eller åtminstone inte låta alla möjligheter gå mig förbi i livet...

Lev på idag hörru! Kram

konstnären

och här kommer jag efter Muränan. Fin Kronjuvel till dig. Allt går bra men lite arg, du kan läsa i muris tråd om du känner för det.
Många kramar Konstnären

PP

Helt och fullt faktiskt. Med ditt kontrollbehov är det säkert precis som du beskriver, och just därför den "goa" alkoholen som gjorde dig wild &crazy...
Jobbar fortfarande på att lära mig vara spontan, gå ut och träffa vänner, flirta med en läcker tjej. Ja, det finns då mycket som nästan bara gjorts under inflytande av alkoholen. Just därför behöver vi nog provocera oss själva, och kliva ur komfort-cirkel ibland. Oftast hände inget läskigt-och allt som ofta upplever jag underbara överraskningar!
Kram på dig!
//PP

PP

Då det kan bli, det hänger i efter tre år ;-)
För de som inte orkat läsa vad som startade hösten 2013 Kan jag avslöja att vi ojade oss inför hur vi skulle hantera Jul, Nyår, Påsken, Valborg ja varje högtid, som för de flesta av oss var kopplad till att dricka i familjens och glad vänner lag.
Fast drack gjorde åtminstone jag nästan alla andra dagar med...
Å så Kronjuvelen-Midsommar. Den högtid när vi i Svea rike inte ens behöver försöka vara måttliga, utan helt och fullt, som traditionen bjuder. Kan - om vi vill- ägna oss åt en rekorderlig tvådagars fylla. Jösses så skönt att slippa den tycker jag idag, och jösses va skönt att aldrig mer behövs ställa till med det elände jag gjort. Drattat i sjön, bränt mig på grillen, snubblat och blödat ner, cyklat omkull, legat med tjejer, som egentligen inte var i min smak, tjafsat med vänner och familj, och sist men inte minst rattfylla dagen efter, och huvudvärk från helvetet. Jo, det är just snyggt hur ungdomens midsommrar sett ut. Fast numera har jag märkt att inte alla är packade redan till grodorna. Inte alla blir dyngfylla framåt natten. Men jag blev, och det tror jag alla alkisar blir.
Känner en gubbe som driver campingen hemma. Han önskar regn från klockan 21.00 då slipper han mycket problem. Tror räddningstjänst och polis tänker ungefär lika dant?!
Glad Kronjuvel på ett alla!
//PP

PP

Ser att du som så ofta är inne på morgonen. Ja, vad läkaren sa är säkert rätt, och inte något att fungera över, men tror ändå inte att det är värt det. Du behöver styrka, positiva tankar och kraft. Det finns framöver säkert bättre sätt att hitta det än genom alkoholen. Förstår dina tankar att fokusera på ditt tillfrisknande och livet i vardagen, och att det inte finns plats att surra med andra om alkohol, som ju faktiskt för flera av oss blir mer och mer till en ickefråga. Självklart skulle jag sakna dig och möjligheten att läsa dina betraktelser om livet. Du är både vid och en rolig prick :-). Gör som du finner för bäst för din egen skull. Oss har du kvar ändå här inne, och mig kan du nå på annat sätt om du vill! Ta vara på dig, försök att på sikt vårda de positiva tankarna.
Stora kramen Vilja!
//PP

konstnären

jippi för en nykter midsommardag. Kramar vännen konstnären

PP

Och kanske den på hela året som gör att jag värdesätter mest?! Lite sadistisk i mina tankar när det kommer till hur ute vissa har det - och inte minst hur jag själv mått dessa midsommardagsdagar. Så skönt att slippa numera. Vaknade iofs. Med huvudvärk vid 5 tiden. Festen pågick på avstånd. Huvudvärk är lätt att uthärda om det inte är kopplat till en massa annan skit man ställt till med ;-)
Ha det så fint alla!
//PP

PP

Detta forum har faktiskt kanske det varit det som räddade livet på mig. Det är snart sju år sedan jag hittade hit, och efter ett första misslyckat försök försjönk jag ytterligare tre år i den nedåtgående spiral som drickandet innebär. Nu är jag alkoholfri i mer än 3,5 år, vilket jag är glad för. Detta har jag forumet att tacka för, och alla ni som engagerade i mitt kämpande att ta mig ur det. Belastningen på samhället hitills har förutom nyttjanet av detta forum, varit två besök hos en psykolog. Haha, sägr inte att jag är helt frisk, men jag har inte tagit annan vård i anspråk. Jag anser att detta forum varit det som gjort hela skillnaden för mig. Och åtrigen vill jag tacka för att det funnits, och mina forumvänner som varit helt fantastiska.

Ja tror inte att jag är ensam,om att se värdet i detta, samtidigt ser jag potential att förbättra. Det MÅSTE helt enkelt var möjligt att göra mer av all den samlade kunskap som finns här, så att nya i forumet får mer klara svar?! Jag har redan eftr frågat detta och admin svarade då "vi är inne i ett försök, så snart vi är klara med det..."

Ibland har jag tänkt: anställ Berra, Pi, Adde, Mulletant, eller någon som har egen erfarenhet, och skrivandets gåva, istället för folk som kommer från "rätt" sida, och inte haft egna missbruksproblem. ( hoppas ni kan ta detta, och förstår att det inte är illa ment, utan med glimten i ögat ?

Jag tycker det vore bra att faktiskt söka resurser för att "kreativa hjärnor" nu kan jobba med detta och ta det ett steg vidare. Enskilda svar från er som jobbar med detta är kanske hjälpsamt, men jag skulle vilja höra era åsikter på hur detta kan utvecklas.

Vi vet ju alla att de som tagit sig ur eländet förr eller senare kroknar på att skriva. "Svaren" till de som kommer som nya, försvinner i gamla trådar. Hur kan detta nu lösas??

Snart är det augusti och tillströmningen av nya "hjälprop" får ny säsong..

Samhällsnyttan för var beroende som lyckas tillfriskna är enorm. Enorma resurser läggs på missbruksvård i Sverige. Någon som ser en förbättringsmöjlighet, vitsen i att göra mer av det som redan är så bra, och den kunskap alla bidragit med?

I all välmening,

//PP

Jag håller med! Även jag kan nog säga att detta forum har haft en avgörande betydelse för mitt tillfrisknade. Känner att AA inte skulle passat mej, det passar inte alla. Detta forum är verkligen så anonymt som man själv vill,samtidigt som det känns väldigt personligt.
När man skrivit och läst här ett bra tag och känner att man hittat nykterheten så är det inte så angeläget längre. Man har gått vidare. När jag ibland tittar in här så blir jag frustrerad över alla livsöden, alla som kämpar. Jag känner att jag borde svara fler, respons är så viktigt. Men samtidigt blir jag på ett smärtsamt sätt påmind om tiden när jag själv kämpade. Plågsamma minnen kommer upp. Det kan vara bra om man känner sej i farosonen för återfall men annars blir det lite jobbigt. Jag vill inte tänka på det som varit.
I början av 2000-talet då jag gjorde mitt första försök med nykterhet hittade jag en amerikansk sida, SmartRecovery. Den fungerade i princip som den här och med dess hjälp höll jag mej nykter i 1,5 år. Fick goda vänner där också men allt gick ju på engelska förstås. För all del, jag lärde mej samtidigt mycket engelska men det var nog skönt att denna sida fanns sen. Lättare att uttrycka sej.

Jag håller helt med om att denna sida borde utvecklas. Jag vet inte riktigt hur den är uppbyggd men bra vore om det följs upp lite mer kanske.

konstnären

God sommar på dig
Idag kanonväder här och det är så himla skönt efter ett antal dagar med regn och blåst. Håller för övrigt med om allt du skriver, anställ miig en gammal pensionär med mycket erfarenhet av våra ädla drycker, har väl i stort sett provat allt till och med hembrännt, hua. Vad tycker du om det.
Kramar konstnären

du sätter fingret på en öm punkt i det ömtåliga system som befolkas av förståsigpåare utan egen erfarenhet.
Jag har ett flertal gånger försökt "få in en fot" i kommunala/statliga organisationer som ska tala om för oss beroende HUR vi ska göra för att bli "normala". Även en stor nykterhetsorganisation spjärnar emot men börjar "vackla" och tar emot beroendemänniskor som ledare.
Det finns ett stort event med ca 1000 deltagare som turnerar mellan städer i Sverige en gång per år och vad jag vet så är det fortfarande inga alkisar med där. Brukarföreningen (narkomaner) har varit med eller iaf anmälda men nu är de väl satta i konkurs.

Generellt sett så är det mer politiskt korrekt att prata om narkomaner än alkoholister och min personliga uppfattning är att det inte kommer så in på skinnet som alkoholberoende gör.

Kommuner litar helt på sk evidens, vetenskapligt styrkt, men ingen tar nån som helst notis om oss som utbildat sig över 20 år i alkoholism och tagit oss ur det. Mycket märkligt. Kunskapen om hur vi fungerar är otroligt usel hos de som ska "hjälpa" oss.
När jag för första gången tog det svåra steget att be om hjälp hos soc så blev det den klassiska kommentaren : Du kan ju inte vara alkoholist ?! Du har ju både familj, jobb, snygga kläder och ser bra ut.

Hon hade inte en susning om att jag hade min parkbänk hemma i vardagsrummet.

Enhetschefen på Beroendemottagningen som analyserar min situation : Du är inte alkoholist ! Du har familjeproblem ! Sök hjälp hos familjerådgivningen. Hur många liv har inte den kärringen förstört ???

Detta var några år sen men tyvärr hör jag folk som blir bemötta på samma sätt idag.

Men att använda oss som idag har en stabil nykterhet är helt tabu. Tyvärr.

InteMera

Jag håller till på anhörigsidan men kan bara hålla med er ovan om att vården inte klarar av att ge den hjälp som behövs, varken till den som missbrukar eller till oss anhöriga som har familjen i upplösningstillstånd och barn som far illa pga alkoholen. Min exman är alkohlist och vår gemensamma son manglades hos myndigheter i fem år efter vi separerade då han for illa hos pappan men aldrig att jag skulle mötts av en enda person som förstod det egentliga problemet - att pappan dricker. Han hade ju jobb och bostad och kunde oftast bete sig på mötena med myndigheterna, och så fort han nyktrat i så var problemet löst enligt dem. Varje gång. Och så skulle barnet igen skickas till pappan följande helg. Ni som tagit er ur missbruket skulle ha så mycket att ge till behandlare, sjukvård, social och andra myndigheter och med mångden alkoholister är det ofattbart att inget blir bättre. Antagligen för att man inte känner igen problemet som alkoholism så länge personen har jobb, bostad och familj. Tänk vad mycket lidande som kunde besparas både missbrukaren och anhöriga om vården fungerade? De som verkligen vill ha hjälp måste kunna få det och tyvärr är nog ibland detta forum det enda som finns om man så träffande uttryckt har sin parksoffa hemma. Men vi får vara glada för alla, inklusive mig själv, som får hjälp och stöd åtminstone här! Men jag har också tänkt på att tex ett personligt mentorskap via sidan kunde vara bra, någon att skriva med bara mellan två personer men under skydd av anonymitet med forumnamnet men med en kunnig behandlare som kunde jobba för forumet. Distansterapi eller vad man skulle kalla det men tror att det kunde hjälpa många.

Och ett stort hurra till er som verkligen satt korken på flaskan för gott, kräver mod och styrka som person oavsett med vilken hjälp man åstadkommit nykterheten!

PP

Bra skrivet, du har ju ett genuint engagemang, och när vi uppnår stabil nykterhet, tror jag många både vill och kan tänka sig att våga hjälpa till och stötta andra. Ni inom AA har ju mentorskapet, tyvärr är det ju en del som inte känner sig helt bekväma där.
Hoppas i alla fall att forumet kan utvecklas, och att personer som kommer från missbrukssidan, kan göra detta i samarbete med de som ser på problematiken mer ur ett "teoretiskt" perspektiv. Så mycket resurser läggs på beroendeproblem, och vad vore mer logiskt än att nyttja de med praktisk erfarenhet. Den samlade kunskapen finns här inne, tyvärr svårt tillgänglig för de nya som hittar hit.
//PP

PP

Förstår att det är orimligt svårt att nå fram med dessa problem, och otryggheten när barn tillbringar tid med en förälder som dricker. Det är säkert olika hur mycket ansvar de beroende tar för sina barn, eller om de faktiskt håller sig nyktra. Detta är en mycket svår fråga, då det säkert även tyvärr förekommer att föräldrar nekas umgänge på grund av dessa anledningar, och i vissa fall används argumentet kanske i infekterad situation vårdnadshavare emellan. Med detta vill jag inte förminska problematiken.
//PP

PP

Förstår att det är orimligt svårt att nå fram med dessa problem, och otryggheten när barn tillbringar tid med en förälder som dricker. Det är säkert olika hur mycket ansvar de beroende tar för sina barn, eller om de faktiskt håller sig nyktra. Detta är en mycket svår fråga, då det säkert även tyvärr förekommer att föräldrar nekas umgänge på grund av dessa anledningar, och i vissa fall används argumentet kanske i infekterad situation vårdnadshavare emellan. Med detta vill jag inte förminska problematiken.
//PP