Hej!
Jag har smugit omkring på den här platsen länge, nickat igenkännande åt berättelser och tyckt att det verkar så vänligt här så nu vågar jag skriva något själv, ett första litet steg. Jag skulle så gärna vilja sluta dricka, jag vet att jag dricker för mycket och har gjort i flera år. Mitt problem är att jag gör det på ett sånt "snyggt" sätt, jag dricker nästan aldrig i veckorna, bara fredag och lördag, jag dricker bara vin och jag dricker det under ordnade former. Jag gör aldrig några dumheter utan sitter bara hemma och sippar på ett (många) glas. Dock kan jag med lätthet få i mej en hel box vin på en helg. Mina skyddsstrategier är också de som stjälper mej tyvärr. Jag kan alltid försvara mej med att det inte är så farligt, allt är ju liksom förklätt i myskväll om ni förstår hur jag menar? Jag kan tänka på Söndagsmorgonen att jag ska sluta dricka men sen när hela veckan gått så känns det inte så farligt igen (tills det är söndag igen då).

Anledningen till att jag dricker är att få en paus i min snurriga hjärna, dämpa ångest. Jag vet att min ångestproblematik antagligen skulle bli bättre om jag slutade dricka helt men jag är så rädd för vägen dit. Hatar att jag är "onormal", att jag inte bara kan bete mej som folk och ha ett måttligt drickande. Dricker jag så dricker jag alltid tills den där första obehagliga känslan kommer, den där när det inte är ett skönt buzz längre utan det börjar bli yrsligt. Även här är jag på något sätt märkligt karaktärsfast i mitt drickande, vill absolut inte göra något spektakel av mej själv och spy eller så. Fast förstår nu att de här strategierna inte beror på att jag är duktig utan att jag vill kunna fortsätta dricka ostört.

Varför vill jag sluta dricka då? För att jag dricker för mycket, för att det ger mej ångest och för att jag hela tiden är rädd för att skada min kropp. För att jag går upp i vikt och för att jag skäms så fruktansvärt mycket. Känner mej så dålig som inte kan vara som alla andra.

Det känns också som jag lever något slags dubbelliv, som jag är en bluff. Jag jobbar med träning och hälsa, är en sån som äter hälsosamt, ni vet chiapuddingsfrukostar och så? Det känns som att jag bygger hela mitt yttre varumärke på en bluff och det känns som om jag skulle dö av skam om folk visste.

Min älskade vet ju om mitt problem och försöker hjälpa men det är som att jag inte riktigt vågar erkänna för honom heller att jag nog är alkoholist, som att vi liksom slätar över det här hemma för att det skulle vara så jobbigt att ta tag i. Vet att han skulle hjälpa mej helhjärtat om jag bad honom men är så sjukt rädd för att ta steget. Dessutom inser jag ju att det måste påverka honom negativt också, jag ser liksom hur han utvecklar medberoendetendenser och det är det sista jag vill. Herredgud, varför kan jag inte bara SLUTA när jag ser att det påverkar den som är viktigast i livet för mej? Känner mej så grymt ego.

Egentligen skulle jag vilja veta vad de positiva effekterna av att sluta dricka är (skräckhistorierna har jag redan läst och blivit rädd av men ändå inte kunnat sluta) Jag vet ju naturligtvis vad de positiva effekterna är i stort men det vore peppande att läsa om någon med ångestproblematik och hur det förbättras om man slutar dricka. Jag känner att jag vill ha saker att sträva emot snarare än att sträva ifrån.

Sen undrar jag också, vad ska jag tänka där på fredagen när förra helgen är ett minne blott och lite vin bara känsligt festligt och härligt, som en frist och flykt. När jag inbillar mej att jag bara ska dricka två glas?

Hjälp vad skönt det var att bara skriva det här, det har faktiskt tagit år att våga :-)

etanoldrift

Det är faktiskt 4 flaskor! Med 5 "standardglas" i varje.. Jo jag vet att skräckhistorier inte hjälper.. Det enda som hjälper är att inte köpa hem någonting överhuvudtaget.. För faktum är, att när man tagit första glaset, så slutar man inte förrän flaskan är tom eller att man inte orkar få i sig mera..
Boxarna är förädiska, för man kan fylla i "småskvättar" som man inte räknar som "hela glas".. Min gubbe är expert på det.. "Jag tog bara en mun" kan han säga (och en mun i hans fall är minst en deciliter.. det är i alla fall så han får svälja två gånger för att få ner det..
Förut kunde jag i princip göra likadant.. tills jag insåg, att vi inte kunde dela på en box på 2 pers en fredagkväll.. Och då hade han i princip druckit 2/3 av innehållet och vi var dyngraka bägge två.. Dan efter ville jag i regel inte ens titta åt ett vinglas, medan han kunde sätta sig i bilen och köra till systemet och komma hem med 2 flaskor vin och "några öl" (varierade mellan 2 - 4 stycken..
Han blir aldrig bakis.. inte så han spyr eller har jättehuvudvärk.. Däremot märks det att han är darrhänt och "seg".. Men alkoholist? nejdå inte alls...

Soff

En box är mycket, det vet jag, det är därför jag vill sluta. Och ja, jag vet att jag är alkoholist men att uttala det för andra är en annan femma.

etanoldrift

Enda sättet är nog nollgräns och att hitta på en sysselsättning under helgen som klart excluderar alkohol.. Gå på bio, istället för att se filmen på TV.. Simhallen? Långpromenad..?
Att bara "sluta" med något innebär ju i regel att det uppstår en "tomhet" som behöver fyllas med något annat, roligare/nyttigare..?

Soff

Precis, jag måste byta ut det. Jag springer ju massor men får springa mer helt enkelt :) Jag är en person som söker kickar och lätt blir uttråkad, det måste liksom hända något, annars får jag ångest. Det är nog definitivt jättedumt för mej att sitta hemma en hel helg :/

Soff

...att jag så gärna vill få tillbaka förmågan att känna lycka och pirr utan alkohol, ni vet den känslan en ofta har som liten?
Nu känns det som att om saker ska kännas riktigt härliga, då måste de ackompanjeras av alkohol. Jag har egentligen kommit till den punkten då det känns som om jag inte kan komma på saker som är kul och härliga om de inte innehåller alkohol. Det känns så jäkla sorgligt.

Stingo

Nu är jag en person, som betydligt hellre tillåter än förbjuder. Men efter att ha hängt på det här forumet i snart ett år skulle jag så jävla gärna förbjuda allt vad vinboxar heter. Om de inte rent av skapar, så förvärrar de så många mänskors problem, så väldigt påtagligt.

Nu låter det, som om du kanske nått så långt att du behöver göra betydligt mera än så, men det minsta du kan göra för dig själv är att aldrig mera köpa en box! Ur flaska märker man bättre hur mycket man har druckit och så kan man lägga extra koll på om man verkligen behöver öppna en till.

Någon form av ångestproblematik har väl nästan varenda en som slutat här på forumet kämpat med. Om inte redan tidigare, så åtminstone efter att drickandet glidit ur händerna. Alkohol i för stora mängder är otroligt ångestgivande.

Mina egna ångestnätter lugnade sig på bara några nyktra veckor, men det varierar. Så här skrev jag om ångest, efter 5 veckors nykterhet:
https://alkoholhjalpen.se/comment/74214#comment-74214
Litet lägre ned i samma tråd finns en lista över hur det fysiska började bli bättre för mig.

etanoldrift

Håller med stingo.
Boxar skulle jag också gärna förbjuda.. Dels för att det är svårt att hålla koll på hur mycket man dricker för det är alldeles för lätt att fylla på småskvättar.. Sedan för att många dricker mer pga ren snålhet.. I en box får man ju 4 flaskor till priset av 3...
Okej, 3 flaskor är mer än nog.. Men 4 är definitivt inte bättre..
Min gubbe dricker inte för att han är "deprimerad" eller har tråkigt.. det är det som är problemet.. precis som du vill han ha det extra lilla "pirret" när det är roligt.. Det har att göra med hjärnans belöningssystem som vant sig vid endorfinkickar PLUS alkohol..
Jag kan märka det själv ibland nu när jag varit nykter i 5 månader.. När man ska göra nåt kul, så känns det som den betingade reflexen att tänka alkohol slår till..
Kan trösta dig med att det är samma sak som när man slutar med tobak.. Kroppen måste liksom sätta igång den här produktionen själv.. Och det kommer efter ett tag..
Du har inte funderat i andra banor, vad du brukade göra utan alkohol tidigare..? Ibland måste vi helt enkelt omprogramera oss och hitta på helt nya saker.. Kanske nåt med mindfullness istället, som hjälper dig att varva ner, istället för att varva upp? så att hjärnan och kroppen hinner ifatt dig istället för tvärtom..

myrkotten

Hej soff, jag tänkte på det där med pirr och få kickar. Barn känner sig upprymda när de är kreativa och visar stolt upp sina alster. Samma kick kan äldre barn visa upp när de lärt sig ngt nytt. Du som verkar vara en energiskt person kanske kan lära dig ngt helt nytt, spela ett instrument, virka, snickra, dreja, ngn ny sport; bågskytte. Jag är alldeles för bekväm(eller låg) för att göra det själv, en daglig promenad är mitt mål just nu. Kramisar.

myrkotten

Jag skulle må bra av att bli mer energisk. Du kanske skulle må bra av att stanna upp och ta en paus, njuta av att inte göra någonting. Lägg dig i gräset och betrakta de förbiglidande molnen eller se ut på världen och njut av att göra Ingenting. Jag vill så gärna ha min energidryck, men den kicken är förbi.

Soff

vet jag inte riktigt vad jag behöver: Varva upp eller ned? Det är läskigt att känna att jag tappat vad JAG vill (förutom att dricka vin då).

Soff

Idag var första gången jag vågade skaffa ett konto här, det kan kanske låta litet men det var faktiskt ett stort steg för mej. Hela dagen idag har jag nästan spenderat på den här sidan, läst och läst och skrivit lite. Det känns som att något klickade i mej, som jag bestämt mej.

Jag vill leva fullt ut, jag är rätt säker på att min ångest skulle bli så mycket bättre om jag lät bli att dricka varje helg. Jag vill låta hjärnan läka nu.

I hela mitt liv har jag varit så här, för mycket av allt som jag gillar fast nu märker jag plötsligt att alkoholen tar för stor plats. Det skrämmer mej också att jag har eskalerat mitt drickande.

Mitt skydd har varit att mitt drickande är så ordnat, det måste vara fint runt omkring mej, jag spyr inte eller somnar men jag tål långt mycket mer än jag borde innan jag känner mej yrslig. Tror också att det är därför ingen liksom noterar att jag dricker för mycket, jag gör liksom inte de klassiska grejerna, såna saker som nämns när det talas missbruk.

Nästa helg och helgen därpå är det inplanerade festligheter där jag vet att det kommer drickas alkohol ich jag vet inte riktigt hur jag ska göra? Tillsammans med andra dricker jag alltid måttligt, mitt problem är mer ensamdrickandet. Jag tänker att jag kan ta det där glaset vin och hålka god min, mest för att jag inte orkar gå ut med detta än. Det är inte det att jag tror att någon kommer störas om jag inte dricker, det är mer rädslan över att få nyfikna frågor. Egentligen vill jag bara sätta igång med det nyktra livet omedelbart.

Soff

om boxar. Jag tror faktiskt långt många mer hamnar i riskbruk p.g.a dem. Jag skulle nog tveka mer över att dricka två flaskor vin än vad jag gör över en halv bib. Där ser en ju inte.

Just för att jag älskar att ha en bib så mycket när jag dricker så fattar jag att de är superdåliga och förädiska.

Stingo

- ett citat av fysikern och nobelpristagaren Richard Feynman -

På allvar. Om du känner att du mår dåligt av alkohol och vill vara utan, så varför skall du låta andra mänskors tankar (eller ännu värre, vad du tror att andra mänskor tänker om dig) pressa dig till ett beteende som du vet är illa för dig?

Du behöver inte dramatisera, eller tala om problembruk. Hitta på någon story om att "du vill pröva på att vara helt dig själv" eller något annat, som passar dig bättre.

Soff

ditt svar och pepp! Du har naturligtvis helt rätt. Jag har dessutom fina vänner som skulle acceptera att jag sa nej så jag fattar inte varför det ska vara ett så stort problem?

Jag tror det handlar om att jag inte vill visa mej svag, inte vill rubba den perfekta utan. Bilden av mej själv som jag har byggt upp inför andra: Att jag är den pigga, tränande, hälsosamma människan som för all del är så balanserad att jag kan dricka måttligt till fest.

Det slår mej att hela mitt liv är byggt på så mycket självkontroll, t.ex. detta att jag aldrig drickee för mycket tillsammans med andra: Det är egentligen bara en strategi för att upprätthålla mitt dickande. För om jag spårade ur på fest, då skulle kanske någon förstå och konfrontera mej.

När jag läst i det här forumet så inser jag att min bild av alkoholister förändras, inte så mycket urspårade, hänsynslösa typer. Majoriteten verkar istället vara ett gäng duktiga flickor och pojkar, människor som vill vara till lags, att andra ska må bra och sedan lättar på sin egen ventil med alkohol. Det känns skönt (missförstå mej rätt) på något vis för där kan jag verkligen identifiera mej.

Soff

Idag är jag bara arg och ledsen! Något hände i mej (som jag skrev) när jag skrev första inlägget här. Jag har också pratat mycket med min sambo, han är så himla fin och stödjande. Men det känns som jag har öppnat en läskig port och jag är bara arg, arg, ARG! Varför kan jag inte bara få vara nirmal? Varför måste jag alltid vara så jäkla överdriven? Vill inte, vill inte, vill inte!!

Och så de naiva tankarna: Jamen nu tar jag tag i detta nu och sen kan jag nog dricka normalt, se tillbaka på det åren när det blev lite mycket. Jag vet att det förmodligen aldrig kommer bli så.

Längtar tills den här första tiden är över, då min hjärna kopplat om lite och kan se något annat än vin som kul. Hur lång tid tar det.

Egentligen förstår jag inte varför jag är så arg idag? Dricker ju nästan aldrig i veckorna ändå. Tror att jag sörjer helgen redan nu?

Soff

Igår kom ångesten och rastlösheten. Vanligen dricker jag inte i veckorna men i kylen fanns överblivet vin från helgen. Jag frågade min sambo om det skulke göra så mycket om jag tig det där vinet. Han svarade så bra: Du frågar bara för att jag ska göra att det känns ok. Då var det plötsligt lätt att låta bli. Vill inte utsätta honom för något manipulationsspel. Tänkte också på något jag läst på forumet: Att man måste våga möta sin ångest. Jag gjorde det och den klingade fsktiskt av :) Köpte iof en påse godis ist men tänker att det är bättre än alkohol iaf, för nu.

Soff

Känner mej lätt och glad idag! Också väldigt glad över min kloka sambo :)

Fast det där med att möta ångesten: Jag har så mycket stora ångestgrejer, sorger jag tryckt undan med alkohol. Är lite skrajsen att de ska slå mej med full kraft om jag slutar deicka. Fast kanske jag kan hanteea dem bättre då?

Stingo

Fast alkoholen dövar ångesten för stunden, så framkallar den ännu mera ångest längre fram. Inte alls bara ångest över det egna drickande och vad som hände då man var full, utan hela livet blir svårare att hantera då man dricker ofta.

Så chansen är stor att det går åt det andra hållet. Dina ångestgreijer lättar. Åtminstone efter de allra första dagarna, som nog kan vara svåra.

Soff

att du skriver så! Känner att det känns mer motiverande för mej att sträva mot de bra grejerna istället för ifrån de dåliga. Att veta att jag troligen kommer att må bättre är en stor hjälp.

Jag läste någonstans att det visat sej bättre att motivera alkoholister med de bra sakerna som händer med kroppen och sinnet när en slutar dricka en att skrämma med de dåliga sakerna. Det kan ligga något i det tror jag? Jag har hört allt det dåliga, blivit formligen vettskrämd och ändå druckit.