Hej!
Jag har smugit omkring på den här platsen länge, nickat igenkännande åt berättelser och tyckt att det verkar så vänligt här så nu vågar jag skriva något själv, ett första litet steg. Jag skulle så gärna vilja sluta dricka, jag vet att jag dricker för mycket och har gjort i flera år. Mitt problem är att jag gör det på ett sånt "snyggt" sätt, jag dricker nästan aldrig i veckorna, bara fredag och lördag, jag dricker bara vin och jag dricker det under ordnade former. Jag gör aldrig några dumheter utan sitter bara hemma och sippar på ett (många) glas. Dock kan jag med lätthet få i mej en hel box vin på en helg. Mina skyddsstrategier är också de som stjälper mej tyvärr. Jag kan alltid försvara mej med att det inte är så farligt, allt är ju liksom förklätt i myskväll om ni förstår hur jag menar? Jag kan tänka på Söndagsmorgonen att jag ska sluta dricka men sen när hela veckan gått så känns det inte så farligt igen (tills det är söndag igen då).

Anledningen till att jag dricker är att få en paus i min snurriga hjärna, dämpa ångest. Jag vet att min ångestproblematik antagligen skulle bli bättre om jag slutade dricka helt men jag är så rädd för vägen dit. Hatar att jag är "onormal", att jag inte bara kan bete mej som folk och ha ett måttligt drickande. Dricker jag så dricker jag alltid tills den där första obehagliga känslan kommer, den där när det inte är ett skönt buzz längre utan det börjar bli yrsligt. Även här är jag på något sätt märkligt karaktärsfast i mitt drickande, vill absolut inte göra något spektakel av mej själv och spy eller så. Fast förstår nu att de här strategierna inte beror på att jag är duktig utan att jag vill kunna fortsätta dricka ostört.

Varför vill jag sluta dricka då? För att jag dricker för mycket, för att det ger mej ångest och för att jag hela tiden är rädd för att skada min kropp. För att jag går upp i vikt och för att jag skäms så fruktansvärt mycket. Känner mej så dålig som inte kan vara som alla andra.

Det känns också som jag lever något slags dubbelliv, som jag är en bluff. Jag jobbar med träning och hälsa, är en sån som äter hälsosamt, ni vet chiapuddingsfrukostar och så? Det känns som att jag bygger hela mitt yttre varumärke på en bluff och det känns som om jag skulle dö av skam om folk visste.

Min älskade vet ju om mitt problem och försöker hjälpa men det är som att jag inte riktigt vågar erkänna för honom heller att jag nog är alkoholist, som att vi liksom slätar över det här hemma för att det skulle vara så jobbigt att ta tag i. Vet att han skulle hjälpa mej helhjärtat om jag bad honom men är så sjukt rädd för att ta steget. Dessutom inser jag ju att det måste påverka honom negativt också, jag ser liksom hur han utvecklar medberoendetendenser och det är det sista jag vill. Herredgud, varför kan jag inte bara SLUTA när jag ser att det påverkar den som är viktigast i livet för mej? Känner mej så grymt ego.

Egentligen skulle jag vilja veta vad de positiva effekterna av att sluta dricka är (skräckhistorierna har jag redan läst och blivit rädd av men ändå inte kunnat sluta) Jag vet ju naturligtvis vad de positiva effekterna är i stort men det vore peppande att läsa om någon med ångestproblematik och hur det förbättras om man slutar dricka. Jag känner att jag vill ha saker att sträva emot snarare än att sträva ifrån.

Sen undrar jag också, vad ska jag tänka där på fredagen när förra helgen är ett minne blott och lite vin bara känsligt festligt och härligt, som en frist och flykt. När jag inbillar mej att jag bara ska dricka två glas?

Hjälp vad skönt det var att bara skriva det här, det har faktiskt tagit år att våga :-)

steglitsan

Jag tror att man ibland vill intala sig att varje dryckestillfälle är ett isolerat tillfälle. Jag är, utan helt vetenskaplig grund, helt övertygad om att varje dryckestillfälle har ett samband med nästa. Det är smådelar i beroendekedjan som hakar fast i varandra för varje gång vi dricker oavsett hur mycket eller ofta. Observera dock att det inte behöver innebära att det går illa bara därför.

Slutligen får vi inte glömma att alkohol är Sir Väs livselixir och varje dryckestillfälle ger honom kraft och ork att resa sig upp och åter göra sig påmind.

Vändningen

Om inte annat, så dricker man måttligt en kväll, så får man ju med sig ett till positivt minne för A och när tillräckligt många sådana positiva finns, så tror jag också det är risk för ett "återfall" i den bemärkelsen att man dricker på ett ohälsosamt sätt (som vi gjorde sist både du och jag soff).

Lite som "det här var gott och gick bra", katchiiiiiiiiiing. Sedan är det individuellt för hur många sådana som behövs innan ett återfall kanske kommer. Eller så blir det att man börjar få flera katching oftare, och byter istället typ av missbruk utan att tänka på det kanske. Man blir nöjd och glad över att man inte blir stupfull längre, utan nu hanterar alkohol "på ett måttligt sätt", men istället dricker på tok för ofta istället.

HelenaN

Jag har inte heller något problem med att tacka nej. Tvärtom, jag känner mig stolt när jag gör det!
VIll också tillhöra de nyktras skara som en självklarhet. Därför tar det lite emot att köpa alkoholfritt vin,det ser ju ut som att jag dricker som vanligt då. För mig fick det gärna stå ALKOHOLFRITT med stora bokstäver på glaset, så att jag fick sitta där och känna mig mallig :)
Du verkar ha kommit mycket längre på den vägen än jag Vilja, men det är helt klart dit jag också vill.
Fast beroendemonstret i mig strävar stundtals kraftigt emot, den j-keln!

Soff

Den där stoltheten kan jag iof känna igen. När jag var typ två dagar nykter gick jag omkring och myste lite och tänkte: "Här går jag och är nykterist" :) Som att jag liksom bar på en fin, ny egenskap. Nästan samma känsla som när jag insåg att jag var löoare, en sån som kunde springa i mil.

Nyckelpigan

Jag förstår också den där känslan av att man inte vill vara annorlunda, jag hoppas det går över... Eg borde man ju vara stolt, som många skriver! Jag tror också att om man bjuder in a igen blir det lättare att falla igen. Jag har själv försökt detta innan, det går bra ett tag men sedan börjar man tänja på reglerna eller att se till att de situationer man givit sig själv tillåtelse att dricka i händer oftare. Kort sagt - man hittar sätt att fö ha a nära och sedan börjar karusellen om igen...

Soff

Fina du som frågar :) Jo, helgen har gått fint. Visserligen alkohol på ett bröllop men väldigt måttligt.Inget jag vaknade med baksmälka av. Jag funderar fortfarande över hur jag ska göra i sociala sammanhang? Det blir liksom nu så att jag "slentriandricker" lite vin för att jag liksom inte riktigt orkar vara annorlunda om du förstår hur jag menar?

Madeleine 83

Ditt problem var ju den där boxen som försvann hemma varje helg och det har du ju helt kommit ifrån, tänk ändå vilken skillnad ett forum kan göra. Det verkar ju som att du klarar av att dricka måttligt när det gäller sociala sammanhang och då är det ju inget fel med det. Den enda fallgropen skulle väl i så fall vara att det lilla A intaget håller kvar suget och gör det lättare för dig att trilla dit med en box i hemmet. Exempelvis efter du varit på en social tillställning och kommer hem, då måste det vara svårt att inte fortsätta dricka hemma?

En fördel med att skippa A helt är att suget försvinner mer och mer ju längre tiden går. Det känns så befriande att inse att jag inte ens tänker på A längre. Sir Väs har förvandlats till en töntig daggmaskar som jag bara trampat på och gått förbi utan att ens märka av ;-)

Kram på dig!

Soff

Jag är verkligen jättestolt över mej själv, att jag lyckats bryta boxvanan :)

Samtidigt ligger det mycket i det du säjer, jag skulle nog må bra av att vara helt utan. Det är en sån balansgång det där, skönast vore faktiskt att inte behöva tänka och planera runt a alls.

Soff

Det har varit mycket på sista tiden, har missat att skriva här men mår bra! Vill dock inte släppa forumet, man får vara på sin vakt. Plötsligt försöker Sir Väs nästla sej in.
Och ja, jag mår så bra, är så nöjd över hur härligt ett liv utan mycket A är (jag har ju trots allt druckit lite i sociala sammanhang men kommer nog att lägga ned det också, drt är helt enkelt inte värt). Herregud, jag ORKAR så mycket, hittar tilllbaka till gamla intressen, är mycket lugnare och tryggare i själen. Är o kså otroligt tacksam över att jag fick den här insikten innan det gick för långt.

Soff

Jag måste sluta vara så himla duktig hela tiden! Just duktigheten är det som stjälpt mej många gånger, att jag tycker behöva koppla bort och av med vin. Jag måste bli mer avslappnad, mindre perfektionist för att detta ska hålla. Märker ju att duktigheten smyger sej på även här, jag vill visa er hur duktig jag är på att hantera alkoholen. Tokdumt!
Bara en lite note to self!

Madeleine 83

Hej du, härligt att du uppdaterar lite då och då! Vi är lika du och jag, tror jag. Det här med duktigheten har jag också funderat över. Jag försöker att njuta mer av vardagen istället för att få bort känslan av att jag måste "belöna mig" på kvällen. Idag sitter jag och drömmer mig bort och planerar en vinterresa, jag orkar inte ens tänka på den långa långa vintern utan att ha en resa att se fram emot.

Du är jätteduktig på att hantera alkoholen Soff, och det är ju en väldigt bra sak att vara duktig på ;-) Bra att du är på din vakt, det är jag med. KRAM

Soff

Vad gulligt att skicka en fredagshälsning :) Jag hoppas du också har en fin fredag! Själv sitter jag här med ett glas saft och redig pms. Samtidigt är jag sjukt tacksam över att jag inte behöver kombinera pms-ångest med alkoholångest:)

Vad härligt det låter med en vinterresa! Jag märker att jag börjar fokusera annorlunda kring sånt. Istället för att automatiskt tänka att en resa är ett tillfälle för alkohol så blir jag sugen på upplevelser, att hinna se och utforska.
Blev väldigt inspirerad av din spa-upplevelse :)

Soff

När alkoholen tar över så reduceras livet, alla andra glädjeämnen försvinner. Jag är så glad att de går att återfinna! Jag trodde liksom inte det, jag trodde på allvar att A var det enda som kunde göra mej lycklig. Att det inte är så gör mej så jäkla LYCKLIG!!

Soff

Och jag blir GLAD och får hopp av er <3

Tänker att jag inte är så långt på min resa ännu, det har gått en månad och jag har ju faktiskt druckit alkohol. Men det får vara den process det är helt enkelt :) Att jag redan mår så här bra av att skippa min box till helgen gör att jag är jättepeppad på att bli helnykter :)

Soff

Här ligger jag mitt i natten (eller svintidiga morgonen) och skriver.Det beror på en obehaglig men samtidigt härlig grej, härlig när jag inser vad som pågår, som hänt några ggr nu: Jag vaknar upp med ett ryck. Min förata tanke är ångest: Varför drack jag igår? Jag kan känna den sura smaken i munnen. I några sekunder känner jag så. Känner paniken inför ångesten som ska komma.
Sen inser jag: Nej, jag drack inte igår! Jag är fullkomligt spiknykter!

Den känslan alltså!! Den är bättre än vilket vinrys som helst! Lättnaden är så underbar och jag känner mej så nöjd med mej sjäkv. Det är en känsla som jag behåller inombords, som hjälper massor när Sir Väs bestämmer sej för att knacka på igen (Sir Väs är min persona på alkoholsuget för er som är nya).

Nu ska jag somna om, tryggt förvissd on att jaf inte drack en enda droppe a igår :)

Det låter egentligen helt fantastiskt att du får uppleva bakrusångest i nyktert tillstånd. Kanske finns en Robin Hood där på din andra axel som vill visa dig hur det känns om du skulle dricka. Just den känslan när man vaknar är ju vedervärdig.