Aklejan

Hej, detta är min fjärde dag utan alkohol och jag känner mig liten, rädd och undrar om jag kommer att kunna hålla mig undan alkoholen. Jag måste få ett slut på all denna destruktivitet som den för med sig.
Känner mig så ensam i denna situation. Inget jag precis basunerar ut till vem som helst.

Peter på landet

Jag har med kommit till insikt om att jag vill dra ner/ sluta helt med Giftet. För mig har det varit en lång process att komma fram till detta, tagit lärdom för varje misslyckande. Det viktigaste hindret har du redan klättrat över, nämligen att inse själv att du behöver förändra ditt förhållande till Giftet. Här finns många likasinnade så ensam är du inte!!
Välkommen

Aklejan

Tack snälla du! Du anar inte vad detta stöd betyder. Den här Coronapandemin har också inneburit ensamma arbetsdagar hemma. Så lätt att "bara ta ett glas" när oron och rastlösheten slår till.

Holistic 2

Jag har också problem med ångest och oro och har försökt att hitta metoder mot det. Finns det något som du kan göra som motverkar din oro?

Peter på landet

Ja det är ”enkelt att ta 1,2,3 glas” tränar du något? Det gör gott för min rastlöshet att springa, oron botas bara temporärt är min erfarenhet, slår mångfalt tillbaks när kroppen driver ut ångesten på bakfyllan.

Se klart

Välkommen hit och vilket fint namn du har ?
Att ta ett längre uppehåll eller att helt sluta dricka är på ett sätt ett ensamt beslut, för ingen kan fatta det åt dig. Det är du som bestämmer. Här på forumet är det allt annat än ensamt, här finns erfarenheter, klokskap, osäkerhet och tvärsäkerhet och stöd om man vill. Börja med att läsa (och skriva om du vill) här, så hjälps vi åt.
Fyra dagar utan alkohol betyder fyra mkt starka beslut. Kram!

Aklejan

När jag läser era fina inlägg börjar mina ögon att tåras, och jag känner mig faktiskt inte fullt så ensam i det här. Nu finns ju ni som jag kan "prata" med. Kanske kan jag t.o.m. dela med mig råd vad det lider.
Jag har alltid tränat och det hjälper, men man har ju annat att göra också. Jag har börjat att bara gå kortare rundor. Jag bryter då tristessen och oron motas i grind en stund. Men just nu känner jag bara att jag måste hålla ut mot oron.
Jag drack en NA-öl idag (0.4%), köpt på ica. Det var lite märkligt för det blev som att ta en riktigt god öl till maten. Men jag kände inget sug att vilja ha mer eftersom hjärnan nog inte fick sin belöning. Men jag undrar om det är OK att göra så.
Kram på er kära likasinnade!

Kaveldun

Hej Aklejan

Ja - man behöver stöd när alkoholen är övermäktig och gör livet svart..,
Så du är på rätt ställe.
Jag hade blivit tokig om jag inte kunnat kommunicera öppet här.,,
Och det som är fint är också att vi delar så många erfarenheter.
Det som jag trodde att jag var ensam om ....har många andra upplevt.
Framförallt får man stöd - för det är ju inte någon picknick precis ...att bli nykter.
Men det är värt det! Skriv här och läs andra trådar!
??

Peter på landet

Självklart kan du dricka alkoholfri öl, bara för att man vill vara utan alkoholen så behöver man ju inte ogilla smaken av öl, det finns inga regler, ingen lag. Man får känna sig fram och dela erfarenheter!!

Torn

Du har kommit till helt rätt ställe! Jag kan ärligt säga att utan det här forumet hade jag
aldrig klarat att ha varit nykter i snart fem månader. Läs och skriv så mycket du orkar och vill.
Det är till otroligt stor hjälp.

Kram

Andrahalvlek

Här är du bland vänner, som verkligen förstår dina våndor. Skriv och läs mycket här varje dag, och ta en dag i taget.

Själv tror jag på ”faktametoden”. Fakta, fakta, fakta och sen repetera, repetera, repetera.

Kram ? (nykter 4 mån 9/6)

Dendartjejen

Jag hoppas att du kommer finna lika mycket stöd och peppning här som jag gör. Du är verkligen inte ensam ? Själv är jag på dag 8 utan A och med ett klarare sinne ??

Kram

Aklejan

I morse vaknade jag och kände mig trött och vilsen, men ingen baksmälla iaf! Och sen kom jag på att ni alla finns och att ni stöttar.
Jag har man och två söner (20-årsåldern) som har sett mig stupfull. Den skammen jag känner inför dem och mig själv är enorm.
I förra veckan såg de mig helt väck, och jag har fortfarande blåmärken efter att ha trillat in i väggar. Jag undrar om jag verkligen kan gå igenom detta utan att ha denna skam och förnedran hängande över mig.
Mina söner har inte pratat med mig sen dess. Jag är så ledsen.
Har detta hänt någon av er?

Peter på landet

Ja visst har det gjort det, i lördags ramlade jag på huvudet före in i en stenmur med världens blåtira som kvitto på det, skammen att gå på sonens fotbollsmatch på söndagen med det ögat, skammen att gå till jobbet i måndags. MEN bara att se framåt, nu ska jag ut och springa och ser fram emot en nykter tid!!

Peter på landet

Prata med dina söner, så släpper ångesten o skammen. Prata med din familj. Lägg korten på bordet. Säg att du behöver stöttning och berätta att du insett problemet och vill eftersträva ett slut på det hela. Så har jag gjort med min fru. Nu tar jag dag för dag

Charlie70

Förra året uppträdde jag kraftigt berusad inför min då 14-åring. Det som var viktigt för mig var att kunna presentera en "handlingsplan". Jag tog kontakt med beroendeklinik, jag började skriva här och jag bestämde mig för nykterheten. Nu har min son inte varit intresserad av någon handlingsplan utan verkar helt nöjd bara med det faktum att jag är nykter. Men jag tänker att dina barn är äldre och säkert är intresserade av att höra hur du tänker göra nu.

Jag förstår att du känner skam, det har vi nästan alla gjort här. Det du kan göra nu är omvandla skammen till handling. Hur tänker du om framtiden?

Jullan65

De flesta här inne har nog känt av den där hemska skammen, själv vaknade jag upp på akuten för 5 veckor sedan...inte roligt kan jag säga. Det är bla detta man slipper när man håller sig nykter. Försök att inte slå på dig själv, utan ta 24 h i taget med nykterhet. Och ta hjälp om du känner att du behöver det. Välkommen in i värmen. Jullan

Dendartjejen

Ja den har man upplevt både en och tjugo gånger. Jag håller med ovanstående, försök att inte slå ner på dig allt för mycket. Det som har hänt har hänt och så är det. Det enda du kan göra nu är att genom dina fortsatta handlingar visa på att du vill ta dig framåt på den nyktra vägen. Det är tufft men ta bara ett steg i taget och sök hjälp och stöttning ?

Aklejan

Tack alla ni underbara! Ja, jag ska prata med mina söner. Men jag känner att jag vill vänta tills jag åtminstone för mig själv kan bevisa att jag klarar att stå emot. Iaf tills mina blåmärken inte påminner mig...
Hur mycket jag än älskar dem, så orkar jag just nu inte förklara för dem. Jag måste ha en bra period först så att de kan tro mig.
Kram, och tillsammans fixar vi detta!

Se klart

Ska jag säga en sak som är värd all eventuell uppoffring som kan höra till det nyktra livet så är det att leva sitt liv utan skam.
När den upphör är det som att upptäcka att det inte längre blåser full storm. Att det stillar sig. Varning för trötthet, och lyckokänslor.
Kram.