@Em och nykterheten Vad bra att du redan börjat läsa boken! Jag läser den om och om igen för att liksom banka in nyktra fakta i hjärnan. Jag tycker seden är klargörande i att mitt jag inte är mitt beroende utan jag behöver förhålla mig till mitt sunda jag och när beroendet och suget sätter in är det beroendet som styr. Vet inte hur jag ska förklara men denna vetskap har hjälpt mig att stå emot suget. Fortsätt skriv här så hjälps vi åt. Annie Grace’s böcker är också superbra, likaså Skål tsmejfan

@Em och nykterheten Ibland måste man på något sätt göra sina misstag för att fatta bättre och inse vad som är på gång. Det finns massor av saker jag ångrar som har hänt när jag drack, men ju längre tiden gått som nykter så ser jag inte längre bakåt och jag plågar mig inte med minnena. Jag har mer försökt förstå varför det hände, hur jag egentligen mådde i beroendets livsstil, som du nämner ovan. Jag fokuserar mer på hur jag vill att mitt liv ska se ut och vad det ska innehålla framåt. Vi kan göra om och vi kan göra bättre och vi kan försonas med oss själva. Vi har hela livet framför oss. Min nykterhet gav mig en ny chans i livet som jag värnar och vårdar på ett helt annat sätt. Jag är tacksam för det. Så det det tid och ge dig själv en ny chans att ta hand om dig själv och ge dig själv ett bättre liv där du mår bra. När du själv mår bra, då kan du må bra även med andra. Bra att du tar stöd av din bror, vänner och din coach. Det har jag också gjort och det är så värdefullt. Sköt om dig och var stolt över att du tar ansvar för dig själv och ditt liv❤️

Tack för stöd och pepp @Ny dag! Det känns fint att kunna dela tankar och få kärlek tillbaka. Jag är en fakta-junkie så jag vill också förstå. Men jag kan inte läsa för mycket i havet, hjärtat skenar och pulsen går upp. Men ska kolla in Annie Grace också.
Har berättat för en av mina bästa vänner idag. Vi satt i telefon i nästan två timmar. Sånt oreserverat stöd jag fått. Så tacksam 🥰

Ytterligare en dag är slut och jag har överlevt även denna dag. Mitt mående skiftar på timbasis; beslutsamhet och hopp, förtvivlan och sorg, frustration och oro. Har varit på jobbresa de senaste två dygnen och det är så skönt att vara hemma igen och slippa hålla masken. Slappna av och sova i sin säng.

Pratade två timmar i telefon med min bästa vän. Är egentligen inte överraskad alls men jag fick så fint stöd av henne. Nu har jag både henne och min bror som jag VET kommer finnas där för mig framåt, vad som än händer. Det är en fin tröst. Jag har ändå det, många fina vänner som är nära och bryr sig så mycket om mig och en bror som ställer upp när det krisar som värst. Ingen av dem har dömt mig och det känns så fint att inte mötas av det. Jag kommer inte vara helt ensam i alla fall. Med den vetskapen tror jag faktiskt att jag kan sova i natt, har inte blivit så mycket av det på sistone. I morgon ska jag tvinga i mig lite mat också. Har inte kunnat äta de senaste dagarna… God natt forumet ❤️

Jag känner igen din frustration.
Mitt humör har pendlat enormt , nykter i 18 dagar med hjälp av Antabus.
Det fungerar men ibland vill jag slå någon på käften!
Men det blir bättre.@Em och nykterheten

@Em och nykterheten Känner igen det. Man får en stark igenkänning och tårar av insikt och att det går in i en. Man blir upplyst och man förstår bättre hur ett beroende fungerar. Att det har en sådan stor inverkan och påverkan på ens liv. Men också en vändpunkt i livet. En möjlighet att vända om och som kan ge motivation till att gå en annan väg💕

Jag funderar mycket på framtiden och när Annie pratar om de som har haft svårt att hålla sig nyktra, och vad det innebär för mig. Jag känner en stark beslutsamhet i kombination med en stor lättnad. I mina tidigare nykterhetsperioder har jag gått in i dessa med samma beslutsamhet och har inte tyckt det var särskilt svårt att vara helt avhållsam. Och ju längre tiden gått desto enklare har det varit. Så jag är inte så orolig för att ”trilla dit” av misstag, förutsatt att jag inte tror att jag kan dricka måttfullt. Håller jag mig helt alkoholfri som princip så är det lätt att avstå. Båda gångerna som jag avbrutit mina nyktra perioder är det på grund av en press jag lagt på mig själv att ”fungera som alla andra”. För att det i måttfullsambitionen helt plötsligt har varit omöjligt för mig att fatta rationella beslut kring alkoholen och konsekvenserna kring behovet att dricka. Den mekanismen vill jag bearbeta för att förstå, eller ja, jag har bearbetat ”önskan att höra till behovet” i terapi ett antal vändor men att den även förde med sig detta är nytt för mig. Så jag tänker, kanske naivt, att får jag inte nån galen idé om att ta upp ett försök till måttligt drickande i framtiden så kommer jag vara fine. Och med fine menar jag ju inte att jag inte kommer hamna i situationer eller känslor som kan sätta krokben för mig och som jag måste förbereda mig för och jobba med. Det tänker jag att min coach kommer kunna hjälpa mig med. Men det betyder kanske att förutsättningarna för att tro att jag inte kommer pendla in och ut ur perioder av drickande hela tiden i mitt framtida liv utan att jag kan hålla mig nykter.

Låter det helt galet?

Jag har inte träffat min pojkvän än. Han ville inte träffa mig i början av veckan och han har nu varit på resa. Våra helgplaner som handlade om att jag skulle möta upp honom på hans resa har han ställt in och kommer hem sent på kvällen. Då har han sett till att han har barnen vilket begränsar våra möjligheter att hitta tid att prata.

Det är så många frågor som snurrar i mitt huvud, första gången vi hade alkoholdiskussionen gjorde jag en KBT behandling via nätet - är det inte konstigt att han inte läste på vad det var vi stod inför då? Andra gången vi hade alkoholdiskussionen och jag öppet erkände att jag har alkoholproblem och tog ett nyktert år - varför hjälpte han inte mig mer att hålla mig alkoholfri? Redan innan året var slut så var han ju högst delaktig i att planera att jag skulle dricka, han t.o.m. föreslog att jag skulle ta paus i året. Redan de första veckorna i den pausen så var han högst delaktig i att kasta principen om antal glas och tillfällen överbord.

Men nu, när mina alkoholproblem, som ändå är kända sedan tidigare, uppträder igen för att jag inte kan hantera måttfullheten - då är ett helt mitt fel att allt havererar. Såklart ansvarar jag för mitt eget drickande men han hade kunnat stötta mig så mycket mer. Såklart att jag ansvaret för lögnerna men han har inte läst på om hur alkoholism fungerar. Han vägar att acceptera att lögnerna är en delmängds av sjukdomens aktiva fas. Han tolkar lögnen som ett bevis på att jag inte älskar honom tillräckligt och jag känner mig oförstådd, skuldbelagd och pressad att presentera en plan som behöver vara tillräckligt bra för att han inte ska lämna mig. För mig rimmar allt detta ganska illa med löftena om att han skulle finnas vid min sida och hjälpa mig. Jag känner mig också sviken. Och varför såg han till att ta hem barnen redan ikväll så han inte hinner reflektera, läsa på information eller ha tid att prata med mig? Är den gemensamma framtid som vi planerat så oviktig för honom att han inte kan lägga ner den energin för att förstå och komma fram till hur han vill göra? Det gör att jag känner mig otroligt sviken i den situation jag behöver honom som mest.

Han ringde precis och jag känner mig mer ledsen efter att ha pratat med honom än innan. Även om han inte sa ngt elakt utan sa att han älskar mig, att jag är jättefin, att han vill att jag ska må bra.

Ikväll var jag bjuden på glögg hos en vän. Jag kom tidigare och hann berätta för henne innan de andra kom. Det var skönt. Jag blev återigen så väl bemött. Vilket nätverk jag ändå har! Drack alkoholfri glögg som jag egentligen glllsr bättre än med alkohol. Så trevlig kväll, massa snack och skratt.

När jag var där så ringde min kille. Han var på väg hem från sin resa. Och undrade om jag kunde komma över även om han skulle landa sent. Och barnen skulle inte komma förrän senare i helgen. Så nu sitter jag och dricker kaffe i hans soffa och kollar på Bonde möter Fru. Känner mig vemodig. Vet inte hur diskussionen kommer att spela ut. Känns nästan som om jag är tom på känslor efter den här veckan. Som om jag använt upp alla och måste vila och ladda om.

@Em och nykterheten Om jag uppfattar dig rätt så menar du att du denna gång vill bearbeta mekanismen och förstå pressen du lagt på dig att ”fungera som alla andra”, att kunna dricka måttligt. Att det är det som fått dig att falla tillbaka till att dricka igen. Du funderar på om det kan ge dig bättre förutsättningar att inte pendla i att dricka och inte att dricka. Jag tror det är en väg till stadig nykterhet. Att man förstår hur ett beroende fungerar och hur det påverkar vår hjärna och vårt omdöme. Att ”fungera som alla andra” är falskt och en illusion, att det är tankar om hur man skulle vilja vara och att man samtidigt förnekar sitt alkoholberoende. Det är den alkoholiserade hjärnans tankar, den kidnappade alkoholiserade hjärnans tankar. Man vill inte ta till sig eller kännas vid sitt beroende, för beroendet har bara en uppgift, att få ett rus och mer alkohol. Om man inte själv startar processen att ta till sig och verkligen förstå mekanismen bakom att ”fungera som alla andra” så kommer inte processen att komma till dig eller att startas. För att den ska starta och bli hållbar över tid så behöver man inhämta kunskap om beroende. När jag drack duckade jag all fakta om beroende för det stressade mig för jag ville fungera som alla andra, fast jag misslyckades gång på gång och jag var beroende. Jag var blind, förnekade och hade utvecklat ett undvikande beteende.

Tänker också det bästa du kan göra är att fokuserar mer på dig själv, inte så mycket på din pojkvän. Även om man kan önska att ens partner skulle förstått bättre, stöttat bättre, läst på mer och inte kastat iväg principer om drickandet, så är det bara du som kan styra ditt liv. Ingen annan person kan få en annan att sluta dricka, det ligger hos en själv att göra det. Du tillät saker ske och det ligger på det egna ansvaret. Jag förstår att du känner dig sviken och att det gör ont att han tar avstånd från dig. Troligen finns det en besvikelse hos er båda och det kan vara lite svårt att rodda i när det är så färskt. Tror att om du fokuserar mer på hur du själv ska gå tillväga utan hans inblandning, för tillfället, så kommer du att bli stärkt i ditt beslut. Det stärker också självkänslan att vara chefen i sitt egna liv. Så tro på dig själv och din egna förmåga, du kan själv och det kommer att gå bra!💪💕

@vår2022 Åh vad du är klok! Tack för att du skriver så fint. Jag tror också att fakta och förståelse för vad som är just mina triggers är nyckeln till att vara helnykter. Jag är också så sjukt tacksam för mitt nätverk av vänner som finns för mig. Oavsett vad som händer har jag så fina vänner och min bror som finns för mig. Jag kommer inte vara ensam. Och även om jag är känslomässigt dränerad så känner jag att jag kommer klara detta.

@Em och nykterheten Jag är helt övertygad om att du kommer att klara det❤️ När man är mitt i allt så blir man lite förblindad. Det som hjälpt mig mycket är ”dit uppmärksamheten går sker tillväxt. Att det man fokuserar på växer i tillväxt. Om man fokuserar på tex varför andra inte gjort mer, egen erfarenhet, så växer tankarna och tillväxten på detta. Man får också negativa och tråkiga känslor. Om man istället flyttar fokus på tex nu ska jag verkligen ta tag i detta, hur vill jag leva mitt liv, vad ska det innehålla, nu börjar mitt nya liv, så växer tillväxten där. Man får positivare känslor och det ger hopp. Man får massor av styrka också. Så tricket är att flytta sitt fokus från tankar som inte ger energi eller som tar energi till tankar som ger energi och positiva känslor😁

@vår2022 Positiva känslor! Ja, check på den! Det ska vara mitt motto framåt. Har tänkt på det där som Annie Grace skriver om att visualisera att man lyckas. Men också att fylla mitt liv med sådant som ger energi och glädje - så att tankarna på alkohol inte får fäste.