@Em och nykterheten Tack för tips! Läste en recension från DN om boken och den låter verkligen intressant och spännande. Känner igen så mycket av det författaren skriver och som hjälpt mig att komma underfund med mig själv. Den vill jag läsa😁.

Ha en fin fredag!❤️

Lördag kväll. Har 9 barn hemma på födelsedagsmiddag och sleepover. Helt utmattad. Och ensam. Det är så ensamt att vara den enda vuxna i hushållet. Försöker roa mig med att kolla på film eller serier när jag lagar mat men jag blir hela tiden avbruten. Igår hade jag dock en jättefin kväll med äldsta dottern. Kvällens mood triggar tankar på alkohol men inte någonstans känner jag att jag vacklar i mitt beslut. Och iofs, även om jag gjorde det har jag ingen alkohol hemma, det ser jag till. Även om jag känner mig stabil i mitt beslut så är det onödigt. Det ska ju ändå inte drickas någon alkohol här.

Kan känna att det dock är lite ledsamt när jag kommer på att jag aldrig kommer dricka igen. Jag ser massa bilder i mitt flöde i sociala medier om personer som firar, tar helg, kör afterski och oftast är alkohol inblandat. Det ser lyxigt och festligt ut. Så då känner jag mig lite nere för att det aldrig mer kommer vara så för mig. Samtidigt som den rationella sidan av mig påminner mig om att det oftast inte är sådär trevlig. Det blir oftast jobbigt, att oroa sig för att inte dricka för mycket, eller när beroendepersonligheten stressar om att se till att få tillräckligt. Oron för att göra bort sig, att ha ångest dagen efter. Att någon ska ana hur det är ställt. Och så tänker jag att sorgen över att inte kunna dricka normalt och därmed konsekvensen att inte dricka alls mer kommer troligtvis att lägga sig, tyna bort, för att inte göra sig påmind något mer.

En kollega föreslog i fredags att vi skulle ses på vinlunch, och sen frågade hon: fast du kanske inte dricker, jag känner nästan på mig att du har återgott till att inte dricka. Ändå bra magkänsla hon har, kanske kände hon att jag blev obekväm av frågan. Oavsett så sa jag det, att nej, jag dricker inte mer. Men jag ses gärna för lunch. Det kändes ändå bra att säga det. Var väldigt odramatiskt...

@Em och nykterheten Annie Grace skriver i boken ”Tänka klart” om kognitiv dissonans. Att det finns en inre konflikt och två motstridiga tankar/värderingar. Den ena tanken kan vara tex ”vad tråkigt det är för mig som inte kan dricka som andra, vad synd det är om mig som inte kan dricka normalt”. Den andra tanken kan vara mer rationell ”jag vet att jag inte kan dricka alkohol för det kan då spårat ut”. Dessa tankar går i konflikt med varandra och det skapas en dissonans. Man slits mellan tankar om önskan att kunna dricka, oftast en omedveten tanke och att inte dricka, som är en medveten tanke. Dessa tankar tar massor av energi och viljestyrkan att inte dricka och motivationen, som är en färskvara, kan mattas av. Det skapar också lätt sug.

Det gäller att kunna jämka ihop den inre konflikten, rädslan för att missa något när man inte kan dricka och behovet av att inte dricka. Att bli medveten om sitt mentala omedvetna och medvetna perspektiv på alkohol, skönja sanningen om sitt drickande. Låter på dig som att du befinner dig lite mittemellan. Du vet att alkohol är problematiskt för dig och kan ge oönskade konsekvenser, men att du ändå har kvar den romantiserade alkoholbilden kvar, det lyxiga och festliga, när du kollar på sociala medier. Det ger dig ledsna tankar på att du inte kan dricka och missar något. Dessa tankar ger negativa känslor och skapar sug.

Ett sätt som jag tidigare nämnt är ”dit uppmärksamheten går sker tillväxt”. Att det man fokuserar på växer i tillväxt. Tex det festliga och lyxiga med alkohol som du inte kan ta del av och missar, så växer tankarna och tillväxten på detta. Man får också negativa och tråkiga känslor. Om man istället flyttar fokus på tex så bra att jag inte dricker alkohol och riskerar att bli full och med följden av negativa konsekvenser, så bra jag mår av att vara nykter, så växer tillväxten där. Man får positivare känslor och det ger hopp. Man får massor av styrka också. Så tricket är att flytta sitt fokus från tankar som inte ger energi eller som tar energi till tankar som ger energi och positiva känslor.

När man får ihop sina motstridiga tankar och värderingar, det omedvetna och det medvetna, till en tanke och värdering av alkohol, så skönjer man sanningen om sitt drickande. Då krävs det längre ingen viljekraft till att motstå, det blir en fröjd att inte dricka. Man behöver träna på att flytta fokus på sina tankar, det skapar nya banor i hjärnan.

Ha en fin första advent❤️🎄🤎

@vår2022 Tack! Jag tror att jag kommer behöva läsa ditt inlägg både en och två gånger för att bottna i vad du (och Annie Grace) skriver. Jag fattar spontant det där med den inre konflikten och att fokusera på det positiva, men sen ska jag få till och applicera det i vardagen.

Igår kände jag mig ensam, deppig och lite nere. Jag var trött av att fixa sleepover för barnen och som ensam vuxen i hushållet hade jag varken någon att dela belastningen med eller umgås med när barnen var med sina vänner. Det kändes trist. Jag valde att skriva till min pojkvän och i alla fall berätta att jag kände mig ensam för att få lite support. Han ringde upp och det hjälpte lite. Men det kanske bara handlar om att vänta ut de jobbiga känslorna. Att vara utmattad är en av de svåraste känslorna för mig, ändå tar jag på mig för mycket. Har ett högpresterande jobb, mina barn är aktiva i flera idrotter vilket gör att jag har många förpliktelser i form av föräldraengagemang i sporterna, skjutsande till träningar etc. Jag har inga dagar med barnen då jag bara kan koppla av efter jobbet utan det är alltid en aktivitet som ska passas in mellan matlagning, tvätt av kläder etc. Till det har barnen ofta många kompisar hemma, det är nästan alltid ett par stycken som sover över på helgerna, äter middag på vardagarna, behöver hämtas innan träningar eller matcher etc. Jag stretchar mig till det yttersta och är ofta helt slut när barnveckorna är över. Jag vill inte ändra på det heller, det är några år nu och sen är de borta.

Jag ser mig själv som en person med hög kapacitet, jag orkar mer än de flesta, är ett ess på att planera, optimerar varje vardagssituation till att hinna mer. Vill vara den perfekta mamman, den perfekta flickvännen, den perfekta vännen och den perfekta anställda.

Vet inte riktigt vad jag ville med detta inlägg, bara skriva av mig antar jag, och reflektera kring vem jag är och vad som driver mig.

@Em och nykterheten Jag brukar tänka att man måste praktisera på nykterheten. Precis som när man i högstadiet praktiserade på en arbetsplats. Man lär sig nya saker och får nya erfarenheter med sig.

Låter kämpigt med ditt tighta schema med aktiviteter som ska hinnas med samt därpå ett högpresterande arbete. Låter också som att du har väldigt högt satta krav på dig själv. Vad är egentligen perfekt, hur är man när man är perfekt, vem vill man vara perfekt inför och varför? Jag minns att jag hade en bild av att vara perfekt på alla sätt och vis, minns speciellt att jag ville vara en perfekt mamma när barnen var små. Min dotter var väldigt aktiv som barn och jag tog kontakt med en psykolog för jag undrade om det var något fel på min dotter, om jag kunde göra något för jag ville ju också ha den perfekta dottern… Psykologen träffade oss och sade, din dotter är verkligen nyfiken på livet, aktiv och vill undersöka saker, det är inget fel på henne, men det kan vara svårt att tillfredställa den perfekta mamman. Jag blev helt paff, det tog verkligen när hon sade detta, jag minns ju än idag över 25 år senare, men jag förstod direkt. Det handlade om mig! Vi pratade om den perfekta mamman och där och då förstod jag också att det finns ingen perfekt mamma. Jag förstod att det var mig själv jag skulle jobba med, mina höga krav på mig själv och mina skeva bilder om att vara perfekt. Jag började i terapi för att söka efter mig själv, hur jag såg på mig själv och var mina skeva bilder kan ha sitt ursprung.

Så du är något på spåren även här tycker jag och det är en väg framåt att reflektera kring. Idag tänker jag att det räcker med good enough, man gör sitt bästa och skulle det bli lite fel så är det inte hela världen. Shit happens!

Sköt om dig❤️

Har läst en del på sistone, bland annat "Skål, ta mig fan!". Mycket igenkänning kring hur tankeprocesserna funkar.
Har funderat väldigt mycket på framför allt två saker. Dels på det som jag varit inne på tidigare och även @vår2022 skrev ang den stora press jag lägger på mig själv att vara "perfekt", vad det kommer ifrån. Inser att det är en del av min barndom som spökar. Önskemålet att duga och bli älskad. Jag har inte fått lära mig att jag kan bli älskad för den jag är, jag har fått lära mig att mina prestationer gör att jag eventuellt kan få kärlek. Så det är så inrutat i mig att jag måste prestera, kan inte vara obekväm, inte sticka ut om det inte är genom att vara roligare, trevligare, smartare och bättre än alla andra. Det är ju förstås omänskligt och det blir en himla hård press på mig. Att jag sedan har varit i relationer med killar som försökt förändra mig för att passa in i den mall de har och deras förväntningar på den perfekta flickvännen har inte gjort det bättre. Min vilja att höra till och vara den andra förväntar sig har satt en otrolig press på mig själv, från mig själv. Jag inser det, ändå är det inte så enkelt att ändra. Detta tänker jag kommer vara tvunget att vara en del av det som jag behöver jobba med mig själv kring. Dels för att jag ska må bättre och dels för att skapa bästa förutsättningar för mig själv att hålla min nykterhet.

En annan sak jag tänkt på, i relation till att det är så enkelt för mig att hålla mina nyktra perioder när jag väl bestämt mig. Det står i flera böcker att det inte är svårt att vara nykter ett tag men att de flesta har svårt att lova och hålla "resten av livet" och att man därför ska lova en dag i taget. Jag har svårt att se varför detta skulle vara rätt. För mig skulle det bli som en situation där man lämnar öppet för förhandling, varje dag. Det verkar otroligt mycket jobbigare än att bara landa in i insikten att det inte kommer gå att dricka mer - någonsin.

Har funderat en del kring drömmar också, häromnatten drömde jag att jag drack vin. Inte sådär härligt och festligt utan väldigt ångestfullt. Jag var ganska nykter men känslan av oro och ångest över att jag skulle spåra ur fanns där. Min kille var med också. Vaknade kallsvettig och insåg att det bara var en dröm. Var så otroligt lättad över att det bara var en dröm och att det där ligger bakom mig. Vill aldrig någonsin känna den alkoholrelaterade ångesten igen. Jag tror att jag kommer känna ångest igen i livet, men inte på grund av alkohol.

@Em och nykterheten Tänker att det är väldigt olika i hur man tänker att vara nykter framåt. Det finns inget rätt eller fel. Vissa känner en press som liksom stör om man lovar aldrig mer, att det kan trigga att dricka för att det är ett påbud och att en dag i taget blir bättre och mindre press. Att lyckas med en dag i taget är stort. Jag tänker nog mer att det inte ingår i min livsstil att dricka, att det är så för livet. Det passar mitt sätt att tänka. Sen tror jag att en dag i taget är rätt bra om det är kämpigt att avstå, precis som att ta en sak i sänder. Så att tänka som det känns bäst för en själv, blir bäst😁.

@vår2022 Ja, du har rätt. Tog upp det med min terapeut och coach och hon sa att man ska välja det sätt att tänka som passar en bäst. Och att ”en dag i taget” passar många men att det finns en del som funkar som jag, att det är avlastande att tänka ”aldrig mer” för då är beslutet fattat och man kan börja visualisera en framtid med betydande och obetydliga händelser utan alkohol.

@Em och nykterheten Vad bra att du hittat ditt sätt att tänka om detta. Det är skönt när man kan landa och känna sig trygg i sitt beslut. Då kan man sortera bort kringliggande tankar. Då kan man också staka ut den vägen som man vill gå vidare på, planera riktningen, se framåt och visualisera det som man vill ska hända på resan. Ibland kan man behöva göra lite längre stopp på vägen och räta ut saker och sin riktning. Men det är en häftigt och spännande resa, man lär känna sig själv och sina behov bättre om man nyfiket undersöker den.

Ha en fin fredagskväll!❤️

Hej @Em och nykterheten! Ikväll fastnade jag i din tråd och läste igenom den, du tänker och resonerar så klokt! I det med att tänka en dag i taget eller aldrig mer så tror jag att olika passar för olika. För mig var det skönt att ha tremånadersperioder som jag förlängde när det var en månad kvar ända tills jag kände acceptans för att jag var beroende och inte varken kunde eller ville dricka mer samt känslan av lättnad när jag kom till insikt med att jag slipper. Nu har jag varit nykter i 16 månader🙏Kram

@vår2022 hoppas du har en fin helg! Jag tror jag börjar landa i vad som är rätt för mig. Känner mig mindre sorgsen över att inte ha alkohol i mitt liv och att vänja mig vid tanken att alkohol inte är en del av mitt liv längre.

Det har varit en konstig vecka. Jag har bott hos min kille denna vecka och det har varit så mycket känslor. Jag har pendlat mellan att vara glad, ledsen, sur och trött. Min kille har jobbat mycket och varit väldigt trött på kvällarna. Jag har känt mig osedd och lite ratad i veckan. Sen blev min pappa hastigt dålig, han hade trillat på sitt boende och brutit nacken på två ställen och det ledde till slut att han avled i fredags. Jag vet inte riktigt hur jag känner i allt detta. Han var gammal och behövde inte lida så jag är ändå glad för hans skull. Mamma dog i februari så nu har jag ingen av mina föräldrar kvar.
Känner mig otroligt skör och sårbar och hade behövt extra kärlek dessa dagar så jag känner mig sårad över att min kille inte haft utrymme för mig. Samtidigt förstår jag att han också har mycket, han är entreprenör och driver egen firma och har massor att göra innan jul.

Kan inte riktigt sortera alla känslor men nu sitter jag i alla fall här och kan inte sova… längtar hem. I morgon ska jag åka hem för det är min vecka med barnen, tror jag ska åka hem ganska tidigt i morgon. Tror jag behöver vara för mig själv och tänka.

@Em och nykterheten Beklagar sorgen❤️. Min pappa dog för ca 6 veckor sedan, även han gammal och sjuk sedan ett tag. Den sorgen är kantad av många känslor, besvikelse, ilska, men även minnen av kärlek och glädje. Det blev ett fint och känslosamt farväl vid begravningen. En lättnad när det var över på något sätt. Sorgen nu är annorlunda, men när den knackar på min dörr ska jag ta emot den och inte stänga den ute.

Vad bra att du är fortsatt nykter och det är A och O för att kunna hantera livet och inte köra i diket. Förstår din besvikelse över att du inte fått uppmärksamhet från din kille när du så behöver honom. Du förstår också varför att han är så upptagen. Av egen erfarenhet så kan jag känna igen mig, jag behövde uppmärksamhet men jag hade så svårt för att be om det. Min man kan vara fullt upptagen i sitt och om jag inte säger att jag behöver hans uppmärksamhet, hans tid en stund, så vet han inte om det. Jag har lärt mig att be om lite tid när jag behöver. Tidigare slöt jag mig och blev avvisande och till och med ignorerade honom, för att han inte kunde läsa mina tankar. Han förstod inte vad som var fel. Att han inte kunde fatta att jag behövde honom! Som van att inte uttrycka mina behov kunde jag heller inte riktigt se vad som pågick, hur jag betedde mig. Det drack jag på. Det har startat så många bråk tidigare och där det handlat om allt annat än att jag behövde lite av hans tid och uppmärksamhet, för att uttrycka mina behov. För jag kunde själv inte se det, då.

Ibland krockar våra olika behov, det viktigaste är att vi lär oss att prata med varandra om våra behov och därefter kommer fram till något som kan passa oss båda. Sköt om dig❤️

@vår2022 Tack! <3
Ja, relationer är inte alltid enkla. Jag brukade reagera precis som du, dra mig undan och hamna i konflikt. Jag sa tidigt till min kille att om vi bråkar i framtiden så kommer det framför allt vara när jag känner mig oprioriterad eller osedd. Men jag försöker ta mitt ansvar och jobbar på detta. Jag försöker kommunicera till de som är omkring mig hur jag känner. Denna gång tycker jag att han fattade att jag kände mig osedd men missförstod varför och gjorde därför inte de små förändringar som han hade kunnat göra, utan att ändra förutsättningarna, som ju inte går att ändra när man har barn och en vardag. Jag har också svårt för att sätta gränser och undrar ofta hur obekväm jag kan vara för att hävda min rätt. Denna gång fattade jag att han, medvetet eller omedvetet, missförstod mig. Men om jag tar upp det igen och igen för att försöka få honom att förstå så vet jag att det skulle leda till någon form av konflikt. Så jag sa inget, och åkte hem och känner mig ledsen. Nu vet jag att det kommer att sitta i under denna vecka, kanske kommer vi prata om det men antagligen inte. Så jag känner att vi inte löste något, han lärde sig inget om mig eller hur han kan bemöta mig annorlunda, om han skulle vilja det. Jaja, massa tankar, skriver mest av mig för att få ut det. Detta är något jag tror att jag behöver jobba med hos min psykolog.

I alla fall så triggar detta faktiskt inget sug. Jag känner mig mindre ledsen och besviken över att inte dricka mer. Jag njuter av att vara nykter. Nu har det gått tre veckor sedan mitt beslut och jag känner mig mer i balans, tittar mer framåt än bakåt, ser fram emot det som komma skall. Inser att detta såklart kan komma att förändras. Framför allt sa min coach en sak som fastnade hos mig och det var att återfall sällan kommer på grund av sorg utan av högmod. Man tänker att det går så lätt att inte dricka att man inte kan ha haft ett så stort problem och därför kan prova igen.

Mina diskussioner med coachen handlar framför allt om att hitta strategier för att säkerställa att jag inte blir för högmodig framöver och kommer ihåg att jag inte kan dricka.