Detta är för mig dag 3 utan alkohol. Första gången på några år som jag hållit upp så länge... har läst flera gånger om dagen här i forumet sedan i måndags och det är en fantastisk känsla att inse att jag inte är ensam. Att min relation till alkohol inte är unik, att hur den får mig att känna och bli inte är min personlighet utan snarare alkoholens personlighet. A får mig att tro att livet är tråkigt utan den, att jag är tråkig utan den...
Jag har länge haft flyktiga tankar om att allt dåligt i mitt liv är förknippat med att jag druckit men jag har låtit de tankarna fladdra iväg för fort för att faktiskt förstå vad det betyder. Under dessa tre dagar, efter att jag börjat läsa här, har jag tvingat mig själv att gå igenom all skit jag gjort mot mig själv och andra och kommit fram till följande:
Inte ett enda katastrofalt beslut, fruktansvärd händelse eller dagar och nätter fyllda med ångest har förekommit utan att alkohol på något sätt varit inblandat. Jag har ibland bara haft en ren jävla tur att det inte slutat värre än det gjort....
Det har bara gått tre dagar, vilket inte är så mkt men det är tre dagar utan ångest och det betyder mkt för mig!
Men jag vet att det kommer bli en svår kamp och jag är inte säker på hur det kommer gå om inte min man vill sluta tillsammans med mig... Jag vet att det här kommer vara det svåraste jag någonsin gjort...
Men jag SKA lyckas, för mig och mina fantastiska barn och TACK till alla er som kämpar samma kamp som jag och som vågar berätta om det här så jag får ta del av det ni tänker och känner!!!! Jag är inte ensam och ingen av er heller!❤️

...när min man tyckte att en liten whiskey kunde förebygga halsont han eventuellt kände. "Vill du ha en liten?" frågade han. "Jaaaaa!" skrek min hjärna men min mun sa "NEJ!".
När barnen somnat (jag hör mannen också snarka) svepte jag det sista rödvinet i flaskan. Varför? För att kunna somna...? För att dämpa nåt jag inte orkar känna?
Vilken insikt du har! Att inte ha barnen som sköldar mot A. Att inse att det handlar om dig. Om mig.
Jag inbillar mig just nu att jag bara "trappar ner". För jag är i beroendet. Bara "ett glas". Jag vet att jag med min inställning kommer att sluta. Jag behöver bara hitta rätt känsla.

Amanda..

Jag har också under lång, lång tid varit rädd för att sluta, rädd för att misslyckas så det är lika bra att fortsätta.... Rädd för det är jag visserligen fortfarande, tom räddare nu men använder jag det som driv istället. Du kommer hitta motivationen, det känner jag på mig!!
Och det där med sömnen, när jag dricker somnar jag snabbt men vaknar vid 03 och sen är det kört, vänder o vrider, svettas och har ångest. Inget vidare sömnmedel egentligen ju... Ca 10 dagar efter jag slutade började jag sova natten igenom men under den första veckan kunde jag inte somna o när jag väl gjorde det sov jag så tungt o var såååå trött när jag vaknade. Nu börjar det fungera bättre, vaknar till ibland men somnar om direkt vilket känns fantastiskt skönt!
Ta små steg och hitta din väg, jag tror på dig och din förmåga! Så länge vi inte ger upp är det aldrig omöjligt. Det är ok att ha ett rent helvete ett tag om det leder till något bra, så ser jag på det iaf?
Kram??❤️❤️

Fortsätt vara stark! ??
Jag fortsätter att läsa här och samlar kraft, snart hänger jag med!

(har försökt starta egen tråd flera flera ggr men får felmeddelande varje gång, både på dator o mobil.. testar igen)

Amanda..

Synd att det inte funkar med din egen tråd! Kanske du ska kontakta A-hjälpens support? Tror det är viktigt för dig att ha någonstans att skriva för din egen skull och där du kan få stöd och reflektioner från andra.❤️

Vad bra att du inte ger upp fast du inte kan skriva egna trådar, utan fortsätter läsa och kommentera!
Jag har anmält ditt inlägg nu och hoppas att vårat teknikproffs listar ut vad som är felet. Men om du vill så får du gärna också skicka ett mail till info@alkoholhjalpen.se och berätta vad det står på felmeddelandet som du får när du försöker skapa en egen tråd.

Önskar dig en fin dag!
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigforumet

Amanda..

Jag undrar hur det här ska gå... Min man dricker fortfarande även om det inte är lika mkt som när jag också gjorde det... igår var jag på bra humör under dagen men så fort klockan närmade sig fem sjönk humöret och när det var dags att börja laga mat var jag sur och grinig. Min man satt där med sin öl och var mild och blid och det gjorde mig vansinnig!! Han hade dessutom börjat med ett glas vin från flaskan som var kvar sen helgen(egentligen borde jag kanske bara vara glad över att den inte var slut...?) men gick över till öl efter ett glas, kanske mindes han plötsligt vad han lovat... jag orkar inte påminna honom, kanske borde jag, känner att jag kommer explodera en dag och bli elak.. eller så är det vad som behövs för att han ska vakna...
Jag borde kanske tycka synd om honom. Hans pappa ligger för döden efter ca två år med lungcancer och kohl. Och vi sitter här i ett annat land och har svårt att hjälpa hans mamma som behöver oss. Min svärmor är fin, slår knut på sig själv för att hjälpa alla på alla sätt hon kan. Tyvärr har min svärfar inte varit lika älskvärd... utan att gå in på några detaljer så har han varit familjens "stora namn" krävt lydnad och respekt fast han varit ganska respektlös mot människor själv. Min man har gått i sin fars fotspår och trots att han slitit och jobbat stenhårt och dessutom är både framgångsrik och begåvad har han fått utstå både hån och negativitet från sin far. Ända sen unga år. Att de fortfarande har kontakt är enbart tack vare min svärmor... men nu efter ett liv som storrökare ligger han där och min man har flera gånger berättat att han vill men kan inte vara ledsen för det. Jag tror inte det är helt sant men visst finns det en stor besvikelse att hans pappa inte stöttat honom som han hade kunnat och aldrig visat sin son kärlek. Jag känner mig ganska likgiltig, känns hemskt att säga men min svärfar har sårat mig och min familj så många gånger att jag bara inte KAN tycka om honom. Så är det bara. I deras familj har det inte förekommit något tydligt alkoholproblem men de senaste 10 åren, sen svärföräldrarna blev pensionärer, har de druckit mer och vid olika tillfällen har det blivit bråk pga att svärfadern druckit för mkt...
Hursomhelst tycker jag väl synd om min man just nu och är förberedd på att han kommer använda detta som ursäkt att dricka mer men jag tror inte jag orkar göra något åt det just nu... Suget kommer fortfarande när jag slutat jobba och kommer hem men det är inte starkare än att jag kan stoppa det genom att äta och dricka något. Är jag mätt känns det så mkt enklare. Men jag är rädd att min man börjar vänja sig, inte reflektera över att jag inte dricker och då kanske hans konsumtion ökar igen.. Kan inte låta det hända! Igår berättade jag dock att jag är medlem här. Jag läste något roligt någon skrivit och skrattade till och då undrade han vad som var roligt. Då sa jag bara att jag är med i ett forum för människor som har problem med alkohol för det hjälper mig att inte dricka. Han såg ledsen ut på ett konstigt sätt, som att han hörde något han inte ville höra.. kändes inte så bra men samtidigt var det viktigt för mig att han fattar att det kanske inte är så enkelt det här!
Dags att jobba..
Skickar styrkekramar till er alla!!!❤️❤️❤️Ha en fin dag utan A, det tänker jag ha???❤️??❤️

Hur går det?
Hemskt gällande din svärfar. Din man har säkert kluvna känslor och borde inte dämpa dem utan istället prata ut.
Hoppas du håller dig stark.
Jag har tränat för att hålla mig glad på annat sätt. Ska träna ikväll.

(jag har fortf inte kunnat starta tråd. Har försökt massa ggr hemifrån o på jobbet. Har mailat 3 ggr men får även tillbaka att mailadressen inte går att nå.
(Förlåt att jag halvkapat din tråd)

Amanda..

Vad trist att det inte funkar med tråden! Men du får gärna dela tråd med mig!!?❤️ Skriv så mkt du vill!
Hur går det för dig? Här är det både jobbigt och lätt... Ibland känns mitt beslut overkligt, "någon" i min hjärna försöker normalisera mitt drickande och det gillar jag INTE? Men det går lättare att ignorera rösten och är det riktigt jobbigt går jag in här, är konstant inloggad? Min man drack igår ca 8 öl, 33cl flaskor och jag märkte hur han var lite tjatig, upprepade sig och lite kort stubin. Det kändes skit... Han glömmer jättemkt har jag märkt och jag är väldigt orolig för det men vad kan jag göra?? Fast egentligen borde jag inte vara förvånad, han har väl varit sån här i många år bara det att jag varit sån själv så jag inte sett det.... fy fan vad jag aldrig vill bli så trög igen!! På tal om trög... min mage är inte som dem brukar. Är det vanligt att man blir trög och svullen i magen när man slutar dricka??? Går det över eller måste jag ha medicin tro? Någon som vet?
Dags att jobba. Önskar er alla en fin fredag utan A!!!!❤️❤️❤️❤️??????

Amanda..

Är det såhär det kommer vara nu?
Han dricker på kvällen, inte så han blir jättefull men lite lullig typ... och jag är nykter och mår faktiskt ganska bra. När jag inte tänker på framtiden... jag känner mig själv, det kommer ta husihelvete om han inte skärper sig! Jag trodde han skulle öppna ögonen och fatta läget men det var ju oerhört korkat av mig... jag om någon vet hur stark den där rösten är, hur det INTE GÅR att stå emot om du inte är 150% övertygad att du INTE tänker dricka. Fast... jag har ju inte varit ärlig heller... snart har det gått en månad och han kanske tror att jag ska börja dricka igen, när min vita "månad" är över... vet ju att jag måste berätta att jag har bestämt mig för att välja ett vitt liv, jag vill välja livet på riktigt. Om jag berättar det kanske det blir annorlunda, men jag tvivlar...
Jag vill säga till honom att anledningen till att han inte sover bra, alltid är trött och lite halvdeprimerad BEROR på någonting!!!! Alkoholen såklart!!! Men jag kan bara inte tro att han är så dum att han inte kopplat det än. JAG fattade det lååångt innan jag bestämde mig för att sluta och jag är ingen Einstein? Men han förnekar det väl... just som han inte låtsats som någonting dagen efter han gjort bort sig på företagsfester etc...det är han expert på, att låtsas som att han inte alls är bakis, att han inte alls druckit så mycket... tror dock inte att han lurar någon annan än sig själv.
Hursomhelst, jag kommer prata med honom, jag vet bara inte när...
Jag tänker på mig själv och min relation till mina barn. När jag inte dricker respekterar jag mig själv och mina barn är glada. Det är den bästa belöning och även den bästa utgångspunkten för mig nu. Jag utgår ifrån det, sen vet jag inte vad som händer..
Idag har det varit en härlig dag. Lite kyligare, känns att det snart är höst och som vanligt mår jag bättre då. Älskar den lätta luften och ljuset ifrån den lite bleka solen. Var hela förmiddagen och tittade på en ponny vi får låna till min äldste son, den passade perfekt! Det är en så underbar känsla att kunna planera för aktiviteter kvällstid, efter jobb och skola!!! Det finns ju inget hinder längre, jag kan ju göra vad jag vill, närsomhelst på dygnet!! Ingen rädsla för att folk ska märka att jag druckit (drack en gång vin innan ett kvartssamtal på skolan????HELT JÄVLA VRICKAT!!!!! Tror inte de märkte för jag var inte berusad alls men själva grejen är ju sjuk... får ångest bara av att tänka på det...) eller jag behöver aldrig välja bort något som jag faktiskt gillar att göra bara för att jag "måste" dricka!
Det går inte att räkna upp alla fördelar för de är för många men bland alla livsviktiga vinster av att inte dricka finns de andra små, de som inte påverkar ditt liv så drastiskt men som ändå får dig att må lite bra. Jag har lagt ner en hel del pengar innan på ansiktsbehandlingar av olika slag men inget har kunnat ge min hy den lyster den har nu!! Märkte redan skillnad efter två dagar, jämnare hudton och klarare ögon, känner mig vacker igen☺️ Hur har jag kunnat misshandla min kropp så som jag gjort under så många år???
Visst, jag har dolt det väl med smink, dyra kläder etc... För många år sedan citerade min man något han påstår Ingvar Kamprad hade sagt: "man är inte alkoholist om man har råd att betala för spriten"????vilket JÄVLA SKÄMT!!!! Då skrattade vi men jag skrattar inte längre?
Tyvärr tror jag många resonerar så utan att förstå det. Ser ibland poster på FB som idag får nackhåren att resa sig på mig. Det är snart helt normaliserat att dricka mer eller mindre varje dag... Men när jag ser detta, hur det har blivit, blir jag ändå glad, glad över mitt beslut. Tacksam att min hjärna tillslut sparkade bakut och tröttnade på sin destruktiva inneboende!!?????? Om det, att jag inte dricker alkohol, betyder att jag inte följer normen, inte är som alla andra så säger jag bara: GRATTIS TILL MIG!!! Jag är fan speciell, för värdefull för att trubbas av och förslavas!
DEN känslan skickar jag vidare till er ALLA som för samma kamp som jag och jag hoppas ni känner det lika starkt som jag!!❤️??
Om någon skulle tycka att jag är tråkig som inte dricker so be it, då har ju hen ett problem, inte jag. För jag är väldigt många saker men tråkig är inte en av dem????
Kärlek och styrka till er alla!!!???❤️??

Du ser fler och fler fördelar med att vara nykter. Det är så inspirerande att läsa. Hoppas att din man snart också inser det. Roligt med ponnyn och din son, att vara med hästar (ja, alla djur) är verkligen ett av guldkornen i tillvaron. ?? Nu kämpar vidare, för det är vi värda!
Kram ??

Så underbart att du bestämt dig och är stark.
Idag är jag darrig. Vi har druckit massor! Jag och min man pratade tidigt imorse om våra alkoholproblem. Han höll med mig. Idag är vår första dag. Vi kallar startsträckan för detox och ska rensa kropp och hjärna. Jag är så innerligt trött på att vara trött. Nu är jag så långt nere att jag tom bett självaste Gud om hjälp. (hoppas det finns en sådan för nu behövs hen!)

Hej Amanda. Läst din tråd och jag känner igen mig en hel del i den ilska som du också som jag uppfattar du ser och känner kring nervgiftet alkohol. All den romantik som sprids i sociala medier o s v, vilket jävla skämt egentligen. Men det är klart det är mycket pengar i denna industri och många beslutsfattare är nog också alkoholberoende. Skulle skiten uppfunnits idag skulle den såklart aldrig godkänts. Men vi människor har väl alltid velat berusa oss och fly/bedöva oss en stund från "tristessen".
Hur som helst uppfattar jag en enorm viljestyrka i ditt beslut och jag hoppas du står emot din "gubbe" som inte alls är där du är i sin inställning till alkohol. Det kan ju bli tufft i längden, eller så använder du det som en drivkraft och ser hur eländigt/tragiskt det kan bli.
Samtidigt blir ju inte det hållbart i längden, har varit inne och läst en del på anhörig-sidan också.

Lycka till med i ditt nya liv som nykterist, det är så värt det känner jag efter drygt 9 veckor i frihet och fräschhet!

Amanda..

Hej Morgondag! Du har helt rätt, jag börjar också bli "smått" förbannad, för vilka är det egentligen som vinner på denna normalisering kan man ju undra... inte är det vi iallafall? Men ok, samma sak gäller ju tex socker vilket är förjävligt. Jag har sån tur att inte gilla godis och läsk direkt men jag ser ju vad mina barn blir konstant utsatta för till o med i skolan! Här, i det här landet, var det bara ett år sedan de bestämde att barnen inte fick ha godis och kakor i sin lunchlåda!! Något jag trodde var självklart men min äldste son berättar att hans klasskamrater äter godis varje dag, deras föräldrar skickar antingen med det (trots "förbudet") eller så får de när de kommer hem.... jag höll på att falla in i samma mönster men nu kör vi med lördagsgodis och det funkar bra! Kloka barn har jag TACKOLOV!!
Men det känns nu när jag inte dricker som om jag ser alkoholberoende överallt. Samtidigt som det är en lättnad över att det inte är mig det är "fel" på, att inte vara ensam,så blir jag ledsen att det ska vara så svårt att vara människa.. du har ju rätt i att vi människor alltid sökt en väg att fly problemen eller oss själva, varför MÅSTE det vara så?? Ingen vet antar jag...
En av mina första chefer, numera vän trots att vi inte pratat på många år, ringde mig idag. Såg på FB för två år sedan att hon gift sig och blev så glad för hennes skull men nu har de plötsligt separerat. Idag berättade hon varför. Han är alkoholist och hon blundade för det i början och sedan försökt både tvinga och be honom att sluta, inget av det fungerade såklart, han anser sig inte ha problem... Inte ens när han skadades allvarligt i en bilolycka han själv orsakat pga rattfylla tyckte han att han hade problem. Min vän är är en oerhört stark människa, hon har gång på gång rest sig som Fenix ur askan, jag har blivit lika fascinerad varje gång! Det kändes då bra att inte känna skam över mig själv när hon berättade utan snarare känna stolthet. Jag berättade att jag inte dricker alkohol längre och hon blev väldigt glad för min skull? Ännu en dörr stängd och det känns skönt!!!!
Men hur det ska gå för mig och min "gubbe", det vette sjutton... som du säger är vi inte direkt på samma våglängd när det gäller alkoholen och ibland undrar jag om han någonsin kommer dit. Just nu vågar jag bara hoppas att han kan tänka sig att dra ner tillräckligt för att inte dö inom 10 år typ.... en sak är iallafall säker och det är att situationen som den ser ut nu inte är hållbar i längden även om jag just nu inte (till min förvåning?)känner vare sig mer eller mindre sug för att han dricker i min närvaro. Det verkar vara andra saker som utlöser mitt sug, främst starka känslor som glädje(tyvärr) ilska men mest hunger faktiskt. Så det försöker jag verkligen ha koll på!
Min man är min enda och största kärlek(när det gäller män i mitt liv alltså) men jag har aldrig varit rädd för att leva ensam, utan partner, jag har alltid prioriterat mig själv, som jag tidigare skrivit så är jag ganska egotrippad tyvärr och kan jag inte relatera till andra människors lidande har jag alltid haft svårt att känna empati. Det är nog tur att jag har barn för de gör mig till en bättre människa men hur det än är så vet jag att om mitt äktenskap inte ger mig det jag vill ha och är skadligt för mina barn kommer jag gå. Men jag hoppas såklart att det inte kommer behövas...
Nu blev det långt igen men det är ganska många års undangömda funderingar och tankar som vill ut?
Tack för att ni finns!!! Och lycka till du med, Morgondag!! Starkt kämpat i 9 veckor, jag ser fram emot att komma dit och idag ser jag också fram emot imorgon då det blir dag 21!!!
Många kramar??❤️?????

Amanda..

DET är en bra start!! Att ni båda gemensamt ser problematiken och vill ta tag i det!!! Ja, man är sjukt trött på att vara trött... Förbered er bara på att man blir VÄLDIGT trött när kroppen renar sig från A, det måste man igenom men du ska veta att det går över och energin återvänder! För mig tog det ca 2 veckor men eftersom jag tack vare alla här på forumet fick veta att det är normalt när man slutar dricka tillät jag mig att vara trött. Det var till och med skönt för det gav mig insikt i hur sliten min kropp faktiskt var: den ville sova i två veckor!!!! Kan ju aldrig vara bra.. Att inse allvaret i vad alkoholen gör med oss är viktigt tror jag. För den dag jag inbillar mig att det "inte var så farligt" då går det åt helvete igen.... Så detta, att sluta dricka när man har ett a-beroende, är fruktansvärt svårt men det är JUST DÄRFÖR du kan vara mycket stolt för varje minut, timme och dag du står emot!!! Eller hur? Jag hejjar på er båda, ni klarar det här!??????????❤️❤️❤️ Kramar!?

Tack vare din berättelse och tråd som jag följer fick jag den sista knuffen i rätt riktning. Jag har laddat ner boken "tack, det är bra!" och lyssnar på! Rekommenderas! Nu ska jag sakta med säkert i rätt riktning!
Du tycks få en massa insikter, undantryckta känslor genom nykterheten? Tänk så många år vi dämpat verkliga känslor som bytts ut mot tröga tankar orsakade av alkohol!! Ett gift. Skrämmande. Jag är livrädd för alkohol!
Kämpa!

Amanda..

Ja, utan hästarna vet jag inte var jag varit idag... Trots att människorna runt dem inte alltid varit det bästa umgänget för mig... MEN dessa underbara djur visar mig varje dag att livet är värt att leva och att jag nu får dela detta med mitt barn känns fantastiskt!! Jag hoppas bara han inte tröttnar ? Men jag tänker ändå glädjas så länge det varar?
Och japp, vi kämpar vidare!! Det är värt varenda svettpärla!!??????????❤️❤️❤️

Amanda..

Fan vad bra jag mår idag!!! Bara lite lite sug under matlagningen men helt klart kontrollerbart! Blev inte ens grinig??
Njuter av att luften känns lätt att andas och ser fram emot en skön känsla när jag vaknar imorgon! Ville bara säga att jag önskar er alla samma känsla och en god nattsömn❤️??❤️??❤️

Stort grattis, du har gett dig själv en bra start! Läste någonstans att det tar 21 gånger eller kanske dagar att implementera en ny vana.
Tack för att du delar med dig, själv ligger jag och knappar på telefonen...
Härligt att läsa om din nyvunna energi!
Hoppas du får en skön sömn, på återhörande!

Ågrenskan

Underbart att läsa om din vilja. Som så många kvällar förut när jag gått och lagt mig så försöker jag förbereda mig för det livet jag egentligen vill leva. Det livet som du hittat till nu. Strax före jag läste din tråd så skrev jag en liten anteckning(Som vanligt) till mig själv. Den här gången handlade det om att kunna klara av att inte dricka själv även om min man inte gör det..
Och att då läsa din tråd känns peppande.
Men alltid "glömmer" jag av att gå in och läsa här när jag vaknat till sans och balans.
Nu har jag satt alarmet varannan timme från kl 10 imorgon( innan dess brukar tack och lov inte törsten komma) för att påminna mig om att läsa här ...
Du ska vara så otroligt stolt över dig själv över din vilja. En dag hoppas jag också kunna skriva nykter och känna mig pigg och fin igen.
Kramar