Div åsikter eller...?

..

Profile picture for user polaris

Svenssons kommer aldrig acceptera kritik mot alkohol verkar det som. Vi har de som blånekar till att de dricker för mycket, eller inte förstår hur mycket som är för mycket. Sen har vi de som dricker för att det tyder på viss status, att dricka fint vin. Textförfattaren t.ex. förstod inte förrän hon såg alkoholen på riktigt, på nära håll. Som en solidaritetsgärning borde fler våga diskutera frågan på allvar istället för att försöka försvara sitt eget drickande hela tiden.

Jag tycker det borde räcka med mediatäckningen. Men folk tror vad de vill tro på. Om Systembolaget går ut och säger att den totala konsumtionen inte alls har ökat så väljer de att tro på det istället för på mindre partiska undersökningar. Alltid en ursäkt att dricka är mottot som härskar.

Profile picture for user polaris

Adde!

Har inte sett dig här på länge. Hoppas du kommer tillbaka. Vi såg ett problem från väldigt olika håll. Jag läste bakåt vad du har skrivit och förstår varför du är så emot antidep och annat.
Många här nämner dig och dina tips, hoppas att jag inte ställt till det.

/Pia

Profile picture for user polaris

Tack för att ni bryr er !

Nej jag är inte sur, jag har medvetet jobbat med sådana känslor och klarar idag att se vem som äger problemet och hur jag ska förhålla mig till det. Det är en skön känsla att kunna ta ett steg tillbaka och se om jag behöver engagera mig ytterligare i en sak eller försöka ändra på något/någon helt i onödan : Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och helst fatta skillnaden också.

Jag försöker dela om mitt liv som det varit före och efter jag blivit nykter liksom jag har fått den informationen till livs av andra som gått före mig. Jag går på AA och det har hjälpt mig väldigt mycket men det gör mig inte på något sätt till en företrädare eller talesman för AA. AA's 10e tradition lyder : 10. AA tar aldrig ställning för eller emot i yttre angelägenheter, alltså bör AA´s namn aldrig dras in i offentliga tvister. Jag brukar försöka att undvika att ge råd men ibland fixar jag inte det. Jag vet ju själv hur det var när alla förståsigpåare skulle tala om hur jag skulle göra för att bli nykter : Det blev i regel bara värre.

Jag kan idag känna mig som en papegoja som upprepar samma meddelande otaliga gånger, det känns som jag drabbats av oral inkontinens. Jag försöker att variera mina texter men av naturliga skäl så finns det ju ett grundbudskap som återkommer. Ta inte första glaset !

Att läkare skriver ut medicin alltför lättvindigt till kreti och pleti fick jag själv se, återigen, på min vårdcentral nyligen. Jag har fått, populärt kallat, ryggskott och behövde ha ett läkarintyg och sökte då läkarhjälp. Utan minsta anmodan skriver människan ut Tradolan vilken är en starkt beroende framkallande tablett som även betingar ett högt pris på svarta marknaden där den går under benämningen "Tralla-la tablett". En tonåring dog nyligen av en sådan fin sak. Jag blev faktiskt förbannad och frågade om anledningen till förskrivningen med tanke på all uppmärksamhet den fått i media och relationen till min relativt överkomliga smärta i ryggen. Läkaren blev generad och jag fick uppfattningen att hon kände sig ertappad med fingrarna i syltburken. Jag fick mitt läkarintyg och drog fort som fan.

Om 2 veckor ska jag ha min alldeles egna semester, Mie, när jag åker till Gullbrannagården för höstmöte. Det blir nästan 3 hela dagar med hotellfrukost, sanslöst trevligt sällskap med en massa andra alkoholister och anhöriga och massor av lärande. Det är dagar som bara är mina och som jag helt själv basar över. Det är för mig en sådan otrolig skillnad på hur mitt liv har varit och hur det är nu att jag har svårt att än idag fatta det. Det är sannerligen ett incitament för att hålla sig nykter. Tänk att få komma ner till hotellfrukosten och få en (eller flera!) god morgon kramar av andra nyktra, pigga, stolta alkoholister !! Det kan bli sena kvällar men ändå lyser ekorrögona på morgonen !!

Ha det bra och Vana, tuff är bara den som inte törs visa sina känslor.

Profile picture for user polaris

Livet är tufft och positivt !! Och härligt !!

"Skottet" är ok, har fått det regelbundet varje höst så jag kan handskas med det. I vanliga fall har jag lärt mig att känna igen varningssignalerna men i år kom det som en blixt från klar himmel så jag hann inte förbereda mig. En duktig naprapat i förebyggande syfte gör normalt susen men icke så i år. Kan vara bra att få en liten smärtsam påminnelse att jag inte är en ungdom längre utan måste ta lite hänsyn till min kropp vilket ju varit lite si och så med under mitt tidigare liv.

Profile picture for user polaris

Hej Adde, kul att se dig här igen.
Fick skottet för närmare två veckor sedan och är ännu inte av med det. Men det blir lite bättre varje dag, segt som tusan. Gick tyvärr till en naprapat jag inte kände, och tror att det blev sämre.
Förra gången gick jag till dito kvinnlig, och redan dagen efter var jag bättre. Tyvärr hade hon semester. Denna gång kom jag knappt upp ur sängen dagen efter.
I morgon ska jag operera mig för en annan sak och får säkert nya smärtor, så då försvinner dom gamla tänker jag. Kallas "positivt tänkande" :-)
/fenix

Profile picture for user polaris

Det blev som jag trodde. De gamla försvann, men de nya är mycket värre. Sitter här och försöker hålla mig stilla som en staty för att inte irritera såret. Men operationen gick i alla fall bra, vad doktorn påstår.
Men Pia - gubbar? När blir man tant, vid 46 eller?
:-))
/fenix som är väldigt glad att jag äntligen fått gjort detta. Förut brukade jag rättfärdiga att hälla i mig whisky som smärtlindrande, men det är inte aktuellt längre, nu gäller alvedon som för andra normala människor.

Profile picture for user polaris

Tack Mie!
Sitter här och knaprar alvedon för att hålla nere svidandet. För en stund sedan var det en kille här och knackade på och tyckte att jag väl inte behöver sluta dricka just nu. Kanske i morgon. Han heter Fenix2 men jag är så glad att jag fick iväg honom innan affären stängde.
/fenix

Profile picture for user polaris

Adde

Läste detta idag och kände att jag måste skriva några rader till dig.

Du är absolut inte tjatig när du skriver och att du upprepar dina erfarenheter är så bra. Jag är fortfarande i det stadiet att jag suger i mig råd och stöd och behöver läsa samma saker om och om igen.
Det är väl därför som detta forum har fått så många besökare för att det finns ett behov och du är verkligen ett gott stöd.

Tack för dina kloka tankar Adde och jag lovar att de finns med mig varje dag./ Kramar Lisbet

Profile picture for user polaris

Tack Lisbet för dina ord och tankar !

Du tillhör ju själv den "gamla" delen av Alkoholhjälpen nu och dina erfarenheter väger tungt och visar på ett mycket påtagligt sätt att det finns ett nytt liv om man bara ber om hjälp och accepterar sin situation.

För dig kanske jag inte upplevs som tjatig eller kommer med upprepningar men när jag känner att jag inte längre behöver tänka efter när jag skriver utan att jag börjar bli mer och mer opersonlig i mina texter och att det ibland känns som att jag skriver bara för skrivandets skull då finns det anledning för mig att fundera över vad jag gör. Jag hyllar ju förändringen som Buddha uttrycker det : "Den enda sak som är för evigt är förändringen" och jag är, måste jag nog erkänna, livrädd att fastna i ett gammalt beteende som jag gjorde förr.

Min identitet som en ren alkoholist är helt beroende av att jag kan känna igen och identifiera mig med andra alkoholister dvs jag känner igen tänket och beteendet. Jag har inte samma identifikation som en narkoman, tablettberoende,sexmissbrukare el likn beroendepersonlighet. Grundbeteendet kan vara förvillande lika till stora delar men till syvende og sist skiljer sig blandmissbruket markant. På mitt sista AA möte sitter en tablettberoende och ondgör sig över läkarnas ovilja att skriva ut Sobril fastän det står i röd text i journalen att personen är tablettberoende. Jag kan inte förstå personens ångest för jag har ingen erfarenhet själv. Däremot blir jag så ledsen och förtvivlad över att vi andra har så svårt att nå fram med vårt budskap.

Nåja det om detta ! Har du funderat vidare på Gullbranna första helgen i september ? Där finns det kunskap och erfarenhet !!

Väl mött !

Profile picture for user polaris

Logik, eller?

NÅGOT AV DET KLOKASTE JAG LÄST PÅ MÅNGA ÅR!

En buffelhjord rör sig inte fortare än den långsammaste buffeln.

När hjorden jagas är det de långsammaste och svagaste djuren som dödas först.

Detta naturliga urval är bra för hjorden, eftersom hjorden som helhet blir snabbare

och friskare genom den kontinuerliga gallringen av de svagaste medlemmarna.

Ungefär på samma sätt kan den mänskliga hjärnan inte jobba snabare än sina

långsammaste hjärnceller.Som alla vet, tar överdriven alkohol-konsumtion kål på

hjärnceller men naturligtvis är det de långsammaste och svagaste hjärncellerna

som går åt först.Genom att regelbundet konsumera alkohol kan man alltså rensa

bort de svaga och långsamma hjärncellerna och där igenom göra hjärnan till en

snabbare och effektivare maskin.Det är således därför man alltid känner sig

smartare efter några järn.

Kanske är det så att logiken tar snedsteg av alkoholen ??!!

Profile picture for user polaris

Det finns så många Erik så man tror inte det är sant.
Hemkommen från Gullbranna så frapperas jag av att det finns så mycket hopp och livsglädje trots, eller kanske rent av tack vare, tragiken i en missbrukar familj och där familjemedlemmarna har tagit steget mot framtiden och gjort sin livs resa inom AA, Ala-non eller Ala-teen.
De befriande skratten, de generösa kramarna och det fria öppna leendet i ansiktena hos i stort sett alla deltagare är så enormt upplyftande och ger mig en fin vitamininjektion som är så välbehövlig i en "vanlig" vardag.
Min önskan är att fler väljer att uppleva det.

Profile picture for user polaris

När jag tog ett återfall för 2 och ett halvt år sen skulle du ha varit där adde . Då hade jag varit nykter i 5 år.Hade ingen att prata med så jag tog det första glaset. tänk om jag då vetat om alkoholhjälpen men den kanske inte fanns då .Kramar pärlan Nu har jag varit nykter i 7 veckor och det känns bra att vara nykter alkoholist är ett arbete hela livet så vi inte faller tillbaka givetvis gör vi det ända men en dag nykter ar ett bra liv bättre än en dag full kramar

Profile picture for user polaris

Längden har ingen betydelse !! Häpp!!!

Med hjälp av en dag i taget så är det den som stiger upp tidigast på morgonen som har längst nykterhet. Svårare är det inte.

Det har ingen som helst betydelse om jag har 1 dag, 2 månader, 5 år eller 30 år i nykterhet så har jag fortfarande bara en armlängd till flaskan. Och det är väldigt demokratisk för det gäller alla alkoholister, utan undantag.

Jag har en kronisk, progressiv och dödlig sjukdom som heter alkoholism och jag får aldrig glömma det. Min nykterhet är en väldigt ömtålig färskvara som jag måste vård ömt och ständigt påminna mig om vad som händer om jag dricker alkohol igen. Med all säkerhet fixar jag den första flaskan men det är de andra hundra som återför mig till den totala misären igen. Och idag har jag ett val, ett val om att inte ta det första glaset.

För att påminna mig så har jag ett regelbundet gående på AA och brukar försöka åka på AA's konvent som exvis Gullbrannagården första helgen i september eller Helsingborg i början av oktober ( http://www.aa.se/sitespecific/aa/files/thalassa2009.pdf ) , AA's landsmöten på varierande platser i Sverige, Visby konventet under Kristi Himmelsfärdshelgen mm mm allt i mån av tid och pengar. Ett sätt att påminna mig är att läsa och skriva på det här forumet också.

Och som du så riktigt skriver, Pärlan, är att vikten av att ha någon att dela sina innersta tankar med är så otroligt viktig att det inte på något sätt kan underskattas. Jag vågar nog påstå att hela min existens beror på min ( sent påkommna ) förmåga att lätta mitt hjärta inför andra människor och be om hjälp om hindret är mig övermäktigt. Idag är det en förmåga som jag är både stolt och tacksam över.

Ikväll är det nypremiär för "Här är ditt liv" och för mig som har tragglat igenom mitt liv i ett antal repriser med varierande ångest och skam har lite svårt för att se andra utsättas för det offentligt även om det inte är i närheten av vad som spelas upp i mitt inre vid varje "föreställning". Alla har vi våra lik i garderoben skillnaden är hur vi handskas med dem.

Min levande historia är min framtid och med hjälp av det förflutna så tar jag förhoppningsvis inte det första glaset.

Lev väl !

Profile picture for user polaris

Grejen är väl den att man måste förstå att man har lika långt till det där första glaset efter en nykterhet. Vare sig nykterheten har varit lång el kort...
Sen är det otroligt starkt att morg efter morg bestämma sig för en nykter dag.
Att lägga fler & fler nyktra dagar på sitt konto är guld värt.
Verkligen värt att uppmärksammas.

Kram från Mie...

Profile picture for user polaris

Pinks låt Sober har jag ju hört hundratals gånger men aldrig satt in den i det här sammanhanget. Måste säga att ögonen blir lite rödsprängda när jag verkligen inser.......!

Bad Influence är lite småbusig eller...?

Tack för det Mie ! Det satt verkligen bra idag !!

Profile picture for user polaris

Ja jag är min egen katastrof men även min egen lösning !!
Skönt att lyssna på och speciellt jämfört med Dansbandskampen !!

I am my own affliction
I am my own disease
There ain´t no drug that they could sell
Ah there ain´t no drugs to make me well

There ain´t no drug
It´s not enough
There ain´t no drug
The sickness is myself

- Chorus -
I made a mess of me I wanna get back the rest of me
I´ve made a mess of me I wanna spend the rest of my life alive
I´ve made a mess of me I wanna reverse this tragedy
I´ve made a mess of me I wanna spend the rest of my live alive
The rest of my life alive

http://www.lyricsreg.com/lyrics/switchfoot/Mess+Of+Me/

Profile picture for user polaris

Så här känner även jag !! Kopierat från Marcus Birros blogg. Tack Marcus !

Kugghjulspojken och Thåström24 nov kl 12:23, 2009
Skrivet av marcusbirro under kategorin Tack | 4 Kommentarer | Permalink

Jag hade nästan glömt.

Jag har lyft mig ur smutsen. Jag tvättar mina skjortor. Jag har pengar på banken.

Längst här inne finns ändå världens räddaste man. Eller pojke snarare. Jag klär honom varje morgon.

Lilla, lilla Marcus. Vad har du gjort? Vad ska du göra när drömmarna slår in?

Han ser på mig från några decimeter över golvet. Jag knyter hans skor. Jag köper kostymer åt honom. Jag gör allt för att han ska må bra. Jag skriver böcker, krönikor och tusen andra grejer.

Jag är bara en liten, liten pojke.

När jag trycker in skivan från Thåströms nya box är det som om jag äntligen kan snacka med honom, med den där rädda lilla pojken.

Alla glas är borta. Alla murar är rivna. Alla vägar leder rätt. Alla irrgångar stängs. Jag guidas rätt. Jag hamnar rätt hur jag än gör, vart jag än går. Jag påminns varför jag gav mig ut på den här vandringen en gång.

Stå aldrig still!

Profile picture for user polaris

Förändring är allt... hela tiden,
rädslor som måste övervinnas...ständigt.

Förstå att det är bara jag, bara jag som kan förändra min framtid.

Ta mina tankar & förstå att allt inte är nattvart bara för att en tanke är det.
Finns så många saker att vara glad & tacksam för.

Alla mina känslor är nyttiga & måste tas på allvar.
Stanna bara inte i det destruktiva, det gör ingen nytta i längden.

En vän till mej hittar alltid positiva saker med allt... I dag tappade hon sin mobil i golvet & spillde ut kaffe på den. Hon säger : Vad bra, då blev det mindre kaffe att dricka.
Sen skrattar hon så gott & torkar upp det utspillda kaffet...

Tanken gör så mkt...

Kram Mie.

Profile picture for user polaris

Att ta en en paus, lämna rummet, och skaffa sig egen tid löser många saker.

Jag är väldigt glad för mina tidiga morgontimmar i ensamhet. Många av mina problem har fått sin lösning då medan jag äter frukost, dricker baljor med kaffe och läser morgontidningen.

Morgonstund har guld..................!

Profile picture for user polaris

Är nog själv en som tar snabba beslut på gott och ont. Ett fattat beslut kan ändras till skillnad mot ett ICKE fattat. Det var någon smart en som sa att : Om jag funderar över nästa steg för länge så riskerar jag att bli stående på ett ben hela livet.

Går ju lite hand i hand med en dag i taget, lev i dag.

För övrigt funderar jag över hur många som har "stärkt" sig lite extra innan Nobel middagen ? Statistiskt sett ska det ju finnas minst 13 st alkisar där så lite skandaler kanske vi kan hoppas på ?!

Profile picture for user polaris

i de lugnaste vatten.......
undrar vad de tänker egentligen....
bara önskar de vore nån annanstans....
ser rätt trist ut tycker jag
en skön fredag.långhelg
idolfinal ikväll
o dottern är i globen med kompis
så jag har mutat henne att hon ska ha ett plakat där det står
mamma är bäst
idag kan jag leva upp till det
tycka att jag är en ok mamma
att jag finns där till 100%,,skön känsla
min viktigaste uppgift här i livet
att finnas till mina barn
Lev hoppfullt!
Måne

Profile picture for user polaris

Varför inte sms'a till Musikhjälpen och önska God Jul till alla på Alkoholhjälpen ! Kanske önska "The botten is nådd" med en av programledarna !!

Numret du skickar till är 72 999

Inled meddelandet med hur mycket du vill skänka
200, 100, eller 50
skriv sen låt, artist och motivering

Exempel: 200 Michael Jackson Thriller För att det är världens bästa låt att dansa till!

Mer info : http://www.sr.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3607&grupp=9716&artikel=…

Profile picture for user polaris

Hade jag varit aktiv alkis idag hade jag förmodligen supit skallen i bitar !

Vilken start på ett inlägg, va'?

Får en konstig känsloblandning på årsdagen av tsunamin som jag inte riktigt kan hantera. Vi förlorade en thailändsk vän medan de andra vi är bekanta med klarade sig. Vännerna vårdar fortfarande en liten "ande"plats till minne. Buddhisterna har ju en mer avslappnad syn på döden och den fortsatta vandringen mot Nirvana men jag kan fortfarande se tårar i ögonen på dem när vi lämnar en liten gåva på platsen. De gråter inte gärna officiellt, det är att tappa ansiktet, men de är inte så tuffa som fasaden ger sken av. Och det var faktiskt skönt när jag upptäckte det ! Vi är alla så lika oavsett hudfärg, religion, beroende eller medberoende.

Vårt hotellrum där vi bodde några månader före katastrofen var bara ett stort hål, vågen hade gått tvärs igenom. Tidigare hade jag säkert varit bakfull och legat inne på rummet och då hade jag varit på en minnestavla i byn idag. Jag har många gånger rörts till tårar av människor som trotsade myndigheters krav om att inte åka dit utan drog iväg med lite pengar på fickan och en djävla arbetslust och hjälpte till att bära lik, bygga hus, skicka skräddare till Norge för att måtta kläder så folk kunde sysselsättas i byn, köpa nya solstolar, köpa båtar till fiskarna mm mm. Det är sådan empati som vi bara pratar om här hemma !

Märkligt att sorgen kan leva och att jag idag kan handskas hyfsat med den i min nykterhet. Aldrig mer att jag vill bedöva mina sinnen med kemiska medel ! Jag vill ha ett friskt och välutnyttjat sinnesliv med alla upp- och nergångar det innebär !!

Det har skrivits lite om katter på forumet : Vi har, huxflux, fått en till övers !! Han flyttade in i vårt uterum på juldagen och utsåg sin sovplats på soffan där alla andra hundar och katter också har sin. Förmodligen en sommarkatt som någon djävla stadsbo har lämnat efter sig. Han är okastrerad och så sanslöst kramig att det nästan blir genant. Problemet är bara att vår egen lilla kattflicka inte tolererar någon som helst konkurrens om uppmärksamheten (typiskt kvinnligt drag eller?) Hon är själv en hittekatt via ett katthem så man tycker att hon, precis som vi alkoholister, kan identifiera sig i hans belägenhet men inte då ! Han vill gärna vara sams med flickan men det får vi väl fixa med hjälp av veterinären ! Ska försöka kolla om han har ev tatuering i örat, det skulle ju underlätta ev hemtransport. Eftersom vår kattflicka inte äter lax så får killen ta det som blivit över. Det mesta verkar slinka ner just nu.

Jaja, från sorg till kattbekymmer. I-landsproblem, eller ?

Profile picture for user polaris

Under tiden på behandlingen så finns det vissa rutiner och bestämmelser som måste följas och den absolut viktigaste, och som jag definitivt inte fattade då, var att man inte får ha kontakt med omvärlden. Tom radio och tv är/var ransonerade.

Det finns naturligtvis en tanke bakom det och det gick upp för mig när jag kom hem : För att kunna acceptera vem jag är och för att få lugn och ro i mitt tillfrisknande måste, verkligen måste, jag ägna tid åt mig själv. Fullkomligt frossa i mitt egna mående och lära mig att varva ner från 100 kilometer/timme till knappt styrfart. Jag är tvungen att vända blickarna inåt och studera mig själv, det finns helt enkelt inte utrymme för någon eller något annat. Mitt eget själsliv behöver all uppmärksamhet. Därför rekommenderas att behålla byxorna på hela första året och inte ingå i några som helst nya relationer. Jag är tvungen att skapa en normal relation med mig själv först. När jag efter några år hade en stabil nykterhet och en grund i min självkänsla kände jag att jag hade en möjlighet att hjälpa andra. Jag är fortfarande tvungen att sätta gränser och sätta princip före person för jag vill på villkorsvis inte dras in i något som gör att jag riskerar min nykterhet. Jag har varit tvingad att bli en superegoist och tänka på min egen nykterhet före allting annat.

Det är helt livsavgörande för mig.

Idag är det mest jobbiga jag kan uppleva då jag ser, hör eller läser människors ifrågasättande och självömkan för jag har (tyvärr kanske) fått förmågan att läsa mella raderna vad som är på gång. Det är ju en sanning att folk runt alkoholisten märker att ett återfall är på väg långt före alkoholisten själv. I det stadiet är det närapå omöjligt att nå fram för alkoholisten har redan (undermedvetet?) bestämt sig för att dricka.

Jag kommer så väl ihåg när jag upplevde detta första gången. Det var efter ett telefonsamtal med en alkoholistkollega, vi har haft många kontakter innan, som när jag la på luren hade en oerhörd olustkänsla som jag inte blev av med. Det var något han hade sagt som jag inte kunde sätta fingret på och som gjorde mig väldigt orolig. Efter någon vecka fick jag höra att han tagit återfall och mina tankar löpte amok. Kunde jag ha förhindrat det ? Nej ! Jag visste (hade inte lärt mig) inte då vad som komma skulle. Det tog ett tag innan jag kom på vad som gjorde mig så orolig och det var att i en mening han sa så kom det en sådan där klassisk undanflykt som vi är mästare på. En undanflykt som egentligen var onödig i sammanhanget men ändå användes. Mentalt hade han redan gått i försvar för det som var på väg.

Det är oerhört frustrerande och ibland ledsamt att stå bredvid och inte kunna påverka.

För mig har det varit av en avgörande betydelse att jag lärt mig att lyssna på dem som gått före mig och ta till mig av deras kunskap. Många är de gånger när jag fattat Nada av vad de sagt MEN jag har sparat deras ord i hjärtat för jag har lärt mig att när jag är mogen att förstå så kan jag använda den kunskapen jag sparat så ömt. Ibland behöver jag inte förstå allt, bara göra som de säger åt mig, och ha tillit till deras erfarenhet, så blir det så bra, så bra.

Öppet sinnelag, ödmjukhet och inse att jag av en anledning har 2 öron och bara en mun.

Ha ett Gott Slut och ett Gott Nytt År alla på forumet och till er som ännu inte har skrivit er berättelse än !!

Profile picture for user polaris

Spotify.... där finns nästan allt.

Helt gratis.
Tyvärr måste man ha en "invite" för gratisveriationen.
Men... man kan ställa sig i kö för en på deras sida tror jag.

Det finns galet mkt bra musik där ute. Många guldkorn.
Vill gärna dela det med er på forumet.

Kram från Mie...

Profile picture for user polaris

Hej Adde...

Känner tårarna bränna när jag läser din enkla fråga, har på senare tid inte tillåtit mej att känna.
Har inte svarat ärligt när folk har frågat.
Allt är bra... borde ju vara det, eller hur?

Det som hänt nu är att min stora son... snart 14, har fått utegångsförbud efter kl 21.00. Vardag som helg.

Jag är så rädd för samhällets stora forskande öga.

Han ville en kväll stanna hos en kompis & titta på film... men det gjorde dom ju inte... han & polarna hade tagit raketer hos en av kompisarna & gått ut & ställt sig vid en gångbro & skjutit raketer över bilarna.

Jag försökte nå honom under kvällen men hans telefon hade frusit.
När jag var påväg ut för att leta så ringer polisen hem till oss.
Säger att jag har din son här, vad vill du att vi gör med honom?
Dom kommer undan med en varning vi anmäler inte det här...

Anmälan....

Profile picture for user polaris

anmälan...
anmälan...
anmälan...
anmälan...

fan fan fan... vad händer om det blir anmälan...

Han har inte råd att göra tonårsmisstag pga sin pappa. tyvärr, vi finns redan i soc:s register.

Jag känner den där välbekanta illamåendet inom mej... ångesten...
Känner att vi har ögonen på oss, jag som förälder måste överbevisa att allt är sunt & bra här.

Vi pratar länge när han kommer hem, om att han inte får ljuga, sanningen kommer alltid fram förr el senare.
Plus att han måste tänka först & handla sen inte tvärt om.
För blir det en anmälan så kan det ju mkt väl bli så att det blir utredningar hit & dit, om vi har otur så kanske soc bedömmer att jag inte kan hantera situationen & han måste flytta till fosterhem.

Han är 14 år snart & kommer inte att kunna göra misstag... för dom har redan hans pappa gjort.

Gör så ont i mej, att vi aldrig kan slappna av på riktigt.
Jag ser mej om över axeln hela tiden, är på min vakt.

Försöker att förklara & prata,prata,prata....

Bara att inse... vi har inte samma förutsättningar, vi har inte noll på kontot...det är redan mer än halvfullt.
För barnens pappa är missbrukare av alkohol & droger...

Mie...

Profile picture for user polaris

Bäst jag häver ur mej ordentigt...

Var på kalas hos barnens ena kusin ( på deras pappas sida)

Pappa kom inte... gick inte att nå per tel, farfar kom... körde , så han var ju nykter.
Hans händer darrade & skakade... han åkte efter någon tim.
Abstinensen var nog för stor.

Det finns en del som ligger i mitt undermedvetna.
Gnager.

Samtidigt som jag lägger över deras beteende i deras egna händer, gör det ju fortfarande ont att se.
Det gör ont att inse att barnen har så mkt alkoholgener.
Visst... arv & miljö... nu är miljön borttagen... men arvet återstår.

Pratar väldigt mycket om det särskilt med min snart 14-årige son.
I hans ålder hade hans pappa redan alkoholdebuterat.

Min minsta har beslutat att han vill börja på Trappan igen...

Inser att det finns saker som bubblar under ytan trots att vi tycker att vi jobbar med det.
Jag tycker att jag har hittat ett inre lugn.
Tycker att jag har accepterat.
Tills det kommer någonting som rör runt i mitt inre.
Vänder upp & ned på tankar & känslor.

Rädsla, det finns en enorm rädsla...

Fortf efter så lång tid (flyttade för 1½ år sen)... finns det en rädsla.
En rädsla över vad som kommer att hända om saker i livet inte går åt rätt håll... el om saker missuppfattas av fel personer.

Kommer jag att få leva med den här rädslan hela livet?

Små saker blir väldigt stora, svåra att hantera.
Konstigt... för jag känner mej så mycket starkare & klokare.

Kram Mie.

Profile picture for user polaris

Det är vid sådana här tillfällen jag saknar ögonkontakten.
Och det är svårt att sätta princip före person men ibland är det skönt att skippa mina regler och verkligen känna för en annans livssituation och känna att det är möjligt att bry sig via cyberrymden.

Jag tror också att jag har jobbat med mitt inre men det händer fortfarande att det kommer upp gammalt skit som jag förträngt. Jag har inte en susning vad jag har stoppat undan i min hjärna men uppenbarligen finns det gömmor kvar. Jag känner en familjeterapeut som har den där sällsynta förmågan att ställa de där frågorna som jag absolut inte vill ha men som gör så gott att prata om. Jag saknar henne ibland !

I vår kommun finns det närpoliser med uppgift att hålla kontakt med ungdomar och jag vet att de ställer upp med lite info på vänskaplig nivå för föräldrar och barn. Något för dig och barnen ? Alltså köra raka ärliga frågor och svar enligt vårt lilla tema prata, prata, prata.

"Ful"tänk : Har du kontaktat polisen på egen hand, och dokumenterat det, så har du försprång OM det händer att tant från soc får för sig att agera. Visar att du försökt att stämma i bäcken och göra vad du kan.

Har du inte kollat intresset för din äldsta att vara med på sommarläger hos Maskrosbarn ?

Rädslan finns alltid där. Vilken tröst,va'?! Jag tror att vi som har levt ett utsatt liv är mer mottagliga för den än andra som har ett "normalt" liv men jag tror också att vi har lärt oss att hantera den på ett mer förståndigt sätt än de som plötsligt blir utsatta för den. Jag har fått för mig att vi många gånger ser rädslan som en partner som hjälper oss till förnuftiga beslut istället för att rusa virrigt omkring. Vi samarbetar med rädslan. Och det ligger definitivt något i uttrycket att gå emot sina rädslor.

Proportioner ändras när vi växer, vi blir starkare & klokare med åren, vi kan handskas med problemen på ett annat sätt, vi blir mer och mer lik myrorna som kan bära många gånger sin egen vikt men proportionerna är helt annorlunda nu.

Unna dig lite Thaimassage, Mie, och njut av vilan och sinnesron den skänker !! Du är värd det !

Profile picture for user polaris

Adde...

Tack för din cyberomtanke.
Dina ord gör skillnad.

Närpolis, maskrosbarn & rädsla...

Polis...tror han fick sig en riktig näsbränna av att träffa farbror polisen.
Kommer det här på ngt sätt att upprepas el att jag känner oro ska jag göra som du föreslår, ta kontakt med närpolisen själv.

Maskrosbarn... vore ju kanon om han var öppen för det, fick släpa honom till Trappan. Han vet att möjligheten finns men jag kan inte tvinga honom.

Rädslan... som du säger så är den en del av livet för alla människor.
Att ha upplevt rädsla på nära håll gör att jag är på min vakt, håller distans & avstånd.
Samtidigt som jag måste acceptera.
Bara vara i rädslan, trots att den håller ett järngrepp om mej.
Släppa taget.
Låta det passera...

Du har funnits här sen första dagen jag hittade hit till forumet.
Orden är viktiga & kloka.
Även om ögonkontakt inte är möjlig finns känslan där.
Du ser mej.
Tack.

Victoria...

Tack, dina ord värmer.

Många kramar från Mie...

Profile picture for user polaris

Fenix...

Inte alltid lätt att veta vad som är rätt när kaoset tränger sig på.
Hänger som ett trassligt nystan ut trådar med olika val & vägar, jag drar i en tåt & inser att den inte leder ngnstans. Knutar överallt som inte går att lösa upp...
El gör dom det?
Om jag anstränger mej?
Kanske om jag släpper taget?

Tankarna virar in sig i nystanet när jag försöker förstå.
Ser att en knut har släppt sitt grepp.
Tråden börjar räta ut sig & valen lättare att välja.
Vilken färg har ditt nystan,
Mitt är rött...

Kram från Mie.