Div åsikter eller...?

..

Profile picture for user Pellepennan

De 12 stegen - Vad vinner jag?

5. Självrespekt istället för självförakt

Som Segaletta skrev här ovanför : Självföraktet som fanns när jag stod där och bara skulle ha ner spriten fast kroppen skrek av rädsla, gjorde motstånd, ville inte ha något mer gift. Ångesten över att jag inte kunde hantera mitt liv, att jag återigen vaknade med en fruktansvärd baksmälla fast jag lovade mig själv morgonen före att det skulle vara slut på det.

Jag gör det som är bra för mig idag och som jag tycker om. Ok, vissa saker måste jag göra för att livet ska rulla på men de är inga större problem idag. Jag har fått en förtröstan och tillit till min egen förmåga att reda ut saker utan att det blir katastrof av det.

Jag klarar, oftast, att sätta gränser och att prioritera mitt mående i absolut första hand. Jag kan se mig själv i ögonen i badrumsspegeln och tycka om vad jag ser där. Borta är den där pfufsiga, rödögda och skakiga trasa till människa som mötte mig förut. En människa jag inte tyckte om.

Jag vill inte tillbaka dit. Därför har jag idag tagit ett beslut om att just idag ska jag vara nykter oavsett vad som än händer.

Det beslutet ger mig självrespekt.

Profile picture for user Pellepennan

Fina,sanna inlägg Adde
självrespekt
ett nytt beslut ,just idag
just nu
fre em alltid svårast
men det blev inget bolag innan hemfärden ,utan direkt hem
ut i skog o mark
o plocka svamp till såsen som vi ska ha till lite grillat ikväll
lugn o ro
lite tv
kram Måne

Profile picture for user Pellepennan

De 12 stegen - Vad vinner jag?

6. Självförtroende istället för hjälplöshet

Hjälplöshet inför alkoholen ja. Jag hade inget skydd, inget försvar, inga argument, hade inte en susning om vad jag skulle göra.

Tills jag fick den mycket enkla meningen till mig :

Ta inte första glaset.

På det sättet var det enkelt att sluta dricka. MEN, jag var också tvungen att ta hand om mina demoner som dök upp som på beställning när baksmällan släppte. Jag ville ju ha ett bra liv i nykterheten. Eftersom behandlingen använde Minnesotamodellen med krav på regelbundet AA deltagande så fanns ju lösningen där om jag så önskade. Dörren stod på vid gavel, det var bara att ta steget. Och det gjorde jag.

I takt med att jag fick insikt om mig själv och jag kunde hänga av mig den där fruktansvärt tunga ryggsäcken jag bar på så ökade mitt självförtroende och min självkänsla.

Idag klarar jag inte av att låta någon/något att bygga bo i min skalle, jag vill, och måste, rensa från tankar som stjäl energi från mig. Det har blivit lättare och lättare med tiden att hålla "störande" moment borta från mitt huvud. Jag kan handskas med dem nu.

Jag är tryggare i mig själv och har tillit till min förmåga vara mig själv. Det har jag förtjänat.

Profile picture for user Pellepennan

De 12 stegen - Vad vinner jag?

7. Andras respekt istället för deras medömkan och förakt.

Jag tycker nog att det är svårt att få respekt i Sverige för att jag inte dricker, "Vad är det för fel nurå?". Däremot har jag flera gånger möts av öppen respekt i andra kulturer när de ser att jag inte dricker alkohol. Kulturskillnad eller Jantelag ??

Däremot upplever jag att min ökade självkänsla ger mig ett uppträdande som ger mig respekt. Förut smög jag runt väggarna och ville för allt i världen inte bli tittad på, jag tordes inte skratta om ingen annan började före mig, hade svårt att säga nej, kände att jag inte var i den sitsen att jag kunde berömma andra.

Efter att ha klätt av mig mina fel och brister och accepterat mig precis som jag är och förstått att gilla den person som jag är så har det blivit så mycket enklare att bara vara. Jag tycker om att ge beröm när jag upplever något bra och kan njuta av reaktionen från personen ifråga. Det är inte vanligt att man ger uttryck för positiva saker i Sverige vilket är verkligt synd. Vi behöver alla uppmuntran som stärker vår självkänsla. Ett leende gör min dag.

Ta hand om er och känn att ni duger precis som ni är.

Profile picture for user Pellepennan

De 12 stegen - Vad vinner jag?

8. Rent samvete isället för skuldkänslor

Det är underbart att vakna upp en måndagmorgon och komma ihåg hela helgen och att jag inte har några vita fläckar i mitt minne. Jag har inte brustit i tillit eller sårat någon i fyllan och villan. Jag har ett rent samvete.

Ibland dyker minnen från förr upp när jag vaknade med skuldkänslor som stod upp i halsen från dagen före, det är inga behagliga minnen men paradoxalt nog så hjälper de mig till ett nyktert liv.

Jag vill inte tillbaka dit.

Jag försöker idag att behandla människor på samma sätt som jag själv vill bli behandlad, undvika att harmas på någon och se till hålla mitt sinne fritt från energitjuvar. Jag har så långt det är möjligt gjort upp med mitt förflutna och blivit kompis med mina demoner. Ett tufft jobb men det har det varit värt.

Livet blir bra mycket bättre och enklare utan en massa störande moment i huvudet.

Profile picture for user Pellepennan

De 12 stegen - Vad vinner jag?

9. Verklig vänskap istället för ensamhet

Den lättnaden jag kände när jag kom till behandlingen och träffade andra som öppet och ärligt pratade om sin alkoholism och som också hade upplevt samma saker som jag i fyllan och villan var obetalbar. Det var en fantastisk lättnad att höra att jag inte var ensam. Under åren som gått i nykterhet har jag hört så många som har berättat min historia så jag förstår nu att vi är så lika i vår sjukdom att vi är som syskon. I början befinner vi oss i olika stadier men med tiden utjämnas skillnaderna och en varm vänskap sprider sig i dess ställe.

Med människor som varit i samma sits som jag kan jag utan förlägenhet eller skam tala helt öppet om det jag varit med om, jag möts av förståelse och, om jag behöver, en enorm hjälpsamhet. Jag har aldrig tidigare upplevt den kärlek och empati som jag möter hos dessa personer. Det är stort.

Det fysiska mötet hos 2 personer i det verkliga livet som har samma kunskaper och erfarenheter om sjukdomen kan aldrig ersättas med cybermöten eller andra typer av "indirekta" möten. Jag kan ha det som komplement men när jag väl upplevt ögonkontakten och kramarna rent fysiskt så förstår jag att jag längtat efter det under hela min aktiva tid.

Närhet och vänskap betyder så mycket idag för mig. Det är min grund att stå på.

Profile picture for user Pellepennan

De 12 stegen - Vad vinner jag?

10. En sund livsstil istället för en meningslös

När man som jag har gått från ett liv som innehöll 3 olika saker : Jobba, supa, sova till ett liv med en oändlig massa "överskotts tid" så är det inte svårt att se den soliga sidan av livet.

Jösses, vad jag hinner med en massa saker idag ! Och jag hinner även med att lata mig !! Det känns nog ännu skönare !

Livet har verkligen fått en mening igen och jag har lite svårt att hinna med allt jag vill göra mellan varven. Jag kommer ihåg att vi satt under behandlingen och funderade över vad vi skulle göra av all tid vi fick nu när vi inte söp. Jo, tjena ! Jag lever mitt liv efter bästa förmåga och försöker tom att hinna ifatt grejer som jag försakat i mitt aktiva liv. MEN, och det är ett viktigt men för mig, jag har lärt mig att se upp så jag inte snurrar till mitt liv, så inte stressen får grepp om mig. Stress får mig att gå in i gamla beteenden som jag hade som aktiv och då är jag snubblande nära till ett återfall.

Jag tycker det känns skojigt att öppna dörren idag om någon ringer på helt oväntat, jag njuter verkligen av maten idag ( hmm, ja kanske lite väl mycket ?), att kunna dra i väg med bilen utan att behöva fundera på när jag drack senast, att få se min lilla hustru utan att känna samvetskval, få resa, gå på olika typer av teater, gå på promenad mm mm.

Det är nog så enkelt att livet utan alkohol är bättre.

Profile picture for user Pellepennan

Håller med dig Adde. Jag har aldrig förstått hur andra människor hinner allt de gör. Helt ärligt har jag inte förstått att alkoholen tagit all min tid i anspråk. Men lika viktigt är det att inte skynda hela tiden nu, utan är jag trött så låter jag det meta vänta och unnar mig en dag i soffan, utan allt för dåligt samvete. Tack föresten för dina fina dagliga inlägg!

Profile picture for user Pellepennan

De 12 stegen - Vad vinner jag

11. Kärlek och förståelse från andra istället för deras tvivel och rädsla

Ja, denna mening är ju aktuell just nu på en granntråd. Förresten alltid aktuell när det gäller missbruk av alla sorter.

Jag glömmer aldrig den där forskande, anklagande, blicken från mina barn och hustru, den, då de skannade av mig för att se i vilket stadie jag var. Alltid en mörk blick, aldrig ljus och inbjudande.

Att komma bort från tvivlet och rädslan har varit en lättare ( hm, nåja...) resa för mig än det har varit för mina anhöriga som jag upplever det. I takt med min längre nykterhet så har min självkänsla ökat och jag har kunnat lita mer och mer på mig själv samtidigt som jag lärt mig att tycka om mig själv. Jag behöver inte ha samma mått av bekräftelse utan hyser ett bra mått av självrespekt, jag duger som jag är.

Idag möts jag inte av dessa blickar, jag är en värdig medlem av familjen som det ställs normala krav på. Vissa gånger kanske kraven blir för höga men jag har lärt mig att säga nej och gör saker i den takt som är bra för mig. Det accepteras och jag använder numera samma strategi i jobbet också. Och det funkar och respekteras. Min hustru och jag spelar numera på samma planhalva och mot samma mål. Kärleken är tillbaka och vi beter oss som tonåringar ibland ! Vi kan hitta på tokerier och vara ansvarslösa men repekten för varandra är hela tiden närvarande.

Tyvärr är det så att oftast bryts gamla relationer upp i nykterheten, man har tagit bort kittet som fått förhållandet att "fungera". Det krävs arbete från bådas sida för att få ett gemensamt tillfrisknande samt ett stort mått av ärlighet. När beroendet, oavsett vilken sort av, tas bort inträder en nakenhet och en genomskinlighet som är lätt att se och uppleva för andra. Maskerar jag den genom att använda andra kemiska preparat får jag inte heller den där naturliga ärligheten jag eftersträvar.

Det här är ett liv som jag inte vill missa. Inte en gång till. Jag har fått min chans och jag har tagit den. Jag vill leva mitt liv fullt ut, känna och uppleva. Idag är jag inte rädd för att dö men jag är livrädd för att förlora livet.

Och på grund av det så har jag idag bestämt att inte ta det första glaset.

Profile picture for user Pellepennan

De 12 stegen - Vad vinner jag?

12. Frihet att leva ett lyckligt liv istället för slaveriet under alkoholen

Friheten är det jag värderar allra högst av alla saker jag fått som nykter.

Att ha en dag som jag själv bestämmer över, ingen jakt efter sprit, inte behöva gömma något, kunna göra precis vad jag vill utan att några kemiska medel hindrar mig. Det är min dag som jag fått till gåva just idag.
En fin dag som det är mitt ansvar och skyldighet att göra något bra av.

Friheten att gå upp tidigt på morgonen, rummet står still, jag behöver inte stötta upp det för att kunna gå, njuta av en skön morgondusch, brygga starkt kaffe, kunna äta min frukost utan att den åker hiss i strupen, köra bil utan den där ständiga oron för om det var promille kvar vilket var högst troligt och sist men inte minst vara oändligt glad för att jag idag kan göra dessa små vardagssaker.

Friheten ger mig möjlighet att lyssna och lära av dem som gått före mig, att med öppet sinnelag lära mig av deras erfarenheter så att jag också kan få det de har fått. Att jag av dem fått ansvaret att själv ta reda på saker om hur mitt liv kan bli bättre, lösningen finns ofta precis framför mig om jag letar lite. Det jag då lär mig fastnar betydligt bättre än om jag är lat och låter andra mata mig.

Jag har friheten att idag välja att gå på ett AA möte och sitta, ta det lugnt, lyssna på mina vänner i gemenskapen som låter mig få lära av deras erfarenheter och själv kanske kan bidra med något som gör livet lättare för någon annan. Och jag vet, av egen erfarenhet, att jag bevisar för de nya att det går alldeles utmärkt att leva ett liv utan alkohol bara genom min blotta närvaro.

Genom AA's gemenskap har jag träffat Segaletta på ett konvent och hon har gett mig dessa 12 anledningar till att jag vinner på att vara nykter som jag kommenterat med egna tankar. Jag tackar för denna fina gåva som jag bär med mig i mitt fortsatta liv och som jag kan återvända till och läsa omigen ifall jag skulle tvivla på det liv jag lever idag. Ett mycket fint exempel på hur vi kan hjälpa varandra till ett bra liv.

Tack Segaletta !

Profile picture for user Pellepennan

Lördagmorgon med hällande regn och kolsvart ute.
Men jag är inte bakfull !

Goda frukostbröd och svart kaffe väntar på mig, ska bara ta på regnkläder och hämta tidningen. Det är enklare idag att leva och njuta av varje morgon jag får uppleva.

Var på ett lunchmöte igår på "min" AA-grupp. Som vanligt fylldes jag av sinnesro och en tillit till att mitt nyktra liv fungerar bara jag inte tar det första glaset. Och, också som vanligt, så är mitt huvud fyllt med nya berättelser om andras erfarenheter i nykterheten. Tänk att jag aldrig blir fullärd i den här branschen !! Det kommer hela tiden nya praktiska saker att lära, fascinerande.
Jag tycker om fredagsmöten, det blir som en liten avslutning på veckan och det där lugnet som sprider sig i kroppen är en fin start på en fin helg.

Beslutet varje morgon kommer numera till mig med en viss automatik, det är en del av mitt liv.

Känns bra.

Profile picture for user Pellepennan

Jasså, du säger det....Nåväl, ska laga stor frukost (älskar frukostmat) och sedan ta mig ut i det ljuvliga höstvädret och passa på att göra lite ärenden på stan, så strulet får vänta till gråare tillfälle. Är en hetlevrad typ m kort stubin, så teknikstrul är uppslitande för mig: )

Profile picture for user Pellepennan

Söndag förmiddag.

Hade inte tänkt skriva här idag men så satt jag och läste Cancerfondens tidning Rädda Livet nr 3/2010. Den finns ännu inte på nätet men brukar läggas ut efter ett tag. Annars är ju ett bra tips att prenumerera på den.

En del artiklar som handlar om anhöriga till cancersjuka och jag slås igen av hur lika olika typer av sjukdomar är varandra när det gäller vården alt ickevården av oss som är sjuka och våra anhöriga.

Nu är det bäst att jag skriver direkt här att jag INTE vill sätta olika sjukdomar mot varandra utan bara vill påtala skillnaden i vård. Det ena utesluter inte det andra.

När en cancer upptäcks så dras en välsmord sjukvårdsapparat igång som i de allra flesta fall fungerar oklanderligt. De absolut flesta får hjälp inom en rimlig tid.

En missbrukare som söker hjälp får i de flesta fall slå sig fram inom sjukvården för att någon överhuvudtaget ska lyssna. Om, säger om, det blir aktuellt med behandling blir det nästan alltid det billigaste och förmodligen det sämsta alternativet.

I tillfrisknandet får cancerpatienten regelbundna kontroller i flera år framöver och med all säkerhet en samtalskontakt att ringa till.

En missbrukare får inget.

Anhöriga till cancerpatienter får som regel även de ett erbjudande om samtalstöd, enskilt och/eller i grupp.

Anhöriga till missbrukare får i de flesta fall inget alls om de inte själva kräver det. Om ens då.

Beroendesjukdomar kostar samhället betydligt mer pengar än ex vis cancer och dödligheten är betydligt högre.

Återigen : meningen är INTE att ställa olika sjukdomar mot varandra, det går att välja andra som exempel, typ diabetes eller astma, men jag blir ledsen när jag ser hur vår beroendesjukdom nedvärderas även år 2010 !

Om några dagar startar Rosa Bandet, vilket jag är lite engagerad i. Vi har haft Mustaschkampen tidigare.

Vem orkar/vill/kan/törs starta något liknande för oss ?! Insamling till Skammens och Anonymitetens Sjukdom ? Låter inte så kul kanske ??

Den politiker, oavsett färg, som lyfter frågan får mitt oavkortade stöd !! Gudrun !! Hallå !!

Profile picture for user Pellepennan

Tänker tillbaka på hur det var när jag nådde min personliga botten och insåg att jag själv var tvungen att ta ansvar för MITT liv. Jag har genom åren också fått berättat för mig att när vi alkisar väl kommer till vårt vägskäl så vill vi göra ALLT för att få ett liv utan alkohol. Vi söker en lösning med all kraft och med vårt fokus på att allt ska bli bra för oss. Vi är så lika.

Som en vilsen, sökande, alkis känner jag så väl igen mig i de orden. Jag hade sannerligen en brinnande önskan om att sluta dricka, att förändra mitt liv.

Jag förstår idag att min vilja till förändring också blev min nyckel till en stabil nykterhet.

Återigen kan jag se att hos de jag möter idag som har en stabil nykterhet så är förändingen av livet den stora gemensamma nämnaren. Vi är så lika.

Jag har varit tvungen att söka lösningar på egen hand, ibland med tips om hur andra gjort, men grundtemat är och har varit att jag själv ska forma mitt eget liv. Visst, jag behöver andra för att inte halka ner i diket, men jag måste gå vägen själv.

Mitt liv är mitt ansvar och jag har en skyldighet mot mig själv att göra det bästa jag kan av det idag.

Det fungerar inte att lägga ansvaret hos någon annan oavsett om det är en alkis eller medberoende.

Profile picture for user Pellepennan

Idag har jag vaknat med huvudvärk, ont i halsen och snuvig som tusan MEN jag är inte bakfull och då känns en liten förkylning rent av lite skojig !!!

Jag kommer så väl ihåg de dagar när jag vaknade och tungan satt fast uppe i gommen, rosslig och ömklig och skakig som satan. Illamående och ett helt företag att försöka få ner en kopp kaffe och, i bästa fall, en smörgås. Jag hade inte förmåga att känna skillnad på en förkylning eller bakfyllan, livet var bara pest att vakna till.

Det verkar bli en underbar höstdag fn vindstilla och slösande sol med härligt hög höstluft. Jag har lite stillsamt trädgårdsarbete att utföra idag i min egen takt, hosta, nysa och räfsa !! Vad spelar en liten förkylning för roll när jag själv kan bestämma mitt mående ? Sköter jag om mig själv och ser positivt på tillvaron så blir mitt liv lite lättare att leva.

Just idag har jag bestämt att jag inte ska dricka oavsett vad som än händer. Jag ska leva min dag såsom det är bäst för mig.

Profile picture for user Pellepennan

Har återigen blivit påmind om vikten för mig att i grunden förändra mitt liv. Det hjälper inte hur mycket jag arbetar med AA's program eller i andra likvärdiga program om jag inte gör en helomvändning i mitt sätt att vara.

Jag kan leva ett promillefritt liv och må sanslöst dåligt inuti fast jag visar en fasad utåt som nykter.

Jag har ett behov idag av att bearbeta min känslor när helst de dyker upp och se till att de inte bygger bo i min skalle. Det är en väldig skillnad mot när jag var aktiv då jag samlade på mig massor av hat och harm mot allt och alla som inte jag tycket skötte sig som jag ville. Det är nog, tror jag, den största förändringen jag har gjort med mig själv. Jag kan släppa oförätter för jag inser idag att problemet ägs av någon annan och jag vinner inget på att älta det i evinnerlig tid.

Mitt mående är mitt absoluta prio ETT ! Det går före precis allting annat. Jag måste sätta gränser och inte försöka vara med överallt och inte ta över andras problem. Min nykterhet får inte på något sätt riskeras för idag är jag så otäckt medveten om vad som händer om jag skulle gå tillbaka till mitt gamla liv.

Jag har inte råd med det.

Jag har under helgen umgåtts med nyktra alkoholister och anhöriga som hittat rätt i sitt liv. Det är en obeskrivlig glädje att få göra det !! Kramarna, hälsningar från de som av olika anledningar inte kan komma, ärligheten och den absoluta uppriktigheten är jag så gränslöst tacksam för att just jag får uppleva !! Det personliga mötet oss emellan får mig att leva upp och känna en stor tacksamhet att jag idag är en nykter alkoholist. Ja, idag kan jag utan tvekan känna tacksamhet och stolthet för att jag är en alkis !! En nykter, stolt, alkoholist !

Och det beror på att jag idag tagit ett beslut om att inte dricka. Bara för idag. Morgondagen vet jag inget om.

Profile picture for user Pellepennan

Vi ska på ett litet evenemang ikväll jag och min hustru och vi har passat på att bjuda med ett par som vi bor grannar med men aldrig umgåtts med. Det är en tillställning som normalt sett inte förknippas med alkohol men frågan dyker genast upp om hur vi ska fixa transporten.

Varför är det så att det primära är vem som ska köra ??

Jag sa från början att jag/vi (hustrun dricker alkohol men inte i det här sammanhanget) kör så det är inget problem men lika förbannat ska det tjatas om att vi fixar transport på något annat sätt. Jag är lite fundersam över situationen som uppstått då jag inte alls förväntat mig den, ska bli spännande att se. Jag vet inte alls hur deras alkoholvanor ser ut men jag kan tycka att när första tanken är hur man ska ta sig från eventet och hem så är man någonstans på ett sluttande plan.

Jag kan se på Facebook hur vinsippandet har spridit sig till veckans alla dagar och det är ju en utveckling som är katastrofal. Vi som ligger i det sk "spritbältet" är inte betjänta av att plocka upp det kontinentala sättet att dricka. Tillsammans med det ökande knaprande av tabletter så har vi en fasansfull utveckling av folkhälsan. Och politikerna är inte ett dugg intresserade av att diskutera detta, inte ens under valrörelsen. Positivt är dock att hos bla barnmorskor så har Riskbruksprojektet satt sina spår. Jag har nu träffat flera unga tjejer som av olika anledningar besökt "sin" sjuksyrra på ungdomsmottagningen och även Mvc/Bvc och där fått frågan "...och hur har du det med alkoholen?..." Det känns mycket bra och frågan är väl närmast hur man ska nå killarna ?

Jag tittade på insamlingen till Världens Barn igår och ser filmsnuttar från länder där barn far illa och berörs ända in i maggropen. När jag ser bilderna så stärks jag i min vilja att försöka göra något för barn i missbrukarfamiljer nära mig. Jag menar INTE att ställa olika grupper mot varandra, hjälpen behövs, överallt, men det finns så mycket tragik så nära som vi alla kan hjälpas åt med. Det kan räcka med att se och lyssna till ett barn och skapa ett förtroende för att vända ett livsöde till något mycket bättre. Sträck ut en hand och skänk ett leende så får du mångdubbelt tillbaka. Med tillit bryter man de starkaste isar.

I denna vackra höstmorgon har jag tagit ett beslut om att just idag ska jag vara nykter oavsett vad som än händer. När jag tar det beslutet så blir dagen ännu vackrare och soligare.

Och livet så mycket lättare att leva.

Profile picture for user Pellepennan

Tidigare i år så hjälpte vi en medberoende att inse att hon höll på att förstöra sitt liv. Hon blev mycket glad över att vi tog upp alkoholismen och allt vad det medför. Som vanligt är så upplevde hon sig som ensammast i världen med sina problem.

Hon har nu skaffat eget boende och fått ett nytt liv samt klippt av alla kontakter med sitt ex.

MEN !! När vi träffas så är det helt ofrånkomligt att hon ältar HANS problem och inte är särdeles villig att prata om sitt eget mående. Hon har fastnat i sitt medberoende utan någon vilja till att ta sig ur det , ingen förändring i tänket verkar vara möjlig. Vi, och andra, har försökt få henne att inse att en behandling typ Familjevecka el likn skulle göra susen och det kan hon hålla med om, kanske, men bara om hon inte ska betala själv !!

Jag har hört det många gånger tidigare men nu börjar jag förstå : Den medberoende är alkoholistens största vän (eller fiende, beroende på hur man tolkar det). När man möjliggör fortsatt drickande genom att skydda alkoholisten från fallskador genom att kasta ut mjuka kuddar att ramla på (tack Mie !) så förstör man mångfalt mycket mer än genom att sätta gränser.

Jag har hört så många proffesionella terapeuter berätta om konfrontationer påkallade av familjen till alkoholisten och som varit tvungna att avslutat konfrontationen pga att en närstående börjat "tycka synd om" och börjat försvara sin alkoholist. Alkoholisten ser genast en utväg genom att gömma sig bakom sin medberoende och, vips, så är nyttan med den konfrontationen borta. Och det är nog så att den medberoende är så fastlåst i sitt tänk om att till varje pris skydda "sin" alkis att det blir helt fel.

När jag fick förmånen att vara med på en Familjevecka så var det flera i gruppen anhöriga som fick sk aha-upplevelser när de blev medvetna om hur de hade agerat och om hur vi alkisar utnyttjade deras beteende till vår fördel. Det är ett samspel som heter duga det !!!

Vi har påtalat fördelen med att skaffa kunskap om sig själv för vår vänninna genom att tex gå på Al-anon men det verkar synnerligen svårt att gå dit och få bra hjälp. Dessutom gratis.

Varför det är så svårt är för mig en gåta.

Profile picture for user Adde

Kollar bara om det funkar ? Det var en fruktansvärt liten text vid inmatningen iaf !!

Profile picture for user Pellepennan

Hej, håller med och färgerna är oerhört svaga!!! Sen hittar jag inte dagboken etc men avsnitten verkar inte funka. Dt tar alltid tid innan dessa förändringar fungerar, kram på er!!!
K

Profile picture for user Adde

Hur gör jag för att komma direkt till slutet på tråden ? Jag hamnar alltid på första inlägget för att sen få scrolla ner och klicka på "sista ". Dålig överblick över nya inlägg på forumet.

Profile picture for user Pellepennan

tar lite tid ibland
bra att man kan se vem som är inne
vänligen denial

Profile picture for user Adde

...en bland många måndagmorgnar i mitt liv.

Numera har jag med mig ett beslut om att inte dricka just den här måndagen. Bara för idag för det är en tidsrymd som jag kan förstå och hantera. Den vetskapen ger mig en trygghet och tillit över att jag slipper fundera om jag ska hinna till bolaget eftersom spriten tidigare i mitt liv tog slut under helgen. Jag behöver inte bekymra mig om det eftersom jag inte ska dricka just idag.

Jag har en beroendesjukdom som det heter på fint sätt. Jag föredrar dock att kalla mig alkoholist eftersom jag inte kan svammla bort den diagnosen så jag kan börja förhandla med mig själv om att jag kanske kan ta en liten en för det var ju så länge sedan jag smakade starkt.

Jag är alkoholist och jag kan inte dricka alkohol.

Enklare än så kan det inte beskrivas.

Jag är också korsberoende vilket medför att preparat med substanser som ger likadan effekt som spriten är förödande för mig. Det finns en uppsjö av dem och jag försöker vara uppmärksam så jag inte får i mig något som kan riskera min nykterhet.. Senast var det läkaren som skulle skriva ut en hostmedicin till mig och där jag bad honom att kolla den aktiva ingrediensen, och ja, mycket riktig ingick ett morfinliknade preparat i vätskan. Det fick bli vanliga hosttabletter, receptfria, istället.

Jag har också full tillgång till mitt känsloliv vilket är oerhört glädjande. Det var en spännande och ibland orolig tid när jag nynykter skulle möta mig själv och mina känslor men jag är fantastiskt glad att jag gjorde det. Allt som jag tidigare dövade med alkohol får nu fritt spelrum i min knopp och kropp. Under helgen fick jag svar från en vän som jag saknat och en mycket trevlig fråga från en annan vän och jag måste säga att jag nog gick på små rosa moln efter det. Det är en underbar känsla att få uppleva det med alla mina sinnen och jag ser verkligen fram emot att få bejaka mina känslosvängningar och njuta av dem i en snar framtid !!

Inte trodde jag att ett nykert liv kunde vara så fantastiskt !!

Profile picture for user Adde

är bra. "Det enda som varar för evigt är förändringen" (Buddha)

Med förlov sagt så har jag aldrig riktigt förstått tesen "att lämna över till min högre makt" vilket rekommenderas inom AA. Jag är inte religös och det närmaste jag kommer en religion är väl buddismen (som väl snarare är ett levnadsprogram?) Ok, jag kan köpa att det finns någon form av högre makt som tittar till mig ibland och ger mig en liten fingervisning till ett bra vägval. Men att från den utgångspunkten börja förlita mig på att den högre makten ska fixa mitt liv är ett för stort steg för mig att ta.

Jag är helt övertygad om att om jag ska få en bra och levnadsglad nykterhet så måste jag jobba med mig själv. Ingen annan kan göra det jobbet.

Mitt första år i nykterhet var ett sammelsurium av känslor, tankar och förändringar. Min hjärna hade så enormt mycket att jobba med och reda ut att hela mitt liv gick som i ett rus (!!!). Jag var sannerligen på de där berömda rosa molnen och jag hade en enorm trötthet i mig som gjorde att jag sov kopiösa mängder. Med små förändringar gjorde jag om mitt liv, vissa förändringar helt medvetet, andra som en följd av ett nyktert levnadsätt, ibland gick det fort och ibland backade jag tillbaka en liten bit. Jag lärde mig efter ett tag att när jag backade tillbaka i min utveckling så var det för att jag inte hade förstått vidden av just den förändringen : gör om, gör rätt.

För att kunna göra denna förändring av mitt liv så krävs det att jag är fri från alla typer av sinnesförändrande medel, jag måste kunna möta min känslor och tankar oavsett hur illa de än gör mig. Jag måste ta mig igenom smärtan för att kunna gå vidare och lägga det bakom mig i lugn och ro. I början av nykterheten dök det upp väldigt plågsamma minnen om hur jag hade uppfört mig, ångesten var stark över mitt gamla liv. För att kunna försona mig med det gamla och förlåta mig själv så gjorde jag som "di gamle" sa åt mig på AA : Prata, prata, prata. "Häv ur dig alla gamla spöken och troll, de måste ur dig för att du själv ska få plats i kroppen"

Så rätt de hade/har !!!

Idag har jag fått bort det mesta men än i dag kan det poppa upp gamla demoner från det förflutna som gömt sig långt in i själen. Jag har lärt mig nu : Bort, bort fort som fan innan de bygger bo i min hjärna. Jag försöker hinna med innan jag somnar (det går fort numera!!) att titta lite på dagen som varit, förlåta mig själv för dumheter jag gjort under dagen, kolla in allt positivt som hänt och spara det som är bra för mig. En positiv tanke på kvällen har en förmåga att möta mig när jag vaknar morgonen därpå.

Jag noterar att jag blivit lite seg i min förändringsprocess med åren därför är det så bra när nya tillkommer som kan få min hjärna att lämna gamla hjulspår. Jag tillhör ju själv "di gamle" numera och det medför ett ansvar och en fin chans till att uppdatera min ödmjukhet inför det nya, jag får inte falla in i termer som "så har vi alltid gjort" för då blir jag en förstockad gammal AA-taliban. Min förändring vill jag inte släppa ! Att lära sig nytt är att leva. Att få se och höra en ung kvinnlig alkoholist/narkoman som tagit sig ur sitt gamla liv får mig att torka tårar av glädje. Jag har ju enbart alkoholen och ett förhållandevis bra socialt liv att bry mig om men dessa tjejer har ju ofta en historia som även innebär stora integritetskränkande upplevelser bakom sig och det är definitivt inte gjort i en handvändning att städa bort sådana upplevelser. Att sen återigen kunna lita på en man och skaffa familj är så stort att få höra !! Sådana berättelser ger mig kraft att sprida budskapet vidare.

Lev väl och ge ett leende till en okänd du möter !!!

Profile picture for user viktoria

...för ett fantastiskt fint inlägg.
Jag känner igen mig i så mycket av det du beskriver, även fast jag inte gått på AA, känslorna och upplevelserna av ett nyktert liv är ändå ganska lika.
Mitt första år nu har varit precis som du beskriver - ett samilsurium av känslor - och tvingar mig att ta små, små steg (inget kasta sig utför här!) för att behålla balansen.
Som jag skrev i en annan tråd är det så värdefullt att ha er "oldies" kvar här, att ni är generösa nog att fortsätta skriva och stötta, så att det finns en balans på Forumet. Ett hopp om att det är möjligt att förändra.
Önskar dig en fin söndag, jag har en ljuvlig vinterdag med helt snötäckta träd mot blå himmel utanför fönstret som väntar på min och vovvens långpromenad!.

Profile picture for user Adde

det finns ju alltid en annan sida av saken : http://www.corren.se/ostergotland/linkoping/?articleId=5432404&date=&me…

Med tanke på den enormt, kopiösa, mängd kaffe som konsumeras på ett behandlingshem för alkoholister så tror ju i alla fall jag på ett samband. Vi pratar om litrar per dag i början av behandlingen för att sjunka till kanske "bara" 10-12 muggar (inga små koppar där inte !) per dag i slutet av månaden.

På våra återträffar brukar vi skämta om den fantastiska mängd kaffe vi brukade hinka i oss. Numera är vi inte i närheten av tidigare konsumtion.

Och ett AAmöte utan kaffe ?? Nja........!!

Nu ska jag nog ta en kopp !!

Profile picture for user Alkoholhjälpen

Jag har samma upplevelse från mina år på behandlingshem. Men jag och de andra anställda drack nog mer kaffe är de som var där för behandling. Så vi kan då konstatera att det finns ett samband och att det kan vara en del av en framgångsrik förändring.

Profile picture for user Adde

en måndag förmiddag.

Jag har fått lite huvudbry efter en mycket trevlig diskussion med en kär vän om min kapitulation inför alkoholen och hur jag upplevde den. Jag finner nu att jag kan inte beskriva det som hände inom mig när jag insåg min maktlöshet inför alkoholen och att jag tappat kontrollen över mitt liv.

Det är mycket märkligt !!

En sådan omvälvande sak i mitt liv, en fråga om liv eller död, och jag kan inte beskriva den eller dela om den erfarenheten ?!

Jag vet, och det kan jag dela om, att jag öppnade upp mitt stängda inre, att jag släppte in andra människor i mitt hjärta. Innerst i det sårbara som jag skyddat hela mitt liv "släpp ingen djävel över bron" !! Jag lärde mig att beröring från andra människor inte är farligt, att jag mår bra av att få och ge kramar. Jag som alltid stått minst en meter från folk tidigare kunde nu utan rädsla krypa in i famnen på okända människor och känna trygghet.

Nästan över en natt så började jag att lita på folk.

Jag kommer ihåg att den känslan gjorde mig helt euforisk av lycka, livet blev så oändligt mycket lättare att leva om jag inte gick omkring och misstrodde folk. Jag blev nästintill naiv och godtrogen och gick på en del smällar men de smällarna var ju inget mot de minor jag gick på som aktiv alkis. Jag återupptäckte min egna känslor igen och fick uppleva hela första året hur mitt känsloliv sakta men säkert kom tillbaka till i den takt som jag behövde och kunde handskas med. Jag är fortfarande väldigt glad att jag lät mig känna på alla upp- och nergångar i känslosvallet utan att vara bedövad med sinnesförändrande medel.
Jag lärde mig att prata om saker som dök upp från mitt förtryckta inre, att släppa ut trollen i ljuset så de inte byggde bon i min hjärna och fick mig att få konstiga tankar. Efter alla AAmöten där människor öppenhjärtligt delat om sina erfarenheter så vet jag idag att jag inte på något sätt är ensam om mina konstiga tankar.

Vi är alla så lika.

Ps
När jag nu läser det jag har skrivit så kan jag inse att vid den tidpunkten då jag bestämde mig för att fullt ut lita på andra människor, då, först då, kom min riktiga vändning och min riktiga önskan om att vilja sluta dricka. Återigen så blir jag varse den magi som finns i att dela sitt liv med en annan människa !! Jag hade inte funderat och kommit på vad som hände mig om inte du, Segaletta, ställt frågan !!

Jag är mycket tacksam för det samtalet !!
Ds

Profile picture for user Segaletta2010

Jag är väldigt glad över att kunna ge tillbaks en liten del! Och våra samtal har gett mig otroligt mycket!

Jag fortsätter som sagt att jobba på min kapitulation, och tankarna snurrar kring ämnet titt som tätt. Jag har fortfarande en slags mur omkring mig, har väldigt svårt för att låta andra människor komma mig för nära. Jag är medveten om det och väljer att jobba på den biten. i min familj skojas det ofta om mig och min ovilja att kramas, men jag börjar iallafall bli bättre på det. Liksom jag kämpar med att försöka vara ödmjuk... Det kan tyckas vara en självklarhet för många människor, men jag har varit alldeles för rädd för att kunna visa min ödmjuka sida... Jag har fortfarande en lång väg att gå, men har iaf börjat ta stegen i rätt riktning!

För att kunna kapitulera måste jag acceptera... Kanske är det samma sak? Jag vet inte, men jag känner ju att jag har svårt att acceptera det faktum att jag är alkoholist. Jag VET det, och jag erkänner att jag är maktlös... Men har jag accepterat det? Ibland gör jag det, men jag antar att jag måste bestämma mig för att acceptera om och om igen. Kanske behöver jag välja acceptans för att göra livet lite lättare att leva?

Jag har mycket att fundera över, och är villig att testa allt programmet och "de som har gått före" har att erbjuda.

Godnatt,

Segaletta.

Profile picture for user Adde

jag glömmer vem jag är och var jag kommer ifrån då kommer jag att börja supa igen.

Den enklaste vägen för mig när jag uppnått ett visst stadie av nykterhet är att förminska och släta över mina misstag. Jag glömmer väldigt fort hur det en gång var.
Jag ser vänner inom AA som efter en tids nykterhet börjar minska på deltagandet för att till slut inte gå på några möten alls. Det går jättebra en tid men.................

Det är alldeles för många som jag sett göra så för att det ska vara en tillfällighet. Jag erkänner villigt att mitt eget gående på AA idag är väldigt sporadiskt MEN jag har det som min tillflyktsort när livet stökar till sig och så har jag märkt att jag har perioder när mitt mötesgående blir väldigt frekvent. Jag kan nog inte riktigt förklara varför det är så men jag tror mig veta att jag behöver ha sinnesron och utbytet med andra alkoholister, jag fylls av en saknad från mina AA-kompisar där jag kan tala om vad som helst om min sjukdom utan att bli fördömd. Vi skrattar MED varandra och byter tips och trix om våra liv och gjuter nytt livsmod i ett lite grått liv. Jag känner att jag alltid kan få hjälp om jag bara ber om hjälp, det finns alltid någon där som varit med om samma sak som jag upplever.

Jag tror att samma sak gäller detta forum och andra liknande ställen. I samma stund jag tror att jag "kan själv" är jag farligt ute, lite kan man se det på skribenter här som går ut och in på forumet. Många är inte klara med sitt drickande, har inte nått sin personliga botten, och behöver antagligen några år till med att pröva sig fram medan man sjunker mot botten. Den dag jag upplever att jag är villig att göra allt för att sluta dricka är jag mogen för att be om hjälp OCH ta emot den.

Det finns ingen gyllene medelväg när jag väl nått min botten, jag kan inte förhandla, jag inser att Antabus eller andra mediciner inte är min lösning. Det finns bara en väg till en stabil nykterhet och det är att jag inte använder alkohol.

När jag väl insåg att min enda väg var att inte ta det första glaset så blev mitt liv så oändligt mycket enklare att leva.

Och jag måste alltid påminna mig om att min historia är min framtid därför går jag på möten, skriver här, umgås med andra nyktra alkoholister som påminner mig.

Jag får inte glömma för jag vill absolut inte tillbaka till misären.

Profile picture for user Adde

lunkar på och det är vanlig normala "störningar" och vanliga glädjeämnen så vaggas jag in i en känsla av harmoni och lugn. En säkerhet som kan vara bedräglig.

På kort tid nu har jag upplevt ett dödsfall och ett återfall på nära håll. En gammal bekant från tiden före min aktiva tid har dött i ren misär, dödsorsak okänd än så länge men historien som nu rullas upp ger alla signaler på ett beroende av något slag. Svaret från proverna vid obduktionen är inte klara än. Jag har inte haft tät kontakt med vännen, jag har inte sett henne på år, men jag kan bli smått irriterad över de människor hon har haft runt sig som inte slagit larm. När människor kan ligga och dö ensamma hemma tycker jag att det brister hos hennes närmsta jobbarkompisar och vänner.

En vännina till mig har tagit ett återfall efter flera års nykterhet. Jag fikade med henne dagen före och fick inga som helst vibbar av dåligt mående. Pang så satt hon där i skiten. En varningslampa var ju att hon nerprioriterade sitt deltagande på AA och det är förbluffande hur lika effekten är hos alla som gör så. När jag börjar glömma vem jag är så börjar jag också att förhandla med mig själv. Det har ingen som helst betydelse hur lång nykterhet jag har så är glaset bara en armslängd bort. Jag har exakt lika långt till flaskan som en nykomling har.

Jag får aldrig någonsin glömma det.

Hennes återfall ger mig en mycket otäck ihågkomst av hur det var för mig, hennes självömkan med en doft av alkohol sätter djupa spår i mitt sinne, får mig att verkligen minnas. Hennes återfall ger mig styrka att fortsätta att göra saker som är bra för mig och att se över hur mina rutiner har ändrats till slentrian, en slentrian som jag måste ändra tillbaka till en aktiv handling. Jag påminns om att sjukdomen är kronisk, progressiv och dödlig.

Jag behöver dessa påminnelser för att inte själv göra fel val.

Bara för idag har jag valt att inte dricka oavsett vad som än händer.

Profile picture for user Pellepennan

Hur många AA möten behöver jag gå på för att tillfriskna från alkoholism? = Inget!!

Vi kommer inte längre att sörja över vårt förflutna eller behöva stänga dörren om vårt tidigare liv..

Hur många har inte börjat dricka när dem mått bra? Jag har gjort det hundratals gånger... För som AA ser det så har det inte med måendet att göra.. Historen om Fred tex,,, det var slutet på en perfekt dag,,, trots det så började han att dricka igen.. För att vara en riktig alkoholist som aa ser det så krävs det att man har båda delarna av den fysiska allergin(vill ha mer när man väl börjat "mer begäret" och den mentala besattheten (hur väl man kan hantera sitt beslut om att aldrig mer dricka) .. allt om det kan man läsa i stora boken till sidan 70. Största delen av programet tillägnar de just det första steget, just för att det är så viktigt att man ska förstå och avgöra om man är av den typ som aa vänder sig till... 67-68 kanske beskriver vad det var som hände...

peace and love

Profile picture for user Adde

så glad att det var begränsat med forum att utmärka sig i när jag var full. Det räckte så bra med sms och telefon.................

Jag blir också så väldigt påmind om att fokusera på sig själv som nynykter i och med min väninnas återfall. Jag kommer ihåg att det var ett heltidsjobb att förändra mitt liv första året, det funkade INTE med att bekymra sig om andra för då tappade jag snabbt bort mig själv. I filmen "28 dagar" kan man småle lite åt mannen i slutet vars blomma har dött men hunden lever men det är ju en så viktigt skillnad på relationer till andra och min egen relation till mig själv. Det är ju inte av en händelse som man får rådet att behålla byxorna på hela första året. Mannen i filmen fick rådet att skaffa en blomma och ett husdjur när han gick från behandlingshemmet för att kunna träna på relationer. Om båda levde vid årets utgång kunde han börja fundera på andra mänskliga relationer, blomman dog medan hunden levde så......?

Alla människor behöver kärlek men för att kunna ge kärlek måste du kunna älska dig själv. Klyscha ? Nej, jag tror inte det. Jag var absolut tvungen att börja kolla på den mannen som jag var och återupptäcka honom igen. Det var stundtals defintivt ingen skojig resa !!! Det var inte svårt att slå på mig själv och hitta alla fel som jag tyckte att jag bestod av. Jobbet måste alltså bestå i att finna de guldkorn som trots allt fanns inuti denna alkis, för de finns någonstans därinne.

Jag fick börja lära mig att kramas, det är en underbar gest som jag var totalt svältfödd på. Jag hade tom svårt med att krama mina barn. Min personliga sfär var säkert 2 m runt mig och jag mådde fruktansvärt illa när människor kom in i den sfären. Jag har vänt på det och trivs alldeles utmärkt med att kramas !! Viktigt är att komma ihåg att det uttryckssättet INTE är nån dj-la form av förspel till sex !! Det är en gest av kärlek och värme mellan människor. En gärning som värmer.

Jag tycker att jag med åren har hittat rätt och jag tycker på det stora hela bra om mig som person. Jag är inte på något sätt fulländad, det finns fortfarande saker att korrigera, nya tillkommer och gamla beteende poppar upp igen men jag har verktygen att justera dem när de kommer. Ok, vissa saker vill jag nog inte göra något åt, jag är ju faktiskt en egen unik person inte nån satans skyltdocka !!

Den totala förändringen av mitt liv är min nyckel till mitt nyktra liv. Jag måste leva i den förändringen för att få ett fortsatt bra liv. Och det är viktigt för mig att påminna mig att detta är ett medvetet val att jag ska göra den förändringen själv, ingen gör den förändringen åt mig.

Profile picture for user viktoria

Visst är det nyckeln Adde? En stor förändring nu då jag varit nykter ett tag är just den. Att jag kan tycka om Viktoria (hon har ju en del näst intill outhärdliga sidor fortfarande och kommer kanske alltid att ha) men på det stora hela - bra person! Kan ockå känna det i mina relationer till andra att jag blir bättre behandlad, och att folk backar då jag markerar - så var det inte tidigare.
Har nog inte sett då jag drack hur mycket självförakt det faktiskt föder, OCH hur andra människor kommer att utnyttja det för att få utlopp för sin skam över sina egna tillkortakommanden. Lätt att sparka in öppna dörrar liksom...
Det här med förändringar, vissa kräver stort mod och ihärdighet, andra har kommit på köpet (som en bonus : ) med nykterheten. Större klarsynthet vad gäller min egna person bla, vem jag är när jag tillfrisknar.
Kram

Profile picture for user Adde

är det så Viktoria !

Jag hade klara problem med vem jag var efter en tid i nykterhet. Jag hade ju så att säga börjat från noll med att bygga en ny människa, det kroppsliga var ok efter en tid men min hjärna hängde inte riktigt med. Jag hittade inte min identitet förrän efter ett år och då tack vare en anhörig som sa precis de ord som jag sökte.

Och du har helt rätt vad det gäller förändringar som jag får på köpet ! Vilken kanon-bonus !!

Senast idag fick jag på ett AA möte höra att jag är en rätt burdus person men det var sagt på ett kärleksfullt sätt. Jag vet att jag kan uppfattas så och det är nog en sak som jag helst inte vill förändra ! Jag trivs med ärliga personer och hellre att de säger rakt ut än går och smyger med det så att det skapar en taskig stämning och jag vill hellre vara ärlig så det rensar luften. Ok, inom rimliga gränser då kanske.

Och det du beskriver om att bli bättre behandlad tyder ju på att din självkänsla börjar växa lite, du börjar bli någon !!

Konstigt nog chattar jag just nu med en vän i gemenskapen om just detta vi skriver om här ! Är det månne säsong på identitetskriser ?! Vi är nog lite överens om att se oss som bebisar på våra första stapplande steg ut i det nya livet, vi har ju börjat med ett helt nytt liv.

Ett fantastiskt nytt, fräscht, liv !!

Profile picture for user Adde

före dan..............

Jag var och handlade julmat idag. En syssla jag trivs med och som jag vanligtvis utför i vår lilla familj. Idag går det betydligt lättare än då jag var aktiv alkoholist, då var fokus på att komma hem fort som f-n så jag kunde smaka på julspriten. Vad det nu var för speciellt med julspriten eftersom den var tvungen att avsmakas. Den också.

Jag kan tjuvkika lite på folk och se hur de beter sig, korta snabba gester, tryck fram kundvagnen, helst ställa den så den spärrar utrymmet för andra så de får ett avstånd till andra människor, slita åt sig sakerna, vara lite sur mot personalen som inte har tänkt på att just den kunden är här idag. Jag ser att många mår väldigt dåligt och jag tycker att det är enormt skönt att idag kunna lägga problemet hos dem det hör hemma hos, inte suga åt mig deras problem och försöka ställa till rätta. Jag träffar andra alkisar eller anhöriga, vi stannar upp i all röra och står och kramas, njuter av det lugn och glädje vi förmedlar till varann. Jag kan se att folk tittar på oss och funderar men det bjuder vi "kramisar" på för vi har en egen liten hemlis som gör att vi mår så bra.

Hustrun glider in på bolaget under dagen och köper sin vinglögg som hon vill ha och som hon vill bjuda våra gäster på. Det är helt ok för mig för det är jag som är alkis och inte hon. Jag kan påminna mig den där speciella känslan av att vakna bakfull på glögg, i brist på annat. Urkass i magen och en makalös huvudvärk.

Jag är definitivt ingen vän av julen och allt vad den innebär, jag försöker bara hänga med och engagerar mig så lite som möjligt. Jag tycker det är skönt när det över. Jag brukar gå på ett öppet AA möte på jul- eller annandagen och det är verkligen som att komma hem ! Det är en familjär stämning och det är inte bara jag som tycker det är skönt att få slippa alla måsten och få sätta sig ner i trivsam miljö och få sinnesro. Det är en oas av stillhet och värme som skänker så mycket livsglädje att jag önskar fler får uppleva det.

Jag fick ett julkort från en vän i gemenskapen som jag inte haft kontakt med på flera år. Jag ringde och tackade honom och vi pratade lite om livet i allmänhet och alkoholen i synnerhet. Han berättade att efter 6,5 år i nykterhet så valde han att dricka igen. Tyvärr så blev jag inte överraskad för han gjorde aldrig de där förändringar i livet som jag tror är ett måste för att få en stabil nykterhet. Däremot så blir hans återfall en allvarlig påminnelse för mig att jag aldrig får glömma vem jag är, var jag kommer ifrån. Den dag jag tror att jag är frisk från min sjukdom så kommer jag att börja dricka igen.

I kväll ska jag fuska lite och redan nu bestämma mig för att i morgon ska jag inte dricka oavsett vad som än händer. Jag ska åka in till shoppingcentret i morgon och sätta mig centralt med en kopp kaffe och flina lite elakt åt alla som stressar förbi !!!

Ha en bra helg alla och fundera lite på den här sidan, varför den behövs : http://www.vitjul.se/

God Jul !!

Profile picture for user viktoria

"...att idag kunna lägga problemet hos dem det hör hemma hos, inte suga åt mig deras problem och försöka ställa till rätta"

Tack för den påminnelsen Adde!

Summering dan före dan:
En galen svärmor som ringt 4 ggr idag, och fem gånger igår och talar i tungor typ, jag fattar helt enkelt inte vad kärringen vill...
En tjurig syster som tycker att jag prioriterar "fel" ang en sak jag förklarat att jag inte har råd att delta i just nu.
En mamma som är "besviken", på vad är som vanligt oklart...
Vet inte hur jag har lyckats med allt detta, men efter att ha läst ditt inlägg slog det mig att jag nog inte äger ett enda av ovanstående problem (fast jag måste börja kolla nummerpresentatören mer frekvent innan jag svarar i telefonen)
Är inte den kramiga typen, men kostar på mig en julkram till dig Adde : )

Profile picture for user Pellepennan

tack.Jättesmart att lägga refigera som favorit.God Jul

Profile picture for user Adde

är en befrielse.

Jag tycker inte om jul och jag gör allt för undvika att dras med i skiten. Men är man gift med en som går bananas med allt vad jul heter så är det inte så djävla lätt att hålla det borta. Det går helt enkelt inte att komma undan hur gärna jag än vill. Trodde det skulle lugna ner sig när ungarna flyttade hemifrån och vi skulle kunna bete oss som vuxna igen men i helvete heller.

Och av nån för mig helt obegriplig anledning så ska julen "firas" hemma hos oss.

Min energi äts upp, jag dräneras fullständigt på sinnesro och för första gången i mitt nyktra liv har jag umgåtts med tankar om att supa skallen i bitar.

Jag missade ett extra AA-möte igår, visste inte exakt klockslag, men var på ett lunchmöte idag. Och återigen blir jag påmind om hur lika vi är. Tänk när folk är ärliga och talar ur hjärtat hur man då kan höra sina egna ord talas av andra, hur många det är som far illa av julen på olika sätt. När jag funderar på hur sött och fint och puttinuttigt det ska vara utåt sett och hur mycket kaos det är inåt så kommer ju frågan hur vi har lyckats få det att gå så snett.

Varför har det blivit så fyllt av måsten ??

Jag bor ju i det här huset och har inte så stor chans att sova någon annanstans men till nästa år, om det inte blir en seriös ändring, så kommer jag att åka bort.

Jag fick ett sms på julafton av en kär vän, det lyste upp min dag och jag är väldigt glad för den tanken som blev en handling. Många gånger är det ljusår mellan tanke och handling men denna gången blev det så rätt. Jag är väldigt tacksam för den hälsningen.

Nu har jag ett maffigt jobb med att bygga upp min självkänsla igen och återgå till ett, förhoppningsvis, bra liv. Jag kommer att gå väldigt regelbundet på möten för att suga åt mig av den erfarenhet och kunskap som finns där och som jag vet lyfter mig till normal tillvaro med en egen självkänsla. Jag kommer att fira min "födelsedag" i mitt nyktra liv utomlands och jag ska besöka AA i en närbelägen ort för att känna att jag är "hemma" oavset i vilket land jag befinner mig.

Det ger mig styrka.

Profile picture for user Berra

Precis som jag skrev innan julen...

GOD (jävla) JUL!

För det är också vad jag känner, alla "måsten" som kommer...

Visst är det fint med att få träffa sina nära och kära,
och kanske inte lika fint att behöva totas ihop med dem man inte gillar lika mycket...
Man ska jaga runt och fira lilla julafton både här och där, kors och tvärs över hela landet...

Julkorten ska köpas, skrivas och köpas frimärken och postas, framsidan är masskopierad i tusentals,
det blir bara namnet och tanken som räknas, och de som blir förbannade över att bli bortglömda..

Gott med julmat, visst, med detta överflöd av käk, och alla förberedelser, suck!
Det ska bakas och knådas, pepperkakshus och lussebullar..
Sedan ska här käkas rester som man tröttande på redan på juldagen...suck igen..

Och alla dekorationer som ska ut och sedan tillbaka på loftet efter 3 veckor,
det enda man gjorde var att lägga en förmögenhet på nya lampor till stakarna och granen, känns det som..
Det måste finnas någon liten djävul på vinden som har som enda livsuppgift att döda dessa smålampor, eller?

Granfoten av plast är sprucken, läcker vatten och förstör det nylagda parkettgolvet för 8000 spänn, tjoho!

Fy attan för alla julkappar, man byter ju bara pengar med varann känns det som...
Visst det är kul att se barnen tindra med ögonen, men de kan bli olidliga också, i sin väntan...
Jag tycker nog att det är fint med Julen, men det går lite väl till överdrift...

Man skulle behöva banta bort stora delar av den, så att man får mer tid till att njuta av den istället...

Och bara för att grannen har fixat det med en ny tradition, så har den inte blivit obligatorisk för alla på gatan..

Jag tycker nog att det bästa med julen, är när den är över, det blir som ett vakuum över hela Sverige..
Men då när man hoppar in det sista av julklappspappret i soptunnan, ja då ska man iväg på mellandagsrean..

Man kanske skulle funta på en Thailandsresa nästa jul, det lär nog bli samma pengar i slutänden i alla fall..
Och skippa allt det där traditionstyngda skiten med julen, och satsa på en julefrid allena..

Mors Berra

Profile picture for user Adde

Berra, utlandsresan över jul den får jag nog göra själv ! Och gör jag den själv ska det bli till ett muslimskt land med sharialagar så julen är riktigt djävla förbjuden !!!
Jag har i många år försökt att få huskorset med på en sån resa, nåja iaf till ett varmare land, inte nödvändigtvis helmuslimskt, men icke så !

Jag förundras av att jag blir så oerhört mycket hjälpt av att få chatta med en alkis-kompis och en anhörig-vän efter en sån down-period som jag gick in i. Det är helt makalöst vad jag blir hjälpt av att prata med sådana som förstår vad det handlar om. Jag är väldigt tacksam för den hjälpen jag får.

Och återigen blir jag så påmind av att vi är så lika fast vi kanske är på olika sidor av missbruket.

Förståelsen, att inte komma med pekpinnar, inte förebrå, vilja att hjälpa till, bara vara där om jag behöver..............det är stort att känna det. Det betyder så mycket för mitt liv och välbefinnande.

Jag är enormt glad för att jag en gång i tiden bestämde mig för att lita på andra människor, att lämna över mitt liv för andra att beskåda utan att ljuga eller dölja något. Det var en lättnad som jag nog inte riktigt fattade vad den innebar i sin storhet. Det är med stor ödmjukhet jag inser att mitt beslut att vara ärlig och ta emot hjälp är helt avgörande för att jag idag sitter här.

Med min takt på drickandet hade jag inte levt idag.

Jag är idag en stolt, nykter, alkoholist och för att jag ska fortsätta vara det så måste jag påminna mig själv om vem jag är och hur det var i mitt tidigare liv. Ett enkelt sätt att göra det på är att läsa era berättelser, skrivna i sorg och förtvivlan, men också i glädje och frihet. När ni nykomlingar skriver så hjälper ni mig att komma ihåg hur jag en gång började min nyktra bana och när ni lite mer erfarna skriver så får jag nya synsätt och nya vinklingar som även de hjälper mig till ett bra liv. Det vi ger varandra är ett stort förtroende som vi ska förvalta efter bästa förmåga och som jag är rätt säker på många "utomstående" skulle vara trånsjuka på att få vara med om.

Vi som skriver här ger varandra hopp och förtröstan om ett bättre liv utan alkohol och jag är glad att få utgöra en liten del av den gemenskapen.

Profile picture for user viktoria

"...att idag kunna lägga problemet hos dem det hör hemma hos, inte suga åt mig deras problem och försöka ställa till rätta"

Måste få fråga en sak. Känner mig så förvirrad emellanåt, för jag vet inte alltid om det är jag som äger problemet eller den andra parten. Och om det är den andra parten blir det ju ändå så ibland att det BLIR mitt problem i slutändan, eftersom jag blir drabbad av att den andre har ett problem - dvs det får lik förbannat konsekvenser för mig! Fatter du vad jag menar? Kan du hjälpa mig hur jag ska tänka?

Profile picture for user Adde

av min nykterhet så var det kloka människor som sa åt mig följande :

Om du blir påhoppad eller indragen i problem så ta ett mentalt steg tillbaka och fundera över följande

1) VAD är problemet ?
2) KAN jag göra något åt det ?

I 99 fall av 100 så är det inget jag kan göra någonting åt, inte påverka alls, inte lägga energi på överhuvudtaget och den återstående procenten är något som jag förorsakat och kan då rätta till det på lämpligt sätt. Och vara ärlig när jag gör det. Ofta räcker det med ett enkelt förlåt............

Det krävdes en hel del övning innan jag greppade att ta det där lilla steget tillbaka och fundera över situationen men jag är glad att jag övade för det har sparat mycket arbete åt mig. Jag har fått för mig att det hänger ihop lite med att jag samtidigt tränade på mitt tålamod, vilket absolut behöver tränas på, varje dag !

Jag behöver idag inte kasta mig in i diskussioner som jag inte har med att göra bara för att hävda min rätt att göra så. Och när/om det händer så har jag idag lättare att avbryta och återgå till mig själv.

AA's devis "Det viktigaste först" är en bra stöttepelare att ta till när det krisar. Mitt mående är det absolut viktigaste som finns.

Ha det bra Viktoria och jag hoppas att jag lyckades göra din förvirring något mindre ?!

Profile picture for user Adde

och nya föresatser. Eller kanske inte ?

Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag lovat att sluta dricka som ett nyårslöfte. När jag legat och kollat den där dj-la backhoppningen på nyårsdagen, jag som inte alls är road av backhoppning, soffan har inte stått still, allt gungar, illamåendet är akut, då, då var det lätt att lova saker och ting !! Men på trettonhelgen var det fart på't igen !! Minnet var sannerligen kort på den tiden !!

Jag lovar inget idag annat än att just idag ska jag vara nykter, bara för idag, i morgon är en annan dag.

Jag tycker mig uppleva att det var skillnad på att sluta dricka jämfört med att sluta med cigaretter och snus. Jag tycker att alkoholen är mera ett dagsprojekt och tobaken ett livsvarigt beslut. Jag vet inte om det är min rädsla för att ta återfall och gå tillbaka till min misär som drickandet innebar. Ett år in i nykterheten så slutade jag med cigaretterna, jag var väldigt motiverad så det var inget större problem, jag hade ju dessutom snuset som en livlina. Tre år in i nykterheten så beslutade jag att snuset skulle bort. Det, däremot, var ingen dans på rosor !! Jag hade klara problem med att hålla snuset ifrån mig men med hjälp av andra så fixade det sig. Bla fick jag rådet att ta tid på snussuget !! När det satt in så skulle jag kolla klockan och efter 3 minuter så skulle det försvinna !! Och inte vet jag, men det funkade för mig och uppenbarligen för andra med.

Jag insåg att min nynyktra tid var alldeles för skör för att hålla på att dribbla med fler saker samtidigt, jag behövde lugn och ro för att kunna sköta min nyfunna frihet som nykter alkoholist. Och med AA,s devis "En sak i taget" ringande i huvudet formade jag mitt nya liv. Mina beslut om att ta bort sinnesförändrande medel ur mitt liv växte fram i samma takt som min självkänsla växte fram. Idag är jag glad för att jag skyndade långsamt.

Jag är inte på något sätt en renlevnadsman idag, tvärtom, som en sann beroendeperson så har jag absolut lätt för att äta för mycket och när godissuget sätter in då dj-lar !! Sockerberoendet finns absolut inom mig och spökar. Jag försöker nu att motivera mig till bättre kosthållning men det är ju inte som med drogerna bara att lägga av med maten. Återigen påminns jag om att jag måste göra en genomgripande förändring av mitt liv om jag ska uppnå resultat. Om inte annat så kan jag tycka synd om bårbärarna som knappt kommer kunna lyfta min kista !!

Jag har en kompis från behandlingen som idag firar sin första nyktra dag, sin AA födelsedag ! Vi pratades vid igår och vi är så häpna över hur fort tiden har gått och hur fantastiskt bra liv vi nu har. Vi brukar träffas några gånger per år och varje gång är fylld med skratt och rätt så råa skämt. Vi bor ca 40 mil från varandra men mentalt är det nästgårds, fascinerande. På så sätt är jag glad för min alkoholism för annars hade vi inte träffats och det gäller även alla dessa underbara människor som jag träffat på AA och alla konvent jag varit på. Livet är lite krokigt ibland men gör jag val som är bra för mig så knallar det på rätt bra !

Nu stiger solen upp till en ny fin dag och jag mår förträffligt ! Att välja bort alkoholen är det bästa jag gjort !!

Profile picture for user Pellepennan

Jag är den jag är pga alla mina erfarenheter i livet.
Även om det har varit en tuff 6 snårig väg så hade jag inte varit den samma om jag inte gått just den vägen.
Kram <3

Profile picture for user Pellepennan

hela denna tråd.
Känner mig matt av både mina egna insikter om mig själv under läsandet och OÄNDLIGT tacksam gentemot kanske framförallt Adde, men också alla ni andra.
Som alldeles nynykter - dag 4 idag! - är tillvaron lite ställd på ända.
Vem är jag, vem ska jag bli när jag inte simmar iväg i min eviga kvällsberusning?
Vad är jag rädd för?
Nybörjare så 40+ -are jag är.....
Inte ta första glaset, jag tror jag börjar där.
Orkar inte redan öppna dörren för allt det andra som jag kände närmade sig för att knacka på, medan jag läste.

Profile picture for user Adde

ingen ide' att skynda på med det nyktra livet, utvecklingen går framåt om du gör det som är bra för dig. Ibland känns det som det står still men mina insikter har jag fått när jag är mogen att ta emot dem.

Så länge du vårdar din nykterhet som den färskvara den verkligen är så går också din utveckling framåt.

Väl mött i nykterheten Momo !

Profile picture for user Adde

läkare så ofantligt svårt att ställa frågor om alkohol ???!! Och varför är läkare så djävla snabba med att skriva ut piller istället för att diagnosticera bakomliggande problem ??

Jag tror att vi som har en stabil nykterhet (eller gått från medberoende till anhörig) kanske har ett visst ansvar att sprida vår kunskap om beroendet vidare till folk som inte kan, tex läkare. Detta under förutsättning att vi känner att vi har den styrka som behövs för att tala öppet om vår sjukdom, vi får inte på något sätt riskera vår nykterhet.

Kanske kan vi haka på CAN's projekt http://www.can.se/vartfemtebarn ?

Kanske kan vi på föräldramöten få ett engagemang via det här : http://www.fhi.se/Handbocker/Uppslagsverk-barn-och-unga/OPP--Orebro-Pre…

Det finns ju en enorm kunskap och erfarenhet på detta forum som borde kunna leda till något bra, kanske kan vi göra detta år till något ännu bättre ?

Profile picture for user Pellepennan

Det är ett viktigt ämne du tar upp.
Att tala öppet om saker.Att bryta medberoendet.
Att våga söka hjälp.
Att inte skämmas för det.
Att inte "gömma undan".
Det är viktiga saker och svåra saker.
Det är så fyllt av tabun att det nästan är ogenomträngligt svårt ibland.
Då får man öppna lite i raget.

Det gäller ju både mej som missbrukare o anhörig.

Profile picture for user Adde

som tidigare var den värsta morgonen känns idag befriande enkel och njutbar.

På en av våra tidiga morgonpromenader under vår semester gick vi förbi en man som var i det där stadiet när det är svårt att fokusera blicken och omöjligt att få tungan att uttala orden han ville ha sagt. Han sitter på muren vid strandpromenaden alldeles utanför några hotell och vi funderar över om han hör hemma där eller bara blivit dumpad där? Det är stört omöjligt för honom att stå upp.

Han är en spegelbild av mig.

Jag fylls på några få korta millisekunder av all smärta och ångest som väller in och påminner mig om hur det en gång var.Skam och skuld kommer ifatt på nolltid, känslor som jag trodde var färdigbearbetade sticker återigen upp sitt fula tryne.... Jag lyckas fånga hans simmiga blick en kort stund och jag vet inte om det är inbillning men nog tycker jag att igenkännandet blixtrar till nånstans i våra hjärnor och vi förenas i vetskapen att vi båda är alkisar och att vi har ett val att göra.

Jag vill gärna tro att den vetskapen ger honom insikt att förändra sitt liv. Vi ser inte till honom något mer men han har fastnat i mitt sinne och jag önskar honom lycka till.

Vi ser också att alkoholen flödar betydligt mer i byn vi bor i och att karaktären på turisterna förändras varje år. Till det sämre, tyvärr. När vi började åka till Thailand var alkoholen dyr och otillgänglig, numera säljs den överallt, fortfarande förhållandevis dyr men ständigt närvarande. När vi äter middag får vi väldigt ofta glada tillrop från personalen när vi inte beställer öl !! Och när hustrun beställer en Singha och jag Coke så serveras nästan alltid ölen till mig ! Och det blir glada fniss när vi överdrivet tydligt byter flaskor med varandra!! Äter vi fler gånger på samma restaurang så de känner igen oss så kommenterar personalen väldigt ofta " no alcohol" redan innan vi hunnit beställa !! Och fnissar hejdlöst !! "Sanuk mai"(skojigt vad) frågar vi och de svarar, våldsamt fnissande, "sanuk"(skojigt) !!

Det känns väldigt bra att bli kommenterad av personalen av den anledningen !

Så har det inte alltid varit !!

Jag har inte riktigt koll på vad jag förväntar mig av det nya året ? Ibland vill jag ha lite förväntningar att se fram emot, trots mitt tjat om en dag i taget ! Ett besök i min hemstad av en vän från alkohohjälpen lyser som en morgonstjärna och att jag kanske kan få träffa en annan vän irl framåt maj är verkligen något jag ser fram emot. Gamla i Gården på Nämndemansgården, landsmötet i Malmö och naturligtvis Gullbranna i höst !! Sedär !! Helt plötsligt så har jag en massa positiva saker att se fram emot !!

Vilken skillnad mot mitt gamla liv !

Allt detta enbart för att jag inte tar det första glaset och att jag gör saker som är bra för mig.

Ta hand om er alla som har era val att göra just idag !!

Profile picture for user viktoria

Vad glad jag blev av att läsa ditt inlägg ovan, Adde. Så fullt av livslust och sunda reflektioner. Tänk att du skapat dig ett så fantastiskt liv utan alkohol: ) Det är så skönt att du finns kvar här på forumet trots din långa nykterhet. Det gör mig trygg på något vis. För mig gör det stor skillnad, tack för det min vän<3

Här hos mig flyter livet lungt och skönt just nu. Har börjat nytt jobb från årsskiftet och det känns lustfyllt att vakna varje morgon. Jag vill saker igen : ) Yogar och tar långa promenader, tar hand om mig själv så gott jag förmår. På onsdag har jag första träffen hos en kurator, får se om det kan lösa några knutar jag inte får upp själv.
Nya människor har kommit in i mitt liv, dessa känns välgörande och behandlar mig annorlunda än gamla bekantskaper - förmodligen för att vi träffats i ett skede där jag utstrålar något helt annat än för tio år sedan (eller ett år sedan för den delen).
Hemma är det bättre än på flera år. Vet inte hur det kommer att bli med alkoholen för min man, men det går längre och längre mellan gångerna. Vårt delvis nya umgänge påverkar detta i rätt riktning, de har inte samma dryckesmönster som vårt "gamla" gäng, vilket inte verkar störa maken nämnvärt - förvånande nog.
För första gången på väldigt länge törs jag ha en plan för framtiden. Hur jag vill att mitt och vårat gemensamma liv ska ta form framöver. Framtidsplaner! Drömmar har jag alltid haft, men samtidigt har jag varit så övertygad (medveten?) om att de mest troligt inte varit genomförbara. Vi söp ju bort all vår tid och ork. Drömmarna har funnits, men någon riktig plan för att nå målet har liksom inte kännts som någon idé att göra upp. Nu känns det realistiskt att genomföra en del av drömmarna, det är bara modet som sviktar ibland, men det ska jag jobba på.
Jag är så fantastiskt glad över att jag tog beslutet, och tog den hårda kampen det faktiskt var, att lämna alkoholen bakom mig. Det har gett mig tillbaka livet - ett liv jag hade glömt hur det kändes och såg ut.

Nu - söndagspromenaden
Varma kramar Victoria (Ja, kramarna blir mindre och mindre motvilliga : )

Profile picture for user Pellepennan

Tack Victoria o Adde för att så framtidshopp.Så positivt.Ni skriver på ett sätt så man känner själva våren är i antågande.
Jag kände lite som Adde häromkvällen.Jobbade kväll,det var en helgkväll och jag stod på balkongen o tittade ut mot gatan.En kvinna kommer gående därnere o vinglar lite på stegen.O jag fick en flashback till jag för ett par år sen.Vet inte varför,men jag kände sån sorg i den stunden,i igenkännandet.
För de va inte kul.
Annars känner jag en målmedvetenhet i livet jag inte hade förut.Jag fortsätter min fotoutbildning på KOMVUX o just nu är det så svårt att jag känner ibland att jag vill hoppa av.
Det kan jag iofs göra om jag fortfarande tycker så om några veckor,o att uppgifterna (läxa) vi får blir så svåra att de tar för mkt energi.Eller så kan jag gå igenom det o det jag klarar klarar jag o det jag inte klarar släpper jag.Jag behöver inte få mvg på den här kursen åxå.Det viktigaste är att utvecklas o lära mej något.O det gör jag alltid,om inte allt så en del.
När jag inte dricker längre har jag ett val.När jag drack hade jag inte det för alkoholen tog död på drömmarna,dvs tog energin jag hade behövt till att förverkliga mina drömmar.

Profile picture for user viktoria

"När jag inte dricker längre har jag ett val.När jag drack hade jag inte det för alkoholen tog död på drömmarna,dvs tog energin jag hade behövt till att förverkliga mina drömmar."

Vana, där satte du ord på precis det jag känner! Dessa rader hamnar i min mapp "livsviktigt"...
.

Profile picture for user lillablå

Ni är underbara!!!
Kramar!!

Profile picture for user Segaletta2010

Tack for ditt inlagg Adde! Det var precis det jag behovde lasa i dag!

Segaletta.

Profile picture for user Adde

Nedanstående är kopierat från : Kampanjen INGEN ALKOHOL FÖRE 18 av Stockholms Läns Blåbandsungdom

Lyssna på barnen!

– en ny bok med barns funderingar kring
vuxna och alkohol

Blå Bandet har under många år arbetat med alkoholfrågan ur ett barnperspektiv. Nu låter vi barnen komma till tals med citat kring vuxna och alkohol. Det är tänkvärda funderingar fyndigt illustrerade av Ola Carlberg.

I förordet till boken skriver författaren och småbarnsmamman Hillevi Wahl bland annat:
Många föräldrar jag möter säger att ”mina barn har inget emot att vi tar ett glas vin eller har fest hemma då och då, de tycker bara att det är roligt”.
Jag trodde länge på det där. Jag trodde att man kunde dela in världen i två delar, alkisfamiljerna och normaldrickar-familjerna. Jag trodde att det fanns familjer som min, där både mamma och pappa var alkisar och där spriten var ett rent helvete, och så fanns det andra familjer där vinet, spriten och ölen var som vilken måltidsdryck som helst.

Men om man frågar barnen så får man höra sanningen om hur det egentligen känns i magen när föräldrarna dricker alkohol. Då kan man inte blunda längre.
Jag menar inte att alla barn far illa av att mammor och pappor tar sig ett glas vin då och då. Absolut inte. Men man ska inte heller lura sig själv och säga att barnen tycker att det är kul när föräldrarna dricker alkohol.
Barnen ser, känner och förstår mycket mer än vi tror. Den här boken visar det.

Profile picture for user Pellepennan

Fast det finns som sagt undantag.Jag somnade när jag var liten till tonerna av Evert Taube,de helgaftnar mamma o pappa hade fest.De plus deras vänner spelade o sjöng tillsammans o det var alkohol inblandat.Fortfarande idag när jag hör Evert taubes sånger på radion tex,får jag en stark trygghetskänsla i magen.
Det går att skilja på måttlighetsdrickande o alkisdrickande.

Profile picture for user Adde

år och missbrukare av benzodiazepiner, alkohol och amfetamin, ett mycket digert brottsregister, i stort sett allt han gör går snett och han blir haffad. Tom hans försvarsadvokat tycker att det är ointelligent det han pysslar med. Jorå, han har gjort 12 stegsprogrammet 2 gånger, båda gångerna så var det ett "program" på 12 månader. "Skaru sluta?" frågar advokaten. "Jorå jag har ju tänkt på't".................

Karln har en ( 1st) bevisad åtalspunkt i veckan, i genomsnitt, förra året. Småbrott som bara ger bekymmer för honom i första hand typ olovlig körning, narkotikainnehav, rattfylla, smitning och ett fåtal där andra blev drabbade.

Återigen blir frågan : Varför kommer jag och andra till insikt om missbruket medan andra slår huvudet i väggen gång på gång ??? Den här mannen har inget kvar, "bara" sitt liv, och det är ju en fråga om tid innan han dör av en överdos eller liknande.

Hans missbruk är inget försvar för det han gjort, han har, precis som vi andra, ett val att göra. Han väljer varje morgon att fortsätta sitt missbruk.

Jag lider med honom i hans sjukdom men han visar också för mig hur min värld kan se ut om jag återgår till mitt drickande.

Det är en tragisk figur som en gång i början av sitt liv haft visioner och drömmar, ljusa sådana, precis som vi andra. Han gör mig ledsen och jag kan känna tårar bränna bakom ögonlocken när jag tänker på att vi trots allt är så lika. 2 människor som gjort olika val i livet.

Nedstämdheten lättar efter ett tag när jag lämnar domstolen, jag blir tacksam att just jag fick förmånen att få leva mitt liv i nykterhet den andra halvan av mitt liv.

Idag är jag en stolt, nykter, alkoholist. Jag gör mitt val varje morgon och känner tacksamhet varje kväll över att jag fått vara nykter just idag.

Jag kan se nu att det är en fin gåva som jag fått.

Profile picture for user Adde

ett underbart citat idag :

Dörren till det förflutna låter sig inte öppnas utan att det knarrar . ( Alberto Moravia)

Ju mer jag jobbar med mig själv och rensar ut gamla sopor desto mer välsmord blir min dörr ! Återigen : Det är så viktigt för mig att rensa ut och släppa ut trollen i ljuset och framförallt inte låta nya bygga bo.

Se till att smörja dörren vänner !!

Profile picture for user Adde

för mig som alkis väcker det minnen hur det var för mig när jag var aktiv. Finns inte så mycket romantik i det livet däremot är det nyttigt för mig att påminna mig om hur det var och det tycker jag den här texten gör för mig. Ok, twitter fanns inte när jag var aktiv men i övrigt är det rätt lika.

Profile picture for user Pellepennan

av Petter o September.
De är väl fuckade upp av kommersialismen o tänker den ska sälja förmodligen.

Profile picture for user Berra

..att den är bra,.. som en påminnelse....

När man dricker, så fackar man upp livet...

..men....det är inte OK...
inte för min del...längre.

/Berra

Profile picture for user Alkoholhjälpen

Jag tycker precis som Fenix bättre om "Logiskt". Om man inte gillar hiphop så gjorde Plura en bra version: http://www.youtube.com/watch?v=q8hmUKuwHRg
Ganska konstigt annars det där programmet. Mer eller mindre hela gänget tog i eller i anslutning till programmet upp att de hade haft problem med alkohol och för mycket festande. Ändå så skulle det drickas en massa hela tiden. Jag tror musiken och alldeles säkert programmet hade varit ÄNNU MYCKET BÄTTRE om man hade spolat spriten.

/magnus

Profile picture for user Fenix

He he, Magnus. Så mycket bättre hade blivit Ännu mycket bättre! Snyggt jobbat.
Men du har rätt, visade verkligen hur sjukt fixerat umgänge är vid alkohol, när programmet var så himla bra i allt utom just alkohol.
Och Pluras version var verkligen skön, att han drog in sig själv i problemet också var snyggt.
/Fenix

Profile picture for user lillablå

Nu är det februari och sen är det mars!
och då ska jag förhoppningsvis ut och resa!
kramkram!