Div åsikter eller...?

igen och bara 4 arbetsdagar kvar till Gullbrannakonventet :-) Min alldeles egna minisemester med så mycket koncentrerad kunskap och erfarenhet från den tragiska värld som finns i samhället, dolt men ändå så närvarande hos så många.

Jag skrev i ett annat forum om den smärta som jag kan känna när vänner gör sig onåbara när de tar återfall och när jag ser eller läser hur vänner är på väg mot avgrunden utan att själv märka det. Eller negligerar alla varningssignaler. Helt oväntat fick jag en kommentar som gladde mig oerhört och som boostade min självkänsla många gånger om. Jag blir väldigt ödmjukt tacksam för sådant ! Tack !!
Min nykterhet är inte på något sätt självskriven eller ett självspelande piano, jag måste hela tiden påminna mig och göra saker som är bra för mig och min kompis nykterheten. Att få höra att jag duger och att jag är bra är jag inte bortskämd med och jag tror att det gäller de flesta människor, framförallt inom alkisbranschen. Jag fick för några dagar sedan höra från en annan vän att hon var tacksam att få vara min vän och det rörde mig till tårar. Jag är inte alls van vid att hantera sådan raka besked men jag blir väldigt lycklig över dem.

Jag har skrivit förut att jag är, eller har varit, dålig med att ge uppskattning till folk runt mig och till sådana jag träffar. Jag förstår själv inte varför jag har så svårt med det när jag kan se, och få bekräftelse på, omgående att det tas väldigt väl emot. Jag vet ju själv hur lycklig jag blir ! Jag måste börja träna mer på det !! Även om jag har haft några år på mig nu att träna upp mitt känsloliv så är jag fortfarande rädd att visa framförallt uppskattning medan jag däremot är snabb att visa ilska och förbittring. Varför är den skillnaden så stor ?? Är det för att jag under så många år dolt och skyddat mitt känsloliv genom att skrämma bort dem som ville mig väl genom att visa upp ett brutalt yttre ? Är det så att jag var rädd för att nån skulle se den lille vilsne pojken bakom fylleångorna ?? Att jag skulle bli avklädd ? Att som Mowgli i Djungelboken hävda "Jag mår bra, det är ingen fara med mig" ??

När jag var nynykter samlade jag på telefonnummer till de som hade lång nykterhet, det kändes som ett bra skydd och jag blev även rådd till det av "Di Gamle". Jag samlade dessa nummer först i telefonboken genom att sätta prefixet AA före namnen så att jag lätt skulle finna dem om det krisade. Ibland ringde jag någon för att ställa nån fråga eller bara tjattra bort en stund. Vad jag inte insåg då var att jag skapade mig en mental skyddsbarriär mot ett återfall eftersom jag inte kunde skylla på att nån inte svarade i telefon just när jag behövde det som bäst. De bästa kontakterna jag hade var vänner från behandlingen som ju gick igenom samma faser som jag själv gjorde, vi var så lika. Senare blev kontakterna i gruppen de viktigaste och numera är dessa utökade till folk från snart sagt hela landet! När jag tittar tillbaka på den utvecklingen häpnar jag över det fina nätverk som jag idag har till mitt förfogande och som faktiskt är en bit av mig själv.

Kontrasten från mitt tidigare ensliga dimmiga liv på kammaren där jag ivrigt försvarade mitt revir är ljusår från det liv jag lever idag. Och även om jag inte använder mina kontakter till speciellt mycket annat än rent socialt så inser jag ju att uppbyggnade av det kontaktnätet är en förutsättning för min resa i nykterheten. Den har förutsatt att jag ändrat på mig själv ochh mitt sätt att bete mig och just däri ligger ju förutsättningen för en stabil nykterhet.

Jag har en önskan om att kunna förmedla budskapet om ett öppet sinnelag vidare och att ni som vill göra en förändring i ert liv inser att det är möjligt om ni gör det valet. Att umgås med nyktra alkoholister och anhöriga i 2,5 dagar i vacker miljö är en väldigt bra start på det livet och en väldigt bra fortsättning på nykterheten. Under mitt första år som nynykter lade jag allting annat åt sidan för att enbart ägna mig åt att skapa en stabil grund för min nykterhet, jag for på allt som jag hade möjlighet till och lärde mig så mycket jag kunde om hur det var att leva nyktert.

Idag är jag väldigt glad att jag gjorde det valet.

En helg på Gullbranna i absolut toppklass ! Tänk att det numera är möjligt att få så många kramar på en dag ;-) Det är fler kramar än jag fått under hela min aktiva tid, sanslöst ! Jag har alltid trott att jag skulle bli blase' eller less på alla livsöden som det berättas om under dessa 3 dagar men icke. I stället blir jag mer och mer imponerad över alla dessa en gång så trasiga människor som skrattar, skojar, kramas, dansar ( och dessuton nyktra, det du Magnus Uggla) och så oförbehållsamt njutandes av livet just idag ! Jag är så otroligt stolt över att få tillhöra denna skara av överlevare.

Det är så svårt att beskriva känslan av upprymdhet och glädje som förmedlas av dessa ca 1000 pers som samlats till detta konvent, det måste bara upplevas ! Åk dit nästa år !!!

En klok människa sa åt mig på mitt första konvent att 3 dagar på Gullbranna håller mig nykter i 3 månader och det är så sant. Det är med stor sorg i hjärtat som jag åker därifrån, jag skulle vilja ha livet på detta sätt året runt :-) Men å andra sidan skulle jag ju inte ha något att se fram emot :-)

Jag hade turen att få en nära vän att sällskapa med vid lägerbålet på fredagkvällen. Hon är anhörig(fd medberoende) och en mycket härlig människa och jag är så stolt att få ha henne till vän. Jag vet inget annat sammanhang där en man och en kvinna kan dela allt utan att sex stökar till det. Som man skulle jag absolut kunna känna lust till henne men aldrig att jag skulle riskera vår vänskap på det sättet. Den vänskapen är alltför mycket värd för mig. Och jag är dessutom så lycklig numera att jag har några fler sådana underbara vänner. Det är värt så enormt mycket.

Nåja, att få sitta med henne vid en eld i skogen tillsammans med andra beroende och medberoende är en övernaturlig känsla ! Det hade jag aldrig kunnat tänka mig under min aktiva tid !!

Lika fantastisk är känslan när vi är på strandmötet i ett underbart sommarväder. Känslorna svallar allteftersom delningarna varierar och starkast var nog dottern som hyllade sin numera nyktra pappa, då kom det tårar hos de flesta.

Jag kan bara rekommendera er att besöka dessa konvent och landsmöten runt om i Sverige, besök gärna AA's hemsida och kolla i kalendern så hittar ni något nära er. Det ger så enormt mycket att lyssna på andra.

Jag är en stolt nykter alkoholist !

Viktoria skriver så bra på annan tråd om "jag", om den stora betydelsen att använda den benämningen på mig själv.

När jag började säga "jag" om mig själv så upplevde jag genast att jag fick ett egenvärde som jag inte haft tidigare. När jag pratade om mig själv som "jag" blev allting mera personligt och jag hade helt plötsligt ingen som helst chans att gömma mig bakom det anonyma "man". Den skillnaden har en enorm betydelse när jag pratar, delar, om mitt beroende, det går inte att gömma sig längre eller anonymisera mitt ansvar för mitt drickande.

Jag upptäckte också att jag väldigt snabbt lade mig till med att även i det "vanliga" livet använda, syfta till, mig själv som "jag". Och såg då att jag genast fick mer respekt för mina åsikter eller synpunkter eftersom det var "jag" som stod bakom åsikten och inte nån anonym "man". Det är också enklare för mig eftersom jag bara behöver ansvara för mina ord som den egna person jag verkligen är.

Jag är idag en egen person med en egen integritet och idag, till skillnad mot när jag var aktiv, känner jag att jag har möjlighet att ta plats och vara stolt över mig själv med de fel och brister som jag har. Jag är absolut inget helgon men jag gör så gott jag kan och efter bästa förmåga och så länge jag känner det så är jag stolt över mig själv.

Den stoltheten fanns inte i mitt aktiva liv och den försvinner omgående om jag tar det första glaset.

gått 2 hela veckor sedan Gulbranna. 2 veckor fyllda med jobb, familjeproblem, bilprovning ( Nej, det gick inte bra :( ) MEN fortfarande finns tankar kvar om det vi pratade om på konventet. Jag vet sen tidigare att mycket hänger kvar i månader efteråt och som plingar till när jag är beredd att förstå och ta in vad som sagts.

Numera går jag inte så mycket på möten utan föredrar att mingla och få ta del av olika personers mera direkta erfarenheter. Och jag lovar....det kan bli sanslöst givande !!

I morse dök en sak upp som vi diskuterade : Varför klarar sig vissa bättre än andra i nykterheten ?

Jag hade mina egna tankar om det och det är underbart att få dessa tankar bekräftade och att jag känner att jag är rätt ute.

Vi var väldigt eniga om att vi hela tiden måste vårda vår nykterhet, den dagen jag glömmer vem jag är så är jag tillbaka i skiten igen. Och så är det så enormt mycket värt att engagera sig i allt som rör sjukdomen, att hela tiden försöka göra saker som är bra för mig och min nykterhet. Jag har några "vänner" (Ok, bekanta då! ) som har valt att skippa allt arbete med sig själva och valt ett annat beroende som kompensation typ arbete. Jätteduktiga i sitt jobb och går in för det med hela sin själ och lite till. Jag har försökt fråga var de är i sin egen värld, om de har tid att känna efter hur de mår men det blir bara försvarstal om hur behövda de är och att företaget inte skulle gå så bra om de trappar ner.

En klok man sa ju till mig i början av min karriär i nykterhetsbranschen att "3 dagar på Gullbranna håller mig nykter i 3 månader" och han visste sannerligen vad han pratade om!! Det är ju lika med exvis Visby konventet och andra konvent där många med samma erfarenheter samlas och delar sina upplevelser.

Eftersom jag blivit inskolad i AA så är det en enkel väg för mig att behålla min nykterhet men det finns ju andra vägar att gå som innefattar att jag vårdar mig själv och mitt inre. Men återigen, jag får aldrig någonsin glömma vem jag är. Min historia är min framtid.

Att lära sig att ta plats och känna att jag är en egen individ som har rätt att ha ett bra liv var ingen självklarhet för mig i från första början. Som alkis så har ju min egen självbild blivit så sned som det bara går att få den och det är inget lätt jobb att rätta till den bilden. Och jag klarar inte det själv. Så....att lära mig att lyssna på andra och ta till mig deras erfarenheter var ju en nödvändighet för att jag skulle få den blicken de har i sina ögon och det liv de idag lever. Jag som kunde allt själv fick en tuff läxa med att lära mig att lita på andra. Det var också en sak vi pratade om på Gullbrannas "fikatorg" om just att lita på andra. Det var fler som liksom jag hade blivit lurade eller vilseförda av folk men vi var väldigt eniga om att det var värt de få gånger det hände. Hellre att nån lurar mig en enstaka gång än vi går tillbaka till vårt gamla misstänksamma jag.

En sak som gör att jag påminns är ju att läsa här och framförallt när nykomlingar kommer hit. Ni behövs så mycket för att jag ska påminna mig om hur det var i början och jag hoppas att jag kan ge något lite av det som jag lärt mig under resans gång. Men jag behöver även det personliga mötet med kramar och skratt, och ibland även tårar, från vänner som har samma sjukdom som jag har. Det gör att jag känner mig hel som människa och att jag är en del i det "normala" samhället inte utanför som när jag drack.

Idag har jag gjort valet att vara nykter oavsett vad som än händer och jag tänker ha en alldeles lugn och fin söndag, utan ångest och rädsla, och bara lata mig !!

haft en helg fylld med kärlek och värme. Jag tror aldrig att jag vänjer mig med att bli omkramad så mycket som jag blir när vi träffas, vi som varit så nära att trilla av pinnen. Vi träffas ju ett par gånger om året och det känns så hjärtinnerligt gott att se alla bekanta ansikten igen för det är ju faktiskt ingen självklarhet att det blir så.

Tyvärr kommer dessa träffar också med otäcka besked bla att en bekant hade tagit återfall och hittats död, kvävd av sina egna spyor.

Jag upphör heller aldrig att förvånas över att jag kan prata helt öppet med alla om det som jag har på hjärtat. Det finns alltid någon som varit med om samma sak och kan ge mig vägledning hur jag ska göra. Livet blir ofantligt mycket lättare när jag har tillgång till det stödet och jag vet att det finns en färdig lösning bara jag ber om den hjälpen.

Att beteckna resan in i alkoholismen annat än som rent tragisk är väl alla överens om MEN att det nya livet i nykterhet får sådana enormt fina konsekvenser det pratas det väldigt lite om. Jag är så glad att jag en gång i tiden tog mitt beslut att leva nyktert och att jag har fattat att lyssna på dem som gått före mig.

Jag vill inte på villkorsvis tillbaka till mitt gamla liv. Jag skulle med all säkerhet supa ihjäl mig då.

underbar start på lördagmorgon !! Tack så väldigt mycket för dina ord Viktoria ! Jag känner att jag verkligen behövde din bekräftelse just nu, den sitter verkligen bra. Jag har öst ut från min egen självkänsla de sista månaderna och har haft få tillfällen att fylla på så varje kram, ord och blick som ger mig ett mervärde är guldfyllda för mig.

Att numera få läsa dina inlägg Viktoria och se att du hittat din väg i nykterheten är stort, det är i sig en belöning. Det är ingen självklarhet att vi fortsätter att leva nyktert, det kräver ett visst mått av arbete av oss. Jag kan ju uppleva den äkta glädje som finns i de möten irl mellan oss alkisar som träffas någon eller någre gånger per år på olika konvent och på Nämndemansgårdens vår- och höstmöten. De äkta skratten, de många kramarna.........det är så magiskt.

Vi är alla så lika !!

Och tack Mulletanten för att du hänger på oss och stöttar !

Kramar i mängder !!

helt torrt men ändå......

http://psy.gu.se/aktuellt/nyheter/fulltext/kvinnors-serotoninsystem-i-h…

går upp och nerför oss alla, det finns dock en liten skillnad på hur vi handskas med svängningarna.
När jag var aktiv så valde jag konsekvent den lättaste vägen och den bästa boten jag då visste om ....alkohol. Snacka om att dränka bekymren.

Jag har under snart ett halvår haft svåra familjebekymmer som jag varit tvungen att möta med ett nyktert synsätt och det har inte alltid varit lätt. Det är lätt att sjunka ner i svår självömkan och att det går över i andra destruktiva känslor. Jag har haft, och har fortfarande, en stor sorg och nedslagenhet i mitt hjärta. Känslor som jag inte alls är van vid och som jag har varit tvungen att lära mig att handskas med och att se att livet och framtiden verkligen ställs på sin spets gör ont i själen. Jag har gjort upptäckter hos mig själv som jag aldrig tidigare uppmärksammat men som visar att jag faktiskt fungerar idag som en "normal" människa utan att behöva kemiska bedövningsmedel. Jag kan idag släppa ut mina känslor, det har varit många tårar den sista tiden, och jag har försökt bejaka mina svagheter och möta dem på ett naturligt sätt.

En sak som överraskat mig, jag trodde att jag var ok på den punkten, var att jag hade/har en ofantlig saknad efter kramar och personlig kontakt. Det är ju ett stort kram-hål inuti mig !! När jag var aktiv var nära kontakt med andra något hemsk, jag var ju rädd att det skulle lukta om mig, att bli avslöjad. Jag fick börja lära mig på behandlingshemmet att kramas och det var synnerligen obehagligt i början men allteftersom började det kännas väldigt förtroendeingivande. Att ta i en annan människa har för mig betytt mer än bara en rörelse, det betyder ett förtroende, en gest av samhörighet och respekt. Det var en kvinna jag känner som öppnade mina ögon för några veckor sedan med just ett par kramar och några ord som satte sig direkt i mitt hjärta. Jag kände då att jag har en sanslös längtan efter närhet, mer än vad jag trodde att jag hade möjlighet till och, faktiskt, verkligen behöver.

Jag är väldigt glad över att tillhöra en grupp av människor som kan dela fritt om sitt liv utan att någon dömer eller lägger skuld på mig eller någon annan.Jag har ju förmånen att använda detta forum, andra forum på nätet, och inte minst i verkligheten där vi även kan kramas irl !! Jag har haft ovärderlig hjälp från vänner som jag inte ens träffat i det verkliga livet och jag har "gamla" vänner som jag kan kontakta och prata fritt ur hjärtat och som betyder enormt mycket för mig. Dessa vänner har jag mött eller träffat i nykterheten och vi har alla någon koppling till alkohol och delvis med kunskaper i programmet.

Jag är väldigt priviligerad som får ha sådana fina vänner och är väldigt tacksam för det.

Hur i hela världen gör andra, "normala", människor när de råkar ut för livskriser och som inte har denna fantastiska stöttning ??

Återigen känner jag en stor ödmjukhet över att ha fått mitt liv tillbaka genom ett litet beslut varje morgon :) och att jag får min styrka av er och era erfarenheter. Tack för det !!

får jag så kloka kommentarer från kära vänner :-) En mening i ett mail nu på morgonen som får mig att börja fundera över hur jag gör och fungerar.

"Kanske skulle det göra dig gott att lägga bort hjärnan, dvs försöka förstå, för en stund...."

Hon har så rätt.........<3 Tack kära C !!

men vilken djävla vidrig dryck :(( Ändå kunde jag dricka den direkt ur flaskan om jag inte hade något annat. Än idag kan jag känna kväljningarna men ner skulle skiten. När jag var liten så hade min far en speciell ritual med säsongens första glögg som var väldigt viktig så den följdes med stora ögon av åskådarna och far fick briljera lite. Men hur f-n uppstod såna knäppa traditioner ??

Och jag har alltid funderat över dessa "speciella" personer som sitter och smuttar vin och kommer med de mest konstiga smakdefintioner på drycken.....jordig....vem vill dricka nåt som smakar jord ?? Blommig och fruktig....ok....går det inte bra med saft om man vill åt den smaken ? Hur kommer alkoholen in i sammanhanget som de facto är en smak och doftlös vätska tills den kommer in i kroppen och där omvandlas till en vedervärdig lukt för omgivningen ?? Inte skulle vi se dessa vinprovar-gökar i TV och media om vinet inte innehöll alkohol ?? Hur kan man tillåta att man helt skamlöst får sitta i TV och göra en ohämmad reklam för ett sånt starkt gift ? Är det nån som sett att man sitter och provröker Marlboro och Prince i TV ?

Jag fixar sån reklam, den triggar inte mig, men man vet ju att reklamen styr folk till hårdare drickande. Vem efterfrågade tex BiB'en ?? Inte var det väl alkoholisterna ? Men när den kom togs den tacksamt emot av oss alkisar eftersom den inte klirrar när jag bär hem den, jag får mer för pengarna, den är lättare att kasta som tom och inte minst : Den räckte längre.............i början !!

En annan sak som dykt upp det sista året är en helt ny typ av alkoholist, enl de uppgifter jag har fått har den gruppen ökat hela 30% sista året. Det är alla de (framförallt ) kvinnor som gjort så kallad "fetma" operation, dvs tagit bort en stor del av magsäcken. Hur tänkte läkarna där ?? Att ätstörningar tillhör samma sjukdom som alkoholism har varit känt länge så varför tar man till kniven ?? Är det återigen så att det som inte går att fixa med ett piller eller en skalpell inte är en sjukdom ?! Jag pratade nyligen med en sjuksköterska om detta och hon fattade genast sambandet helt själv :-) Hon visste inte om ökningen bland dessa patienter men hon skulle genast börja leta mer fakta i ämnet. Hon jobbar på en vårdcentral och träffar ju således patienterna i första skedet så det finns ju möjlighet, och förhoppning, om att hon sprider kunskapen vidare.

Jag är nykter idag för min egen skull och för att komma dit har jag med piska och morot ändrat hela mitt sätt att vara. Det absolut viktigaste för mig har varit att ändra mitt beteende från grunden och inse att alkoholen och jag för alltid är ett oskiljaktigt par men att det är jag, och ingen annan än jag, som ska välja om jag ska dricka eller inte. Idag har vi inget komplicerat förhållande, alkoholen och jag, MEN det gäller bara så länge jag gör det som är bra för mig och sätter mig, helt egoistiskt, i första rummet. Det är så viktigt att jag prioriterar mitt eget mående före allt annat som händer/finns runt mig. Om andra dricker är det deras beslut, om de känner att de har tappat kontrollen så finns jag där för dem men jag "nasar" inte på dem min livshistoria om de inte vill ha den. Jag gör ett undantag om en bedrövad anhörig ber om hjälp, då kan jag berätta om hur jag gjort för att få min stabila nykterhet. Annars finns jag till hands om de vill ha hjälp.

Jag har lyssnat på de som gått före mig och en av de lärdomar jag fått av dem är att inte finnas kvar i mitt gamla beteende genom att använda de olika substitut till alkohol som finns på marknaden. Alla gamla beteenden jag behåller innebär att jag inte fullt ut tagit ett beslut att genomgripande förändra mitt liv. Nu när jag själv har levt som nykter alkholist några år så ser, och förstår, jag hur de menar. De som tar återfall efter några år har ett ben kvar i sitt gamla liv, tyvärr. Vem fan behöver en alkoholfri snaps ??? Ide'n är så genomkorkad så det gränsar till komik. Jag är alltför rädd att jag ska återvända till mitt gamla liv så jag tar inga som helst risker idag, jag har alltför många skräckhistorier med mig i bagaget nu. Narkomanen som fick Ketogan efter sin förhållandevis enkla operation och gick igång på det så de fick lägga henne i spännbälte för att hon inte skulle dra från uppvaket, den unge alkoholisten som fick alkoholfritt vin hemma hos svärföräldrarna och tog ett långt återfall efter den middagen bara för att det triggade igång hans gamla beteende. Historierna är många och lika tragiska och JAG VILL INTE DIT igen !!

Ta hand om er och ha en bra, nykter, första advent. Vi är värda att ha ett bra liv.

trevligt när du kommer "hem" till min "hörna" :-)) Och jag tycker mycket om dina avtryck !!

Ha en härlig dag Viktoria !!

finns om nytänk iaf :-))

Datortest

fick akutpatienter att dricka mindre

Genom att kommunicera med en dator på akutmottagningen kunde hälften av en grupp riskdrickare minska sin alkoholkonsumtion till måttlig nivå. Studien ingår i en ny avhandling vid Linköpings universitet.

Hög alkoholkonsumtion ligger bakom många besök på sjukhusens akutmottagningar. Patienter med skador, till exempel benbrott, dricker i genomsnitt mer än de som kommer till akuten med hälsorelaterade problem som bröstsmärtor.

-Besöket på akuten kan vara en varningsklocka förutsatt att patienten sätter skadan i samband med sitt drickande, säger Anna Trinks, doktorand vid Avdelningen för samhällsmedicin.

Problemet är att personalen ofta tvekar att fråga patienterna om deras alkoholvanor, och själva har dålig kunskap om alkoholens betydelse för hälsan. Det är här informationstekniken kommer in i bilden. I en interventionsstudie lät Anna Trinks patienter svara på frågor via en dator som sedan levererat utskrifter med en bedömning av deras alkoholvanor: drack de på lagom nivå eller över gränsen för riskdrickande.

Omkring 3 000 personer deltog frivilligt. Hälften av dem accepterade att också vara med i en uppföljning via brev.

Avhandling: Alcohol prevention in emergency care – Drinking patterns among patients and impact of a computerized intervention in a Swedish Emergency department.

är ungefär knappt en miljon i antal här i Sverige, och då är alltså inte tablettmissbrukare eller narkomaner med.

På oss alkisar går det ca 3 medberoende per alkis............medför alltså att ca 4 (FYRA) miljoner i vårt land är direkt drabbade av sjukdomen. Nästan halva Sveriges befolkning.

För några år sedan fick jag lära mig av en alkoholforskare att ca 60% av oss alkisar har fått sjukdomen genom arv ( fel på en eller fler gener) och resterande 40 % har fixat det själv genom ihärdigt supande. Samma grupp av forskare hade också kommit fram till sex-,mat-,spel-,arbets-,narkotika-beroende har samma ursprung i hjärnan och behandlas på samma sätt vilket många olika 12-stegsprogram gjort i många år utan vetenskapens hjälp.

Detta är uppgifter som intresserade kan söka själv på nätet numera, en del rapporter är dj-ligt tunglästa men intressanta, vilket är bra. Idag kan man också se att det är fler och fler som är blandmissbrukare och jag är väldigt glad att jag konsekvent tackat nej till sinnesförändrande kemikalier.

Jag tillhör den delen av alla beroende som anser att vården av oss ska tillhöra sjukvården och inte soc eftersom det är en sjukdom. MEN det krävs då att personalen är tillräckligt utbildad att ta sig an oss och inte bara skicka iväg oss med ett recept på tabletter.

Jag har många gånger helt förstummad suttit och kollat in folk på AA's konvent och stilla förvånats över att, hade jag inte vetat annorlunda, så hade jag aldrig sett att det är alkisar som samlats för att umgås och ha trevligt.

Alkoholismen genomsyrar samhället och finns i alla skikt och just jag är en liten del av det samhället.

Fast idag är jag en stolt nykter alkoholist som är nykter för min egen skull.

du gör min dag till en solfylld dag :-))

Det är så stort att få se och uppleva när det går bra för kollegor i branschen !!!! Där kan man snacka om belöning i nykterheten......jag blir absolut tårögd av att få dela din glädje :-) Åååå vad jag önskar att du vore här så jag finge krama dig vännen !!

Ja jösses vilken känsla !

Tack för att du viskar hemlisar i mitt öra :-))) KRAM <3<3<3

inlägg :

http://www.drugsmart.com/blog/annieellen/artikel/saknad-och-langtan-avu…

http://www.drugsmart.com/blog/ersta_vandpunkten/artikel/senaste-filmen-…

skriver så här : " Mitt i livet händer det att döden kommer och tar mått på människan. Det besöket glöms och livet fortsätter. Men kostymen sys i det tysta."

Just idag känns det som jag har provat den där djävla kostymen 2 gånger av 3 möjliga.

Viktoria <3
Det är inte riktigt rätt forum, jag vara bara tvungen att lätta på trycket. Livet är ingen dans på rosor just nu men jag är så sanslöst glad att alkoholen inte är en del i det. Om det hade varit så så hade kostymen varit färdigsydd.

så skönt att kunna jämföra 2 olika liv. Mitt liv "under" och mitt liv "efter" !!

I mitt liv "under" hade jag alltid en riktigt bra patentlösning på alla problem och störande moment som dök upp framför mig. Jag körde över allt med en rejäl fylla ! Då försvann allt, åtminstone så länge promillen fanns kvar. Den lilla haken var ju dagen efter :(

I mitt liv "efter" så är jag tvingad att möta mina svårigheter och ta ansvar för att lösa dem efter bästa förmåga. Det är inte alls lätt alla gånger utan kan vara våldsamt svårt att uppbringa kraften att göra något åt det. Speciellt som det är för mig just nu när det känns som mitt liv är som en torktumlare. Men i och med nykterheten och att jag släppt mitt sista försvar så har jag lärt mig en sak som faktiskt har gjort att jag fortfarande lever, jag har inte beställt den sista provtagningen av kostymen än.

Min absolut viktigaste lärdom jag gjort är att be om hjälp.

Om jag öppnar upp mitt försvar och låter andra människor hjälpa mig så har det en enorm läkande verkan. Jag måste släppa "kansjälv" inställningen och be om hjälp, tänk att det kan vara så svårt att fatta ?!

När jag ber om hjälp så finns den där, varje gång. Det är så stort.

Mitt liv snurrar som sagt runt nu och jag är inne i min värsta kris någonsin. Alkohol finns inte med i bilden men den lurar ju i bakgrunden eftersom jag är en alkoholist. Jag har goda vänner som också gått igenom samma sak, jag har goda vänner som är beredda på att lyssna på mitt eviga tugg och jag har en rätt god beredskap om jag skulle få fylletankar. Men jag behövde någon utanför kretsen att sitta med och få prata och få vägledning. Och framförallt : Nån som kan säga det jag behöver höra utan att behöva ta hänsyn till vänskap. Jag bad om samtalshjälp.

Var på ett inledande samtal för nån vecka sedan som var hyfsat bra men det var ju för att "klassificiera" mig för vilken typ av samtal jag behövde. Därefter blev jag kallad till en läkare, en "vanlig" sådan och vi blev självklart osams eftersom jag tvärvägrar alla typer av piller typ insomnings-sömn- eller lyckoköret. Karlfan fattade nada när jag berättade om mitt beroende och att jag idag har kontakt med alla mina känslor. Känslor som jag supit bort i så många år och som jag vill behålla intakta utan bedövningsmedel. Nästa instans var att träffa en psykolog. Shit !! Jag har allt annat än gott att säga om alla de psykologer som jag träffat under min aktiva tid. Så sanslöst okunniga om beroende och hur vi fungerar så det är otroligt.

Idag har jag ödmjukt fått ändra uppfattning om åtminstone EN psykolog !!

En häftig liten ärta med kunskap, massor av empati, snar till skratt och leende och med den där för mig så obehagliga förmågan att ställa just de där frågorna som jag helst inte vill höra !! Vilket klipp !! Det är ju en sån upplevelse att komma dit stämd i moll och knata därifrån med vingar på fötterna :-)) Och hon tyckte jag var "modig" som ville behålla mina känslor levande utan påverkan och att det underlättade hennes jobb eftersom jag var närvarande hela tiden. Min trasiga självkänsla fick sig en rejäl påfyllning av detta samtalet. En pratstund på ca 45 min fick mitt liv att ta ett litet, litet språng framåt och för att lyckas med det krävs nog en speciell människa. En dag i taget !

Tänk så mycket som kan hända bara jag ber om hjälp.

Vana <3

Det blir väl lätt ett visst alkistema med sjukdomen i framkant. Jag kanske ska försöka ändra mig och bli mer personlig så jag inte framstår som en maskin. Jag var nog mer personlig i början när detta startade en gång i tiden ( ca 5 år sedan)men sen har det nog blivit en viss stagnation. Tack för din kommentar Vana som får mig att börja fundera <3

sanslöst mörk och dyster söndagmorgon.............MEN.......

Jag är nykter och ångestfri ! Sådana här mornar är mina minnen väldigt nära och påtagliga. Förut kunde jag bara se en utväg ut från det mörka, och det var ju ändå mörkare, medan jag idag åtminstone klara att utföra lite grand av mina sysslor. Jag är definitivt ingen vän av vinter, med eller utan snö, jag gillar shorts, sol och värme samt träskor !!

Jag är också ett stort fan av Musikhjälpen i P3 och lever helt med dem i glasburen den vecka det pågår och blir tårögd av all hjälpsamhet och empati som finns i vårt land. Det är stort att få vara en liten del i det sammanhanget och få dela glädjen med alla som är engagerade. I mitt tidigare liv fanns inte det på kartan , jag hade fullt jobb med mitt eget trasiga liv.

Jag har nyss läst tidningen Accent där det finns ett reportage om en stor undersökning av kvinnors vindrickande där man helt klart kan se ett samband mella vindrickande och bröstcancer. Sambandet är solklart och oomtvistligt, helt säkerställt, och jag undrar varför inte en sådan rapport får samma genomslag som när man skriver att vin är bra för hjärtat ?!?! Vilken dessutom gärna feltolkas eftersom den mängd vin det pratas om i den undersökningen är så liten att den är löjlig. ( http://www.accentmagasin.se/2011/11/studie-aven-sma-mangder-alkohol-oka… )

Att varje morgon få vakna utan baksmälla och ångest över vad jag sagt och gjort dagen före är en gåva som jag är väldigt tacksam för. Tänk att kunna äta frukost utan att den åker hiss i halsen och att utan problem kunna böja mig framåt utan att huvudet exploderar. Att få uppleva detta är inte något som gör sig självt, jag måste göra mina val och jag måste jobba med mig själv för att hela tiden kunna utvecklas som människa. Och det absolut viktigaste av allt :

Jag får inte glömma var jag kommer ifrån !!

Den dag jag börjar tvivla på att jag är alkoholist så är återfallet en armlängd bort. Och jag vill inte tillbaka till det gamla därför ser jag till att ständigt påminna mig genom er hjälp och era erfarenheter.

Jag är evigt tacksam över att ni delar ert liv med mig, jag behöver er.

Tack.

en djävla högtid.

En helg där överpresterande kvinnor ska uppfylla "allas" önskningar, fixa alla gamla mossiga traditioner, och trycka på folk en må-bra-känsla som inte finns i denna hysteri."Tindra med ögonen ungdjävel!!" Ju äldre jag blir desto mer mår jag illa över frosseriet och köpvansinnet, att för dyra pengar frossa i julmat så man mår illa när en stor del av jordens befolkning inte har maten för dagen är inte friskt.

Den är också de ensammas helg. Alla de som inte har familj, eller är utstängda från den, eller inte har ett hem att vara i eller självvalt för att den innebär så mycket ångest från tidigare liv.Jag har sedan jag blev nykter försökt vara med på så många AA-möten jag kan under helgerna, dels för min egen skull och dels för den underbara stillhet och sinnesro som finns i lokalen under dessa dagar. En oas av stillhet, närhet och kärlek som är tillgänglig för alla utan att man behöver betala dyra pengar för den. Under dessa stressade dagar är i regel lokalen välfylld av folk som bara vill vara och umgås på ett avkopplande sätt utan annat krav än att ha en önskan om nykterhet. Var försiktig med att slänga omkring uttrycket "God Jul" till alla ni möter, det kan uppfattas som att ni vrider omkring kniven i såret.

Och det som är mest vanligt : Barn som tvingas vara i en familj som super bort allt. Det finns inget så ensamt som ett barn i en aktiv alkisfamilj. Ett helt skollov borta från det andningshål som skolan utgör skapar ett utanförskap och en ensamhet som är förödande. Att vara närvarande utan större åthävor eller stora ord för ett barn betyder så mycket, jag behöver inte bevisa något eller göra något, det räcker med att bara finnas till hands.

Tipsa gärna om : http://www.drugsmart.com/blog/drugsmart/artikel/ensamt-under-julen--har…

Och snälla ni : Ta inte första glaset ! Låt julen bli en Vit Jul !!

Kramar till er alla !

från Aleforsstiftelsens nyhetsbrev :

Julefrid eller förtvivlan

Julen är en högtid som kan se väldigt olika ut i olika i familjer. Omkring vart fjärde barn har upplevt obehag under julen av att de vuxna druckit alkohol och vart tionde barn känner obehag av samma anledning varje jul enligt SVT:s Lilla Aktuellt (källa: Systembolaget ). Arbetsgivare har därför all anledning att ge akt på sin personal så att inte julens alkoholkonsumtion påverkar arbetet och arbetsmiljön samt att medarbetare som har alkoholproblem erbjuds adekvat behandling. Även fackliga skyddsombud bör uppmärksamma den psykosociala arbetsmiljön lite extra. Ett gott stöd har man i en väl formulerad alkohol- och drogpolicy med tillhörande handlingsplan. Tag gärna kontakt med oss om ni önskar hjälp med att se över denna. Tips på vad policyn bör innehålla och andra förebyggande insatser finner ni på vår hemsida. Policy och rehabiliteringsrutiner kommer också att behandlas vid vårens kostnadsfria konferenser på temat ”Från frånvaro till tillfrisknande”. Den som vill försäkra sig om en plats kan anmäla sig redan nu! Till anmälan...

hur min utveckling och att kunna förstå vad jag lärt mig genom åren kan se ut. Ibland blir jag helt ställd över att det jag trott mig fatta inte alls har hamnat i rätt fack i hjärnan !

Lelas skriver på annan plats här på forumet : "....de relationer som klarar sig igenom sånt här, är de där båda parterna tänker "Jag - Du - Vi" och i den ordningen. Jag måste söka hjälp först för min egen skull, så att jag förstår min egen roll och situation. "

I den kris jag och min hustru är i nu har jag berört just det att hon kanske nånstans stannat på vägen och helt sonika nöjt sig med att jag inte dricker mer. Hennes utveckling har gått i stå medan jag varit tvingad att lära mig nytt och framförallt se på mig själv med nya ögon för att kunna få en stabil nykterhet med sinnesro.

Jag har hittat mitt "Jag" och jag har lärt mig att känna min egen person och lärt mig att umgås med den personen som jag hur det nu än är måste umgås med resten av mitt liv. En förutsättning för det umgänget är ju att jag trivs i sällskapet.

När jag väl lärt mig att trivas med mig själv har jag också fått förmågan att trivas med andra utan att på något sätt lägga värderingar på deras sätt att vara. Undantag finns självklart, jag är inget helgon, men på det stora hela accepterar jag att du är "DU" med dina fel och brister. "Du" är helt unik i mina ögon, det finns bara en av dig och jag tycker om det jag ser.

När jag accepterar det så accepterar jag även att det är "Vi" som är tillsammans.

Björn Ranelid får till det som (viss reservation för ett söndersupet minne :-)) ) ".. att simma från stranden "Jag" till stranden "Du" i havet "Vi" "

Men att få en livskamrat att förstå det här är nog en grannlaga uppgift. Jag har föreslagit en ny Familjevecka för att fräscha upp kunskaperna och sätta fart på utvecklingen igen men det faller inte i god jord.

Det är så rätt när man säger att jag får det jag får när jag är mogen för det. Ibland kommer guldkornen vid de mest oväntade tillfällen och situationer.

Och det är jag väldig tacksam över. Tack Lelas för att du hjälper mig att få ett bra mående :-)

att få ha förmånen att kunna slinka in på ett AA-möte och få lite sinnesro bara sådär när andan faller på. Framförallt i dessa stresstider.

Det är många som skulle behöva sätta sig ner och begrunda vad de gör och vad de egentlgen åstadkommer med sitt liv. Bara känslan av att sitta i lugn och ro och njuta av att just denna timme är bara min och ingen annans är så underbar. Att dessutom i all enkelhet få lära sig hur andra har gjort för att få en bra nykterhet är ju rena bonusen.

Ibland är det gött att va' alkis ;-)

text i boken "Var morgon ny" :

Var morgon ny. 30 december.

Vilken glädje det är att bli vän med en person som man har föraktat.

Vad innebär det att man ”föraktar” någon? I vanliga fall betyder det att vi har lagt ner åtskilligt med energi på negativa känslor. Och det betyder att vi har brytt oss om någon mycket. Vi skulle aldrig säga att vi föraktade en person som inte betydde en hel del för oss. Varför har vi valt att låta de negativa känslorna få så stor plats i vårt hjärta?
Förr kunde vi vara nästan som besatta av negativ energi. Det upptog all vår tid, det undergrävde vårt självförtroende. Men nu när vi har slagit in på bättringsvägen har det plötsligt inträtt en förändring, och vi har befriats från de känslor vi varit besatta av. Den här andra människan är trots allt bara en annan människa – en sökare som vi själva. Och eftersom vi brydde oss tillräckligt mycket om henne för att ägna så mycket tid och energi åt att tycka illa om henne, är det förmodligen en person som det skulle vara givande att lära känna.
Tillfrisknandet har givit oss möjlighet att vända på många negativa känslor och att upptäcka att ”vän” och ”fiende” kan vara två sidor av samma person.

I dag ska jag rannsaka mitt hjärta och se om jag hyser förutfattade åsikter om andra människor. Jag ska besluta mig för att göra mig av med sådana åsikter.

tid men på samma plats satt jag för några år sedan och mådde så djävla illa. Ångesten var så brutal att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Hjärtklappning, svettningar, darrhänt och ett monumentalt illamående...........

Jag kommer inte ihåg om jag tog en återställare eller om lagret var slut, jag kommer bara ihåg att jag önskade mig till en annan planet.

Jag hade vid denna tid tagit kontakt med Nämndemansgården och i bästa entreprenörsanda försökte jag pruta på priset :-) Naturligtvis gick inte det :-) Däremot höjde de priset efter nyår !!! Fan ! Jag fick mannen jag pratade med att faxa mig ett avtalsförslag med det gamla priset så att jag säkert skulle få det lägre när/om jag bestämde mig. Nån av dagarna mellan nyår och trettonhelgen bestämde jag mig och bokade en plats. Och då säger karln : Men vad bra då säger jag till avdelningen att du kommer i morgon !!!

Hupp !!! I morgon !? Alla redan i morgon ?! Nejnejnej det går ju inte det förstår du väl ?!

Så jag tillbringade trettonhelgen i en gigantisk fylleresa, jag drack upp precis allt som var mitt och lite av hustruns också. Jag var helt borta i dimmornas värld i en 3-4 dygn.

Måndagmorgon efter helgen packade jag min resväska och samlade ihop alla tomflaskor och tomburkar och så åkte jag hemifrån 03,00 på morgonen. Stannade vid första bästa returinsamling och kastade allt tom burkarna som nog var värda nästintill en dagslön :-) Och sen började min färd mot nykterheten.

Precis utanför Lund stod polisen med en alkokontroll. Satan vad rädd jag var för jag var ju helt klart inte nykter när jag startade men jag klarade mig. Jag hann planera vad jag skulle göra om jag fastnade i kontrollen och det var att be poliserna om skjuts den sista biten och jag undrar än idag om det skulla ha funkat ? Nåväl, när jag kom fram fick jag ju blåsa och det var ingen fara och det kändes ju bra.

Vid den sista avtagsvägen där man svänger in till Gården så kom den sista tvångstanken : Nu har du chansen att göra en U-sväng och åka hem igen. Och det var inte långt bort att lyssna på den lille stollen i hjärnan men jag valde att svänga in och där, på sista vägstumpen, möts man av 3 skyltar som säger "Tag"..."Det"......" Lugnt"

Den natten sov jag som jag aldrig mer har sovit, vilken frid i kroppen som spred sig.

Jag var hemma. Min resa var slut och där och då började mitt nya nyktra liv.

Jag önskar er alla att få uppleva den oerhörda lättnad som sprider sig i kroppen och hjärnan genom att ta beslutet att be om hjälp och ta emot den. Den lättnaden är obeskrivbar. Jag vill aldrig tillbaka till mitt gamla liv och därför ser jag till att alltid påminna mig om vem jag är och vart jag kommer ifrån. Och att lära mig att leva efter några små enkla levnadsregler : Ta ett beslut varje morgon om att just idag ska jag inte dricka oavsett vad som än händer och att jag aldrig tar det första glaset.

Lev idag mina vänner, ni har ingen som helst susning om vad som händer i morgon.

beslutet väl är taget så blir det bara bättre :-)) Jag lovar !!

musikaler, revyer........ja, vad har det med alkoholism att göra ?? Förutom att det verkar vara ett paradis för mycket drickande :-)

Jag var mycket intresserad av kultur på scen när jag var ung, såg exvis operetterna av Franz Lehar och kunde ett tag namnet på alla melodierna. Att få se Leopold trängta efter den den åtråvärda Josepha i Värdshuset Vita Hästen kan än i dag fascinera mig trots att jag sett den åtskilliga gånger. Besöken på Fredriksdalsteatern har jag tappat räkningen på, både med Nils Poppe och numera Eva Rydberg. Jag har haft mycket nöje och fått många skratt i teatersalongerna.

Så kom alkoholen in i bilden.

Och helt plötsligt byttes mitt intresse bort mot ett destruktiv liv med fokus på celldöd i hjärnan.

Det gick många år utan att jag satt min fot på en teater igen. Jag vet inte om jag saknade det. Då.

När min nykterhet var någorlunda stabil så började jag återvända så smått till teaterns värld, och njöt och skrattade och mådde gott. Tyvärr hade många musikaler och operetter förpassats till någon byrålåda men numera börjar alla gamla klassiker spelas igen, klassiker med melodier som är oförglömliga.

Igår var jag på revy och fick en helt konstig känsla i kroppen när den var slut. Jag drabbades av en enorm sorg över all den tid jag förlorat på grund av mitt drickande. Tid som jag aldrig får igen. Så mycket jag supit bort som jag verkligen tycker om. Jag har aldrig kännt den saknaden och sorgen tidigare så det var helt klart en ny erfarenhet, inte helt behaglig sådan.

När jag åkte hem tänkte jag på alla unga här på forumet som gör sina försök som jag en gång gjorde och som alltid slutade på samma sätt : I fylla igen. Det spelade ingen roll om jag drack mindre, andra sorter, bara på fredagar, bara 2 per kväll, bara fina sorter, hade vit vecka, mfl mfl sätt att lura mig själv att jag hade kontroll på mitt drickande. Jag hade ingen som helst kontroll över mitt drickande, inte på något sätt. Jag har en sjukdom som heter alkoholism och som är progressiv, kronisk och dödlig. Så "enkelt" var det.

Att ta rygg på någon som gått före på den nyktra vägen och lyssna vad "di gamle" säger att de gjort för att behålla nykterheten, och dessutom få en bra nykterhet, är för mig numera en förutsättning för min nykterhet. Att ta mitt beslut om att vara nykter just idag och aldrig ta det första glaset är ju så lätt att förstå och göra så jag kan inte förstå att jag inte gjorde det tidigare. Men å andra sidan var det ingen som sa det till mig då, det fanns inga nätforum utan jag fick först ta en behandling för att lära mig grunderna innan jag fick min styrka att lyssna på andra.
På så sätt är det lite lättare idag att lära sig vad det innebär att välja nykterheten men ändå är det ibland svårt att förstå att just jag har ett ansvar över mitt liv. Ingen annan kan göra mina val.

Jag har supit bort en stor del av mitt liv så nu vilar ansvaret på mig att försöka göra resten av mitt liv till ett så bra liv som jag har förutsättning att göra. Jag kan inte få tillbaka det jag missat och det smärtar mig.

Kan jag med mina rader få någon av er yngre att välja bort alkoholen så har mitt spillda liv fått någon mening och då kan jag ju känna att det varit nån mening med det jag förlorat.

Lyssna på er inre röst och gör ert val så kanske ni slipper så lång bortovaro från livet som jag haft.

Nej jag kan inte, har aldrig kunnat, klarat något utan att få hjälp. Oavsett vad det än har varit. Lära mig gå ? Nån har stöttat mina första steg. Cykla ? Likaså med de första tramptagen. Läsa ? Jisses vilket tragglande det varit med mamma. Genom hela mitt liv har jag alltid fått hjälp av nån annan på ett eller annat sätt. Jag har genom åren lärt mig att om jag avlastar mig själv genom att dela mina bekymmer med en annan människa så blir de betydligt lättare att bära. Jag får, om jag ber om det, feedback på det jag funderar över och helt plötsligt så får jag förmågan att se det från en annan vinkel.

Men så var det då det här med alkoholen.

Skulle JAG, som är så duktig, begära hjälp att klara av ett sånt litet problem som att jag, kanske, eventuellt, möjligen, drack för mycket ?!?! Nänänänä, inte jag inte !!

Helt plötsligt skulle jag klara det själv.

Helt frankt kan jag ju säga att det sket sig.

I många år behöll jag min ståndpunkt att jag kan själv, jag provade alla möjliga konstiga sätt att hålla min höga konsumtion i schack och självklart fungerade inte det. Jag har funderat mycket över varför det har varit så svårt för mig att be om hjälp med just denna "lilla" sak i mitt liv, varför har det varit en sådan stor tröskel att kliva över ? Är det skam och skuld som gör sig påmint eller är det så att det är själva sjukdomen som sätter käppar i hjulet så jag inte ska försöka tillfriskna ?

Många gånger säger man att det finns 2 olika sätt att handskas med nykterheten : 1) Att vara alkoholfri 2) Att ha en nykterhet fylld med sinnesro. Första punkten kallas ibland för att gå med vita knogar. Skillnaden mellan dessa 2 begrepp är som natt och dag. För att jag skulle uppnå min stabila nykterhet utan ångestattacker och få bort min skamkänsla var jag tvungen att öppna upp mitt sinne och lita på att andra kunde hjälpa mig. Jag var tvungen att få ur mig gamla oförätter och gamla troll jag samlat på mig genom åren, det fanns ingen annan väg att gå för mig. Och ju mer jag pratade desto lättare blev min ryggsäck och desto lättare fick jag att prata om det som skaver inom mig. Det blev ett positivt hjul som snurrade. Jag hittade min tro på att andra kunde hjälpa mig även med alkoholen.

Mitt liv idag gungar på ett helt annat sätt genom att vi genomgår en kraftig äktenskapskris. Vis av erfarenheten har jag begärt hjälp av en psykolog och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag lärt mig att öppna mitt sinne så att jag får ur mig det svåraste. Jag har så pass lätt för att vara öppen att jag ibland går före min lilla psykologtjej i hennes styrning av frågorna. Vi har fått ett mycket bra samspel och jag är mycket glad för att jag lärt mig att ta hjälp av andra.

Ibland är jag väldigt glad över att vara en nykter alkoholist och att jag fått lära mig så mycket om mig själv och att jag inte är ensam om mina problem.

Och den absolut största lärdomen är att jag får hjälp om jag ödmjukt ber om hjälp. Det är stort.

VD'n :-)) Gillar ditt uttryck " små rödfnasiga och döva fylleöron " skarpt :-)))

Visst är det bra om vi är flera som skriver att det verkligen finns en väg ut från beroendet, det är inte lätt att se det när man själv är inne i det. Och jag vet ju själv hur otroligt viktigt det varit för mig själv att kunna identifiera mig med andra i samma situation. Just det där att se att vi är så lika i vår sjukdom och att jag definitivt inte är ensam.

Vad gäller AA så rekommenderar jag alltid det för jag vet ju att det fungerar men jag kan också se att AA inte har någon form av ensamrätt på en stabil nykterhet. Men eftersom det har fungerat så lång tid i stora delar av världen så visar det ju att det är ett bra program för oss. Det är ett enkelt program för komplicerade människor :-) Vi alkisar har ju en fenomenal förmåga att krångla till saker och ting men tar vi det sakta och försiktigt och tassar in i programmet med öppet sinnelag och stor ödmjukhet så är chanserna mycket stora att nykterheten blir stabil. Programmet kan ju ses som ett rent levnadsprogram som underlättar livet som sådant, det är ju faktiskt bara första steget som nämner ordet alkohol.

Och jo !! Ibland har jag haft sån lust att bara skrika in i andras små rödfnasiga öron att de måste lyssna på de som gått före !!! Nu, med facit i handen, så ser jag ju hur "lätt" det är att få en bra nykterhet : Göra saker som är bra för mig, ta mitt beslut på morgonen och absolut inte ta det första glaset.

Hoppas du också får en bra helg VD och gör saker som är bra för dig själv !

Själv ska jag tokrösta på Afro-Dite i kväll :-))) DET känns kanonbra för mig :-))

inte se att du sticker ut hakan :-)

Visst är det så att gemenskapen med andra alkoholister har hjälpt mig något oerhört mycket. Att få känna att jag inte är konstig eller udda på något sätt, att mina olika knep och knåp inte är någon ensam galnings verk utan att många har gjort precis som jag. Att äntligen få känna att jag är JAG, en vanlig normal människa som har en sjukdom som är behandlingsbar. Att jag äntligen kunde identifiera mig med andra och se att jag inte var knäpp utan gjorde så som sjukdomen sa åt mig att göra.

Jag hittade ett sammanhang som jag kunde tillhöra för första gången i mitt liv och att äntligen få vara mig själv utan skam och skuld. För första gången i mitt liv kunde jag lita på andra och känna ett förtroende för att de ville mig väl.

När jag väl gjorde valet att lita på andra och öppnade mitt sinne och delade med mig av mitt liv med alla upp- och nergångar kände jag för första gången en lättnad att få ur mig alla gamla spöken som jag bar på. Idag är jag en avklädd och naken människa men har fått en styrka i och med att jag har en tro på att det jag idag gör inte skadar någon annan. Jag har inte längre något att gömma och skydda, jag är öppen för varje blick. Jag behöver inte slå ner min egen blick eller skydda min andedräkt som jag gjorde tidigare, idag är jag en stolt nykter alkoholist.

Om jag har möjlighet så åker jag på AA's landsmöte och andra stormöten i landet. Gullbranna i Halmstad första helgen i september är självskrivet för mig. Numera är dessa möten för mig en social tillställning med möten mellan mötena :-) Att få mingla och umgås med vänner som man kanske bara träffar en gång per år är så stort för mig. Att få se dem igen och se att det gått ett år till i nykterhet är så fantastiskt roligt och att få höra dem dela om det som varit tråkigt och roligt sedan vi senast sågs............det är livet. Jag önskar så att fler får uppleva det. Jag åker själv inte till Visby i år men jag vet att åtminstone en från det här forumet har bokat biljett dit för första gången :-) Och liiiiite avundsjuk är jag nog :-)) Jag kommer så väl ihåg vårt första Visby-konvent, vilken surrealistisk känsla att höra och se feststämningen på Rotundan i Kneippbyn !! Hade jag varit utomstående hade jag avgjort trott att spriten flödade därinne !! Människor som inte har nåt att skämmas för som slår klackarna i taket är helt fantastiskt.

Det är värt att vara nykter bara för den synens skull !!

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=4945050

och en rejäl morgonkram tillbaka ! Hur är det med den lille gremlin ;-) ?

känner jag av det hemska med alkoholen och vad den gör med oss.
2 vänner har tagit återfall :-((
En med över 9 år i nykterheten och en relativt nynykter.
Båda har brutit men det känns så djävla tragiskt att greppet aldrig släpper.
Fan :-((

jag haft flera vänner som valt att livet av sig efter ett återfall så blir jag så rädd när jag hör om det innan jag vet att de är på banan igen.
Den ena vännen nu gjorde som h*n är skolad till och knallade direkt iväg till ett aamöte och lastade av sig skamkänslorna. Nu försöker h*n få lite hjälp med nån form av kortare behandling. Den andre vännen , som är nynykter, har det kämpigare eftersom hon även använder tabletter. Hon kommer också att få proffshjälp så snart hon är avgiftad.

På sätt och vis är jag tacksam att de tar "mitt" återfall dvs påminner mig om att jag måste göra saker som är bra för mig. Jag får aldrig glömma vem jag är, min historia är min framtid. Livet kan vara dystert och plågsamt ibland men det blir aldrig bättre om jag väljer att supa.

Till dig PiL vill jag bara säga : Ta det lungt :-))

Vi alkisar vill gärna att livet ska flyga fram och att det är vi som är piloten, så är inte fallet men det krävs lite övning att inse det. För mig tog det ett år :-) Fortsätt skriv direkt från hjärtat så kommer de andra snart att fylla i din historia och delningarna tar fart igen.

Sköt om er och tänk lite på vad ni gör är ni snälla.

åker bergochdalbana när sånt här händer.

Först en väldig ilska för att de gör såhär mot mig, sig själva och alla andra som tror på dem.

Sen en väldig sorg när jag inser hur de mår och att det ÄR en sjukdom.

För att till sist övergå till en väldig glädje när jag förstår att de klarat sig igenom och det viktigaste av allt : De har bett om hjälp !! OCH fått den !!

Och efter ett tag inser jag att även jag inte på nåt sätt är vaccinerad mot alkoholen och det har de påmint mig om på ett väldigt smärtsamt sätt.

Jag blir påmind och faktiskt lite rädd att jag ska glömma eller bli för självsäker. Jag måste vara ödmjuk för det jag har och det jag kommer att få om jag sköter om mig själv. Jag friskar upp gamla rutiner som jag slarvat med och ökar mitt mötesgående för att få avlastning för mina tankar och få nya tankar som leder mig rätt i mitt fortsatta liv som nykter alkoholist. Och på så sätt ger deras återfall nån nytta till oss andra som kanske varit snubblande nära.

Det finns en mening med allt som sker, det gäller bara att se den meningen.

lillablå ♥

Som motvikt till det tragiska med återfall så ser jag nu att en vän firar 20 årig nykterhet idag.
Det är stort !!

kalla :-)) En ny liknelse som jag tackar för ♥

Viktoria !!

Ja, att förändring kan göra ont det upplevde jag när jag gick ut i nykterheten. Skillnaden då mot nu är att då såg jag ett nytt spännande liv hägra framför mig om jag gjorde det jag skulle. Jag hade allt att vinna på att sluta dricka och se framåt.

Denna gången blev allt precis tvärtom, framtiden sparkades undan helt för mig och jag såg bara mörker. Jag kunde inte orientera mig i detta mörker så därför blev jag sittandes i en svart bubbla oförmögen att bryta mina mörka tankar. Min lilla psykologtjej gjorde ett fantastiskt jobb med mig och utan henne hade nog detta tagit en ända med förskräckelse. Men hon mäktade inte riktigt med att lyfta mig helt från det svarta trots ihärdiga försök.

Precis som med alkoholen behövde jag slå i min personliga botten innan jag fattade vad jag höll på med.

För två veckor sedan skrev jag avskedsbrev till mina barn och hustru och planerade precis hur jag skulle göra de följande dagarna. På fredagen för 2 veckor sedan träffade jag en läkare som hotade med LPT om jag själv inte insåg vad jag gjorde. Och då händer nåt i skallen : Mitt gamla alkholistbeteende kom fram med dunder och brak och jag förhandlade fram en överenskommelse om att få helgen på mig innan jag skulle in på avdelningen.Precis så som när jag skulle in på behandling och som så många alkisar känner igen. Han var misstänksam men som en mästare i manipulation så övertygade jag honom att det skulle gå bra. Han gick med på mitt förslag.

Med den "segern" i bagaget kändes det som jag helt plötsligt hade situationen under kontroll igen och att jag på något sätt hade en färdplan igen. En ljus sådan.

Hustrun är fortfarande ovetande om detta skede vilket gjorde att vi var på en mycket bra tillställning på lördagskvällen och jag fick bekräftat på söndagen att vårt kära vårmöte ska äga rum i början av maj. Se där ! 2 positiva saker i följd ! På rent djävelskap mot den där mörke fan som höll på att få omkull mig så bokade jag rum till Gullbranna i höst :-))

Helt plötsligt känner jag att allt jag lärt mig inom AA och andra forum om att hantera mitt liv på ett för mig bra sätt återigen börjar göra sig påmint och jag kan använda det i "alla mina angelägenheter". Jag har ju fått redskap och verktyg att använda i mitt liv men när det var som mörkast så klarade jag inte att se det, det krävdes att jag gick tillbaka till mitt gamla jag ett tag för att inse det.

Nu måste jag börja bygga upp min självkänsla igen och det tar sin lilla tid, jag vet, jag har ju gjort det en gång tidigare. Jag gör det enkelt och gör på samma sätt som förra gången och använder gemenskapens trygga värld för det. Jag försöker nu göra en liten budget så jag ser att jag utan problem kan åka till Visby-konventet i maj, de gånger vi varit där har lyft oss/mig så oerhört mycket.Vårt relationsproblem har fått en liten, liten öppning och jag börjar hysa en förhoppning att det ska lösa sig utan att jag tar ut något i förskott. Jag måste också säga att jag fått fantastiskt fin hjälp av min kontaktkvinna på försäkringskassan. Hon har på sitt sätt fått mig att se att det finns hjälp att få om jag bara ber om det.

Jag är oändligt glad över att jag inte en enda gång tänkt på att fly med hjälp av alkohol under den här processen. Jag vet inte varför men jag kan se att alla de vänner som jag haft som har valt den andra vägen ut så har ingen av dem använt alkohol för att dö.De har oftast tagit återfall innan som sänkt dem i mörker men ingen har valt att använda alkohol som sista utväg, inte ens som bedövning.

Och ja, Viktoria, jag kan känna skillnaden nu ! En lång historia fick du som svar på din vänliga tanke :-) Jag är väldigt tacksam för att du tänker ibland på mig ♥ När jag såg de första nyheterna idag om princess-födelsen så funderade jag över hur långt du har kvar till din lilla kunglighets ankomst ?

Även här är soligt och en viss vårlukt finns i luften, den lukten som förebådar nåt nytt och vackert som är på väg. Ta hand om dig vännen...........KRAM ♥