Div åsikter eller...?

..

Profile picture for user Adde

alla vänner ! Jag har haft lite körigt med låååånga arbetsdagar och är ju ingen ungdom längre så när arbetsdagen har tagits slut efter ca 12 timmar så är jag riktigt färdig ! Sover skönt, jag lovar !! Jag ska förbättra närvaron under helgen innan det drar igång igen på tisdag :-) !!

Kram på er alla !!

Profile picture for user Berra

så var det ordning i klassen igen!
Adde is back and well.Hav skön helg.
Själv har jag vikt tre heldagar åt min koloniträdgård.Bla ska vi nattvandra på fredag,buset ökar vid den här o området ligger väldigt centralt i storstan så vi har delat upp oss på några helger.........sen ska jag bli av med all kirskål åxå har jag tänkt o plantera om lite skott som kommit upp av rosenskäran o ringblomman som fröat av sej från fjolåret.

Profile picture for user lillablå

Ni är för goa, ni två...
om ni visste hur mycket ni betyder, ni och några till här...
kramkram!
/k

Profile picture for user Adde

med alkoholförbrukningen !! Nyheterna toppas av att alkoholförbrukningen har gått ner i Sverige. Det är väl bra ? Eller ?

Vad gäller tablettförbrukning så har vi intagit första platsen i Europa. I Stockholm använder ungdomar mer hasch än alkohol.

Forskarna förstår inte varför alkoholförbrukningen går ner.

Nähänä !

Profile picture for user Berra

jag har insyn i det där....ibland när jag är ute o går här i min stadsed eller i förorterna,tex när jag är ute o fotograferar o spankulerar kommer det en haschdoft förbi mej med vinden,någon har nyss röt från ett öppet fönster tex eller det kommer från kläderna,det händer emellanåt,det är så att det har blvit modernt att röka cannabis igen som på 70talet o det är LÄTT att få tag i lika klätt som att gå in på systemet.Mern jag tycker,drog som drog,det är lika illa när det missbrukas.

Profile picture for user Adde

är som en iskall hand om hjärtat när en vän tar ett återfall med droger lååååångt från Sverige och hemmagruppen.

Att sitta och chatta med en i real tid som inte alls är sugen på att lägga av och inse att det kan sluta precis hur som helst är djävligt jobbigt. Jag har ju aldrig pysslat med droger själv men har hört från narkomaner att det är svårt att bryta själv, betydligt svårare att bryta än med alkohol. Och att narkomaner är som vi alkisar att det som "förlorats" under en längre tids uppehåll ska tas igen, med råge. Och då är ju droger så mycket farligare.

Jag vill ju så gärna hjälpa till att bryta. "Acceptera det du inte kan förändra............och förstå det" !!

Jag vill inte gå på en begravning till pga droger.

Profile picture for user viktoria

Adde, ang detta med kompisar och återfall: Jag har ju inga AA-kompisar (eftersom jag inte går hos AA), men kan reagera starkt för de man lärt känna här på forumet och i verkliga livet, och som försvinner eller på annat vis gör mig varse.
Den känslan är ju ganska stark. Man vet. Ibland är jag helt 100 på att någon druckit, fast inget skrivits/sagts om det. Konstigt? Små, små nyansskillnader, som jag aldrig kunnat föreställa mig skulle anas i det skrivna ordet. Inget kroppsspråk, inget lätt höjt tonläge på rösten, inget flackande med blicken...ändå. Eller är jag paranoid? Kanske...Eller är det för att jag i egenskap av alkis tillhör expertisen (inte så mycket att slå sig för bröstet för förvisso, min läkare frågade mig trött en gång: Är det du eller jag som har en halv mille i studieskuld Viktoria?? jag är hypokondriker)

Det jag eg ville komma till är detta, att jag blir så rädd och ibland uppgiven när någon börjar dricka efter en längre tid. Jag blir så rädd att jag ibland vänder ryggen till. Värst är det när någon börjar efter en tid som bara är något längre eller lika som min. Då kan jag känna ett sting av hopplöshet. Hjälp, nu kommer det, liksom. Alltså: jag blir nedslagen för deras skull, men minst lika mycket för min egen - i förväg...??
Konstigt kanske, negativt tänkande, men varför skulle jag klara det om inte den, eller den, eller den gjorde det? Hamnar i denna tankekarusell ibland, men har hittills lyckats bryta den.
Jag är inte som du Adde, men tror att det har att göra med att min nykterhet fortfarande är en baby. Dvs, jag kan inte stötta och hjälpa någon som faller och faller om och om igen. Jag blir en egoist och håller med båda armarna om min egen baby, vänder lite ryggen till så ingen kommer åt den, och har således ingen arm att hålla ut till den drunknande. Alltså är jag inte mycket att hänga i julgranen. Jag är med dig i medgång och i osäkerheten och i vacklandet, men om du faller vet i tusan om jag är där liksom. Jag kanske matar min baby just då....kan du, Adde förstå hur jag menar? Jag vill fråga dig, du vise man, om du tror att jag är nykter på fel sätt? Jag känner mig synisk och egoistisk emellanåt, medans du verkar så trygg i din nykterhet och har tillövers för alla, även de som kastar sig tillbaka om och om och om igen...Kram

(hoppas att jag inte provocerar någon nu - om så är fallet - läs om inlägget och focusera på min rädsla istället för att tolka det som kritik <3 ibland är det svårt att läsa det skrivna ordet utan att lägga på sitt egen tonfall, den egna självkritiska rösten...den som vill ankalaga)<3

Profile picture for user mulletant

redan efter två glas.... men så subtilt och svårt att sätta fingret på. Försökte igår beskriva för Mm hur det var just efter de "två sociala glasen" i mars när jag hämtade honom. En något annan ton och en förlorad omtanke, ett i nyansen förändrat gensvar... En lättväckt irritation. Har också märkt det i telefon när han varit på resor. Jag är väl också specialist fastän jag varit omedveten om inlärningsprocessen som pågått i hela mitt liv. Min far drack redan när jag föddes vilket ansågs helt naturligt på den tiden och i hans familj. Familjen från mammas sida omfattade alkoholen som en naturlig del i hans liv även om mönstret var ett helt annat från den sidan

Den iskalla handen som kramar hjärtat tror jag vi medberoende vet alltför väl hur den känns - det är väl den vi vill skydda oss ifrån genom önskan, som blir till tjat om löften och garantier. Och genom meningslös kontroll.

För lite mer än ett år sen åt Mm och jag lyxmiddag på lyxkrog i Stockholm. Många rätter med tillhörande utvalda viner. Ett par som satt brevid oss var kanske 5 steg för i 11-rättersmenyn och det märktes tydligt hur berusningen framsteg.... även om allt var på en ytterst respektabel och lustfylld nivå och kvällen var genomgående trevlig. Hör till sånt även jag kan sakna. Men också med lätthet avstå ifrån med tanke på priset - och då tänker jag inte på notan.

Jag tänker också på dem som inte syns till här, särskilt de som var aktiva när jag började läsa. Mitt nick som jag hade svårt att "hitta på" blev en omsvängning av Tulleman som skrev då vid jultid. Jag lekte med ord och kom på Mulletant och tyckte det kunde passa... Sen kom Mullemannen som (sporadisk) deltagare (alltid närvarande i mitt liv som kära S och en del andra benämingar) och nu är fylletanten Lisamari här. Jag uppfattade också här på forumet redan i början när "samtal" ändrade ton och personer sen försvann. Känns sorgligt... Lika glad blir man när nån hör av sig och det går bra. Också faktiskt när nån hör av sig för att få stöd när det gått fel. Det blev långt. Nu ska en bokhylla tömmas. / mt

Profile picture for user Adde

mycket visdom det kom här i 2 inlägg !!

Vi som bär beroendesjukdomen utvecklar en speciell relation till varandra eftersom vi vet hur det är att ha denna sjukdom. Vi kan ha helt åtskilda världar i övrigt men i just denna beroendevärld är vi helt, intimt, bekanta med varandra. Just därför är vi så uppmärksamma på små, subtila, tecken som visar att något inte är som det är. Vi blir väldigt sensibla, "avkännande" mot vår omgivning och kan omedelbart känna av stämningen i ett rum när vi kommer in. Just därför är det som du säger Viktoria att vi omedelbart förnimmer den lilla, lilla, skillnaden i uttryckssätt och kroppsspråk hos människor runt oss, mer hos folk som har vår sjukdom men även hos andra "normala". Därför är det nästan kusligt när vi kan avgöra vid första träffen om en person är "en i gänget", både medberoende och beroende. " It takes one to know one" !! Jag vågar påstå att det är en av hörnstenarna i behandlingen av beroende att vi har den identifikationen som finns mellan beroende/beroende liksom hos medberoende till medberoende. Jag vet vad det innebär att ha sjukdomen och ingen kan lura mig eller ljuga för mig för jag har använt allt själv.

Och Viktoria, första (minst) året ska, måste, allt utom den egna nykterheten gå före precis allting annat. Där finns inget som helst alternativ. Att hitta ett nytt liv med alla förändringar är ett heltidsjobb. Man brukar säga att för att kunna hjälpa andra, kunna ge av sig själv, måste man ha en långvarig stabil nykterhet på minst 3 år. Jag måste först lära mig själv att sätta gränser, att inte uppslukas av andras problem så att jag själv riskerar min nykterhet. Det är så lätt att som nynykter, när man går på Rosa Moln, att försöka få alla andra att fatta att det sååååå underbart !! När de sen inte gör som jag vill så vänder problemet och kastas tillbaka på mig själv. Riskera inte det !! Mata din baby i lugn och ro så den blir stark så kan ni tillsammans börjar hjälpa andra ! Det är bäst för alla parter ! Och det är inte på något vis syniskt eller ful-egoistiskt !! Och Viktoria ! Du och jag är så lika !! Vi har gått igenom samma saker och är nu på rätt väg tillsammans !

Och det absolut bästa sättet att hjälpa andra är att berätta om sitt egna liv, hur jag har gjort för att få ett bra liv. Då är det upp till mottagaren om den vill lyssna eller inte ! Jag tvingar inte på någon några råd ( annat än i undantagsfall) utan berättar så som jag fått berättat hur vägen till nykterhet ser ut. Det vägvalet är helt valfritt.

Och Mulletanten, det är nog kanske så att de som skriver här följer det som forskningen kommit fram till vad gäller behandlingen på Nämndemansgården : 1/3 del tar raka vägen till nykterheten, 1/3del tar ett återfall och återvänder för att sen stanna och 1/3del försvinner ut i kylan igen. Vad jag kan se här så är det en del som tror att de friska när de varit nyktra en tid och tror att de kan återvända till sitt gamla liv. Det går ett tag men sen rasar det igen, vår nykterhet är ALLTID en färskvara.

Personen jag skrev om här ovanför har haft en drog- och alkholfri period på 9 år.

Vad jag verkligen skulle önska är att alla här på forumet skulle få vara med på AA's och Al-anon's konvent runt om i Sverige !!!! Att känna den obeskrivliga glädje och kärlek som finns hos människor som kanske bara möts 1-2 gånger per år är fullständigt overklig !! Tänk när man träffar bekanta och man ser att de är där och de är levande, leende, människor med ett öppet sinne som kramas hårt och länge i glädje över återseendet ! I inget annat sammanhang har jag hittat en sådan oreserverad glädje över att mötas ! Just nu pågår Visby-konventet och jag är lite avundsjuk på dem som är där !! Men jag och frugan åker till Landsmötet i Malmö första helgen i augusti och jag kommer definitivt till Gullbranna i Halmstad, ett ställe som jag INTE missar !!

Ha en bra dag och gör något fint för nykterheten idag !

Profile picture for user Berra

Jag hade druckit nu när jag stavade så krokigt i inlägget här ovan....:) men det hade jag inte...ibland flyger fingrarna över tangentbordet alldeles för fort o jag var lite trött med efter en dag i min trädgård o på stranden......
Visst är det så att tunga droger är mer livsfarliga än alkoholen...eller att det är lättare att sluta med alkohol o komma tillbaka till den sociala verkligheten än med tunga droger.De tunga drogerna är nog inget man bara "provar på" som ungdom den är alldeles för lätt att sugas in i.Förfärligt tragiskt egentligen hur kroppen kan bli beroende.......
Cannabis o alkohol är väl mera så att unga provar på o sen växer ifrån i takt med den sociala världen ställer krav på en med jobb/äktenskap/barn/fritidsintressen...ja livet tar en annan vändning o blir mer seriöst.
Vet inte hur många procent av ungdomar som provar alkohol/cannabis som verkligen fastnar i de drogerna.
På 70talet när jag var i 20årsåldern provade jag hasch,några gånger,det var ingenting jag fortsatte med....däremot alkoholen då.

Profile picture for user Adde

nationaldag med sång (Nä, jag sjunger INTE !! Det finns gränser !!) och glädje !!

Och en helt sanslöst bra sak !! Jag har lyckats få en riktig entreprenör inom narkoman- och alkoholbranschen att bli intresserad av vårt projekt i hemstaden !!
En 100% utdelning !!

Profile picture for user Lisamari

Tack

Här sitter jag och läser och får så många svar. Jag känner igen mig Viktoria, (både som nykter/ precis så kände jag för tre år sen och som svikare, då man vänder allt ryggen. När alkoholen går in går vettet ut - sa en gammal kvinna till mig för många år sen, när min fd man var elak. Vet ej vem som först sagt det.
Addes svar är så klockrent, att det ska skrivas ut och has framför näbben. Jag känner igen mig i allt, ska ta mig det till mig.

Förstår den otroliga sorg/frustation, då någon efter 9 år, väljer en annan väg och det slutar med begravning. Är starkt att orka, även med egen lång nykterhet.

Sen är det ju så kloka inlägg ni alla skriver
kram allihopa och tack för att ni finns

Profile picture for user Adde

att "gömma flaskan" och påminns om vilket jobb vi lägger ner på att uppfinna nya gömslen ! Många är de historier som cirkulerar om gamla alkisar och deras påhitt, en del bra , en del bara just, ja, påhittiga !

2 historier som jag hörde som nynykter och trodde var skrönor visade sig vara sanna, en om en dam som tyvärr dog innan jag fann nykterheten, men hon har skrivit om historien i sin bok. Och en om en gammal farbror som jag fick träffa några år innan han gick till de nyktras himmel !

Farbrorn :

Som ville åka till USA för att träffa en av grundarna till AA men saknade pengar. Han skaffade sig då ett jobb på Amerikalinjens passagerarbåtar och jobbade sig sålunda över havet.Ute på öppet vatten kom ångesten och suget krypande, lätt panik infann sig. Han frågade kapten om han fick låna ett konferensutrymme för en sammankomst och satt därpå upp en lapp på anslagstavlan med den ung texten " Ni som känner Bill W och Dr Bob kan komma till lokalen vid klockan siochså"

Det blev svart i lokalen med folk för även om AA inte fanns överallt i Sverige på den tiden så fanns det hemvändande amerikaner som anammat mötesgåendet. Resan var räddad och alla var nöjda. Farbrorn dog en "naturlig död" för några år sedan med nånstans runt 45 år i nykterheten.

Damen:

Som alltid gick sin kvällsrunda med hunden och kom tillbaka onykter fast inget var öppet !! Och hon hade ingen "färdkost" med sig !! Hon berättade senare att hon hade gömt ett helrör sprit i en buske i en park hon brukade promenera igenom där hon då stannade för tankning. Efter ett tag märkte hon att det låg en flaska till i samma buske men hon tänkte att hon glömt ett "lik" och att hon måste städa efter sig men hur det nu var så kom det sig att det var väldigt lite kvar i hennes flaska en kväll och då kände hon på den andra flaskan och den visade sig vara full !! Lycka !! Hon drack några rejäla klunkar ur den och kvällen var räddad och ärlig som hon var så hade hon med sig så hon kunde fylla på den kvällen efter. Hon tänkte då inte på att det gick i mer än hon hade druckit ! Men ägaren blev förvånad att flaskan var full igen !!

Ja, det var naturligtvis 2 olika personer som hade kommit på den geniala ide'n med att gömma flaskan i den busken !! Helt ovetande om varandra och de träffades inte heller någonsin vid nämnda buske. MEN efter många år så träffades kvinnan och den andre, en man, på ett AA möte när hon delade den sorglustiga historien. Efter att hon delat sin historia upphov han sin röst och sa : Jasså det var dig jag delade buske med !!

Det finns en uppsjö med historier och jag vet inte alls sanningshalten i alla dessa men några korn av sanning finns säkert. Vi är ju ett kreativt släkte när andan faller på !

Profile picture for user Lisamari

Vilka historier. Jag blir rörd när jag läser om mannen, för det påminner mig så om hur det kändes för tre år sen, när jag kom in och du svarade.
Vilken känsla när hela rummet blir fullt, när han känner sig som mest ensam och utsatt.

Med damen blir jag sorgsen, kan tänka och känna vilken otrolig skamkänsla att stå och dricka ur en flaska som är gömd ur buskarna. Vilket ångest laddat liv.
Sen att de en dag skulle mötas på AA är ju helt otroligt.
Jag antar att hon använde sin kreativa sida, till att skriva böcker sen, när hon var nykter alkoholist.

Tack för att du skrev ner dom

Kram

Profile picture for user Berra

Ja jag blir så förvånad över hur man som alkoholberoende inte förstår hur det stinker!

För det gör det ju, och ganska märkbart dessutom...
Att smygsupa och sedan inte tro att andra inte märker det, det måste vara en alkis sämsta insikt...

Jag kan ta något exempel, för 20 år sedan var vi fyra man som delade på ett 15m2 stort kontor.
Två av dessa kollegor hade varit ute en onsdag för "..att ta en öl"...
Kvällen fortsatte med efterfest hos en av dem tills klockan var 05 på morgonen...
De försov sig fram till lunchen och kom sedan med rödsprängda ögon och en andedräkt som fungerat lika bra som radar.
Det gick inte att sitta på kontoret när de var inne på samma plats, det stank fyllångor så att när andra passerade i korridoren
stack de in huvudet och frågade om det hade varit fest här...
Det gick ju inte att ha dem där, så vi skickade hem dem igen, för på jobbet gjorde de ju ingen nytta,
och utgjorde nog mer en fara för sig själva och för andra när de fick sina "fyllryck" i produktionen.
Vi låste in dem ett tag för att hålla dem borta från utrustningarna...

Jo vi garvade åt dem då, och sådant må ju vara hänt i sin ungdom, nå'n gång!
Naturligtvis så var det livsfarligt, och vi andra tog det med en klackspark, och tog dem ju delvis i försvar...
De hade ju blivit "sjuka" och fått gått hem...
Idag är en av dem medelålders och delägare i ett företag, och jag vet att han skulle aldrig acceptera detta i "sitt" företag...

Men poängtera att det bara är en person, och knappast ungom, som heller ingenting berättar om vad han/hon har har gjort
föregående kväll, utan sitter där tyst och stinker, dag efter dag...
Vad skulle hans/hennes kollegor göra då?, medveten om problemet stillsamt nicka åt varandra, och sedan skvallras det på fikarasten...
Ingen skulle vilja ta upp problemet med den drabbade alls, utan han/hon skulle väl i det närmaste bli utfryst..
Alla vet, ingen säger något...

Jag vet i det närmaste ungefärliga kvantiteter min fru har druckigt när jag hämtar henne med bilen,
direkt på hennes beteende, full/jättefull, och sedan på hennes "ångor", salongsberusad, eller bara några glas vin och ett par drinkar..
Och vet ni, jag kan t.om känna om hon har druckigt Gin&Tonic, för gindoften är ganska så karakteristisk....

Så om en alkis påstår att han inte har druckigt alkohol, är ungefär samma sak som om han "inte" hade käkat vitlök...
Man har svårt att känna sin egna doft, andra kan känna igen ens kroppsdoft i kuddar etc,
men har man dessutom bedövad sina sinnen och däribland luktsinnet så är det rent ut sagt skitdumt att överhuvudtaget neka...

Har man druckigt, ja va' fan ta din smäll med att få skäll då, men stå inte för fasiken och blåneka de nyktra rakt upp i ansiktet!
De vet att du har fel och ljuger, hela din outlook visar på det och dessutom så stinker du gammal fylla, så glöm det...
Det är nog nästan värre att man står och ljuger än att man i verkligheten har druckigt...
Tillförlitligheten urholkas mot sina medmänniskor, och förtroendet sätts i gungning...

Så glöm det där med bara "en öl", nykterhetskontrollerna poliserna gör så betyder det att man till 98% har druckigt betydligt mer,
och det är egentligen bara ett kvitto på att "..ja jag har druckigt", och man kan vara alltifrån salongsberusad till kräkfull...

Jag tror på ärligheten, så smyg inte med fyllan, utan var rättfram och säg som det är, vad är det värsta som kan hända..?
Man kan ju få en behandling och bli nykter...
Alternativet är ju misstroende, skillsmässa, arbetslöshet och kanske t.om bostadslös...
Det är nog mycket mer jobbigt att behöva starta ifrån botten och jobba sig uppåt, än att ha en hygglig plattform i livet...

/Berra

Profile picture for user Adde

varit med sen starten av den här sidan och sett utvecklingen av framförallt forumdelen. Den har varit helt fantastiskt bra !!

Magnus och hans gäng bakom sidan har gjort ett alldeles enastående bra jobb MEN..........

det är ni kära forumdeltagare, som för utvecklingen framåt vad gäller att föra budskapet vidare och hitta vägar bort från alkohol och droger. Att hjälpa och stötta och visa att vi inte är ensamma med vår sjukdom. Vi allesamman är värda en klapp på axeln och en gillande nick !!

Vi alla har gjort det så bra att regeringens missbruksutredare Gerhard Larsson har tagit fasta på konceptet och vill fortsätta med internetbaserat stöd för oss som lever i eller med missbruk. Han har enl egen uppgift suttit och läst här och blivit imponerad av styrkan hos er/oss som hjälper oss själva och andra.

Trots att vi ibland slirar och mår dåligt, även solen har sina fläckar, så har vi imponerat på folk utifrån som inser vilka stordåd vi utför !!

Sträck på er alla medlemmar och forumskötare !! Vi är bra !! Vi duger precis som vi är !!

Profile picture for user lillablå

Skönt att läsa!!!
Vi är ju alla levande exempel på att det funkar, ibland bra, ibland skitbra,
ibland fort, ibland långsamt, men vi hjälper varandra!!!
kram!
/k

Profile picture for user Berra

utan detta forum hade jag inte haft en livlina,eller en mjuk madrass att landa på emellanåt.
vetskapen att vi är många....att vi är olika men ändå så lika i vårt beroende.
Jag har rekommenderat den här sidan till andra "utanför".....
jag var på läkarbesök häromdagen....bl.a ska jag boka tid hos en kurator av olika anledningar...gissa vad han frågaden?
Han frågade hur jag hade det med alkoholen.
Det har aldrig någon läkare frågat mej förut.
Han är värd all respekt för det att han vågade ta upp den frågan.
Nåväl,sa jag som det var o att jag får hjälp av ett forum på nätet.
För så är det kära kära vänner!!!!
<3

Profile picture for user Adde

i nämnda utredning är just att kräva av läkarna att fråga hur det är ställt med alkoholen.

Nu är det väl så att barnmorskor och distriktare som genomgått Riskbruksutbildningen är mycket bättre på det än läkarkåren. Aldrig någonsin har någon läkare frågat mig hur det är ställt fast jag hade skyhögt blodtryck, konstiga stukningar av fötter, knepiga skär- och sticksår, diffusa ryggbesvär, magkatarr med sura uppstötningar som jag iofs inte märkte mycket av men som skadade min övre magmun för all framtid.

Finns lite att ta i men vi är ju på rätt väg !!

Profile picture for user Adde

som är alkis och knaprar lyckopiller börjar kännas som ett skavsår nu !

Hon är nykter och gör allting rätt ett tag med att gå på AA och göra saker som är bra för henne, men.........så kommer, som bekant, känslorna tillbaka efter ett tag i nykterheten. Och då helt plötsligt gör hon allt fel.

Slutar att gå på AA (det blir så jobbigt...), slutar att vårda sin nykterhet ("jag behöver inte det".....men vadfan!!!) och lider alla helvetes kval av demonerna som trängs i huvudet. Men prata om det i det här stadiet ?? ICKE !!

Återfallet kommer som ett brev på posten.

Lösningen ? Ja, självklart ! Börja med dessa dj-la piller ! Hon blir som en zoombie, virrig som få och närminnet helt väck och ett humör som pendlar hur mycket som helst. "Aaa, jag mår bara fint, jag mår bra...." Ok, hon byter alkoholen mot dessa sinnesförändrande medel och eftersom hon går som "hopp-in personal" på ett företag som pysslar med bla personlig assistans så blir hon utan jobb dessa perioder och kan inte förstå själv varför det blir så. Jag försöker tala om vad jag ser men förnekelsen är total " du kan aldrig se på mig om jag tar piller" ................jo tjena !

Efter ett tag kommer hon till nån form av insikt och slutar med pillren, börjar gå på AA, sköta och pyssla om sitt mående och sen kommer känslorna tillbaka igen och så kör hon en ny repa.

Varv efter varv.

Hon har en man som är kraftigt medberoende och inte vill lära sig något om sjukdomen, skjuter allt ifrån sig, och jag börjar se att han med all säkerhet också är beroende. Det finns inte på kartan att vi skulle kunna prata om sjukdomen. Jag skiter i honom nu och börjar även hålla mig på distans till henne, det tar bara på min energi när det inte funkar. Jag kan skjutsa henne till AA OM hon frågar själv, jag har slutat att ringa till henne för att fråga.

Det där kan jag känna frustration över men jag kan hantera det, då är det värre med deras yngsta barn.

Hon uppvisar alla symptom som finns på ett barn från en dysfunktionell familj, allt finns där. Hon har ett väldigt dåligt mående med alla utryckssätt som finns tex självskärning, ätstörning, våldsamt utåtagerande pendlande till lilla kramisflickan som behöver kärlek och uppskattning. Familjen ser detta och slutsatsen är : Hon har förmodligen ADHD, suck säger jag, på vilka grunder anser ni det ? Ingen läkare alls är inblandad i det hela än. Gudskelov skulle jag vilja säga !!

Jag har försökt att få dem att inse att flickan skulle må så mycket bättre av att få gå på en Ungdomsvecka och få se sin roll i missbruksfamiljen och få verktyg att hantera det utifrån sina egna förutsättningar. Men som vanligt är, när inte nån av föräldrarna gjort en egen behandling så att de vet vad det innebär, så är det oerhört svårt att förklara. Och jag antar att det kanske kan ses som ett utpekande på att de på något sätt skulle vara dåliga föräldrar vilket ju inte alls är fallet.

För att få flickan "att må bättre" bjöd de på en semesterresa till varmare trakter. Priset på den var ungefär vad en ungdomsvecka kostar. Goddag yxskaft !

Det är nu 4 barn som jag vet om som inte får den hjälp som jag skulle önska de fick pga att föräldrarna har någon forma av rädsla för det okända fast det finns så många vittnesmål på att det är bra för barnen. Genomgående tycks inställningen vara " Det blir bättre sen" och det är nog vi som är här på forumet rätt ense om att det inte stämmer, i varje fall om man inte gör något åt det.

Det finns så mycket att göra i den här branschen !!

Profile picture for user Lelas

Åh.

Jag befinner mig emellanåt i sammanhang där diagnosers vara eller inte vara diskuteras, och vid ett flertal tillfällen har jag sagt: "vad är det som säger att det här inte är ett barn som lever i en missbruksfamilj?". Jag blir så trött på denna iver att sätta diagnoser för att kunna friskriva sig själv från ansvar...

Hur gamla är barnen? Finns det någon möjlighet att du kan prata direkt med dem? De kanske behöver höra att det finns hjälp och att ingenting är deras fel?

Kram, vännen!
/H.

Profile picture for user Berra

att jag stannar kvar här på forumet.H
Läser senare hela ditt inlägg Adde jag ska på utbildningsdag o är redan sen.
Ha en bra dag

Profile picture for user Adde

är mellan 13 och 16 år och således inte myndiga, det hade förenklat saken.

Det är inte helt enkelt att som "gammal" gubbe klampa in i deras liv speciellt som jag känner dem genom deras föräldrar. Vi är några som nu drar igång ett projekt med syfte att föreläsa, spela teater, uppträda med "känt" folk som tar avstånd från droger och alkohol och udden vill vi ha mot barn i missbruksmiljöer. En av de yngre som hjälper till med projektet har kört teater för barn och fått en väldig respons på innehållet, faktiskt så mycket att hon känner att hon inte alls räcker till när ungdomarna vill prata. Jag är väldigt imponerad av de unga som jag mött och de jag läst om i det som kallas Local Hero i DrugSmarts regi. Det är ett projekt som vi vill uppmuntra ungar att starta för tyvärr finns inget sådant i vårt län fn. Stort i Skåne och Stockholm dock.

Jag är tacksam att folket på KRIS har lovat att försöka hjälpa till för de har väldig erfarenhet av att driva snarlika saker. Däremot har jag blivit rätt så negativ till åldermännen och kvinnorna inom IOGT-NTO lokalt, märkväl : Lokalt, som bara vill at det ska bli vid det gamla !! Centralt ifrån är vi påhejade !

Hur det än är i samhället i övrigt så finns det fortfarande människor som är villiga att arbeta ideellt själva för att andra ska få det bättre istället för att bara skjuta bort det till "samhället" (dvs vi !!) och att "det är nån annans problem" (Kära Timbuktu så mycket bra saker du får fram i dina texter !!)

Vi har alla ett ansvar att hjälpa till efter bästa förmåga.

Profile picture for user Berra

att inte kunna göra ngt för någon som man vet såväl behöver det.
Men din gräns Adde går väl någonstans?
Det man inte kan förändra....?

När min son var liten,3år,separerade jag frrån pappan.han fortsatte dricka jag blev nykter.Efter 4 år reagerade jag på pappans drickande när han hade sonen...JAG ANMÄLDE HONOM TILL HANS JOBB!!!!
Han hade ett sådant jobb där det var känt att många hade alkoholproblem,det fanns en sjuksyster där som var allas "mamma" liksom,det var henne jag vände mej till.
I samma veva gick min son på Vändpunkten i en pojkgrupp(han var 7 år då)o jag i en medberoendegrupp.
Sonens pappa fick av jobbet en minnesotabehandling o blev nykter.

Han kunde dock aldrig förlåta mej att jag anmälde honom vilket är ironiskt,men ngt jag får leva med.
Han fick dock 3 nyktra år,o som min son ser som de bästa i hans liv(sitt eget alltså,med sin pappa)

Jag kan se Adde att du slösar energi på att försöka vända något rätt som du ser är fel.Förstår jag rätt?
det är nästan som att bära någon annans bördor.
Om du inte kan göra något drastiskt,som att sätta gräns,kanske måste du släppa o ändå finnas där fast låta det vara.......

Profile picture for user Adde

min dotter börjar glömma bort hur det var en gång i tiden !!

Hon kom knallandes med en upprörd min och sa " Har du sett grannen (pensionär) ???" Nej, vad är det med honom? "Han kom knölfull från ****(annan granne, också pensionär)"!!!! Jaha ?? "Men klockan är ju bara halv sex ???" Ok, hade jag några såna speciella klockslag då ?? " Ehhh, näe, det spelade ju ingen roll vad klockan var........"

Nu är dessa grannar inte i närheten av att vara alkisar utan bara att gratulera till att de kan sköta sig ! Och såååå knölfull var han inte !!! Och jag vet att han får sina fiskar varma när han kommer hem till huskorset !! Stackarn !!

Så kan livet på lanne't va' en varm sommardag ! Allt är inte nattsvart ifråga om alkoholen !

Ha det bra alla vänner !!

Profile picture for user Adde

mig glad ,lättad och tacksam för livet idag !!

Har Skypat med Segaletta och dessutom fått ett meddelande att det fungerar bra från en som inte skrivit på forumet på ett tag !!

Måste säga att sådana här upplevelser är väldigt mäktiga och berör mig mycket.

Tänk att så "små" saker kan göra såna intryck !!

Profile picture for user Lelas

Åh vad härligt att höra! Både med livstecken från Segaletta genom dig, och att du mår bra. :-)

Kram och godnatt!
/H.

Profile picture for user Adde

aktiv alkis och har sagt upp bekantskapen med sina barn(ett vuxet och så "den lilla") och pappan är spritfri. Dottern i de tidiga tonåren och har inte fått nån hjälp överhuvudtaget trots att fler än jag stött på om det till fadern.

Hans motivation : Dottern är så less på sprit så hon kommer inte att röra det.

All tillgänglig vetenskap och erfarenhet säger att han har fel. Men det går inte att få honom att lyssna, det är helt stängt i båda öronen. "Det kostar ju pengar" !!

Vad gör karldj-ln ?? Köper en hund till henne !!

Det finns 2 oändliga saker här i världen : Universum och människans dumhet !!

Profile picture for user Adde

med en AA vän igår som har en låååååång nykterhet ! Jag tycker mycket bra om honom, han är en sån där liten godmodig gubbe som plirar på mig och kommer med kvicka kommentarer, både förnuftiga och rent skämtsamma. Han har valt att leva ensammen men har jättefin kontakt med sina barn och barnbarn och har dessutom även en son i gemenskapen. Han har en väldig livserfarenhet från ett långt liv i missbruket bla som uteliggare i Stockholm och är en sån som druckit det som går att dricka ex vis T-röd. Han är verkligen värd att lyssnas på och lära av, jag är glad att han finns där och kan lära mig det jag inte fattar.

Han har ett riktigt bra liv idag, sån vill jag bli när jag blir stor !!

Nåväl, av någon anledning har jag sett honom som "enbart" AA människa men ju mer vi pratar och ju mer han ser att jag har ett liv utan att vara AA-taliban så kryper det fram att vi har så lika syn på det här med en bra nykterhet och vad som ingår i det. Jag har skrivit det förr men det tål att upprepas, inte minst för min egen skull:

1) Att prata om det som tynger, få ur mig mina spöken och troll.
2) Ärlighet. Där finns inget mellanting.
3) Förändring. Jag måste förändra mig själv i från grunden, det går inte att fuska.
4) Att våga gå emot mina rädslor, göra det som är ovant men bra för mig.
5) Att ständigt vara nyfiken och verkligen leva livet, inte bara kolla läget !

Lätt att skriva men inte fullt så lätt att leva efter. Min vän och jag är ense om att AA inte har någon ensamrätt på "måbra grejen" men han som kom direkt från gatan och in på ett möte har ju mer pondus att tycka till än jag som blev inskolad genom ett behandlingshem. Våra möten betydde allt i början av vår nykterhet men allteftersom har det blivit en stunds påminnelse och att visa att det fungerar för de nya. Alkoholen kommer för alltid att vara en del i vårt liv men idag är vi båda så medvetna om att vi faktiskt har ett val om hur vi vill leva det. Det valet fanns inte när vi var aktiva.

Det konstiga med det där valet är att det var min hustru och dotter som fick mig att verkligen förstå det !! De gick på en helt frivillig föreläsningsserie på ett lokalt behandlingshem och kom sen hem och diskuterade vad de hade hört, och jisses, där kom en av poletterna nerdimpande i plåthjärnan !! Efter den händelsen gick även jag på den där föreläsningsserien och där började min nyfikenhet inom alkoholismens vetenskap.

Att med ett öppet sinnelag kunna ta in vad andra säger utan förutfattade meningar är en upplevelse ! Helst för mig som tidigare skulle styra allt själv och var knökfull av fördomar.

Nu nalkas vi amatörernas afton, när det ska krökas och ätas in absurdum. Jag kan förmedla ett litet tips från min gamle vän om att se till att äta mycket rödbetssallad innan ni går loss på spriten !! Varför ?? Jo, spyorna blir så vackert rödstrimmiga sen !!

Ha en trevlig helg !!

Profile picture for user Lelas

Adde, du är på god väg att bli en sån när du blir stor. ;)
/H.

Profile picture for user Adde

Dagen i dag är en märklig dag.
Den är din.
Gårdagen föll ur dina händer.
Den kan inte få mer innehåll
än du redan givit den.
Morgondagen vet du ingenting om.
Men dagen i dag har du.
Använd dig av det.
I dag kan du glädja någon.
I dag kan du hjälpa en annan.
Dagen i dag är en märklig dag.

Den är din.

Kram !!

Profile picture for user Adde

sannerligen vad som gäller för oss alkisar. Jag har ju gjort alla misstagen själv och jag borde vara härdad med den kunskap jag numera besitter, jag borde kunna hålla det helt ifrån mig men....................

...........i helvete att jag klarar det när det gäller vänner som jag håller av och tycker mycket om.

Ibland är sjukdomen bara rent överdjävlig. Och då är det så jobbigt att stå bredvid och inte kunna göra något.

Ta aldrig första glaset mina kära vänner !!

Profile picture for user Berra

hej adde
skulle behöva komma i kontakt med dig
hur gör jag
denial

Profile picture for user Adde

Facebook under mitt nick Adde Addesson, dels på egen sida och som vän till Alkholhjälpens Facebookgrupp.

Profile picture for user Adde

är så ofantligt viktigt.

I AA's "Hur det fungerar" skriver man att alkoholen är "listig, falsk och stark" och det är så rätt formulerat. Sjukdomen kommer för alltid att finnas i min kropp, den är kronisk, men jag kan behandla den och behålla mitt fina liv tills jag dör en "naturlig" utan påverkan av alkohol. Den dag jag slutar påminna mig börjar den genast att ta befälet igen och manipulerar mig till något jag innerst inne inte vill.

Jag har genom åren sett flera exempel på hur det kan gå om jag inte behandlar min nykterhet som en färskvara. I början av min nykterhet blev jag skrämd av att det var så lätt att glömma så jag ökade mitt mötesgående för jag ville på villkorsvis inte tillbaka till mitt gamla liv. Med åren har jag sett att det finns flera sätt att påminna sig bla genom detta forum som funkar väldigt bra. Nu har jag flera olika vägar till min ständiga påminnelse för hur intressant det än kan vara med nykterheten så kan det bli tjatigt att knalla på samma möten och höra samma människor berätta samma historier år ut och år in. Jag vill gärna känna en pågående utveckling i min nykterhet och jag vill inte tappa min nyfikenhet på livet utan alkohol.

När den värsta ångesten efter senaste fyllan har lagt sig så börjar hjärnan att vobbla och försöka övertala mig om att det nog inte var så farligt, det går nog bättre nästa gång. Jag kan nog ta en öl lite då och då utan att det gör något. Det funkar inte så.

Alkoholism är en progressiv, pågående, sjukdom som ständigt vill få mig att dricka igen. Det finns ett talesätt inom AA som säger : Mår du dåligt ska du gå på AA men mår du bra ska du SPRINGA till AA. Jag fattade inte det där riktigt i min nynykterhet men nu förstår jag att mitt högmod sakta tar över och jag blir översäker på min förmåga att handskas med alkohol. Min sjukdom manipulerar mig så sakta men säkert sitter jag fast i misären igen. Helt plötsligt har jag glömt alla konsekvenser och mitt tidigare liv är helt bortplockat från minnesbanken. Jag börjar skylla på alla runt mig, jag gör själv inga fel, folk är dumma och jag slåss mot hela världen. Jag börjar ljuga igen, främst för mig själv men även för andra vilka med 100% visshet märker det utan att säga något. I det stadiet är det bara en fråga om tid innan jag sjunker ner i skiten igen.

Det syns inom AA, det syns här på forumet................när besöken och påminnelsen uteblir så kommer återfallet som ett brev på posten.

Jag vill inte glömma, jag vill inte tillbaka, jag vill inte ha tillbaka min misstro till andra och den sjuka misstänksamheten jag tidigare hade.

Jag vill ha ett rent och fräscht liv med respekt och tillit till andra. Jag vill leva ett liv idag.

Och jag får det om jag påminner mig och gör saker som är bra för mig och min nykterhet.

Profile picture for user mulletant

Tack Adde för dagens ord! För mig känns det som om påminnelse kan behövas också för anhöriga och vänner. Jag menar INTE att ta ansvar över/för... men att inte förvänta sig en delad lycklig gemenskap med alkohol som väsentlig ingrediens. Det är också att lämna och avstå något. Du läste säkert också tjejen som skrev häromdagen att hennes man inte fattar... han, och hon, vill att de ska kunna fortsätta dricka iskall rosé ur immiga glas, fnissa och tjuvröka. Bara inte tappa kontrollen.

För mig har kunskapen om "kidnappad hjärna" betytt mycket för insikten om vad alkoholism (och annat missbruk) är. Att det inte handlar om (avsknad av) karaktär utan om (åtminstone delvis) fysiologiska processer och genetik. Intressant ändå att många vårdproffs verkar omfatta ett perspektiv att även missbrukare ska kunna lära sig dricka måttligt. Kanske en (nödvändig?) anpassning till hela samhällets attityd att alkohol är en ovärderlig del av mänskligt välbefinnande. Den, på min ort mest sakkunniga (proffset) jag träffade i vintras förespråkade möjligheten till just en sån linje. Hon berättade också att hon ju själv gillar att dricka ett glas champagne och menade att det är inget jag ska avstå ifrån. Inget ont om denna person för övrigt.

Nu är det så att jag inte tycker det är festligt längre för min egen del. Jag har också vänner som jag under flera år följt med oro. När drickandet blir det viktigaste i umgänget blir jag fundersam. Att människor dricker och mår bra stör mig annars inte alls. Svårare verkar det vara för andra att acceptera att man inte dricker och mår bra - men det tror jag löser sig med tiden. / mt

Profile picture for user Adde

och ni medberoende följs åt genom hela sjukdomsförloppet och vi har precis samma förlopp i tillfrisknandet, möjligtvis i något annorlunda tempo.

Vi är så lika så vi kan vara tvillingar i vår sjukdom.

Tyvärr är kunskapen hos alla de jag träffat på olika beroendecentra fruktansvärt okunniga, jag måste nog säga att jag inte förstår hur de kan vara så förblindade. De allra flesta har varit proffesionella medberoende som gjort mer skada än nytta. Även jag har blivit bemött med kommentarer som " Du kan inte vara alkoholist för du har ju familj, rena kläder och jobb". Sicken sanslös okunskap, det är så tragiskt ! Hur många liv har inte såna människor förstört när man väl tagit sig över tröskeln för att söka hjälp !? Enhetschefen för beroendeenheten kommenterar mitt och hustruns liv (när hustrun ringt dit för att få hjälp för oss) : "Ni har familjeproblem och behöver gå till en familjeterapeut". Sådana kommentarer borde vara straffbara !!! Dessutom skapar det en hatfylld känsla för hur de kan sitta kvar och förstöra för andra som söker hjälp.

Visst är det också så att det är alkoholen som är den gemensamma nämnaren i många sällskap. Tar någon bort den delen rämnar oftast sällskapet om inte alla är villiga att ändra på sig vilket inte är så direkt vanligt ! I Sverige är min erfarenhet att det ska trugas till förbannelse precis lika som dessa förbannade lekledare runt midsommarstången !!!! Dansar jag inte grodorna så är jag onormal och ingen riktig svensk !! Precis lika med nubben/ölen/drinken/groggen !!!!
Jag har 2 unga vänninor som av olika anledningar valt att inte dricka, ingen har sjukdomen men har gjort det sunda valet i alla fall. När de är på "lokal" är de så trötta på tjatet så de känner sig tvingade att beställa alkoholfria drinkar fast de inte tycker om "kletet" som de ofta består av. Varför kan folk i Sverige inte respektera att man inte vill dricka ? På turistorter i Thailand ex vis blir man ofta uppskattad av servitriserna om man inte dricker alkohol och får ofta gillande kommentarer. I länder med mer blandad kultur och religion än här hemma så har jag aldrig blivit ifrågasatta för att jag inte dricker, det är mer naturligt där att folk har olika synsätt.

Enl alla undersökningar så minskar drickandet och folk är mer med på noterna när det gäller att begränsa drickande enl det koncept som vi har haft i långa tider i Sverige och som nu även studeras ivrigt av andra länder i Europa. Vad som verkar helt sjukt är att politiker i socialnämnderna inte alls hänger med i utvecklingen och numera även ger sprittillstånd till ICA för att kunna servera vin och öl i sina små "fastfood"butiker utanför entren !!! Varför i hela helvete ska jag ta ett glas vin när jag ska handla på ICA ?????????????? Javisst, jag handlar mer om jag är dragen men är det dit vi vill komma !? Lullande människor som köper sig sinnesro i butiken ?!

Vi måste nog kanske börjar uppfostra våra "folkvalda" lite bättre alternativt skicka dem på behandlingshem för nåt fel är det på dem.

Profile picture for user Lelas

Usch, vad tråkigt det är med den utbredda okunskapen om familjeproblematiken runt en alkoholist...

Ibland funderar jag på (och jag tror att jag har skrivit det någonstans på forumet, men minns inte var) hur många av samhällets bekymmer som skulle lösas, kanske inte till hundra procent men till stor del, om vi kom till rätta med alkoholismen. Trafikolyckor, sjukskrivningar, stressymptom (inte minst hos anhöriga), ökad användning av antidepressiva läkemedel, sömnsvårigheter, brottslighet både i form av att man gör dumheter på fyllan och av att man gör dumheter för att finansiera sitt missbruk.... Jag är ganska säker på att väldigt mycket av de problemen skulle lösa sig "av sig själv" om samhället i stort fick upp ögonen för hur beroende och medberoende fungerar. Eller, vad tror ni?

Men, jag måste bara säga också att behandlingshemmet som min man har varit inskriven på tar det här med medberoende på stort allvar. Jag har aldrig känt mig ovälkommen med mina frågor, och aldrig möts av attityden att det skulle vara något annat som är "fel" med mig och vår relation. Tvärtom - jag bjöds in att vara med en gång (heldag) i veckan medan han bodde där, och jag erbjuds en anhörigkurs som håller på i ett helt år med en träff i månaden (och där får jag höra att jag är välkommen att fortsätta längre om jag har det behovet, att jag själv styr över min process och hur länge jag hänger kvar där).

Så, det finns goda exempel också, Adde. :-)
Kram!
/H, tillfrisknande medberoende

PS. Hemmet? www.aleforshemmet.se DS.

Profile picture for user Adde

det så Lelas, min vän !!

Så är också fallet med Nämndemansgården där jag startade mitt nya liv !

Vad jag skjuter in mig på är i första hand den kommunala "vården" hos vår "beroendeenhet" i vår stad och i andra hand liknande institutioner i andra städer som jag tyvärr hör talas om. Ska man tro snacket hos alkisar och medberoende som jag träffat från norr till söder så är Stockholm och ett helt gäng med kommuner nere i Skåne mycket framstående i att snabbt ta hand om sina alkisfamiljer.

Vår kommun gör bara exakt så mycket som lagen tvingar dem till och inte ett dugg mer, gärna mindre. Några samtal, ev öppenvård, i stort sett aldrig behandlingshem på kommunens bekostnad och skulle de gå med på det så är det billigaste varianten och den kvaliteten kan vi nog alla gissa var den ligger.

För flera år sedan var AA's landsmöte i vår stad och som sig bör bjöds beroendepersonal och politiker in till info-möte dagen innan. Jag behöver inte säga att ingen kom, eller hur ? Beroendeenheten har tidigare stängts under semestertid och flyttats till grannstaden vilket medfört att polisen fått agera fyllechaffisar och det har ju självklart medfört protester från ordningsmakten. Jag har faktist inte orkat kolla hur det är i år....................!!

Maria Larsson instiftade en sk "morotspeng" för kommuner som snabbade upp sina rutiner vad gäller missbruksvård, de skulle alltså få mer pengar om de uppnådde frivilliga delmål. På den träffen med Maria var jag inte ensam om att opponera mig ! Det MÅSTE lagstiftas annars slingrar sig lokalpolitikerna för de kan inte det här. De måste tvingas att göra något.

Många stora företag har mycket bra rutiner för att sköta missbruksfrågor och det hänger nästan alltid på att det finns en drivande person inom företaget/organisationen som själv har erfarenhet av missbruk som driver det. Små företag klarar kanske inte kostnaden hur gärna de än vill och det är, vad jag vet, stört omöjligt att få någon typ av bidrag till en behandling(via företag alltså). Det HAR funnits företagsförsäkringar som täckte upp kostnaden ( Faktum är att det var så de första behandlingshemmen finansierades tidigare, därav max 28 dagar) jag vet inte om det finns längre. Jag vet i alla fall att jag som alkis och att jag haft lite trassel med ryggen är helt diskvalificierad för en sjukförsäkring !

En hel del företag har valt att låta personal genomgå olika riskbruksprogram som ex vis Prime For Life el likn och det är jättebra och det ger mycket bra resultat men .................det ÄR en sjukdom så varför är det så satans svårt att låta UTBILDAD, gärna stabila alkisar och anhöriga, få sköta detta så att alla får tillgång till omedelbar hjälp när så behövs. En proffesionell medberoende med många gånger egna olösta problem som ska hjälpa mig är jag inte betjänt av.

Regeringens missbruksutredare, Gerhard Larsson, är inne på den saken när han vill överföra missbruksvården till landstinget och till UTBILDAD personal. Självklart klagar soc folket eftersom de då blir av med icke liten summa pengar som överförs till landstingen och narkomanerna har synpunkter ur en helt annan synvinkel som jag inte är så kunnig i. Jag kommer inte ihåg källadressen till de synpunkterna men för den som är intresserad går det att börja läsa här : http://www.svenskabrukarforeningen.se/om Det kan finnas där :-)

HA, så mycket text det blev men jag är lite engagerad i det här !!!

Hur det än går i världen idag, val i Thailand = dokusåpan fortsätter, så tänker jag vara nykter hela dagen idag ! Så det så !!

Profile picture for user Berra

tycka att det vore urjobbigt om alkohol såldes i matvaruaffärerna.
Har inga problem att gå FÖRBI systembolaget för jag har ingen anledning att gå in där längre,är inte heller så förtjust i alkoholfria alternativ som finns där.
Men skulle alkoholen finnas på ICA VIVO COOP,hur skulle det gå?
Det skulle väl gå som när man släppte motboken fri.....konsumtionen skulle öka enormt.
Och JAG skulle ta en risk varje gång jag går o handlar mat.

Profile picture for user mulletant

gick ner sig snabbt och totalt när mellanölet kom till matbutiken och Servicestationens café. De personliga erfarenhetenas "bevisade sanningar" väger alltid tungt. Jag är alltså helt enig med er och helt oförstående till vin på ICA. Det är ju inte störra svårighet att gå till Systemet för den som har ärende. /mt

Profile picture for user Lisamari

Tack för mycket bra synpunkter och text.

Det är en fråga som är lätt att bli engagerad i, och det känns fint att du med din långa nykterhet och erfarenhet bakom dig gör det.
Tänker också vara nykter hela dagen :-)
Kram Lisamari

Profile picture for user Adde

ett yngre par å yrkets vägnar idag. Mycket trevliga.............men....

Mannen hade mer bråttom hem för att öppna en öl "och grilla lite" än att diskutera en av de största investeringar de nånsin har gjort i sitt unga liv.

Jag känner defintivt igen hans beteende. Det gör mig väldigt ledsen för de har nyss startat sitt liv tillsammans och jag ser ju vad som finns hos honom och jag kan inget göra.

Ibland är det väldigt obehagligt att se sin spegelbild.

Profile picture for user Tantflickan

Idag firar jag en månad som nykter. Hurra, det käns hur bra som helst! Och idag ska jag vara nykter.
Bra skrivet Adde. Jag är inne på forumet nästan varje dag och läser. Men jag skriver inte så ofta själv.
Tantflickan

Profile picture for user Adde

din månad !! Det är alltid lika glädjande att få gratta till tid !! Och idag ska jag också vara nykter !!

Profile picture for user Adde

hur bra jag har det !!

Lite krasslig rent kroppsligt men jag har ju en stabil nykterhet att stå på, en fördel som ger väldigt bra effekter även på kroppens motvilja mot att kvickna till.

Det finns bara fördelar med att inte dricka sprit ! Tänk att det tar nästan en hel livstid att fatta det ?!

Ha en nykter fredagkväll vänner och så hjälps vi åt att ta beslutet i morgon när vi vaknar !!

Profile picture for user mulletant

eftersom jag upplevt den tydligt och medvetet här på forumet vid två tillfällen. Första gången i vintras - förstod inte vad det var men personerna försvann från forumet. Nu har jag känt det igen och kunde bättre identifiera innebörden.
Vi behöver varandra vi människor. Påminner mig om Joharis fönster - en gammal modell som fortfarande är gångbar, uppenbarligen. Nu trädgårdsarbete! / mt

Profile picture for user Adde

kan Joharis fönster (http://sv.wikipedia.org/wiki/Joharif%C3%B6nster) vara tillämpbart men jag tror även att vi blir mer sensibla för små förändringar i kommunikationen, en förändring som bara vi inom "branschen" kan uppfatta. Små, små undanflykter eller pyttesmå lögner som hos vanliga inte skulle observeras alls känns för oss direkt obehagliga utan att vi ens kan sätta fingret på det.

Kan nog defintivt vara nåt att forska på !! Testa en termin på högskolan du :-)

Profile picture for user mulletant

för snart 10 år sen - men frestelsen att utforska verkligheten finns alltid där. Mer än en gång har jag tänkt att forumet skulle vara ett fantastiskt material.
Jag måste hastigt kolla in Johari när du stod till tjänst med länk. Det är nog de där fälten man inte själv är medveten om resp de helt obekanta som avslöjas. Och jag tror som du att det finns en särskild sensibilitet här. Inom vården talar man om förtrogenhetskunskap när t ex sjuksköterskor "ser" att det "är nåt" med en patient utan att de riktigt kan beskriva vad de ser. Då är man på expertnivå i yrket, Vi är väl experterna här. Vi kan ju vara stolta över det tycker jag trots att det ofta är ett tvivelaktigt "nöje":) Trevlig lördagskväll! / mt

Profile picture for user Adde

och att känna sig behövd, "att bli brukad av" som prästen Olle Carlsson uttrycker det är stort och viktigt för mig och jag antar även för andra.

Under en längre tid i familjelivet så har jag bara funnits, en självklarhet, som klockan på väggen. Det har skapat ett stort tomrum invärtes som är svårt att ta sig bort ifrån och jag skulle inte vilja kalla det självömkan för det här är nog lite annorlunda, en ensamhet i en folksamlng ungefär.

Jag är helt på det klara med att så här kan jag inte fortsätta, jag riskerar min nykterhet om det övergår i "tycka synd om" så på något sätt måste jag ta mig ur situationen. "Gå på möte" skulle AA-vänner säga, ja, skrika, men i nuläget är det nog inte rätt forum

Livet är inte alltid lätt och rättvist men det är skönt att få bli sedd ibland, inte bara vara en "möbel". Och en som ska fixa allt, svara på alla frågor, ordna med (framförallt) tekniska saker, det är märkligt hur lätt det är att slänga ur sig en fråga när jag är i närheten (lr sms!!) utan att tänka själv. Observera att jag verkligen trivs med att, om möjligt, få hjälpa människor och dela min erfarenhet, det är inte problemet, utan att jag vill bli sedd som en person i familjelivet och inte bara nåt som finns tillhands.

Jaja, ett litet sorgset inlägg från en gammal gnällig gubbe men kan det hjälpa nån att pussa på den som sitter närmast så är det värt det :-)

Profile picture for user Lelas

Kram! <3

Om inte annat så är du väldigt behövd här på forumet... Fast jag vet att det inte väger upp.

/H.

Profile picture for user viktoria

Har inget bra svar precis i detta nu...ska fundera lite på det du skriver. Men jag kan se dig.
Jag ser digfaktiskt tydligare då du, som i detta inlägg, berättar om hur du har det, än när du ger råd och stöd. Missförstå mig inte nu, din erfarenhet är guld värd här på forumet, säkert likväl som tekniker i hemmet ; ) Oftast tenderar ju rollen andra lägger på en att bli självuppfyllande profetia. Sen snurrar hjulet av sig själv. Vad händer om du inte är "hjälparen" ett tag? En fundering...<3

Profile picture for user Berra

.......blir jag när du Adde,öppnar din dörr o lättar ditt hjärta.
Att vara hjälpare eller ibland överfungerande....hm,jag tror inte du är ensam om den känslan.
Ibland har jag känt precis samma sak som du.Att det man gör blir så självklart så man blir nästan som osynlig,för även om alla ser så bekräftar de inte.
men vad gör man?
Ventilerar detta.
Det är viktigt.
Det är kanske viktigt att tänka på sej själv åxå.Att kanske säja nej ibland,att vårda sin egoism lite.

Profile picture for user mulletant

med dig av din ensamhet och längtan. Viktoria skriver så fint att du blir tydligare.... och det är väl så att vi människor blir helt synliga och verkliga först när vi visat "hela" vårt jag, också med den sårbarhet som finns i nuet. Jag hoppas och tror att du har tagit första steget till föändring i och med att du formulerat dig här. Jag tror, känner mig förvissad om att du vet hur du ska säga när du har gjort klart för dig själv vad du saknar och längtar efter. Det gör lite ont i mig när jag tänker på dig. Det är så sant som du skriver att varje människa (åtm de allra flesta) har en längtan att vara älskad och bli bekräftad i det.
Jag följde din uppmaning och pussade den närmaste. Tack för det goda rådet. En varm vänskapskram till dig i sommarnatten/ mt

Profile picture for user Berra

som man kan drabbas av,inre tomhet,ensamhet osv,kan åxå vara så att den kommer när man får kontakt med sina känslor.
det kan vara en känsla som härstammar från bakåt i tiden,barndomen tex.......

Profile picture for user Lisamari

Det finns ingenting som är så svårt som ensamhet i tvåsamhet, har jag någonstans läst. Jag håller med de tidigare inläggen och tycker också det är så fint att du skriver, blottar lite av ditt inre. Alla behöver synas och det är så lätt, att bara ta varandra för givet. Ibland behöver man också bli sedd/uppskattad mer än andra gånger.

Kan ju också vara så att du tömmer ut dig själv helt genom all hjälp du ger oss här på forumet.

Du är så viktig för mig och jag har sedan många år tillbaka fått sånt enormt stöd utav dig. Jag har även förundrats – hur du orkar, ge, ge och ge.

Jag har ibland funderat på om det kan vara så att vi tar mer än du orkar och att du glömmer dig själv.

Skickar alla fall en varm kram och tanke till dig och hoppas att du blir sedd där hemma idag, och att alla som tar dig för givet öppnar sina ögon.

Kram
Lisamari

Profile picture for user Berra

dej Adde för du var den förste jag mötte här på Forumet för 2 år sedan o din devis "en dag i taget" är inpräntat i mej som ett sigill eller en andlig tatuering......det ska du bara veta <3

Profile picture for user Adde

all omtanke ! Den värmer verkligen !

Jag känner inte att jag enbart ger här på forumet, jag får enormt mycket tillbaka av er som fyller på mina förråd. Ni hjälper mig att minnas och att jag ständigt måste hålla min förändring igång och jag lär mig mer än ni kan tro av att läsa era berättelser. Ni alla ger mig erfarenhet som jag har nytta och glädje av och som jag är tacksam för att få avnjuta och det tillsammans med er fast vi är i cyberrymden :-)

Den största lärdomen jag fått i min nykterhet är att jag faktiskt INTE är ensam OM jag ber om hjälp och tar emot den !! Men ibland är det svårt att böja på nacken och fråga.................

Och den lärdomen har väl bevisats nu genom era svar till mig när jag ber om lite stöd ?!

Jag bugar och tackar !!

Profile picture for user Berra

berättat för dina närmaste att du känner så här, Adde? För även om vi ibland lite till mans kan tycka att "de borde förstå" så är människor inga tankeläsare. Det är jätteviktigt att vi talar klartext med varandra för annars har man ju sämre chans att rätta till saker. Även hjälpsamma och kloka personer som ställer upp för sin omgivning behöver få känna sig sedda och få omtanke tillbaks. Det är så lätt att omgivningen glömmer det. Då får man påminna dem. Skickar en kram så här, för det är du absolut värd! /C

Profile picture for user Adde

Carlin !

Jag har idag varit och hyllat en gammal vän som fyller år, långt att åka för en kaffe kan tyckas men väl värt "besväret" !!

Jag har tidigare berättat om min riktigt första kris som nykter när min dotter blev våldtagen, känslorna åkte verkligen med en fasansfull hastighet i min hjärna och då fanns han där för stöd till mig. Jag åkte som en idiot genom vår stad, lätt gick det i hundra genom stadsgatorna på min väg till sjukhuset, jag resonerad kallt som så att jag kör ifrån snutarna om de försöker stoppa mig. Mitt i racet får jag den fina ide'n att ringa min vän, stadstrafik, hysterisk och fortkörning samt en telefon i ena handen !! Ingen lysande kombination men det gick vägen !!

När jag hämtat upp dottern och släppt av henne hos soc-jouren efter sjukhusbesöket så passade det precis med ett aa-möte. Skakig som jag var så visste jag att jag var tvungen att landa och hämta andan och få perspektiv på tillvaron. Av alla som var med på mötet var det en som frågade vid senare möten hur det var med dottern och hur jag mådde. En av ca 25 st.

Min vän däremot ringde regelbundet flera gånger per dag i början för att sakta trappa ner kontakten när han märkte att jag återvände till ett sundare, stabilare, liv. Det var han som lärde mig att ställa frågan och bara lyssna på svaret, svårare är det inte. Det är så viktigt att få prata av sig det som tynger, få ur sig skiten utan att nån kommer med förklaringar eller lösningar. Att bara ärligt lätta sitt hjärta.

Där och då fanns min vän som idag fyller år, han är defintivt värd en kram.

Som jag tidigare skrivit hade/har vi en enorm hjälp av våra grunder inom 12-stegsprogrammet, dottern har ju gått en ungdomsvecka, hustrun familjevecka och jag min primärbehandling OCH, inte att förglömma, vi har skött vår fortsatta "utbildning" inom AA och Al-anon. En utbildning som är pågående hela livet. Facit av den krisen blev att vi blev mycket mer nära varandra i den del av familjen som tillhör programmet än sonen som valt att ställa sig helt utanför. Vi kan "tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter" ( del av AA's 12e steg) och det ger en enorm frihet att veta att jag har detta stöd och kunskap.

Av en ren händelse så var vi lite bekanta med en familj som också blivit utsatt för våldsmannen och den familjen hade ingen grundtrygghet alls och blev väldigt trasiga, vi försökte erbjuda hjälp men de var inte alls medvetna om samtalets läkande gåva. Mannen i familjen var ju en RIKTIG man och såna pratar inte............! Och lite "roligt" i sammanhanget var att den samtalsterapi som vi tjatade oss till var så genuint okunnig så den avslutade vi efter 2 gånger då vi märkte att vi kunde mer än hon. Det är ju själva fan att det ska sitta sådana okunniga människor på såna viktiga poster !! Hur många liv förstör de ??

Hur som helst är jag väldigt glad över att jag är nykter och kan köra 30 mil för att dricka kaffe med en kompis på hans födelsedag !! Det är lycka det !!

Profile picture for user mr_pianoman

SR som för övrigt gör väldigt bra program om allt mellan himmel och jord hade för ett tag sen ett reportage om att det sitter så många hottentottar på samtalsterapi-poster. Och att det kan sluta väldigt illa om en trasig människa träffar "fel" terapeut utan utbildning i ämnet.

Profile picture for user mulletant

"ställa frågan och bara lyssna på svaret" är en svår konst hur lätt det än kan låta. Du har så rätt, så rätt Adde när du skriver att det viktiga är att få prata av sig det som tynger utan att nån kommer med förklaringar eller lösningar. Men ändå är den där lyssnaren så viktig!
Jag tror att både medmänniskor och terapeuter kan ha svårt att låta bli att "ge råd" - i bästa välmening. Ofta vill ju människor ha det också, "hur ska jag göra?, vad ska jag ta mig till?" Ett "fel" råd ger ju då anledning att åtminstone i tanken "skylla" på rådgivaren om det blev fel.
Men visst kan det vara rätt - nödvändigt t o m - ibland att ge tydliga råd. Ibland direkt livsavgörande. En del av forumets styrka (som jag ser det) är den rakhet som finns här, ofta får/hittar man svar med lite olika vinklingar men man får/måste själv välja sin väg.

Om SR=Sveriges radio så håller jag med om "väldigt bra program" - vet inte om jag hört det du P_m nämner. TV har också i program typ Uppdrag granskning visat hur många "humbugterapeuter" det finns. Även de som är formellt välutbildade kan ha stora brister i sin utövning. Det finns så många olika teorier och ideologier om vad som är "rätt" - både gällande missbruk och psykiatri och de flesta "konsumenter" är i de branscherna inte sakkunniga och dessutom sårbara. Och så ska man "passa ihop" också, vara rätt för att det ska bli ett möte.
Jag har oerhörd hjälp av kontakten hit och tror att jag börjar få en susning om likheten beroende-medberoende. Jag känner stor samhörighet till fler av er på beroendesidan och har stort stöd av att läsa era inlägg. Fastän jag har kloka o kunniga vänner är forumet oumbärligt!

I början av vår resa mot nykterhet (när den började "på riktigt" 6.12.2010) hade Mm kontakt med AA och jag med den kanske mest kunniga "missbrukarterapeuten" här på orten. Markant var att båda var misstänksamma mot varandras verksamheter...

Jag gratulerar er P_m & Lelas som har träffat kloka o kunniga terapeuter och behandlare för visst är det många som får hjälp även av professionella. Och så gratulerar jag mig som hittade hit, en plats där jag får formulera mig i lugn och ro när det passar mig och där det finns ett rikt utbud av andras kunskap och erfarenhet att ta del av och pröva på. Inte minst bra är möjligheten att gå tillbaka och ta del av sina egna tankar och andras respons - det gjorde jag igår. Nu bara krånglar skriveriet så nu sparar jag - och kopierar sen till min egen tråd för framtiden. / mt

Profile picture for user Adde

förmånen att få uppleva den fina sidan av sjukvården några dagar nu. Var inte så allvarligt som det befarades men däremot var det ett trevligt gäng med gubbar i salen !!

MEN : Alla tjatade om samma frågor : Röker du ? Har du rökt ? Snusar du ? Har du snusat ?

Till slut var jag bara tvungen att fråga : Frågar ni ALDRIG om alkohol, narkotika eller droger ?? "Ehhh, va, eee näe.......ska vi det tycker du ?" Ja, självklart tycker jag det !!

Varför är det så svårt för sjukvården att anpassa sig till samhället i övrigt och inse att många sjukdomar är ex vis direkt alkoholrelaterade ? För att inte tala om det smygande tablettmissbruket som inte luktar eller visar sig i form av rattfylla el likn.

Kunskap och information behövs !!

Ps Ingen känner igen mitt halssmycke i form av av AA's logga heller. Ok det är inte vanligt att känna igen det men nog tycker jag att sjukvårdsfolk borde veta vad det innebär. Nåja, pizzabagaren trodde att jag gjort lumpen på samma förband som han i Mellersta Östern !! Delta Force !! Ds

Profile picture for user Adde

jag tacksam för att jag är en nykter alkoholist. Och jag är tacksam för att jag lärt mig att hyfsat leva efter tolvstegsprogrammet efter bästa förmåga.

AA's 12 steg är ett levnadsprogram, det är bara första steget som handlar om alkohol, resten är ett enkelt sätt att leva. Det fanns en tid när jag bedömde folk efter hur de såg ut, var klädda, vilket språk de talade, kort sagt det de var som jag inte var. Invandrare, bögar och flator var otäcka och farliga eftersom jag inte visste bättre, jag var helt förblindad av min egen otillräcklighet. Allt som var, eller blev fel, var ju nån annans fel eftersom jag själv var felfri. I den dimma av av osunda åsikter som jag då levde i var det jag själv som tog mest skada, jag kände nånstans inom mig att det var fel sätt att leva. Och när de tankarna kom så gjorde jag som vanligt och försökte dränka dem med min kära alkohol. Det gick inte så bra.

Under min behandling upptäckte jag att jag inte var ett dugg bättre alkis än de som sov under broar eller i värsta lyxkåken, vi var alla så väldigt lika under våra täckmantlar. Och det mest fantastiska : Det fanns kärlek mellan oss alla som till det yttre var så olika. Just då var det alkoholen som var den gemensamma nämnaren men allteftersom min utveckling fortskred så såg jag fler och fler gemensamma beröringspunkter. Vi hade likartade funderingar över krämpor, familjer,framtiden, och föralldel även historien, utseendet, jobben, mm mm fastän vi kom från så skiftande förhållanden. När vi väl tordes öppna munnen och släppa ut det vi bar på så kom genast stöd och hjälp från andra. Och vilken kunskapsbank som uppdagades !! Bara för att jag lyssnade på andra ( men fatta hur enkelt det är : Att bara lyssna !!) så blev jag så mycket klokare och lugnare inombords. Ett helt nytt liv låg helt plötsligt framför mig !!

Jag började att varje morgon ta mitt beslut om att inte dricka och jag uppmuntrade min nya nyfikenhet på det nya livet. Så mycket spännande det fanns att upptäcka som jag tidigare bara slagit undan för det var okänt och därmed farligt. Jag började att gå emot mina rädslor på ett medvetet sätt och upptäckte att jag verkligen gillade det och jag började med att lära mig vara social efter ett liv med instängdhet och misstänksamhet. Allteftersom nykterheten blev mer stabil så blev mina steg ut i det okända mer och mer vågade och självklart gick jag på minor men det gav mig också erfarenhet och förståelse på hur saker och ting hänger ihop.

Jag försöker idag att ha ett så öppet sinnelag jag överhuvudtaget förmår men ibland tar nog beroendepersonen över och jag får lite småsurt rätta till den felaktiga ståndpunkten. Jag finner ett mycket stort nöje i att lära känna andra och få ta del av andras kunskap och jag försöker verkligen att försöka förstå deras synpunkter även om de inte stämmer överens med mina. Jag försöker innerligt att se likheterna hos oss.

Men hos en en sån stolle som gjorde allt fel i Oslo och på Utøya kan jag inte känna någon som helst likhet med. Inte heller hos hans gelikar.

Jag har verkligen försökt att förstå och känna kärlek för de vilsna människorna i dessa kretsar men det vill sig liksom inte.

Idag tror jag verkligen att kärlek mellan människor är så mycket större än allt annat och att om jag använder kärlek istället för hat så mår jag och min omgivning så mycket bättre.

Och det underlättar om jag inte tar första glaset.

Profile picture for user Adde

fantastisk eftermiddag har jag haft !!

Planen var att kvinnan jag beundrar och älskar rent platoniskt skulle luncha och umgås som de mycket goda vänner och kamrater vi är men som så ofta håller inte våra planer fullt ut :-)

Hon är nykter alkoholist men även fd medberoende och alla erfarenheter hon fått i missbruket utgör en guldgruva att ösa ur för mig som har halva hennes nykterhet. Hon delar om sitt liv helt osminkat och oförskönat, ibland väldigt rakt på, och jag lär mig och tar in så mycket jag kan och förmår. Vi kan prata om allt, och då menar jag ALLT, och det utan att rodna eller känna skuld och skam. Det sättet att öppna sig har hon en stor del i att jag lärt mig, hon är en mycket god lärarinna. Vi män har nog generellt svårare att prata om känsliga saker och jag var definirvt inget undantag !

Eftersom min egen relation med min fru inte är någon hit för närvarande så var det guld värt att få prata om hur min vän upplevt sina relationer som spökat. Min vän har ju själv upplevt hur det är att gå igenom menopausen och hur det är att helt plötsligt se att livet går mot ett avslut och att den "sista" förhoppningen om att göra något annat sakta försvinner med åldern. Jag är ju en novis på det området och får nog ta mycket skit oförskyllt och även en hel del befogat men det kommer så att säga lite oförhappandes. Att då få höra hur det varit för min vän, och för all del lite skvaller (anonymt!!) om hennes vänner och få förstå hur det kan vara är ju helt obetalbart !

Det här rör ju inte min nykterhet kan man tycka MEN om jag inte sätter gränser för hur jag ska agera och börjar fokusera utanför mig själv så har jag snart dragit på mig egna bekymmer och helt plötsligt sitter jag med flaskan igen. Jag måste tänka på mitt eget mående när livet gungar och se till att pyssla om min nykterhet, det är inte självklart att jag är nykter just idag. Jag fick direkt återkoppling på fel som jag gjort och en tillrättavisning på hur jag SKA agera och jag kan bara konstatera att hon har rätt och jag böjer ödmjukt på huvudet och tackar för tillrättavisningen :-)

Det är inte alla som har den stöttningen här i livet ! Jag är verkligen priviligerad som har en sån vän !! Och MYCKET stolt över det !!

Och ja, vår lunch blev det inget av med ! Kaffe, kaka och wienerbröd samt över 4 timmar tillsammans med mängder av kärlek och respekt på ett mycket fint och harmoniskt sätt är en eftermiddag att minnas och längta tillbaka till !! Tänk att 2 alkisar kan ha det så sanslöst bra tillsammans !

Ibland blir jag påmind om, och jag behöver påminnas ibland, hur bra jag har det som nykter alkoholist om jag gör det som krävs av mig. Jag hade ju aldrig fått träffa min vän om jag inte en gång i tiden gjorde valet att be om hjälp. Och om jag inte gör mitt val varje morgon så förlorar jag allt.

Så enkelt det är :-)

Profile picture for user mulletant

den vännen och att ni kan dela så viktiga sidor av livet. Riktigt nära vänner är ovärderliga och sällsynta.
När du skriver om menopaus (som du inte kan veta hur det är "från insidan" och dessutom upplevs olika av oss som vet) och livskrisen när man har framtiden bakom sig.... och hur viktigt det är att du sätter gränser för du ska agera och börjar fokusera utanför dig själv - för att inte riskera att börja dricka igen .... Då tänker jag på Jag, Du, Vi i den ordningen. Din hustru har ansvar att ta hand om sig och ansvar för sitt liv och välmående. Det där kanske ni har på grej alltihop, ni verkar ha gått igenom så mycket tillsammans. Men jag vet, av egen och andras erfarenhet hur många grynnor man ska ta sig runt - även utan alkoholens inblandning.
Jag önskar dig en riktigt härlig helg, att du själv känner dig sedd och uppskattad och att du "lyckas" bra i tillämpningen av de lärdomar du fick till kaffet!
Tack, tack, tack för att du delar med dig! Kram / mt

Profile picture for user Lisamari

Jag blev väldigt glad när jag läste din text, du har ju en förmåga att ösa kloka ord och värme över oss och det känns som om det är lätt att du glömmer dig själv mitt i allt.

Härligt med en sån fin relation och vänskap och jag är glad att du delar med dig.

Kram
Lisamari

Profile picture for user viktoria

När möten mellan människor någongång känns så som du beskriver nu, så tror jag alltid att jag är nära lösningen på frågan om meningen med livet. Hade också ett rörande möte häromdagen, fast med en (hittills) okänd kvinna. Det hon sa och det hon är kommer att ha stor betydelse för mig framöver. Tacksam är även jag...<3

Profile picture for user Adde

på AA's landsmöte under helgen och som vanligt blir jag så uppfylld av alla positiva och även tragiska delningar som kommer mig till del.

Jag upphör aldrig att förvånas över den öppenhet och kärlek som det faktist finns mellan människor fast media hela tiden verkar säga motsatsen. Varför pratas det aldrig om det positiva som finns i livet ? Alla på sådana här möten har ju en rätt så tragisk historia men deras blotta närvaro vittnar ju om att det går att vända den till något bra.

Jag gör ett litet olydigt etikettsbrott och talar om kvinnan som gjorde absolut störst intryck på mig denna helgen ( F'låt K men jag tror och hoppas att du tillåter ?!)

Att som ung, i realiteten ett barn, 16 år fyllda, fundera över om man kanske är alkoholist för att sen strula runt tills man fyller 23 och då besöka AA..........det skulle ingen behöva få uppleva.

Att sen kunna dela om sitt liv ca 10 år efteråt, mitt i karriären, med man och barn, snar till skratt och väldigt smittande positiv är så starkt gjort. ALLA skulle få lyssna på dig och få ta del av din erfarenhet !! Du berör mig mycket starkt. Tack igen för din delning !

En månad kvar till Gullbranna......lagom tid för att ha hunnit smälta allt jag hört denna helg !

Idag är jag en stolt nykter alkoholist !!

Profile picture for user Berra

Jag var här aktivt efter nyår o var nykter i tre månader. Trodde i min enfald att jag sedan skulle kunna dricka måttligt-...nä, klart jag inte kan.. Snälla säg vad jag ska göra, jag blir tokig på mig själv!! Har det skitjobbigt med mycket sorg när min mamma är på slutet o kommer dö av sin cancer, men jag tror att jag druckit ändå... fan, vad svårt det är- hjälp!!

Profile picture for user Berra

Ankan 42... be om hjälp & ta emot den.
En dag i taget mot lycka lugn & harmoni...
Kram från Mie.

Profile picture for user Berra

jag var nykter i 12 år o började sen dricka igen.
Faktum kvarstod-inte börja dricka igen!!!!

Profile picture for user Stigsdotter

mors liv i "rent" minne. Tag en dag i sänder och finns hos henne bara som du är utan att dricka, du vet ju att det egentligen inte blir bättre av alkoholen - inte blir sorgen mindre för att den, som vi tror, mjukas upp av vinet. Min mor gick också bort i cancer, för flera år sedan. Ibland tänker jag att alkohol bidrog till att hennes kropp blev sjuk. Ibland hjälper det mig att inte dricka själv men lika ofta glömmer jag bort det. Man får påminna sig och ta en dag i sänder. Kram!

Profile picture for user Adde

rörigt och ledsamt, så fungerar ett "vanligt" liv så som jag lever det nu. Tidigare var det väldigt lätt att lösa genom att hinka i sig tillräckligt mycket så att bekymren försvann..........ok...........tillfälligt åtminstone. Alkohol är ju ett giftigt lösningsmedel, det löser ju det mesta utom just problem.

Idag så måste jag se problemen precis som de är, jag har inga undanflykter att ta till. Ibland synes lösningen på problemen vara helt olösliga för mig och jag fattar inget och det är då jag påminner mig vilka kunskaper om livet jag fått genom 12-stegsprogrammet. Jag har ju faktiskt en bas att stå på och jag kan använda programmet i alla mina angelägenheter.

I veckan var jag på väg till ett event och hade en massa tid över bara sådär ! Ok, hungrig ? Ja ! McDonalds !! Händer inte så ofta men jag njuter trots allt av det !! Ser också att jag hinner med att gå på ett AA möte och kilar iväg på det, alltid kan jag , ja, hmmmmm, "fördriva" lite tid på ett möte. Dessutom är kaffet gratis :-)

Men så sitter då där en gravid kvinna med betydande drogfri-/nykterhet och gör en alldeles lysande delning !

Återigen häpnar jag över att få mig till livs just det som jag just då behöver som mest ! Hennes delning går rakt in i mitt hjärta och jag får påfyllnad av det som jag fn behöver mest : hopp och livstro. Hon berättar om hur hon i början av sin nykterhet medvetet väljer att lämna över svåra saker som hon inte förstår till sin högre makt för att få lite anstånd, andrum, och kunna lära sig att förstå vad som händer. Det är inte första gången det händer mig men jag blir lika förundrad varje gång ATT det händer, det är så härligt att vi är så lika varandra, att vi har så mycket att lära varandra. Och jag är speciellt glad över att jag sent omsider i livet har lärt mig att lyssna på andra.

Hennes delning var som ett kåseri med en mycket allvarlig underton och hade väl egentligen begreppet "djävla idioter" som en grundsats ! Jag känner igen mig i det på så vis att när alla runt mig verkar vara "djävla idioter" så är jag farligt ute i min nykterhet, jag skjuter ansvaret bort från mig och lägger det på dessa "djävla idioter". Enkelt, eller hur ?! När jag pekar med näven och ett pekfinger på någon stackars "djävla idiot" så pekar faktiskt 3 fingrar tillbaka på mig själv. Prova gärna !!
Det säger en hel del, eller hur ?!

Tack vare min aa-vän så har jag nu blivit påmind om att jag inte ska ta del av det som sker för jag förstår inte VAD som sker utan "bara" vara åskådare. Det är inte lätt men det är betydligt lättare än att ge sig in i något jag inte behärskar. Jag får lita till att det som sker för något gott med sig om jag har tålamod att vänta. Hennes ord väckte slumrande lärdomar som jag lärde i min nynykterhet och som jag inte haft användning för i det "vanliga" livet. Jag upptäcker till min förvåning att jag har kunskapen om hur jag ska vara men att jag inte riktigt lärt mig att använda den kunskapen fullt ut.

Den här kicken jag fått nu har påmint mig om vem jag är och varifrån jag kommer och att jag INTE får slarva med mitt mötesgående för då finns risken att jag börjar glömma. Och det har jag inte råd med.

Jag är inte religiös men jag har en tro på något starkare än mig själv så därför betyder den här dikten rätt mycket för mig :

FOTSTEG I SANDEN

En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. I skyn fick han se glimtar och scener ur sitt liv. För varje scen, noterade han att det var två par fotsteg i sanden; ett par tillhörde mannen och det andra Gud.

När den sista scenen ur hans liv visats för honom tittade han tillbaka på fotsetegen i sanden. Han såg då att många gånger fanns bara ett par fotsteg. Han noterade också att det var under hans jobbiga och ledsna tider i livet.

Detta bekymrade honom och han frågade Gud om det. "Gud, du har sagt att när jag beslutade att följa dej, skulle du gå med mej hela vägen. Men jag har sett att då jag har haft jobbiga tider i livet, finns där bara ett par fotsteg. Varför lämnade du mej när jag som bäst behövde dej?"

Gud svarade; "Mitt dyrbara, älskade barn, Jag har lovat att alltid vara med dej. Under de tider av lidande, då du bara ser ett par fotsteg, det är då jag bär dej."

Profile picture for user viktoria

Söndagskram till dig Adde, ja livet har sina svårigheter...nykterheten är ju inte lösningen på allt, däremot hjälper den ju oss att se verkligheten som den är, och att göra de rätta valen - alltid något...