..

en vän som gick ut i kylan igen som får mig att börja reflektera om jag verkligen gör allt rätt för mig själv idag.

MEN !!! Nu har jag tillbringat en lördag i sanslöst trevligt sällskap !! Ca 75 st nyktra alkisar och anhöriga i en skrattande och flamsande och kramande gemenskap !! Det är helt makalöst vad med skratt det finns inom en nykter alkis ! Vi har ju fått gåvan att kunna skratta med andra och åt oss själva och kommentarerna flyger fritt i luften. En kvinna som var med för första gången var så häpen att det kunde vara så frigjort och så fyllt med kärlek och glädje hos folk som levt under stundtals vidriga förhållanden. Många är de glädjetårar som fälldes under lördagen, glädje över att återse gamla vänner och glädje över att få hälsa nya medlemmar till vår förening. En del kan nog bli lite chockad över den ibland råa jargongen men allt sägs med kärlek och öppet sinnelag.

Jag längtar redan till höstmötet den 8e oktober då bla Gudrun Schyman är inbjuden att komma. Med all respekt för en dag i taget så finns det tammefan inget som helst som kan hindra mig från att åka på våra möten !! Så det så !!

att det är härligt !!! Kramkalas är det ! Du kanske skulle testa i oktober ?

till mig har tagit återfall efter en lång tid i nykter- och drogfriheten. När ska jag lära mig att ta signalerna på allvar och inte bara känna att folk beter sig konstigt eller skriver konstigt ?? Varför ska jag slå på mig själv och tycka att jag borde kunna ha gjort något, tecknen fanns ju där !?

En sak vet jag i alla fall : Jag blir ALDRIG fullärd i den här branschen. Det blir ett möte i kväll.

lite med mina möten och det känns att sinnesron sviker och att jag gärna vill ta till det jag är så bekant med : Att fly. Jag blir samtidigt så glad att jag känner och uppmärksammar att mina AAmöten fyller på mig med energi och att det på många sätt skapar en stabil plattform för den jag är idag. Ok, jag är väl inte så frekvent längre med att gå på AA men jag har hittat en nivå som fungerar för mig och jag är definitivt uppmärksam på att om mitt mående på något sätt vacklar så utökar jag mötesgåendet. Jag är livrädd att släppa min livlina och tro att jag är frisk nog att klara mig själv, jag har lärt mig numera att så inte är fallet. Jag behöver andra som förstår vem jag är och hur mina tankar går, precis som det är här på forumet, men jag vill ha och behöver ha den personliga kontakten och de härliga kramarna.

Jag ska på middag idag som min grabb anordnar pga födelsedag. Han har inte på något sätt velat vara med på övriga familjens resa till ett nyktert liv utan hela tiden förminskat och absolut inte velat se sin roll i missbrukarfamiljen. Således följer han schemat genom att som vuxet barn skaffa sig en alldeles egen beroendepersonlighet att ta hand om. De där 2 tillsammans blir ju inte riktigt bra eftersom båda förnekar sina sjukdomar. Så kontentan har blivit minimal kontakt på ett väldigt opersonligt plan. Dessutom kommer hennes familj som är precis så full av fördomar och föraktfullt beteende, exakt så som jag var i mitt tidigare liv. Det är jobbigt att känna igen sig själv och skämmas pga ett tidigare liv fast jag tycker att jag gjort det jag förmår med att städa ur mig själv och ändra mitt sätt att vara. Att sitta tillsammans med folk och inte kunna ha något gemensamt att prata om är inte kul. De vet dessutom att jag är alkoholist, med betoning på just ALKOHOLIST, inte nykter sådan utan en sån där otäck djävel som super. Och då blir det så pinsamt när de ska skåla och dricka vin för de har ingen aning om hur de ska behandla mig !! Jag brukar flina lite åt dem och då blir de ändå mer förvirrade, elakt ? Javisst men vad f-n de kan ju fråga om de känner sån osäkerhet. För att grabbens sambo ska vara på säkra sidan så ser hon till att han inte kan/får besöka oss ensam, inte vara med på festligheter på stan, inte tillbringa tid med oss annat än när det är absolut nödvändigt.

Vi har tagit ett steg tillbaka och låter de få leva sitt liv, grabben vet att vi finns den dagen han bestämmer sig för att be om hjälp, OM han gör det. Jag kan leva med det men vår dotter far väldigt illa av att inte ha en normal kontakt med sin bror. Hon har blivit tillsagd av sambon att inte ha så mycket kontakt med brorsan !!

Så kan det se ut i en missbrukarfamilj och då är vi ändå väldigt lyckligt lottade som har ett otroligt bra förhållande med dottern och att vi åtminstone kan prata med sonen utan glåpord.

Tja, det här blev ju ett litet gnälligt inlägg och det kan ju också vara bra på sätt och vis eftersom jag idag har fått insikten att det hjälper mig att få ur mig det som gnager så att det inte tar över hand och börjar styra mitt liv. För hur jag än vänder och snurrar på mitt sätt att se på mig själv så har jag i alla fall vetskapen om att just idag är jag nykter och tänker så förbli hela dagen !! Så hur det än är med upp-och nergångar så har jag ett sanslöst bra liv idag !!

Lelas

Så jobbigt... Men samtidigt: vad klok och insiktsfull du är!
Jag hoppas att din dag blir bra och att det känns tillräckligt bra att träffa släkten.

Kram!
/H.

vana

för ditt personliga inlägg.Mycket där som tål att funderas på.

sidorna i ditt liv. Det ger din klokhet en djupare dimension - kan inte förklara riktigt hur jag menar. Ledsamt med relationen till sonen och syskonen sinsemellan, det gör ont. Jag har samma erfarenhet med vuxna barn, att ibland kan man inte så mycket mer än finnas den dag de vänder sig till en.
Just nu kommer jag att tänka på en teori som definierar att hälsa är förmåga att älska sig själv och andra, förmåga att möta verkligheten och förmåga att finna en livsfilosofi. Ditt inlägg speglar allt detta. Tack än en gång, allt gott! / mt

Lisamari

Jag läste detta om och om igen. Jag har egentligen en fråga, men kände att det kanske var fel att fråga, men nu frågar jag allafall.

Växer man upp i en familj, med en alkoholiserad förälder, är det så då, att man kan ha, få, leta upp, någon att ta hand om, som vuxen? Jag menar helt sonika, att man letar upp en som har alkoholism tendenser. Även om man har haft kärleksfulla andra vuxna, i familjen, så absolut ingen dålig uppväxt med brist på kärlek?

Kort sagt, att man har ett behov av att ta hand om andra.

Lelas

Det är det fina, Lisamari, att man får fråga precis det man undrar. :-)

Och ja, det där är ett ganska vanligt mönster. Det finns säkert mycket att läsa om det i olika böcker och så, men just nu kommer jag inte på en enda...

Men det korta svaret på din korta fråga är: ja.

Kram!
/H.

Lisamari

Vad konstigt, jag satt och läste din tråd, kände riktigt maktlösheten med flickan som inte vill äta. Jag letade och letade efter något att skriva, då du inte kan förstå vad dina ord betydde häromdagen. Något klokt, någonting uppmuntrande. Men sudda ut, mina kramar och ord.

Sen har du i denna tråd svarat mig.

Kram Lelas

Lelas

Så är det när telepatin fungerar som den skall. :-)

Ja, det är jobbigt med lilltjejen (eller ja, hon är inte så liten, hon är snart 25). Fy tusan.

Kram själv! Hoppas att du kan sova gott inatt, så hörs vi mer framöver!
/H.

denial

hur är det adde?
upp o nergångar
hanteras bäst nykter
gärna med vänner
tror dessutom att det undermedvetna fungerar bättre
att det proccesas på rätt sätt
denial