Div åsikter eller...?

undrar hur många undersökningar som gjorts där man konstaterar samma fakta : Är jag alkoholberoende så är det helnyktert som gäller ! Och att de kommer fram till att nykterhetsgraden efter en viss tid är ungefär densamma efter en behandling hos alla, dvs ca en tredjedel helnyktra, ca en tredjedel tar ett återfall men rättar sen in sig i det nyktra ledet och den sista tredjedelen super ihjäl sig.

http://www.accentmagasin.se/forskning/helnykterhet-effektivast-mal-vid-…

försöka svara dig Strulan :
Nej jag visste inte om jag skulle lyckas. MEN.....när jag tog beslutet om att åka på behandling tog jag ett stort steg rakt ut i det okända och lämnade över mig helt till de som jag hoppades kunde hjälpa mig. Jag var rädd men samtidigt uppgiven för jag hade tömt alla alternativ jag då kunde tänka mig.
Det största hotet på slutet var att jag skulle förlora hela mitt liv med familj, hus, arbete. Men jag var också oerhört rädd för att lämna ut mitt tragiska liv som alkoholist med all skam och skuld som en sån bygger upp.
Många "vänner" försvann men jag fick nya inom AA. Första året skavde det rätt bra inom familjen trots att hustrun gjorde en familjevecka och dottern en ungdomsvecka. Sonen ville aldrig åka på nåt sånt :-( Vanan att lägga all skuld på mig försvann inte genom deras behandlingar och det var vi osams om i flera år efter, fokus låg fortfarande på alkoholisten fast jag var nykter. Jag såg då att jag utvecklades mycket fortare (tack vare 12-stegsprogrammet) i mitt nya nyktra liv än vad familjen gjorde. Rätt många år in i nykterheten ville hustrun skilja sig med motiveringen att jag hade sååååå många fel som fanns. Jag söp inte på det men fick PTSD och var 3 dagar från ett självmord. Det är några år sen nu och jag är hyfsat återställd.

För att återknyta lite till din första fråga : När jag gick till sängs första natten på behandlingshemmet så var jag oändligt tacksam för att jag vågade ta steget och kände mig så lugn och avslappnad och framförallt : Jag var färdig ! Jag var hemma ! Det var nog först då jag undermedvetet blev medveten om att jag skulle byta livsstil ! Jag har aldrig någonsin, varken före eller efter, sovit så gott som den natten !!!

Att göra valet att sluta dricka sitter långt inne men är, faktiskt, inte så svårt (häpp!!) när man har facit i handen. När jag skulle åka från behandlingen skickade min terapeut med mig följande ord :
"Varje morgon innan du kliver ur sängen så ska du ta ett beslut om att idag ska du inte dricka oavsett vad som än händer"
Så tar men en dag i taget och dagar blir till veckor...till månader...till år.....
Han hade så rätt !!

Välkommen till det nyktra livet !

försöker ge tillbaka av det som jag fick av "Di Gamle" som jag träffade i början, många riktiga veteraner !

Min första nyktra aa-födelsedag firade jag med att gå på ett aa-möte i internationella gruppen i Patong, Thailand. Där satt bla 2 gamla amerikanska gubbar, runt 80 år, som reste runt i Asien och besökte platser där de varit utstationerade som unga militärer. Båda hade en nykterhet på 40+ !! Och var oförskämt pigga och alerta !! Snacka om att jag fick en vitamininjektion av bästa sort !!

Efter det har jag mött ett gäng med oldtimers som berättat om sina misstag utefter vägen så att jag inte skulle göra om det som de gjort. Ett enkelt och billigt sätt att vårda min nykterhet : Lyssna !! Att lägga min vilja till handlingarna och ödmjukt göra som de gjort var en väldigt lätt väg för mig att få ett bra liv, misstagen var ju redan gjorda.

Idag är alkoholen inte en del av mitt liv men jag har lärt mig att jag inte får glömma vem jag är för då står återfallet på lur. Ett väldigt bra och enkelt sätt att påminna mig är att läsa här (finns alltid tillgängligt) och ibland skriva av mig om nåt skaver som jag inte får bort i huvudet.

Så häng på och gör det som är bra för din egen skull Strulan ! Du är den viktigaste personen i ditt liv !!

Kram !

afton....
Visst hände det väl i början av min alkiskarriär att jag söp på midsommarafton men senare så såg jag till att vara nykter då. Varför då ? Inte alls säker på det men förmodligen att jag skulle ryckas med och köra en "SSIB" (Sup Skallen I Bitar) och avslöja mitt rätta jag.

Jag kan inte undgå att se den den hårda trafiken till div "måste"platser på midsommar och jag undrar hur många liter alkohol varje bil innehåller och hur många som kör bakis, för att inte säga småfulla, dagen efter. Jag tycker det är otäckt att vara ute i trafiken dessa dagar.

Och hur många är det som efter denna supahelg "bestämmer" sig för att sluta helt med alkoholen ?? Och hur många lyckas hålla upp längre än 14 dagar ?? Jag har ju ett antal gånger efter en rejäl karatefylla bestämt att hålla upp och det har ju gått sisådär, värst har ju varit de tider då fyllan varit svår flera dagar i en följd. Kroppen har skrikit efter nåd och vila men jag har slagit dövörat till och kört på.

Idag känns dessa helger extra sköna eftersom jag inte behöver ha alkohol som en krycka i livet. Och självklart inte bara helger.... Mitt val att inte dricka är det bästa val jag någonsin gjort och jag vill inte på nåt sätt komma tillbaka till det gamla livet. Så därför tar jag inte det första glaset och njuter av mitt nyktra liv.

inte läst nån sån vetenskaplig undersökning men det ligger nog i sakens natur att antidepp fortfarande anses som icke beroendeframkallande hos många läkare och läkemedelsindustrin har inget som helst intresse av att undersöka det. Men fler och fler läkare börjar nu fundera över detta "legala" knark och den överförskrivning som sker av olika läkare. Antalet anmälningar till IVO har ökat men jag tror att det mest är det som kallas "narkotiska" preparat och där är inte ex vis vanlig "antidepp" än. Tyvärr. Jag bytte höftled för några år sen och fick ett recept på 2 olika morfinsorter utan nån som helst uppföljning på hur jag använde dem. Mängden preparat hade mycket väl räckt till en lyxsemester utomlands om jag sålt dem på torget.

Jag har flera bekanta som inte vågat möta sina känslor, den perioden i tillfrisknandet som jag upplevde som min största framgång och, faktiskt njutning, utan de har istället börjat blockera sitt känsloliv med piller och de tar sig inte ur det. Behandlingshemmet där jag var har också börjat skriva ut recept på piller, både sömntabletter och känslodödande, vilket gjort att de numera konverterar alkoholister till tablettberoende.

Att på riktigt få uppleva sina känslor utan sinnesförändrande medel är en ynnest som få "vanliga" personer inte riktigt förstår. Jag hade ju under så lång tid, 20-25 år, blockerat hela mitt känsloliv med alkoholens hjälp och det visade sig ju att det är en helt underbar värld utanför mitt trasiga tänk som bara är till för att avnjutas !

Sköt om dig och låt bli pillren !

svackor i livet är helt normalt men för mig som alkis är det ett litet varningstecken. Framförallt om jag gottar mig i "tyckasyndom"syndromet....inte bra. Det är helt ok om jag får ett sånt litet anfall och tycker synd om mig själv ett tag men jag får inte stanna i känslan för länge.

Likaså följer tappet av självkänslan med ner i "tyckasyndom'et" och det är för mig jobbigare. Under min aktiva tid var mitt självförtroende skyhögt men min självkänsla var mikroskopisk. Det var en rätt arbetsam tid med att börja tyck om mig själv och känna på riktigt att jag verkligen duger precis som jag är. Jag fick ju rådet att varje morgon stå naken (huuaa!!) framför spegeln och säga åt mig själv "Du duger precis som du är och är värd att älskas för din egen skull". Satan vad fånigt det kändes i början !!

Men det hjälpte !!

Jag har nu lärt mig att jag måste fylla på mitt må-bra-konto så jag inte tömmer min självkänsla och blir en förvirrad gammal alkis som inte vet vem jag är. Hur det än är runt mig så är jag ju den viktigaste personen i mitt liv, jag ska ju leva resten av mitt liv med mig själv, och jag måste ju tycka om den personen. Har jag den kärleken till mig själv så har jag också verktyg att hantera min alkoholism som ju defacto är rent skadlig för mig och den man älskar vill man ju inte skada.

Så ta hand om er och inse att ni är så viktiga för er egen skull.
Ge dig själv en klapp på axeln och säg att du är duktig !

blir jag bara så less på beroende och medberoendet att jag bara vill strunta i det helt.
Det känns verkligen som en "never ending story".
Nya kommer in här på forumet, jättebra tycker jag och de är så välkomna, men de har alltid samma frågor som har ställts i alla tider och får samma svar. Jag sorterar hårt numera när jag läser av den enkla anledningen att jag inte orkar tjata om samma saker i all oändlighet men vissa har avgjort rätt funderingar och inställningar och där försöker jag delge hur mitt liv sett ut tidigare. För det finns nämligen en väg ut från mörkret om jag gör det valet. Men det går inte att göra jobbet halvdant utan det måste finnas en ärlig önskan om att göra den förändring som behövs. Jag kan inte göra nån nykter men jag kan visa vägen så får man gå den själv.
Det är precis så AA (Minnesotamodellen) fungerar : Di Gamle berättar om sitt liv och jag har förmånen att få lyssna och lära av deras misstag. Det finns en anledning till att vi har 2 öron men bara en mun och det är för att vi ska kunna lyssna dubbelt så mycket som vi pratar.
Under min behandling fick jag lära mig detta av de andra alkisarna som var där och av terapeuterna som också hade samma erfarenheter, det gick inte att ljuga och slingra sig där, allt var redan använt. Helt plötsligt, ja jag vet inte riktigt hur det gick till, så fick jag en stor tillit till alla de som var där och senare inom AA (och även Al-Anon) och rent egoistiskt fattade jag att gör jag som de sagt så kommer mitt framtida liv att bli riktigt bra. Jag som så envetet trott att jag var universums mittpunkt fann att jag mådde så mycket bättre av att se på när andra stressade omkring. Och jag som hade haft noll tillit till andra ! Jag som hade haft en personlig sfär runt mig på minst 2 meter njuter idag av att kramas ! Att släppa en okänd nära mig är en otroligt stor framgång för mig !
Idag finns en mängd olika diagnosverktyg för att se om jag är alkis eller inte, nästan alla gjorda av folk som inte själva är beroende och det är ickeberoende som använder dem. För mig är diagnosen så enkel :
1) Får jag konsekvenser av mitt drickande?
2) Kan jag inte sluta när jag väl börjat ?
3) Gömmer jag min sprit ?
Fjanteriet med att supa socialt har förstört så fruktansvärt mycket, och framförallt gett så många trasiga familjer, så det är ett begrepp som avgjort ska sluta användas. Många medberoende är det som försvarar sin alkis med att "så farligt är det inte.....hen är ju snäll när hen är nykter" utan att inse att beroendet är en progressiv sjukdom som förvärras hela tiden. Tom när de börjar hitta gömda flaskor vägrar de inse..... Att få en medberoende att inse att de är lika sjuka som sin alkis är bland det svåraste som finns enl min erfarenhet. Att sen, om de öppnar ögonen lite, få dem att inse att även de behöver en behandling kan vara som att riva Mount Everest. MEN....bland det mest effektiva är att få en medberoende att göra en familjevecka INNAN alkisen tar sitt beslut är ofta en väldigt omvälvande upplevelse. För när den medberoende kommer hem så faller i stort sett alla argument som jag som alkis har i min verktygslåda är då kända av den numera tillfrisknande anhörige. Och det är många beroende som efter ett kort tag i motvinden tagit sig till behandling själv. Men många medberoende tror att problemet är löst genom att alkoholen är borta men deras egna situation hänger med hela livet om de inte gör något åt det. För mig som alkis är det inte svårt att se vilka som är medberoende eller beroende (även om de inte just för tillfället är påverkade) och det är mååååånga..... Hur frågar nån ? Enkelt : De är som en spegel av hur jag en gång var.

Från dag ett ute i "riktiga" livet efter behandlingen litade jag blint på Di Gamle. Jag hade behandlingsvänner som skulle "provdricka", "ta ett kontrollerat återfall", "bara dricka fredagar med frun".....inget fungerade och ett antal av dem söp ihjäl sig. Jag tog aldrig återfall även om det var obehagligt nära en gång och nästintill komiskt en gång (tänk ett par tiggande hundögon...) och allt beror på att jag litade på dem som gått före mig och det sparade mig mycken ångest och med all säkerhet mitt liv.

Idag har jag valt att leva nyktert och ta vara på den tid som jag har kvar. Och jag försöker vara snäll mot min kropp, även om jag ibland har svårt att fatta att jag inte är 30 längre, och göra bra saker för min egen skull för det är jag värd.

Ta hand om er och ta inte första glaset !

få häva ur mig lite ilska nu :-(
Jag fullkomligt hatar den typen av människa som ska vara typ lekledare eller bry sig om andra (för att ha kontroll???) och som bara anser att de är bäst på att ta hand om andra genom att tjata på dem att göra saker som jag själv inte tycker är ok.

Som att dricka alkohol.

Och att vara med på gruppfoton !!!

Nu träffade jag en som bara var tvungen att tjata på mig om att ta en lättöl till maten och jag sa att jag fördrar kaffe. Men se det gick inte in i hans lilla huvud. Det händer inte ofta men jag var tvungen att surna till, spänna ögonen i honom och säga att jag är vuxen nog att avgöra helt på egen hand vad jag ska äta/dricka. Han duckade och släppte ämnet.

Sen kom det där förbannade tillfället när han skulle ta ett gruppfoto och jag sa att jag inte ville vara med och karlj-en hämtar andan, jag spänner ögonen i honom igen, och han släpper ut andan och ger sig. Jag har tagit bort folk från fb bara för att jag är så less på dessa selfies med flinande nunor som bara ser korkade ut !!!!

Jag vet inte om jag har fel men det är mer sällsynt nu med tjatskallar som ska truga på mig alkohol ? ? Stämmer det ? Kan bolagets reklamsnuttar haft effekt ?

Jag kan reta mig på såna lekledare som tror sig stå över folks egna vilja och anser själva att de är väldigt driftiga ena som får folk att må bra. Och så är de bara små osäkra filurer som söker uppmärksamhet. Och att låta irriterande människor bygga bo i mitt huvud är inte bra för min sinnesro, det måste rensas !

Jag vill ha min nykterhet ifred och inte låta nån tafsare störa den därför ser jag till att rensa huvudet ibland.

Och nu är jag klar med det :-))

är A och O för mig att inte bygga upp en röra i skallen som bara tar plats. Det måste rensas.

Av olika anledningar kommer jag att tänka på olika sätt att få alkoholister att vända på sitt liv. Nåt sätt är väl inte rekommendera men har bevisligen fungerat :-))

Vänner till en svårt alkoholiserad man bestämde sig för att ge honom en chans. De köpte helt sonika ett gäng helrör vodka och skänkte till honom. Och han tog ju tacksamt emot dem. När spriten var slut så var även alkisen slut, ja, inte död, men närapå !! Ångesten sprutade ur öronen på honom och han var verkligen villig att lyssna på sina vänner som samtliga är nyktra alkoholister. Så efter avgiftning så blev det behandling och han fick ett fint liv tills han avled av naturliga orsaker.

En familj tog kontakt med en erfaren terapeut, en nykter alkoholist, och de konfronterade mannen en kväll direkt när han kom hem från jobbet och inte hunnit dra i sig så mycket. Han berättade efteråt att bara skammen att vara tvingad att helt öppet prata om sin sjukdom, och då dessutom med en utomstående, gjorde att han insåg allvaret och gick med på behandling. Konfrontation fungerar bra men det bör vara med minst en nykter alkis som vet hur det känns.

En något udda grej var familjen som satt runt köksbordet och gjorde en omröstning om alkisen skulle få vara kvar i hemmet. Samtliga röstade på att han skulle flytta. Han tog in på behandling och det har gått jättebra för honom ! Och familjen !

Det som satte störst spår i mitt sinne var när terapeuterna under behandlingen bestämde sig för att knäcka en motsträvig akis. Båda behandlingsavdelningarna samlades i salen och han fick sitta ensam vid rummets kortände.
Sen triggade terapeuterna honom med allsköns pinsamma frågor och de ökade takten tills han bröt ihop och bara satt och skakade, det var väldigt obehagligt att se det. Dagen efter var han en helt annan människa som utstrålade ett lugn som gjorde mig avundsjuk !! Han hade sannerligen tömt sin ryggsäck ! Det som tog några dagar/veckor för oss andra gick han igenom på några timmar ! Han är en mycket fin och behaglig man idag.

Jag själv sökte hjälp ett antal gånger under en 10-årsperiod utan att hitta nån som kunde det här med beroende. Början till slutet kom när dåvarande frun ställde ultimatum och jag insåg att jag skulle förlora familj, hus och jobb. Jag kunde ta min parkbänk, soffan i vardagsrummet, och flytta ut i parken. Men det tog ändå nästan ett halvår med kontakter med soc-kärringar som inte begrep ett dugg innan jag konstaterade att jag själv var tvungen att fixa en behandling. Jag var iaf så lyckligt lottad då så jag hade avslutat ett jobb med bra resultat så jag kunde ta av egna medel och dra iväg. Då visste jag ju inte hur vi alkisar fungerar men jag gjorde som andra som ska in på behandling : Jag sköt på det nån vecka med ett antal knepiga undanflykter :-)) Jag hade ju bokat dag men flyttade fram det :-))
Och det är inte ovanligt, vi måste mogna ordentligt !! Så kom då dagen före den "riktiga" dagen och jag drack upp allt som var mitt och tömde alla gömställen med tomglas och burkar. Tidigt på morgonen, jag måste ju ha blåst illrött då ??, åkte jag till glas/burkinsamlingen och slängde allt och tuffade på mot behandlingen och mådde fruktansvärt illa.
När jag hade nån mil kvar såg jag en poliskontroll där de verkade stoppa alla för blåskoll ! Jag hann lägga upp en strategi på hur jag skulle agera och kom överens med mig själv att be dem skjutsa mig sista biten :-)) Men de vinkade förbi mig !!!
Sista prövningen kom vid avtagsvägen till behandlingen. Där fanns utrymme att göra en u-sväng och åka hemåt igen.
Vilken sjuk tanke men alkishjärnan ÄR sjuk !!
Efter koll hos sjuksyrran med bla alkokoll (ja, jag var nykter !!!) så kom jag till avdelningen, fick en sen lunch, landade och senare så slocknade jag fullständigt i sängen.
Jag var äntligen färdig och hade kommit hem !! Jag har aldrig sovit så skönt som då !

Jag har många gånger undrat över hur jag orkade jobba, supa, sova i så många år ? Och hur jag orkade slåss mot oförstående, okunniga, soc-kärringar för att sen kunna göra ett eget val. Idag kan jag inte på nåt sätt komma på vad som drev mig. Jag är inte religiös utan det är min egna kraft som fört mig framåt och för det är jag evigt tacksam.

Med facit i handen så är den viktigaste "framgångsfaktorn" för min nykterhet att jag gjorde valet att förändra mitt liv, jag hade sannerligen en ärlig önskan om nykterhet. Och det är så otroligt skönt att slippa tvånget att dricka, jag styr mitt liv själv nu.

Ta hand om er och ta inte första glaset !!

blir besöken många på forumet. Jag vet inte riktigt varför men det speglar väl livet som pågår antar jag.
Nu när jag läser runt, tack alla för att ni delar av er med er kunskap, så får det mina snurriga tankar att snurra än fortare. Och det blir alltid till det bättre om jag får grejer att fundera på !

Vad har tex gjort att just jag har "blivit" nykter och inte andra ? Inte första gången jag undrat över det och hittar jag svaret kommer jag att bli miljonär !!

Kan det vara så enkelt som att svaret, lösningen, ligger på andra sidan rädslan ?

Om jag går emot mina rädslor så hittar jag alltid lösningar och ofta väldigt bra sådana. Definitivt var det så med mitt drickande som är så skamfullt och belagt med så mycket skuld så jag kunde ju inte i min vildaste fantasi tänka mig att prata med någon om det. En våldsam rädsla för att nån skulle komma på mig ( men HALLÅ !!!! alla visste ju redan !!) och ta bort den enda tröst jag kände till. Men samtidigt så har ju jag varit en fatalist före, under och efter ( inte alla som haft 3 liv :-))) ) mitt akuta sjukdomstillstånd och gjort (gör ff) vilda chansningar i livet med mycket varierande resultat.
Men om jag släpper kontrollen och bara åker med så får jag också belöningar, det som sker det sker....

Jag är pensionär nu och har lyckan att kunna spendera lite pengar på resor, åtminstone nåt år till, och i början kändes det lite konstigt att resa ensam fast jag är hyfsat resvan men då med en partner. Men genom att inte fundera så mycket över valen eller hur det ska ske så har jag haft riktigt bra resor, förutom en dårå..., och det har gett mig så mycket nya erfarenheter. Och alla nya intryck får mig att må bra och gör att jag inte fastnar i bekvämligheten som rädslan gärna vill binda mig vid.

Att ta bort den kompis som alkoholen var under så många år var verkligen förknippad med rädsla : Hur skulle jag överleva, vad skulle jag göra utan, vad skulle andra tänka, hur skulle jag klara alla tankar som får fritt spelrum i en hjärna som helt plötsligt blir ren.....frågorna hopade sig men jag hade sjunkit så lågt så alternativet var dårhus eller bårhus. När jag väl fattade det så var rädslan lätt överkomlig och jag fann min lösning.

Att fundera för länge över nästa steg gör ofta att man blir ståendes på ett ben.

Och att veta om ett beslut är bra eller dåligt vet man först efteråt men det viktigaste är att ta ett beslut !

Och mitt beslut att välja ett nyktert liv var helt ok för min egen skull !!

skrev jag om i en annan tråd nyss.

Tillit kan också betyda glädje, sann och äkta glädje !

Jag har kontakt med en kvinna som också var med här på forumet i tidernas begynnelse och satt fast i ett svårt medberoende. Hon tog sig ur det och hade några riktigt bra år innan hon blev sjuk igen, också i medberoende men inte alkohol/droger denna gången. Hon hamnade djupare ner än första gången och blev helt apatisk för egen del.

Jag kunde hjälpa lite ifrån den absoluta början för många år sen och hon kunde hjälpa mig när jag rasade ihop pga skilsmässan. Man kan nog säga att vi byggde upp en tillit till varandra som jag ser det. Nu har jag försökt puffa henne lite uppåt framåt men jag har ju ingen egen erfarenhet av just denna typen av sjukdom så det blir ju en aning tafatt.

Jag har åkt och hälsat på några gånger och det har funkat bra och nu till den stora glädjen !!! Vi kommer att träffas i Stockholm under Prideparaden och ta en fika tillsammans !! Ett gigantisk framsteg för henne för det har varit helt omöjligt för henne att åka bort från hemstaden på en del år !!

För mig är det ren och skär lycka att få se henne igen och få uppleva att hon är på bättringsvägen !!

Jag behöver verkligen känna att det går bra för folk så jag har nog inte blivit helt avtrubbad !!!

hur länge jag varit nykter så pågår livet utan att jag styr eller vill/kan lägga mig i.

Just nu händer saker i min närhet som jag omöjligen kan påverka fast hela mitt inre skriker NEEEJJJ!!! Jag vet ju att jag ska acceptera det jag inte kan förändra men ibland är det riktigt riktigt svårt ! Skeendet nu gör mig bara ledsen och hade det varit förr i tiden så hade jag supit mig medvetslös men idag måste jag möta verkligheten och se till att hantera det på bästa möjliga sätt. Jag gör en liten fuskis och reser bort några dagar för att få lite distans, inte bara via antal mil utan även själsligt, kanske kan jag se allt ur en annan vinkel när jag kommer hem ? Jag vet ju att om jag gör bra saker för min egen skull så förändras mitt liv till det bättre.

I förrgår pratade jag med en aa-kompis som jag besökte förra året och kontakten har, av olika skäl, varit i stort sett obefintlig sen dess. Och jag fick en väldigt obehaglig magkänsla : Inte på grund av alkohol utan gamla minnen från min dementa mamma. Han hade uppenbarligen glömt bort vår träff, vad vi pratade om och jag kände att min gamla rädsla växte från mitt inre. Allt stämde in på när mamma gick in i sin demenssjukdom. Vet faktiskt inte vad som är värst : En aktiv alkis eller en kär vän/släkting som försvinner in i demensens värld ? Båda sjukdomarna är ju förvillande lika varandra med skillnaden att alkoholismen är fullt ut behandlingsbar om jag väljer att inte dricka.

Just nu är jag lite småsur för att jag inte får tag i 40-talskläder så jag kan åka till 40-talshelgen i Helsingborg !!! Men jag får se fram emot min alldeles egna resa istället !!

Ta hand om er, välj livet, och ta inte första glaset !

...vet inte om jag upprepar mig, gör jag säkert........men jag blev påmind av en låt på radion under veckan : Efter plugget med Factory !!

Ung och dum och trodde att när skolan var slut så kunde jag bestämma mitt liv själv ! Så jävla fel jag hade !!!
Efter ett helt liv som inlåst med arbete, ansvar, ungar, ekonomi, alkoholberoende.......så klev jag över tröskeln till pensionärslivet, ett nyktert sådant !!, och har lyckan att äntligen få känna ett liv i frihet !! Och få känna att jag bara har mig själv att ansvara för ! Åka var jag vill, äta när jag vill, och än så länge kunna röra mig som jag vill.

Trots mitt missbruk så har min kropp klarat sig rätt bra, ålderskrämpor ja !, men inte värre än att jag är hyfsat mobil. Tack vare att jag nu får uppleva detta så är alkoholspöket på avstånd men jag liksom alla andra alkisar är inte jag längre än en armlängd från spriten. Men jag vill ju inte förstöra detta fria liv med en sup eller hundra som ju blir resultatet av första glaset.

Att få tuffa omkring i Sverige och uppleva vårt vackra land utan stress, bo på vackra platser, få uppleva otroligt häftiga byggnadsverk, ta en tripp utomlands, ja då känns nykterheten verkligen som en gåva ! Även om det var en lång och stundtals smärtsam väg dit.

Friheten från det fängelse som alkoholen innebär är så oerhört mycket värt !

Ta inte första glaset så får ni också uppleva det !

skulle jag aldrig någonsin vara i närheten av nåt som ibland kallas "planerat snedsteg/återfall". Jag kan bara se att alkoholen har manipulerat mig till att dricka igen. Har jag lyckats lämna supandet bakom mig så vill jag inte på nåt sätt riskera att gå bakåt igen, därför påminner jag mig om hur det en gång var. Att, som alkoholist, hålla på och lura mig själv med idiotuttrycket "kontrollerat drickande" är bara så fel det kan bli. Det är enbart ett sätt att ljuga för mig själv att jag klarar att dricka alkohol igen precis som att jag helt plötsligt blivit frisk igen.

Utav alla jag träffat så vet jag 2 som försökt gå tillbaka till det stadie som de en gång befann sig i när de var unga och livet lekte. En har dött av alkoholrelaterade skador den andre har jag tappat kontakten med. Jag tycker att det räcker med att läsa runt här på forumet och se alla de som hyser en förhoppning om att kunna dricka kontrollerat. Det går sådär för dem.

Och jag förstår inte varför jag skulle vara avundsjuk på de som dricker ? Jag har ju alla fördelar som finns iom att jag inte dricker !! Kroppen mår bra, hjärnan fungerar hyfsat bra, jag kan göra nästan vad jag vill, jag har pengar över, jag kommer ihåg vad jag sa igår, jag kan njuta av nya saker med alla mina sinnen ! Jag har ännu inte ångrat att jag var nykter igår !!

Jag fick en sån där underbar reminder när Dee beskrev hur det var att få ner första klunken sprit på morgonen !! Bara känslan av att slippa tvinga ner första supen utan att den studsade i magen och kom upp igen genom både mun och näsa är så otroligt skön !! En bra sak att påminna mig om !! Idag är det en dålig start om frukostmackan är en aning torr :-)) Det är skillnad det !

Den som propagerar att alkisar kan lära sig att dricka "socialt" (vilket korkat uttryck!!!) har inte en susning om vår sjukdom !!

Och det är inte fråga om att "våga" dricka igen....det är långsiktigt process som alkoholen jobbar med i din hjärna för att återigen ta makten över dig. Alkoholen ÄR listig, falsk och stark ! Jag kallar det för ett återfall.

Köp en glass, njut i solen och tänk på hur bra du har det idag !

Kram !!

jag har slut på de små (visitkortsformatet) "reklamkorten" och skulle vilja ha ett gäng till. Kul om du kan ombesörja det !! Magnus har mina riktiga uppgifter. Tack på förhand !

sent men TACK Li-Lo !!!

Idag blev det en sån där väldigt sällsynt dag då jag liiiite, men bara liiiite.... kan ångra att jag inte dricker.
Efter att ha haft ett prat med en yngre sak av det manliga (?) könet som är totalt borta i huvudet, nej det är ingen diagnos, utan är bara sällsynt arrogant och bara har jag..jag...jag i skallen plus ett obegränsat bankkonto (går det hand i hand verkligen???)

Skulle ha varit ett stort skäl till att supa skallen i bitar tidigare i livet och liksom bara dränka typen i sprit. Jag får inte bort honom ur skallen och harmas väldeliga, vilket naturligtvis bara gör det sämre för mig. Och utsikten att han dyker upp i skallen tillsammans med bakfylleångesten skrämmer ju !! Så pass mycket att jag väljer att inte dricka.

Jag har ju haft lyckan att få vara på den nyktra sidan av livet ett tag och jag kan ju tycka att jag borde ha lärt mig alla fällor vid det här laget men icke så. Det kommer nya fällor, inte så ofta numera, och jag tackar 12-stegsprogrammet för att jag har en stabil grund att stå på. Jag har fått verktygen till ett nyktert liv och jag får se till att använda dem efter bästa förmåga.

Det är som jag skrivit ett antal gånger : Oavsett längd på nykterhet så har vi alla samma avstånd till återfallet = En armlängd !
Jag får inte glömma vilken sjukdom jag har för då kommer allt att rasa ! Att påminna mig är så viktigt dessa dagar då det går lite snett.
Det är helt och hållet mitt ansvar att leva ett nyktert liv och jag gör det enbart för min egen skull.

En dag i taget och inte ta det första glaset är ett helt ok recept för ett bra, nyktert, liv !

var jag på en föreläsning av Gerard Larsson när han nyligen hade presenterat sin missbruksutredning. Jag tyckte då att det var intressanta saker han kom med men redan då reagerade jag starkt på hans förslag om läkemedelsassisterad behandling :-(
Och det går ju tvärs emot hans egna ord där han varnar för att läkemedelsberoendet ökar.
Läkemedelsindustrin låg i startgroparna och började sälja sina hemska preparat praktiskt taget omgående och började förstöra ännu fler människor som i sin förtvivlan greppade efter varje halmstrå. Behandlingshemmet jag gjorde min behandling på, helt enligt 12-stegsmodellen, "tillverkar" idag läkemedelsberoende istället för nyktra alkoholister. Det är så tragiskt.

http://www.accentmagasin.se/missbruk/beroendelakaren-det-ar-en-bedrovli…

känner jag mig så otroligt hopplös när det gäller vår situation, vi som är beroende och medberoende.
Vi följs åt i sjukdomens upp- och nergångar och jag vågar påstå att båda sidor har det lika jävligt med livet.
Dock är min erfarenhet att det är betydligt svårare att få medberoende att inse att även de har en sjukdom som de själva kan påverka. Och det blir inte bättre av att sk förståsigpåare hela tiden hävdar att medberoende inte är en diagnos :-(( Vem i hel-te tror de att de hjälper med sådana uttalanden ???

När Maria Larsson var folkhälsominister släppte hon 50 mille till kommunerna för att de skulle komma igång med aktiv hjälp för barn/vuxna som satt fast i dysfunktionella familjer. Vi var många som då krävde att pengarna skulle öronmärkas men så skedde inte och alltså försvann stålarna in i kommunernas svarta hål. Efter henne kom Morgon Johansson med mer pengar utan vettig styrning.

Nånstans på vägen lagstiftades det om att kommunerna ska sätta upp en typ av kontaktcenter där anhöriga ska kunna söka hjälp. Jag vet inte hur det fungerar i andra kommuner men i min är det en ren katastrof. Det som normalt sett skulle vara en avdelning med gigantisk kö för att komma in sitter idag personalen och pillar sig i naveln just pga den usla kunskapen. De har tex ingen hjälp för barn i missbrukshem. Som faktiskt var ett av skälen till att sätta upp dessa kontaktcenter. Motivet ? "Det är svårt att hitta barnen" !!! Det är tex inte ok att säga åt en hjälpsökande att "försök få din alkis att bara dricka ett glas vin till maten" !

I en beroendefamilj blir det onormala det normala, alla i familjen växer in i det. Vi som tagit/fått behandling och fått ett nytt liv ser genast hur det står till i en familj men det är oerhört svårt att närma sig problemet för de anhöriga sluter genast upp och försvarar "sin" alkis. Men jag tror på att information på bred front om hur ett beroende/medberoende ser ut och hur familjen fungerar skulle vara enormt värdefullt för alla ! Inte minst, självklart, rent personligt för de berörda men även rent ekonomiskt för samhället.

Alkoholindustrin är, för att ta till en parafras, "listig, falsk och stark". De ligger bakom många "vetenskapliga" undersökningar om att alkohol är bra och läser man bara en aning kritiskt så hittar man snart luckorna. De hittar på olika sätt att marknadsföra som exvis alkoglass. Eller som i Asien (där folk inte tål lika mycket som vi nordbor) saluföra mindre flaskor. Eller som nu att de hittat en politiker som tycker att det är en lysande idé att bolaget har öppet på söndagar.

Jag har försett alkoholindustrin med så mycket pengar under mitt aktiva liv så det borde räcka till en stor pension för deras högsta chefer !!! Jag läser nu att drickandet räknat i ren alkohol sjunker i Sverige men jag kan inte se hur det är med beroendet ? Ökar tablettberoendet i motsvarande takt ? Såna undersökningar är inte politiskt korrekta.....

Allt ovanstående bara för att jag läste denna artikel : https://www.alkoholochnarkotika.se/alkohol/anhoriga-i-stort-behov-av-st…

Inte bra för mig att gå igång på men det är svårt att låta bli. Jag puffar gärna för kommunikatören på Ersta Vändpunkten och hans kommentar i artikeln.

Idag ska jag vara nykter.....

på forumet och påminns om hur jag fick rådet att förändra mig själv och mina beteenden.
Och det gjorde jag.
Bytte plats vid frukostbordet, läste tidningen bakifrån och framåt, körde andra vägar än jag brukar, tog en annan plats framför tv'n, ändrade så mycket så det blev en aning smålöjligt till slut.....MEN...det hjälpte till att få mig att lägga om vanorna jag haft så länge !

I början av min alkiskarriär var det såååå skönt att slappna av med en virre eller starköl på fredagen eller efter jobb, det lade definitivt grunden för mitt missbruk. Och jag var så uppmärksam på det när jag gick in i nykterheten, jag måste ju självklart ändra även på det beteendet ! Att "slappna av" med alkoholfri öl skulle avgjort väcka min gamla ovana och göra mig till en alkis på väg mot ett återfall.

Jag tar aldrig någonsin "alkoholfritt" vin eller öl för jag vet inte vad som drar igång i mitt inre då !! Jag har haft alkisvänner som återvänt till eländet efter ett glas och jag vill inte riskera min nykterhet för en sån skitsak. Det finns så mycket annat gott att dricka och jag behöver inte återgå till gamla vanor för att belöna mig efter en jobbig dag.

Tack för att ni påminner mig !

glömde du mig ?

Ullabulla för de fina orden <3

jag nån gång skulle förstå mig på hur min hjärna fungerar och hur den på nåt konstigt vis går egna vägar så ska jag skriva en bok och bli miljonär.

Nu blev jag påmind om en tragisk händelse för 6 år sen då en fin vän i gemenskapen helt plötsligt dog. Jag vet inte orsaken men det var under en resa i lyckans tecken när kroppen gav upp. Inte pga ålder utan för att den kanske, KANSKE, var utsliten efter ett liv med droger och alkohol. Hon var en pigg och kul liten varelse som verkligen slogs för sin nykterhet men inte nådde riktigt ända fram.

Och jag saknar henne väldigt mycket !

Kanske är det så att min hjärna tycker att jag behöver en påminnelse om att leva just idag ? Att inte ta det första glaset ? Och att göra bra saker för min egen skull !

Påminnelsen jag fick stämmer verkligen till eftertanke.

Ta hand om er och lev väl !!

är ju numera fritidsforskare och har turen, trots mitt gamla destruktiva liv, att kunna åka omkring och se vårt vackra land även under hösten. Pensionärslönen räcker ännu ett år till att spendera på det jag vill, åtminstone nästan ! Och jag försöker verkligen att göra saker som är bra för min egen skull och samla minnen att plocka fram när jag inte längre tar mig nånstans.
Jag är så glad att jag valt ett nyktert liv så jag kan ta in allt med alla mina sinnen och förundras över att det finns så mycket att upptäcka som jag inte hade en susning om ! Jag försöker välja övernattning på ställen som ligger utanför allfarvägarna och de är utan undantag en höjdare ! Bra mycket bättre, och ofta mycket billigare, än de stora kedjornas utbud.
Och inte minst : Alkohol finns inte alls i sammanhanget för folk som tar in där njuter liksom jag av den naturella upplevelsen ! Det finns inte plats för alkoholen att störa intrycken !!

Tänk så otroligt begränsad jag var när jag var aktiv alkoholist ! Då tyckte jag ju att den stora friheten var att kunna svepa en starköl och en grogg......så sanslöst fel jag hade !! Vilket sagolikt självbedrägeri !! Tänk att kunna ställa in kartappen på en väg som måhända är lite längre avståndsmässigt men som bjuder på så mycket finare vyer än E4'an ! Vilken frihet !! Tuffa fram i ett Sverige som verkligen sänder i (höst)färg ! Att våga ta en sväng till helt okända ställen som nästan alltid erbjuder fina överraskningar !

Alla dessa upplevelser får jag tack vare att jag inte tar det första glaset och jag får mycket bra draghjälp genom att läsa här på forumet om hur många försöker lura sig själva (och alkoholen) när det som saknas ligger så nära : En ärlig önskan om att sluta dricka. Det finns inga mirakelmediciner eller vägar att dricka "bara lite" när jag väl kommit hit. Jag kan inte vara lite alkis likväl som jag inte kan vara lite gravid.

Mina barn blev påverkade av mitt drickande och det gäller alla alkoholistfamiljer oavsett om man tror på det eller inte. Min dotter blev tapetblomman och min son hjälten, fixaren. Den "uppfostran" har de med sig hela livet, även för de som liksom dottern fick hjälp av en ungdomsvecka. Sonen klampar på i medberoendeträsket. "Inga problem" säger han medan han gör allt som står i schemat för ett vuxet barn. Men han vill inte se.

Därför hejar jag på kampanjen " https://www.barndomutanbaksmalla.se/ " som verkligen behövs !!! Det är så viktigt att sprida kunskap om medberoendet och få folk att förstå lite mer varför vissa barn hamnar utanför normen ! Många gånger räcker det med att "Våga Fråga" !!!!

Idag väljer jag att vara nykter och inte ta det första glaset !

glömde du mig ?

svar har funnits sen tidigare och även uppdaterat sen 1.5 vecka.......

nu har jag försökt lösa gåtan med "höstens baktakt" i reggaeformat och gått helt bet :-)) Googlar och får upp Culture Club - Karma Chameleon men det är ju knappast den som avses :-))

Jag känner mig såhär : https://www.youtube.com/watch?v=cJ2aMynSeFI :-))

Sååå....en lösning förväntas så jag kan sova lugnt !

https://www.youtube.com/watch?v=k_PQWAMMwNo

haha...jajösses vad du rörde till det i skallen på mig :D Jag gillar ju reggae, är ju "uppväxt" med Jimmy Cliff (alltså gubben turnerar än !!)
Men jag var ju tvungen att lösa gåtan och flaggan fanns faktiskt med i handlingen från början men jag tänkte nog att sååå enkelt kan hon inte ha tänkt :-))

Jag hamnar tillbaka i ungdomsåren med Remy Martin, Martell och Benson & Hedges + Players special i cigarettväg :O Underbar tid innan alkoholen tog över helt.
Lyckligtvis provade jag aldrig någonsin att röka på annat än helt ofrivilligt då lumparbussen var helt inpyrd med haschrök !!

Idag har jag gått över till thaireggae, ljummen natt med bra musik !! Tom gamla gubbar kan må gott då helt utan alkohol och droger !!
En klassiker : https://www.youtube.com/watch?v=BVzwoqde15g

det är ju inte alla förunnat att få uppleva ålderdomen. Nu är jag ju inte lastgammal men iaf över pensionsgränsen och i mitt gamla förlegade synsätt så är man ju hiskeligt gammal då !!!!
MEN....med stigande ålder kommer det div krämpor och jag kan :
1) ....inte låta bli att fundera på hur mycket av krämporna som orsakats av mitt tidigare liv som allkis ?
2) ...numera känna av samma förbannade begränsning i mitt liv som då jag drack fast av annat skäl dårå...

Och båda sakerna retar mig till vansinne !!!

Jag VET ju att punkt 1 är fullständigt meningslös att fundera över !! Det som är gjort är gjort och inget jag i dagsläget kan göra någonting åt. Jag har ju flera alkisbekanta som dött i alkoholrelaterade sjukdomar tidigt i livet så jag har ju det rätt bra ändå.

Punkt 2 VET jag ju också att jag måste inse min begränsning och rätta mig efter vad som sker !! Men nu har jag ju haft ett fritt liv där jag själv kunnat bestämma över vad jag ska göra och när jag ska göra det men nu måste jag helt plötsligt ta hänsyn till en kropp som ska fungera också. Innebärandes bla att jag inte törs boka resor för långt fram i tiden :-(( Jag har en resa kvar på min bucketlist som jag skulle vilja åka på i slutet av januari/början av februari men som jag dragit mig för dels för att jag inte vill åka som ensam man dit men även för att det ligger såpass långt fram. Och nu inser jag också att även min plan att åka till 75-års minnet av befrielsen av Auschwitz också hänger i luften :-((

Friheten från alkoholen har varit värd så många smällar och jag har själv valt att hantera dessa smällar så jag inte tagit till flaskan igen. Den friheten klarar jag inte att beskriva utan det måste var och en själv ta reda på hur den känns. Och en sak är väldigt klar : Jag har aldrig blivit bakis av en enda dag i frihet !! Men jag kan också se en framtid där jag inte kan göra som jag vill utan är beroende av andra och det skrämmer mig nåt sanslöst ! Tänk att sitta fast i rullstol på nåt hem och jag inte kan flytta mig själv och så kommer nån in och spelar dragspel :-O Vilken jävla tortyr !!! Just det är en stooooor anledning till att supa skallen i bitar!!

Jag har skrivit det förr : Jag har haft 3 liv ! Före, under och efter min aktiva tid som alkoholist. Alla 3 liven har haft sin ljuspunkter och sina sorgestunder men livet under alkoholen var ju utan tvekan det som var mest begränsat. Så ni som tvekar om att sluta, eller inte, med alkoholen....lägg bara ner allt med alkohol ! Ni har inget alls att förlora på det ! Bara känslan av att kunna göra allt jag vill uppväger varenda minut i berusat tillstånd !!

På sätt och vis är jag tacksam för att jag är en alkoholist och som tillfrisknar med hjälp av AA för så mycket som jag lärt mig om denna sjukdom och hur den påverkar mig och andra är det inte alla som får vara med om. Och en av grundstenarna i programmet är ju förändringen som jag själv ska göra och det har ju gått bra....så här långt....men det verkar just nu motigt för gubben att fatta den nya situationen !!

Men jag har ju lärt mig att ta ett steg i taget !

Mulletanten för fina ord ! Tänk ändå.....10 år ÄR en lång tid i ett liv !!!

Forumet har blivit ett sätt att leva och hjälper mig verkligen att leva ett nyktert liv tack vare alla som skriver om sina liv. Ni som skriver ger mig nya infallsvinklar, får mig att tänka till, påminner mig om hur mitt liv en gång var, hur stark förnekelsen inför sjukdomen är och, inte minst, hur otroligt viktig ärligheten är ! Den dag jag börjar tumma på min ärlighet är mitt återfall inte långt borta, det var ju så jag levde som aktiv ! Inte en dag utan en lögn !!

Jag är så glad för att jag en gång hittade hit och jag är så otroligt tacksam för alla som skriver här och gör forumet levande och därmed hjälper mig att leva ett nyktert liv !

Tack !!

Strulan65 !!! Bra idé med halsbandet och beställa ett till ettårsdagen som din alldeles egna födelsedagspresent !

Kramar i mängd !!

plötsligt händer det :-))

22 spänn på Lotto igår och kuvert i brevlådan idag :-)

Ingen tvekan om vilket som är mest värt :-))

en onödigt låååång länkadress men så bra sida !! Och sista inlägget om Vuxna Barn är så klockrent !!!

(redigerat av admi, borttagen länk till FB)

är texten i det borttagna inlägget :
Av Dr. Sanna Ehdin 18 oktober 2019
Uppskattningsvis är 20–30 procent av alla människor fast i olika sjukliga beroenden, och andelen närstående – särskilt barn – som på olika sätt berörs är givetvis ännu högre. Många av dem blir "vuxna barn" när de växer upp, eftersom de tvingats ta för stort ansvar för tidigt och växa upp för fort.

Det här föder osäkerhet, höga inre krav, känsla av att aldrig räcka till etcetra. Men det går att läka detta som vuxen. Här nedan är ett par förslag samt en övning som stärker relationen till dig själv.

Varför blir man ett vuxet barn?

Att man blivit ett vuxet barn beror ofta på att en eller båda föräldrarna varit frånvarande av olika skäl, som i sjukdom eller för mycket arbete. Annat har varit viktigare än barnen, eller så har föräldrarna varit fast i något beroende och deras energi och uppmärksamhet har gått till det. Eller så har de suttit fast i varandras outredda konflikter, i ett beroende och medberoende som tagit för mycket energi.

Det finns många skäl men reseultatet blir samma: så kallad omvänd föräldraroll. Helt enkelt för att mamma eller pappa inte tagit (eller kunnat ta) sitt föräldraansvar, utan kanske har regredierat (blivit som barn själva). Då får barnen sköta sådant som de inte ska – eller är mogna för – utan att få hjälp och handledning.

Utmärkande för vuxna barn är att de försöker förstå och klara av världen så gott det går.
De allra flesta vuxna barn fungerar ofta väl, ibland för väl, men ofta känns det förvirrande och osäkert. Det måste man då dölja till varje pris för att framstå som kapabel och kompetent.

Misstag och ”svagheter” vill man helst inte kännas vid, när det egentligen är det man behöver göra för att ge utrymme för en förändring. Men när man har hanterat livet genom att tidigt klara av stora saker, och det varit så viktigt att just till varje pris ”klara av det”, så föds en stor inre stress, och stora prestationskrav som kan vara orimliga.

Foto: Paulina Westerlind (mitt montage med text)

Gemensamt för vuxna barn

1. Förvirrad självbild

Man blandar ihop självkänsla med självförtroende. Man är en sann överlevare, men vet egentligen inte vem man själv är. men vet egentligen inte vem man själv är.

2. Ur kontakt med sina behov

Man har svårt att veta sina behov eftersom man lärt sig att inte ha behov, alternativt att man har fel behov. Man omvandlar de verkliga behoven (av näring, kärlek, närhet, tillgivenhet etc) till att bli duktig och klara av saker. Det har skett en felkoppling på behovssystemet, och man är inte själv medveten om det.

3. Svårt att sätta gränser

Gränserna mot andra blir antingen för stora och man bygger murar för att skydda sig, eller så är man helt gränslös och låter andra människor gå över en.

4. Förvrängd verklighetsuppfattning

Man är uppväxt med dubbla budskap, och man visste att något var fel men ingen lärde en vad det var. Allting blir mixtrat och tilltron till andra människor och en själv blir då låg.

Det beror på att man blivit lurad och förd bakom ljuset av dysfunktionella föräldrar som till varje pris måste dölja sitt missbruk och framstå som bättre. Det gör att man växer upp till att vara högfungerande och välanpassad – men det blir väldigt tomt inuti …

5. Växer upp för fort

Man förväntas kunna saker utan att ha fått lära sig det, och växer därför upp snabbt. Man blir pseudoanpassad och lär sig genom att iaktta och härma andra, vilket kan leda till att det kan bli riktigt tokigt ibland. Känslan av att aldrig vara bra nog – vilken är grunden för Jantelagen – kommer ju från detta.

Hur kan man läka sitt vuxna barn?

En av de saker som utmärker vuxna barn är oro. Det är för att man tvingats ta för stort ansvar för tidigt. Oro är egentligen en existentiell osäkerhet – vi känner inte oss själva och känner inte tillit till livet. Vi tror inte att saker ordnar sig och att vi får det vi behöver, vilket gör oss psykiskt svagare.

Detta är särskilt uttalat bland personer som är vuxna barn och medberoende, då har man svårt att känna ett inre lugn, en trygghet, och har ofta svårt att tillgodose sina egna behov.

Jag menar att oro och otrygghet är ett inlärt beteende.
Det går att hantera och bli av med dessa negativa tankemönster genom att träna med kognitiva och emotionella tekniker, som exempelvis NPH programmering (tidigare Happy Heart-metoden). Med denna kan du direkt bryta stress, oro, ångest, ohälsa, negativa tankar etcetera – när de kommer. Du bryter reaktionen och kan träna om ditt beteende, och därmed dra om dina hjärnbanor för alltid.

NPH programmering innebär att du kan ta dig ur kampen genom ett teamwork där du använder dina olika högre funktioner – ditt oslagbara dream-team:

• hjärnans högra center
• hjärtats kraft
• ditt högre/visa jag (själskraften)

Genom att fånga sig själv varje gång oro, stress, orimliga prestationskrav, irritation med mera slår till, och träna NPH programmering i tre minuter så kan du helt förändra ditt beteende, för det bygger om den plastiska (föränderliga) hjärnan och ger samtidigt tillbaka kraften i vårt liv.

NPH programmering gör att vi kan bryta gamla, oftast omedvetna negativa och destruktiva mönster, och medvetet välja någonting annat.

Svag självkänsla

En annan sak som utmärker vuxna barn är en svag känsla för egna behov. Du har svårt att veta vad du har för behov, eftersom de aldrig blivit mötta. Kanske har du lärt dig att du inte har behov eller du har fel behov. Du tillfredsställer de verkliga behoven (av näring, kärlek, närhet, tillgivenhet etcetera) genom att bli duktig och klara av saker.

Det har skett en felkoppling i behovssystemet, vilket gör att du inte är i kontakt med dina behov och kanske inte ens är medveten om det.
Bästa sättet att stärka detta är genom att bygga en stark, positiv och kärleksfull relation till sig själv. För hur man har blivit speglad som barn, är oftast hur man behandlar sig själv. Som vuxen kan man dock ändra på detta med en medveten insats.
Övning: Stärk relationen till dig själv

Relationen till dig själv är viktig, och ju mer du är i kontakt med dig själv, desto lättare är det att knyta an till andra.

Därför är det alltså bra att tillbringa tid med dig själv, precis som du skulle vilja vara med den du tycker om för att vårda relationen. Här är en utmärkt övning som hjälper dig att stärka relationen till dig själv. Upprepa den gärna flera gånger, för varje gång befästs det positiva och upplevelsen förändras:

Sitt bekvämt i en stol eller ligg på soffan eller sängen. Ta ett par djupa andetag och slappna av. Sänd flera vågor av avslappning genom kroppen, från toppen av hjässan ända ner till tårna. Slappna av på framsidan, baksidan, längs sidorna och i mitten av kroppen. Känn hur du blir allt tyngre och sjunker djupare i avslappning för varje andetag.

1. Säg tyst till dig själv: ”Jag vet vem jag är när jag älskar (uppskattar) mig själv helt och fullt som jag är.” Upprepa frasen flera gånger medan du rör ögonen från höger till vänster bakom slutna ögonlock. Håll sedan ögonen stilla och riktade neråt bakom ögonlocken och upprepa frasen flera gånger tills den känns helt sann.

2. Ta kontakt med ditt ”barnjag” i valfri ålder, och föreställ dig att du sitter vid sidan om ditt lilla jag. Det går bra att hålla om henne eller honom om det känns bekvämt. Låt ditt lilla jag säga: ”Jag vet vem jag är när jag älskar mig själv helt och fullt som jag är” flera gånger tills det känns helt sant.

3. Ta sedan kontakt med ditt ”tonårsjag”. Stanna med den delen av dig medan du låter den säga samma sak. Upprepa det tills det känns som en sanning för dig.

4. Rikta din medvetenhet mot ditt vuxna jag igen. Upprepa affirmationen: ”Jag vet vem jag är när jag älskar mig själv helt och fullt som jag är.” Säg det tyst för dig själv ett par gånger så att eventuell laddning är borta och det känns avslappnat och positivt.

5. När du känner dig redo kan du sakta komma tillbaka till vaket tillstånd. Sträck ut armar och ben lite försiktigt, ta ett par djupa andetag och res dig långsamt upp. Sträck på dig stående, sänk axlarna och skjut fram bröstkorgen – känn dig lite stolt över den du är och det du kan dela med dig av.

6. Tacka dig själv för att du tog denna tiden för att ge ditt inre barn kärlek.

aktiv alkis så blev jag ju van vid att bli marginaliserad, en nolla, ett intet.....Jag fanns liksom inte på riktigt utom vid ett enda tillfälle :
När nån behövde en syndabock.

Det där hade jag problem med över ett år in i nykterheten, ända till den dagen då en "medberoende" (tecknen känns lite fel eftersom hon hade ett bra tillfrisknande) stod upp scenen vid avslutningen på Gullbrannamötet och sa, beskrev, exakt det jag behövde veta för att se framtiden an med positivt glädje !

Hon stakade ut min väg hur jag skulle göra för att få (återfå ?) min egen person och min egna identitet och kunna bygga upp min självkänsla. Hon visade vägen men jag fick gå den själv och det var lite knaggligt i början men det gick lättare och lättare. Men jag gjorde framsteg, ibland obetydliga och ibland gigantiska !! Jag fick lära mig att trots att jag övade så gjorde jag inga framsteg förrän jag var mogen för det ! En väldigt bra övning i tålamod ! Det händer fortfarande att jag inte fattar tingens ordning men då har ju lärt mig att lägga undan problemet tills de en dag poppar upp som en aha-upplevelse och jag fylls av glädje !

Men det där med att vara utsatt finns så djupt rotat i mig så jag kan känna av det i vissa situationer som tex när de som kallar mig vän ger fan i att svara när jag skriver/messar till dem. Det svider i ett alkishjärta och kan ge problem om jag inte kan hantera det på rätt sätt.

Att fylla på sin självkänsla är ett evighetsjobb men så oerhört viktigt. Börjar jag tvivla på mig själv så går det fort utför. Det ÄR viktigt att jag ser upp till mig själv och verkligen gillar den jag är så jag inte hamnar i soplådan som var fallet när jag drack. Jag är inte på nåt sätt perfekt, tvärtom, jag har mängder med fel och brister men JAG kan leva med dessa idag och behöver inte bry mig om hur andra uppfattar mig. Det är ju liksom helt deras problem. Dessutom har jag kommit upp i den ålder där jag inte behöver bry mig om status eller hålla nån form av snyggmask framför mig utan jag kan vara precis som jag är. Och det är befriande !!

Idag väljer jag att vara nykter och jag tänker inte ta det först glaset !!

kan jag känna samma besatthet som jag gjorde när jag drack och nu är det det helt osannolika ämnet släktforskning :-O
Jag låter helt bli att sätta mig framför datorn under sommarhalvåret för jag vet att jag blir fast men nu börjar jag att tafsa lite på det igen...... jag ska bara..... och helt plötsligt har det gått 2 timmar och röven känns helt stum !!

Ok, det är kul, skadar ingen, blir väl egentligen bara positiva effekter när sambanden tydliggörs men just att jag kan känna ett tvång att fortsätta stör mig eftersom jag har dåliga erfarenheter av det. Alltså måste jag i fortsättningen strukturera upp tiden och sätta gränser......och det känns ju igen från förr med typ vita dagar :-(( Jag kan sluta när jag vill....näe så enkelt är det ju inte, det vet jag ju.

Man kan inte tro det men nåt så "fjantigt" som släktforskning kan röra upp samma känslor som när jag drack : En våldsam sorg när jag ser hur många bebisar som dog direkt, hur kvinnor behandlades av de som hade makten, hur tidigt i livet de var tvungna att börja jobba (det är ju bara ca 110 år sen barn jobbade i Falu Gruva tex...) , hur de fick slita för brödfödan, och på senare tid : Varför i helvete skrev de inte namnen på de fina porträttbilderna de lämnade efter sig ???? Precis som med alkoholen så ställs inte rätt frågor när man har möjligheten !!

När jag kollar runt lite så är det många saker som fungerar som alkoholberoende, kan vara en slump, kan vara att jag är mer observant men kan också vara så att jag ständigt och för all framtid är en beroendepersonlighet vilket nog är den mest troliga förklaringen. Och så länge jag inte går till ytterligheter så är det helt ok, tom nyttigt i vissa fall.

Men nu ska jag inte gå in på släktforskningssidorna på några dagar iaf :- ) Så det så !!

kanske framgår så är jag ju inte helt nöjd med att bli sittande framför datorn utan mår bäst av ett varierat liv.
Mitt nyktra liv har gett mig så mycket mer än att bara slippa alkoholen, det har gett mig alternativ att välja på, att göra bra saker bla att hoppa på små resor med kultur i överflöd (inte tavlor dårå :-) ) och saker som inte fanns i min tankevärld tidigare.
Jag var på en sån liten resa under helgen och fick lära mig massor av nya saker, eller rättare sagt : Gamla saker !
Och det är så skoj att känna att jag inte supit bort allt i skallen utan det fastnar faktiskt lite lärdomar fortfarande !

Som ordspråket säger : En dag utan att ha lärt sig något nytt är en bortkastad dag !

Jag har lärt mig att när jag blir matad med mängder av ny information så behöver jag några dagar efteråt för att sortera allt och det stämmer ju precis med det jag gick igenom som nynykter. Jag måste få sortera och grunna lite på materialet innan jag accepterar eller fattar allt. Och numera förstår jag ju att det inte är nån brådska, jag fattar när jag är mogen för det !

En sak som jag ständigt noterar på dessa småresor med andra är att det dricks så nära noll centiliter sprit man kan komma. Nån kanske klämmer en lättöl till lunchen och det är allt.

Om jag tar vara på de stunder erbjuds mig, en del oväntat en del planerat, så mina rutiner bryts och sätter fart på de små grå som Hecule Poirot säger så mår jag absolut bäst ! Efter att ha levt ett liv inrutat efter drickandet så är all variation till det bättre om jag bara törs inse det ! Våga ta steget !

Kramomer där ute !

är alltid välkommen åter Mirabelle G-S :-))

fråga som egentligen aldrig varit aktuell här....men : Hur söker jag gamla inlägg eller nick ????

idé hörru :D

hur många tusen kommentarer fick jag upp där ?????? Från typ 2009 och framåt..... Men inget trådnamn :O
Men 21 januari, 2009 - 12:44 skrev Berra på dagtid för att fira sin första 8 veckor :-)) Ja, jag vet man ska inte läsa bakåt bara framåt !! Men kunde inte låta bli :))

jo men ibland är det bara så att det ska ligga där det ligger :-))
Nu var det en kvinna på anhörigsidan som skrev om sitt liv som kanske skulle kunna ha hjälp av det som Mie skrev för länge sedan. Som jag ser det nästintill 2 identiska berättelser :-((

Om det är något jag blir fruktansvärt illa berörd av så är det kvinnomisshandel i alla former. Och det inbegriper prostitution, trafficking, psykisk misshandel.....precis allt där mannen anser sig ha en rättighet att trampa på kvinnan :-((

Jag tror inte att det är specifikt för beroendepersoner utan att det i det sammanhanget synliggörs på ett helt annat sätt. Krakar som går till prostituerade är bara så sjuka i sitt beteende så det är vidrigt.....kanske kan man påstå att just det tillvägagångssättet är en typ av beroende men jag håller inte riktigt med där.

Ibland är det bara för enkelt att skylla på alkoholen eller drogerna...

Men nu tar jag ett djupt andetag och lägger detta ämne åt sidan och gör klart för helgen :-))

Ps Jag såg nåt inlägg från forntiden där Mulletanten,Mie, Berra och jag diskuterade gubbsjuka :-))) Ds

brukar aldrig titta tillbaka för det jag skrev i dåtid var aktuellt just då och väldigt sällan aktuellt idag. Jag försöker ju i görligaste mån leva i nuet men nu ville jag ju få reda på Mies tråd som kanske kunde vara till hjälp för en anhörig på "andra sidan".

Men lite kul var det ju att vi redan för 10 år sen diskuterade gubbsjuka :-))) Idag är vi ju vackrare och förståndigare än så :-)))

till er båda för responsen och cyberpussen tillbaka Mulletanten <3 Jag vill ju inte få onda ögat av Berras fru så jag klappar´n bara lite lätt på axeln :-))

En påminnelse om mitt ex....jag hade inte sett på henne på annat sätt än för många decennier sen när vi skildes. Men efter ett år som singel och vi sågs igen så tänkte jag, helt ärligt, vilket spöke :-O Hur kunde jag tycka att hon var snyggast ???? Tiden förändrar...

Idag smälter jag för ett par vackra ögon ! Gärna mörkögda ! Ett litet tips sådär bara :-))

dag......en kommersiell dag eller en hyllningsdag ?

Jag söp bort mina barns uppväxt, nåja inte hela eller allting men en stor del iaf. Så därför är väl hyllningskören inte direkt öronbedövande. 2 sms ramlar iaf in....

Jag läste ett inlägg idag på maskrosbarns fb-sida (Näerå Li-Lo, jag ska inte länka :-)) ) där ett vuxet barn skriver om sin relation med sin pappa. Ögonen mina blir ganska våta när jag läser.... Det är en jävla sjukdom detta :-(( Hade jag varit aktiv hade jag absolut dränkt min känslor med mängder av alkohol och mått än värre i morgon. Jag hade letat upp tung, sorgesam musik och tyckt rysligt synd om mig själv. Märk ordvalet där : "...rysligt synd om mig själv." Inte om de jag gjorde illa med mitt drickande utan bara om mig själv som ingen brydde sig om.

Det är många pappor som mår uselt en sån här dag, både aktiva och tillfrisknande, och det pga en sjukdom som ingen törs tala om. Jag har numera diagnosen diabetes och ingen skulle väl tänka tanken på att truga på mig socker om jag berättar som det är ? Så varför är det så förbannade svårt att fatta för vissa att jag inte vill dricka nåt med alkohol om jag tackar nej ???
Sjukdom som sjukdom kan tyckas men näerå.....Alkoholism är bara att "Ryck upp dig och drick lite mindre bara".

Till råga på allt denna dystra söndag så ligger det sånt där vitt skräp på backen och solen lyser med sin frånvaro.

Om ni vill vara dystra med mig så lyssna på dessa tunga stycken :

Finlandia av Jean Sibelius

Eli Eli -Musiksatt poem av Hannah Szenes Senesh (Holocaust Remembrance) Ta med det inom parantes så får ni bakgrunden i filmen.

såg ett inlägg på fb som hittade rakt in i mitt minne och hjärta och var så rätt för mig. Skräcken när jag sökte hjälp för absolut första gången och lämnade ut min största hemlighet : Jag är en alkoholist och behöver hjälp.

"Expose yourself to your deepest fear.
After that, you are free.
Jim Morrison

Så klockrent för mig !!

slår nostalgin till med full kraft och jag blir en aning vilsen ett tag.

Jag vet inte vad som sparkade igång det idag men det kan ha varit i morse när jag läste Systembolagets undersökning om hur mycket alkoholen kostar samhället ett år (2017)

103 miljarder.......smaka på den siffran :-O Etthundratremiljarder kronor....

Tack vare den läsningen kom jag in på hur många som passerat revy här på forumet genom åren och jag undrar ju naturligtvis hur det har gått för dem ? En del har jag kontakt med irl och de knallar på med sina liv utan alkohol medan så många försvann snabbt ur rullorna. Tex mannen som skrev här ett tag och var småfull i varje inlägg vilket han ivrigt förnekade var gång. Han försvann lika snabbt som en avlöning när hans dotter skrev i hans tråd och sa åt honom att inte ljuga :-O Lever han idag ?

Många öden har gripit hårt i hjärteroten och verkligen gett övning i att se på saken med neutrala ögon. Absolut inte lätt alla gånger men av avgörande betydelse för mitt eget mående. Ibland får jag ju samma impuls som många andra som bryr sig och känner empati och det är ju att kasta sig in i oredan för att hjälpa, reda ut, fixa och dona.....vilket ju självklart inte fungerar alls.

Jag försöker hålla mig till att berätta hur jag gör för att behålla min nykterhet och framförallt, hur jag gjorde i början av den nyktra karriären. Råd är ingen hjälpt av. Min egen erfarenhet är ju att jag lärde mig mest av Di Gamle som vandrat vägen före mig och visat vad som skulle komma i olika skeende av tillfrisknandet och därmed räddade mig från många fällor. Och de som tog återfall visade ju klart och tydligt vad som skulle hända mig om jag inte gjorde det som var bra för mig. De tog ju mina återfall så jag slapp lida mig igenom dem.

Alkoholen är listig, falsk och stark och dessutom progressiv och dödlig. Sjukdomen är botbar genom att sluta dricka alkohol. MEN...den finns inuti mig genom hela mitt liv och väntar bara på att få en liten sup för att vakna igen.
Så därför är det så enormt viktigt att jag inte tar det första glaset !!! 100 glas är alldeles för lite för mig medan ett glas är alltför mycket. Glas och glas...de sista åren var det ju onödigt att gå omvägen över ett glas, det var ju mycket smidigare att halsa ur vodkaflaskan direkt ! Snabbt och enkelt och alkoholen kom direkt ner utan omväg. Det första snabba, rogivande, ruset som rätt fort bara övergick i ångest.

I kväll går jag och lägger mig nykter och om inget händer i natt så vaknar jag nykter i morgon. På så vis så har livet knallat på genom tråkigheter och en del glädjeämnen och det är ett "vanligt" slentrianmässigt liv jag lever idag och allt beror på den lilla detaljen att jag inte tar det första glaset.

Ta hand om er alla okända och kända medlemmar i detta fina forum !