Mr_pianomans tankar om nykterhet

287 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
mr_pianoman
Mr_pianomans tankar om nykterhet

Nu är det dags att skapa min egna tråd här. En tråd där jag skriver mina tankar om hur det går för mig i min nykterhet. Jag vill jättegärna ha respons från er, men framförallt är tråden till för att jag själv ska kunna skriva.
Det är ju så att ibland förstår jag inte vad jag tänker förrän jag läser det jag skrivit.

Snabbversionen av mig hittils för er som inte känner mig är:
33 år gammal som var på behandlingshem i november och december för att förändra mitt destruktiva drickande. Gift med Lelas som också finns här på forumet.
Tog ett återfall en kväll i slutet av januari men har sen dess varit nykter och börjar hitta glädjen i livet.
Räknade dagar och det drar sig mot ca 120 dagars nykterhet nu. Bortsett från kvällen i januari.

___________________

Jag är på jobbhelg denna helgen (nån form av teambuilding) och ikväll var det middag.
Jag har våndats lite för att åka iväg och inte ha nån bakdörr att fly genom ifall det skulle kännas jobbigt på nått sätt. Men det går bra.
Jag satt ganska nära bordet där öppnade vinflaskor stod och väntade för att bli serverade. Jag satt och tittade på dom länge och tillslut tänkte jag: jag vill inte ha vin även om jag hade kunnat. Det var en skön känsla som naturligtvis kommer kännas annorlunda en annan dag. Men just ikväll fick jag känna hur det känns att vara nykter utan att kämpa med vita knogar och ågren.
Jag ska strax gå och lägga mig och jag gör det med ett leende på läpparna.

mr_pianoman
fel!

140 dagar är det ju! 20 veckor ca

mulletant
Grattis till dig

pianoman! Och grattis till er båda! Ha det bra på kursen hälsar mt

mr_pianoman
Fakta

Jag skulle vilja lära mig mer om beroende och missbruk. Jag får mycket hjälp med mig själv och mina bekymmer. Jättebra, men jag skulle vilja ha mer fakta. Mer kunskap om problematiken. Allmänt liksom.
Är det någon som vet kurser eller sånt man kan gå? Det kanske inte är aktuellt just nu i min nynyktra period, men sen. kanske framåt hösten eller nästa år. Jag läser lite böcker. Just nu Olle Carlssons "mitt himla liv"

mr_pianoman
nattvard

Något som irriterade mig lite igår, (men bara lite) är att när det ska vara mycket barn i gudstjänsten Ja då var det helt plötsligt helt okej att byta ut nattvardsvinet mot alkoholfritt alternativ.
Kortversionen är att jag jobbar i kyrkan och kyrkorådet har inte varit sugna på att alltid ha alkoholfritt vin. Jag accepterade det och tar numera bara brödet. Men alltså nu på söndag då det är barnkör, ungdomskör och mycket andra barn i gudstjänsten. Ja då byter man raskt. Jag kände mig som ett barn.

Glutenfritt bröd är en självklarhet. varför kan ska man då exkludera människor pga alkohol?

Jaja, Jag kommer nog in i himlen oavsett.

Adde
Det är

något väldigt konstigt över frågan om alkoholfri nattvard. Jag tillhör definitivt inte de kyrkligas skara så jag har väl kanske inte nån talan MEN jag HAR träffat många alkoholiserade präster !!! Är det månne anledningen ?! Eller är det en tjänsteförmån att ta hem lite vin till fredagsmaten?! Självklart ska kyrkan bjuda på alkoholfritt, det borde ju överhuvudtaget inte vara någon diskussion om det. Prästen Olle Carlsson har jag sett o hört, en som jag däremot inte sett är denna man : http://www.bedrup.com/index.html Verkar lite intressant !

För att lära sig om alkohol rent vetenskapligt finns det mängder upplagt på nätet hos tex CAN, FHI, IOGT, Nämndemansgården, Blå Bandet mfl. Tex har Wendelsbergs Folkhögskola en mycket bra kurs i sommar som heter " En ovanligt klok liten sommarkurs" som är späckad med fakta. Anordnas i samarbete med SLAN och CAN. Kan tyckas dyrt (vilket det inte är !!) för 3 dagar men det är väl investerade pengar !!

Ps Var tvungen att justera lite då jag uppgett fel arrangör ! Ds

mr_pianoman
Wendelsberg

Jag hittar inte den ovanligt kloka lilla sommarkursen på deras hemsida. Är det jag som inte ser eller finns den på något annat ställe? :)

Adde
Vassego!!
mr_pianoman
Tack

Tackar :)

mulletant
Hej pianoman

känns fint att se att du följer den nyktra vägen och söker kunskap och fakta. Jag är en kunskapssökare (tanke- och huvudmänniska skrev jag till H igår) så lägg gärna ut tips här om du hittar nåt. jag gör detsamma. Hälsa H och ha en fin helg! Kram till er båda / mt

mr_pianoman
Trevlig helg

Hoppas ni alla får en trevlig helg.
Det slog mig, att gå upp tidigt idag. Vakna och må bra, och inte ens fundera på om det är för tidigt att ta bilen för att åka iväg. Det är lycka!

Kram till er alla (särskilt till MT)

mulletant
Tack mr_pianoman

här hos oss pågår svåra samtal varavade med lugna dagar. De svåra samtalen är nödvändiga och jag hoppas att vi kan låsa upp svåra knutar. Hälsa H, ha en god helg. Kram till er båda / mt

mr_pianoman
Kurs

Jag skulle vilja fråga er som hänger här hur ni ser på detta med att gå kurser för att skaffa sig kunskap och fakta kring detta med beroende.

Jag är sugen på att gå kursen "en ovanligt klok liten sommarkurs" som Adde tipsade om en bit upp i denna tråden. Den går i juni och då har jag varit nykter i ungefär ett halvår. Är det för tidigt? Ska jag vänta med det, eller är det bara bra att lära mig mer?
Jag har inga planer på att "ge" av min kunskap ännu. Det kräver några års nykterhet innan jag ens ska tänka tanken. Men att få kunskap är väl alltid av godo. Eller?

Kramar till er alla!
/R.

mulletant
Som jag ser det är kunskap alltid av godo

frågan är vad man gör med den. Vi männsiskor är ju olika och har nytta av olika saker och strategier att stöda oss emot.
Å andra sidan säger Adde att i missbruket är likheterna stora, nästan heltäckande, och mot det har jag inga invändningar. Jag håller också med Adde om att det finns mycket okunskap eller bristfälliga kunskap och "vilja utan tllräcklig grund" inom professionell verksamhet.
Såg igår att föräldrar vill tillsätta en haverikommission ang Tomas Qvick, numera Sture Bergvall. I reportagen där hans terapi ingick fanns de värsta "terapigrodorna (jag-saknar-ord just nu, låt säga tearpigrodorna) synliga. Finns en hel del sånt. Även på behandlingshem för unga. DOCK - de flesta som jobbar TROR PÅ VAD DE GÖR och MENAR VÄL. Så tror jag, men ibland finns nog önskan om att "vara den som hjälper" och behovet att själv vara betydelsefull starkt med.

Det var en lång och lite oredlig utläggning men de här frågorna intresserar mig mycket.
Ha det gott, kram till dig och H / mt

mr_pianoman
I mitt jobb

I mitt jobb möter vi många människor med bekymmer av olika slag. Även jag som musiker drabbas av detta. En körsångare kan ibland tycka det är lättare att prata med sin körledare än att gå till tex prästen. För går man till prästen, ja då har man ju problem. Men körledaren kan vara en bra medmänniska men som ändå har lite mer möjlighet att hjälpa än vänner eller släktningar. Det har jag ganska ofta varit med om.
Jag har ju ingen utbildning på att hjälpa människor med problem. jag brukar försöka hjälpa till med att hitta rätt person som verkligen kan göra skillnad.
I min utbildning fick vi flera gånger höra att vi mycket väl ska finnas där för våra medmänniskor, men det får inte bli ett självändamål. Man får inte hjälpa bara för att man själv ska få "cred" och känna sig betydelsefull.

Ytterligare ett lite rörigt inlägg kanske, men jag skyller på att jag precis vaknat :)

Ha en bra dag MT!

viktoria
God morgon

intressant det ni tar upp här Mulletanten och pianomannen, precis detta är något jag ofta har i tankarna - för VEMS skull gör jag VAD?

Idag, med hjälp av mycken självhjälpslitt och var och varannan veckotidning och söndagsbilaga, finns en hel del människor som så hjärtans gärna vill hjälpa och ibland även diagnostisera. Jag vet att jag själv har lätt att ge mig in i detta, och måste då stanna upp allt som oftast, och kommer tyvärr många gånger på att det handlar mer om mig själv än den jag vill ge mina kunskaper och erfarenheter.
Å andra sidan...kanske har den mänskliga naturen en light-narcisistisk ådra där den tillfredställelse vi känner över att ha hjälpt en medmänniska är belöningen för att faktiskt locka oss att VARA medmänniska i lite större utsträckning? Måste det isåfall vara fel? Får den ena sitt behov av att vara behövd tillfredställt, och den andra goda råd och stöd - då är det kanske ändå en win - win situation? Det är ju dock en svår balansgång, och man måste akta sig för att ta i för mycket helt oombedd.
Vad gäller mig själv upptäcker jag att ju mer JAG tillfrisknar, ju fler insikter JAG får, desto försiktigare vill jag vara med att råda andra. Jag tror också att de enda varaktiga och sanna svaren är dom en människa hittar på sin egen snåriga väg...tyvärr. MEN att vara en lyssnare, känna medkännsla och empati det kommer man långt med. Detta behöver jag träna på och utveckla hos mig själv istället för att ta för givet att mina sanningar är applicerbara på alla andra (egot som surrar skulle nog min gamla forum-vännina Kvinna-mamma sagt : )
Ha en fin dag mina vänner!

Berra
Hej PM och MT!

Jag tror på att vi alla kan vara en jourhavande medmänniska ibland,
och fungera som ett bollplank utan personliga relationer mot den som ställer frågan...

Man ska nog känna sig hedrad att få det förtroendet, och efter eget omdöme råda så gott man kan...
Sedan så finns det de som är energitjuvar och vill till slut att man ska ta över deras problem och lösa det åt dem...
Eller de som missbrukar förtroendet och kommer med nya problem i tid och otid utan att känna sig för om det är lämpligt...

Man ska vara den lyssnande personen och ge precis så mycket stöd så att den andra får tillräckligt med mod för att våga göra handling av sina tankar,
en form av hjälp till självhjälp, man knyter inte skorna åt sina barn resten av livet, utan man hjälper dem att lära sig hur det går till...

Ibland får man vara lite pushig och knuffa lite mer för att få någon att vilja rubba sig ur ett tryggt bo...
Alla vet vad de har, men inte vad de får...

För mig brukar det mest intressanta vara att någon är villig att våga utforska nya marker, att våga utveckla sig och sin förmåga...
Att möta nya motgångar är inte farligt, men att våga utmana dem verkar vara det svåraste..

Det handlar inte enbart om att våga kasta sig ut i nya farligheter för att bejaka upplevelsen, utan kan vara precis tvärsom...
Att den som ständigt hamnar i farligheter skulle våga sätta sig vid köksbordet och trivas med att rulla tummarna...

Och att sätta förväntningarna till en lagom nivå, så att man inte nedslås av motgång, och heller inte passiviseras av för lågt ställda krav...

Och se sig själv som den viktigaste personen i hela universium, visa sin egna självrespekt, att inte underkasta sig andras självdestruktiva beteende.
Att våga stå upp för mina värderingar och mina val, och de som inte kan ta det, måste väljas bort...

Ta bort förtryckarna så att min själ kan få andas och få rörelsefrihet...

Om du får cred för din hjälp, så måste det ju också vara ett sant erkännande för dig att någon behövde dig när du kunde ge råd...

Och råda fel, tror jag inte så mycket på, antingen behåller du ditt förtroende eller så söker de sig vidare, de lyssnar helst på det de vill höra...

Vi har alla ett människovärde, och vi vill alla bli sedda och bekräftade...

/Berra

mr_pianoman
Lyssna

Lyssna kan jag alltid. Men det är inte samma sak som att jag alltid är rätt person att kunna förändra.

vana (inte verifierad)
lyssna

är vad man behöver och att bli lyssnad på.
Tänker på den s.k "soffterapin" där terapeuten bara lyssnar o klienten själv formulerar sina tankar.Det är i sej själv en mkt kreativ process tror jag.Om jag blir lyssnad på,sedd o bekräftad kan jag lättare ta fram mitt eget till ytan o hitta nya vägar o möjligheter.
Råd är alltid välmenta,men det är en konst att inte ge råd,om inte personen ber om det förstås.

viktoria
Lyssna

Så lätt egentligen, ändå är det rätt vanligt att vi går runt och inte känner oss hörda...

vana (inte verifierad)
kanske

för att vi inte får komma till tals.......

mulletant
Viktiga funderaingar....

att lyssna på riktigt är egentligen en stor konst. Det är så lätt att fångas i sina egna tankar .... Men viljan att lyssna är i sig mycket värd. Eftermiddagshäslningar till er alla / mt

vana (inte verifierad)
tack

Jag ska fr.o.m nu tänka på att träna mej på att lyssna...ta in....ska börja med min son.

mulletant
Vi är ju faktiskt skapade (utrustade)

med två öron och en mun. Det finns mycket klokt att hämta i inläggen här ovan. Ha en bra dag / mt

mr_pianoman
Twitter

Har ni sett fenomenet som blossat upp på twitter idag?
Hashtaggen #fyllebikten är en del i lanseringen av klubb Sobeer - Stockholms första alkoholfria klubb. Cissi Wallin är en av personerna bakom detta.

#fyllebikten är en möjlighet att berätta om mindre lyckade fylleerfarenheter.
Man kan läsa mer här:
http://www.resume.se/nyheter/2011/04/11/prataomdet-nu-i-fylleversi/

Alkoholhjälpen
Spännande!

Kanske dags att gå på klubb.
/magnus

mr_pianoman
Kul att det rör lite på sig,

Kul att det rör lite på sig, och att det pratas om alkohol och dess biverkningar. Och att man faktiskt kan ha kul även nykter. För det kan man ju!

vana (inte verifierad)
jättebra....

....det är egentligen ingen konstig sak att inte dricka alkohol.Flera på mitt jobb dricker inte alkohol,o även en del grannar jag har...o det första jag tänker är INTE att de är nyktra alkoholister utan att de faktiskt ha gjort ett medvetet val.Att jag inte dricker gör mej inte till en udda person i den kretsen.
I min familj ses jag kanske mer som en udda person(enligt mej själv)eftersom mina syskon dricker väldigt normalt o inte har några problem med att sätta gränser,samt en väninna jag har sedan många år,som inte heller kan se mitt "dilemma".
men i det stopra hela borde det inte vara så konstigt att leva nykter utan alkohol.

mr_pianoman
Eftervård

Dags för eftervård i morgon igen. Ytterligare en månad har gått. En nykter månad.
Men jag vet inte. Det kunde lika gärna kvittat att åka dit i morgon. Det känns inte inspirerande eller roligt.

jaja, positivt tänkande. Jag har varit nykter sen jag var där sist i alla fall. Så vad har jag att säga?
Jag vet hur det kommer bli....

Ledaren: "hur har det varit sen sist?"
Jag: "bra"
Ledaren: "vad gör du för din nykterhet?"
Jag: "hänger på nätet..."

Jaha, åka 35 mil för det

Berra
Äh pianoman...

Åk dit och få cred vetja, det har du ju väl förtjänat...
Klappa dig på bröstet och få någon att lyfta på ögonbrynen..
Du har ju gjort någonting bra....

Jag skulle åka 100 mil om jag visste att jag skulle få beröm, en befogad sådan dessutom...

Så där skulle jag inte ta det "piano", utan ett högre tempo...

/Berra

Adde
Hörru

Pianomannen !!

Om du inte tycker att en månads nykterhet är något att berätta om och vara glad för så kanske du ska ta dig en allvarlig funderare på vad du pysslar med ?!

Sidor

Låst tråd