Klögg-klögg, klugg-klugg, klygg-klygg, kligg-kligg, klagg-klagg… så låter det tidigt på morgonen när mamma fyller en termos med kaffe. För mig är detta fortfarande ett ljud som ger positiva vibbar. Det betyder att allt är väl och att pappa ska gå till jobbet. Stormen är över. Tills vidare… Pappa brukar komma hemraglande mitt i natten och ofta vill han prata med mig. Om jag har låst dörren till mitt rum händer det att han försöker sparka sönder den. När jag är 7 år säger jag ”snälla mamma kan vi inte flytta ifrån pappa?”. Jag kan inte föreställa mig hur hon mådde då, men jag vet att hon bland annat kände lättnad: jag fick henne att ta sig i kragen och att slutligen säga till sig själv att det nu var nog!

Vi flyttade och pappa försökte hålla kontakten: när han hade supit till sig mod ringde han oss - oftast mitt i natten. Ibland dök han upp, vi bodde ju inte långt ifrån varandra. Som jag skämdes när jag klev på bussen efter skolan och han satt där och gapade. Jag var bara arg på honom och ville inte prata: “ring när du är nykter!”. Det gjorde han ju såklart inte - då skämdes han, det fattar jag ju nu.

Såhär i efterhand har jag insett att även mamma använde flaskan som tröst emellanåt. Måste ha varit tufft att gå från hemmafru till ensamstående förälder med liten lön. Efter fredagsmyset med vin och läsk till maten somnade hon tidigt. Jag förstod inte varför hon sov så länge dagen efter.

Själv började jag dricka i tidiga tonåren, hängde med de stökiga men skötte själv skolan. Jag drack lika mycket på helgerna som de andra men min mamma blev aldrig kallad till föräldramöte för att jag skolkade. Jag pluggade och festade vidare. Tänkte aldrig tanken att jag kanske borde akta mig för flaskan med tanke på mitt arv - man kan tycka att jag borde blivit avskräckt av far min men inte då. Den duktiga flickan med hyfsad karriär blev jag.

Det har ofta hänt att jag druckit för mycket - sagt och gjort saker jag inte bort, fått ångest dagen efter. Dricker så gott som varje dag för att klara av vardagsstressen som småbarnsförälder. Jag blir en snällare mamma med längre stubin. Det händer fortfarande ofta att jag får för mycket, jag önskar att det satt en ängel på andra axeln som knäppte till mig på kinden och sa att “nu räcker det, inte fler glas nu!”. Det enda jag har är en liten alkodjävul som ser till att jag, “vid festliga tillfällen” inte stoppar så länge det finns kvar i flaskorna. Jag är alltid sist av alla i säng.

Nu när jag är 40+ krisar jag ordentligt. Vet inte vad jag vill med någonting här i livet, vet inte vilken ände jag skall börja dra i. Orkar inte engagera mig. Saknar min mor och undrar varför jag sörjer när det gått 9 år. Nu när det är försent önskar jag att jag hade låtit min pappa delta mer i mitt liv, nu när jag dricker själv har ilskan försvunnit - jag förstår att det inte är enkelt att bara “ta sig i kragen”.

Eftersom jag oroar mig för att föra över hopplösheten till mina barn, jag kan ju inte presentera livet som någonting bra för dem! söker jag hjälp och får konstaterat att jag lider av depression och att jag behöver se över mitt alkoholintag. Eftersom jag dricker för mycket får jag inte medicinera mot depressionen (men det är kanske lika bra).

En fråga läkaren ställer är ju såklart “hur länge har du känt såhär?”. “Alltid” tänker jag och försöker spåra tidpunkten när jag började må dåligt och ifrågasätta meningen med mig själv, livet och allt. (Vad är meningen?!!). En tanke som börjat gro är “vad är hönan, vad är ägget?” Jag tror ju att jag dricker för att jag är deprimerad men kanske är det istället så att jag mår dåligt just för att jag dricker? En oerhört svindlande och hopplös tanke - vad mycket tid jag har slösat bort på att må dåligt i så fall, helt i onödan!!

När mamma gick bort i cancer slutade jag röka, bl.a. med hjälp av ett diskussionsforum likt detta och jag blev därför glad när jag hittade hit. Har insett att jag nu har snurrat runt här på forumet av och till under det senaste året. Kanske har beslutet att ta tag i mitt alkoholproblem behövt mogna fram, kanske bidrar det att kroppen börjar säga ifrån, jag tänker i alla fall att det nu är dags att jag presenterar mig.

Jag hoppas att ni vill följa mig i sökandet efter mitt nyktra jag, efter henne som kan leva i stunden och vara tillfreds med livet utan att förstöra sig med gift. Det här är min historia. Det här är min tråd.

Stigsdotter

Någon sa att det här med att sluta dricka är lite som att genomgå sorgens alla stadier. Det är förnekelse, ilska osv. Till detta hör också att man måste gå igenom alla årets dagar utan den eller det man saknar. En midsommar, en födelsedag, en jul osv.

Idag var jag extra irriterad på min make, jag ska inte tråka ut er med detaljer. Jag funderar ofta på hur det skulle vara att inte dela mitt liv med honom, eller snarare mina utgifter, jag delar nog mer av mitt liv med er än vad jag gör med honom. Sådana här dagar när jag blir extra irriterad tänker jag mer och mer på vårt lilla radhus där vi ska bo, tjejerna, katterna och jag. Ikväll blev det så illa så jag satte mig och surfade runt på Hemnet.

Men så helt plötsligt dyker tanken upp: "vad härligt det vore att bo där, då skulle jag sitta på den där lilla uteplatsen med ett glas rosé. Då skulle jag kunna göra allt vad jag vill utan att ta hänsyn till någon". Och nästa tanke: "jaha då skulle jag sitta där i min ensamhet, vara ledsen och supa ned mig varannan vecka. Det går ju inte."

Och sen funderar jag över om den här drömmen om någonting eget i själva verket är alkoholdjävulen som försöker få mig till ett läge där jag trillar dit igen? Försöker säga till mig själv att det ju är här, här i den här s.k. tvåsamheten som jag har försökt dricka mig glad, så min vilja att vara alkoholfri kommer inte att ändras.

Nu vet jag varken ut eller in. Jag är inte sugen på att dricka men jag vill återta mitt liv på något sätt! Eller, jag vet inte...

Villervalle

Livet är inte alltid enkelt och jag har ibland tyckt som du att allt skulle bli bra mycket enklare om man bara hade sig själv att rå om och det är ju faktiskt så att skall man leva i en harmonisk tvåsamhet så innebär det mycket arbete. Man måste försöka göra kul saker tillsammans och inte bara dela vardags bestyren men man måste också ha förståelse för att den andra parten i bland vill vara för sig själv och kanske åka bort någonstans utan sällskap.

Det tog lång tid för mig att acceptera att min fru ibland ville åka någonstans själv eftersom jag då kände ett sting av svartsjuka men nu tycker jag bara det är roligt och jag gör det samma i mellanåt. Vi försöker också ofta på roliga saker att göra tillsammans och det behöver inte vara så pretentiöst. Det kan vara att gå på en konsert, åka ut med båten och sola och bada själva, åka ut med några kompisar och grilla i någon skogsbacke. I bland tar jag mig också i kragen och hänger med på en shopping runda, men den slutar oftast med att jag smyger in på något "gubbdagis" (Cafe´) och läser en tidning ;-)

Viktigt är också att man har ett sådant förtroende för varann att man kan var öppen hjärtlig.

Mina funderingar och erfarenheter.

Ha det Gött

Ditt inlägg berör mig Stigsdotter - flera år levde jag i ständig spaning efter en egen bostad fast min anledning var tvärtom vad alkoholen beträffar. Levde i drömmar och fantasier om hur det skulle vara... och även tänkt mig in i att det skulle inrymma en ensamhet och ett antal förluster.

Det händer mycket i en relation när man tar bort alkoholen - åtminstone tre arbetsprocesser, den enas, den andras och en gemensam. Och den enda man riktigt kan göra något åt är den egna - där måste man börja. Kanske det är så att det antingen slutar i fördjupad gemenskap eller i att man går åt olika håll. Slutar förresten - det gör det aldrig, en relation är i ständig rörelse - annars är den väl nästan död?

Jag tror inte att det är "bara" alkoholdjävulen... Jag tror också det är en livsfråga. Det har hänt så mycket inom dig, i din hållning (som jag ser det), du har vuxit mycket - och då kommer också frågorna om hela livet. Där alkoholen ska hitta sin plats - eller livet där frånvaron av alkohol ska ha sin plats. Frånvaron tar (nu fick jag lust att ta till ett svordomsuttryck) för 17 mer plats. Att leva nykter är på ett sätt en kamp mot hela samhällskulturen.

Kan du tala med din man om dina tankar, dela dem med honom?

Morgonkram! / mt

PersonligaPersson

du har just kommit till det stadium där man plötsligt inser att alla ens drömmar eller framtidsplaner är marinerade i alkohol. Det finns en viktig alkoholaspekt i det mesta. Den där fina träbåten, nog var det meningen att det skulle drickas en hel del rom där. Och bastun jag vill bygga, var det inte ganska mycket öl inblandat där. För att inte tala om den där fincan på Costa Blanca, där skulle ju till och med det egna vinet odlas. Lusthuset i sluttningen, skulle det vara något annat än en dyr groggstuga? Det tar ett tag innan nya drömmar och planer uppstår som är naturligt fria från associationer till alkohol, men det kommer. Idag är det nog 50-50 mellan alkoholdränkta och alkoholfria drömmar hos mig.

Maria42

Jag funderar också ofta om att ha en egen bostad för mig och tjejerna, kollar ofta på hemnet och drömmer mig bort. Känner ofta att jag är färdig med tvåsamhet, inom några år flyttar tjejerna, känner allt mer att jag vill vara själv. Men än så länge är det bara i tanken, bestämt att jag inte tar några stora beslut under första året. Kram

kalla

Vi tar inga avgörande beslut första året, men blir full i skratt av att vi alla sitter och tänker på att leva själva. Blir lite rädd av vad man dövat med alkohol och varför man gör det. Men jag tror att man kommer att förändra mycket under detta året och allt har sin tid, så vi tar ett steg i sänder//Kram Kalla

lessenfrun

Lämna inte, flytta inte.
Kämpa ihop er. Det finns så mycket hjälp att få. Parterapi och duktigt folk.

När det är över så blir det så otroligt tomt och man önskar man kunde spola tillbaka och göra om, göra rätt.
Jag tror stenhårt att alla relationer går att rädda. Om man vill.
Fast även om det finns ovilja så kan den ändras när det börjas rota runt och få igång samtal. Nya samtal.

Jag är genomfärgad av min ångest över att vara själv och snackar nog mest goja..
Vad vet jag egentligen.. Men så många som ETT förhållande bakom mej.

Kram :)

att prata med nån innan man lämnar, åtminstone när det finns barn. Att gå i par-/familjeterapi har inte målet att lappa ihop utan att komma fram till hur man ska ha det och hur man gör det bästa av det.

Föräldraskapet vara hela livet. Vuxna kan skiljas men som föräldrar finns förhoppningsvis båda kvar och samarbetar för barnens bästa. Vi har ju båda varit gifta tidigare och i familjen ingår mina, dina och våra barn och numera många barnbarn som kallar varandra kusiner. Vi deltar årligen i många födelsedagskalas, det har varit några bröllop och barnbarnsdop. Där möts vi och våra föredettningar och deras nya. Det är mycket roligare för alla om man är på det klara med varann.

Rådet att inte göra drastiska beslut första året som nykter är säkert mycket klokt. Under det året kan man gärna gå nånstans och prata - gärna med nån som har kunskap om missbruk. Jag har också på nära håll sett det lessenfrun beskriver och att det inte alltid blir så bra med en ny livskamrat.

... sa tanten med ett långt livsperspektiv. Kram på er, vad starka ni är! / mt

Dompa

Lyssna på mt, Lessenfrun och Kalla! Inga stora beslut i år. Du har ju redan tagit det största. Härda ut...parterapi? Kanske... Jag tror ju personligen att när det är över så är det över! Men gör inget drastiskt. Känn efter som satan.

Vad känner du när han ligger brevid dig? Vill du detta resten av ditt liv?

Lån, hus, barn, vana, räkningar och alkoholism är inte obetydligt i ekvationen. Men grundkänslan man ska gå på tror jag är; Hur känner jag när jag vilar brevid denna människa?

Som vanligt lite vilse i rymden/ R

Stigsdotter

till mig själv först. Därefter ska jag ta tag i allt. Men visst är det så att alla de där sakerna som ingår i ekvationen spelar in, men samtidigt, man har bara ett liv. Om man inte ärligt kan säga till sig själv att man har gjort sitt bästa för att skapa sig ett så bra liv som man bara kan, då är det något som inte står rätt till tror jag. Ja ja, en sak i taget som sagt!!

Stigsdotter

Usch, jag är så trött och längtar efter en stund för mig själv i hängmattan. I princip 3 veckor ensam med knoddarna, det skall aktiveras, matas och redas ut tvister.

Jag dricker alkoholfri öl från Coop. Och en 3 1/2:a som jag så vänligt köpte åt maken. Jag blir varm i fingrarna. Och trött. Och ännu mer irriterad. Nä, jag ska dricka fräscht vatten bara. Inte ens mataffärens alkoholfria. Hade det funnits annat hemma nu hade jag nog druckit det.

Men nu till mina vapen. Har köpt på mig ett gäng böcker. Det är därför jag är lite grinig, jag har inte ro att bara sätta mig med dem i lugn och ro, fast jag vill.

Nu läste jag förordet till en av dem. På slutet står det såhär: "var inte rädd om denna Bok (ja, med stor bokstav!, min anm. ). Slit ut den. Läs sönder den. den är ämnad att användas. Ge bort den om du känner att någon annan behöver den. Dela med dig av den. Dela med dig av alla lärdomar du får när du läser. Skratta med den. Gråt med den. Skrik åt den. Förbanna den. Gör vad som behövs för att du ska fortsätta vandra i nykterhet. Oavsett hur du behandlar den, kommer den enbart att möta dig med kärlek, en fast hand, och tron på att du är så mycket mer än du själv känner till." Boken heter Hopp - en handbok för nynyktra

Jag vill verkligen sätta tänderna i denna och de andra böckerna! Nu går jag upp och matar ungarna, skickar hem kompisar, slänger min egen unge i säng (maken och unge nr:o 2 är på vift resten av dagen/natten) och sen sätter jag mig någonstans bland alla myggor.

Stigsdotter

så kommer jag imorgon att åka på semester utan dator. Liten uppkoppling kan finnas i telefonen men det blir inga långrandiga inlägg från mig.

Kram till alla kämpar! Kom ihåg, du har bara ett liv, försök göra det bästa av det livet. Var rädd om dig, känn efter i magen. Känner du för att dricka kanske du kan göra 35 armhävningar/situps först?

På återhörande!!

skön, nykter, semester !! Och kom inte hem med armar/mage som ser dopade ut :-) Njut av ditt nya liv !

kalla

Skickar med dig några kloka ord ifrån Puh :-)
För att verka avspänd och helt tillfreds kan man gnola tiddeli-pom några gånger på ett vad-ska-vi-göra-nu-då-sätt.
Källa: Nalle Puh

Stigsdotter

He, he, den där kände jag inte igen - för att verka avspänd. Ja detta är väl självsuggerering på hög nivå!!

Jag måste berätta, jag tror att vårt barskåpsspöke smög ned i packningen. Det är helt jä_la otroligt detta! Idag kom vi ju då till stugan vi hyr för en vecka ihop med min svägerska och familj. Vi har gjort oss hemmastadda och ikväll letade jag i alla köksskåp efter en tekanna. Vet ni vad jag hittar längst ned i ett skåp? Jo en stor halvfulle whiskyflaska!! Hur sannolikt är det att det finns sprit i ett hus man hyr?? Vad gjorde jag då? Jag sköt den längst in i skåpet och ställde lite grejer för så att ingen Anna skulle se den. "kan vara bra att ha" liksom! Nu tänker jag att inte en chans att jag riskerar att prova! Men risken finns ju såklart. Kanske ska jag hälla ut den, ingen av de andra vet ju att den finns och skulle ej sakna! Bör jag kolla med den vi hyr huset sv först tro?

Varför händer detta mig!!!??

Nynykter

Haha! Även jag hittade whisky i förra stugan jag bodde i. Men den frestade inte alls. Jag ville ha romantisk middag med vin, inte nån whisky. Det är ju fint att jag är så kräsen...
Jag vet inte om man kan hälla ut stug-whisky (stavningskontrollen ville stig-whisky! En liten fingervisning?)
Kan du tala med din man om att du är rädd för att bli frestad? Jag tycker för egen del att det är ett bra sätt att förhindra tänkbara återfall. Dessutom tenderar trollen att spricka när de kommer ut i ljuset...
Stor kram till dig kära syster!
Nynykter

Jag är precis hemkommen från solen där vi hyrde ett hus med ett fullt barskåp, typ 8 flaskor sprit och 2 fl vin. Jag drack några kvällar där nere, vin till maten och så. Allt var ok egentligen men sedan när mannen var ute el gått och lagt sig var jag där och drack. Smakade apa, men det spelade ju liksom ingen roll då. Hade den inte funnits hade jag i alla fall gått och lagt mig istället. Men de dagar jag inte drack någonting blev jag inte alls sugen. Så jag har inget tips bara min egen erfarenhet.

MissH

Fröken snusförnuftig här ;-) Tycker du ska hälla ut den, det är värre att du frestas än att någon blir av med lite sprit. I värsta fall får du köpa en ny men troligtvis har dom ni hyr av glömt den. Låt inte spöket lura dig och göra flaskan viktigare än den är. Hoppas du får en skön semester!

kalla

Annars kommer du få den på hjärnan under veckan och måste slåss med drakar, troll och spöket.Kram Kalla

Stigsdotter

Bara för att höra av mig. Hade ett mkt bra samtal med svägerskan när vi var på egen shopping/fikatur utan män och barn. Vi pratade om alkohol och när jag frågade berättade hon att de bestämt sig för att avstå alkohol för att sympatisera med mig den hör veckan vi semestrar tillsammans. Jag berättade om whiskyflaskan (som jag tittat lite mer på men faktiskt inte ens luktat i :-) I kväll var vi på restaurang och då sa hon att hon hört att man ska dricka te till vietnamesisk mat, vilket också kyparen bekräftade. Så det gjorde vi! Är så glad för min gulliga familj (fast maken var tvungen ta öl till maten så att jag tvingades köra tillbaka sent och lyssna på hans passagerarsäteskommentarer - knip igen och sov! sa jag, nöjd med att mitt nya starka jag inte tar skit längre!)

Kram till alla mina vänner, hoppas det går bra för er!!