Hej! Mitt nick är efter en mousserande dryck. Djävla illa valt, då jag själv mest kan liknas vi en avslagen mellis. Jag är halvny här. Har hukat under en stark kvinna vid namn lillablå på anhörigsidan. Men nu tror jag mig vara redo. Jag måste vara det. Min historia är på inga sätt unik. Ni kommer dessvärre ändå få ta del av den. Just nu behöver jag bara lite teknisk support och sen följer booooooring./R

Dompa

Du är inte dum du Santorini. Gårdagen blev mer avslappnad än förgårdagen (finns inga sånna ord, men nu skiter vi i svenskalärarna. Tack mt!) och jag tror att både jag och dejten var roligare. Men jag har fortfarande svårt för sminket...så sydeuropeiskt... Usch jag känner mig fördömande, det är bara ett annat sätt att vara.

Givetvis har ni alla rätt! Nej Maria...inte behöver hon vara den "rätta". Det sista min lilla familj behöver just nu är en ny kvinna...till. Nästa helg kommer mitt finska rivjärn på ett en veckas besök. Vi ska kolla personkemin mellan henne och ongar. Mellan mig och henne var det mycket bra. Men vis (?) av erfarenheten så tänker jag ett steg längre nu. Vill inte ha en bonusmormor...det räcker bra med det bonusbarn som min barnflicka har blivit.

Livet flyter på bra. Men igår drabbades jag av en värk i hjärtat när jag såg mina ongar kivas i tv-soffan. Givetvis tycker jag att vackrare ongar finns det icke! Då kom den...saknaden efter J. Inte den hon är idag...men de vi en gång var. Och smärtan av att hon inte kan se detta. Hur de växer som människor dag för dag. På slutet när vi levde tillsammans så bråkade aldrig barnen med varandra...så osunt. De kände nog att de bara hade varandra. Nu är det mer normalt...alla gapar ;-).

Lång dag framför mig... Men jag är tacksam...för nu orkar jag. Ska till o med gå på spanskan ikväll. Kan ju inte vara omöjligt att lära sig att stava? Sköt om er...människorna mina...och drick med förstånd! /R

höst trollet

Har suttit och läst tillbaks i tråden om dina helgeskapader ;-D
Ser att du har distans till det här med dejtande ;-)
Jag tror att du håller på att dejta "Dompa", först och främst.. Tror du håller på att ta reda på vem Dompa är..?!
Och att du gör det genom att "spegla" dig i andra människor.
Ett alldeles utmärkt sätt, om man är ärlig med sina intensioner (inte minst mot sig själv)
Så fortsätt du att dejta.. Vi människor är flockvarelser och behöver stimulansen att umgås med andra!

Det är ju i modern tid (hmmm) som vi blivit "sexfixerade"..
Själv tycker jag att det är himla tråkigt, att dejtande nuförtiden verkar till 98% gå ut på att hamna i säng så snabbt som möjligt.. Tror det leder till fler uppbrott i verkligheten.
För i RL, är sex (även om det är en viktig!) så ack så liten del av "livet"..
Det viktiga är ju hur vi trivs i övrigt med varandra..
Som Maria skrev, "han får mig att skratta".. Kan man inte ha roligt med varandra, kan man inte känna gemeskap, så är det inte mycket att bygga på..

Vem har föresten sagt att att att vi inte kan ha andra sorters gemenskap med människor?
Jag har en hel del vänner, av båda könen. Inte skulle jag vilja ha sex med dem.. Då vore de ju inte vänner längre..?
Tror ifs att du redan kommit underfund med det ;-D

Ha en underbar dag med "cirkusen"! / kram trollis

Maria42

Att höra om dina barn och hur de "växer", vilken bra pappa du är för dem nu.
Lite kusligt är det, tänkte på dig när jag gjorde mig iordning nu på morgonen, hur det går för barnen, J, och hur det blev med finska rivjärnet. Läser sedan din tråd och du tar upp allting, spooky!!
Hoppas du får en riktigt bra dag!! Kram

Stigsdotter

Det är skönt att läsa att barnen verkar trivas. Hur jobbigt det än är så är barnens kivande ett tecken på att de trivs. Tack för den påminnelsen, jag känner att jag har lite kort om tålamod just när det gäller det där kivandet ibland men hellre det än att de smyger runt och läser av de vuxnas status innan de törs yttra sig.

Hoppas rivjärnet passar, du behöver nog lite avlastning!

NyMan

men, som ni så nyktert(!) påpekar, ett tecken på att det är som det ska och att utvecklingen av syskonrelationerna fortgår. Rollskapande & positionering är en brutal process emellanåt som testar tålamodet, kanske ibland mest hos föräldrarna, men jag upplever att båda mina pågar tycker det är extremt uttröttande och påfrestande stundtals. Tyvärr känns det de facto som något som är oundvikligt och nödvändigt. Jag ser även så många tecken på att de faktisk, 'til the bitter end, älskar och värdesätter sitt syskon och att de verkligen har mycket kul och utbyte av varandra.

Sååå, det går väl över, om man inte lägger sig i för mycket, fast det är ju svårt att hålla fingrarna borta emellanåt...

Keep up the fight!/NM

Dompa

Nu måste hon passa. Rivjärnet! För visst behövs här avlastning. Sen blir det så dumt. Jag vet ju att miljontals kvinnor klarar detta varje dag. Att ensam styra upp arbete och hem. Men hur jag än vänder och vrider så räcker inte tiden till. Tanken att jag skulle hinna klämma in en whiskey paus mitt i allt detta ter sig absurd.

Visst är barnflickan till lite hjälp. Hon rastar iaf. hunden och finns ofta här på eftermiddagarna... (toppen för lillkillen) men utöver det händer nada (jo, jo spanskalektionerna betalar för sig), allt höftas här hemma. Undrar vad svensk socialtjänst skulle tänka. Inga fasta mattider...inga fasta tider alls...för vem skulle se till att de följdes?

Kvällar och nätter går till tvätt och städ. Sen alla dessa intressen som ongar odlar. Hallen stinker häst och ungpojkssvett. Idrottskläder som möglar...men inga problem. Farsan kan väl köpa nytt? Jo tjena. Spela naken ongdjävel!

Nej, nu ser jag vad J gjorde i hemmet. Kanske allt. Det ska gå. Att byta jobb är inte att tänka på...dels trivs jag förbaskat väl och dels är det ju lönen som håller cirkusen vid liv. Funkar inte rivjärnet så gifter jag om mig ;-). Dumt skämt...men jag har även börjat fatta varför så många håller ihop efter att kärleken har dött. Man hinner inte med själv.

Men det finns glädjepunkter. Precis som NyMan så ser jag att mina ongar faktiskt älskar varandra. De finns där när det gäller. Och trots kaos så stormar det på. Jag mår också bättre...nu med piller i magen. Tvingar in egentid. Dejtar dompa! Inatt ska jag se det amerikanska presidentvalet...iaf. ett par minuter. Tv-soffan och jag är inte de bästa vänner. Kanske ett trauma från sponkentiden?

Nu frukost...där jag har tagit mig långt. Övervakar att alla får ngt i magen...men jag gör inte ett skit. Tittar bara. Bra dag allehopa! /R

NyMan

och stöttat och hjälpt dig som en riktig kompis! Får göra det här istället: Dompa, du är en formidabel lindansare, både som människa och farsa! Du balanserar ett jättelass på dina egna axlar på den halvslaka linan, utan att stirra ner i bråddjupet och paralyseras av det!

Trött?! Javisst, vore väl för jävla konstigt annars.

Inga Fasta tider? Ouppackade gympaväskor? Firma Bråk & Kiv AB? Cirkus Insanity?

Allt detta finns här också! Och vi är två! Som faktiskt kommunicera med varandra!

Så, nu tar du högernäven och klappar dig själv på vänsteraxeln, grabben, samtidigt som du tänker: I'm a fuckin' miracle worker! I make things happen! (skulle varit på spanska, men det är också något du behärskar som jag inte kan...)

Jag släpper iväg Den Goda Anden till dig, så att någon finns med och ingjuter kraft och positiv energi, nu när mina möjligheter till det är något begränsade...

Keep up the good work, buddy! Allt ordnar sig med tiden!/NM

höst trollet

Låter som en fullt normal familj... Sätt inga helgonglorior på fruar/mammor.. De hinner inte heller med!

Kanske är de bara en aning bättre på att "sopa igen spåren", när någon kommer på besök *skratt*
Känner igen: möglande handukar i gympapåsar..
"världskrig", för att någon "glömt" lägga tröjan och jeansen i tvättkorgen och det råkade vara sista-rena-paret..
att aldrig hitta några rena glas eller bestick, trots att diskmaskinen kördes regelbundet..
att hitta "kattpölar" för att någon "råkade glömma"/inte hade tid att tömma kattlådan..
att få hälla ut surnande mjölk, för att något helt plötsligt, med hypnotiserande intresse, fått barnen att lämna eftermiddagsfikat (mackor & mjölk) på bordet..

När jag tänker efter, så v a r man faktiskt ganska tacksam, om folk som skulle hälsa på, ringde och "påade" sina besök, så att man hann stoppa in all disk i maskinen (kolla så det fanns några rena kaffemuggar)
Rafsa ihop tvätten som las i stora "säckar"/ikeapåsar och gömdes i förrådet..
In på toa, torka av handfat och toastål samt hälla ut en skvätt Ajax i badkaret (luktar "rent", även om just "rent" inte luktar alls..hmm..)
Ta upp en påse bullar ur frysen, sätta på ugnen (70) och först köra bullarna en kort stund i micron, sedan lägga dem på plåt, "dofta över" med kanel, in i ugnen, stäng av densamma och voila! Doften av "nybakta" bullar sprider sig i huset..
Själv står man där med "rosiga kinder" och tindrande ögon.. Inte av tomtebolycka, utan av stress och ilska.. Fast det låtsas man givetvis inte om..

Jag hoppas att jag för alltid DÖDAT myten om den effektiva dubbelarbetande kvinnan.. Åtminstonde den "cola", ostressade och lyckliga varianten!

Hoppas att "rivjärnet" passar! Du behöver ett break!

kram /trollis

Stigsdotter

...kom väl gärna också av en skvätt vin på det där. Då kan man för en stund GLÖMMA att man bara hyfsat på ytan, inte haft tid att baka riktiga bullar eller gno bort skiten BAKOM toan. Jag tror det är därför så många av oss hamnar här, vi duktiga kvinnor som ska fixa allt fast vi inte hinner - då börjar vi dricka så känns det bättre för en stund. Tänk om alla kunde göra sitt.

Dompa, jag vill inte bråka med dig men min åttaåring ansvarar för sina gympakläder själv. Man måste sätta ned foten! (sen får vi se om hon som är 6 kommer att fixa det lika galant, men ansvaret får hon lov att ta själv).

höst trollet

Jodå, huvet på spiken där ha, ha..
Tror Dompa kanske har lite mer kvinnliga gener i sig...
Skämt åsido, Jag tycker att det är INNIHÅVETE duktigt att ta hand om hela cirkusen ;-D

Och visst har du rätt i att man måste "uppfostra" barnen till att ta ett eget ansvar, Stigsdotter..
Jag har också gjort det en gång i tiden.. Med varierande resultat..

Det man måste komma ihåg, är att det är ett s t ä n d i g t pågående arbete..
Ja, ibland kände man sig nog lite som en cirkusdirektör med piskan i hand..(speciellt, när man hindrade ungarna från att smita iväg innan vissa sysslor var avklarade.. Meeeen AAAAAAlla andra slipper ju..)

Nåja, vinrosorna är vid pass glömda och jag håller på att försöka lära katt-a-strofen jaga dammråttor..
Så märks det inte att jag glömt dammsuga hmm..

Kram / trollis

Dompa

Uppskattar alla inlägg. NyMans uppmuntran och tilltro ( nix. Här talas ingen flytande spanska...men en dag så.) Skönt att se att kaos inte har ngt med bristande pappaegenskaper att göra. Att det är så här...det är normalt. Era tips om hur vi stackars fruntimmer kan få dagen att gå ihop. För visst har jag kanske en överdos av kninnogener Trollis. Som en produkt av en stark kvinna och en oerhört vek man så vore det konstigt annars. När det gäller min dufvas tanke...så är jag helt med. Gympapåsen är inte mitt ansvar...därav snusket. Men så får det bli...jag ser men agerar inte. Men ändock är jag en softie...idag när jag ha tid ska cirkusen få hemlagat :-). Sen blir det presidentval...må bäste man vinna. Själv är jag för Obama...minst dålig (i min ögon)av två usla kanditater. Stackars Nordamerika! /R

PS: Läste igenom din nya text NyMan. Snyggt...måste dock läsa igen för att ta till mig. Sköts bäst på mornarna. DS

Tvåbarnspappan

Finns här i bakgrunden, tänker på er fina som lyft mig.
Mitt problem är inte alkoholen idag!
Utan jag har annat jag kämpar med.

Skickar varma och kärleksfulla kramar till mina älskade kollektivvänner :-)

Kramar eran TP....som kommer tillbaka när jag mår bättre

Dompa

Fan vad skönt att höra av dig! Så skit med sjukdomen...att livet kan bli så. För en man mitt i livet? Det borde ju få en annan (mig) att uppskatta att kroppen inte sviker mer. Men tyvärr tycks vi människor (jag) inte funka så. Utan jag har mage till att klaga på min öronvärk. Tror att du som sitter med ditt skulle skatta dig lycklig över bara lite ont i örat.

Hoppas att ditt tillfrisknande går i rätt riktning och att snart är tillbaka här hos oss. Kollektivet är en vacker, oförglömlig (mt?)dröm som vi inte ska släppa. En dag kanske vi sitter där på bryggan? Fem nyktra fyllon och några fler vänner? Frk Bitsk har tillfälligt checkat ut (men ej på grund av flaska) men vi andra hänger kvar. Allt är sig likt...men ändå inte. Snurrigt värre...men vad jag vill förmedla är att jag blev dretaglad av att höra av dig! Machohug/ R

Dompa

Jobbar hemma idag. På arbetet kallas det för att rita, spåna och fundera i fred. Sanningen är att jag har tagit en fridag för att städa hemma innan Rivjärnet kommer. Hon får INTE vända i dörren.

Men det går ju så där. Har läst tidningar hela morgonen, (visste ju att jag kunde spara forum till senare...brukar sällan läsa på jobbet. Just pga. av dålig disciplin. Herrejedanes...företaget betalar ju mig :-)), tagit en runda i badrummet. Kvinnoknep...som jag lärt mig här. Yep...jag städade bakom toa, men nu sitter jag här. Icke försvarbart! Men min co-worker/barnflicka tycks ha bestämt sig för den längsta morgonpromenad med hunden ever :(.

Mycket sorg...läser jag om här på forum. Vare sig det är över drycken, gammal skit/sorg som börjar pysa upp. (Bra, det behövs nog ofta!) eller nya konflikter som blommar upp. Både IRL och annars. Min övertygelse är att det är årstidsbetingat. Nu är sommaren över...när det i många fall skulle bli så bra. Jaha...inte i år heller. Nu satsas det på julledighet. Jag kan ha helt fel!

Men jag läser också in en del hopp. För många vänner tycks det flyta på. Vare sig de väljer helnyktert eller ngt mellanting. Det gör mig glad. Den helt nya tonen i vissa trådar. Man känn nästan ta på styrkan som finns när en människa börjar våga fejsa sig själv.

Hoppas vi alla får ha det bra idag...vare sig vi lever i rent snusk (andligt eller bokstavligt) eller inte. /R

PS: Skönt med egentid...vare sig man kallar det för hemmarbete, städning eller bara flum! DS

höst trollet

Kastar in en liten snöboll ;-D skicka vidare...*skratt*
Det snöar, så katt-a-strofen och jag försöker dela tiden mellan god mat, forum och platsen i knäet, så jag knappt når fram till tangentbordet..

När jag jobbade, hade jag ett knep som gav mig l i t e egentid.. Folk stod ju ofta och kikade ner i ens almanacka..
Så jag skrev in ett stort V.F.S.H och så klockslag...
Inga problem, med att någon ville "boka in sig" där iaf..
V.F.S.H vad är det då..? Jo, betyder kort och gott "vad-fan-som-helst"
Ha en mysig dag! /kram trollis

Dompa

Ska bli mer V.F.S.H i min almanacka med. Det löjliga är att ingen på arbetet kollar hur/när jag gör ngt. Det är Luther...som du och mt har konstaterat. Och ändå är jag en generation för ung för L. Skyller det på min mamma. Alkisgenen är pappas och INGET är väl mitt fel ;-).

höst trollet

Underskatta icke äldre generationers indoktrineringsförmåga ;-D

Ej heller den subliminala verklighetens påverkan via medier, som talar om att antingen är du "innanför" och då har du ett jobb, och jobbar häcken av dig..
Eller så är du en arbetslös, sammhällsparasit, som är i utanförskapets djupa avgrund *skratt*

Stigsdotter

Jag gillar också snö, och just nu sitter jag hellre här och bollar. Ljudvolymen börjar redan stiga i lunchrummet en bit bort. Det går bra för oss och idag får vi fira med smörgåstårta och - där smällde en kork till - bubbel (!) till lunchen. Igår kom inbjudan till julfest - med vinprovning *pang igen* och drinkar hit å dit. Usch vad det dricks på mitt jobb!!!! :-/

höst trollet

Förstår problemet, med "firande" på arbetsplatser.. MEN, en SERIÖS arbetsgivare SKA se till att alkoholfria varianter finns att tillgå!
Varför inte ta upp det med facket.. Det handlar inte bara om alkoholism, utan om folk som kanske ska köra bil efter jobbet/på lunchen..
Kollegor, som av religiösa eller kulturella skäl inte dricker alkohol..
Eller lite diskret, den som medicinerar.. Och då behöver det inte vara antabus det är frågan om.. (SSRI-preparaten t.ex. går ju inte ihop med alkohol..)

Försök Stigsdotter, för jag tror faktiskt att det finns fler, som av olika anledningar skulle uppskatta något alkoholfritt att "fira med"
kram /trollis