Den första juni. Nu är det sommar! I år ska jag njuta av den och inte vakna med ont i huvudet och ångest nästan varje dag. Sommaren är så kort och går så fort. Jag vill låta bli att dricka vin. Den här gången ska jag inte avge några storstilade löften om att aldrig mer dricka vin. Nej jag ska ödmjukt ta en dag i taget och göra det bästa av den. Jag hoppas att jag har karaktär och styrka att fortsätta på den vägen.

lilla Anna

Grattis Muränan!
Så bra av dig att ha klarat av 11 dagar utan alkohol. Fortsätt på den här vägen! Ett nyktert liv är så mycket bättre än ett fyllt av alkohol. Nu ska jag försöka att kämpa på på den smala vägen och passa mig för att snubbla på fler stenar.
Kram från lilla Anna

lilla Anna

Att det skulle vara så svårt att lägga av med alkoholen trodde inte jag.Jag klarar några dagar utan och sedan ramlar jag dit igen. Jag har varit ensam i lägenheten i stan några dagar och då går det hur lätt som helst. I går var jag tillbaka i stugan på landet igen. Mannen har inhandlat rödvin och goda ostar. Det är klart att jag ska ha "litet" vin då. Jag får det till och med upphällt framför mig. Vad gör man? Skaffar bättre karaktär? Skiljer sig? Skaffar en strategi? Har någon ett förslag? Jag är ruggig med beroende. Ofta känner jag mig ensam, fast jag inte är det i fysisk mening. Då blir vinet något gemensamt för oss. Men det är ju inte det jag vill ha. Nu får jag börja på ny kula igen. Det är inget bra när man inte tycker om sig själv. Det tar död på glädjen i livet. Jag har ju så mycket att vara tacksam för.

Gitanni

Så tråkigt Lilla Anna, kan du inte prata med maken och be honom att inte köpa hem vin? Eller åtminstone respektera att du inte vill dricka och låta bli att bjuda dig? Men du fixar det! Gårdagen kan du inte ändra, se inte dina missar utan titta på alla dina nyktra dagar istället! Du är ändå närmare målet nu än när du började.

konstnären

Håller med ovanstående, kan du inte prata med din man. Det är ju frestande för dig med goda ostar och vin.
Jag och min man hade ju det gemensamt och det var kul några år till det spårade ur. Känner mig ofta ensam
då min man har fortsatt att dricka. Inte lätt, men man vill ju inte ha vinet under näsan om man har bestämt
sig.
Ha det fint
Konstnären

SuzyQ

Det är omöjligt att stå emot sådant, det vet jag, har provat i många år att säga nej när mannen propsat. Men jag kan sluta i tid, jag har inte det problemet, men några glas och jag får ändå ångest dagen efter. Tror jag är allergisk mot alkohol på nåt sätt;-)
Nu har ju min kära make utvecklats till en fullblodsalkis och jag har fått nog. Nu har även han, efter flertalet återfall senaste månaderna, fått nog och säger att han ska bi nykterist. Det vore ju underbart på ett sätt men tråkigt för mig som då aldrig kan sitta hemma och ta ett par glas till god ost eller middag. Det får bli ihop med andra, om jag nu stannar kvar. Vi ska sälja villan och under de månaderna som det tar innan det är klart så får jag svart på vitt om vi kan fortsätta.
Men Lilla Anna, är du nykter fler dagar per vecka än du är full så är det åtminstone åt rätt håll.
Lycka till och som de tidigare sagt, säg åt gubben att inte köpa hem vin och sukta dig. Han borde ju vilja samma sak som du ju.:-)
Kram och lycka till

Hej Lilla Anna,

Jag tror inte att du har något val, än att säga rakt ut till din man, att du inte ska dricka. Annars blir det nog olidligt svårt för dig att låta bli. Jag hade aldrig klarat av att säga nej om min man ställde fram ett glas framför näsan på mig. ALDRIG I LIVET. Det hade legitimerat mitt drickande för evigt. Du behöver kanske inte tänka hela vägen, alltså skilsmässa osv. Utan pröva som nummer att prata klarspråk med honom. (Lätt för mig att säga...)

Nu är det säkert också tyvärr så att det kanske inte kommer hjälpa. Jag kan tänka mig att din man gärna vill att du dricker, eftersom det legitimerar hans eget drickande. Om du vill sluta, så måste han ju syna sitt eget drickande. Alltså, måste du bestämma dig för att du inte ska dricka idag. Att du själv vill ha till en förändring.

En dag i tag och lycka till! Stor kram

lilla Anna

Gitanni, Konstnären, Suzy Q och Muränan! Tack för era svar som alla säger samma sak, att jag måste prata klartext med gubben. Jo visst är det så och det har jag försökt. Men det är nog så att han helst inte vill att jag slutar att dricka helt, för då får han ju inte sällskap. Det legitimerar hans eget drickande om jag är med på tåget. Det är så himla skönt att det här forumet finns! Går man bara omkring och tänker själv så får man inte samma insikt. Till slut går allt bara runt i huvudet och man ser inte problemet klart. Jag känner definitivt att jag är på rätt väg nu. De sista veckorna har det faktiskt varit fler dagar utan alkohol än med. Det känns väldigt bra. I går var vi på fest och jag körde hem. Det var inte ett dugg svårt att dricka alkoholfritt hela kvällen, tvärt om. Jag hade större behållning av kvällen och visste exakt vad jag hade sagt.Dessutom vaknar jag nu på morgonen och mår så bra. Det känns som om polletten har ramlat ned här. Jag har alltid varit mer mån om att alla i min omgivning ska må bra, än att ta hand om mig själv. Mår jag inte bra av att dricka alkohol ska jag respektera mig själv så mycket att jag sätter mitt eget välbefinnande först. Tycker maken att jag är tråkig som inte dricker med honom så är det hans problem och inte mitt. I mitt förra äktenskap var det saker som jag fick göra för mannen som jag inte mådde så bra av. Jag ser ett mönster här.När jag skilde mig så sa jag. Aldrig mer att jag låter en annan människa styra mitt liv. Men nu håller jag på att göra samma sak igen! Nej, nu räcker det. Hädanefter ska jag leva mitt liv som det är bra för mig. Inte som det är bra för mannen, barnen, hunden eller bästa väninnan. Det kanske inte blir så behagligt alla gånger för alla vet ju att jag sätter mig själv och mina behov sist. Men det är dags nu.

Gitanni

Du låter stark lilla Anna :) Jag tror att det är bra att du bestämt dig för att prata med gubben och just det du säger med att han nog vill att du också ska dricka stämmer nog. Jag var tillsammans med en kille några år. Vi bodde långt ifrån varandra och träffades på helgerna ibland. När vi träffades så blev det alltid en fyllefest och en herrans massa sex. Allt planerades kring detta. En dag sa jag att jag ville att vi skulle prova en helg helt utan alkohol. Det var helt otänkbart för honom och efter ett par försök bröt jag med honom, utan att tala om att jag trodde jag hade problem. Jag visste att om han inte var med på en helg utan alkohol så skulle vi aldrig lyckas. Detta var strax innan jag blev nykter första gången. Senare har vi pratat om alkohol, jag har fortfarande inte talat om att jag är alkoholist men han erkänner att han dricker för mycket men gör inget åt det trots att han idag tror att jag är helnykterist. Han försöker fortfarande komma tillbaka men jag har stängt dörren och det är jag tacksam för idag, jag hade aldrig klarat av att bli nykter tillsammans med honom. Nu säger jag inte att du ska "stänga dörren" men tänk på dig själv i första hand och vad som är bra för DIG. <3

SuzyQ

och nog är det alltid den som är mest destruktiv som får eller tar kommandot. Alltid likadant.
Vi andra mesar på och tycker att det är väl ok då fast det inte är det. Men man vill inte ha bråk utan det är lättare att ta ett glas och ett till för att slippa bli arg och sur. Vem vill tjafsa om alkohol varenda helg, lättare att bara flyta med. Det gjorde du förbannat bra Gitanni som slängde ut din suput! Man vill ju inte framstå som torr jävla surkärring och få helgen förstörd men nog bode man kunna stå på sig bättre. Jag är glad att vi iaf ofta har haft alkoholfria helger och månader men trodde inte då heller att min man skulle bli fullblodsalkis. Nu är det försent att ändra sitt beteende, nu finns bara helnykter eller aspackad för hans del och det gör ju mitt liv mycket ljusare,lättare och friare. För jag har aldrig gillat att supa och bli full, det ger mig ångest. Jag tycker om att dricka ett par glas och bli lite avslappnad men inget mer. Nu kan det äntligen bli så igen...om han bestämmer sig för att vara helnykter.
Jag håller på dig Lilla Anna, det kommer gå bra! Stå på dig, det är ditt liv! Du är värd att få leva precis som du vill!
Kram

lilla Anna

Nu har ni alla här på forumet gett mig samma råd. Prata med mannen. OK. det är ett måste och ska ske i dag. Det är ju helt dumt att förstöra sitt eget liv för att vara någon annan till lags! Tack för att ni finns och stöttar mig. Det är helt ovärderligt. Man kan inte se sina egna problem helt klart även om det är helt uppenbart hur man ska göra. Jag är bra på att ge andra råd. Men när det kommer till mig själv så vet jag inte vad jag ska göra. När jag växte upp så lärde jag mig att vara till lags, annars blev pappa och mamma ledsna. Det sitter väldigt djupt tror jag. Hela livet har jag försökt att vara till lags. Det får det vara slut på nu. Nu ska jag ta hand om mig själv! Det är ju för sjutton var och ens skyldighet.

lilla Anna

Det var något som hände i går och jag går inte in på vad. Men det fick mig att inse att nu är det nog. Det som skulle bli ett glas rödvin till maten blev många fler glas. Jag vet ju att jag inte grejar-bara ett glas. Lär jag mig aldrig? Nåväl, jag ska inte sparka på mig själv. Det leder ingen vart. Nu gäller det att klara av den här dagen.

Tror att det var Kastellen eller möjligen Konstnären som skrev så bra i min tråd. När man känner sug och är på väg att trilla det, skjut upp beslutet typ 20 minuter före du dricker. Efter 20 minuter så gör du samma sak igen, tills suget passerat. Har du pratat med din man än? Eller hur känns det för dig? Jag skickar styrkekramar och tänker på dig!

lilla Anna

Hej Muränan!
Tack för ditt svar och att du bryr dig. Vilket bra knep att skjuta upp beslutet att ta ett glas vin 20 min. Det ska jag använda mig av. Nej jag har inte pratat med min man än.Jag har gjort det så många gånger tidigare så jag vet inte om det hjälper. Han vill ju gärna ha sällskap att dricka. Därför är han inget stöd här. Det är nog så att det här måste jag klara av själv utan hans stöd. Men jag kan ju alltid försöka en gång till.

I morgon kommer barnen hit till stugan för att fira midsommar. Det får bli en helnykter midsommar för min del. Det är inte så svårt när barnen är här.Jag vill absolut inte att de ser mig påverkad.

Hur har din flytt gått? Trivs du i det nya huset?
.
Kram från mig

Tack för att du frågar! :-) Området är helt underbart och huset behöver en del kärlek ;-)

Förstår att det måste vara skitsvårt att låta bli vinet när någon annan "hjälper till". Ska ärligt säga att jag nog aldrig klarat av det... Tänk på allt bra du klarat av och hur du har kämpat! Det är inte värt att slänga bort det och ha det ogjort!

Du kanske skulle ha nytta av möten? Få mer konkret stöd.

Största kramen

lilla Anna

Midsommarhelgen är slut och stugan tom på gäster. Det var en väldigt lugn och bra midsommar. Alkoholnivån var väldigt låg. I dag känner jag mig glad att vara på rätt väg. Jag har pratat med maken om att det måste bli en förändring när det gäller alkoholen och jag tror att jag har honom med mig. Nu ska jag se till att resten av sommaren blir alkoholfri och fylld av vettiga aktiviteter. Det är nu man ska bunkra upp energi inför den mörka årstiden som ju kommer så småningom.

lilla Anna

Måste man bo på en öde ö för att inte bli erbjuden alkohol? Det här är svårt. Nu hade jag bestämt mig för att inte dricka någon alkohol. Men jag verkar vara omgiven av folk som vill att jag dricker. Vi var inbjudna till grannarna litet spontant i går. Genast så står ett glas vin framför mig. Vad är det med Sverige och den svenska sommaren som gör att man ska dricka vin hela tiden? Naturligtvis vill jag träffa folk och vara social. Jag vill inte sticka ut och vara annorlunda och besvärlig.Jag vill inte tala om att jag har problem med alkoholen. Det är min ensak tycker jag. Men det här går inte längre. Vad säger man? Hur gör man? Nu är min alkoholfria vecka sabbad. Till helgen kommer barnen. Det är klart att de vill ha vin på fredag kväll. Det är ju helg! Jag blir galen. Maken häller upp åt mig fast jag talat om för honom att jag inte ska dricka så mycket. Snart ska vi på sommarfest. Då heter det. Va ska du köra nu igen?! Den här gången är det väl mannens tur. Du ska inte vara så snäll och mesig. Jag har inte lust att säga. Nej jag kör för jag är alkoholist. Jag vill inte ha en stämpel i pannan. Har ni hört: Hon är alkoholist. Men det går ju inte att fortsätta så här. Jag mår inte bra av att dricka och mår dåligt av att inte kunna säga NEJ TACK. Hur gör man?

konstnären

Ja, vill man inte se all alkohol runt omkring sig och i alla annonser, då ska man bo på en öde ö. Kanske vore skönt.
I början var dom problemen nästan större för mig än att jag hade slutat. Tyckte jag kom på ett bra svar, nej, tack jag
har druckigt färdigt punkt slut. Visst blev det tyst men inga kommentarer. Jag har själv valt vilka jag har berättat för.
Finns ingen anledning att lämna ut sig till alla. Synd bara att många har en syn på det som man kan tro kommer från stenåldern.
Det är ju för sjutton en folksjukdom som kan drabba hög som låg. Jag har gjort en del s.k vänner besvikna för att jag slutat,
och det hemska är att det är sant. Lite kan du dricka med mig. Jag anser att det inteär många utanför detta forum som förstår
fullt ut.Stå på dig lilla Anna det är ditt liv och ingen annans. Det blir bara bekvämt för dom om du oxså dricker. Kanske har
dom själva problem, brukar vara så.
Kram
Konstnären

Håller med Konstnären! Men det är ingen bra anledning att dricka för att man inte vill säga att man inte dricker, om du förstår vad jag menar? Om du inte vill säga något rakt ut, vilket inte jag heller gör än, så hitta på en anledning. Jag kör med att alkoholen verkar trigga igång min migrän och att jag prövar/ mår bättre utan just nu. Migrän kan bytas ut mot tex begynnande magsår också. Eller något annat. Använd inte andra som ursäkt för att dricka när du egentligen inte vill...

Kram till dig

lilla Anna

Konstnären och Muränan!

Tack för era svar! Skönt att ni finns där ute! Jag ska stå på mig. Det är ju mitt liv det handlar om och det är bara jag som har ansvar för hur jag lever det. Jag får hitta på någon bra anledning till varför jag inte vill ha något vin. Migrän, magsår eller något sådant. Sen ska jag köra med det hela sommaren. Jag undrar varför det är så fult att vara alkoholberoende i vårt land. Det är nog alldeles rätt att det blir litet obekvämt med någon som inte dricker. Då måste man syna sina egna alkoholvanor. Framförallt bland oss kvinnor tror jag att det är vanligare än man tror att pimpla litet för mycket vin. Jag behöver bara titta på min egen bekantskapskrets.

I dag ska jag undvika det första glaset. Ha en bra dag!