Har, som så många andra, läst här till och från under långa perioder i flera års tid. Bara det är ju ett tecken på att allt inte står rätt till. Nu känner jag mig dock redo att börja skriva själv. Mina erfarenheter av alkohol sträcker sig tillbaka ca tio år då jag började festa ganska hårt under studenttiden och jag insåg allt oftare att jag tappar kontrollen när jag väl dricker. Jag har inga större problem att gå längre perioder utan alkohol men så kommer en festkväll och jag tappar omdömet fullständigt. Jag insåg innan sommaren att jag hade hamnat i en mörk spiral som jag inte riktigt kunde ta mig ur. Ett antal händelser avseende boende och arbete hade lett till att jag på pappret levde min dröm. Men varför kändes det inte så? Jag gick till vårdcentralen och fick antidepressiva utskrivet och går på det fortfarande. Känner en enorm förbättring men vill nu också, en gång för alla, komma till bukt med alkoholen. En dröm vore att leva ett liv utan alkohol. Men jag vet inte om jag orkar stå emot det sociala. Som singel i 30-års åldern i Sthlm lever jag och mina vänner till stor del av min tid på stans barer. Det är naturligt att gå och äta middag och/eller ta ett glas på vardagarna. Däremot har vissa av de mer festliga vardagarna slutat i karatefyllor som absolut påverkat mig dagen efter på jobbet, något som för mig är helt oacceptabelt och som gör mig livrädd. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska ta bort alkohol helt och hållet ur mitt liv. Men jag kan inte tillåta mig själv att få minnesluckor mer, det skrämmer vettet ur mig. Var ska detta sluta?? Ibland är jag övertygad om att jag borde bryta med alkoholen tvärt, vid andra tillfällen tror jag att jag NU kan börja konsumera alkohol måttligt, försöker jag bara lura mig själv?

steglitsan

Nu vet jag inte var du bor eller om du gillar konst. Men på Moderna Museet pågår just nu en utställning som jag har för mig öppnade i lördags. Där bland annat den amerikanska konstnären Jeff Koons ställer ut, jag tror till och med att han var i stan till vernissagen. Hade jag inte haft den där jobbjippot så hade jag sett till med armbågar och vässat munläder sett till att ta mig in på den. Men nu ser jag istället mycket fram emot att gå och se utställningen. Det har jag längtat efter sen ett par månader då jag fick nys om detta. Jeff Koons beskrivs ofta som nutidens motsvarighet till Andy Warhol så det kommer ha varit stort att ha sett hans verk inte bara i Sverige men under hans livstid.

Det får vara Steglitsans kulturtips för idag :)

steglitsan

Inser att jag blir så ivrig när jag skriver om dessa saker att jag ibland stannar upp skräckslagen direkt efter att jag tryckt på "Spara". Tänk om jag i all hast råkat skriva mitt namn eller annat utlämnande- Ho ho ja ja.

LenaNyman

Testade att lyssna på Stil men det var nåt med buffringen som tog för lång tid... Hur som helst är det underbart med nya intryck och ska ge Lucas i uppgift att lösa "bufféproblemet". Kram på dig!

steglitsan

Min första godisfria dag idag. Känns bra, men socker och godis upptar min tankekraft långt mycket mer än A. Sen gör det ju inte saken bättre av att vi har godis på jobbet som mina kollegor gärna mumsar i sig. Men aja, just nu så motiverar jag mitt förbud med att jag måste kunna skriva att jag inte tagit ett sockeråterfall här :)

Idag har jag varit en tuff dag på jobbet, började trött då jag inte fått tillräckligt med så mycket sömn som jag behöver men sen så är det väldigt mycket som ska fixas denna vecka. Jag undrar hur vidrigt denna måndag hade varit om jag hade druckit i lördags.Det tar ca tre dagar att återhämta sig för mig efter en utekväll. Luskandet efter skvallret på jobbet var i fullgång efter helgens begivenheter. Återigen var jag så lättad över att det inte var mig de pratade om när det var någon tjej som knappt kunde stå upp. Undrar hur man har pratat om mig tidigare i olika sammanhang?

En rolig grej som alkoholhjälpen fört med sig är att jag skriver en del i mitt jobb och stundtals kan det vara förknippat med ångest och känsla av otillräcklighet. Men jag tror faktiskt att mitt regelbundna skrivande här har underlättat mitt flow på jobbet. Jag vet inte riktigt men det känns mycket mindre komplexfyllt just nu. Kan också beror på att jag har häcken full av saker att göra att det bara är att beta av. Oavsett så är det välkommet.

Ebba

:)

Du är nog en toppentjej som sprider mycket fint på och i jobbet.
Får den känslan SL <3
Tro på dig själv det gör jag.

steglitsan

Nja det är nog blandat, jag har nog mina känslor utanpå kroppen så ibland när jag inte orkar med dem så då drar jag på mig mina hörlurar. Men jag försöker oftast vara glad, för då lurar man alla runt omkring att tro att man är lycklig och vill alla väl. Ingetdera stämmer egentligen om det inte gäller de människor jag plockat in i hjärtat.

steglitsan

Är så trött och det är sent. I alla fall tillräckligt sent för att jag kommer få morgontrubbel med uppstigningen. Men varför går jag inte och lägger mig? Vad är det som håller mig vaken? Måste bara kolla en grej till, sticka ett varv till. Har någon skrivit ngt mer på Alkoholhjälpen? GÅ OCH LÄGG MIG!

Ebba

Önskar dig en bra & rolig dag.
Det önskar jag mig själv också faktiskt.

steglitsan

Tack Muris, det känns faktiskt fantastiskt och bra. För ett eller två år sedan när jag hade en vit månad så räknade jag ner dagarna tills jag skulle få ett glas. Jag började till och med tycka att en fernet vore gott. Inte nu. Jag har inte sett idag som ett avslut utan en fortsättning. För tanken är ju att jag skulle ta ett nytt beslut efter dessa fyra veckor. Och jag skulle nog vilja säga att jag håller mig vit till årsskiftet, men jag kan ännu inte förlika mig med att inte dricka någonsin mer ever. Så jag säger ytterligare en månad. Det är ju så skevt att jag nu när jag skriver funderar om jag ändå inte skulle klara av det här med A nu ändå? Hahahahah vilket skämt! Det är nästan så att jag ska dra på ytterligare en vecka bara för att jag tänker så. Så får det bli. Fem veckor framåt är fem vita veckor. Sen nytt beslut igen.

Kommer bli tufft med tjejresa i november och alla jäka glöggjippon. Men det blir nog bra det här. :) Jag är glad över mina veckor och glad över mitt nya beslut.

steglitsan

Idag känner jag mig stark, älskar såna dagar. Håller hårt i känslan. Vet att den kan försvinna lika fort som den kom. Nu ska jag fortsätta uträtta underverk.

Stingo

... Du kunde ha valt året ut, så hade vi fått fundera tillsammans vid årsskiftet.

Men jättefint med fyra plus fem veckor ändå.

steglitsan

Idag var jag på middag med en kompis som jag lärt känna ganska nyligen. Vi har en hel drös gemensamma vänner men hon och jag träffades först för ett halvår sedan. Det är så roligt hur vi öppnar upp oss för varje gång vi ses och därmed också lär känna varandra bättre. Fortfarande har vi inte tagit steget fullt ut i vänskapen. När man träffar en ny vän i vuxenålder blir man så otroligt medveten om de olika stegen man ska ta för att utveckla sin relation. Nu har vi gått från att flirta till att dejta varandra mer seriöst. Till och med så att jag drog på mig ett läppstift innan jag mötte upp henne efter jobbet. Jag förstod ganska omedelbart efter de första gångerna jag träffade henne att hon ger mig helt rätt energi och väldigt tidigt kändes det så självklart hon skulle bli en nära vän. Tänk vilken lycka att få ytterligare en pärla att få trä på halsbandet.

steglitsan

Då har det som sagt gått en månad sen jag drack mitt senaste glas. Och en månad + ett par dagar sedan jag hade min sista minneslucka. Även om jag fortfarande säger mitt "senaste" glas så måste det ha varit min SISTA minneslucka. Jag vet inte vad jag gör om jag skulle råka ut för det en gång till. Jag har lovat mig själv att aldrig aldrig utsätta mig för en sådan igen. Jag är så fruktansvärt rädd för vad det gör med min hälsa och vad jag kan råka ut för. Men jag är inte dummare än att jag förstår att det hör ihop med att jag envisas med att vela kring alkoholen. Oavsett så har jag fem fina vita veckor framför mig.

Vet ni vad, den där virkning och stickningen som jag faktiskt skrattar åt själv. Jag är ganska övertygad om att det har spelat stor roll i min nykterhet. Den tillfredställelsen jag känner när jag stickar och den längtan efter att sticka när jag är borta från dem är så härlig att det slår all alkohol i världen. Men jag känner ju mig själv, det kommer lägga sig så småningom. Men jag njuter och skapar så länge det varar.

Meredith11

Till månaden och virkglädjen. Länge sen jag handarbetade nu. Kanske skulle plocka fram det igen...

Det är fantastiskt att träffa nya vänner - riktiga vänner - i vuxen ålder. Visst kan det vara kul med barndomsvänner, men där fastnar man gärna i gamla roller. Trots att de har känt en längst, så kan det vara de som känner en allra minst. Mina "bästisar" har jag lärt känna i vuxen ålder. Vanligen genom att man gått igenom något tufft tillsammans. Har två hjärtevänner från min tidigare arbetsplats som var 'from hell'. Det svetsar samman människor.

Jag har egentligen inga bekanta. Vet inte riktigt hur jag ska vara då. Antingen är jag nära eller inte alls. Jag vill kunna vara mig själv och öppna upp, men det gör jag verkligen inte för vem som helst (IRL alltså...). Däremot har jag många vänner som är riktigt nära. Hur fungerar du SL?