Har, som så många andra, läst här till och från under långa perioder i flera års tid. Bara det är ju ett tecken på att allt inte står rätt till. Nu känner jag mig dock redo att börja skriva själv. Mina erfarenheter av alkohol sträcker sig tillbaka ca tio år då jag började festa ganska hårt under studenttiden och jag insåg allt oftare att jag tappar kontrollen när jag väl dricker. Jag har inga större problem att gå längre perioder utan alkohol men så kommer en festkväll och jag tappar omdömet fullständigt. Jag insåg innan sommaren att jag hade hamnat i en mörk spiral som jag inte riktigt kunde ta mig ur. Ett antal händelser avseende boende och arbete hade lett till att jag på pappret levde min dröm. Men varför kändes det inte så? Jag gick till vårdcentralen och fick antidepressiva utskrivet och går på det fortfarande. Känner en enorm förbättring men vill nu också, en gång för alla, komma till bukt med alkoholen. En dröm vore att leva ett liv utan alkohol. Men jag vet inte om jag orkar stå emot det sociala. Som singel i 30-års åldern i Sthlm lever jag och mina vänner till stor del av min tid på stans barer. Det är naturligt att gå och äta middag och/eller ta ett glas på vardagarna. Däremot har vissa av de mer festliga vardagarna slutat i karatefyllor som absolut påverkat mig dagen efter på jobbet, något som för mig är helt oacceptabelt och som gör mig livrädd. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska ta bort alkohol helt och hållet ur mitt liv. Men jag kan inte tillåta mig själv att få minnesluckor mer, det skrämmer vettet ur mig. Var ska detta sluta?? Ibland är jag övertygad om att jag borde bryta med alkoholen tvärt, vid andra tillfällen tror jag att jag NU kan börja konsumera alkohol måttligt, försöker jag bara lura mig själv?

Ebba

Jag känner för att prata med någon så jag skriver lite här. Igår var en märklig dag, jag var tyckte att allt talade till mig fast på ett vackert vis. En kvinnlig läkare sa en gång till mig att jag har något som jag kan ha nytta av om jag lyckas använda det rätt annars om jag använder det "fel" kan det bli farligt för mig. Jag har haft sömnproblem de senaste nätterna och Nisse är ännu konstigare än vanligt fast mer som ett vrak så jag måste sköta allt. Vi åkte till min Mamma igår hon ville träffa våra hundar (skämt). Alltid när jag ska träffa mamma tror jag att jag ska träffa en mamma som är som min bild av en mamma. Igår behövde jag mamma så jävla mycket. Allt blev fel. Vid middagsbordet sa jag "tycker ni att allt känns lite märkligt idag? "
de tittade på varandra de är ett litet team,
nej de tyckte det inte.
jag fortsatte "så ni vet alltså inget om det här? " de tittade på varandra och nästan himlade med ögonen. "VAD PRATAR DU OM DET HÄR KÄNNS INTE RIKTIGT BRA?" sa mamma med irriterad röst.
"äh det är bara det att jag har råkat skriva en bok och jag tror att någon har läst den och att jag kommer få nobelpris"
Då sa Nisse: "Ja och jag spelar i NHL".
Senare sa jag till mamma "mamma ser du att jag inte mår bra? Mamma jag mår inte bra, kan jag inte bara få lite kärlek? " Då sa hon "dina hundar behöver mig nu de känner att du inte mår bra nu vill jag fokusera på dina hundar vi kan prata sen"

"mamma jag vill inte prata sen, det behövs inte, jag har andra jag kan prata med, jag borde ha lärt mig att du inte är den jag ska prata med"

Hon undrade vilka jag har att prata med och jag svarade " en underbar socionom kvinna, en läkare och några andra"

Mamma sa att hon också skulle vilja prata med dessa ty jag är HELT personlighetsförändrad på ett sjukt sätt enligt henne.
igår kväll trodde jag på mamma och Nisse. De känner mig ju bäst av alla? Självklart inbillar jag mig bara allt för att jag har en gränspsykos som läkaren berättade om för 12 år sedan att jag måste akta mig för, för en sån skulle tex kunna få mig att ta livet av mig. Mat och sömn är A och O. Jag VET hur viktigt sömn är för mig behöver 8 timmar varje natt för att vara helt med i matchen. När jag nu inte har kunnat sova har jag känt att det är farligt och fått panik " snälla Gud låt mig kunna sova det är enda botemedlet" men inte kunnat sova. Återvändsgränd.

Sorry för alla ev stavfel orkar inte rätta ibland är det man säger viktigare än att stava rätt.

Ebba

Nisse älskar Avicii och jag vet inte om jag stavade rätt nu helt ärligt. Förut var han besatt av Avicii och ville spela alla bra Avicii-låtar för mig. Jag började faktiskt gråta en gång i bilen för att en av A's låtar var så vacker men ändå jag skulle kunna sträcka fram en låtsasmikrofon till Avicii och fråga "vet du var man kan köpa frimärken" utan att inse att det är avicii för det är en grej jag ofta gör. Låter folk i min omgivning på skämt få tala i en låtsasmic för att få känslan av att deras svar är viktigt. Jag har läste lite DN på nätet just och såg Avicii. Lite fånigt kanske men idag ska jag lyssna på Avicii, vet inte om det är han som skriver texterna men han är ett geni, det är något med ögonen. Fy fan vad drygt det verkar att vara superstjärna, det är en av mina mardrömmar. Jag vill inte ens att folk ska kolla på mig på Coop trots att jag är okänd.

"Musik hjälpte mig verkligen skriv det här i tidningen för jag var nere men uppe på noll."

/Ebba

Moa

Ebba, ibland är det bäst att inse att vissa människor aldrig kan leva upp till den bild man vill ha av dem. Så om du kan, släpp dina förväntningar på din Mamma, du kommer annars hela tiden att bli besviken och må dåligt. Om och om igen. Det kommer att vara en sorg en tid men bli lättare med tiden.
Jag hade tidigar samma situation med min syster som gång på gång svek mig och jag satt ofta hemma och grät. Sedan så lläppte jag henne, insåg att jag inte längre hade min syster. Det gjorde ont. Men livet går vidare.
Sänder en bamsekram till dig!

Ebba

Tack tack tack Moa <3 Så sant.

Måste även tillägga att det om Nobelpris var ett skämt, så att ingen tror att jag har en rejäl jävla psykos.

Livet är vackert.
När det är vackert.
Helt enkelt.
Inte helt enkelt.

steglitsan

Jag är hos mamma och pappa sedan ett dygn och har inte tittat in här. Har inte känt mig helt jordad de senaste 24h på grund av beskedet om min mosters bortgång. Jag har fortfarande inte läst alla nya inlägg ( jäkla aktivitet det har varit <3 ) jag har bara kommit dit det står att Ebbas mail inte kommit fram. Ville genast skriva och säga att jag finns här, det är säkert bara jag som har tjabblat med någon bokstav eller så. Nu ska jag fortsätta läsa och kolla vad sjutton som kan ha gått fel. Puss på er fina hörs strax!

steglitsan

Det är jag som skrivit fel Ebba, steglitsan1@gmail.com ska det vara och inget annat. Gick tillbaka och kollade vad jag skrivit och i vanlig ordning så hade jag slarvat. Så dumt! Så typiskt.

Det finns ingen fälla. Jag kan inte bygga dem, inte heller vill jag lära mig. Däremot har jag lyssnat endel på Avicii.

steglitsan

Jag har en vän som för många år sen att det var hon som kände mig bäst. Om man definierar bäst i hur många timmar vi har umgåtts och hur länge vi känt varandra ja då har hon rätt. Men jag minns att jag då blev ställd, och idag kan jag bli förbannad över att hon tar sig friheten att säga och TRO det. Det är bara jag som vet vem som känner mig bäst. Det är jag som vet vilken del av mig själv som jag ger till mamma, vän x och kompis y. Vissa människor som jag inte känt i halva livstider känner jag en känslomässig koppling till och kan ganska omedelbart komma in i djupa samtal medan den där vännen är någon som jag må ha känt sen lintott-tiden men som egentligen inte vet ett skit om mig.

Ibland blir jag ledsen över att min mamma inte tar mina bekymmer på allvar. Men så vet jag ju också att jag aldrig släpper in henne.

LenaNyman

Har ju som synes varit lite tumultartat under din bortavaro. Och du, du tar väl inte illa upp att jag skrev "jädra människa" om dig tidigare? Det var knappt jag kände så och i alla fall inte särskilt länge. Puss på dig och välkommen tillbaka!
:)

/Lena

steglitsan

Min mamma älskar att baka,det är en form av terapi för henne. Ungefär som min virkning kommit att bli. Nu är hon iväg och ska handla mascarpone, det vankas nämligen tiramisu, MUMS. Eller? Det slog ju mig att de där kexen är ju dränkta i någon jäkla konjak eller liknande. Kommer inte göra någon grej av det utan skita i att äta just den biten, det är ändå det krämiga som är göttigt tycker jag.

LenaNyman

... delar din mammas faiblesse för desserter. Skulle rulla fram på ett kick.

Och så tycker jag att Ebba gott kan släpa sig hit nu och se själv att det inte var någon fara eller fälla.

(bestämde mig för ris till kycklingen)