Har, som så många andra, läst här till och från under långa perioder i flera års tid. Bara det är ju ett tecken på att allt inte står rätt till. Nu känner jag mig dock redo att börja skriva själv. Mina erfarenheter av alkohol sträcker sig tillbaka ca tio år då jag började festa ganska hårt under studenttiden och jag insåg allt oftare att jag tappar kontrollen när jag väl dricker. Jag har inga större problem att gå längre perioder utan alkohol men så kommer en festkväll och jag tappar omdömet fullständigt. Jag insåg innan sommaren att jag hade hamnat i en mörk spiral som jag inte riktigt kunde ta mig ur. Ett antal händelser avseende boende och arbete hade lett till att jag på pappret levde min dröm. Men varför kändes det inte så? Jag gick till vårdcentralen och fick antidepressiva utskrivet och går på det fortfarande. Känner en enorm förbättring men vill nu också, en gång för alla, komma till bukt med alkoholen. En dröm vore att leva ett liv utan alkohol. Men jag vet inte om jag orkar stå emot det sociala. Som singel i 30-års åldern i Sthlm lever jag och mina vänner till stor del av min tid på stans barer. Det är naturligt att gå och äta middag och/eller ta ett glas på vardagarna. Däremot har vissa av de mer festliga vardagarna slutat i karatefyllor som absolut påverkat mig dagen efter på jobbet, något som för mig är helt oacceptabelt och som gör mig livrädd. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska ta bort alkohol helt och hållet ur mitt liv. Men jag kan inte tillåta mig själv att få minnesluckor mer, det skrämmer vettet ur mig. Var ska detta sluta?? Ibland är jag övertygad om att jag borde bryta med alkoholen tvärt, vid andra tillfällen tror jag att jag NU kan börja konsumera alkohol måttligt, försöker jag bara lura mig själv?

steglitsan

Imorgon, tisdag är det tre veckor sedan jag drack för sista/senaste gången. Tre veckor. Som ändå fortlöpt rätt så smärtfritt. Men å andra sidan har frestelserna inte varit allt för många och då är det inget problem. För mig. För mitt problem dyker upp när jag väl dricker. Varje gång. Det är bara så lätt att glömma hur fel det kan gå. Idag började jag fundera på om jag så småningom ändå inte kommer kunna "sköta" mig. Nej troligtvis inte. För ett par år sedan höll jag mig vit i fyra månader samma kväll som jag beslutade mig för att börja dricka igen slutade i mörker. Igen.

Jag blir så rädd när jag hör om återfall som dyker upp efter månader, år och decennier. Jag kommer aldrig kunna slappna av egentligen. Även om jag stundtals tror det. Jag hoppas att jag kommer tillbaka och läser mina inlägg här som jag skriver nyktert och sanningsenligt. Så till mig själv i framtiden:

"Hörru, Steglitsan! Du trivs faktiskt bäst av att vara nykter- PÅ RIKTIGT!!!"

Känner som du. Alla berättelser om återfall skrämmer skiter ur mig. Även dina rader... Fyra månader och ändå god natt direkt... Tack för att du delar med dig. Det är BRA för mig. Jag måste skrämmas till efterlevnad, tror jag. Annars börjar man glömma, försköna, förringa osv.

Grattis SL till dina tre veckor! :-D Bra jobbat!!

steglitsan

Om ett par dagar kommer jag resa bort med min lilla mamma. Det vore inte så konstigt om vi tog ett glas vin till middagen eller liknande. Och antagligen skulle det stanna vid det. Hon dricker sällan och inte så mycket. Så vi hade nog varit nöjda där. Men sen när jag kommer hem så skulle jag kanske gå på en annan middag och dricka ett-två glas. Kanske hade det stannat där också. Men sen tredje gången. Ett par dagar senare så hade det återigen gått käpprätt. För så fungerar jag i mitt beroende. Det smyger sig på och slår till när jag minst anar det. Det vaggar först in mig i någon form av falsk säkerhet för att sedan öppna avgrunden och sluka mig. Förbannade a-djävul.

Vad mysigt att resa bort med sin mamma... Det låter härligt. Ta det som ett tillfälle att "öva nykterhet". För min del har alla typer av resor alltid, alltid varit kopplade till alkohol.

Du jobbar på bra BTW, tycker jag. Många insikter om drickandet. Men hade du satt upp en tidsgräns, eller minns jag fel?? Var det inte en månad? I så fall skulle du börja dricka igen om en vecka. Hur känner du för det...? Själv hoppas jag att det inte blir så förstås. När man väl fått smak på nykterheten, så är det svårt att hitta fördelar med a. På samma sätt är det svårt att hitta fördelar med att sluta dricka - när man väl har fått smak på det... A-djävul är ett sant ord.

Ha en fin dag! Kram

LenaNyman

Grattis till dina 3 plus 1 dag!
:)

steglitsan

Det stämmer Muränan att jag har satt en månad som en första vita period och tanken har ju varit att jag fattar ett beslut då. Givetvis funderar jag på vilket det ska bli. Just nu känns det inte som ens som att jag börjat jobba på nykterheten egentligen. Frestelserna har inte varit så många (eller så har jag förträngt dem) så nej, jag är inte redo att börja dricka. Jag måste genomgå ett par riktiga prövningar först. Och den kommer. Med råge. Helgen om två veckor väntar tjejhelg med tre pinglor. Middag och utgångar står på agendan och dessa damer accepterar sällan att man tackar nej till drinkar utan vidare. Funderar dock på att skylla på mina anitdepp-piller lite diskret. Vilket borde hålla dem på plats. Just jäklar ska på en kick off nu på lördag som jag fått berättat för mig kan liknas vid ett fylleslag på en finlandsfärga (kom på det NU). Det finns en man som redan har tjingat en dans med mig till "Leende guldbruna ögon" att så ja, ni fattar vad det för kaliber på det här gänget och ni kan ju ana hur det kan sluta. Inte mina vanliga kollegor men ändå fint av dem att bjuda in mig. Det här kan bli intressant. Jag ska därmed inte ropa hej ännu. Återkommer om en vecka när beslut är fattat och definitivt (svårt ord att stavar rätt till i farten) även om jag har en ganska stor föraning om vad det blir ;)

Jag får inte glömma att jag faktiskt trivs med att vara A-fri PÅ RIKTIGT! - Det skrev jag ju redan igår.

steglitsan

Borde vara glad, men faktum är att jag är så vansinnigt orolig för E. :(

Stingo

Låter bra det du skriver Steglitsan. Det Finska läkarsällskapet skriver att 3-6 månader är den tid det tar för den kemiska balansen att återställas och ger samma tid som minimum av nykter period om man haft ett tvingande behov att fortsatt dricka alkohol i berusningssyfte (har jag skrivit det här tidigare? vet att jag åtminstone tänkt skriva det många gånger). Samtidigt framhåller de att för många är det totalnykterhet som gäller. Här har många talat om 2 månader, för att något skall hända i skallen. Själv håller jag, efter mina drygt 2 månader helt med om att 1-2 månader knappt ens räcker för att komma igång.

Få se var jag själv befinner mig, efter mina 5 månader, vid årsskiftet.

Ja, du har två prövningar framför dig. Du kan bemöta dem på lite olika sätt beroende på hur stark du känner dig. När man klarat en prövning, så växer man. Men det kan vara onödigt att utsätta sig för alltför stora risker i sin nynykterhet. Men det kan bara du själv avgöra.

Kalaspinglehelgen låter svår, tycker jag. Du har tre val, som jag ser det. 1. Säga som det är, men det kanske inte är läge för det? Krävs mycket mod. 2. Skylla på något. Medicin funkar alltid. Nästan sant. 3. Stanna hemma den här gången tills det gått lite längre tid. Att åka och sedan försöka krångla sig ur på plats kan bli riktigt svårt. Se till att ha en plan. Som du sedan håller dig till.

Jobbresan känns inte så skoj. Det är så jäkla jobbigt när folk blir riktigt packade och man sedan ska ha en jobbrelation med dem. I omvänd ordning är det förvisso ännu värre och bli riktigt packad själv och sedan ha en jobbrelation. Det har vi ju prövat... hua... Njut av att vara nykter! :-D Sedan kan man ju få magsjuka precis när man ska åka också.

Jag menar inte att du ska isolera dig och inte göra något fram över som innehåller a-frestningar. Men tänk bara på att det ska bli lagom prövningar för dig. Det gäller att få pröva vingarna i lagom takt.

Stor kram till dig <3

PS. Tack så mycket för den fina hälsningen i min tråd! Blev jätteglad! <3<3<3

steglitsan

Imorgon bitti flyger jag hem igen efter min korta trip med mamma. Tyvärr har det inte varit en semesterresa utan främst kretsat kring praktiska saker kring min avlidna släkting. Det har varit ganska tungt för mamma stundtals. Det ska dock bli skönt att komma hem igen och sätta tänderna i jobbet. Hur hemskt det än må låta. Funderar även om mina antideppiller gjort mig mindre berörd av händelserna. Borde jag vara mer ledsen? Snart är det begravning dessutom, jag vet redan nu att jag inte kommer gråta.

Ett tråkigt men även lyckosamt sammanträffande är att begravningen krockar med helgen med pinglorna. Då var det löst.

Det finns inga 'borde' när det gäller sörjande. Ibland finns inga tårar. Ibland är man så uppe i det praktiska. Ibland bär man andras känslor och orkar inte plocka fram sina egna. Ta det lugnt.

Vet du. Det kanske är lite skönt att det inte blev någon kalaspinglehelg. INTE för att jag inte tror på dig eller att du skulle klara det fint. Men det är en stor prövning... uaa! Var sak har sin tid (för att låta som om jag var 100 år).

Kram till dig idag

steglitsan

Meddelade just till pinglorna om att jag måste ställa in och varför. Får som alltid en oerhörd känsla av att jag måste be om ursäkt och överkompensera. Av samma anledning som man tackar ja till människor trots att man vet att man borde säga nej. Men den här gången vad jag inte om ursäkt yuan bara meddelade att jag har dåliga nyheter etc. Och se där det var ju inga konstigheter.

steglitsan

Inser när jag läser mitt förra inlägg att det inte funkar för mig att skriva i forumet från mobilen samtidigt som jag går. Jag var nog lite disträ imorse. Men just nu så känner jag mig så lätt. Inte i kroppen för jag har goffat tax free godis men i själen. Mamma har ringt och tackat för att jag följde med och hon berättar att jag gav henne en massa energi. Då blir jag glad att jag fattade beslutet att åka, trots att jag stundtals kanske ångrat mig lite. Jag har haft ett riktigt bra möte på jobbet och läget känns under kontroll på den fronten. Kommer nog få jobba in lite på söndag med anledning av resan och en tuff vecka som väntar men det känns helt ok. TROTS kick offen imorgon. Jag kommer ju inte vara bakfull på söndag, vilken lycka!

Nu tänker jag smita hem lite tidigare - och virka! Hoho jaja. Hoppas ni får en skön (och vit!) fredag allesammans!
/SL

PS. Så typiskt mig att prata jobb, ska försöka dra ner på det. Men det är en så otroligt stor del i mitt liv och jag identifierar mig väldigt mycket av mitt arbete. På gott och ont.

steglitsan

Muränan skriver så klokt om att barnen vet mer än man tror. Det gäller nog fler än så Jag diskuterade med mamma (inser att jag skriver mkt om henne just nu pga att vi har hängt i ett par dagar) om några släktingar som har alkoholproblem och jag berättade då att jag inte dricker något alls just nu (eller jag sa nog "nästan" inte något alls för att avdramatisera). Hon såg det enbart som något positivt och ställde inte en enda följd fråga utan sa själv att hon själv knappt dricker. Så otroligt skönt. Men så funderade jag på om hon förstått att jag haft problem. Jag tror inte det. Men jag har ju ingen aning. Ibland går man ju runt och tror att man lurat hela världen bara för att de inte sagt något. Men hur enkelt är det att fråga någon om de har alkoholproblem? Bara för att någon inte sätter på dem betyder ju inte att de inte vet eller förstår.

steglitsan

Å ena sidan har vi personen som måste ha sitt vin varje dag, två-tre glas räcker. Ibland till och med bara ett. Men vin är ett måste varje kväll. Personen blir kanske aldrig för full, får aldrig minnesluckor och gör egentligen inte bort sig offentligt. Det tillhör bara kvällsrutinen och det får personen att slappna av. Personen försvarar sig med att hen ändå har en gräns. Inte som de där som gör bort sig och super bort sina tillhörigheter för jämnan.

Sen å andra sidan har vi personen som egentligen inte måste dricka, framför allt inte varje dag. Kan gå längre perioder utan A. Men när det väl händer då är det ända in i kaklet. Festprissen bjuder på sig själv så mycket att det slår över och halva kvällen har försvunnit i en minneslucka, vaknar kanske upp på oväntad (och okänd) plats. Tar ett längre uppehåll och intalar sig att hen inte har några problem för när det blivit lite för mycket så tar hen en paus och vilar upp sig. För att sen köra hårt igen.

Den ena är inte mer eller mindre alkoholist än den andre men det yttrar sig på så olika sätt. Jag har nog länge inte funderat i termer av alkoholproblematik just för att jag inte haft ett större vardagligt sug (ok stundtals har jag känt att det skulle vara gött och härligt med ett glas men absolut inte varje dag) men å andra sidan är antalet nycklar och jackor som supits bort, minnesluckorna och männen som jag gått hem med alldeles för många för att blunda för att det finns ett reellt problem.

steglitsan

Antalet kvällar som har slutat i katastrof är väldigt många. Varje gång jag vaknar upp efter en sån kväll har jag först och främst gått igenom vilka som eventuellt kan ha sett mig i tillståndet. Är det med vänner så finns det olika grader på dem, vissa som gärna festar till det ordentligt och som bara tycker man är "rolig", de som själva blev så fulla så allt fokus låg på de själva, bekanta som inte känner en så väl och de som man vet tittar snett på ett sådant beteende Oftast går ju de präktiga hem före mig så inte sällan missar de ens eskapader just därför. Men ibland när jag hamnat i situationer som jag gärna hade varit utan så är min största ångest vilka som kan ha sett mig än att jag utsett mig själv för fara och ohälsa. Återigen har jag satt mig själv längst bak i rummet och lagt all energi på alla andra.

Meredith11

Jag tycker det är välgörande att läsa din text. Du bjuder på dina innersta tankar. En sak som jag /också/ är rädd för att råka ut för är att vara rejält onykter offentligt. Även om det inte hänt än, så skulle det mycket väl kunna hända. Jag gillar inte känslan efter 4 glas vin, för berusad. Är nöjd efter två och ett halvt. Tycker om att bli lugn och lite trött. Sen vill jag inte ha mer. Men varför räckte ett och ett halvt glas förr, och så blir det plötsligt två-tre. Och en gång råkade jag hälla i mig hela flaskan på en vardag. Då blev jag orolig för att jag skulle vara synligt bakis. Nån gång blir jag obehagligt yr dan efter 4-5 glas. Gillar inte!
Hoppas det var ok att jag skrev i din tråd fast det handlade mycket om mig. Lyckokramar SL, var rädd om dig!