Har läst några veckor på forumet nu och känner som så många andra igen mig i vissa beteenden. Det svartvita tänkandet som följt mig hela livet plus en jäkla inre rastlöshet. Tonåring på 70-talet innebar en tidig debut både vad gällde alkohol och tobak. Och med tidig menar jag 12, 13 år. Det var ganska vanligt i de kretsar man rörde sig i då. Skötte skolan med fina betyg på veckorna (duktig flicka, javisst) och drack som en svamp på helgerna. Och rökte - mycket. Jag insåg för många år sen att nikotinet skulle bort och tvärslutade. Allt eller inget. Sockerberoendet gjorde jag likadant med - tvärslutade. Och så har det varit med det mesta, men tonårsfyllorna när man drack allt med alkohol i, övergick så småningom i vindrickande på fredagar och ibland i veckorna, för att lugna nerverna efter stressiga familjesituationer och därtill stressigt arbete.
En fysisk skada gjorde också att vinet fungerade som smärtdämpande. Ingen tablett i världen verkade så bra och snabbt. Men sen kommer precis som för alla andra ångesten som ett brev på posten dagen efter. Hjärtat rusar som X-2000 i bröstet så fort man slår upp ögonen.

Nu vet jag att det är samma med vinet. Att dricka två glas är inget för mig. Jag vill ha mer. Så till sist bestämde jag mig även där. Det måste bli ett slut. Jag vill orka med mina barn och barnbarn. Men jag känner mig så fyrkantig och tråkig och humöret är på topp ena dagen och framtidstron med, för att nästa dag djupdyka och jag tycker synd om mig själv. Har hållit uppe nu från A i tre veckor och bara druckit alkoholfritt vin på helgen. Det går bra men jag dricker samma mängder. Ett rastlöst jävla beteende.

Har också funderat på om hjärnan formades som liten redan med allt sockerätande. Jag tröstades med socker och man vet ju att det kan trigga alkoholberoende lättare. Ett av mina syskon åt inte alls lika mycket socker och har ett fullkomligt normalt förhållande till A. Inte är hen rastlös heller. Att det ska dröja så många år innan polletten trillar ner och man fattar. Det känns sorgligt. Nu ska rastlösheten som äter mig inifrån tämjas på något sätt utan att det också går till överdrift. Testar just nu mindfulness. Det funkar men är inte tillräckligt. Nån som känner igen sig?

Måste bara säga att jag tycker forumet är suveränt. Har läst och i bland skrattat så jag gråtit. Tack för det! Ämnet är ju så allvarligt så det behövs all humor i världen för att kunna tackla problemen. Kram / FM

FataMorgana

Det gjorde absolut ingenting med flera kramar. Det behöver vi nog lite till mans. Speciellt här på forumet. Ja, jag hoppas att mitt eget resonerande tillsammans med allas kommentarer ska ta mig dit en dag- till den sanna glädjen. Därför vill jag inte sabba det med att dricka heller. Vill släppa alla försvar och murar som jag byggt upp mot omvärlden. Minns en tanke jag hade som liten. Jag bestämde mig att "ingen skulle komma åt mig". Det var säkert när jag var som mest förbannad på nåt och kände mig orättvist behandlad. Det var ju ett barns barnsliga tankar, men jag tror man programmerar sin hjärna mer än man tror genom negativt tänkande. Och nu är det omprogrammering som gäller :). Inte det enklaste man kan ta sig för precis. Men spännande ändå.
Tack än en gång, Muränan och en jättekram till dig för stödet :).

farmor

Kära nån...jag måste ha hamnat på din första sida ellet nåt...du är ju ihögsta grad aktiv. Jag följer dej! Kram

FataMorgana

Idag är jag en grinig jävel igen. Blir så trött på mig själv. Har absolut inget att vara irriterad över. Men återigen den där känslan som gör att jag bara vill kasta mig över BiBen. Varför kan jag inte bara vara glad? Självömkan, rastlöshet, ledsenhet. Jag bara haaaatar att känna så här. Kan nån chippa om min hjärna?? Kommer jag att stå ut? Fan vad patetiskt det låter. I- landsproblem.

farmor

Så mänskligt beteende, svårt att veta vad som triggar. Ibland kan till och med vackert väder vara tillräckligt för att dra igång... Än en gång, vad är din egen motivation? Vad är viktigt för dej? Här på forum kan jag tycka att det finns en viss präktighet. Där det gäller allt eller inget. Vem har sagt att det ska vara så? Viktigast att vara ärlig mot sig själv och sina närmaste. Det handlar inte om att vara dduktig utan om att hitta sin egen väg, sin egen motivation och följa den. Lyssna till dej själv. Var rädd om dej och dina närmaste, Kram

FataMorgana

Jag vill bara gråta över att mitt beslut om nykterhet går ut över mina kära. De har inte gjort nåt och jag kan inte bete mig. Jag är arg och ledsen och då SKA jag ju inte dricka för att döva det. På vem är jag arg? På mig själv? Jag vet inte. Dricker jag nu då...Kram och tack flr att du bryr dig. / FM

farmor

För du är så ärlig och säger som det är. Om du är övertygad och motiverad att inte dricka alkohol såkommer du att klara det. Du vet själv i ditt inre vad som är bäst för dej och dina nära. Välj den väg som leder framåt. Kram

FataMorgana

Gulliga tt :)! Jag fixade alkoholen men förstörde väl en lördagkväll för min man. Jättekul- NOT. Täcket över huvudet nu. Natti. Ny dag i morgon:).

FataMorgana

Oj, vad det svajade :)! Vi får väl se om jag kan tjura på som jag sagt till midsommar. Lite prestige i det också ;), kram/ FM

FataMorgana

Kortvecka då. Skönt, om man skippar tanken på goda middagar och tillhörande vin. I kväll blev jag våldsamt sugen på att slå
mig ner framför tvn med lite a- fritt vitt vin. Skulle varit fullt nöjd med det. Undrar varför? Varför går det inte lika bra med ett glas med läsk? Det är som en ritual - vinglaset, vinet och bara försvinna ner i soffan. Mysmys. Nu gillar jag ju inte söta drycker så det kan ju vara en orsak till att även det a- fria känns extra festligt. Knepigt beteende. Vad står suget för egentligen??

Stingo

Förenklat är suget vad som håller oss levande. Det är det som får oss att äta när vi är hungriga och dricka när vi är törstiga. Det är det som får oss att slåss för maten när det är ont om den, eller att ta risken att jaga ett vilt djur. Problemet med oss är att alkoholen har hijackat våra hjärnor och fått dem att skicka samma sorts signaler om alkohol som om mat och dryck.

FataMorgana

Jaha, och där försvann hela min tråd. Vad hä de admin?

FataMorgana

Tack för bra läsning, mt. Jag delade en av artiklarna i en annan tråd också. Det är spännande att följa vad forskarna tror. Hjärnan är fascinerande. Det är ju säkert, som de säger, många olika faktorer som spelar roll.

FataMorgana

Helgen var lugn och jag var också lugn:). Jippi!!! Jag som förr om åren tyckt att trädgården och att påta runt där är så kul på våren, har totalt tappat gnistan. Men nu i helgen när jag sådde lite frön med barnbarnet så kunde jag känna den där stilla lyckan för en stund. Att allt var bra och inget mer behövdes. En stund när jag kunde bara vara och rastlösheten höll sig borta. Hur stor del har egentligen alkoholen haft i bristen på ork och engagemang? Det kan man ju undra. Har ju inte tyckt jag druckit SÅ mycket men, men... allt är relativt. Ska bli intressant att se hur mycket jag kan höja energinivån. Om jag fixar sommaren så är det nog min första helt alkoholfria sommar på ... tja, 42 år. Det är ju skrämmande. Hjälp! Har jag inte ens tänkt på förut. Jag ska fortsätta med min yoga, meditation och mindfulness. Jag har varit en sökare i hela mitt liv och jag tror att de ingredienserna ska hjälpa mig få balans i tillvaron. Måste bara ge det en chans och uppbåda det jag har allra minst av: TÅLAMOD. Ha en fin kväll alla.

FataMorgana

Så otroligt vackert det är ute nu. Njuter i fulla drag av försommargrönskan. Har gått vidare längs min väg till ett lugnare jag genom att köpa en bok "Varför meditera?" av min favorit Matthieu Ricard. Han är en buddhistisk munk som bl.a. varit med i vetenskapliga experiment om meditation. Jäkligt intressant med hjärnforskning tycker jag. Finns en hel del
med honom på youtube. Hör är en länk

http://youtu.be/iZwnXj0Ck1k .

FataMorgana

Ligget och slöar och läser FB statusar om att det "äntligen är fredag".Jag börjar kunna ganska väl vilka av mina FB- bekanta som korkar upp tidigt. Någon av dem fortsätter att uppdatera under kvällen ( helgen) och stavningen blir sämre och sämre för varje gång. Det sorgliga är att hens barn också kan läsa vad som skrivs. Jag tycker det är ett dilemma och vet inte riktigt hur jag ska tackla det. Det är ju inte närmaste vänner men ändå...varje gång jag läser tänker jag "Men för helvete gå och lägg dig" Men om hen skulle sluta skriva så vet jag ju att problemet ändå finns kvar. Vi är så många...Tänk att det finns kulturer där det inte drick alkohol alls. Det är svårt att förstå.
Hursomhelst så ÄR det skönt med fredag, lite pizza och vitt a- fritt vin. Just nu är jag inte sugen alls på nåt annat. Tack för det. Ha en fin fredagkväll :).