Jag har läst härinne flera veckor. Först nu vågar jag skriva själv. Jag har försökt låta bli vinet i flera år. Det blir 3-5 glas varje kväll. Nu får det vara nog. Jag mår inte bra av detta, och barnen börjar bli så stora att de snart kommer märka att något är fel. Min äldsta sa för nåt år sedan " mamma, du måste verkligen gilla vin, du dricker det varje dag". Då var hon 9 år. Jag har barnen varannan vecka och sedan skilsmässan för några år sedan behövde jag inte längre smyga. Så träffade jag en ny man för drygt ett år sedan, och jag förstod tidigt att han var som jag och att jag inte borde välja honom. Men det gjorde jag. Och plötsligt var jag den i relationen som drack " lite". Jag var den som sa "inte mer nu va", eller " hur mycket har du druckit egentligen". Och på nåt sätt började jag genom honom se mig själv utifrån. Han somnar vid tv. Jag vänder mig om i sängen för att slippa lukta på hans alkoholångor när han andas....
Jag har föreslagit flera ggr att vi inte ska ha alkohol på vardagarna. Det håller inte, kanske en dag eller två.
Så nu är jag både beroende och medberoende. Vi har av helt andra skäl bestämt oss för att bli särbos i sommar, jag flyttar ut. Det blir nog bra. Då får jag chansen att komma på fötter utan att behöva dras med i hans göranden. Tills dess ska jag vara stark och hela min kropp. Jag vill inte dricka mer, jag vill leva ett liv här och nu, finnas för mina barn och mig själv!

Visst skickar du allt det där! Det är bara det att jag nu skickat sisådär 20 sms o ringt lika många samtal, allt utan svar. Jag VET att detta är självplågeri, självutplåneri och mycket mer. Som en klok kvinna sa till mig för många år sedan " varför nöjer du dig med smulorna"? Ja VARFÖR???? Jag överlever faktiskt utan denne man som inte behagar höra av sig bara för att jag uttryckt något som behöver pratas om. Men jag känner sorg. Hade velat få prata m honom men han stänger mig ute genom att inte vara tillgänglig. Vet inte vad jag tycker om det. Om man några timmar tidigare sagt irl att vi hörs ikväll o sedan bara inte svarar...för mig är det mot allt. Min enda tolkning är att han straffar mig dvs stänger mig ute. Utifrån att jag levt m sådan man känner jag igen det. Handlar eg om makt o att styra mitt beteende mot ett önskvärt sådant. Jag är för fasiken snart 50, kommer inte ske!!!

Leverjag

Tänker på dig och önskar du hittar rätt i ditt beslut. Jag har som Vilja varit ihop med ett fullblodsegoist tidigare i mitt liv. Gud vad jobbigt det var att åka berg oc dalbana mellan himmel och helvete. Kanske därför jag senare valde min nuvarande man och pappa till mina barn. Stabil tråkmåns. ;-)))

Kramar ?

Ja det är nog jag som är störd. Fick ett sms nu vid 9 att han hade somnat i soffan med mobilen på ljudlöst. Och att han inte var arg över mitt sms. Hela dramat fanns alltså i mitt huvud. Men det visar ju på en djup osäkerhet som jag känner gällande oss. Ska sluta kommunicera i text med honom, för att spara min egen energi.

Carolina

Hej ja undrar tror ni man kan klara sitt alkoholberoende på egen hand ? Eller behöver alla hjälp?

Har varit hemma från jobbet idag, helt slut.
Jag har nog en djup otrygghet med mig från uppväxten och också från mitt äktenskap.
Vi har iaf pratat ikväll och han har lovat att jag aldrig ska behöva dra förhastade slutsatser igen om han inte svarar. Jag tror honom.
Jag vet inte Vilja om han är bra för mig i längden. Jag behöver trygghet och förutsägbarhet. Vår framtid är allt annat än det. Och det beror på att han vill ha kakan och äta den som jag ser det. Men jag kan bara välja att gilla läget eller att avsluta.
Jag tror jag behöver vända mig inåt. Meditera. Hitta vad jag egentligen vill.

Tack för att du finns❤❤❤❤

Leverjag

Alltid bra med meditation för att hitta tillbaka till sig själv och inre lugn.

Kram

Tack alla. Fasiken, önskar bara ett lugn. Lugn och ro äntligen. Har börjat tänka framåt. Om några få år är jag 50. JAG???? Jag som tror jag fortfarande är 30 max... Men oavsett all åldersnojja med blandad stolthet och avsky inför kroppens och sinnets förfall/ förändring, har jag bestämt mig för att möta min andra del av livet i den form som är JAG. Bli den jag är. På riktigt. Vad det för med sig vet bara universum. Jag har tillit. Men inser samtidigt mitt ansvar. Ingen kan fixa mitt liv utan jag själv. Och det är läskigt med det stora ansvar jag har som förälder. Barnen ska få det bästa jag kan ge i förebild. Närvaro. Äkthet. Ärlighet...

LenaNyman

Efter varje helg kommer jag på mig själv med att undra hur Sattva haft det. Med sig själv, sin särbo, sina barn och allt det där. Nu kom jag ihåg att säga det till dig också.

Varm kram.

Tja, just exakt nu är det bra. Annars är det lite upp och ner. Som livet är. Jag måste lösa min bostadssituation, jag bor för dyrt. Jag som av olika anledningar flyttat tre gånger på tre år...allt jag önskar är trygghet och lugn, stabilitet...
På alla plan...

I själ o hjärta har jag nog det, men inte i verkligheten!
Här är ok. Det är tufft på olika sätt, men jag har ju min yoga som ger mig lugn inombords.
Tänker ofta på dig❤❤❤

Tack att du tänker på mig! Haft en massa nyktra veckor men balans har jag inte... Det brukar gå bra en tre veckor och sedan kommer några dagar och sedan några nyktra veckor igen. Jag yogar jättemycket och mår bra av det. Det sätter också igång en massa processer, goda och mindre goda. Träningsberoendet gör sig påmint med dåligt samvete de dagar jag inte yogar. En känsla av att kunna offra vad som helst bara för att få min dos av svett, känsloutjämning och lugn...
Goda men jobbiga effekter är att jag ifrågasätter mycket i mitt liv. Det leder till bra saker i slutändan.
Annars en oftare återkommande känsla av ledsnad och utmattning...vilket är en tuff kombination. Men det är väl nån utrensning som är på gång.

Önskar jag vore fri, frisk o hel!!!

Ja jag tror att långsamt men säkert går vi framåt. Att vända ett livslångt förhållningssätt är svårt och gör ont på olika sätt...
Tack att du finns❤??

Här tänkt så mycket på dig och det som hänt. Har aldrig varit i samma situation men kan tänka mig in i den. Så oåterkalleligt. Och ändå vet jag att du gjort vad du kunnat utifrån det du vetat. Du har en godhet i alla dess bemärkelser Vilja!
Här är det ok. Särbon vill träffas mindre eftersom han är stressad över saker i hans hus som inte blir gjorda. Jag reagerar med gamla sår öppna och tar det som att jag blir avvisad även om jag ur en vuxens perspektiv förstår att det inte är så. Så jag pendlar känslomässigt mellan att göra mig osårbar/ onåbar / avstängd till att törsta bekräftelse. Utmattande...
Men jag återkommer om och om igen till att jag måste in till min kärna, göra det som är rätt för mig och barnen. Resten får ligga i sfärerna utanför. Problemet är väl att min önskan är att särbon vill vara en del av kärnan och inte flyta i sfärerna utanför, medan han är fullt tillfreds med att inte vara närmre än så...

Jag kan väl bara konstatera att rent beteendemässigt är det ingen skillnad sedan ett år tillbaka. Snarare värre, eftersom det oftare och oftare är "last supper", fast gällande alkohol.
Skillnaden ligger nog i det mentala. Jag vet att jag måste sluta dricka. Jag vill sluta dricka. För min skull och för mina barns skull.
Så från och med nu vill jag vara helt ärlig härinne...eftersom jag ännu inte är det därute.
Jag är alkoholist. Jag har mumlat det för mig själv i några månader. Nu säger jag det "högt" för första gången. För jag inser att alla mina misslyckade försök att sluta dricka tyder på det. Varje gång jag bryter en nykterhet har jag en god orsak; det är sol, det är helg, det är firande av ditt o datt. Och så dricker jag mer eller mindre okontrollerat till nästa lämpliga tillfälle att sluta, ibland en måndag om det fortfarande är i början av en månad, oftast dag 1 i nästkommande månad... Och varje gång tror jag på mig själv, 100% rakt av!
Jag har år av självdestruktivt beteende med mig, år av missbruk i samma anda de senaste kanske 5 åren av alkohol, innan dess några år i ett nedbrytande förhållande o innan dess mat- och träningsmissbruk.
Jag lever som särbo, med en man som jag älskar väldigt mycket. Det som gjort att jag kunnat fortsätta dricka är för att han dricker. Det är egentligen inget som stör, han förändras inte så mycket osv. Men det gör mitt beslut att bli nykter svårare, han är inte beredd sluta dricka. Vilket jag förstår utifrån mig själv. Han är inte för än. Kanske aldrig kommer dit.

Det enda jag egentligen ville ha sagt är att jag gör ett nytt ärligt försök att bli nykter och att jag kommer att välja att vara synlig igen härinne!

Inte mått särskilt bra idag, supertrött. Men nu är denna dagen gjord o jag ska lägga mig i någorlunda tid, få nykter sömn och förhoppningsvis vara piggare imorgon!

Rädd

blir jag berörd av. Kanske för att det finns så många gemensamma beröringspunkter:
Genomgått liknade förändringar och har liknade känslighet.
Kommer följa din tråd och tror på dig!⭐️