Hej @Tröttiz och alla andra här i tråden! Jag vill bara hoppa in och inflika att naturligtvis är ni välkomna här! Ni är med alla era erfarenheter ett stort stöd för andra, oavsett om det handlar om en pågående eller en tidigare anhörigsituation. Och om forumet och Alkoholhjälpen fortsatt kan vara ett stöd för er är det win-win. Fortsätt gärna skriva!

Hej.
Blev inget nytt boende för mig, inte i nuläget. Trivs dock så bra på jobbet och det blir alltmer stabilt från mitt förflutna liv med missbrukande ex. 🙏 Oron i magen har försvunnit mycket. 🤗

Jag tänkte på mitt "tidigare liv" och konstaterar med facit i hand hur jag borde ha gjort annorlunda. Lätt att säga -nu. Undrar hur många timmar jag spenderat i telefon med en onykter pojkvän, något som inte gynnade honom eller mig. Och så kanske han inte mindes ett jota. Så lätt att i efterhand se hur man borde gjort. 😔

Kom ihåg att ni inte kan styra en annan och dens missbruk, utan er själva och eventuella barn. Stånga inte er blodiga med att försöka ändra eller påverka någon annan för det funkar helt enkelt inte. Vad behöver ni? 💕
Då den personen söker hjälp, då kan ni stöda. Stöd nyktra aktiviteter då det finns tillfälle. Smyg in sånt. 🙂

Sköt om er.

@Tröttiz så klokt skrivet 💕
Jag funderar också en del på vilka val jag gjort och hur jag betett mig. Att jag blivit kontrollerande och försökt styra min man vilket jag själv fått kritik för. Undrar då om hur det skulle varit om han varit pålitlig och svarat när jag ringer, inte försvunnit iväg på kvällar, nätter, dagar. Hade mitt beteende varit annorlunda. Försöker vara förlåtande mot mig själv och honom. Tänk framåt nu, ta med sig erfarenheterna och se till att aldrig hamna där igen. Om jag träffar en ny man, bryta direkt när man se ev varningstecken och inte se förbi och tro att någon annan kommer att bli bättre. Det man ser är det man får av en person. Vi kämpar på.

@Samsung50
Vi kämpar på. 💜
Jag håller med att man ska vara förlåtande mot sig själv och I nästa relation bryta direkt då man anar varningstecken. Personligen har jag inte haft viljan att arbeta för att gå på dejter eller ha en relation. Känner mig rädd .. 🙄
Kram.
🌺🌺

@Tröttiz Jag förstår det. En relation ska förbättra ditt liv och inte innebära problem. Jag vill gärna ha kärlek i mitt liv men kommer leva själv tills rätt person dyker upp. Jag kommer inte leta 🌹

Joggingrunda 😳
Vet inte vad som hände, men fick för mig att dra iväg ut på promenad och fick för mig att jogga varannan lyktstolpe. Ojajaj.😏
Bra, mycket bra för knoppen, men känns i kroppen i morgon, jag är ju ovan ..
Har ont redan, i muskler jag inte visste jag hade. 😅 Men, något jag kommer att göra nu och då - jogga. 😃
Roligt att ha hittat den motivationen med ens.
Ha en bra söndag.
🍁🌞

Glorifiering, vänskap och trasighet ....
Har en frustrationsdag, där jag tänker över alkoholens glorifiering och vad alkoholen kan medföra, trasiga själar, trasiga familjer och så får man höra att någon ska ta sig lite bubbel då den gått på semester. Tjotjim.
Klart, upp till var och en vad man gör. Men emellanåt blir så frustrerad över alkoholen och samhället. Att det "ska" vara så.

Dessutom försökte jag prata med en kompis om det idag, och hur jag såg på det och fick bara höra att jag var tråkig ... 😳 Trodde att den kompisen förstod mig mer i saken ...

Glorifiering, vänskap och trasighet ....
Har en frustrationsdag, där jag tänker över alkoholens glorifiering och vad alkoholen kan medföra, trasiga själar, trasiga familjer och så får man höra att någon ska ta sig lite bubbel då den gått på semester. Tjotjim.
Klart, upp till var och en vad man gör. Men emellanåt blir så frustrerad över alkoholen och samhället. Att det "ska" vara så.

Dessutom försökte jag prata med en kompis om det idag, och hur jag såg på det och fick bara höra att jag var tråkig ... 😳 Trodde att den kompisen förstod mig mer i saken ...

Glorifiering, vänskap och trasighet ....
Har en frustrationsdag, där jag tänker över alkoholens glorifiering och vad alkoholen kan medföra, trasiga själar, trasiga familjer och så får man höra att någon ska ta sig lite bubbel då den gått på semester. Tjotjim.
Klart, upp till var och en vad man gör. Men emellanåt blir så frustrerad över alkoholen och samhället. Att det "ska" vara så.

Dessutom försökte jag prata med en kompis om det idag, och hur jag såg på det och fick bara höra att jag var tråkig ... 😳 Trodde att den kompisen förstod mig mer i saken ...

@Tröttiz
Ja, dessa dagar med frustration känns bättre att komma ur än att vara i.
Det är klart att du ser det med andra ögon, du har ju verkligen fått se de allra fulaste sidorna av alkoholen. Håller med i att glorifieringen och att så mkt cirkulerar sig kring alkohol är frustrerande när man sett all skada det gör.
Du kanske skulle gå med i en förening som jobbar med dessa frågor? Ex IOGT NTO tror jag de heter.

Kram och hoppas din dag blir bra idag.🍀

Förflutna bleknar, men finns kvar.
Det bleknar, blir lättare, så skönt. Kommit till en punkt där jag minns och reagerar på olika saker som har med mitt förflutna liv att göra.
Men jag "drunknar" liksom inte i inre kaos och oro. 🙏
Jag har påverkats ja - men har en inre trygghet. Jobb och boende trivs jag inte så bra med, men det finns andra viktigare saker i nuläget. 🌺 Tar hand om det sen.

Sköt om er. Lyssna inåt. Ta hand om er.
Kram.
💜

@Tröttiz
Läser din tråd nu. Jag vill läsa era andra berättelser nu med perspektiv. Så intressant. Hur vi kämpar parallellt. Och hur du ser på andra som ska dricka champagne till helgen. Känner så mycket igen mig. Jag upptäckte igår, hur otroligt mycket fördomar jag har. Hur det ligger så mycket anklagelser i mina tankar. Om andras beteenden osv. Det har jag inte sett i dina kommentarer, bara det att jag uppmärksammade mina värderingar. Jag som prövar att inte värderar eller döma andra, men ändå gör det. Fast det är just det som är intressant med att öva på medveten närvaro, som jag gör dagligen. Och jag reflekterade under morgonens meditation att nu när jag har upptäckt hur jag dömer andra på olika sätt, det är nu som jag kan börja släppa taget om det. Jag kan fokusera på att ta hand om allt mitt som jag behöver ta hand om. Och när jag upptäcker mina framtida dömanden, som faktiskt hjärna är mästare på, då kan jag helt enkelt bara öva på att släppa taget om just det. Och fokusera på det som är viktigt. Och hjälpsamt. Liksom att vara varsam med mig själv. Och med andra.
Nu är jag nyfiken, har du dejtat vidare?
Ta hand om dig. Du är så klok.
Önskar dig en fin dag!

@Självomhändertagande
Och ta hand om dig, självomhändertagande. :-) Ja, hit har jag kommit. Vet inte om jag är dömande? Jag observerar människor nu mer än tidigare i miljöer där alkohol finns, t ex observerar ljud av burkar som öppnas, noterar klatschiga bilder på champagne på fredagar i sociala medier (den där alkoholglorifieringen jag avskyr) samt håller lite koll på hur fort vänner dricker det där glaset vin. Undviker vissa situationer då jag helt enkelt inte orkar med fulla människor. Men, är det att vara dömande eller att göra vad man mår bra av? Jag ser mig dock inte som en dömande person, kanske jag ändå framstår som detta. Jag noterar ju dock en massa ... Efter mitt förflutna känner jag mig mera medveten.

Allmänt är jag - och har varit länge frustrerad över att alkohol är så normaliserat. Det är mera normalt att dricka än att inte göra det. Igår gjorde jag det inte och fick frågan om jag skulle jobba idag, det behöver liksom alltid eller åtminstone ofta finnas ett rimligt skäl att inte dricka som kan driva mig till vansinne ...
Jag festar ibland, men bara för att det är vissa helger behöver man inte.

Jag har blivit mer observant på mig själv, hur jag funkar, hur jag önskar ha det om man jämför med tidigare.
Men, jösses, sådan process det har varit med att släppa .... Har nog mycket med tanken om mindfulness att göra, att vara här och nu?

Haha, dejtande ja. Jag har träffat några - och ja, det finns vad det verkar åtminstone kloka och bra män. Men, mera har det inte blivit. Det ska finnas det rätta pirret där. Annars blir det ju inget! Det är också för mig, och för många andra i liknande situation tror jag ett steg framåt till att våga sig in i dejtingvärlden igen efter att ha levt i en tornado av allt möjligt. Mycket som man kanske i efterhand inte fattar att man fann sig i. Gällande dejting känner jag mig väldigt rädd, men jag vågar mig på det.

Sköt om dig.
KRAM.

Hej. "Beroendepodden" / (grundare Annelie Ståhl) hörde jag på idag, och tårarna rann. 😔 Tror att någon tom föll ner i kaffekoppen ...
Personen i podden, hade många beroenden, bland annat alkohol.
Så mycket beroende kan förstöra.

Det är ju ett tag sen jag hade en relation med en alkoholist. Konstaterar att jag inte på djupet kan förstå hur det är att ha beroende, men att jag ändå förstår, åtminstone lite. För att ta det kort, tidigare tänkte jag att det är väl bara att skärpa till sig. Inte så "bara" har jag lärt mig. Då skulle väl inte människor supa bort familj och jobb.

Då jag fått distans och fått mer kunskap om beroenden plus tillsammans med en vänskap med exet, om än knackig sådan, har jag blivit mera ödmjuk. Och kan även konstatera att vissa saker jag gjort och sagt inte gynnade någon av oss.
Men, kanske lätt att se klart med distans. Han hör ju av sig emellanåt, roligt, i mest ordnade former så det kan ju inte vara så illa ...

Ha en bra helg,
och sköt om er. 💜
Vad kan du göra för dig själv idag, när gjorde du senast något för dig?
Drunkna inte själv i andras destruktiva leverne.
KRAM.
🌹

Maktlöshet som "smittar"? Hur har ni det?
Det är länge sedan vi bröt, men undrar om det förflutna med känslor av maktlöshet och somatiska symtom kan som rubriken så att säga smitta av sig på det som händer i mitt liv nu? Då allt är mer eller mindre "normalt".
Känner ni igen er, ni som kommit ur kaosrelationer, om jag får uttrycka mig så.

På mitt arbete känner jag en maktlöshet gällande en sak, och direkt kommer det somatiska in. Inre oro, hjärtklappning, yrsel, rastlöshet, sömnsvårigheter, ingen matlust. Svårt att komma till ro - precis som det var med exet.

Är det förflutnas känsla av maktlöshet och kroppens och själens så kallade minne som gör att det sätter igång en somatisk attack då man känner av det minsta maktlöshet? Att man blir känsligare då man hamnar i situationer som man inte alltid kan kontrollera? Jag har tänkt jättemycket på det idag. Jag tänkte för en stund säga upp mig från jobbet, men arbeten finns det ju inte så gott om. För det som händer nu på jobbet tänker jag att jag inte hade reagerat på samma sätt av om det hade hänt för flera år sedan. Eller är det "bara" en åldersgrej att man blir känsligare gällande olika saker, för jag är ju inte purung mera.

KRAM!