Känns som jag redan tillhör Er här inne. Läst, läst och läst i många månader...tack för all hjälp och insikt Ni alla gett mig, ovärderligt och unikt kunna ta del av missbruket från alla håll.
Tackar ödmjukast!

Har varit på väg skriva många gånger men det var tydligen först nu det lossnade.

Har ett virrvarr i kropp och själ samtidigt som jag är fullständigt klar över vad som måste göras...

Istället för att berätta vägen hit så dyker jag rakt på mitt akuta behov av rådgivning.

Min man behöver hjälp, vill ha hjälp och åkte självmant akut till beroendemottagningen för få just hjälpen. Detta hände för 9 dagar sen.
Han var full men inte redlös trots sina 1,8 promille. Allt rasade för honom denna dag och jag befann mig och befinner mig utomlands pga jobb.
Väl inne hos läkaren fick jag ett telefonsamtal, med högtalare på, där jag möts av en arrogant skötare som undrar vad min man vill. Jag sa att vad de än gör så skicka inte hem honom igen eftersom jag är rädd han kommer göra sig själv illa! Riktigt illa!
Jag kunde för första gången på länge andas ut och känna att han äntligen har proffs runt sig..........
Falsk trygghet! Morgonen efter får jag klart för mig att de sänt hem honom mitt i natten trots att han bönat och bett om att få stanna!

Jag har redan tidigare fått en bra kontakt på ett beroendehem och ringer dem. Han blir hämtad till informationsmöte och vill bara bli inlagd.

Det finns, som ni kloka människor här redan förstått, en lång historia bakom allt detta. Min fråga är :

Hur mycket ska jag trycka på soc och läkare med allvaret för att de ska förstå? Hur mycket är de generellt invaggade i rutiner och glömmer individens unika behov?

Min man har varit i rullarna flertalet gånger och vet mer än de som utreder honom.....hur ska jag göra? Legat lågt en vecka men vill skrika, stampa och banka in i människorna runt om att det är bråttom! Det funkar inte med öppen vård och beroendehemmet säger detsamma. De menar han behöver läggas in en månad plus fördjupning.

Varför blir han mottagen med arrogans när han verkligen vill ha hjälp?
Hur kan jag hjälpa?

Gråter och lider med honom och samtidigt stretar jag mot mitt medberoende....ett liv i himmel eller helvete...svart eller vitt och så far man runt där i den grumliga gråzonen o försöker förtvivlat hitta ljuset och stigen trots de mascarafyllda tårarna....hjälp.....snälla nån där ute...måste ju orka...

Läser, gråter, velar, ändrar, börjar nya meningar men....nu blir det sändknappen...

Tänker på dig och önskar dig en så bra dag som du kan ha. Ta hand om dig - fina du!

Du har inte gjort något fel, du har kämpat alldeles tillräckligt och du är bra, precis som du är!

Tack för fina ord i min tråd!
Varm kram!!!

FylleFia

Det klassiska är att kvinnan backar skriver Adde och jag vet att han menar väl. Men det finns kvinnor som säger nej. Som vägrar leva med en egocentrisk, självömkande spillra till man. Gå nu Sorgsen. Det är mitt råd som du givetvis inte ska följa om det känns fel. Men jag tänker att skit i Alanon. Skit i andra "må bra" sekter utan ta din inre styrka och förvalta den.

Fia

Sorgsen

...finns ingen hejd på eländet....
Trodde kulmen var nådd...
Varför orkar jag inte....

Tack alla fina här inne, ni ger mig syre...

Jag är inget offer och jag säger nej. Ju därför det blir katastrofer... Men oj så hårt det tar. Orkar inte ta mig ur...alla vill väl, alla förstår, alla är snälla och omtänksamma men ändå står jag med skiten! Finns ingen rättvisa i helvetet! Jag som bara velat och vill väl får både jobbet, kostnaderna och skiten!!!!

kära du... Du frågar varför du inte orkar? Hur skulle du orka? Du är också bara människa och du har kämpat, orkat, hållit ihop så länge nu. Ta emot all hjälp du kan få! Tillåt dig att vara liten, åtminstone ibland. Den minsta ryska gumman finns ju där längst inuti. Hos oss alla. Ta hand om dig och låt dig tas hand om. Kram / mt

Jag förstår att det känns illa, men det blir bättre...
Har han flyttat, hur går det för dig?
Har du lite ledigt?

Stor kram, du är bra!!!

Sorgsen

...jag är utomlands på nya jobbuppdrag. Kan sitta i timmar och stirra rakt ut i ingenting och är så uttömd inuti. Ledsen och gråter ibland så jag glömmer andas.
Har det jättebra på jobbet, god och ärlig kontakt med mina barn men resten är smärtsamt. Eller, det har passerat det stadiet. Det är mest bara tomt och tragiskt.
I tankarna återkommer ofta några rader jag tror Mulletant skrev för längesen. Om kvinnan som satt tyst...den kvinnan är jag nu...kommer inte ur det...

Sänder dig många tankar, betydligt oftare än jag skriver här.
Ta hand om dig, även om jag vet att det är svårt...
Pratar du med någon?

Du underbara människa, bästa, bästa du!
Varm kram!!

Sorgsen

...du finns med mig, egentligen hela tiden.
Som du beskrev till Adde, tror jag, om detta underbara men hemska forum. En plats jag är så tacksam har funnits och finns.
Jag gav mig f-n på att maken skulle in på behandling och sen får vi se hur det blir.
Det väntar jag kanske fortfarande på trots att jag gång på gång överbevisats i handling och ord att det är över sen länge. Överbevisats är väl rätt ord....
Hela jag ligger efter med allt, papper, hus, hälsa. Allt mitt har försakats och jag drar i lite trådar här och där för inte falla bort helt.
Antar det är ett friskhetstecken?
Jobbet är heligt!
Jag har tappat enormt mycket av koncentrationen men har mycket rutin i ryggmärgen så det har inte trasats sönder...ännu...det får inte hända för då faller hela mitt liv och min framtid.
Antar det är ett friskhetstecken?
Mina barn är fantastiska och är glada och aktiva.
Antar det är ett friskhetstecken?
Betalar räkningarna som jag ska.
Friskhetstecken?
Kollegor, gamla som nya, är väldigt tacksamma över mitt arbete. Vill umgås med mig (jag tackar alltid nej för jag orkar inte hålla ansiktet uppe). Mina uppgifter är av sån art att ingen ifrågasätter varför jag inte hänger på och jag utnyttjar det nu. Önskar jag orkade vara med. Har en hel resväska med mig med pappersarbete som ligger efter men inte orkar jag sätta mig ner med det heller utan stirrar ut i luften och gråter...
Inte särskilt friskt....

Vill ju bara det ska vara lugn och ro. Enkelt och utan förebråelser och elakheter...jag orkar inte ta mig ur för det skulle ta all min energi...orkar inte vara i det heller...därför är jag tyst mest...tystheten och tomheten tar stor plats, all plats...

Li-Lo

För ett par veckor sedan skrev du om en eventuell kontakt med kvinnojouren. vilket bra initiativ. Hur gick det? Instanser som kvinnojourer och http://kvinnofridslinjen.se/ har stor kunskap och erfarenhet av det du utsätts för. Psykiskt och fysiskt våld, oavsett eventuell alkoholproblematik, kan skapa processer som kan vara svåra att förstå. Att få en professionell kontakt kan vara ett steg vidare.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Sorgsen

...skriva men vill så nu några rader...

tack för omtankar.
nej, någon kvinnojour har det inte blivit men polisen ringde mig igen och undrade om jag var säker på att jag inte ville låta anmälan få vidare.
sa nej. orkar inte!
kvinnojouren hade visst fått något meddelande från polisförhöret om att jag inte önskade kontakt med dem...så var det kanske men inte så jag minns det.

hade en fantastisk helg fram tills lögnerna tog överhand och nu är jag förkrossad, helt.
men jag jobbade idag och kommer jobba imorgon också.

har några fantastiska ungar. tacksam för det

kram på er

jag tänker att det betyder att du vet att vi finns kvar här och tänker på dig. Bär dig i våra hjärtan. Det gör vi!

Ont och illa känns det i mig att läsa dina rader, igen fick jag den starka känslan att jag vill kasta en livboj till dig! Som hjälper till att hålla dig flytande tills du får hjälp! Må vara, och jag förstår, att du inte orkar med anmälan och allt som följer.... men har du verkligen tackat nej till kvinnojouren? Till dem skulle jag verkligen önska att du hade kontakt. De kan det här, vet vad som händer med en människor som är i din belägenhet, den utmattning som lyser i eldskrift på och mellan dina rader. Så bra att du har några fantastiska ungar men du behöver någon mer! En plats och person där du får avlasta och avbörda dig dina tankar, känslor och ansvar.... åtminstone för en stund i taget. Så att du får vila. Kram, kram / mt

.... kramar till dig!

En av de saker jag ångrar allra mest är att jag inte lät min polisanmälan gå iväg: jag satt där och berättade en del saker och polisen berättade att de måste upprätta en anmälan eftersom det var brottsligt det exet gjort mot mig, men vågade inte berätta mitt namn = en anonym anmälan som bara blir en i mängden...

Stå upp för dig, i allt du kan. Men jag tror som Mt; du behöver hjälp av någon utomstående!!
Kramar

1,5 vecka drygt har vi höstmöte på Gården. Bryt vardagen och mingla lite ! Kram !

Sorgsen

...jobbade den helgen men ville så gärna...

Mår riktigt dåligt...måste ur detta...ville ju så gärna det goda skulle växa och väga över...det har blivit motsatt och min situation är fullständigt outhärdlig...vill inte men måste bort. Blir pålagd all skuld och visst är jag borta mycket, fysiskt, men aldrig mentalt, han stöter bort mig konstant och ovanpå det skuldbelägger, baktalar och har andra kvinnor. Kvävt mitt hem så ingen hälsar på och post och räkningar är utom min kontroll. Ibland sorterar han min post men hinner inte öppna och meddela. Kostat mig inkasso och paket som returnerats. Saker mina barn skött exemplariskt alla år och mannen lovade sköta när han är där... Men han har fullt upp med sitt säger han.

Nu väljer jag själv inte åka varken till min oas jag byggt upp från grunden eller till gemensamma lägenheten. Föredrar en bäddsoffa mina 4 dygn i Sverige om några dagar. Försöker parera in ett par timmar för bagagebyte när jag kan vara ensam i mitt eget hus för detta, vet inte hur han jobbar så får hoppas jag tajmar rätt..det skär i mig, smärtar varenda por och cell det kunde tillåtas bli såhär...

Han lämnar inte in om någon skilsmässa däremot. Det är en "teknalitet" som endast hindrar honom från att gifta om sig.
Däremot begär han av mina tillgångar och mitt hus eftersom han har "rätt" till det. Han har skrivit sig där utan min vetskap, i mars tror jag.

Han "bor" där sen han fick nytt jobb. Han har kört min bil och kvaddat den. Blankslitna däck, skulle byta, men var borta och har ingen aning om hur han hann köra 400 mil på några veckor. Försäkringen betalade inte ut fullt pga detta. Kostade mig massor...men inte ens en glödlampa orkar han byta i mitt hem eller ursäktar sig. Gläder sig åt eventuell utbetalning för ev nackskada efter olyckan m bilen. Glad det gick bra men inte ett ord om betala tillbaka något till mig. Han klagar på att det är kallt i huset och han hinner inte elda. Kör på eller-element. Jag betalar...igen...

Om jag lämnar in skilsmässa så blir han "övergiven" och ska ha det jag byggt upp från minus sen jag var ensamstående mamma till 4.
Ja, ni hör!
Sitter i skiten hur jag än gör...

Är nära sammanbrott. Eller mitt i det...

Till advokat nästa vecka när jag ligger på bäddsoffan och försöker få saker hänga samman.
Bokade en massage och ansiktsbehandling nu...så nog har jag en strimma energi kvar.

Jobbet funkar men ligger efter...måste komma ikapp...måste...

Kram på er

Sorgsen

...gården? Nu på lördag väl?

Kan man komma oanmäld efter lunch?
Om flyget är i tid kan jag vara med en liten stund...vore en befrielse....

Så ont det gör att läsa ditt inlägg!!! Vet itne ens vad jag ska råda dig till...

Kontakta kvinnojouren - de måste ju kunna råda? Ring polisen?
Så här ska du inte behöva ha det!!!! Du knäcks ju...

Kramar!!!