Personligen så tycker jag att det verkar skrivas ut antidepressiva medel, och sömnmedel alldeles för lättvindigt. Det borde vara något som skrivs ut i riktigt svåra fall där ingenting annat hjälper. Det är ju starka kemiska preparat som många kan bli beroende av, och som kostar skattebetalarna mycket. Ofta så går det garanterat att må bra genom att förändra saker i sitt liv i stället. Byta jobb, jobba mindre, vara fysiskt aktiv, skaffa roliga och intressanta fritidssysselsättningar mm. Om man har provat allt detta, och inget hjälper så kanske det kan behövas sättas in någon medicin. Som en sista utväg.

@Torn Håller helt med dig! Min uppfattning är dock att iaf läkarna på de VC jag arbetar mot i mitt jobb, i första hand rekommenderar olika livsstilsförändringar. Och som hjälp till detta träffa tex psykolog, fysioterapeut, arbetsterapeut. Gå olika skolor, tex utmattningsgrupp, stresskola, sömnskola, och även individuell behandling. Lära sig hantera livet som det är, utan medicin som nån sorts univerallösning.

@Natalia Ja, det är väl allmän kunskap inom beroendevården att det inte är helt ovanligt med depressiva tillstånd när man upphör med sitt missbruk. Hur man hanterar det på bästa sätt är nog individuellt. Men som sagt, vi får se vad som kommer ut av mötet med läkaren.
Mycket av det du skriver är samma sak som sköterskan på mottagningen säger, kanske framför allt "gör det ändå". Det är naturligtvis helt rätt och inte det minsta provocerande. Det gäller bara att komma över den där tröskeln av initialt motstånd. Det är där jag behöver en liten vänlig knuff i rätt riktning 🙂

Jag är lite av en junkie när det gäller självhjälpslitteratur och "Hur du motiverar dig själv när allt suger" är en oemotståndlig titel 😆. Boken finns på mitt lokala bibliotek, den skall lånas! Men det är väl lite som @Varafrisk varit inne på tidvis, det spelar ingen roll hur mycket man läser och lär om man inte använder kunskapen.

@Onkel F Så är det, tänker jag. Om man inte är redo att använda sig av den kunskap som man lär sig då får man vänta tills man är redo därmed inte sagt att man inte behöver bryta sitt drickande. Det är ju då som ändå antabus kan vara t god hjälp.

När det gäller antidepressiva medel kan det hända att dessa skrivs ut för lätt jag har för lite kunskap för att uttala mig om detta. Men när en person befinner sig i en depression tänker jag att medicin är till god hjälp.

Ha det fint🤗

Godmorgon @Onkel F!

Jag vet inte vart du befinner dig men hoppas att du har en lika fin vinterdag som jag 🙂

Vill ogärna gå in med mitt motstånd till antidepressiv medicin i nån annans tråd för jag inte har Din historia men vill ändå belysa att det både kan vara en ganska lång jobbig insättningsperiod och sedan en ännu längre urtrappningperiod som inte går helt obemärkt förbi. Och även att då prova sig fram och eventuellt hitta rätt antidepp för just dig. Har mycket att säga om antidepressiv medicin och som sagt, många kan också känna sig hjälpta av det, så vi är nog två läger med för och nackdelar på forumet
🤼 🙂

Personligen skulle jag ge återhämtningen som sådan en chans. Jag skulle ge den ett par år fram och under den tid aktivt jobba på välmåendet som på andra sätt kan höja serotonin, noradrenalin och vara tillfredsställande för dopamin på sikt.

Jag skulle börja med att se vad jag kan göra med rutinerna för kosthållningen och kanske även kanske prova något uppiggande från hälsokost, om inte hälsoskäl som står ivägen. Former av motion är aldrig att underskatta och inte heller social stimulering på ett eller annat sätt.
Vad jag förstår upplevs det sistnämnda inte riktigt tillfredsställande idag. Finns det något vad gäller den punkt du själv kan tänka dig som ett litet steg i att förändra det? För det är verkligen inte alls som har släkt och vänner nära omkring. Skulle du kunna ta upp den specifika punkten med din sköterska? Jag hör att hon är lösningsorienterad och gissar nästan att hon kan ha ett förslag där som faktiskt inte alls skulle vara en dålig idé även om den kan tas emot skeptiskt.

Jag underskattar inte ditt mående alls och vet verkligen hur svårt det kan kännas. Det är som sagt ett aktivt jobb att arbeta med välmåendet men jag skulle vilja ge det en ärlig chans 🙂

Stor kram @Onkel F ❤
Jag hoppas du kan få några nya tankar utifrån boken.

@Natalia skrev:" det både kan vara en ganska lång jobbig insättningsperiod och sedan en ännu längre urtrappningperiod"
Ja, jag har förstått det. Under en tidigare period med Antabus fick jag Mirtazapin utskrivet. Fass sa: Efter 2 - 4 veckor KAN du börja må bra (inga garantier), och man skall ta den under minst 6 månader efter att tecken på depression försvunnit. Det plus ett antal möjliga biverkningar. Fuck That! Jag tog aldrig ut dem.

Medicin har aldrig varit ett förstahandsval för mig. Jag bad om Antabus när jag insåg att jag inte kunde bryta mitt a-missbruk. Den har fyllt sin funktion, nu efter 5 månaders nykterhet känns det som att A är ett kapitel som ligger bakom mig. A lockar inte längre.
Jag ser på samma sätt på en eventuellt anti-deppmedicin. Jag kanske skall omformulera mig: Jag hoppas inte på medicin, men om läkaren för fram det som en rimlig interimslösning så kommer jag inte att säga nej. Om det kan ge en, låt vara artificiellt skapad, ro i tanke och själ medan jag försöker komma i balans så är det välkommet. Inte antingen eller utan både och.
Har läkaren andra tankar om hur jag bör gå tillväga kommer jag att hörsamma dem.

Det finns två skolor när det gäller den här typen av medicin, ja. Dels har vi dem som har personliga, negativa erfarenheter av den. Dels dem, @Andrahalvlek bl. a., för vilka den är helt livsavgörande. Åsså jag som står som en åsna mellan två hötappar och inte vet vilken jag skall välja.

@Onkel F Vissa av oss har en skadad hjärnkemi. Ofta har vi haft återkommande depressioner sen tonåren. Ofta har vi självmedicinerat med alkohol eller andra droger. Ofta är det ärftligt.

En del behöver insulin, jag behöver serotonin och dopamin. Det som händer är inte att man tillförs de substanserna i tabletten, utan det som händer är att man täpper till receptorerna så att man har längre nytta av det serotonin och dopamin som faktiskt cirkulerar i våra hjärnor.

Om man tidigare hade tio receptorer (jag vet INTE korrekt antal 🤣 ) som de kemiska substanserna studsar mot, så täpper medicinen igen åtta. Då tar det längre tid för serotonin och dopamin att studsa mot just de två receptorerna, de funkar lite som en dammsugare.

Och när vi sen mår lite bättre orkar man göra saker man mår bra av. I mitt fall var det dagliga promenader, styrkeövningar och umgänge i första hand. Jag bokade in släkt och vänner, så jag hade minst tre sådana besök per vecka att tanka energi ifrån.

Venlafaxin mådde jag riktigt dåligt av i våras, trots att den hjälpt mig tidigare i 13 år, men duloxetine satt som en smäck i somras, helt utan biverkningar. Tyvärr är det olika för alla vad som funkar, det tog flera månader för mig att hamna rätt.

Kram 🐘

@Andrahalvlek

Har också återkommande depressioner, sviter efter utmattning och svåra sömnbesvär. Men tänker att de enda medicinerna som slår mot dopamin är mediciner som tex concerta och elvanse? Många blir självklart hjälpta av dem i utmattning och depression men det är ju amfetaminlika narkotikaklassade ämnen. Min mottagning skulle inte skriva ut några narkotikaklassade preparat alls. Det finns inte att jag skulle få imovane för mina sömnbesvär även om jag verkligen skulle behöva eller elvanse/conserta för att balansera mig bättre. Skulle behöva vara fri och fullt rehabiliterad i flera år innan de tex. skulle förskriva imovane för sömn. Menar inte att det är fel att ta dem men blir förundrad över hur olika mottagningarna resonerar ur rehabiliteringspunkt. Om jag skulle få elvanse och imovane portionerat skulle jag förstås aldrig behöva trassla med A igen.
Inget ont, blir bara förvånad ❤
Jag borde kanske bo där du bor 😃

@Natalia Ja, du har rätt i det. Jag har gjort ett par förändringar för att det skall bli så. Man kan tycka vad man vill om det, men jag har börjat med Sertraline för en dryg vecka sedan. Kort tid, men jag börjar må lite bättre rent psykiskt.
Dessutom har jag börjat gå på AA-möten 😲Ingen är mer förvånad än jag själv, men det känns ganska bra hittills. Jag har provat AA tidigare, men det var väldigt mycket Gud då. För mycket för mig. De människor jag har träffat hittills har en mer vidsynt syn på detta med "Större kraft". En hel del i AA:s metoder är egentligen ganska vettiga (om man inte är alltför bokstavstrogen), dessutom mår jag bra av den sociala interaktionen.

Fyrverkerierna har tystnat och det är sent. Dags att sova.
God Natt!

Ett nytt år fyllt av nya möjligheter @Onkel F 🙂 Både för dig och mig.

Hoppas du kommer synka bra med Setraline. Det är iaf en vanlig SSRI och icke något narkotikaklassad och det gör mig trygg att höra 🙂
Hoppas den kan få bli det stöd du behöver för att undkomma dipparna och som kan frigöra ork att jobba på välmåendet parallellt 🙂

Har haft samma motstånd till AA som du men har heller aldrig kommit till att ge det en ärlig chans. Har funderat mycket kring detta med vad en större kraft skulle innebära för mig om jag anslöt mig och säkert skulle jag kunna tillskriva den en bra innebörd. Främst tänker jag att AA är en god tanke då det även för många kan skapa en gemenskap och social stimuli. Kanske knyta någon nya kontakt och så detta med sponsorskap.

Finns en annan variant som heter Länkarna också. En äldre vän till mig har föredragit länkarna just för att mötena inte är lika styrda. De verkar ha en mycket god gemensamt och åker även på små organiserade resor med övernattningar eller andra middagsträffar vilket verkar uppskattas mycket.
AA är ju dessutom så stort och möjliggör ju att testa en annan grupp om du inte skulle känna dig hemma i just denna. Själv har jag funderat mer på CA eller NA grupper iom att jag haft fler typer av substansberoenden. Har inte kommit till skott men ät öppen att prova om jag märker att året inte riktigt går som jag vill.

Är nyfiken på om du läst boken om hur man motiverar sig själv när allt suger? Kan vara en bra handbok att göra ha hemma faktiskt 🙂

Min nyår var nykter och firade 12-slaget med 🐈‍⬛🐈‍⬛. Där innan var jag hos mina föräldrar och lagade middag. Avböjde festligare firanden i år.

Vi är iaf piggare än många andra idag @Onkel F och idag är det officiella pizzadagen. Man kanske ska passa på att fira in den 🍕
Där jag bor är det även ett väldigt vackert väder!

Hoppas du får en bra dag!
Kram

@Onkel F Vad skönt att du har börjat må bättre! Jag har varit på tre AA-möten där man inte alls pratat om Gud mer än när man ber Sinnesrobönen. Vad jag uppskattade m AA är att man träffas fysiskt/gemenskapen.

Önskar dig ett Gott 2023🥰🌟

@Onkel F Jag är så glad för din skull 🥰 Sertralin och AA, toppen! Vi behöver alla sammanhang där vi kan vara oss själva fullt ut, utan käcka masker. Inom AA hittar du kanske en ny vän, någon annan som är vidsynt inför begreppet ”en övre makt”. Själv tror jag på slumpen, det är också en sorts övre makt. Jag tror på skyddsänglar också. Jag har för mig själv fått flera ”bevis” för att just slumpen och skyddsänglar (kanske är samma?) har påverkat mitt liv radikalt.

Gottnyttårkram 🐘