Framsteg

Tack så mycket! @MrsWB - ja, en nykter lördag. Tänk att vakan nykter imorgon!

Sorg.

Så vaknar jag nykter en söndag morgon. Den första på ett par månader. När jag tänker efter så var jag faktiskt vit under tre veckor i januari. Både min man och jag kände oss färdiga efter en jul och nyår kantad av god mat, glögg och vin. Vad som hände sedan är det som händer om och om igen under hela mitt liv.Vinet tar sig in och tar kontroll över mina känslor.

Jag kan inte säga att det känns särskilt underbart att sitta här nykter. Jag gör mitt bästa med mysiga kläder, varm mjuk filt och tända ljus. Gott kaffe. Det samma som jag hade gjort om jag var bakfull. Jag är tung i huvudet och känner mig oerhört sorgsen. Tårarna är inte långt borta.

Kommer att tänka på min far som dog bara 74 år gammal. Det är snart tre år sedan. Han dog för tidigt av en cancer orsakad av rökning och dåligt leverne i stort. Det var så onödigt.

Tårarna rinner - tänker att det är viktigt. Sorgen är viktig. Saknaden efter en människa är stor. Tänker på hur han dövade svårigheter genom alkohol och rökning som tog hans liv 15-20 år för tidigt. Jag vill inte gå den vägen.
Jag vill gå i pension och njuta av livet. Jag vill vara här för mina barn och barnbarn. Jag vill ha en fin relation till min make och leva gott med honom.

Jag vill älska och jag vill vara älskad.

Tre dygn nykter.

Måndag morgon, dag 4
Har läst här inne på Forum att dag tre eller fyra är värst. Igår var ingen munter dag. Vädret kantade min nedstämdhet med bravur - ett grå stad , så grå som bara min hemstad kan vara med all sin sten och betong. Jag gjorde mitt bästa av dagen, tog till och med en promenad..började läsa en bok. Jag har inte läst en roman på flera år.

Jag har sagt upp mig från jobb och den här veckan ska jag bara avsluta, lämna tillbaka nycklar och dator. Jag tar mig tid att hitta mig själv igen. ska gå och träna på ett kortare lunchpass, för övrigt bara vara.

Tack @Fröken H och @MrsWB för stöd - det känns skönt att inte vara ensam.

Tisdag morgon dag 5

Så fint att få svar! Ska läsa lite mer i era trådar under dagen. Jo, jag har blivit alldeles ”inte mig själv” och sjukskrev mig redan i fredags. En vecka kvar på jobb. Det har aldrig hänt att jag lämnar ett arbete utan att gå med flaggan i topp. Kanske är det det som ska till för att jag ska ta mig själv och mitt alkoholproblem på allvar.

Igår kämpade jag mig igenom ett träningspass, handlade mat och ansträngde mig att laga en god middag.
Jag var vänlig mot min hemstuderande tonåring men försökte ändå inte ge efter för en mjäkighet när han ville spela på sin lunchrast. Stod på mig. Tror han märker något men han kan inte riktigt sätta fingret på vad som är annorlunda. Irritation (min) ligger under ytan hela tiden och jag minns själv hur obehagligt det var när min mor var irriterad då jag var i exakt samma ålder. Historien kommer ikapp.

Tankarna går fram och tillbaka. Är i nuet och så går jag plötsligt 40 år bak i tiden som om tiden inte existerar. Minnen, fragment av minnen äter på mig. Jag är inte snäll mot mig själv. Var jag någonsin det?

Det är riktigt tungt nu men jag dricker mitt kaffe och har tänt ett ljus som doftar sommar. Om en stund kommer resten av familjen upp...

Skriver vidare idag för att ha att titta tillbaka på senare.
Hade telefontid med psykologen på VC klockan 11. Var ute på promenad. Har fått en psykolog med lång erfarenhet. Det var skönt att prata och vi hamnade i min sorg. Ny tid om två veckor. Nämnde inte mina alkoholproblem, tog inte utgångspunkt i det idag. Han föreslog antidepressiva och psykoterapi. Ska till läkaren på fredag och prata vidare. Det är första gången jag blivit mött av både psykolog och läkare som jobbar tillsammans. Intressant. Nu är jag så trött att jag bara vill lägga mig ner. Jag tror jag tillåter mig det idag. Sedan förstår jag att det kan bidra till sämre sömn inatt. Men just nu får min kropp bestämma och hen säger SOV!

Dag 6 och genomtrött. Var på spinning imorse och tog det lite lugnt. Det är alltid roligt men jag upplever inte samma glädje som jag gjorde förr. Hoppas hitta den igen. Nytt pass bokat nästa vecka. Vilade efter passet och åkte för att klippa mig. Orkade knappt vara trevlig mot min frisör som kämpade för att hålla samtalet igång. Nu är jag helt dränerad efter lunch med sonen och måste ta den där lilla tuppluren trots att jag vet att det straffar sig ikväll.
Köpte mig en Bialetti på vägen från frisören - tänker att jag inte kan vara totalt deprimerad som ändå tänker på gott kaffe och att det är galet så många kaffefilter jag slänger när jag jobbar hemifrån...plockade fram de små moccakopparna jag och min man köpte för kanske snart 19- 20 år sedan och njuter av en riktigt stark kopp kaffe. Ja, något liv finns det inom mig...vila och sedan åka och handla. Laga hälsosam mat. Läsa i min bok och hoppas på en skön sömn inatt.

Dag 7 och på benen!

Jag har gjort något jag aldrig gjort tidigare i mitt liv. Jag har släppt allt och bara gått ifrån jobb! Jag har gjort som ”alla andra” gör på den här arbetsplatsen. Det blev jobbigt så jag sjukskrev mig sista tiden. Jag har fått några fina mejl från några fina medarbetare som jag besvarat. Annars har jag raderat allt och tänker inte se tillbaka. Vad betyder det här?
Kanske en uppgörelse med min ”duktiga flicka” som gör färdigt, som vänder sig ut och in för att leverera, som tar sitt uppdrag på så stort allvar att hon glömmer bort sig själv. Sitter där urlakade på kvällen och tar till ett glas vin när det skaver. Kanske äntligen en uppgörelse med den tid jag är född i. Självutplånande mormor. Självutplånande farmor, självutplånande moder.

Så nu har jag lämnat ställe 1 utan konfrontation och så återstår ställe 2 som jag egentligen skulle vilja ta med mig under armen och driva i privat regi. Imorgon HK och lämna dator och nycklar. Inte ett ljud från min chef eller mina chefskollegor, alla behörigheter bara borttagna, tystnad. Jag är så glad att jag lämnar eftersom jag inte fungerar på det viset. Ett arbete är ett arbete och inget annat. När det är slut är det slut. Livet går vidare. Livet är ju något annat än arbete även om det tar upp en stor del av vår tid här på jorden.

Yoga ikväll. Läkaren imorgon. Hoppas sova gott inatt. Ska försöka hoppa över tuppluren efter lunchen.

Ser fram emot en nykter helg!

@Kärring

Ta dina tankar på allvar - om du är rädd att du kör dig mot kaklet så sätt stopp! Jag vet att det är lätt att säga men vi är så klarsynta när det gäller andra att vi inte ser oss själva!! Små steg tillsammans i nykterhet! Hoppas du sätter ner foten på jobb! Hoppas du får en fin fredag och en härlig helg!

@Fröken H Tack för stöd. Jag har inget nytt att se fram emot. Tänker att jag ska skaffa mig det i lugn och ro.
Har visserligen en intervju idag men inga höga förväntningar - konkurrensen är knivskarp.
Nästa vecka planerar jag att fila på CV och personligt brev samt bara ta det lugnt.

@Andrahalvlek
Har läst och svarat! Det hjälper mig mycket att hitta någon som du - någon som kommit en längre bit på vägen. Bara vetskapen om att det går att förändra över tid...

Måndag morgon och mitt huvud känns så tungt...

Fredag efter intervjun gick jag direkt till ”gotteskåpet” och vräkte i mig godis och sedan en glass. Visste redan då att jag skulle komma att dricka ifall jag blev erbjuden. Och mycket riktigt så kom mannen hem med en liten flaska bubbel och en flaska gott vin. Bubblet sved i magen och jag blev lite illamående. Ändå drack jag upp och tackade sedan ja (som den åsna jag är) till vin till maten. Visst var det trevligt att sitta kvar efter middagen och sippa på vinet. Det kändes så skönt och vi var så nära varandra. Så öppnade mannen flaska nummer två (han gör det ibland - när han blir i form och lite lullig) och jag tar ett glas till fast att jag är på väg att bli slirig. Dricker upp och har ont i magen. Går och lägger mig. Sover tungt och hårt. Mår okej på lördagen även om jag gruvar mig, ångrar mig. Forsätter äta som en häst. Mat, godis, glass, kakor, mer mat, godis, glass. Dricker upp den halva flaskan vin på kvällen som är över sedan lördagen. Toppar söndagen med stor frukost, mycket fett, falafel till lunch, kakor, godis, glas och till slut med en pizza följd av glass. Lösgodis i soffan. Fullt medveten om att jag fyller mitt svarta hål så att jag inte känner något.

Imorgon ska jag till vårdcentralen och har bestämt mig för att börja med antidepressiva. Jag resignerar och tar emot hjälp. Jag vet inte. Jag känner mig inte någonting idag. Magen är rund.

Det kommer att komma ikapp mig under dagen. Tänker att så får det bli. Nu ska sonen till skolan och mannen till jobb. Jag har min första arbetslösa dag. Den ska jag ta vara på.

@sonjets Ja, solen skiner och jag tar det lugnt. @Smurfan_ Släpper helgen och blickar framåt.

Eftermiddag och lite rastlös. Har en tanke om att göra en stor förändring i mitt liv. Egentligen i det lilla men för mig en stor förändring. Jag har lagt ut min bil till försäljning. Tänker att jag ska börja cykla som jag gjorde förr i tiden. Jag har en fin cykel jag köpte förra sommaren som jag knappt har använt. Jag får byta tandläkare och vårdcentral , hänger kvar en bit bort efter en flytt för några år sedan. Har bara inte blivit färdig att lista om mig. Pengarna för bilen blir ett fint tillskott ifall det dröjer med nytt jobb.
Planerar även för att hitta ett arbete som inte är ett chefsuppdrag - vilket inte är helt lätt efter alla dessa år som chef men det kommer att gå. Tänker att det handlar om tid. Jag är färdig som chef. Alla dessa extra timmar och allt ansvar som kommer med jobbet. Det är inte värt det längre. Jag ska inte göra karriär, jag behöver inte tjäna en chefslön, jag är inte motiverad längre. Jag ska gå mot pension, jag vill göra ett bra jobb och sedan gå hem ledig. Jag vill ha energi för barn och barnbarn. Det är över att streta på i karriären. All denna hets som tidigare inte var ett problem. När blev det ett problem? Det är säkert 1,5 år sedan jag började känna att det var motigt. Funderar på tiden och vad som ligger framför oss post Corona. Tänker på arbeten jag hade för 12-15 år sedan, inga av dessa jobb finns kvar längre. Jag tror jag måste ta reda på lite om vad man behöver för att vara gångbar. Har anmält mig till en prova-på kurs i programmering. Mest för att förstå vad det innebär.
Har gjort min goda Gröna Smoothie idag till frukost och lunch. Magen mår inte bra efter helgens hetsätande. Var på Skivstång på lunchen och ska på Spinning imorgon. Får ta en vecka och försöka komma i balans. Fint väder så det hjälper såklart till.
Ska till VC också imorgon och tänker att jag testar antidepressiva- läste just om vilka problem dessa skapar i naturen. Det finns fisk som blir passiv och feg av våra rester av antidepressiva i våra insjöar. Håhå jaja. Jag är i alla fall inte ensam och man håller på att få fram ett filter som plockar bort läkemedelsrester i vårt avloppsvatten. Hoppas man hittar en lösning snart. Blandade känslor idag, såklart.

Tisdag morgon. Trött, svårt att komma upp trots fågelsång utanför fönstret och en solstrimma i öster genom rullgardinen. Kaffe och en liten stund innan jag ska köra till träningen. La fram kläder igår kväll - tur är det - annars hade jag inte kommit iväg. Träningsvärk från Skivstången igår men mindre än förra veckan. Lite för nära med träningen idag igen. Ska tänka på det när jag bokar in nästa vecka. Behöver en dag mellan tunga pass.

Efter passet är det en infofrukost om programmering och att byta karriär. Troligen vänder sig mötet till kvinnor i 35-40 års åldern men jag tänker inte vara så åldersfixerad. Jag vet inget om detta så jag ska ha ett öppet sinne.

Sedan läkar tid och jag är fast besluten att ge antidepressiva en chans. Så låg som jag var igår kväll är en varningssignal. Känner igen mig själv från ca 14-15 års ålder då jag satt på mitt rum och stirrade på väggen i ett par år. Ditt ska jag inte...det är 38 år sedan och jag inser att jag slagits med detta i hela mitt liv. Jag har slagits väl mot mitt mörker och nu finns annan hjälp att få.

Inser att jag bokar upp mig som om det var vanliga arbetsdagar och det finns väl en mening med att göra det och inte falla in i någon slöhet. Jag har faktiskt inget inbokat efter lunch. Tänker att jag är ledig i eftermiddag. Behöver lägga lite tid på reflektion och lite tid här inne. Nu dags att förbereda mig för spinning.

@Andrahalvlek

Hej! Var hos en lite underlig läkare idag - fast underlig är kanske inte rättvist. Jag förstår varför hen blev läkare och inte psykolog. Samtalet var minst sagt krystat och det dröjde inte så länge innan vi kom till frågan: ”vad skulle du själv vilja ha för hjälp?”. Jag klämde ur mig antidepressiva och allergitabletter på samma gång. Kände mig bara trött och irriterad. Men så tänkte jag i mitt stilla sinne när jag gick ut att jag ju har min psykolog 3-4 samtal och hen är bara för härlig! Kom på att jag för ca 15 år sedan testade SSRI mot min svåra PMS men gav upp då jag blev så attans torr i munnen. Hoppas det blir bättre den här gången. Räknar med att bli ännu lägre i energi och initiativ de kommande veckorna vilket nog är bra för mig. Det är värre om jag drabbas av motsatsen - att inte kunna sitta stilla, inte kunna somna alls, huh!
Just nu sitter jag här och försöker ta mig för att hitta på någon middagsmat. Har inte orkat tänka på det och ännu mindre handlat...kylen är nystädad och frysen håller på att tömmas för en avfrostning - nästan bara små rester av grönsaker, bär och glass ... blir inte mycket middag av det.

Hur mådde du under insättningen? Har du haft några biverkningar sedan?

Varför är jag så stirrig trots att jag är både låg och trött? Stirrade iväg med en jobbansökan redan idag. Scrollar efter möjligheter. Tänker än hit än dit. Jag ska inte ha något nytt jobb nu. Jag ska ta hand om mig själv och min familj. Samtidigt ska jag i lugn och ro manifestera mitt beslut inför hösten. Som jag skrev redan imorse så ser min kalender ut precis som en arbetsdag. Jag bokar in än det ena än det andra i någons slags rädsla för att ”ta det lugnt”. Naturligtvis är jag rädd för att falla ner i en total depression där jag inte kommer ur sängen på morgonen. Där jag slutar tvätta håret. Där jag bara äter och äter utan tanke på min hälsa. Byter ett missbruk mot ett annat. Jag låter säkert helt snurrig - jag är så trött. Det fina vädret gör mig stressad. Det ska bli skönt med lite sämre väder några dagar så att jag kan få vara i det grå lite grann. Det fina vädret får mig att känna så många måsten. Min lilla trädgård, solbrännan, promenader bara för att det är sol. Var glad och tacksam. Jag är bara trött och ledsen.

@Andrahalvlek @TappadIgen

Tack för att ni skriver till mig! Det betyder mycket! Det är verkligen för dåligt att ni inte fått den informationen och ett samtal som väger för och nackdelar!! Så verkar det generellt vara inom vården idag. Har samma upplevelse när jag till slut blivit tvungen att följa med min gamla mor på VC eftersom medicin verkar kombineras i det oändliga och hon inte får några riktiga svar på för- och nackdelar! Men det är en annan historia.

Läkaren jag träffade var mycket tydlig med att jag kan komma att må ”sämre” - oklart hur. Jag blev lite full i skratt i efterhand (då var det inte roligt alls) eftersom jag märkte att läkaren inte riktigt fick grepp om mig. Hon var 45 minuter försenad när jag kom in och hade definitivt inte läst min journal. Jag sökte hjälp för 1,5 år sedan då jag började känna mig deprimerad och vid den tidpunkten drack vin varje dag - så det syntes på mina blodprover. Hade ett bra samtal med dåvarande läkare som såklart sedan gick vidare i karriären.

Hur som helst så tog jag första tabletten igår. Jag är inte totalt nere utan liksom på en platå i spiralen nerför...det känns som om det går att sätta stopp lite tidigare denna gången. Det finns många saker att ta tag i och jag har verkligen bäddat denna gången för att komma starkare ut på andra sidan - d v s utan depression och utan alkoholberoende.

Jag kunde inte bärga mig så jag tog första tabletten mitt på dagen fast jag hade tänkt vänta till kvällen. Men jag tog mig en allergitablett en timme innan sängdags. Nu vet jag att det är omöjligt för tabletten att göra mig något redan men jag har för första gången på mycket länge sovit gott och en hel natt!!! Troligen för att spänningen kring frågeställningen ”medicinera eller inte” har jobbat i bakgrunden. Nu när tabletten väl var i kroppen kunde jag slappna av. Ännu inte torr i munnen men räknar med att det kommer. Vikten kämpar jag med och godisskåpet behöver saneras. Bra mat är a och o.

Hur hanterar ni muntorrhet?

@TappadIgen Ja, jag tror att beslutet gjorde att jag sov gott för första gången i år inatt. Sedan sov jag igen mellan 10-12 så det blir intressant att se om jag kan sova ikväll.

Tack för tipset - jag ska skaffa detta imorgon i förebyggande syfte. Har tagit tablett nr 2 och känner ingenting,
Gissar att biverkningarna dyker upp efter hand...

Annorlunda denna gången

8 timmars sömn trots den stora tuppluren igår. Har lite ont i huvudet och min tinnitus gör sig påmind - den är inte så farlig men visar sig ibland. Tänker att huvudvärken kommer av medicineringen - bara att räkna med en tid.

Tänkte under sömnen på det här med att man inte kan förvänta sig ett annat resultat om man fortsätter göra som man brukar. När det gäller återfall så behöver jag nog tänka igenom vad jag gör som behöver förändras.
Det är ju en sak att nyktra till - det vittnar vi alla om. Cirka 10 dagar och sedan börjar vi må bra (eller i alla fall bättre). Så tar glädjen vid och vissa av oss tror att allt är över. Vissa av oss tror att vi kan dricka måttligt och normalt.
Vad tar det sedan? 1,3 eller 6 månader så är vi tillbaka i en ökande konsumtion. Sliter med att stå emot, kämpar mot tiden och suget. Så vad kan jag göra annorlunda denna gången?

Jag har konstaterat att jag är måttligt deprimerad och kanske har varit det från och till i hela mitt liv. Jag har inte berättat detta för någon. Jag har alltid skämts i de perioderna över att känna mig så låg och orkeslös. Nu berättade jag för första gången för någon att jag är deprimerad (min chef när jag sa upp mig) och hon såg verkligen skeptisk ut men tog emot det utan att ifrågasätta mig. Jag har berättat för människor förut att jag känner mig ”slut”, ”sliten” och ”färdig” men aldrig blivit tagen på allvar. Antagligen för att jag gör det på något sätt som inte går att ta emot. Återkommande slutar det med att jag säger upp från mitt arbete när jag inte orkar längre. På något sätt tar jag på mig mer än vad jag klarar av känslomässigt. Jag är flink och snabb men jag behöver lära mig att begränsa mig utan att strunta i saker, men det finns mycket jag kan strunta i - det är ingen som märker många av de detaljer som kan uppta mitt tänkande.
Vad kan jag göra annorlunda denna gången? Ja, jag har till slut tagit emot antidepressiva läkemedel. En väninna till mig sa: ”om du hade haft något problem med sköldkörteln hade du medicinerat direkt” ”detta är samma sak bara att det sitter i hjärnan” ”hormoner och hormoner”. Vi får se.

@Andrahalvlek
Du har säkert rätt i att det finns underliggande orsaker. Jag ska bena i det framåt.
Mannen är åter på tjänsteresa och det var ju vid det förra tillfället jag tog mitt första lilla återfall. Ikväll blir det inte så utan jag kommer att klara kvällen galant. Jag har lite huvudvärk och lätt illamående vilket tydligen är normalt. Hoppas det släpper under de kommande veckorna. Läkaren sa att det kan ta upp till 4 veckor och jag måste ge mig till tåls. Hur som helst så är tanken på vin ovanpå mitt illamående bara osmaklig - så det är ju en fördel just nu.

Tablett nummer tre har åkt ner och jag har lite huvudvärk (jag har aldrig huvudvärk så det är helt klart en biverkning)
Har haft svårt med motivationen idag när det gäller alla hushållssysslor. Har faktiskt inte varit utanför dörrarna sedan imorse då jag skjutsade sonen till skolan. Sov middag också fast att jag vet att det påverkar nattsömnen. Det har slunkit ner en hel del fett och socker. Snart är alla skrymslen i kyl, frys och skafferi tömda på ”gottor”.

Jag stressade iväg en ansökan vid lunchtid idag och en liten stund senare blev jag erbjuden jobbet jag var intervjuad för i förra veckan. Jag blev jublande glad. Det här jobbet är ett helt annat än det jag just lämnat. Jag känner med hela mig att detta är rätt och bra! Jag inleder härmed min tredje karriär vid 53 års ålder!

Så nu har jag några veckor på mig att ställa in medicinen och komma lite i form. Det känns som om jag har fått en gåva att förvalta och en chans att börja om med ett nyktert liv. Jag har sagt att jag får dricka en kväll i veckan, fredag eller lördag och högst 3 enheter. Det betyder ju inte att jag måste dricka i helgen. Jag tänker en dag i taget så ser jag var jag hamnar fredag och lördag. Jag vet att det inte är bra att dricka på antidepressiva så det kanske inte blir en fråga som ens kommer upp. Men vis av erfarenhet vet jag också att Mr Rioja inte skäms för sig utan kommer att bjuda upp till dans när som helst. En dag i taget och idag är jag nykter! Det känns plötsligt hoppfullt att kämpa på!

@Andrahalvlek Tackar! Och du, tack för att du motiverade mig att prova SSRI.

Vaknade 06 av klockan som vibrerar på min arm. Har sovit gott sedan 23.00! Kikade på klockan 03.37 men vände mig sedan och somnade om. Försökte ligga kvar lite och ”ta in rummet” men var så glad att jag bara ville upp och skriva här! Kroppen känns bra, träningsvärk sedan måndag och tisdag hänger i. Jag har avbokat passet nu på morgonen. Tänkte att nu ska jag inte ”all in” varken på träning eller WW eller något annat.

Måttlighet gäller över hela linjen!
SÅ! BAM! Där satte jag vad jag ska göra annorlunda denna gången! Måttlighet över hela linjen! Mellanmjölk! Lagom! Mittemellan. Good Enough. Svensson. Chilla.

Man kan säga att mitt frenetiska inbokande i Outlook har varit en nedtrappning av jobb. Dit ska jag inte igen. Där jobbet sväller över alla gränser och jag är överallt och ingenstans. Nu ställer jag in mig på rimligt, tydligt och görbart inom tidsramar. Två hela veckor har jag på mig att ställa in mig på både medicin och livet i övrigt! Bilen är såld och jag ska börja cykla. Nu är det så att det är jobba hemifrån som gäller ända fram till 1 september på detta bolaget men jag tänker positivt på det. Jag har vant mig under året som gått och jag har nog inget emot det egentligen. Tids nog får vi tillbaka till kontoren tänker jag. Jag ska nog köpa ett höj- och sänkbart skrivbord på IKEA så att jag inte blir sittande.

Kaffet smakar lite mystiskt - tänker spontant att det kan ha med medicinen att göra...men jag är i alla fall inte särskilt torr i munnen än...

@Andrahalvlek
Jag skulle verkligen må bra av att meditera. Jag har en lång tradition av både yoga och meditation men sista halvåret har allt spårat...fint att du påminner mig. Ska boka in tid för meditation imorgon. Mår faktiskt ganska bra.

Kram tebaks.

Så bra som jag mår just nu har jag inte mått på flera år. En märklig känsla. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men jag känner mig lätt...vet inte när jag kände så sist...SSRI?

Jag har varit på spansk-kurs i eftermiddag och tänker att där var ju ett av mina största intressen som jag bara glömt bort i alkoholdimmorna! Det är en liten grupp (tack Corona) nyblivna spanien/resenärer/pensionärer och jag. Hur kul som helst. Jag kan nog mer än jag tror på ett sätt men har stora luckor som jag hoppas täppa till nu under våren.

Det blir en nykter fredag och nya beslut imorgon.

Läser i min tråd att jag satt här nykter den 10 april, lite bakis veckan därpå.

Idag sitter jag här nykter igen och har sovit hel natt!!!! Inte varit upp och kissat och bara druckit halva glaset vatten jag har bredvid sängen! Ingen torrhet i munnen. Däremot har jag inte varit på toaletten på två dygn snart. Läkaren sa att en del får problem med magen en tid ...ja, så det får blir insatser mot det. Har ätit helt fel hela veckan så jag kan inte bara skylla på medicinen.

Gårdagen var på något konstigt sätt bra. Mannen kom rätt sent från sin tjänsteresa och var såklart trött efter många timmar i bilen och bilköer. Vi åt tacos såklart (vi har en 13-åring som älskar tacos fortfarande) dukade av och så hamnade vi som vanligt framför Tvn. Jag kunde faktiskt tycka att det var okej. Vi småpratade och jag kände den här mystiska klarheten som jag inte känt på många år ...har jag ens någonsin känt den? Konstigt. Vi får se om maken märke någon skillnad på mig under helgen. Tänkte få klart det sista i garderoben jag började på min första nyktra helg. Jag har köpt några fler korgar och så ska knopparna på. Jag har medvetet låtit det ta tid - övar på att tänka efter innan jag agerar i stort som i smått.

@Futurista
Hej! Jag har ju insett att maken är min ”supplier” så jag måste vara superstark mot honom så att han inte fyller på vinförrådet. Jag är bara intresserad av rött vin och glögg under december/januari så vi har ett fullt barskåp med starksprit - inga problem. Den minsta lilla flaska rött i huset och jag blir som en blodtörstig vampyr...

Hoppas du också får en fin dag i återhämtningens tecken - och du, skit i gårdagen. Här och nu är det som gäller!

@Charlie70
Tack för inlägg i min tråd, ska ta en titt i din. Det tar lite tid att hitta här och förstå upplägget. Skönt att höra att du känner igen dig för jag känner mig så förbannat ensam ibland. När jag är som mörkast i sinnet så tänker jag att det är bara mig det är fel på och att det är något mycket allvarligt fel på mig. När jag läser era historier förstår jag att jag är mänsklig och att vi är många som har något i oss som gör att vi inte klarar av att hantera alkohol. Sedan har vi alla olika mönster men med många beröringspunkter.
Idag sitter jag här utan bakfylla. När jag vaknade fick jag känna efter, tänka efter. Är jag bakis eller bara trött? Det är stor skillnad på sömnen. Jag har sovit hel natt igen och inte varit upp och kissat, knappt rört vattnet bredvid sängen. Minns inte att jag varit vaken inatt. Så här gott sov jag förut - det är en underbar gåva att få sova så här! Jag drömde inatt att jag tog upp en liten flicka som flydde från svarta hundar för att ta hand om - jag tolkar det som att den lilla flickan är jag. Äntligen har jag kommit fram till hur jag ska ta hand om mig själv och den sårade 12-åringen som ingen såg. Jag vet inte om det spelar någon roll men jag tror jag har satt fingret på det med hela mig. I verkligheten, i drömmarna, i mitt undermedvetna.
Kaffet smakar extra gott idag och jag är så tacksam för att ha genomlevt den genomtråkiga lördagen som försiggick här igår. Mannen höll på att bli tokig på långsamheten och att jag inte ville ut om dörrarna. Men han genomlevde det också. Kan säkert kännas för honom att hoppa över alkohol en helg också. Som jag skrev i Futuristas tråd så är det så märkligt hur vi har normaliserat att dricka varje vecka. Vad jag förstår så kan man vara lika beroende att dricka varje vecka fredag-lördag som att dricka varje dag. Att konsekvenserna blir att man styr sitt liv kring detta tillfälle då man ska korka upp vinflaskan. ”Äntligen fredag!” Betyder egentligen ”Äntligen Alkohol!”
Nu lite frukost med mannen.

Så, en milstolpe avklarad.
Bilen är såld och en ny tid kan börja. Cykeln står putsad och klar. Våren är på väg.
Städade i fredags och tog ett extra tag i vårt ”städskåp” och vad hittade jag där om inte en tom box jag inte ens minns att vi druckit upp nerstoppade i en spann och två tomma vinflaskor som jag inte heller minns att jag druckit...snacka om lik i garderoben...usch, undrar hur nära det var att jag skulle vandra neråt på riktigt...
Veckan innan jag började skriva här gjorde jag något jag aldrig gjort förut och det var nog egentligen det som fick mig att logga in här igen.
När min man var borta onsdag-torsdag så drack jag en hel flaska vin på onsdagen som han hade köpt till helgen.
På torsdagen åkte jag och köpte en ny flaska och ställde i spritskåpet. Jag dolde alltså att jag druckit en hel flaska vin. Det har jag aldrig gjort förut. Så, nu fick jag tecknat ner detta så att jag inte glömmer den lilla detaljen när jag blir sugen igen. Idag är det söndag och en ny vecka ligger framför oss. Ser fram emot att leva en dag i taget.

Måndag morgon och förändringens tid är inne. För mig, för mannen och för vår yngste son. Jag är utan bil för första gången på 13 år och det kräver en helt annan planering. Nu går det inte att snacka cykel längre. Nu får det blir cykel för hela slanten.
Igår kväll drog jag ut lite på det innan jag la mig 22 för att läsa. Tidigare har jag lagt mig 21:15. Läste till 23 och hade kanske lite svårt att somna. La mig på mage och somnade. Tänkte på min far, det kändes som om han var med mig, som berättade när han var döende att han varje kväll måste ligga en stund på magen för att sova. Det har jag också alltid gjort och det blev en så härlig känsla i det. Vaknade till närmare 01 och vände mig på sidan. Tänk att jag sov nästan två timmar på mage...sedan har jag sovit till klockan ringde 06.00 och snoozade till 07. Det har inte hänt det heller sedan min son föddes för snart 14 år sedan. Såååå, vad tänker jag. Jo, jag tänker att medicineringen kickar in och jag anpassar mig, jag tänker att min nykterhet kickar in och det har jag varit med om förut. Det innebär både glädje och sorg. Som så många skriver i sina trådar infinner sig lätt en tråkighet eftersom man får så mycket tid över som tidigare ägnats åt allt kring drickandet. Det finns inte längre någon motivation i att ”spela” att man mår bra. Låtsas att man inte har ont i huvudet och hålla skenet uppe med ett leende. Så vad har man kvar. Äkta känslor vilket innefattar sorg, besvikelser, irritation och att det finns leda. Härligt ord: Leda. Sååå, utmaningen nu är att hitta en ny rytm som inte innefattar vin. För någon som inte har ett beroende så låter det ju helt konstigt men jag inser nu att jag behöver hitta en ny rytm. Rytmen i mitt nyktra liv.
Jag påminner mig själv om att det är en dag i taget som gäller och att jag har ett fönster till helgen att dricka måttligt vid ett-två tillfälle om det skulle finnas glädje i det. Så det behöver min hjärna inte sysselsätta sig med. Det beslutet tar vi då. Idag är det en ny dag och jag ska ägna mig åt mig själv. Jag har en veckas ledigt innan jag börjar på mitt nya jobb. Det enda inbokade idag är lunchpasset på gymet. Nu ska jag låta dagen växa fram - ska läsa lite i trådarna under dagen och ta till mig allt det kloka här finns.

@Smurfan_ @Futurista Tack för inlägg i min tråd och jag önskar er en fin vecka! Vi hörs i trådarna!

Sover ut och ägnar mig åt Forum + nyheterna. Tar ett lugnt bad med åtföljande skrub och lotion. Mediterar i badet. Tar på rena träningskläder. En promenad till gymet, 50 minuters styrka och sedan promenad hem. Stannar på vägen och köper ingredienser till en ”Green Devil” (smoothie). Mixar allt och suger i mig med stor aptit. Vet att min mage kommer att tacka mig. Ett sätt att få stopp på sötsuget och rensa ut gelatinet från helgen. Det är lätt att ersätta en vana med en liknande vana...fylla magen med godis och snacks istället för vin.
Märklig känsla att vara ledig på riktigt. Mellan två jobb. En vecka utan att veta vad som ligger och väntar under nästa vecka. Några dagar med mycket få måsten. Bara det vardagliga, tvätt, handla. Laga mat - har tid att laga bra mat från grunden. Handla och förbereda för kalas på lördag. Barn och barnbarn. Vi blir 8 om någon undrar.
Min trötthet sköljer över mig men det är okej. Jag har tid att vila mig - jag har tid att sova en stund. Och om jag inte kan sova ikväll så gör det ingenting. Jag kan vara uppe länge...Märklig känsla. Mitt i den bedövande tröttheten känner jag att det är bra, det är okej. Energin kommer att återvända, mina batterier kommer att laddas.

Vaknar efter en tupplur. Lagar kaffe. Sonen kommer hem från skolan - tillbaka till fysisk skola på 100% denna veckan. Han är nöjd. Har inventerat kylen och det blir en hälsosam bolognese ikväll. Ska strax koka en bas på tomater, lök, paprika, morötter, vitlök sedan i med lite stekt oxfärs plus 50 gram skinka. I receptet står bacon men jag smalnar det med kokt skinka. Jag tycker om att laga mat när jag har tid - avskyr det på vardagarna när jag är stressad. Nu har jag all tid i världen. Just idag.
Jag kan inte säga att jag mår toppen idag men jag mår definitivt bättre än vad jag gjorde förra måndagen innan jag gick till läkaren. När jag gruvade mig inför om jag skulle eller inte skulle resignera inför en medicinering. Nu är jag glad att jag tog steget. Det är inte lika mörkt i mitt sinne som för en vecka sedan. Jag sover så gott om natten. Tankarna på vin är inte speciellt påträngande.
Solen gassar från en klarblå himmel men jag har ingen lust att gå ut. Mina penséer står i skyddat läge i sina små krukor sedan mer än en vecka tillbaka och väntar på att få komma i sin stora kruka. Inte idag. Kanske imorgon. De första blommorna har blommat slut men jag tänker att det blir starka fina plantor som kommer att vara långt ut på sommaren.
Vi har bokat stuga i Sverige i sommar med barn och barnbarn. Det ska bli roligt att besöka östra Sverige där jag nästan aldrig varit. Karlskrona är närmsta ort, stugan i en liten semesterby. Det kommer att bli bra. När vi åker dit tänker jag mig att jag har hittat en rytm och att jag inte längre funderar över mitt förhållande till vinet längre. Jag tänker mig att jag då har hittat ett måttligt drickande vid festliga tillfällen. Inte hela semestern - kanske inte alls. Att jag har hittat en sund kost som gör att jag inte överäter godis, glas och choklad utan äter måttligt och njuter av det. Att jag väljer bort allt det sega godiset som bara gör mina tarmar trötta och uppgivna.

Hur kan jag äta en hel påse sega råttor fullt medveten om att imorgon är jag förstoppad...antagligen av samma anledning som jag kan dricka en hel flaska vin fullt medveten om att imorgon är jag bakfull.
Här ligger svaret - här är kärnan. Att medvetet skada min egen kropp. Var landar det?

Ja, tankar som vandrar och jag har tid till det. Jag låter det vara så idag och imorgon är jag rätt övertygad om att jag vaknar med en annan energi och vilja att möta dagen.

Den ljusa tiden är här! Vaknade för första gången i år av att det ljusnade i rummet. 04:45. Somnade om en stund och nu sitter jag här med mitt kaffe. Jag älskar denna stunden när dagen ligger framför oss och allt är möjligt. Klarblå himmel och solen reflekterar i fönsterna runt om.

Har en klarhet i hjärnan som är märkbar - det är fantastiskt. För övrigt kan jag inte säga att jag mår så mycket bättre än vad jag gjort innan. Jag ser fram emot en dag då jag inte funderar över hur jag mår. En dag då jag inte känner efter, inte analyserar mitt mående, inte är så fixerad vid känslorna. En dag när jag uppmärksammar omgivningen och fokuserar på mina uppgifter. Det skulle vara bra om jag kom ett steg närmare nu när jag ska börja på nytt arbete. Ett arbete som jag ser fram emot på ett helt annat sätt än det förra. Här finns något jag vill lära mig, här finns något jag vill ha, här finns minst en person jag vet är oerhört kompetent.

Den här gången har jag inte varit så noga med att räkna dagar nykter som jag varit andra gånger jag försökt nyktra till.
Det är dag 10 nu efter att jag började om efter mitt lilla intag. Jag har ju ett fönster att hantera så jag söker inte att vara helnykter samtidigt så är det något i mitt bakhuvud som säger att jag troligen inte kan dricka normalt. I alla fall inte utan att jag anstränger mig supermycket och då blir det heller ingen njutning. Om jag ska sitta och spänna mig medan jag sippar mitt lilla uppmätta vin blir det ju också jättekonstigt - varför liksom...samma sak här. jag ser fram emot en dag då jag inte behöver fundera över mitt drickande. Låt mig fundera över spanska verb istället och till 100%.

Har tagit upp spanskan igen - jag kan rätt så mycket när jag väl börjar läsa och lyssna. Nu behöver jag prata. Hoppas på att kunna resa ner vecka 44. Tänker att det är klokt att vara nykter när vi väl flyttar ner. Har sett alltför många utlandssvenskar på fyllan klockan 10 på morgonen. Jag vill inte bli en av dem. Jag vill bli en av dem pigga, vakna, friska pensionärerna som samlas för en heldags cykeltur, golfrunda, vandring i bergen utan en GT innanför västen. Det finns förebilder att ta rygg på.
Strax ska jag ta rygg på några förebilder här hemma - mitt träningsgäng på gymet som kör 07 varje tisdag och varje fredag. Och dessutom ska jag, efter att ha sålt bilen, gå till gymmet. Cykeln får stå en dag till. Jag vet inte vad det är med den - jag kommer inte för mig att ta ut den ur förrådet...men det kommer. Det som är helt vansinnigt när jag tänker efter är att det går snabbare att gå till gymmet än att köra dit om man räknar in att parkera. Snacka om att jag skapat en bekvämlighet med min lilla bil. Åh, vad jag saknar bilen...min fina lilla röda bil. Men så bra för min hälsa och miljön, en bil mindre på jorden.
Nu svamlar jag bara här - sysselsättning och självömkan. Jag ser fram emot en dag när jag inte fundera på hur jag mår och hur jag har det. Självupptagenhet är inget vackert. Just nu behöver jag se mig själv med med tiden tar jag in annat som gör livet vackert.

Härliga gänget på gymmet! En handfull entusiaster som funnit varandra i en gemensam vana en-två gånger i veckan. En handfull helt olika människor som hittat ett pass som är navet i deras liv - att komma iväg och träna, ha roligt och ge och få energi. Friska härliga människor som väljer hälsan. Fantastiskt! Jag kände mig så välkommen idag! Jag har tagit min plats bland ”stammisarna”. Jublande glad är jag!

Kämpade genom passet med att hålla balansen och inte köra upp pulsen i 80% direkt utan följa utstakad kurva. Hålla emot och slappna av när pulsen började skena och öka takt och motstånd när pulsen börjande sjunka. Mellanmjölk, balans, medvetenhet, good enough, ha krafter kvar. Känna glädje och medvetenhet - känna hormonerna utsöndras och ge det härlig ruset jag så gärna vill ha. Idag fick jag en härlig dos. Om jag hade varit bakfull hade det varit omöjligt. Nykter idag.

Samtal med psykologen som ville avsluta då jag börjat medicinera och han tyckte att den akuta fasen verkar vara över. Vi la på efter 15 minuter. Jag känner mig rätt nöjd med det.

Tröttheten äter på mig och om det bara är en allmän förbättring och placeboeffekt jag känner så ser jag fram emot när medicinen kickar in. Höll mig uppe efter psykologen, försökte läsa lite men har svårt med koncentrationen.

Mannen min är ett litet problem jag måste förhålla mig till. Han tycker att det är över nu och att allt är bra. Vi är så olika och det uppskattar jag. MEN det är han som förser mig med fel mat, godis och alkohol. Han menar inget illa. Det är bara det att han har en metabolism som är unik. Smal och fin trots tonvis med socker och lunch på restaurang varje dag. Hade jag ätit ute varje dag hade jag rullat fram. Äter jag godis blir jag förstoppad och på dåligt humör.
Mannen tror att jag har besegrat mitt vinbegär nu efter en nykter helg. (Han önskar antagligen av hela sitt hjärta att det var så) Jag vet att jag ska föra min kamp resten av livet. Mot fett, socker och alkohol.
Så, även om jag har varit och tränat, ätit en hälsosam både frukost och lunch så är jag in i märgen trött. Jag är på rätt väg men det är på inget sätt över. Det har bara börjat. En dag i taget.

@Andrahalvlek Tack för ditt inlägg. Har inte orkat skriva i andra trådar men jag läser det ni skriver. Du har rätt, jag måste prata med honom. Han är verkligen fin och snäll. Han har med sig ett beteende hemifrån som jag slagits mot med svärmor i alla år. Svärmor har alltid stoppat något i munnen på alla barnbarnen så fort hon får chansen. Min man stör sig enormt på det och jag har många gånger varit ursinnig. Speciellt när det gäller vår lilla flicka (numera mamma själv) som hade problem med vikten redan som barn och svärmor fyllde henne med godis och snacks när hon passade henna - vilket var rätt ofta. Vilka strider om detta - huh!
När vår yngste son kom satte vi sockerförbud (det var lite på modet då) fram till hans 2 årsdag vilket alla respekterade - utom svärmor och min far som tycket synd om pojken. Galningar! Nu har vår dotter själv en 2.5 åring med sockerförbud till han fyller 3 år. Hon har kämpat ner sig 35 kilo det senaste året och är stenhård på att han inte ska behöva ha det som hon när hon var liten.
Hur som så ser jag hur hon stoppat i min make hela livet och att han fått den ämnesomsättningen han har är hans lyckliga stjärna - däremot har tänderna tagit stryk. Socker är ett ofog. Mannen är medveten men sockerberoende och tänker sig inte för. Jag ska prata med honom. Måste bara formulera mig på att fint sätt...

Hur vet jag att jag är deprimerad?
Jo, genom åren har det vid några tillfällen hänt något som är första tecknet på att jag är nedstämd. Jag börjar gå långsamt. Normalt är jag snabb och rör mig ganska mycket, jag gestikulerar när jag pratar. Plötsligt så blir jag alldeles stilla med armarna. Jag slutar skratta. Jag slutar lyssna. Det är som om ett skal av tunt glas omgärdar mig. Jag blir trött och har svårt att ta mig för saker, svårt att göra saker färdiga. Det är lätt att glömma bort när jag återvänder till den ”normala” vardagen.

Idag tog jag äntligen ut min cykel och cyklade för att träffa min nya arbetsplats. Distansarbete till september men en fysisk ”coronasäker” träff idag. Jag börjar på måndag. Det är mycket bra att det är hemifrån då jag har lättare för att fungera när jag inte behöver vara trevlig - vid kaffet och så. Det blir som ett skydd för mig. Sedan tror jag att det blir superhäftigt att komma tillbaka till kontoret igen i en modifierad modell. Hoppas på fria arbetstider/kontorstider i framtiden och att arbetsgivarna insett nyttan med att arbeta hemifrån vissa dagar.
Det var en stor ansträngning att möta nya människor idag och jag hoppas att jag ändå gav ett bra intryck. Nu är jag helt slut och funderar på en tupplur igen. Tuppluren verkar för tillfället inte störa min nattsömn. Sov som en stock inatt. Har inte druckit vatten alls. Nu när jag är här så slår det mig att jag är här för mitt alkoholberoende. Inte för att skriva om mitt dagliga liv. Jag har inte tänkt på alkohol varken igår eller idag. Vet att jag får ta 1-3 glas i helgen när vi har kalas - eller så väljer jag att skjutsa vår gamla mammor. Det är ju trevligt att kunna erbjuda det...det ger sig på lördag. Nu tupplur.

Fortsatt sover jag gott om natten. Helt nykter i helgen och oj så tråkigt. Depressionen får sitt uttryck då den inte kan gömma sig bakom fylla och bakfylla. Tröttheten är bedövande. Första etappen är avklarad och då måste nytt ljus in för att hålla vinet borta i veckan som kommer. Stora utmaningar när mannen åter åker bort tisdag-torsdag. Inget vin finns hemma. Jag behöver fundera över en strategi om tankarna på vin kommer imorgon. Här är det lätt att ramla dit.