@Torparn_76 det är tack vare dig jag har fått tag i medicin. Som jag tidigare skrivit är det inte ett alternativ att söka vård eftersom det kommer påverka min familj och mitt jobb och då har jag ingenting att kämpa för längre. Men jag har hittat ett sätt där det inte kommer stå i mina journaler. Mitt problem är att jag ständigt har ett sug,så det är det jag vill få bort. Antabus är nog inget för mig, jag vill stå stark innan jag ger efter och dricker.

@ISE Vad bra att du skriver och Grattis t dagar👏🏻 Hoppas att Campral ska hjälpa dig. Jag fick Campral men gav det aldrig en chans utan drack på det. Jag hänger inte riktigt med hur du menar med ”jag vill stå stark innan jag ger efter och dricker”? Kanske jag som är lite långsam i mitt tänkande.

Kram🐬

Så,då är jag tillbaka. Inte ens nära den mentala hälsa som jag önskar att jag hade. Någon här inne skrev en gång att jag har offerkoftan på. Mmm, det är säkert sant, men vad hjälper den kommentaren mig..? Jag vet hur alkohol påverkar och bryter ner kroppen och psyket. Det är inte det som är lösningen (jag har en gedigen utbildning inom medicin). Jag kan inte söka hjälp, vården är pressad, ringer man vårdcentralen är deras primära uppgift att mota patientbesök, men "lyckas" man komma in blir man stämplad som alkoholist, orosanmälningar skickas om man är förälder, körkortet ryker,och på jobbet sprider sig rykten...
Vad ska jag göra? Offerkoftan har inga planer kvar

@ISE Vad bra att du är tillbaka och inte ger upp kampen för ett nyktert liv. Fortsätt skriv här, här finns hjälp och stöttning. För egen del har jag kämpat i flera år, min läkare säger att återfall ofta är en del i processen och man tar med sig lärdomar varje gång. Läs Annie Grace o tänka klart. Kan också rekommendera Beroendepersonligheten av Craig Nakken. Två böcker som hjälper mig mycket, läser dem om och om igen för att banka in nyktra fakta i min av alkohol förstörda hjärna. Jag är nu på dag 28 och kan jag så kan du. Vi hjälps åt🥰

@Vinägermamman Det kan nog vara så. Ju mer jag tänker tillbaka, ju mer finns att ta tag. Men jag är så rädd att människor inte orkar lyssna, det har alltid varit så

@ISE Förstår hur du känner, men vad har du att förlora på att skriva? Jag upplever att det går i vågor, hur mycket jag orkar läsa och kommentera. Jag försöker att läsa så mycket jag kan. Bitvis har jag varit väldigt hjärntrött och då haft svårt att skriva något vettigt till pesonen, och då har jag låtit bli. Men jag tänker att bara det att sätta sina tankar och känslor på pränt gör stor nytta. Det tar tid att göra en sådan här livsstilsförändring, fr a om man levt osunt länge. Man får försöka ha tillit till sig själv och processen och acceptera att det kan ta tid! Du kan oxå fixa detta! Vi stöttar varandra💪

@Vinägermamman När man skriver aktiveras pannloben, och det är där sunt förnuft, logik och planering bor. Samtidigt minskar aktiviteten i amygdala, reptilhjärnan, och det är där missbruk och suget bor. Samma sak sker när man pratar om det jobbiga. Det är därför det funkar så bra att skriva dagbok och gå i terapi och prata! Att någon sedan läser och kanske kommenterar är bara en fin bonus. En hjälpsam sådan.

Kram 🐘

Välkommen tillbaka @ISE. Jag sökte vård i annat landsting - det kanske kan vara något för dig också beroende på var du bor. Annars tänker jag att det egentligen inte finns någon anledning till att just du inte skulle klara det. Det finns många härinne där vägen inte har varit så spikrak.
Usch, jag minns den där känslan av ångest och maktlöshet när man inte vågade tro att det skulle bli bra.
Jag tänker att det kan vara bra att få syn på varför du dricker. Berusning är givetvis en sak, men hur ser livet ut i övrigt. Du skrev tidigare om ett sjukt barn. Du skrev om en familj med traditionen att hugga i, att inte känna efter. Det finns väldigt många högpresterande kvinnor härinne.
Fortsätt läsa och skriva. Jag tror att du kommer att få respons på dina funderingar. För mig, och många med mig, har nykterhet inneburit att se över hela livet. Kanske kan du gå och prata med någon. Få lite perspektiv. Men jag kan bara lova att det finns hopp!

Hallå! @ISE,
Känner igen så mycket av dag ett tänkandet, och hur man önskar att bara få må bra och att man inte alls orkar ta itu med allt som man förstår måste göras och så vidare. Man blir bara så himla trött på skiten liksom ibland.
Sedan psykologer och såna där experter som kommer med en massa teoretiska prylar och grejer som rätt sällan väl passar det läge som man själv i stunden befinner sig på.

När man plötsligt mår dåligt, känner panikångest nästan, då vill man ha medicin kvickt som fan som biter här och nu och inte långt fram i tiden liksom. Den känslan är då något man själv känner till allt för bedrövligt väl. Men för varje stund, timme eller tanke på ett begär man förstår är fel, och då klarar av att motstå frestelsen, eller längtan liksom, då växer man i inre styrka att motstå sådan lockelse som att kanske bara fly in i en berusning liksom.

Det är väl lite som att träna, fast jag själv i nuet inte är mycket för sånt. Men förstår ju att ett steg som läggs till flera steg ju snart har fått en att gå så pass lång väg framåt, att man när man sedan ser tillbaka längs vägen man gått, väl blir förundrad över hur långt man kan gå utan att man först kanske hade trott så. Har inte mycket kondition och uthållighet, är inte snabb, men har börjat tänka som så, att även en snigel kommer väl fram till sist.
Vi kämpar alla på våra olika sätt.

Ha en fin dag!

@ISE Ett tips: ”The Alcohol experiment” med Annie Grace. Ett 30-dagarsprogram där man tittar på en filmsnutt varje dag. Gratis, googla. Hennes första ord är: ”Sluta att sluta dricka”. Just för att det är så destruktivt att sluta gång på gång och misslyckas. Man tappar tilltron till den egna förmågan. Och den måste byggas upp igen.

Kram 🐘

Alkoholism. Svårt. Stigma. Så många som ser ner på oss,alkoholister. Kanske tror ni att vi sitter och skränar på bänkar utanför systembolaget den 20e när socialbidragen kommer. Nja, själv är jag högutbildad, i mina bästa år,enligt somliga helt ok vad gäller det yttre,har det jobb jag strävat efter, två barn enligt plan, och gift. Men jag är en alkoholist. Dricker gärna var dag i veckan. Vem gör så? Vem väljer, dagligen, att skada sin familj så. Jo just det, det var ju jag. Jag som hade så höga krav på mig själv och mina barn.

@ISE Vad bra att du kommit tillbaka❤️ Jag tror jag skrivit tidigare om det men jag skrev här i dryga tre år innan jag blev nykter. Jag var inte rädd att berätta för vården men gå t Rådgivningscentrum..aldrig!…för där kände jag ju folk…gå på möten..och framför allt inte berätta för chefen tills jag en dag inte hade något val än att berätta. För hur skulle jag kunna vara borta nio veckor från jobbet?? Men när jag hade berättat försvann en tung börda på mina axlar…skammen försvann. Äntligen!!

Jag tänker att man inte avsiktligt vill skada sina barn, sin man/fru/partner, nära och kära utan beroendet är så starkt därför dricker man och man skadar den/de som man har kär. Det är oerhört tungt och smärtsamt när man ska prata om detta med sina barn men för att kunna gå vidare är det ett måste.

De flesta sitter ju inte på parkbänken och dricker de är ju ganska få i förhållande till de som dricker på jobbet i hemmet. Det handlar ju inte heller om kunskap mm man blir ju liksom inte vaccinerad. Jag tror även att anledningen till varför alkoholen är så förrädisk beror på att den är tillåten i samhället …det där j-a bubblet finns ju överallt🙄

Du skrev att någon hade skrivit att du hade offerkofta på…och vad skulle den kommentaren hjälpa dig? Jag var tvungen att gå bakåt i din tråd för jag hade en känsla av att det var jag som skrev den och mycket riktigt så var det. I mina samtal m kurator på rådgivningscentrum och i behandlingen så har det pratats mycket om offerkofta. Det är ju ofta så att man finner olika anledningar till varför man inte kan söka den ena el andra hjälpen för att kunna sluta dricka. Det är ju en form av offerkofta och man stannar kvar i beteendet.

Så bästa ISE fortsätt och skriv…en dag kommer du bli nykter men din väg är kanske lika krokig som min var men en dag kommer du komma fram💪🏻

Kram ❤️

@ISE Känner igen det där, har ju själv familj, gift, bra jobb och allt är toppen. Nästan. Man är alkoholist också, det var ju det... och precis som du skriver så sitter inte heller jag på en parkbänk och skränar. Man åker till jobbet, sköter sina uppgifter och allt ser så bra ut så utåt. Men så kommer den där skiten tillbaka, man dras ner och kan inte sluta, vill inte sluta. Så försöker man sluta, och misslyckas, igen och igen och igen...

Jag är inne på dag 6 i alla fall och vet sedan tidigare att det går att sluta, och kan jag så kan du! Att besluta sig är viktigt! Tänk på annat! Tankarna på alkohol behöver man inte oroa sig för, de kommer tillbaka i skov, men minskar med veckorna, efter några få månader är de ofta mycket längre borta. Det är sååååå skönt. Tänk att slippa bekymra sig om det finns någon alkohol hemma så man "klarar helgen" ex, eller slippa tänka på "var finns det vin?" så man klarar av ännu en kväll på semestern.
Det är verkligen befriande, som ett ok som släpper från ens axlar.