@vår2022 @Se klart @Andrahalvlek ❤️❤️❤️ tack för era fina rader med pepp! Tänk om jag kunde ge er en varsin kram av tacksamhet. Ni får den här, mentalt 🤗🤗🤗
Igår efter jag skrev här skickade jag till min chef att jag kände mig lite krasslig och loggade ut. La mig i sängen, satte på en ljudbok och somnade bums. Sov i två timmar! Så det var nog sömnen som spökade. Hade sen en lugn fredag med god mat och fredagstv.
Men igår morse då, vad var det som hände? Jag vet inte men jag kände direkt när jag vaknade att ajdå, det blir ingen bra dag det här. Var låg och ledsen, kände mig otillräcklig och oron kröp. Ville bara försvinna från allt och det var där tanken på alkohol kom in. Kanske inte alkoholen i sig men tillståndet man hamnar i av det. Avtrubbad (och dum i huvudet). Jag kommer inte ta ett återfall! Jag ska inte försöka fly jobbiga tankar. Mitt humör kanske kommer vackla ett tag innan allt lugnat sig och då får det vara så. Men jag ska vara fortsatt nykter. Har precis börjat få mitt liv tillbaka och ska kunna möta och hantera saker som händer i livet nykter.
Idag tar du mig inte!

Det är lördag idag och planen är att bara vara. Äta gott, läsa, hundpromenad, titta på serie, vila. Det blir en bra dag idag!🥰

Önskar er en god lördag vänner❤️

@Smillans Att sova på saken är så bra! Det är något jag lärt mig att försöka göra istället för att direkt agera på känslor. Man lugnar ned systemet och tankarna är mer samlade. Man ser nya möjligheter och tillvägagångssätt.

Ha en skön lördag, min lördag går i samma anda❤️

@Smillans Det jag tänkt på gällande att bestämma sig för ett nyktert liv är ett någonstans ligger det och lurar tankar om att livet kommer att bli så lyckligt utan A. Men så har man riktigt risiga dagar ändå och så blir man arg för det. Jag har valt att fokusera själv på att se det som att jag tacklar och hanterar motgångar ”bättre” och det är en stor vinst. Det lät som en underbar planering du hade för lördagen😍

Vecka 26. Sex månader alkoholfri idag!🌟
Det har gått både fort och långsamt. Jag ÄR väldigt glad för min nykterhet (tro inget annat) men jag känner lite: jaha ok bra bra. Månad 1 2 3 4 kände jag mer genuin glädje för jag trodde inte jag skulle klara det. Och jag är helt övertygad och bestämd över fortsatt nyktert liv, 100%
Jag känner mig ändå lite låg och det kan man ju göra som nykter av andra orsaker, livet.
Det som hände på nyårsafton har satt sig som sår i själen och det är tungt. Jag kan sitta i ett samtal och verkligen skrika av skratt åt nåt roligt för att i nästa sekund avslut samtalet och mungiporna åker ner och allt blir grått och jävligt. Som en 🤡
Har anmält mig till medicinsk yoga för att komma till ro och släppa lite på knutarna i kroppen. Hoppas det hjälper.
Tänker att jag kanske får uppsöka läkare om det inte vänder snart.
Känner mig lite ensam också. Jag tycker om att vara själv men ensamhetskänslan är ny.
Ja det var ju ett himla muntert inlägg det här på min 6 månaders dag haha.
Nå sånt är livet, det går upp och det går ner🎼
Uppsida är i allafall att jag äter och sover bra.

Stor kram till alla kämpar där ute🌷

@Smillans Grattis till 6 nyktra månader! 🥳🥳🥳 I början av nykterheten går vi igenom en förälskefas nästan, vi beter oss lite som nyfrälsta. Sen blir det nyktra en vardag och jaha infinner sig.

Ofta finns det saker under det första såriga lagret som behöver rengöras och plåstras om. Vi behöver se över vår vardag, ta itu med stressfaktorer. Vi är många här på forumet som tagit olika typer av beslut efter en tid: Separation, byta jobb osv.

Medicinsk yoga låter toppen! Då får kropp och knopp jobba och alla typer av meditation gör underverk för måendet.

Kram 🐘

@Smillans Grattis till 6 månader!🥳 så jäkla bra jobbat! Så upplevde jag också processen, upp och ned. Kanske att man har en förväntan om att när man slutat dricka så ska allt vara i topp, som man emellanåt kände. Men som du säger, livet går upp och ned. Känslorna som du beskriver från skratt till gråt tänker jag har med att man har lättare till att känna sina känslor. Jag påmindes igår om att min pappa är borta då jag såg en film och då började jag gråta och känna saknade och sorgen som jag bär på. Så det skiftar för mig också. Det som jag ändå upplevde ju mer tiden gick var att jag processade mina känslor och upplevelser i livet och gör det fortfarande. Det är liksom livet som pågår, det är i ständig rörelse, hit och dit, upp och ned.

Härom veckan var jag med om att känna mig arg, förbannad och samtidigt sårad och utsatt. Jag triggades i en situation av vad en person sade, inget elakt var det. Blev överrumplad att känslan som kom och jag kunde inte stoppa den, som ett brev på posten, man kan inte stoppa en känsla som triggats fram. Kom på varifrån känslan har sitt ursprung, som barn, och började bearbeta det. Jag trodde att dessa känslor liksom var borta ur mig. Jag kunde då sätta ord på det jag kände som barn, som jag inte kunde då. Jag tog tillbaka min makt och tillät mig dessa känslor. Jag kunde skriva om min egna berättelse och känna medkänsla med mig själv, som lilla jag. Det gav mig styrka att återupprätta mig själv. Då kan jag gå vidare bättre idag som vuxen. Så livet är en process och i ständig rörelse. En process som vill hela oss, reparera där det behövs, förstärka där det behövs och bygga nytt. Ganska häftigt och spännande om man ser det på detta sätt. Det kanske är där ensamhetskänslorna kommer ifrån, saker som man varit med om i livet, där man var utsatt på olika sätt, som kommer upp på ytan som nykter. Man kanske inte ser det så tydligt men det känns inombords. Kroppen signalerar om att det är något som skaver, som inte är omhändertaget, som behöver processas. Jag känner mig mindre ensam nu efter att jag fått tag på sådant som skaver, processat, bearbetat, gråtit ut, försonats och känt medkänsla med mig själv. Det har helat mig.

Låter spännande med medicinsk yoga, det tror jag är jättebra. Sköt om dig och var stolt över dina 6 nyktra månader!❤️

@Rustning Ja, det var bra sagt, som nykter står man naken inför livet. Pansaret av alkohol som vi trodde skyddade är borta och man står naken. Det fina är att man kan bygga på med annan pansar, något som är i samklang med våra innersta känslor och som skyddar oss på ett omhändertagande och kärleksfullt sätt. Att vi börja lyssna och prata med oss själva och får en fin djup kontakt med oss själva.

Igår fick jag en häftig känsla jag inte varit med om. Hade lyckats med en tuff uppgift och det var deadline för inlämning. När jag var klar kände jag mig så tillfreds, nästan lite borta men ändå helt här, en totalt avslapppning i hela kroppen som kändes superlätt. Kände mig nästan lite berusad. Jag tror att det var mitt naturliga dopamin som slog till. Häftigt var det i alla fall😁

@Smillans En kollega och vän till mig tipsade om medicinsk yoga. Jag har bara gjort det genom videos på youtube men tror att det nog kan vara behagligt i grupp om man ju är bekväm med det. Har du testat någon typ av yoga innan?
Jag tänker att man inte ska behöva lägga på sig en press att känna att man måste vara glad just för att det är 6 månader. Det är mycket starkt jobbat och så är det. Sen kan det ändå vara en riktig skitdag. Nu som nykter så kan humöret verkligen vara ännu mer som en jojo. När man dricker ofta så var det ju mer ganska mörkgrått eller svart. Kanske glädjen av det där första glaset som sedan blev 10.
Vi finns här i cyberrymden för varandra ❤️ (så pretentiöst det lät)

@Andrahalvlek @vår2022 @marshmallow11 tack för fin pepp❤️ Naken inför livet är så sant sagt. Man möter händelser rakt upp och ned, utan fabricerade tankar av alkoholen.
Har gjort yoga för 100 år sedan men då var det poweryoga och fokus låg på mer explosiv yoga. Denna nu är väldigt långsam och mycket kling-klong. Varit där 1 gång och jag gillade det! Avslappning och återhämtning med fokus på bara mig.

Lördag och jag ligger och drar mig i sängen. Kallt som tusan ute. Har en behaglig mjuk känsla i kroppen, jag mår.
Har dragit mig undan lite denna vecka, inte varit aktiv i gruppchatt jag och några kollegor har, inte pratat så mycket vare sig i telefon eller med maken. Jag behöver tystnad och lite lugn och ro, sånt gör mig gott. När jag är inne i mig själv försöker jag koppla bort allt utanför mitt område. Jag läser, lagar mat, målar naglar i en härlig färg, tittar på serie, plockar i hemmet, kelar med hundarna, går igenom fotoalbum i mobilen, promenerar, stannar till och andas i solen, googlar saker jag blir nyfiken på, eldar i spisen, längtar till vår och sommar, läser nyheter, funderar på om jag ska köpa Ice-bugs eller trä på piggar, läser på forumet här - nickar igenkännande, dricker cola-zero, köper krispiga tulpaner, storhandlar, städar ur kyl (tillfredsställelsen jag känner med städad full kyl😍).
Livet❤️

Önskar er en fin lördag!

@Smillans Det är så himla skönt när det vänder från mörker till ljus❤️ Det häftiga är att det också sker bra saker under denna process. Man visar sig själv att man klarar av att gå igenom och hantera det, något man kan lägga till i sin erfarenhetsbank när man stöter på patrull nästa gång. Man har gjort det förr och kan göra det igen och man kan hantera det ännu bättre.

Vad bra att du kunnat ta hand om dig på så bra sätt, att du gett dig själv tid, rum, pysslat och tagit hand om dig själv. Jag har också städat ur kylen, det är som att göra en helrenovering😂.

Ha en riktigt fin lördag!❤️

@Smillans Låter helmysigt. Jag ska nog ta mig an några lådor. Har köpt symaskin, väldigt roligt, och längtar efter att ordna alla sygrejor.
Och fick massage i födelsedagspresent. Livet är inte så dumt ändå… Grattis till sex månader också!❤️🤗

Tittar ni på Stjänorna på slottet? Jag gillar det programmet så himla mycket. Igår var det Pernilla Wibergs dag. Väldigt intressant och kul att få se mer av hennes person.
Alltså jag blev så glad av henne och imponerad. Vilken personlighet och jävlaranamma, vinnarskalle av rang. Hon har en aura om sig att inte något kan nå henne om hon inte själv bjuder in. Jag blir nästan lite avundsjuk, hur blir man sån? Själv är jag den som övertänker och oroar ihjäl mig för saker. När hon tänker: hur ska jag möta och vinna över det här? Är jag: typiskt min vanliga otur. Jag överdriver lite nu. Jag har ju ingen som helst aning om hur hon egentligen är men jag tror hon har en annan starkare mentalitet.
Jag fick via jobbet för många år sen träffa en livsstilscoach och det jag fick till mig då att jag var väldigt allvarlig till livet (vad nu det betyder) och att jag skulle ta livet lite mer ”avslappnat”. Jag kan tänka på det ibland, att inte ta saker så allvarligt. Det gör inget att maten inte blev som jag tänkt mig, världen går inte under.
Jag tänker en hel del på det här, VEM är jag, HUR är jag, VAD vill jag vara.
I många år har jag gått smålullig genom livet, tänkt dom flesta av dygnets vakna timmar på alkohol. Nu när alkoholen är borta och jag är jag på riktigt, vem är jag då? Eller hur vill jag vara och kan jag bli sån?

Och klockan är knappt 07:30 haha.

Önskar er en skön söndag!

@Smillans Det är de tankarna som kommer att utveckla dig❤️Nu kan du ta kommandot över ditt liv och bli den du vill vara. Du kan börja öva dig på att förändra lite i taget av det du inte mår bra av. Till exempel att tänka att det är bra nog. ”Maten blev inte som jag tänkt mig men bra nog, hemmet har lite skit i hörnen men är bra nog, jag orkade bara träna en gång denna veckan men det är bättre än ingen gång.”
Varje gång du tänker en dömande tanke om dig eller någon annan kan du tänka att, ”nu tänkte jag så, det är något jag vill förändra, hur kan jag tänka istället?” inte döma utan bara uppmärksamma att du tänkte så. ❤️

@Smillans Det finns en terapiform som heter selfcompassion, som det skrivits en del böcker om. De kan jag rekommendera! Det jag märkte tidigt i nykterheten var att det ständigt dåliga samvetet gav vika. I mitt tidigare liv godtog jag nog mycket skit pga dåligt samvete. Från barnen, från kärleken, från kolleger osv. Jag gick runt som en slagpåse, och allra hårdast slog jag på mig själv.

Som nykter började jag säga ifrån. ”Stopp, hit men inte längre.” Jag blev mer grundad i mina värderingar, ”det här är rätt och det här är fel”. Jag vågade yttra mina åsikter, jag stod upp för mig själv och mina behov och gränser på ett helt annat sätt.

Vissa saker som jag gjorde som onykter kan jag fortfarande skämmas halvt ihjäl för, men jag har ansträngt mig som sjutton för att förlåta mig själv. Jag tänker att jag behöver behandla mig själv som jag skulle behandla min bästa väninna om hon hade betett sig tokigt. Alla är värda en andra chans, eller fler än så. Det gäller oss själva också.

För mig kändes det som mitt liv var en gammal dammig scen med tunga draperier och lite bråte liggande undangömt i hörnen. Mitt i det kaoset stod jag. Nykterheten drog isär ett draperi i taget, och sen var det bara att börja sopa och slänga gammal skit. Låta hela scenen komma fram i all sin prakt. Mer space, fler tillfällen att improvisera, möjlighet att bjuda upp många på scenen osv.

Kram 🐘

@Smillans Jag tittade på stjärnorna på slottet och jag gillar också det programmet. Det är fint att få ta del av deras liv, tankar och känslor. Jag tänker också att som en vinnarskalle av Pernillas rang så finns det en oerhörd stor press och stress på att alltid leverera på topp, vara bäst. Det krävs verkligen en viss mentalitet för det. Stora idrottsstjärnor brukar också ha mentala coacher eller idrottspsykologer tillhands. Jobba med den psykologiska, mentala biten för att kunna prestera bra. Jobba på förmågan att tro på sig själv, den egna förmågan att kunna klara av det, att vinna. De stjärnor som misslyckas har ofta fått spöken i den mentala biten och tvivlar på sig själva. Ofta måste de jobba mer på den biten för att lyckas. Som en skidskytt som börjar tänka, tvivla innan ett skott ska fyras av, blir ofta bom, berättar de.

Så att träna på den mentala biten, på tilltron till den egna förmågan att klara av något, är en nyckel. Även om det inte går precis som man tänkt ändå, så har man i alla fall gjort sitt bästa. En ny chans kommer oftast alltid. Med denna träning tänker jag också att man bli mer förlåtande mot sig själv, shit happens! Världen går inte under för att det inte blev perfekt, att sockerkakan inte reste sig som den skulle eller för att Pernilla körde av banan😁

Det är också en spännande resa om man nyfiket utforskar VEM är jag, HUR är jag och VAD vill jag. En resa i att lära känns sig själv på riktig, innerst inne. Ofta går man bara på i sitt liv, dricker alkohol för att rucka till det eller glömma det på något sätt, utan dessa funderingar, men ändå stör det ofta i bakgrunden. Livet blir mer spännande när man jobbar på det och öppnar upp det.

Ha en fin söndag!❤️

@Himmelellerhelvette @Andrahalvlek @vår2022 Det jag älskar med detta forum ät att det finns så mycket visdom och kunskap. Tusen tack för ni delar med er❤️❤️❤️ Blev lite nyfiken på @andrahalvlek rek om self compassion. Började googla och hittade Metacognitiv terapi (MCT) Aldrig hört talas om innan men efter att ha ögnat igenom lite slog det som gnistor i hjärnan🤯 SÅN igenkänning! Det är ju jag! Googlade lite till och hittade en bok på Storytel: Lev mer, tänk mindre av Lena Callesen. Sträcklyssnade och bara wow!
Jag har oroat och grubblat hela livet och jag tror det började när jag var 12 år och min mor drabbades av bröstcancer. Tänker också att min oro och grubbel kanske är orsaken till att jag började döva med alkoholen?
Intressant tanke som jag måste gräva mer i.
Kanske jag är nära pudelns kärna?

Nästan storm idag, som i mitt inre (bra storm dock)

@Smillans Du har verkligen börjat hitta i dig själv. Jag tror stenhårt på att det är jätteviktigt att våga leta i sig själv efter vad problemet är och du verkar verkligen vara något på spåren i din utveckling framåt! Jättebra boktips, jag har redan lagt till den i min bokhylla. Jag har lyssnat på flera olika böcker som utgår från olika terapiformer och tar med mig lite från allt jag läser, det hjälper mig enormt mycket att komma framåt, att få de där AHA upplevelserna om mitt beteende i olika sammanhang och börja ändra på de som inte gynnar mig som oro till exempel. Går lätt in i katastroftänk och det fullkomligt dränerar mig på energi, när jag kommer ur mitt katastroftänk efter någon dag och vilat upp mig kan jag analysera hur galet det är att jag blir så totalt inne i katastroftänket som i efterhand inte var så farligt, det var bara min tanke som blev en känsla som blev massa tankar och jättejobbiga känslor. Det är inte lätt att ändra det beteendet för det är så verkligt när jag är i det men jag försöker lära mig av varje gång jag hamnat där. ❤️