Senaste kommentarerna i forumet

Känner att trots att man själv tycker man har det eländigt så finns det andra som har det så mycket värre. Min alkoholist och jag har varit tillsammans i 7 år och alkoholen och perioderna har funnits med hela tiden och jag var inte ovetande om detta. För din del då det bara kom efter 16 år utan problem är ju så hemskt.
Tycker du är fantastisk stark som orkar att vara neutral och inte bråka med honom när han är så där full. Jag vet precis hur jag ska vara i teorin, men i praktiken så går det inte. Jag är så jävla arg och besviken och vill ge mig på honom. Vet att det är helt fel väg och att det säkert ger skuld som han säkert ser som en ursäkt att supa vidare.
Efter drygt 3 månader på antabus valde han att börja supa nu när semestern började. Typiskt nog är hans alkoholterapeut på semester. Så nu när hans kritiska tidpunkt kom så har han inget stöd och antabus skulle han ta själv under semestern. Tjena!
Ja jag visste det men har försökt att inte lägga mig i eller vara någon domedagsprofet, men så var vi här igen.
Känner som du att jag kan inte leva i det här längre. Han måste ut. Men är inte säker på att jag kommer att fullfölja mitt hot när nykterheten och ångesten sätter in.
Han ska jobba på måndag, verkar osannolikt nu. Ingen aning vilka sanktioner de tar till nu eller om han får gå.
Nu är han i stan och jag i stugan. Han har sagt i 5-6 dagar att imorgon slutar jag och kommer ner till dig. Får jag komma? Och trots att jag varit besluten att han får reda upp sin skit själv denna gång så har jag fallit till föga och sagt ok kom då. Men i morse ställde han in igen och hade tagit öl när han vaknade. Han hade sån ångest. Så konstigt!
Så nu sa jag att nu vill jag inte att du ringer mig förrän du är nykter och har bestämt att vara det.
Vad gör man för att inte bli så arg? Jag mediterar, kör yoga, pilates, mediterar och försöker känna att jag har det bra, jag är här och nu, men ändå ligger allt detta som ett moln över min semesterhimmel.

För Din fina kommentar, det värmer verkligen. Jag tror att det är min mammas förtjänst att jag kommit till insikt så tidigt. Jag växte I princip upp utan mamma, de gånger jag såg henne var hon nästan livlös av tabletter och alkohol...jag lovade mig själv att aldrig bli som henne mot Mina barn! Inget ont som inte för något gott med sig...

Jo det har varit ok, Inget direkt sug efter alkohol, men får igen tankarna att det är nog inte så farligt med min alkoholkonsumtion. Känner att jag vill testa att dricka ett glas på fredag och stoppa där! Jag vet att jag kan stoppa, men då får jag inte den goa känslan, så vad är vitsen? För att det är gott, nja det är nog känslan och inte smaken jag Vill åt uppenbarligen...jag blir rastlös av att bara dricka ett glas, men jag kan om jag Vill! Blir Tokig av mitt förhållande till alkohol! Jag har verkligen haft det jättebra med barnen de 3 dagar jag inte druckit, men ändå så fantiserar jag om ett glas på fredag! Jag får Inget grepp om mig själv, Hur svårt kan det vara?

Igår mådde jag grisdåligt men i dag har jag mina ljusa stunder. Tror att äta och göra saker för att få tiden att gå är melodin.
Längtar till i morgon bitti då jag hoppas på en vändning.

I mitt fall hoppas jag kunna hålla mig nykter till årsskiftet för att få perspektiv utan ångest och ljug.

En vis man på ett av mina första jobb sa: En man dör antingen före 50 eller närmare 100, tror han syftade på levernet.

Kör hårt nu, bit ihop 4:a dagar. Det måste vara värt att slippa ångest, ha kvar jobbet och familjen.

Har inte ätit på många dagar så det blev en timmes cykeltur med 60gr hamburgare som avslutning. Helt slut, burgaren tog 20 min att få i sig. Hemma igen med hjärtklappning och svettas i floder. Märker att hjärtklappningen drar i gång när jag behöver gå på toa, är nog kroppen som gör sig av m gifter. Väntar på att även denna dag ska ta slut. Jag skriver vidare och hoppas morgondagen blir bättre.

Undrar om jag någonsin kommer kunna äta Sibyllaburgare igen.

tre dagar fixar du Ben sen blir det bättre!
Kämpa på o jag håller tummarna o tänker på dig!!

Jag avundas dig proffset som kan sluta när du bestämt dig!! Jag har nog liknande beroende som du tror jag o kan bestämma om jag ska dricka eller inte (dock inte i semestersitsen nu) o har haft flera i rad vita veckor eller månader när jag bestämt mig att inte dricka o fixar det utan större problem. När jag väl insåg att jag behövde hjälp o sökte hjälp första gången var det tufft m abstinens. Sedan dess har det inte gått så långt med drickandet utan jag har tagit tag i det i tid när jag märker att jag är på glid. Men är jag i fel mood o dricker har jag svårt att sluta när jag väl tagit första glaset. Men "normal" i mitt drickande kommer jag aldrig bli eftersom mitt beroende skadat belöningssystemet... Tufft skit o hårda papper o jag känner allt för väl igen ångesten du skriver om som kommer i perioder.
Som du skriver: Galet! ;)

Jag har alltid varit festprissen, suttit i centrum på fester, spelat gitarr, sjungit, varithögljudd, skämtat, pratat med allt å alla,
Så det här med att jag sitter vid datan och så här, det har börjat nu på senare dar

Absolut, jag är med! Jag blir bara lätt väldigt negativ över saker om jag inte får som jag vill. Klart att fördelarna överväger nackdelarna med att vara nykter, eller alltså, det måste ju vara så. Det känns så hopplöst många ggr bara.
Det här med att inte blicka för långt fram, är nog en viktig pusselbit, att intala sig själv att "idag ska jag vara nykter" istället för att se för långt fram direkt. Vara realist. Jag tycker det känns som att kolla in i ett svart hål, när jag blickar frammåt mot ett liv utan alkohol, men tänker jag på att försöka njuta idag och vara nykter känns det lättare.

Jag ska inte ljuga, sent igår kväll efter att jag skrivit här, blev det 6 starköl ÄNDÅ, 6 gånger 60 kr på krogen. 360 spänn åt helvete egentligen. Som dracks inom loppet av ett par timmar.

Jag tar i skrivande stund det första steget mot ett nyktert liv, alla mina misslyckade försök genom åren spelar ingen roll, för det är det förgångna.
Jag hoppas att jag/ vi lyckas!

Det är så svårt att låta bli vinet. Hela förra veckan drack jag inte en droppe. Jag klarade av både mannens frågor om "det inte skulle vara ett glas vin i alla fall" och en stor fest. Jag mådde så bra och kom igång med att motionera. Men igår kväll föll jag och i dag är huvudvärken på plats. Hu så dumt! Jag började att känna mig säker. Inte har jag väl några problem. Jag klarar väl av ett glas vin till maten. Det har jag ju gått på flera gånger den sista tiden. Det går inte! När ska jag lära mig det? Alkoholen är en slug jökel som manipulerar hjärnan. Man måste vara på sin vakt hela tiden och inte känna sig säker att man klarar av att dricka normalt. Nu blir det nystart för mig igen. Ingen skada sked. Bara ett tilltufsat självförtroende.

Är man en tvättäkta alkis så tror jag att det kan vara omöjligt att trappa ned. Jag är ett kontrollfreak med ett starkt alkoholberoende, men jag kan sluta när jag själv vill.
Det är dock inte lättare varken fysiskt eller psykiskt, men jag ger fan i spriten när jag bestämmer mig för det. En sån sak kan inte alkisar göra, har en god vän (och nykter alkoholist) berättat.
Att det inte är nyttigt för mig att dricka VET JAG och precis som för alla andra här inne så skapas ett starkt sug när man väl tillåter sig att ta en öl/vinglas. Jag har lärt mig att kontrollera det till ett par, max tre öl t.ex. men vissa gånger blir det mer och då kommer den suckande ångesten som ett brev på posten. Ändå utsätter man sig för detta gång på gång... Galet! :D

2-3 dagar måste jag orka med.

Håller med proffset, 2-3 dagar sen vände det för mig. Däremot skulle jag aldrig klara att "trappa ner" o bara dricka 2 glas. Det är det som är problemet liksom, tar jag första glaset finns det inget stopp förrän minst 6 glas vin senare o då är jag där igen....så där ben måste du nog utgå från din egen erfarenhet!
Jag hoppas du orkar stå ut för att det sedan kommer vända!
Lycka till!

Grattis! Det måste kännas skönt!
Själv drack jag ett glas alkoholfritt vin t middagen igår. Helt ok i smaken o lite roligare än juice el vatten. .;).

...säger två dagar kanske, sen känns det fysiskt bättre. För egen del även psykiskt.
Värst tycker jag är när man slutar helt tvärt. Första kvällen efter en blöt period så har du hjärtklappning, svettningar och ångest, allra helst när man ska försöka att sova.
Nu ska vi kanske inte förespråka att dricka något när man ska försöka att sluta dricka, men när jag har bestämt mig för att ta en period utan någon A så brukar jag försöka att landa på några bärs, eller ett par glas vin. Viktigt dock att vara bestämd och att inte ta mer den kvällen än att man slutar må urkass. För mig räcker det oftast med två öl, sen går det lättare att sova, man vaknar nykter.
Det kan rentav vara farligt att sluta helt tvärt har jag hört.

Ät ordentligt, få i dig näring, kroppen behöver återhämta sig.

Men som sagt - det går över. Hur lång tid det tar är individuellt, men ge det ett dygn till!

Jag MÅSTE sluta, tror jag blir av m familj och jobb om jag inte lägger av. Häng på mig, det vekar som det kostar ordentligt att sluta dricka så om vi peppar varandra?

Mår kanske lite bättre? Sovit 2 timmar, tur att Netflix finns.
Måste ta mig iväg och äta, har inte ätit på 4 dygn förutom vin och bananer.
Kan ingen berätta för mig att hjärtklappning, svettning och ångesten INTE tar 14 dagar att bli av med.

Att bota ångest med alkohol är som att slänga bensin på en eld...
Man får ju ångest av spriten liksom.

Jag ser att du inte förknippar nykterhet med några som helst positiva saker, är det verkligen så?
Är det inte ganska skönt att vakna på morgonen, klar i huvudet och veta att du t.ex. kan sätta dig i bilen utan att fundera på var polisen står och lurar idag?

Fundera på några positiva saker som du har känt av att vara nykter, försök att fokusera på dem, det blir lättare då.

Du skriver att ingenting är kul längre, allt är trist. Kolla på YT-klipp och fyllechatta på FB låter ju väääldigt roligt??
Jag säger så här: om du behöver använda alkohol för att göra såna saker roliga - hur roliga är de då EGENTLIGEN!

Som sagt så skriver du inget positivt om att vara nykter, men det du skriver om när du är full låter inte som att det kommer från någon lycklig människa heller.
Du är väldigt klar över spritens negativa sidor, så det borde vara tämligen enkelt att hitta det positiva i nykterheten också.

Skriver inte detta som någon knäpp på näsan nu, jag känner igen mig mycket i din berättelse.
Kämpa på! :)

till dig finaste Framtidsdrömmar! Du har så rätt i det du skriver om hur oerhört stor skada alkoholen gör till så många människor, både i missbruk och medberoende. Men även om medberoendet är djupt rotat så kan vi förändra, vi kan ta makten över våra egna liv! Vår vän flygcert har gjort det och du är på god väg. Du har tagit avgörande steg och du ser ditt medberoendemönster... då har du kommit långt, längre än du tror.
Fortsätt så, en dag i taget. Du är inte ensam. Kram / mt

så glad (ja!) jag blir över ditt inlägg! Jag blir glad för att du inser riskerna så tidigt och söker hjälp och stöd genom att skriva hit. Så insiktsfullt och klokt av dig! Hit vänder sig alltför många mammor fyllda av ångest och oro när alkoholen tagit makten, när relationen till partnern är på bristningsgränsen och dessvärre även när de är oroliga att förlora vårdnaden om sina barn. Du ser riskerna och ska ta vara på den insikten. Stå på dig gentemot din man, han ska vara tacksam (ja!) över att du är så klok och framsynt, synd att du inte har hans aktiva stöd. Kom ihåg att även när det gäller drickande är det du själv som bestämmer över dina val som gäller dig! Varm kram / mt

så bra att du skriver! Det du kallar duttande kallas också att vi medberoende är möjliggörare. Vi gör det möjligt för missbrukaren att fortsätta dricka genom att skydda, släta över, sjukanmäla, ljuga eller förmildra sanningen... varianter av detta och på otaliga andra sätt. Jag vill tipsa dig om en blogg jag följer och som varit till stor hjälp för mig http://medberoendeinfo.blogspot.com/ Ha en fin dag idag, kram / mt

För fint mottagande här på forumet.Ibland mellan varven när man tror sig ha tagit sig upp/ur medberoendet så trillar man dit stenhårt igen.Idag vid tre korta samtal på fm pga avbrutna samtal så hör jag hur han går från helt nykter till full på de tre samtalen.Och han ska jobba många och långa pass med start i morgon bitti.Det kommer att skita sig och jag kan inget göra.Jag har burit denna visshet hela dagen.Det enda positiva i kråksången är att jag faktiskt inte heller gör något,vilket ska vara det enda rätta för att han ska falla snabbare än att jag är där och duttar.Men ont gör det och svårt är det.Gonatt alla därute

Jo visst har min utveckling gått framåt under forumets tid, från vrak till en hyfsat stabil snubbe med båda fötterna på jorden.
Inte kunde man tro att allt detta skulle ske "bara" om man slutade med alkoholen, och det är ju inte sant, heller...
Om man rensar ur garderoben efter gamla lik som har legat och skräpat där ett tag och inte förstått varför man har sparat på dem.
Ett enkelt sätt är faktiskt att ställa sig en enda fråga, varför?
Varför har jag kvar gamla grejor som bara tynger ner mig, är det en tradition, eller en gammal vana som inte har blivit uppdaterad.
Man kan ställa sig fråga en fredagskväll, varför ska jag ta mig en öl?, finns det en enda vettig anledning med mer än att jag brukar göra det på fredagar?
Det har blivit en vana där jag inte har ställt mig frågan varför ska jag dricka öl just denna fredag, ingen anledning alls, bara det att jag brukar göra det.
Det är ingen vettig anledning, en anledning är en speciell orsak, ett unikum vid varje tillfälle..
Finns det inget, så finns det heller ingen orsak till att dricka, jo man skapa sig ett unikt tillfälle, servera ett tillfälle..
Det gör en alkoholist, den skapar nya tillfällen och orsaker, först till de anhöriga, och sedan till sig själv, sedan skiter de i vilket, bara det flödar alkohol.
Lägger sig platt för sitt egna beroende, låter den få ta plats, och till sist all plats...

Är det ett verklig liv, ja för en del, eller kanske till och med många, ett önskvärt liv?, det borde man fråga andra om, tycker du att jag dricker för mycket?
Svaret kan bli nekande, och då kan man också fråga sig om den är lika beroende som en själv, är den trovärdig eller har du ett umgänge som utvecklats till några med samma intressen som t.ex att dricka sig berusade de med?

Man ska alltid ställa sig frågan varför, och inte heller lita blint på svaren, de kan bara påverkade av situationen och inte vara helt objektiva.

Sedan kan man rikta blicken inåt till sig själv, och försöka fråga sig vad som är bäst för mig, om man inte vet svaret kan man testa sig fram,
Man kan prova att strunta i alla alkohol en tid framöver och sedan verkligen lyssna på sin kropp, vad händer, varför?
Sedan finns det vanan som poppar upp och säger att hjärnan saknar sin berusning, men ibland måste man ställa sig ovan det egna maktcentrat,
Det råder för tillfället ett undantagstillstånd, du lilla hjärnan får bestämma precis vad du vill, bara det inte leder till att jag dricker något med alkohol i,
Då tar min egna vilja över och sätter käppar i hjulen, det finns ingen anledning, ingen orsak till att jag ska bli berusad.

Jag svälter ut mitt egna beroende, låter hjärnan sakta dräneras på sitt behov av berusningen, och så får jag makten tillbaka.

Det finns ingen anledning till att förstöra den här dagen med ett glas eller hundra, jag vet mina begränsningar och jag har satt dem själv.
Så länge jag får ha kontrollen, har jag kontrollen, helg eller semestertider spelar ingen roll, jag bestämmer vad jag häller i mitt glas, får jag inte göra det så kan jag fortfarande vägra att lyfta det till min mun, kan jag inte få bestämma det heller, så kan jag vägra att svälja det, jag har många valmöjligheter.

Det finns ingen anledning till att bli desperat, behåller lugnet nu och framöver, alkoholen löser absolut ingenting, inte ens livets svåra frågor, det får jag göra själv.

Berra

håll ut nu!!!
Du är stark, denna gången bär det hela vägen!!!
Bestäm dig för ditt mål och visualisera det framför dig!!!

Jag oroade mig för tusen saker innan min flytt (att inte ekonomin skulle gå ihop, att barnen skulle komma i kläm, att jag skulle göra fel osv osv osv) - men allt löser sig! Det är jobbigt först, men sedan blir det bara bättre och bättre!

Kramar till dig!!!!

Det värmde verkligen I hjärtat av att få ett så fint svar här på forumet! Tack! Jag blir så otroligt bakis av alkohol, därför går min gräns vid 3 välfyllda glas, då är jag ok dagen efter men har ångest och är irriterad, men klarar ändå av att ta mitt "ansvar" som mamma...
Jag tror att det kunde ha varit värre för mig om jag inte hade varit med om det jag har sett med min mamma. Min önskan är att vara 100 procent närvarande för mina barn och hela tiden klar I huvudet! Jag Vill självklart ha mer än 3 glas, men proppar oftast I mig nåt annat efter vinet, typ godis för att stilla suget!

Jag tog mitt sista glas vin igår, det fanns bara ett kvar I flaskan, så idag blev det Inget, gick ok idag, men efter några dagar utan alkohol brukar jag få kraftig huvudvärk! Efter några dagar brukar jag också tänka att det här går ju bra, sådana stora problem har jag ju inte och så faller jag dit igen! Jag har bestämt mig nu för att ta total avstånd till alkohol ett tag och se vad som händer...då börjar nästa jobbiga steg, det är bröllopsdag på torsdag, träffa vänner helg I helgen, fest nästa vecka etc etc... Jag är inte redo och berätta för alla ännu och min man tar mig inte på allvar, Han tycker att jag är tråkigt om jag inte ska dricka...

Bra jobbat LillPer 6 veckor under sommarmånaderna!! Jag har tänkt att jag ska försöka hitta andra intressen nu när alkoholen ska bort. Jag är en träningsmänniska, så träningen blir det fokus på! Läsa böcker kan vara bra, gå på bio etc..

Hang in there!