Senaste kommentarerna i forumet

Jag borde veta, jag är ju världsmästare på att sluta!
Med det menar jag att jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har slutat...
Samma sak som du beskriver har jag tampats med.

Har också haft planer på hur jag ska göra. På måndag, efter semestern, när ditten eller datten har ordnat sig.
Nu har det funkat i snart åtta månader, och denna gång hade jag ingen "plan". Var bara så trött på det att jag helt enkelt inte orkade hålla på längre.
Visste att det snart skulle gå riktigt åt h_lvete. Skilsmässa, rattfylla, påkommen på jobbet, något elände skulle garanterat inträffa.
Mådde helt enkelt både så psykiskt och fysiskt dåligt att det inte gick längre.

Så, om du känner samma sak som jag gjorde så är mitt tips att skippa din plan, häll ut skiten du har kvar och försök igen. Nu.
För en sak är i alla fall säker. Om du inte försöker igen kommer du garanterat inte att lyckas.
Tror på dig Lexi. Var aktiv här på forumet så länge det behövs, det hjälper.

//Buzzz

Jag är nog inte rätt person att ge dig råd egentligen med tanke på alla mina egna misslyckade försök. Du, liksom jag är ju "seniorer" och har trots stark vilja inte lyckats helt. Det enda jag vet är att om man lyckas "hålla emot" den första veckan blir det något lättare för varje dag. Efter en dryckesperiod brukar jag ha svår ångest i ca tre dagar och får ingenting ur händerna. Jag vill bara dra täcket över huvudet. Från fjärde dagen brukar kroppen någorlunda komma tillbaks och jag drabbas istället av en form av apati. Tankar kommer som; hur ska nu resten av mitt liv bli? Kommer jag aldrig "ha kul" igen? Kommer jag aldrig mer kunna känna mig avkopplad och få den där underbara kicken??

En anledning till att man så ofta faller tillbaks i sitt gamla beteende och har svårt att stå emot den första tiden är ju att det sitter en liten djävul någonstans i hjärnan som säger; "du har ju bara varit nykter några dagar så det spelar väl ingen roll om jag tar mig ett par glas ikväll. Jag kan ju lika gärna börja imorgon istället"... Och på den vägen fortsätter det hela och det blir inte lättare att hantera ju äldre man blir. Tankar jag brukar få är; har jag nu använt alkohol i hela mitt vuxna liv, sisådär en 35-40 år så spelar det ingen roll om jag dricker några dagar till....

Det är väl det "feltänket" vi helt enkelt måste fixa. Vi vet ju inte hur många år vi har kvar men det vore ju trevligt om man fick dö nykter. Skämt åsido, jag har just avverkat min fjärde nyktra dag och den här gången ska jag inte tillåta mig att skylla på någonting. Inte hur jag mår, om någon är dum, om jag är trött, stressad eller vill fira någonting. Det enda jag ska intala mig själv är att inte öppna korken eller öppna kranen.

Sköt om dig och kämpa på.
Tjalle

Inne på åttonde dagen men jag tjurar på iaf!
Springer en mil varje dag, ont ska med ont fördrivas eller hur var det...
Helt ärligt, kan det vara skadligt för kroppen, knoppen mår bra av det, det känner jag iaf!

Skönt att höra att du klarar antabusen så bra och utan biverkningar. Du låter verkligen hoppfull och det måste vara stärkande med den energi du känner. Jag är inte där du är just nu. Du, liksom jag, verkar vara beroende att vara i bra fysisk trim med mycket motion. Av olika anledningar har det varit dåligt med den varan för mig och min grundkondition är just nu kass. Jag vet att en förutsättning för att kunna lyckas är jag tar tag i den biten. Det hyperaktiva draget som du beskriver är mig på pricken. Jag har svårt att bara sitta och njuta av tillvaron. Måste ha en kick i någon form. Om jag nu inte kan få det med hjälp av alkoholen så får det bli i form av lättare löppass eller liknande. Det gör inte saken lättare att jag snusar och dricker stora mängder kaffe. Det ökar på hyperaktiviteten. Bra i och för sig när man ska stöka runt i trädgården och göra tio saker på en gång men med tröttheten som kommer på kvällen kommer också suget efter något avkopplande och de hägrande ölen, eller vad det nu kan vara.

Vet inte för vilken gång i ordningen men nu tar jag i alla fall rygg på dig och hoppas att vi kan stötta varann på detta utmärkta forum.

Allt gott
Tjalle

Två dagar, det var vad jag klarade sist. Varför ska det vara så j-a svårt att låta bli vinet? Inte blir livet roligare av alkohol, tvärtom, och ändå sitter jag där varenda kväll med vinboxen som enda sällskap. Har läst i flera trådar här hur en del starka människor klarar att låta bli alkoholen, trots att ni har en partner som fortsätter dricka och trots att det finns vin hemma. Jag beundrar er verkligen, jag klarar det ju inte trots att jag lever ensam (med min fina vovve) och inte behöver ha någon alkohol hemma.
Nu har jag börjat träna för en PT och det har fungerat jättebra i tre veckor. Men jag får ju inte tillräckligt resultat och självklart beror det på alkoholen. Men det har också fått mig att börja tänka i banorna igen att göra ännu ett försök att sluta med vinet. Jag vill ju verkligen vara fri från den hemska drogen som gör att jag varje kväll sitter där med mitt glas och tycks ha blivit allergisk mot alkohol på flera sätt, jag blir oftast illröd i ansiktet när jag dricker vin. I början var det bara av vissa sorter, men nu blir jag det av allt vin. Det gör ju att jag inte vill visa mig ute och alltså stannar jag inomhus på kvällen, trots fina sommarkvällar när jag helst skulle vilja sitta ute på altanen och njuta. Faaan, förlåt att jag svär men jag blir så arg på mig själv som inte kan "ta mig i kragen".
Som vanligt har jag en plan, hahaha. Men jag måste väl försöka ännu en gång. Har ju vin hemma som räcker fram till lördag och min plan är att inte köpa hem något mer. Nu vet jag att det är på eftermiddagarna framåt tretiden som suget kommer och det är då som jag ofta faller och åker in till stan och köper vin. Så i min plan ingår att jag vid den tiden ska gå härliga promenader utmed havet med min vackra vovve och samtidigt träna henne en del. Hon är 9 månader nu och helvild, så hon behöver mycket träning. Vilket hon inte får eftersom matte sitter med vinglaset istället.
Så snälla alla, hjälp mig nu med råd och en hel massa pepp så att jag klarar av det denna gången. Jag har ju gjort det förut och vet att jag kan.

Hej Fia!

Om du nu sagt upp dig så kanske du ska hoppa på raketforskningen i alla fall?
Skämt åsido, hur går det med "allt"??

Dina tankar på tjocka små människor är inte toktankar. Det finns ett sånt väldigt stort märkligt problem med alla ideal idag.
Ätstörningar hos tjejer är väldigt vanligt, träningshetsen har gått från hälsosam till ohälsosam. Jag om någon propagerar för träning och aktivitet. Använd den kropp du har, men ät sen rejält också. Ät vad du vill och skit i vad andra äter eller säger.
Hur skadat är det inte då var och varannan följer okända och kända människor på bloggar, Twitter och Facebook och de visar bilder på sin jävla mat de äter var och varannan sekund?
Sedan en rippad kropp som talar om att det är så här man ska se ut. De små och även vi stora har ju en tendens att vilja vara älskade, men det blir så lätt fel när budskapet är att man inte duger om man inte ser ut på ett visst sätt eller äter som kändisarna gör.
Jag vet ungdomar som spenderar massor av pengar på specialmat som helt enkelt är ren humbug. Det finns ingenting som bevisar att det är bra för dig, bara att det kostar skjortan.
Ät enligt den gamla kostcirkeln.
Kanske vi alkisar ska ta bilder på vår konsumtion av rusdrycker och lägga ut? Hur många gilla får man för 7 Pripps och 1 Explorer till lunch tro?

Hahaha! Sorry Fia men jag har så mycket energi och engagemang nu på min 18:e nyktra dag så jag bara måste kommentera det mesta.

Hoppas höra av dig Fia!
Fortsatt lycka till.
LP

Hej! Läste din historia i din tråd. Tack för att du delar med dig. Undrar bara hur du mår nu och hur det går för dig?

Hur går det för dig?
Jag tänker på dig och undrar.
Mardrömmen har ett slut, var så säker. Även om det är svårt att se det just nu.

LP

Tack för du tittar in och skriver!
Jag har funderat över dig och undrat givetvis.
Känner ju igen mig i dig.
När det gäller Antabus så har jag tagit endast en brustablett och det kändes som att dricka mjöl utblandat i vatten.
Jag hade förväntat mig en äckelsmak och en kraftig reaktion på nåt vis. Ögonen som poppar ur skallen och magen som jämrar sig likt en blöt urvriden disktrasa, och huden som blir eldflammig och illaluktande av gaser som strömmar ur varenda hårsäck......Men det hände ju ingenting som jag kunde märka. Därför ifrågasatte jag effekten och var nästan lite road av att testa vad som skulle ske OM?
Men glöm det, jag litar på det.
Kanske det kommer nån reaktion efter ett längre bruk?

I vilket fall som helst så har jag ofta samma resonemang i mitt sinne som du Tjalle.
Jag tror samtidigt att både du o jag kan klara detta.

Själv är jag en hyperaktiv person i min hjärna och hjärta. Framför allt är det tankarna och mitt känslomässiga tillstånd som flödar över ibland.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med all energi och alla tankar därinne.
Men just nu är jag hyperglad och lycklig.
Har ett enormt sug efter god mat, choklad, sött och salt.

Sköt om dig Tjalle, jag följer din resa, var så säker.

Kram LP

Nja menade bara att jag skulle känna mig så dum mot dom om jag lämnade. Hans föräldrar vet väl lite hur det ligger till men förstår nog inte allvaret.. Så det är mest att jag skulle vara rädd att dom ska tycka att det är jag som gör fel.

... men det blir bättre!

Det viktigaste är att må bra själv, orka med sitt liv och stå för hur man har det! Jag låter kall, men jag lämnade en man som blivit nykter, men han var inte snällare för det...

Mina bästa råd är:
ring socialtjänsten varje gång alkoholisten beter sig illa med abrn i närheten - det kommer man ha gott av senare, om det blir efterspel, diskussioner kring barnen etc
lämna (för att mena att man faktiskt menar allvar!)

Kramar till er!

Hej Verdon!
När det gäller den typen av abstinensbesvär som du beskriver så är det sjukvården som ska hjälpa dig att undvika onödigt obehag eller fara. Det finns inte så mycket man kan säga via internet som hjälper, risken är stor att det blir fel. Ta kontakt med beroendevården eller psykiatrin där du bor. De ska kunna hjälpa dig att undvika ep och dille när du slutar dricka. I många fall kan man få hjälp i öppenvård utan att du behöver bli inlagd.

/magnus
alkoholhjälpen

Hej meislans.
I den situation som du beskriver så är det bra om du även tar kontakt och pratar med någon mer direkt än bara över internet. Om du har varit under LVM-utredning så finns det människor som vet att du har bekymmer med alkoholen. Finns det någon som du har mött tidigare som du kan tänka dig att ta kontakt med igen? Vilken hjälp tror du att du skulle behöva?

/magnus
alkoholhjälpen

Hoppas du mår bra. Lyckan kommer till dig och jag är glad att du nu har en nykter man. Det är du verkligen värd.
Ingen brytning på fronten här inte. Fattar inte att kroppen orkar. Ibland undrar jag om det är ett utdraget självmord.
Snacket gick igår att om han inte hade haft sin hund skulle han inte leva. Ja, ja tänkte jag, mycket snack men lite verkstad.
Flummigt jävla fyllesnack. Försökte sluta igår, gick ju inte sa han, svetten hade forsat på honom och darrningar tilltog undr
dagen. Så det blev lite självmedecinering som lindar in ångesten i bomull för bara några timmar. Jag har lappar framme till
psykakuten, öppenmottagningen som även har dropin tider. Alkoterapefterna där han gick en säger en gång.
Jag kan inget mer göra.Gör saker för mig själv och tillsammans med min syster min enda nyktra vän. Var även på möte igår och
det var mycket skratt och sorg.
Inget ska knäcka mig nu.
Kram och sköt om dig, tänk på dig själv
Konstnären

Alkoholtankarna är borta idag, just nu och tack för det. Blir glad att du tänker på mig. Läget är
inte bra blev ju ytterligare en dag i går. Snackade igen om att han måste söka hjälp. Han tar sig inte
ur det här själv som han så envist påstår. Jag måste komma till min punkt går snacket. Som åskådare tycker
jag den är passerad för länge sedan. Som tur är hittar jag på saker, jag har ju inga arbetstider mellan 8-5.
Utan jobbar ju på frilans, men piskan har jag på mig. Måste ju ha in pengar. Pengar finns, men inte i överflöd.
Hoppas iprenmannen hjälpte din rygg. Flytta är ett helvetets tungt. Hjälpte min syster för ett par månader sedan.
Prylar till ve och förbannelse. Upptäckte då att hon har samlarmani, tack gode gud är jag befriad från det.
Vet inte om det är en ersättning för alkohol. Hon är ju nykter sedan 16 år. Den gången var jag med henne på psykakuten.
Som stöd och hjälp. är Är nog därför vi är ganska tajt. Hon sa ju till mig många ggr. att jag skulle vara mer försiktig
med alkohol. Jag bara viftade bort det, skulle jag ha problem med alkohol, tyvärr fick hon rätt.
Jag vet inte vad jag ska göra åt situationen här hemma. Som jag skrivit innan är det stört omöjligt att hitta hyresrätter
i denna staden om man inte är någon högt uppsatt person. Ska hem till syrran under dagen för stöd och gråta lite men bara lite.
Man läser ju om människor som blir frälsta, hellre en frälst man än en onykter.
Det sista som överger mig är min humor, flinar ofta när jag inte ska, du vet som man gjorde när man 14.
Idag muränan inget första glas för oss.
Kram till dig
Konstnären

God morgon! Hur går det där hemma...? Tänker på dig! Kram

God morgon Konstnären! Hur är dagsformen idag? Det var ju lite mörkt igår. Hoppas det får vara bättre idag.

För egen del krasade det i ryggen imorse. För många flyttlådor... Insåg just att ryggont också varit en god anledning till att hälla upp ett glas vin. Men inte idag. Ipren för det bli.

Ha en fin dag! Kram

Hej Lill-Per och grattis till dina 17 dagar. Vi har ju följts åt här på forumet både när det gått bra och dåligt. Båda vet vi vilken mäktig fiende vi har att göra med. Jag har själv inte varit aktiv här på forumet på senare tid. För att göra en kort summering har det inte gått något vidare. Korta vita perioder, allt mellan 3-10 dagar har varvats med några dryckesdagar. En del värre än andra. Kul att höra att antabusen verkar fungera för dig. Själv mådde jag inte bra av antabusen. Fick ont i magen, hudrodnader, etc så jag slutade......

Är nu inne på min fjärde nyktra dag. För tusende gången vill jag bli kvitt eländet för gott. Jag följer gärna dig (och naturligtvis alla ni andra) på den gemensamma resan mot "frihet" och ett bättre värdigare liv. I natt blev det inte mycket sömn. Har vridit mig fram och tillbaka i sängen sedan halv tre men ingen har ju dött av för lite sömn. Det kommer säkert att bli bättre.

Jag vet inte hur många ursäkter jag haft för att inte sluta dricka helt; stressad på jobbet, deprimerad, behöver varva ner, fira något, sätta guldkant på tillvaron, var med i det sociala livet. Till slut är jag alltid tillbaka på ruta 1. Jag har alltid försökt knyta näven i byxfickan och gå vidare men det har aldrig varit en hållbar lösning. Jag hoppas och tror att jag blir ödmjukare med åren och måste nu inse att jag kan inte skylla på någonting i min tillvaro som rättfärdigar mitt drickande. Nu hänger det bara på mig och min inställning. Inga vita knogar längre utan endast helt och fullt acceptera att jag kan inte dricka..........

Ha en bra dag i det kalla sommarvädret
Tjalle

Tittar in på småtimmarna och vill bara dela med mig av mina senaste bravader.
Gick till vårdcentralen, sa rakt ut som det var. Alkoholproblem, måste få komma nu. Efter viss möda fick jag en tid.
Läkaren tackar mig för att jag kommit dit och att jag vågade ta steget! Inte många gör det, sa han.
Han var uppriktigt glad och han gav mig sån energi. Det kändes som det mest naturliga i världen.
Han skrev ut Antabus.
På apoteket kände jag en pinsam, besvärande känsla långsamt krypa på mig. Skam.
Ju längre tid det tog att få ner den där jävla burken i påsen desto mer som en pinsam förlorare kände jag mig. Märkligt nog kunde jag snabbt vända denna negativa spiral av tankar till att känna mig som en vinnare. Med ens då jag knallat ut från apoteket och satt mig på cykeln kändes allt så mycket lättare och jag kände mig som en pånyttfödd medelålders man i sina bästa år. Jag småsjöng och log för mig själv när jag rullade hemåt.
Väl hemma och burken placerats in i ett skåp i köket, på hyllan allra högst upp, längst in, så kände jag mig rätt trygg men tankarna snurrade ändå rätt mycket. Efter en vecka högst upp i skåpet och en inbjudan till stor fest, ikväll faktiskt, så började jag fundera över om det inte skulle vara en bra idé att börja med tabletterna efter denna fest.....
Tanken höll på att göra mig galen. En tidig morgon i förra veckan då katten väckt mig för att tigga mat så började tankarna snurra runt alkohol och fest så fort jag stigit upp från sängvärmen. Ångesten och känslan över att vakna bakfull och eländig ledde mig mot högsta hyllan och jag tog min första tablett där och då i samma veva som katten nyfiket tittade på mig och undrade vad jag höll på med och samtidigt jamade efter sin mat.
Det var i torsdags förra veckan och nu har jag gått in på min 17:e dag. Ska ta en tablett i veckan och det sköter jag själv utan övervakning från någon annan. Precis då jag själv känner att jag behöver.

Idag har jag alltså suttit i en lounge på en flygplats igen och väntat fyra timmar. Fri sprit, vin, öl och drinkar.
Inget sånt för mig, bara god mat och jobb på datorn. Tanken slog mig vid ett tillfälle om Antabus verkligen fungerar? Kanske det bara är placebo?
Jag tror inte det, och kommer inte heller testa.
För mig är det här en stor hjälp på vägen mot nya mål och nya vägar. Om jag inte kan dricka på grund av en liten brustablett som inte smakar något så säger jag bara tack för hjälpen!
Min hjärna ska programmeras om nu. All min energi ska läggas på annat än alkohol framöver.
Kära nån, energi det har jag massor!
Livet är just nu så bra och jag ser fram emot semester utan alkohol med familjen vid min sida.
Allt är mycket skört, men just nu i den sena timmen är jag lycklig över att återigen vara uppe på stigen och snart ute på den gröna vackra ängen igen. Jag vill inte vara rädd längre. Jag vill vara trygg och levande.
Jag tror jag är på väg.
Kram till er alla som kämpar därute.
LP

hjälp mig

Du ska självklart följa din egen magkänsla! Lägg inte alltför stor vikt vid mina råd angående er stuga, jag inser att jag talar ur eget perspektiv och med en önskan att hjälpa. Jag respekterar dig och den resa du har gjort och gör och jag är övertygad om att du själv vet vad som är bäst för dig.
Jag önskar också att jag kunde ge dig en fristad under tiden som din man fortsätter att dricka. Skönt att du är så företagsam och att du har din hund!
Jag känner igen känslan av trötthet och tomhet, utmattning, både fysiskt och psykiskt.
Den dagen, som rimligtvis borde vara nära nu, när det vänder för din man och han till slut tar tag i sitt missbruk kommer förmodligen att vara en omställning även för dig.
Precis som du skriver så är det då utrymme finns för att bearbeta för att sedan kunna gå vidare. Medan dom dricker hinner och orkar man inte bearbeta så mycket, man har fullt upp med att hålla näsan ovanför vattenytan!
Jag känner för egen del att jag har en hel del triggers att jobba bort också, jag tror att det är kopplat till bristen på förtroende så tiden måste nog ingå som en viktig komponent i mitt läkande.
Sen är det ovant med närvaron, den mentala närvaron. Jag upptäcker att jag har levt ett väldigt ensamt vuxen liv ett tag och att jag har blivit van att ha all planering i min egen hjärna. Jag har stängt av maken i stor utsträckning.
Nu ska allt börja fungera igen i gemenskap och det är nog inte så bara...
Det blir lite som en ny relation som startar och ska byggas upp fast med många skador och sår.
Jag hyser dock stort hopp om att vi båda ska komma ur detta starkare och visare tillsammans med våra makar! Jag lägger också stor tillit till vägledningen i 12 - stegs programmet! Med hjälp av dom får jag verktyg till att hantera mina egna reaktioner och agerande samt hjälp att sortera det jag behöver bearbeta.
Jag hoppas det snart är över hemma hos dig och att maken når botten och vaknar upp!
Du besitter en makalös styrka som står upprätt i allt detta och som trots det sätter ljus på din egen tillvaro.
Stor varm kram!

Hej! Kikar in för att säga hej och undrar hur du mår och hur det går för dig? Kram

Hej mittendaliv. Jag blir så ledsen när jag läser alla inlägg här :( känner igen mig så mycket och det är så sorgligt :(
Min sambo bara dricker, ljuger och försöker "muta" mig med att köpa massa saker, kläder, parfymer mm. Jag vill inte ha nånting annat än nykterhet!!

Han har sin "pappa" som nyligen blivit nykter alkoholist och går möten osv. Så han stöttar honom och försöker ställa upp på honom. Han vet även att han själv har problem, men orkar inte ta tag i det antar jag. Han var med om ännu en fordonsolycka nyligen med blåljus och sånt. Och det känns som att hans enda chans (eller våran enda chans), är att han åker in i finkan!!!! Ibland vill jag bara ringa och polisen för att skynda på ärendet och hämta han på en gång. Men en timme senare känner jag helt tvärtom :/ tycker synd om honom och kan nästan gråta för att jag tänkt så elakt.

Hela tiden är det så där, längtar tills han åker hemifrån så jag slipper han, saknar och tycker synd om honom när han är borta.
Tänker på barnen som älskar sin pappa.. Fast han har kort stubin och är lite konstig ibland :(

Den här veckan är han borta och jobbar så jag ska njuta och gråta ut och tänka och sakna och hata.

Hoppas allt blir bra för dig tillslut! Kramar

Jag har också vuxit upp med en mamma som är alkoholist, och klarar inte heller av fulla människor eller folk som stinker alkohol. Jag vågade heller inte ta hem kompisar och har blivit ensam pga det. Jag har inget förhållande just nu, men har haft killar som har dragits till alkohol och jag klarar inte heller av det. I framtiden kommer jag bara vilja leva med en partner som har samma syn som mig på alkohol, alltså är nykterist - men inte tidigare alkoholist. Ska man kunna fortsätta leva i ett förhållande är det viktigt att det inte finns några stora problem, och om du har förklarat för din pojkvän och han fortfarande väljer alkoholen framför dig får du väl lämna honom.

Fan va skönt JmT. Du är förbi första puckeln.