Senaste kommentarerna i forumet

Ja du Karin. Eftersom ingen annan förmodligen vågar så får jag ta det. Ditt svar till traxxy syns mig ohjälpande och en smula spydigt av en kvinna som arbetar med alkoholproblem. Kanske var det ett stort steg av traxxy att posta sina tankar och kanske lite jobbigt att mötas av "lycka till, låt mig veta hur det går".

traxxy...välkommen hit. Här finns många fina människor och att skriva om skiten kan faktiskt underlätta.

Fia

Tack, vet att du hjälpte mig du med.
Ängel känns väldigt trevligt att bli kallad :) allt bra med dig nu?

Kul att du skriver, spännande test! Skriv gärna igen och berätta hur det utvecklade sig.

Karin
Alkoholhjälpen

Hej! Välkommen till forumet här på alkoholhjälpen. Du har gjort precis rätt, det är många som skriver här just för att skriva av sig. En del säger att det är det som hjälper dem mest här på alkoholhjälpen. De flesta vill också få kontakt med andra som skriver här. Om det gäller dig så finns det några allmänna tips för att få det. Ett är att göra precis som du, starta en egen tråd genom att starta ett nytt diskussionsämne. Andra tips är att ha sin tråd i forumdelen som handlar om att förändra sitt drickande där det är fler som är aktiva, att själv vara aktiv genom att skriva flera gånger i sin tråd och att skriva till andra i deras trådar. Bäst funkar det om man, som du, håller en trevlig ton :)

Hoppas du har hittat hjälp, om inte finns det flera vägar att gå. Jag berättar och så kan du läsa om du vill:

Eftersom du vill börja med Antabus behöver du kontakta en läkare för att få recept. Du kan söka dig till din läkare på vårdcentralen, annars kan man på många ställen i Sverige söka specialistvård för beroende, ibland finns den vården på den lokala psykiatriska mottagningen (kolla 1177.se).

För annan typ av hjälp kan du alltid kontakta kommunen (kolla din kommuns hemsida), dessutom kan du ringa alkohollinjen (020 84 44 48) för att få hjälp att hitta vård där du bor, de kan också ge råd kring att förändra sina alkoholvanor men de kan inte skriva ut läkemedel.

Karin
Alkoholhjälpen

Villl tacka alla, m-m, pelle-pennan, kastellen, Minz för uppmuntran. I e.m dags för möte nr 2.
Vet inte riktigt hur jag känner mig. Lite tom. Kan vara att jag vuxit ifrån mannen på något sätt med
mitt försprång. Ska ju vara jätteglad nu för steget han tagit, men känner mig tom. Har nog lagt för
mycket energi på honom och hans perioder. Idag riktigt deppig, men ska jag jobba bort det med en lång-
runda med hunden. Känner att jag kan ju inte visa besvikelse nu när han tagit steget. Men det känns som
kärleken har fått sig en rejäl törn. Ibland går jag och dagdrömmer om ett eget krypin att vara särbo.
Och ibland vill jag inte det. Önskar så att jag hade riktiga vänner i det verkliga livet där huvudingrediensen
inte är alkohol. Skriver inte mer just nu, måste ut på morgonpromenad och sortera känslor.
Glad i alla fall att jag är nykter.
Konstnären

NyMan, Samtorini, PellePennan, m-m och Konstnären. Tack för input och stöd. m-m och och NyMan har ju givetvis rätt. Resan med att bli nykter är större än att säga upp sig. Men att säga upp sig kändes större. Att bli nykter var ju inget val lämgre -Nyktra till eller dö liksom. Nej, PP, jag bor numera i katthemmet igen så det regnar inte in. Tack för omtanken.

Eller bor och bor. Om några dagar tar makens systerson över igen då vi ska på semester. Två månader i grekiska övärlden. En utmaning som jag idag kan hantera trots all sipporo som det bjuds på. Jag personligen (nu för tiden) tycker ju att hembränt är ett jävla opassande alternativ att bjuda på. Jag är säkert inte den första eller enda alkoholisten som snubblar in på en grekisk bar

Andra tankar. Har ju haft lite ångest efter min uppsägelse och inte riktigt kunna koncentrera på min favoritunderhållning läsandet. Så jag vände mig till tv:n. Barn som bakar. Inte en unge var normalviktig utan alla hade dubbelhakor och det vill.sluta (bless him) kallade tomtedräkt.

Så varför talar vi aldrig om detta? Ett problem som förvisso inte rör anhöriga i samma grad som ett alkohol/substans missbruk men är jobbigt för de små (små?) barnen med mobbing och allt skit som följer. Kanske ska jag inte uttala mig här. Ickeförälder som jag är.

Men tankar dyker upp. Som Santorini och NyMan påkekade. När man hinner att tänka på mer än nästa glas. Toktankar? Let me know.

Som ett PS vill jag tillägga att jag upskattar er alla. Ja somliga mer än andra. Men framför allt uppskattar jag tonen på detta forum. Vi tycks vilja varandra väl.

Fia i Funderartagen

Min bana med minnesluckor börja vid 18-års ålder.
Har inte heller mått jättebra psykiskt.
Blir ofta överkänslig när jag dricker med.

Vissa människor får minnesluckor, vissa tokkräks men minns allt.

Har med generna att göra 'tror' jag..

Finns inget stopp för mig heller, var inte beroende men blev det senare i livet.

Nu är jag 37, och räknar jag ihop alla minnesluckor jag haft över 19 år blir
minst 1 gång i vecka, (52 v på ett år x 19 år) typ 1.000 minnesluckor.

Nu har jag slutat dricka.
Ingen ångest,
Ingen rädsla att skada mig själv.
Inga oroliga runt omkring mig.

Kan vara väldigt bra att gå och prata med en psykolog om
sånt man inte vill berätta för människor man känner som kan få fel uppfattning om saker och ting.

Lycka till..

Som förtjänar en nykter pappa.

Efter tre veckor utan Alkoholen så har tankarna i huvudet poppat upp, en efter en..

Hur känner sig ett litet barn inombords när ens mamma eller pappa yrar omkring och slöddrar helt plötsligt.!?

Vilket egoistiskt tankesätt man haft, man har proriterat Alkoholen framför sina egna barn.
Dom man älskar mest av allt har man satt på andraplats i sitt liv.

Bara för att man själv ska få dricka och fly undan verkligheten.

Själv planerar jag varje dag på morgonen,
går ut i skogen när suget blir som mest,
går ut och cyklar för att stilla tankarna.

Andra klarar av det så då ska banne mig jag också klara av det,

Kämpa på Kruven.

Jag vet inte hur du mår, men jag mår bättre än någonsin.

Allt, precis Allt beror på att jag inte dricker längre.

En långhelg som denna brukade vara en femdagars fylla innan.

Mycket handlade om hur tidigt jag kunde ta första ölen utan att
någon i omgivning ansåg att det var för tidigt på dagen.

Själv drog jag gränsen vid tolv.

Nu när man undviker alkoholen så känns det som fem dagar av möjligheter, renoverar huset, motionerar, åker och badar, m.m.
Detta fanns det inte tid med innan, all fokus låg på drickandet.

Helt sjukt nu när man tänker efter.
Varje dag som går känns som en befrielse.

Inte lång tid men 18 A-fria dagar..

Var på möte i tisdags, (2 dagar sen), alkoholhjälpen.
Mycket information angående Alkohol och missbruk,
mycket råd och hjälp om hur man går tillväga för att sluta.

Imorgon ska jag göra massor av saker, imorgon ska jag njuta av dagen.

-Även förmiddagen.;-)

Ha en härlig helg alla ni där ute som kämpar på, ingen är ensam i denna kamp..

Jag heter Mina och letar också efter en Läkare i Helsingborg som skulle kunna hjälpa mig att sluta dricka. Problemet är att jag har ett barn och alla läkare anmäler till socialen och så blir det utredningar o. s. v. Det är det som är problemet för kvinnor, tyvärr. Man vågar knappt söka hjälp. Jag har haft mina alkoholproblem i många, många år och är så trött på skiten. Jag tänker i bland att försöka hitta en person som har samma problem som jag och kämpa tillsammans. Sluta dricka samtidigt och stötta varandra när suget blir för stort. Jag har varit på AA möten några gånger men jag som bara hade varit nykter ii några dagar kände det deprimerande att höra alla som har klarat av att vara nyktra i flera månader och till och med år. Det kändes som jag inte hade min plats där för dom har ju redan lyckats med det jag inte kan, nämligen att sluta dricka och kunna säga nej. Det skulle funnits en förening för alkoholister som verkligen vill sluta men inte kan. Man skulle träffats varje kväll till att börja med för att verkligen stötta varandra med att vi skall inte dricka i kväll. Även om någon skulle ha druckit lite en kväll så kanske personen hade slutat för att det finns ju det här mötet att gå på där alla tillsammans får personen eller personerna att inte dricka mer för kvällen. Vi kanske kan stötta varandra genom det här forumet och skriva till varandra varje dag. Jag drack mycket i går och har bestämt mig i dag för att inte dricka mer. Sluta dricka du också i dag så stöttar vi varandra. Vi skriver en liten rad varje dag för att säga om vi klarat av det. Men man måste vara ärlig. Vad tycker du? Hälsningar Mina

...befriande läsa här hos dig.
Det är lugnt, kontrollerat, direkt, konstruktivt.
Tack tack tack för du finns kvar här inne.

Det är er nuvarande tid/plats jag önskar jag kommer kunna uppleva en dag, ett vi och oss och lugn.

Kram

Gott att höra ifrån dig och jag håller fullt och fast med dig i allt du skriver ovan. Mina erfarenheter också, nästan exakt.

Stor kram på dig!/NM

Långt mellan inloggningarna för mig med men när jag nu tog en titt såg jag att du varit inne en sväng. Kände givetvis omedelbart att jag ville säga hej och så gör jag följdaktligen nu: HEJ Fia, min vördade vän!
Ett jobb är ett sätt att skaffa sig frihet att göra vad man vill, men ett liv är så oändligt mycket större och viktigare än att härda ut. Livet ska levas och det ska levas fullt ut. Så bra att du kom underfund med vad du egentligen kände, det gör man, enligt mina erfarenheter, inte i en handvändning när allt bara snurrar på. Jag önskar innerligt att du hittar något stimulerande och energigivande att syssla med (innefattar det även en o.k. lön så är det ju en bonus!)
Du är både modig och klok, vilket jag har för mig att jag påpekat med jämna mellanrum. Det är väldigt inspirerande att se hur du växlar mellan gas och broms och låter hjärta och magkänsla hålla i ratten. Njut av sommaren och njut av livet, Fia! Vi hörs längs vägen längre fram.

KRAMAR I MASSOR!!!/NM

... dina rader m-m!

Känner samma känsla. Man kommer upp på morgonen. Okej, något trött och sömnig då och då. Men då är orsaken för det mesta att man lagt sig för sent eller varit ute och rört på sig. Inte att man mår illa och är helt slut i kroppen för att man drack skallen av sig kvällen innan.

Man får så mycket annat gjort och det är inte tråkigt eller känns som ett hinder att pyssla med vardagssysslor, tvärtom!

Var själv ledig och på resa några veckor för ett tag sedan och det var otroligt skönt. Tidiga morgonpromenader följda av mysiga frukostar där vi talade med varandra i stället för att jag satt med ångest och hon ledsen för att jag hade slocknat av kvällen innan.
Som du säger, massor av roliga aktiviteter hittade vi också på. Lättare att göra saker när man inte är bakis.

Ser fram emot vår bästa sommar på många år och önskar dig det samma.

//Buzzz

Så roligt att höra av dej! Jag är sällan in här och har tappat kontakten så kul att få ett livstecken! Och att det går bra för dej, underbart! Det ordnar sej ska du se. Känner du som jag, att när alkoholen är borta så öppnar sej alla möjligteter. Den var hindret till så mycket, för mej. Med alkoholen ute ur mitt liv är allt annorlunda. Jag kan träna när jag vill, tidigt på morronen. Jag har gått ner till normalvikt och kan köpa snygga kläder. Kan köpa vad jag vill, behöver inte välja bara det som går på. Mera pengar har jag också, sparar mycket på att inte köpa flera boxar vin i veckan. Kan unna mej snygga skor och kläder istället. Självförtroendet ökar, dels för att man blir snyggare när man inte är vinplufsig men också för att man klarat av detta. Kan köra bil när jag vill, det är en stor frihet, att inte behöva fundera på hur länge jag måste vänta för att vara säker. Två år nu och det blir bara bättre. Självklart. Jag önskar dej, och er andra, en underbar nykter sommar!

Tack mt och pp! Jag vet och håller med om att det är små steg men även så är det en lättnad! Lättnad om att det faktiskt finns hopp och inte bara hopplöshet, hopp om förändring och ljusning längre fram.
En dag i taget och säkert fler tårar men inte just nu i denna stund. ☺
Kram

Härligt konstnären, vad glad jag blir för din skull!
Jag vet att även min make skulle vilja kunna ta en öl ibland men jag hoppas han inser att det just nu inte är möjligt om vi ska komma framåt tillsammans.
Jag tror att även min man just nu gör det för min och barnens skull men just nu är det good enough. Jag ser på det som en början, allt eftersom ser dom flesta egna vinster med det nya livet och då är det det som tar över och motiverar framåt.
Att i framtiden kunna ta en öl eller ej är ett långsiktigt och ganska stort beslut som jag tror känns övermäktigt för många och är därmed en svår ingång. Jag tror att man då istället bör tänka en dag i taget och kanske begränsade tids perioder som känns realistiska. Bestäm tex tre månader och att om tre månader tar man ett nytt övervägande och medvetet beslut. Inte att om tre månader får jag dricka igen!!!
Jag hoppas av hela mitt hjärta att detta är vändpunkten för båda våra män och att du och jag går en härlig sommar tillmötes! ♡ Kram

Som alltid så fint att få läsa några rader från dig Fia. Promenerade i förrgår genom ett av huvudstadens koloniområden, och kom naturligtvis att tänka på hur du har det. Regnar det in när det är busväder? Hur går det för vår vän Fia? Ja livet går nog inte ut på att härda ut. Något jag bestämt mig för nu med. För egen del gäller det bara att se klart vart jag är på väg, och inte bara se vad jag är på väg ifrån. Året har varit fullt av stora förändringar och beslut, så även för dig, och det kommer säkert gott ut av det nu. Det önskar jag oss alla!

//PP

Mulletant... ... din man har kommit en liten liten liten bit i sin insikt.
Först när han är beredd att ta emot hjälp kommer hans resa att ta fart med full kraft.
Kram / Mie....

Jag läser tillbaka i min "tråd" där delar finns endast i min kopierade textfil. Jag raderade mycket efter att en person jag litade på avslöjade min identitet till en för mig okänd person. Alla "svar" finns kvar i tråden och ger en bra bild. När jag läser mina egna inlägg så kan jag bekräfta att jag minns rätt när jag känner igen den process Kastellen och konstnären beskriver. Vårvintern och våren-försommaren 2011 var som att leva på en gungbräda, en tung tid. Jag är glad att jag hade forumet som ventil, bollplank och läroplats. Jag är glad att jag orkade igenom den tiden - och att min riktning från och med 15 mars var kristallklar. Livet idag är värt allt! / mt

Fint att läsa att du kan gå till kvälls ro utan stressen i kroppen. Hoppas att era samtal leder vidare på den nu inslagna positiva vägen. Kanske om turen nu är lite på er sida, så kommer ni kanske i fas med att se detta samtidigt och på så sätt klarar av att vända trenden. Visst är det i så fall fantastiskt. Visst är det ett litet steg som du så klokt beskriver det mt.

//PP

När om och hur den tändande gnistan tar fart och verkligen startar den allvarligt menade önskan att förändra sitt drickande. Kanske är det ungefär som med trisslotter. Plötsligt händer det?! Men många är det nog som skrapar och skrapar eller ser anhöriga skrapa utan att det "plötsligt händer"
Samtidigt vet man ju inte om nästa försök faktiskt är det försök som kommer att ge ett resultat. Dålig liknelse kanske men hoppet finns och vi vill ju så gärna. Att han kontaktat och tagit hjälp är verkligen ett mycket fint steg som visar att han själv i alla fall har en önskan att förändra.
Kanske ligger ju just den ljusare framtiden runt hörnet även för din Gagarin. Jag hoppas det så för er skull!

//PP

mellan mannen och en familjebekant som vi druckit många glas och sjungit många sånger med. Djupt och angeläget om alkoholen och om livet. Blir alltmer stärkt i att det finns många som har en inneboende beredskap att tala om förhållningssättet till alkohol. Den senaste tiden har inrymt många möten med människor som vill förändra sitt drickande eller bli fria från medberoende. Plötsligt händer det... ganska exakt 3½ år efter den natten jag lämnade vårt hem.

Jag är tacksam, säger Mg ofta, att jag fick leva så länge att jag får uppleva detta. Det är jag också. Tacksam. Och lycklig, ja lycklig. / mt

- jag minns när mannen Mg var i det där skedet som ni båda beskriver, och jag känner så väl igen mig, min reaktion och mina känslor. Kloka Mie, som skrev här på forumet då, skrev i min tråd: Din man har tagit ett litet, litet steg mot nykterhet... Jag minns det svaret så väl, det gav mig verkligen blandade känslor. Det visade sig också vara så rätt, i synnerhet som jag ser det idag, i backspegeln. Ändock - det steget var ett viktigt steg mot den nykterhet som känns självklar och stabil - men inte given - i vårt liv idag. Nykterheten är något värdefullt att vårda, jag skulle tro att Mg kunde instämma i de orden. För honom tog det lång tid innan nykterheten blev "hans egen" - men hela tiden han var nykter för att inte förlora det han hade bidrog till hans läkning och det i sin tur bidrog till att vi hittade tillbaka till varandra. Hälsa gärna era gubbs:) Allt gott till er alla! / mt

Uppe med tuppen, ska åka till stugan under ledigheten. Maken tränar tidigt, innan vi kör. Jag är pigg och vaken, i bilen är det jag handlade på bolaget igår em. Hela förrådet består av två flaskor vin och några starköl, och en liten flaska whisky... + mitt alkoholfria. Vi får gäster under helgen och det alkoholhaltiga kommer att räcka och bli över för mannen och gästerna under tre dagar. Tänker och säger till maken, med ett litet sting inombords, att när inte jag ska ha något kommer det inte att gå åt så mkt... Förra året den här helgen, hade jag på lördagskvällen en bläcka som slutade med att jag mådde illa och la mig (i en av barnens sängar) innan gästerna vi hade den kvällen gått hem... Inte så roligt minne. Det var enda gången det hänt, men så jäkla pinsamt. Det gör ont att minnas ibland, men det är viktigt att inte glömma. Inte älta, inte slå, men minnas.
Vi lever verkligen ett helt annorlunda liv nu. Istället för vinboxar i packningen till stugan är det träningskläder och planer på aktiva saker att göra när vi är där. Frukosten äts ett par timmar tidigare än förra och förförra året och är inte bakfylletysta. Dagens möjligheter slutar inte klockan 16, för då hälls första ölen/cidern/vinglaset upp, och därefter blir det inte mycket gjort... För mig finns ingen tvekan om att det här nya livet är att föredra på alla plan. Ibland är det tråkigt att inte kunna delta fullt i sociala sammanhang när alkohol förekommer, men får påminna mig om att det gjorde jag ju inte innan heller. Då hade jag mitt egna dryckesrace, och var mest fokuserad på det. Nej, bättre såhär, trots allt.
Hoppas ni andra, därute vaknat till en solig morgon, med hopp om dagen, utan ångest inför era egna eller för någon näras dryckesvanor.
/m

Ljus på himlen för både dig och mig. Mannen har ju varit på första behandlingsmötet, och fortsättning följer i morgon.
6 veckor är behandlingen. Känns just nu som befriande för mig. Tror egentligen inte att min man vill sluta helt, säger att
han vill kunna ta några öl ibland. Men den gränsen har han ju passerat för länge sen, det funkar ju inte så att man kan ta
2 öl, det bara triggar igång. Jag vet inte om han gör det för min skull, han ska ju göra det för sin egen skull. Men han såg
nöjd ut när han kom hem. Orkar inte hålla på så här med hans drickande, ett par veckor lugnt och sedan full storm.
Oron inom mig blir enorm och man mår så dåligt. Men idag ser jag ljust på livet.
Kram
Konstnären