Senaste kommentarerna i forumet

Historia här. Känner att jag inte alls har haft ett sånt helvete som många här med alkoholen men är ändå alkoholist. Jag vaknade väl som tur är ganska tidigt. Men annars är allt det samma. Suget, ångesten. Jag har haft djupa depressioner och blev nästan misshandlad till döds för 10 år sedan och har sen kommit tillbaka till livet. Sakta men säkert blivit beroende och nu är jag här. Typiskt nu när jag satt o skrev kom grannarna med en flaska vin som tack för hundpassning. Vad gör ni när sånt händer? Mycket handlar om såna presenter och man kan ju inte hela tiden säga hur det är????? I alla fall är ett av barnen o lämnar flaskan till en annan av mina vänner som vet. Ville bli av med flaskan omedelbart!!!!!

..många andra alternativ, alkoholfritt rose, rött, vitt, cider m.m.
Eller vanlig läsk..

Själv har jag köpt på mig alkoholfria Staropramen,

Dricker numera två istället för åtta i solen;-)

Du kommer garanterat njuta mer av sommaren, vakna tidigare och kunna njuta av dagen även efter kalaset.

Lycka till lilla Anna..

Förstår att det är många saker som virvlar runt i huvudet, men vad bra att du anmälde honom, att huset är sålt osv!!!
Jag önskar att jag hade vågat anmäla saker som mitt ex gjorde, men jag backade - av rädsla för att han skulle bli ännu mer arg...

Heja dig!!
KRAM

Du behöver inte skuldbelägga dig mer!

Hoppas att du har det bra. Känns det som rätt beslut?
Är på jobbet och hinner inte skriva så mycket, men var rädd om dig!!

Kram

Men man ska väl kunna skriva om allt här utan att skämmas?
Jag är tillbaka igen i huset!
Hur länge vet jag inte och varför kan jag inte riktigt heller svara på!
I onsdags hade han tid hos läkaren och på kvällen frågade jag honom om han kunde komma och sätta sig och berätta hur det gick.
Han blev jätte närvös och sa att han inte ville/orkade berätta i dag men jag sa att jag måste ju få veta.
Han kom och satt sig men var irriterad och arg.
Han hade frågat läkaren om han kunde få antabus och läkaren sa att det kan de inte bara skriva ut så där, han ställde lite frågor om hans alkoholvanor och frågade bland annat om han haft mkt frånvaro från jobbet , om han hade åkt dit i nån nyckterhetskontroll och svaret blev ju nej.
Han hade berättat att han ibland gömmer öl men att orsaken var att han inte ens kunde ta en öl till travet pga oss.
Läkaren hade sagt enligt honom att antabus var nog inte rätt för honom.
De tog lite prover som han skulle få reda på om 14 dagar och så fick han telefonnr till samma kurator som jag går till.
Det känns inte bra om han ska gå till samma men jag tvivlar ju å att han tar kontakt med henne.
Jag blev så ledsen och arg och ifrågasatte honom för han hade ju inte berättat sanningen men då blev han jättearg och frågade vad han mer skulle göra för nu hade han ju gått ner dit och förnedrat sig!
Känner sådan press för lägenheten som jag har lånat ska antagligen sägas upp fr.o.m. 1 juni.
Jag kan bara inte bestämma mig så snabbt så jag får nog hitta på en annan lägenhet i så fall.
Usch det här blev rörigt men kände att jag var tvungen att skriva av mig lite.

Jag förstår att det måste ha varit jobbigt!!
, men du fixade det!!
Du verkar vara så modig och stark och har hjälpt mig så mycket med dina ord!!
Hoppas att det snart känns lättare för dig för det är du värd!
Stor kram

Nu har det hänt mycket sedan jag skrev sist.
Huset är sålt. Och jag har köpt en ny bostad som är jätte fin i samma bostads område som vi bor i nu.
Vill vara kvar bland mina vänner och sonens kompisar som bor här.
En dag för två veckor sedan var jag hemma i huset för att fixa.
Har bott borta hos syrran i nio veckor medans han har bott i huset.
Sonen bodde hemma fyra dgr för att han åt Kampral och hade inte druckit på några veckor.
Jag berättade att jag träffat en ny man.
Det tog han väldigt hårt.
Viar hemma och sov när jag kom vid elva tiden.
Luktade alkohol....
Vi pratade som vanligt i början sen blev han helt knäpp...
Vet inte hur jag kom till sovrummet men där våldtog han mig.
Var hårdhänt och jag grät och försökte komma loss men helt omöjligt.
Jag sa jag ska anmäla dig du är sjuk i huvudet.
När jag skulle gå stog han ivägen och frågade om jag skulle anmäla men jag nekade för att få gå.
Gick gråtandes från huset när en granne kom ut så jag kunde smita så han inte kunde stoppa mig.
Ringde min nya kille som genast kom hem och fanns där.
Pratade länge och jag visste inte om jag skulle göra en polisanmälan.
Ringde polisen på kvällen och anmälde honom.
Han har gjort det förut på juldagen också mot min vilja.
Då var han full men denna gången var han nykter men bakfull.
Så otäckt han blev svart i ögonen och hårdhänt .
Nu sitter han i häktet och jag har varit på flera förhör.
Alla barnen mår skit.
Känns bara som en mardröm allt just nu.
Tur ändå att jag träffat en underbar man som får mig att skratta o må bra trots allt.
Ska till en psykolog idag och prata.
Äter mer citopralan, ezomeprazol och har fått sömn tabletter.
Orkar inte jobba nu heller....
Så trött på att någon annan människa kan förstöra så mångas liv runt omkring sig.
Särskilt när ens barn far illa då blir jag galen....
Jag känner mig svag och rädd men han ska inte få förstöra mitt liv något mer....

Ja det släpper lite undan för undan. Naturligtvis individuellt hur det funkar. Trots detta vill jag minnas att det gärna dyker upp lite " Nja, ja kanske kan ändå" "Det var kanske inte så farligt" OM detta skulle ske så är det just exakt så farligt som man trodde det var under den första månaden. Kanske annorlunda för er men för mig kom sedan det lite mer jobbiga tillbaka. Om det händer så håll ut. Dag för dag igen om så krävs. Jag vill på intet sätt ta glädjen ifrån någon, men kanske finns det fler som jag. Som det tar längre tid för innan allt sätter sig en smula. Har tillbringat lång tid med detta. Nu har det faktiskt börjat ge resultat. Jag är fortfarande nyfiken på hur allt kommer att te sig, om jag får fortsätta på inslagna vägen :-)

Ta vara på er i solen!

//PP

Kanske är det så att någon (som vi) som utsatt oss för så mycket skit genom vårt eget drickande, kommer tillbaka med en ny kraft om vi lägger ned ;-)
Har funderat lite på det den sista tiden när jag bland annat läst om din och kastellens "svajiga" situation. Den egna nykterheten är det viktigaste. Det är ju den du bygger allt på nu konstnären! Jag tror faktiskt att det blir ganska svårt för någon som själv har haft problemen att "lalla med" i medberoendet någon längre tid. Med "lalla med" menar jag det inte nedsättande utan mer som att man kan se den typen av tillstånd som en liknande sjukdom som själva beroendet innebär. Vet inte hur du känner, men du har ju de sista 8 månaderna gått - förmodligen - ditt livs match mot dig själv och ännu så länge med stor framgång! Har man sin egen strulpelle i huvudet, behöver man ju inte en till under köksfläkten! Med det menar jag inte att man ska ge upp, lämna in eller dra. Däremot tror jag att chansen är stor att man kan lyfta blicken och använda sin nyvunna energi till att fortsätta skapa ett bättre liv. Väl medveten om att det kanske är förenklat så kanske man kan se det så här: Antingen är du med mig, eller emot mig!? Jag har kämpat så länge mot mig själv, så nu får du faktiskt gå din runda själv. Jag kan inte lösa det, du kan.

När jag går till mig själv har jag investerat många månader nu i att "shitchatta" med mitt eget beroende och gojfaan. Att ha två gojor som kacklar i kör skulle på sikt bli d-----t påfrestande ;-)

Väl medveten om att detta kanske inte låter så ödmjukt.... men va' tusan. Det är så jag tänker, så varför inte skriva det då? Däremot är jag väldigt ödmjuk i min egen nykterhet. Glöm inte vårda, glöm inte vattna. Det blir hetare nu och torkar den ut finns risken att man i desperation släcker törsten med fel vätska!

Blir glad av ditt energifyllda inlägg Konstnären!
Idag njuter vi av solen

//PP

Grattis till en månad, vad fint. Du låter stark. Bra jobbat. Dom där tankarna var som värst första
månaderna, tyckte synd om mig själv. Men sakta sakta släpper det lite grand i taget.
Dom hälsar på ibland men inte så ofta nu för tiden.
Visst överväger fördelarna med ett nyktert liv. Gör mig inget längre att det är mer sällan jag umgås
med festprissarna. Och dom tyckte jag att jag hade så mycket gemensamt med innan.
Nu kan jag bli lycklig över en kopp kaffe. Inte varje dag, men jag försöker fånga dom där ögonblicken
av ren och skär glädje.
Kul att höra från dig
Må bra
Konstnären

Bröllopet gick vägen- de sa ja, och mitt hjärta grät lite grann... Men jag tog mig igenom det!
Är inne i en allmänt mycket trött period...

Stora kramar till er!

en plufsig alkoholiserad kvinna som såg ut som en färdigjäst bulldeg. Det var hela förra sommaren och
in i september. Jag behöver ibland påminnas om hur det var, och kan stark gå vidare.
Livet bestod av tre saker, Planering, inköp, intag och lite sömn emellan. Vaknade mellan 11 och 1 på natten,
alla ångestsirener påslagna i min hjärna. Upp ur sängen darrande som ett asplöv, hitta vinet eller spriten, fylla
på tills mina darrningar upphörde. In i sängen lite slummer, upp genomsvett för påfyllning. Så höll det på för mig
islutet, vågade aldrig bli nykter, var så rädd för abstinensen.
Jag är så ödmjuk idag, och högmod får inte plats i mitt liv. Jag har arbetat hårt för detta, tänker jag byta ut detta,
aldrig i mitt liv. Jag fick tillbaka mitt liv och det ska jag vara rädd om. Mitt egna liv, någon annans liv kan jag inte
ta på mig.
Min självkänsla har växt, den var i botten.
Jag har blivit riktigt snygg, lite skryt nu, men sant.
Jag har fått pengar över.
Jag har fått tid över till annat än inta alkohol.
Jag har fått en frisk andedräkt, och nya vita tänder.
Magen är i harmoni med min kropp
Själen mår oförskämt bra.
Går en mil varje dag i ur och skur
Mer disciplin i mitt arbete
Skjuter inte upp viktiga saker
Skiter i bagateller
Idag på morgonen gick filmen i repris, kunde inte låta bli att dra på smilbanden åt hur jag har förändrats.
Önskar bara att en viss person var på samma nivå. Men nej då jag ska inte gräva ner mig, som sagt var alla har
ett ansvar mot sina liv.
Sol här idag och sol till alla kära vänner här.
Konstnären

...en tanke och en varm kram...

Tack för att ni delar med er av tankar och erfarenheter. Jag vill också vara nykter och kunna se tillbaka på en fin sommar utan A som förstör mitt och min familjs liv allt mer. Imorgon måndag, börjar jag kampen som jag måste vinna.

Hej Semla! Är också ny på forumet. Känner du kanske rädsla efter att du hamnat i bråk? Jag har hamnat i bråk ett par 3 gånger nu under våren - men lyckats prata mig ur dem också. Jag tycker det känns scary att vakna upp och inse att man kunde åkt på stryk - och en bra anledning till att inte gå ut själv och inte dricka alkohol. Hur känns det nu en vecka senare?

Hej.

Jag är ny på forumet och har lindrigare besvär än dina - men när jag har mycket problem eller oro på jobbet - brukar jag gå direkt till puben och börja dricka eller senare på kvällen. Har undvikit systemet sista tiden för att aldrig ha något hemma - så det är ett steg för mig.
Vad jag gjort är att börja fundera på vilka känslor kommer upp när jag vill dricka ? inspirerad av NVC - NonViolent Communication av Marshall Rosenberg, hänger alla känslor ihop med något behov i grunden. Så jag försöker tänka, ok, vad har jag behov av nu? kan jag göra något annat?
T.ex jag brukar/brukade dricka för att rensa skallen t.ex. för att jag känner mig förvirrad och har behov av klarhet - det kanske hjälper för stunden men slår mig i bakhuvet på morgonen. Så istället, kanske jag kan skriva ner mina tankar för att bringa klarhet i min förvirring. Eller om jag är trött brukade jag dricka för att jag tyckte alkohol tog mig ur dimman - om jag är trött, gör jag yoga övningar och dricker thé. Den fysiska grejen i yoga funkar bra för mig. Också att fråga andra om deras strategier, vad brukar du göra när du är trött? har behov av gemenskap? är ledsen hjälper mig just nu? Har fått flera icke-alkoholfria alternativ av några kompisar - där folk umgås utan att dricka.
Jag tror nämligen att hänga med kompisar som dricker mycket också är en del av problemet då blir man lätt indragen i deras skit också. Bättre att hitta en ny livsstil och bygga upp successivt. Men det går så klart inte på en gång, utan man får ta baby-steg och berömma sig när man hittat ett alternativ till drickandet.

Tränar du eller så? har du gjort tidigare? finns det yoga på din ort? att t.ex. börja umgås med folk som tränar crossfit eller yoga tror jag är ett bra sätt att byta umgänge då drickandet inte funkar med dessa människors livsstil. Yogan för mig har blivit en vändning på många plan i livet - då den hjälper både på det fysiska och psykiska planet - och även ger råd om vad man ska äta och dricka för att må bra. Vill inte predika - men all form av aktivitet tror jag är bra.

Du får gärna beskriva om något av det jag skrev bidrog till dig och på vilket sätt, eller om det inte gjorde det?

mvh
Yogin

Ja berg och dalbana är bara förnamnet! Så fruktansvärt jobbigt! Man lever i en oviss tillvaro som svänger från timme till timme ibland. Ena stunden är man älskad och nästa är man hatad...
Allt jag gör eller säger är värre än det han gör eller säger.
Jag känner mig otillräcklig och oälskad. Ingenting jag gör räcker.
Känner mig hängande i ingenmansland, oviss om morgondagen och utan makt att styra den.
Allt beror på honom och han ger inga klara besked eller raka svar...
Krampen i magen och ångesten i hjärtat är plågsam!
Jag vill sätta gränser, jag vill sätta stopp men jag har ingen kraft. Egentligen vill jag känna mig älskad och viktig för honom, jag vill att han ska vilja och orka bry sig om mig... Patetiskt men så är det.

Lycka till! Tror det bästa är att ta små steg och ersätta drickandet successivt med andra saker och skapa nya rutiner.

Responsen värmer

Vill bara säga att forumet här ger mig hopp - dels att det finns andra som har samma problem som jag och dels att vi kan prata om det utan att det är fel.

Tror faktiskt att det är nyckeln till att lyckas.
Att man inte VILL mer. Även att inte avge som du kallar det "storstilade" löften, då känns det bara oöverkomligt.
Tror att du får en fin och nykter sommar med det tankesättet.

//Buzzz

Du får hitta på något kul idag, och lämna honom hemma under fläkten. Jag har faktiskt aldrig själv druckit 24/7 utan har mig mest känt äcklad av mig själv när jag druckit så mycket kvällen innan. Att dricka innan 9 på morgonen är faktiskt minst sagt superäckligt ;-)

Ta vara på dagen, låt den vara din!

//PP

Finfint kruven! Så härligt med en månad. Stort grattis till det både för dig och ungarna! Du ska se att det blir en riktigt skön sommar att blicka tillbaka på om vi håller oss ifrån drickat!

//PP

Tänk att det redan har gått en månad. De senaste dagarna har faktiskt varit en aning lättare, tankarna har inte enbart kretsat kring alkohol. Ibland infinner sig sug och ångestattacker och det är förstås jobbigt. Har alltid trott att en dag ska jag må bra och att det ska vara så konstant sedan. Min viktigaste insikt är att så inte är fallet och med den insikten kommer det faktiskt en viss avslappning.

Sitter i solen med en kopp kaffe och behöver inte planera dagens drickande. På ren svenska; "Fy fan vad skönt".

Hoppas du fick en bra lördagskväll. Själv satt jag på balkongen. I går lagade jag mat, för mat måste vi ju ha.
Men inspirationen är borta. Min man hänger kvar i mattfransarna, håller stenhårt kvar i det lilla.
Blev en hel del vin och cider, orkar inte räkna så noga längre. Det du skriver om stresspåslaget, måste bort från
mig känner att det kan bli farligt annars. Jag hade ju sådan stress när jag själv drack och det är inte bra.
Mitt liv känns viktigast just nu, och han får ta hand om sina spillror. Sitter just nu en skäggig man under fläkten
och röker och har öppnat sin första cider 7,o för dagen. Tittar på klockan och den är bara tio i nio på morgonen.
Känns som man inte kan röra sig ibland därför att man är under samma tak. Pellepennan beskrev det bra åka berg och
dalbana.
Styrka till dig kastellen
Konstnären