Senaste kommentarerna i forumet

Det finns mycket mer erfarna här på forumet, men just här får du hålla till godo med mig ;-) Själv har jag inte druckit på en vecka! Jag vet inte vad man ska göra riktigt, men det enda som funkat för mig är att ta en liten stund i taget. Nu har jag klarat en sekund, en minut, en timma och till slut en dag. Tänk inte längre än varje stund - då tappar man greppet. Det gäller att inte ta det där första glaset. Tänk att nu väljer jag att vara nykter och det är bra. Sedan får vi se. Men nu är det så här. Då plockar man ner tillvaror i mindre beståndsdelar, vilka är lättare att hantera. Just nu är det så här. Sedan har det varit jätteskönt att få skriva lite här på forumet också.

Stor kram och lycka till!

Hej fobperra!

Här har du en annan nykomling som också vill förändra sitt drickande.

Känner igen "Jag kan känna på morgonen att jag måste sluta att dricka. Under dagen känns det ok. Men på em så är det bortblåst".

Det är då motstrategierna, ett annat "tänk" och andra planer behövs.

Precis som du söker jag tips kring hur man kan handskas mot suget, tankarna på (i mitt fall) vinet.

Jag tycker inte det spelar någon roll om det kallas alkoholproblem eller alkoholist. Ett problem är det i vilket fall. Och just detta problemet ska vi lösa, eller hur!?

Vi får ta hjälp av varandra och forumet.

Lycka till!

Sov på, ät på och promenera!! Du är på rätt väg! Kom igen!!!!! Du kan och du är inte ensam - kram till dig

Tack för youtube-klippet och ditt svar.

Ja, att få det nyktra jaget att växa är min önskan. Och det känns fint att ha hittat hit.

Tyvärr lyckades jag bara att hålla måndagen nykter (skäms).
Är ändå lite-lite glad för att jag lämnat kvar en liten skvätt i flaskan de kvällarna jag har druckit.
Det är ingen stor sak, antar jag, men för mig var det ett sätt att hålla lite i kontrollspaken.

Nöjd över att jag började reflektera över mitt drickande innan det gick på tok för långt. Jag vill ha en förändring, samtidigt som jag är rädd att släppa "vintrösten". Tänk så fort det gick att skaffa sig denna farliga ovana.

Hur talar ni med er själva för att lyckas?
Jag behöver lite stöd och kraft och peptalk.

På tal om blommor till altanen. Kastellen, du skriver att du gillar blommor, men att du inte har gröna fingrar, eftersom du glömmer vattna dem. Jag tror i och för sig att du numera kommer att komma ihåg att vattna dem ;-)

Du är helt fantastisk! Och vilka barn du har! Jag har just läst dina två senaste inlägg och sitter och gråter... Låter som du gjort en helomvändning och fokuserar på dig själv! Det är rätt. Barnen ser ju också hur stark du är och då blir du en god förebild för dem. Låt mannen göra sina egna val och själv få stå för dem. Du har gjort dina och står för dem. Shit - du är bäst. :-)

Funderade lite på mitt tidigare ex. Jag har nog egentligen också varit medberoende i hans liv. Han drack inte direkt när vi var tillsammans, men han betedde sig precis som en alkoholist. Jag hade precis festat stenhårt i ett år när jag träffade honom. Det var intensiv kärlek vid första ögonkastet och vi gifte oss snabbt. Bra drag? Inte. Han hade ett bagage som inte var att leka med, eftersom han kom från ett krigsdrabbat land. Hade varit med om fasansfulla händelser, men hade egentligen alltid haft det mer eller mindre svårt. Han accepterade inte att jag drack, vilket kändes ganska skönt efter min feta repa och jag slutade i stort sett helt. Men efter hand började han vända mitt tidigare drickande emot mig. Att jag var en hemsk människa som betett mig som jag gjort, att ingen kunde älska mig, att jag betett mig som en hora. Det visade sig att han hatade kvinnor som gick på krogen - trots att det var där vi träffades. Ingen kunde älska mig utom han. Han började kontrollera varje steg jag tog och var extremt svartsjuk. Jag lät honom göra det eftersom jag till slut trodde på allt han sa om mig. Dessutom använde han skuldargumentet stenhårt. Han som det var så synd om och han som varit med om så mycket - hur kunde jag, som bara var skit värd, ställa krav på honom/be honom hjälpa till hemma/säga emot honom osv. osv. Det var alltid synd om honom och därför kunde han bete sig hur illa som helst mot mig och alla andra. Fast särskilt mig. Det blev till slut en daglig psykisk terror som han motiverade med att han varit med om så mycket och jag var bara en skithora som inte kunde göra något rätt. Allt, och jag menar allt, var mitt fel. Tror till och med att det var mitt fel om det regnade... Jag orkade inte protestera till slut, utan grät bara. Gud vad han hatade att jag grät, det fick ju honom att må dåligt också. Så här pågick det i flera år och jag tänkte att om bara jag gjorde allt rätt och bra, så skulle han bli glad och må bättre. Efter en gräslig resa (också den till Gran Canarias) ville han skiljas. Idag är jag själaglad för det. Jag hade nämligen inte orkat ta steget själv. Det var det enda jag tänkte på, men hade aldrig klarat det. Utan jag hade stannat och dött hos honom. Vi flyttade snabbt isär, men efter två veckor hade han ångrat sig. Men då sa jag stopp. Inte kunde jag släppa in honom igen. Jag visste att jag inte skulle överleva det. Det ledde till ett halvårs total terror innan han försökte köra ihjäl oss båda. Det blev för mycket även för honom, så han skrev under skilsmässopappren och jag var, i alla fall på pappret, fri.

Efter detta var jag i hans nya lägenhet. Hela köket var fullt med spritflaskor...! Vad f-n är det här, sa jag? "Men M, du vet att jag inte kan kontrollera det där med drickandet". Jag påtalade hur illa han tyckt att det var att jag drack. Men då säger han att han behövde ha mig nykter för att klara det själv... Vad ska man säga... Jag var helt matt...

Varför berättar jag detta egentligen? Vet inte riktigt. Vill nog bara visa på hur stark du är som väljer att stanna kvar och väljer att gå din egen väg inom äktenskapet. Jag klarade aldrig av att välja att gå, innan han ville skiljas. Därefter fanns det dock ingen återvändo, men det hade aldrig kommit från mig. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du väljer rätt väg, att du ska orka hålla den och att allt ska gå bra för dig.

Sover för länge, promenerar långa sträckor för endorfinerna lockar samt äter för mycket godis. Jag måste blivit hjärnskadad från senaste fyllan. :D

Härligt! / mt

Hej Lillper! Var ju ett tag sen.. har som du haft mina toppar och dalar sen sist...

Tiden går men problemen består...

Har ju känt så innan, men när jag läste ditt senaste inlägg så blev det så uppenbart hur lika vi är.. på många sätt...

Det kändes nästan som jag hade skrivit det själv...

Så egentligen ville jag väl bara säja att jag vet hur du har det och hoppas att du på något sätt lyckas lösa dina problem.. håller som bäst på att försöka lösa mina...

Ha det så bra du kan och när det blir för jobbigt..?

Ut och spring :-)

/Mic

ett nyktert liv har många fördelar som märks inte minst i dagar som dessa då många lediga dagar följer på varandra. Jag har varit ute på en hel del begivenheter och haft mycket trevligt, faktiskt bra mycket trevligare än då jag drack. Idag blir en heldag ute bland folk och jag är fortfarande pigg och nyfiken och ser fram emot att få träffa nya människor. Inte som tidigare då mörkret och ångesten bet sig fast i min skalle.

Att öppna upp mitt sinne och mitt hjärta för andra och inse att vi alla har samma värde är så mycket enklare än tidigare då jag la allt ansvar och skuld på folk runt mig, även såna jag inte kände.

Att känna kärlek till andra är så oändligt mycket lättare än att hata.

Jag har varit dålig på att gå på AA de sista månaderna men jag har heller inte känt nåt behov, dagarna har gått förhållandevis bekymmerlöst förbi. Jag träffade en kvinna igår som har nåt år längre nykterhet än vad jag har och hon har bytt alkoholberoendet mot AA-beroende och det skrämmer mig. Att känna mig fastlåst, beroende, igen är min skräck. Utan tvekan kan jag jämföra det med cellskräck ! Nu när jag har min frihet att göra vad jag vill, möta vem jag vill, hålla mig borta från vad jag vill, kort sagt få leva mitt egna liv så som jag vill utan några förpliktelser är en belöning som jag aldrig trodde jag kunde få uppleva när jag var aktiv i missbruket.

Just nu, just idag, upplever jag livet så bra det bara är möjligt och jag vill inte tillbaka till det gamla. Därför påminner jag mig om hur det en gång var och gör mina val så att mitt mående göds av goda tankar.

Jag är en stolt nykter alkoholist och jag trivs så enormt med livet just nu !

Jag håller tummarna och hoppas verkligen att du får vårdnaden!!
Han verkar ha varit hemsk mot dig!! Var glad att du har kommit ifrån honom, det var modigt och starkt gjort av dig att gå!
Jag blir så ledsen när jag läser om det du varit med om men du är en kämpe som tog dig därifrån och en förebild för många som är i liknande situationer.
Hoppas du får en fin pingstafton för det är du värd!

Hej och tack mina vänner!
Dagen igår blev riktigt bra. Vi var på stan och shoppade, lunchade på en ute servering och åt en god middag. Jag bakade en rabarber paj och maken köpte hem jordgubbar och grädde.
Maken valde öl till middagen så jag gjorde en snabb omprioritering och åkte efter middagen på en av sönernas fotbolls match, efterrätten fick bli till senare.
Har jag sagt hur otroligt stolt jag är över mina söner?! Dom är så fina och väldigt väldigt duktiga! Mina aspirerande fotbolls proffs är fantastiskt roliga att se på plan, vilken glöd! Min äldsta är super smart och kommer garanterat att ha en ljus framtid inom vilket område han än väljer! Sen är det lilla prinsessan som skänker mig så mycket glädje, världens sötaste stora personlighet!
På väg till matchen frågade en av mina pojkar vad jag är mest stolt över i mitt liv?
Jag sa att jag har gjort fem stora bedrifter i mitt liv som jag är otroligt stolt över och för alltid kommer att slå allt annat!
De fyra första är mina barn och det femte är att jag är nykter!
Sonen sa då att bli nykter är väl ändå större än oss barn?
Så stort är det för honom...!
DET är stort för Mig!!!
Jag är så tacksam för att insikten kom när den kom och inte ännu senare i livet! Jag har fått en ny chans, en chans att hinna reparera en del av den skada jag orsakat, en ny chans att hinna uppleva mina barn och bygga vår relation Innan dom flyttar hemifrån. Tacksam är inte ett tillräckligt stort ord för det, känslan är betydligt större!
Idag skiner solen och då njuter jag extra mycket. Vet inte riktigt vad vi hittar på idag men det blir någonting utomhus och kanske en milkshake...
Funderar på att åka och köpa lite blommor till altanen. Njuter av blomster men har inga gröna fingrar, brukar glömma att vattna dom stackarna...
Ha en bra dag! Kram

Ville bara heja på dig och säga grattis till dina 4 veckor.
Konstnären

Varit nykter i 4 veckor idag.:-)
Känns mycket bra..

och morgonen efter makens personalfest. Funderade över mig själv i ensamheten i går kväll, inte ett uns av oro över hans nykterhet kände jag och inget behov av att vara i kontakt med honom. Tänkte tillbaka på hur jag förhållit mig i tidigare stadier i livet. Det har varit olika men aldrig har han varit besvärande onykter i såna sammanhang. Däremot har det varit ganska otrevligt att vakna till lukten av vitlök-och-gårdagsvin....men det har jag inte tänkt så mycket på förrän i morse när jag vaknade i den friska doften av nytvättad sommar och inget annat.

Jag läser flitigt i Alanonlitteraturen nu och inser mer och mer vilket djupt och välgrundat koncept det är (oj, det lät affärsmässigt men hittar inga bättre ord nu). Tänker också på hur viktigt det är att förstå det grundläggande i tolvstegsprogrammen. Lite av en ny värld.

Sorgsen skriver att det är lugnt, kontrollerat, direkt och konstruktivt här inne i min tråd. Tack Sorgsen för goda ord. Det bästa är, att när jag smakat nära på orden så avspeglar de bra hur jag oftast känner mig numera. Även de dagar jag känner mig rastlös och/eller nedstämd känner jag oftast en trygghet och ett lugn. Jag har rest långt och inser att jag i början inte förstod var jag var och inte heller vart jag var på väg. Nu vet jag min riktning och är tacksam att vi går åt samma håll Mg och jag. Var för sig och tillsammans i gemenskap. /mt

Hoppas du njöt av dagen igår. Tror även jag är på rätt väg, att fokusera på mig själv. Vara stolt att det
snart mycket snart står ett kryss i almenackan, 9 månader. Livet är för kort för att fokusera och lägga all
sin kraft på mannen. Nu är det ju upp till honom vad det än blir för något. Jag älskar ju min nyktra fina man.
Men jag tycker inte om den andra sidan. Men jag gör egna saker som jag tycker om. Har t.ex. börjat träna min
hund i sökning ute i skogen och till min glädje är hon riktigt duktig, belöningen blir en godisbit. Hon är
min ständiga följeslagare. Förundras över hur bra min kropp mår nu. Glömt bort mig själv på sista tiden. Men idag
har det blivit en klapp på axeln. Glad för din skull att du kan fokusera på något annat än mannen. Du verkar mycet
gladare.
Fin dag till dig kastellen
Konstnären

och mycket insiktsfullt inlägg Kastellen. Du är på väg att ta makten över DITT liv, så som du väljer att leva det. Tar ansvar för dig och barnen. Gott så. Kram, kram / mt

Jag brukar fundera ibland vilka alla är som skriver här,hur ni ser ut osv...
Alla som skriver och stöttar varandra det är verkligen fint <3
Tråkigt Mittendaliv att du inte heller har det bättre men det verkar ändå lite hoppfullt att han är mottaglig för hjälp och inser att han behöver det .
Men hur länge orkar du vara kvar och stötta honom, vill du ge det en chans om han slutar?
För min del vill jag nog inte det och det är jag nästan säker på.
Jag vill inte vara kvar i det här, jag måste bort härifrån innan jag går under.
Han säger nästan ingenting och är bara irriterad och fortsätter att smygsupa.
Han ville ju att vi skulle komma tillbaka men han gör inget för att det ska bli bättre!!
Jag vill bara ta tag i honom och ruska om honom ordentligt och fråga honom vad han har tänkt!!
Om det bara ska rulla på så här om han är nöjd med livet som det är nu. Han är så svår att prata med och har alltid varit .
Han kan inte prata om känslor och är inte så bra på att visa dem heller.
Vad är det som har gått så fel att det har kunnat bli så här.
Åren går så fort och jag vill inte sitta här gammal och bitter!!
Jag vet att det går att få det bättre men inte ihop med honom.
Hoppas att din helg också blir lugn och fin Mittendaliv !
Kram

Tack M och nej jag blir inte ledsen över dina ord! Jag skulle förmodligen tänka som du om det gällde någon annan än mig själv och det är logiskt när man är objektiv.
Själv är jag ju allt annat än objektiv pga min kärlek för min man och mina barn.
Jag har nog inte sett min egen framgång och styrka förrän efter jag var på ett al anon möte förra söndagen, efter det har jag känt mig så otroligt mycket mer i balans med mig själv.
De senaste fem månaderna har jag lagt all min energi på att vara frustrerad över min makes val istället för att glädjas åt min egen framgång.
Jag vet ju själv hur det är och hur både svårt och lätt det är att bestämma sig. Svårt innan man nått sin punkt, därefter är det ganska lätt. Förra hösten kunde jag inte förlika mig med en nykter månad trots att mina barn for illa.
För ett och ett halvt år sedan fortsatte jag festen redan på morgonen på nyårsdagen, trots minnesluckor på nyårsafton och trots en ettåring i huset... Följande dygn var jag och min man så packade att vi inte tog hand om bebisen, det gjorde syskonen eftersom föräldrarna låg avsmullna...
Vi svor på att vi aldrig skulle dricka för mycket igen...
Inte ens då vaknade jag tillräckligt för att fatta att jag inte varken kan eller ska dricka!
Sent ska syndaren vakna och den erfarenheten kan jag tyvärr aldrig befria mina barn ifrån men dom ska Aldrig behöva uppleva det igen!!
Beträffande min man så är det så att jag älskar honom och jag vill vara med honom när han inte dricker. Det har jag makt över, det kan jag styra.
Jag har ställt så många krav och villkor som bara ökat våra konflikter och gjort mig stressad och frustrerad. Han har flytt in i dimmorna och jag har suttit ensam och maktlös kvar. Det far barnen också illa av.
Jag har fokuserat mycket på vart mina gränser går, gör si eller så annars går jag, annars blir det skilsmässa. Det undgår inte heller barnen, en mamma som inte trivs med livet.
Att lämna när man inte är beredd eller vill lämna skulle bara förvärra problemen och det dåliga måendet, förmodligen hos oss alla.
Hur blir det då för barnen tänker jag? En mamma som mår jättedåligt, en pappa som dricker, byta hem varannan vecka, ostabil tillvaro och otrygghet.
Jag vill vara med min man när han inte dricker och därför har jag valt att vara det. Jag vill inte vara utan honom och därför har jag valt att inte vara det.
Jag vill vara och är nykter och jag vill ge mina barn en stabil tillvaro och därför ser jag till att göra det genom att hantera situationen annorlunda och hoppas att det räcker.
Kanske tänker jag annorlunda framöver, vem vet, men jag vet att jag inte går framåt så länge jag fokuserar på problemet. Problemet som inte är mitt...
Jag känner mig gladare och piggare med det här förhållningssättet och jag är övertygad om att det är bra för mina barn!
Jag hoppas självklart att min man ska söka hjälp för sitt missbruk men att försöka tvinga honom eller ens övertala honom är lönlöst. Det måste komma inifrån, han måste vilja själv!
Så för att svara på din fråga, nej ingen kärlek är större än kärleken för mina barn och deras uppväxt, det viktigaste av allt för mig!
Därför väljer jag att stanna med min make, för min kärlek för mina barn, min man och för kärleken till mig själv .
När jag ser till helheten, vad jag vill och vad jag känner så är detta rätt och därför måste jag göra vad jag kan för att må bra trots att maken väljer att dricka.
I praktiken innebär det att när han inte dricker så vill jag vara med honom och när han dricker så väljer jag att göra annat som skänker mig glädje!
Inget mer tjafs och bråk, inget mer trycka i sovrummet för att undvika honom och för att jag är för trött.
Gilla läget och acceptera mina val, välja energi istället för utmaning.
Jag har reflekterat över att min tråd mest handlar om honom och hans val, fel fokus!
Min tråd ska förhoppningsvis i fortsättningen handla om mig och mina val!
Vilket långt och konstigt inlägg det blev men jag hoppas att ni fattar andemeningen.
Styrka till er, kram

Nu har jag ju inte bakgrunden till den här personen, men du skriver att det inte är en alkis som dricker varje dag. Jag drack inte varje dag, men jag tror att suget att få dricka någon gång är starkt nog för att riskera mycket. Man behöver nog inte dricka varje dag för att se det som en omöjlighet att vara utan alkohol...

Men visst, jag fattar vad du menar... Det är helt galet och man blir rädd när man ser att alkoholen kan få en människa att riskera så mycket...

Nej, du är inte dum på något sätt. Bara fast - precis som Fjällfina skriver. Har också självmedicinerat en hel del. Man mår ju så gott av lite vin - till en början. Men det gör man tyvärr inte i längden. Har precis klarat av ett stort firande idag - nyktert för min del. Det går, men man får ta en dag, en timma, en minut i taget. Lycka till och skriv!

Du är inte dum bara fångad av den lömska alkoholen som bestämmer över dig. Det är inte lätt och är en lång process men här inne hjälps vi åt att vinna över det lömska odjuret. Läs gärna liknelsen om broccoli, o vems tråd var det? Någon annan med bättre minne? Ha en bra kväll

Har läst din tråd Kastellen.

Vet inte vad jag ska säga och om jag borde säga något alls, men jag bara måste... För det första, fattar du hur otroligt stark du egentligen är? Du är helt enorm. Du har slutat dricka. Har du orkat ta in det? Du är nykter.

MEN du har en man som trasar sönder både dig och familjen. Det är så lätt för mig som utomstående att säga: lämna honom! Men jag fattar ju att det inte skulle vara till någon hjälp för dig. Jag fattar att du verkligen älskar honom. Men - och förlåt att jag säger - är den kärleken större, än barnens uppväxt...? Förlåt om jag gör dig ledsen, men det övergår mitt förstånd hur du orkar med honom. Den människan som han lever med kan ALDRIG vara orsaken till att han dricker!!

Du är så j-vla stark. Du klarar av dig själv och ditt eget drickande. Men han måste göra samma resa som du. Han måste inse sitt problem och själv ta itu med det. Och ja, han får gärna läsa vad jag skriver.

Skickar massor med stora kramar till dig och önskar att det ska gå bra för dig

Nej inte kan det vara värt att hamna på hispan för den sakens skull. Själv hade jag ju panikångest och ned-
stämdhet som följeslagare sista året. Och det vet jag ju nu att det var på grund A. Har ingen tillstymmelse
till det nu. Sedan tror jag att vissa personer är känsligare än andra, psykiskt, och med alkohol till det
blir det ju katastrof.
Vet bara att läkaren sa till mig i september, att för varje återfall blir det värre för mig. Och dom kramperna
vill man ju inte ha tillbaka. Så för min del får det bli dricka från Lidl, eller mjölk.
Om jag lever och har hälsan blir det 9 månader på tisdag. Nio månader av himmel och h-vete. Tycker nog att jag
står på ganska fast mark nu, men vet att det kan vända. Men inte med alkohol.
Ha det bra
Konstnären

Då är det väl så att det går över med tiden. Inatt har jag i alla fall sovit bättre. Ja forumet här är oumbärligt!!!