Senaste kommentarerna i forumet

Idag tänker jag njuta av min familj och handla kläder till skolavslutningen. Kanske börja fixa båten för sjösättning också. Ha en bra dag! Kram

Konstnären jag förstår precis vad du menar med att ställa sig utanför! Varför äga någon annans problem? Jag vill fortfarande stötta och hjälpa men inte oombedd, det är ingen idé!
Prova gärna ett al anon möte, jag tror inte att du blir besviken! Min upplevelse var en stor gemenskap, alla fattar vad du pratar om och ingen dömer. Finns dessutom massor av erfarenheter att ta del av, nya vänner rentav. Vi är verkligen inte ensamma!
Jag vill inte blicka tillbaka på mitt liv och se att jag använt min tid på att må dåligt över något som jag inte kan förändra. Jag vill inte sitta där och vara bitter över mina val.
Nej jag tänker sluta upp med att sluta göra saker och istället börja med att börja göra saker! Sluta sluta och börja börja!
En sak som alltid skänkt mig massor av energi och styrka är musik! Jag har nu, efter flera års frånvaro, blivit aktiv på Spotify igen. Jag ska också leta reda på en kör att börja sjunga i till hösten. Jag ska också gå någon danskurs, kanske i afrikansk dans eller nåt där man får släppa lös ordentligt!

Tack för din uppmuntran. Jag är ju glad och tacksam att jag har kommit en bit på vägen.
Ska inte lägga min energi på något jag inte kan förändra.
Sol här idag och då blir man glad, kanske lite grillning i kväll och något gott alkofritt till det.
Måste ta till vara på denna sommaren det är ju så vackert i naturen nu. Kommer knappt ihåg förra sommaren.
Men denna min första nyktra ska jag ta till vara.
Ha en fin dag och tack
Konstnären

Igenkänningen är stor hos mig. Första 14 dagarna hade jag mardrömmar, mycket handlade om att jag drack
och fick ångest. Släppte så sakta men det var jobbigt. Tankarna på A var det värsta för mig som var konstant
i första fasen. Det enda är ju att stå emot, låter lätt men det är jävulskt svårt ibland. Men han kommer
en bit in i processen avtar ju även dom så sakta. Min envishet har nog hjälpt mig och forumet har och är
oumbärligt.
Kämpa på du är stark
Konstnären

Jag har varit på ett samtal inför vår vårdnadstvist... Advokaten har påtalat att eftersom jag gått med på ett växelvis boende så är det oerhört svårt att ändra det, eftersom det inte finns några polisanmälningar på honom...
Men, hon anser ändå att det är värt att försöka. Så, det är vad jag gör nu: försöker få vårdnaden. Känns bra, att jag är stark och står på mig, står upp för barnen, och indirekt mig själv. Men - å ena sidan sitter jag och läser gamla mail från exet, och ser att måååånga mail är mycket trevliga, tillmötesgående och rent av snälla och omtänksamma, och däremellan kommer vassa, nedlåtande mail - men som för en utomstående nog verkar som att han bara är lite arg - jag tror inte att någon kommer förstå hur hans hot/skäll/ilska satt sådana spår i mig att när jag läser hans otrevliga mail i princip hör och känner hur han återigen står 20 cm ifrån mig, skriker mig rakt upp i ansiktet, eller bara väser till mig hur jävla vidrig jag är, falsk och känslokall, och vilken sekund som helst trycker upp mig mot väggen och fortsätter skrika att jag är en jävla torrfitta som han är så jävla äcklad av att han vill spy på henne, innan han därefter antingen (i bästa fall) tar bilen och åker iväg ett dygn eller så (då jag bara går omkring och är rädd för hur han ska vara när han kommer tillbaka) alternativt att han bara vänder på klacken, vägrar titta på mig eller prata med mig, och liksom ser rakt igenom mig, och då och då kommer och skriker åt mig eller kommer till mig efter 1 timma, eller kanske 15 timmar, och håller om mig och säger "nu glömmer vi det där, nu går vi vidare, jag älskar ju dig", och om jag inte besvarar hans kram så börjar det om igen - jag är en jävla äcklig slampa som inte ens kan ta på mig att jag gör fel, och inte ens kan ta emot hans kärlek...
Och när jag satt på ett samtal inför tvisten och fick berätta om varför jag inlett tvisten, så kom så klart många saker upp om mitt liv med honom, även om jag förstår att det han gjort mot mig inte alls är i fokus så finns det ju tecken på att han behandlar barnen på samma sätt i vissa situationer, som han behandlat mig. Och - det kommer ju över mig: jag hade glömt hur fruktansvärt rädd jag varit för honom. Jag var så rädd - han slog mig ju inte direkt, men han var ändå så fysiskt våldsam så att jag inte var säker - och jag var så fruktansvärt rädd ibland, så rädd att jag höll på att gå under... (Jag minns att jag ibland skrev om sådant här på forumet, men jag orkar helt enkelt inte läsa om det... Det känns inte som att det är jag - hur kunde jag tillåta det att hända? Jo, jag vet: en stor del av tiden var exet sååå fin, snäll, go' och omtänksam, det var bara det att jag inte visste när han inte skulle vara det...)

Är det den typen av rädsla som mina barn ibland känner en del av?

till din årsdag !!

i benet/benen får jag fast jag är nykter. Oftast när jag spänt benet i en onaturlig ställning under dagen och vaknar sen under natten med en smärtsam kramp. Resultatet morgon efter är en sanslös träningsvärk :-))

Välkommen hit också :-))

Hej, tänkte bara önska dig välkommen till forumet! Skriv gärna igen, det brukar många tycka är hjälpsamt. Kanske blir det tydligare för dig vilka val du gör och hur de fungerar för dig om du skriver av dig här under en lite längre period.

Alkoholhjälpen
Karin

Tack Konstnären, för påhälsningen. Den kom just när jag behöver det, men det är väl det som vänner (även forumvänner) vet? Har inga problem med alkoholen för tillfället, inga onda tankar eller sug. Känner bara fördelar med att avstå för tillfället, inte ens i helgen när vi hade besök som drack lite (med betoning på lite) vin och någon öl. Har mitt alkoholfria, och det finns mycket bra att välja på på bolaget.

Däremot är självkänslearbetet jag jobbade med under vinter/vår någonstans under mattan igen. En grej på jobbet och knepiga familjerelationer åt lite olika håll har fått mig att trycka till mig själv igen, känner mig sådär kass igen, passar inte in, strängen brast liksom. Jante slog till med full kraft, vem trodde du att du var? Vet att jag måste ta tag i det igen, skrev någon gång att man måste inse att arbete med självkänslan är som all annan träning, man behöver träna varje dag/vecka, det är träningen och regelbundenheten som gör skillnaden. Vill inte ha offerkoftan på mig, och tycka synd om mig.... eller det gör jag egentligen inte, men finner ingen glädje just nu. Känns som att det mesta kvittar... Isolerar mig på jobbet efter det som inträffat, och hemma orkar jag inte ta kontakt med någon precis. Har varit så mycket trassel med relationerna runt omkring att jag känner mig helt utbränd på det. Skulle behöva göra en reset/återställning på den delen av mitt liv. Har en bra relation med maken och ett av mina syskon, men mycket mer är det inte för närvarande. Måste rycka upp mig och ta tag i mig själv igen...

Ska iväg och jobba på annan ort under några av de första sommarveckorna, ensam, och tycker att det ska bli så skönt. Komma iväg och fundera över vad jag vill med mitt liv, jobb och relationer, samtidigt som jobbet kommer att ta mycket av mina tankar. Kommer att bli bra balans mellan för mycket tid till tänkande kontra ingen tid alls.

Ja, så är läget här. Skönt att alkoholtankarna håller sig undan i alla fall. Det finns inga nackdelar med nykterheten... Snart 8 månader - så skönt!

/m

En månads hattande fram och tillbaka, besvikelser tycka synd om sig själv. På bolaget i förrgår köpte ut ordentligt tänkte supa till ordentligt "för sista gången". Dottern kom på oanmält besök. Fy fan så besviken hon blev, hon är väl den enda som insett mina problem, och tyckt jag var på rätt väg under mina tre vita månader. Mina vänner och till viss del även hustrun undrade nästa förskräckta under tre månadersperioden om jag verkligen inte skulle dricka mer. Mitt problem är kanske att det inte märks så mycket utåt, utan att jag med fördel kan sitta själv och supa mej full. Har sprit kvar i skåpet , förut har jag alltid skjutit upp Nykterhetsperioden med att jag inte vågar ha något hemma, men nu får set stå kvar.

Ska också försöka få en fin sommar, en dag i taget inte tänka för långt fram.

Ja det blir ju så att relationer ändras om den andre stannar kvar hos alkoholen. Själv utvecklas man ju
och den andra går åt fel håll. Svårt är det att vara maktlös. Precis som du skriver märker man ju den där
förändringen framåt kvällen. Han skäller inte och bråkar, men helt annorlunda mot när han är nykter.
Får se vad som händer och sker.
Visst poppar det upp mycket känslor nu, och ibland är det svårt att hantera dom men vad gör man gjort är gjort.
Kram till dig
Konstnären

Ha en bra dag du också Konstnären! Vill bara tala om att det du skriver ger mig en styrka. Om du har klarat av att sluta dricka och blivit så stark så finns det hopp för mig också. Kram från lilla Anna

Förändringar innebär också att relationer ändras. Mitt äktenskap kommer också att bli annorlunda, det känner jag. Maken dricker rätt mycket och det har jag inte brytt mig så mycket om tidigare. Nu när jag är spik nykter märker jag hur han förändras under kvällen. Att han måste ta hand om sig själv har jag förstått av er här i forumet. Men det får mig att känna mig ensam. Det kanske måste vara så. Jag börjar att inse att om man förändrar sig själv så kommer också andra saker att hända. När jag har druckit så har det varit ett sätt att döva känslor som är jobbiga. Nu börjar saker som jag inte tänkt på på många år att poppa upp i huvudet. Men jag vet att det är nödvändigt eftersom det inte går att fortsätta som förut.

Sovit som ett barn och det är guld värt. Gick upp halv sex idag. Har ju ett ganska fritt jobb men
jag har börjat gilla vissa rutiner. Gå upp ensam ha egentid innan plikten kallar. Just idag mår jag bra
men dagen har bara börjat. Var det Peter le Marc som sjöng den låten, just idag mår jag bra.
Vandra vidare ska jag på min inslagna väg, jag ska gå emot hela staden i juli när den kokar av skrälande människor
som har tittat för djupt i flaskan. Efter jobbet hade mannen med sig 3 l rose, kan han aldrig byta sort.
Känner sådan ironi emot honom. Vilken stackare tänkte jag igår. Står en lite skvätt kvar i kylen. Tror inte det finns
någon hjälp förrän han kommer till insikt att detta VILL JAG.
Fick även samtal från en gammal drickakompis, och hon var så full att jag inte kunde reda ut vad hon sa. Så det blev klick
i örat på henne. Ringde ett par ggr till men jag sket i att svara. Orkar inte förklara för henne fler ggr vad jag har gått
igenom med alkoholen och gör fortfarande. Nej bort ur mitt liv. Ger mig noll tillbaka.
Regntunga moln här idag, men nästa vecka kommer högtrycket.
Tack än en gång alla vänner för ni finns för mig
Carpe Diem
Konstnären

Starkt av dig att ge bort flaskan. I början var suget och ångesten konstant och det var bara dom tankarna
som malde. Men sakta började jag se fördelar utan alkohol. Ångesten är nu helt borta och det är underbart.
Det du har varit med om för 10 år sedan låter fruktansvärt. Men du har kommit tillbaka.
Skriv mycket här har hjälp mig otrolig mycket.
Styrka till dig fjällfina
Konstnären

Min stig har blivit bredare för varje månad får jag nog säga. Kanske ingen autoban men den kommer kanske.
Det börjar närma sig 9 månader för mig nu. Det har och är tufft, men vinsten har 0ch är hög. Insatsen oxså.
Ibland dyker tankarna upp och jag kan känna mig så tråkig, men då börjar det inre arbetet med mig själv och
filmen spelas upp. Tyvärr har jag en man som inte är inne på samma bana. Han är periodare och kan dricka varje
dag i ca 14 dagar mycket, sedan uppehåll ett par veckor. Det har det senaste halvåret blivit tätare mellan åter-
fallen. Han har spolat alkoterapefterna som vi har i denna staden, AA är inget för honom. Utan på allvar tror han
att han ska klara detta alldeles själv. Känns frusterande när man själv har jobbat så hårt med sig själv.
Han förstår inte heller att ansvaret ligger på honom själv, ATT VILJA SJÄLV. Kan hjärnan bli så förvriden, ja.
Jag går vidare i alla fall.
Ja, forumet tror jag har räddat mig många ggr. Har blivit beroende igen, alltså av forumet. Här får man stöd i både
glädje och sorg.
Känns som jag får vandra ensam utan man. Jag har noll engagemang, han är ju inget hjälplöst barn precis.
Läser alltid dina inlägg Berra. Ger mig mycket.
Ha en fin dag
Konstnären

..på varför Forumet har den funktionen den verkligen besitter...

För det första så finns det nog igenkänningsfaktorn, vi är inte ensamma i våra tankar.
För det andra anonymiteten.
Tredje, att få våga erkänna för sig själv, men inte de närstående.
Att få nya inputs, nya vinklar.
Möjligheten att få vädra sina tankar, är det här normalt typ?
Diskutera och reflektera på andras inlägg.
Vi är inte ensamma med våra funderingar.
Känna medmänsklighet med andra på forumet.
Att få tröst och att få möjligheten att trösta någon annan.
Peppning och styrkeönskningar.
Att få smaka på hur framtiden kan se ut om vi inte bromsar i tid.
Att få tillhöra en sorts gemenskap, att få dela på varandras hemligheter.
Oavsett bakgrund så är vi ändå så lika.
En föga tröst, men det finns de som har det värre.
Idéer på alternativa lösningar.
Olika sätt att flytta tankarna till annat, mindfulness.
Oavsett tidsepok, vi går igenom samma skärseld, de skriva orden blir aldrig utdaterade på något sätt.

Det finns alltid en före dig, och alltid en efter dig i dina nykterhetsförsök.
Ibland går vi i varandras stigar och fotspår, utan forumet skulle vi aldrig veta var våra vägar korsar varandra.

Här står jag på en slätt och vinkar till er andra, min stig saknar både stenbumlingar och rotknotor så man snubblar inte lika ofta längre.
Och jag frågar vänligt, hur ser er stig ut?

Berra

Jag gillar din inställning. Lycka till och ha många bra (nyktra) dagar.

Har i dagarna 6-månader av nykterhet. Livet som nykter är riktigt behagligt. Visst har man svackor men inte så djupa som när jag drack. Sidovinsterna är enorma. Känner att mina nära och kära litar på mig. Den känslan är underbar. Underbart att inte behöva ljuga och smussla. Besöker min AA-grupp en gång i veckan där jag får prata av mig och lyssna på andra alkoholisters mot och framgångar i livet. Det här forumet är också en viktig del i min nykterhet. Har tipsat en vän att besöka alkoholhjälpen. Hoppas han nappar. Nu ser jag fram mot en härlig och nykter sommar.

Det betyder så mycket att få stöttning och inte bli dömd för att man gör fel val.
Jag vet att jag inte skulle ha gått tillbaka men jag var väl inte riktigt redo än.
Det kommer inte att bli någon skillnad och jag känner mig mest irriterad och trött.
Jag har ju märkt att han inte har kunnat hålla sig från spriten fast det var så nyss han lovade och sa att han visste att han kunde sluta.
Jag tror faktiskt och hoppas precis som du Mittendaliv att vi kommer att få det liv vi vill ha.
Det bara måste bli så!!
Hur går det för dig? Har det blivit något bättre?
Kram på er!

Känner igen det där med skam över att skriva här. Men det är då man verkligen ska göra det för att den känslan inte ska få vinna. Trist med ert samtal efter hans läkarbesök. Han får det att låta som att han går dit av tvång och inte av egen vilja att ändra sitt liv. Du ska inte känna skuld. Ta din tid och försök unna dig att göra saker som du mår bra av. Tids nog kommer det livet som vi önskar och är värda! Kram

Ja det låter inget vidare. Måste ärligt även säga att Konstnären har en poäng.
Känner igen tankesättet från mig själv att jag tänkte: Oh, så olyckligt allt är.
Livet är tungt, det är svårt att vara Pellepennan etc. Mitt problem är och var jag själv, och framför allt att
jag inte fimpade fyllet tidigare. Att det ledde till tunga tankar är det många som vittnat om här.
För mig var det lättare att skylla på vad som helst än att "dra" upp problemet
med rötterna. I allt kämpande kring detta avvecklade jag även relation, och idag vet jag inte var problemet var.
En kombination av oss båda, men mitt agerande var verkligen ingenting som gjorde saken bättre.
Kanske var det till och med så att det var min marinerade hjärna som var huvudproblemet?

Nu kanske det inte är så för dig, men det är kanske värt en fundering? Även om livet fortfarande kan vara motigt
så tycker jag att det är avsevärt mycket enklare att ta ansvar för mina handlingar och ta mer och mer riktiga beslut
ju längre nykterheten fortsätter.

Lycka till, och skippa drickat så blir det säkert bättre

//PP

Skickade den här till den nya forummedlemmen Wilja

Kanske någon annan som skulle vilja se den.

Även om musiken är stressande så handlar det om hur man bygget det nyktra jaget så att det på sikt blir starkare än missbrukare jaget.
Kommer från Life Ring som är sekulärt självhjälpsprogram. Kolla gärna deras hemsida om ni har intresse. Har inte varit där men det skulle vara intressant. Lite som AA men mindre Gud...

För mig är forumet lite platsen att "umgås" med andra som vill få det nyktra jaget att växa, det är bra!

http://www.youtube.com/watch?v=Ox_DYxdkQRA

//PP

Välkommen hit Wilja!

Du är på rätt väg och nu har du en tid framöver där du bör göra inget annat än att se till att inte fortsätta dricka. Vet som sagt inte hur allvarligt dina problem är men det finns en filmsnutt som jag tycker skildrar ganska bra hur det fungerar.

Handlar om att få det nyktra jaget att bli starkare än det onyktra eller missbrukaren. A:et kan finnas både i din omgivning. Vänner etc. men det kan även finnas i dig själv tror jag. Det jag sysslar med här på forumet är mitt sätt att umgås med andra som gemensamt vill få det nyktra jaget att växa.

http://www.youtube.com/watch?v=Ox_DYxdkQRA

Enerverande musik, men tankvärt.

Lycka till Wilja!

//PP