Senaste kommentarerna i forumet

Jag tror på dig Tjalle, och klarar mig själv rätt bra nu på fjärde dan. Men tankarna svävar mycket runt A.

LP

som sagt inte religiös :-))

Men jag skiljer på andlighet och religion så tillvida att jag gärna använder avslappning, meditation och kan verkligen uppskatta andliga, ljus, värden. Jag tröttnar själv på att läsa Stora Boken eftersom dess språk är från början av förra århundradet, tungt med hänvisningar som inte hör hemma i dagens värld. Jag löser det som så att jag inte läser den nåt mer !

De 12 stegen är ju, förutom det första, ett levnadsprogram. Ett enkelt program för komplicerade människor. Programet är ju ett hopkok från flera olika filosofier, buddismen och rena religiösa levnadsregler. För mig är det inga problem att bortse från ORDET gud och använda det som är bra för mig, typ : Gör det enkelt.

Temat skiljer sig åt från olika konvent och min favorit är Gullbranna där det stående temat är relationer. (Förresten snart dags att boka dit !!)

Det viktigaste jag lärt mig i AA är att förändra mig själv helt och lära mig ett levnadssätt som är skonsamt för min egen skull. Och självklart att göra rent, städa ordentligt, så alla mina gamla spöken åker ut i ljuset. Jag var/är tvungen att tömma ångestryggsäcken så att jag kan behålla min sinnesro och min självkänsla. Den viktigaste biten där har för mig varit att lita på andra och prata öppet om det som trycker mig. Jag kan rent fysiskt känna en väldig lättnad när jag delat om mina bekymmer så de inte fastnar i mitt huvud. Det är inte så svårt rent praktiskt men det finns en tröskel som kallas "tillit" som måste passeras och den tröskeln kan vara djävligt hög.

Som i alla andra sammanhang i livet finns det folk av alla olika sorter på AA, vissa har funnit stöd hos sin gud, andra i sin högre makt och andra har inget alls utom sig själv. Allt funkar om jag förändrar mig själv så jag mår bra.

Ps Hade det här i huvudet när jag skrev ovanstående men fick inte fram det :-)) Nu har pengen trillat ner !
http://www.skyddsvarnet.se/Vara-tjanster/Life-Ring/ Ds

Stärkande att läsa om din positiva attityd till nykterhet Santorini. Det är just sånt som inspirerar, då man är nynykter på stappliga ben. Kan du det, så kan andra och då skall det väl lyckas för mig om jag gör likadant.

Ja nu har man snart genomlidit en dag. Är nykter och har ingen alkohol hemma. Vill inte ha det heller. Skulle bara fresta mig. Nerverna börjar komma innanför skinnet. Mår väl inte bra men har sluppit den värsta plågan. Känner mig lite lugnare nu och har en liten förhoppning om sömn till natten. Känner mig lite starkare i beslutet att nu får det vara nog. Man har ju försökt förr förstås. Gäller för mig att läsa här varje dag framöver och kanske skriva en rad. Hela tiden påminna sig om vilka alternativ jag har. (on eller off)Så här i början snurrar tankarna hela tiden kring alkohol. Druckit klart, tänker jag. Fast suget finns men klingat av lite. Men vet så väl hur lätt det kan vara att borsta av sig, då man börjar komma på fötterna. Det är då det blir viktigt att hänga här och på andra sidor om A för att inte luras av impulsen. För mig så slår den snabbt till och den förvarnar inte heller den fula rackaren.

Nu vet du det säkert. Jag är precis likadan. Jag har knyckt whisky ur min mans flaska och tömt i kaffet. Sen fyllde jag på med vatten så han inte skulle märka. Samma med vodka nångång. Rena tonårsfasonerna. Allt för att få mer när man en gång börjat. Druckit en massa öl för berusningens skull fast jag inte ens tycker om det. Desperationen att inte få tillräckligt. Nej tack, aldrig mer.

Jag känner igen samma beteende med godis. Jag ska inte äta det men OM jag tar en par chokladbitar då faller jag igenom. Då är dan förstört och jag kan lika gärna äta mer. Detta missbruksbeteende är sjukt. Skulle jag rökt så hade jag säkert kedjerökt.

Nej Sommar12, vi ska hålla oss drogfria. Förlåt nu dej själv och se det som en nyttig läxa.

Trevligt att vara så välkommen tillbaka. Jag saknar er så jag måste titta in ibland. Tack också m-m för de vänliga orden.

Ikväll är jag utbjuden på middag av ett gäng kompisar, om man kan kalla damer i min ålder det. Väninnor kanske :). Jag blir bjuden på försenad födelsedagsmiddag och jag blir även hämtad. Just detta gäng samlas inte så ofta så det är nog inte allmänt känt att jag blivit nykterist. Jag försökte säga att jag kan köra, lite bortkastat att hämta mej när jag ändå inte ska dricka. Men dom insisterar. Nåväl, dricka alkohol kommer jag inte att göra och jag tror inte det blir nån diskussion heller. Jag är ändå glad att jag har mitt starka beslut i botten så att jag inte kan förledas att tänka att ett litet glas vin kan ju inte skada. Det kanske inte gör det men mitt löfte till mej själv är att aldrig nånsin dricka alkohol igen, no matter what. Och nu har jag slutat svika mej själv.

Jag hoppas ni alla är nyktra och mår bra :)

Tjena tjejen!
Mitt liv snurrar i tvåhundra känns det som just nu och från att ha kommit hem från Finland så var det bara att kasta sig i bilen och sticka ner till Malmö. Vaknade igår morse på ett hotellrum utan att riktigt veta var jag var någonstans och nu är jag tillbaka i sörmland, haha!
(Vill nog be om ursäkt för uteblivet svar, tror jag, hmm)
Håller mig i alla fall ifrån spriten!

Om jag räknar rätt så hade du ditt tal i förrgår?
Gick det bra?

Är du orolig att du "hookar" fast om du dricker alkoholfritt. Eftersom det är alkoholfritt så dricker du ju inte alkohol kan jag tycka! 22 days and counting...

Sitter och ler åt tanken på dina bekymmer med gränsöverskridande då jag är precis likadan och med ALLT runt omkring mig! Allt eller inget, på eller av!

Vafan.... det ringer kunder hela tiden, återkommer med ett uttömande längre inlägg!

Stå på dig, du är grym!

Som sagt alkoholfritt är inte alkohol!

Keep it up!

//Adde

Tremendously good to have You back!

Sitter knädjupt i arbete (som vanligt..) och har ingen möjlighet skriva några längre radänger, men kan givetvis inte låta bli att annonsera att det är grymt skönt att höra din röst igen.

Big hugs!/NM

Tänker hela tiden på det som hände måndags, lever det om och om igen, känner det fysiskt i hela kroppen hur jag bara hade ett mål - att få mer alkohol. Känner helt tom och helt ut-levd på något sätt. Nu vet jag. Jag kan inte dricka.

fånigt när man tänker det, men jusi meningen
Glöm inte att komma ihåg att du har problem.

är superviktig. Man vill så gärna "bli frisk" att man lätt förtränger eländet som ledde till punkten man är vid nu. Och frisk är man - så länge man inte tar det första glaset!

/MB

Välkommen!

Jag blev också fast i ölträsket. Nykter sedan ett år. Jag tror att en av anledningarna till att jag själv hade relativt lätt för att sluta var att jag började med LCHF. Öl är mycket kolhydratrikt. Kolla gärna på nätet, googla på kolhydrater+dopamin, så kommer du förstå vad jag menar. Om inte google ger dej helt andra sökresultat... Suck...
:-)

Välkommen!
MB

Ville bara kolla lite hur du har det?

Kram!/MB

Tack för ett bra och - för mig - tänkvärt inlägg. Önskar naturligtvis att jag får komma till känslan du beskriver.
Ser fram mot nästa besök!

//PP

Kanske är det så att du och din relation skulle må bra av att ha en fortsättning som det nu är? Ni har det vad jag förstår ganska bra, även om det inte är 24/7? Jag vet (du kan lita på det) av egen erfarenhet att det kan var svårt att känna att man kan lita på sina egna tankar. En sak jag funderat mycket på är ju om man kan bedöma om det har gått den tid som krävs för att fatta alla vettiga beslut som krävs. Att sedan under påverkan av livets alla praktikaliteter som ekonomi och eventuellt en strulig bostadssituation - som i huvudstaden - fatta de rätta besluten är svårt. Många pressas nog till att leva liv dom egentligen inte vill ha. Så tänker jag ibland när jag ser folk i min egen ålder, exempelvis på tunnelbanan. Lite gråglåmiga med ett stänk av stress och sorg i ögonen. På väg till jobb, hämtning av barn och med den dagliga matpåsen i handen. Och vet du Fia, om jag tittat mig i spegeln har jag nog ibland sett exakt det där. Samtidigt går det kanske inte att gömma sig... äh, vilket svammel, jag kommer inte i mål med något upplyftande till svar just nu. Försöker bara skicka lite styrka från en annan hobbithåla!

Promenaden hjälper säkert!

//PP

om eventuella biiverkningar av Antabus - man väljer ju att självmant peta i sej alkohol även om man mår skit av det, så vad är då lite biverkningar av medicin?
Heja dej, Fenix!

Kram!MB

Känner så väl igen mig i din känslobeskrivning. "Kan han inte bara låta mig sjuda i min egen takt"... Jag kände under lång tid precis detsamma och det är så på pricken formulerat. Jag ville också sjuda ifred för jag orkade inte med relationsbiten, just då krävde den för mycket av mig. Jag behövde traska ensam en tid. Med tiden som gick och tillfrisknandet med den så har jag upptäckt att nu orkar jag, nu VILL jag engagera mig och nu kommer goda känslor tillbaka. Lyckligtvis var min älskling kvar, för priset i att prompt gå min egen väg var att jag kunde bli helt ensam för jag var en tjurig enstöring många gånger. Jag tror och hoppas det blir så för dig också, att du känner att du vill och orkar kanske kvickare än du tror. Jag förstår dig då du väljer stanna med katterna mitt i din process, att få komma igen och tillbaka till den du vill vara. Ifall du kan förklara det för mannen som ju verkar vara älskad av dig :) så har ni alla förutsättningar att få det bra sedan tror jag.
Tack för en inspirerande tråd Fia. Dig har jag följt sedan början av ditt skrivande och känt igen mig många gånger.
Tilde

Just det att suget kan komma som en blixt skrämmer mig. Vill ha tid, så att förståndet hinner ta över. För man begriper ju om man tar sig tiden att tänka igenom hela filmen som någon kallade vingelfärden.

Produktutveckling kontra "never change a winning conpet- Ja så har jag funderat lite dom dagar som passerat efter mitt första AA möte. Lite komiskt att det talas så mycket AA här i min tråd, men det är ok :-)

AA fungerar ju bevisligen för många, och det är ju toppen. Men det krävs nog att man kan "leva" med det religiösa inslaget som finns. Konceptet sitter och det är kanske svårt att ändra på. En av personerna sa i sin delning när jag var där: "Glad att du kommer hit. Kommer det inte nya kommer vi att dö ut" Det stämmer naturligtvis och den funderingen finns nog inom många rörelser. Som exempelvis Svenska kyrkan. Att på ett sensibelt sätt ta ett vinnande koncept och anpassa detta till samhällets förändringstryck är klurigt. "Boken" ju redan skriven. Signalerna att det är religiöst - även om det sägs inte vara det - kommer ju vissa inte ifrån. Räcker ju att kolla in typsnittet som används på tavlorna med stegen och sinnesrobönen... Vissa ser det som ett problem, andra ser kanske bortom detta, och förstå direkt den bakomliggande innebörden. Men det är många som tvekar att gå dit, det tycker jag verkar vara helt uppenbart.

Vi lever i ett helt annat samhälle idag än när boken skrevs, och det tål kanske att vi tänker lite runt det. Målet för en alkoholist är att vilja sluta dricka, passar i AA. Att vilja kunna prata om detta IRL finns hos många ges det utrymme för där. Så även att knyta kontakter, få en sponsor och någon att kunna ringa. Det är nog en parameter som forumet saknar. Att kunna se en annan person på riktigt, och eventuellt kunna ge en kram. (I all vänskaplighet förstås). Allt förändras och det är kanske bra så. på 70 talet fanns det i princip mjölk. idag är kylen minst 15 kvadratmeter i minsta butik. Man åkte på charter (där grisfesten var nästan inkluderad) Kodak tillverkade film och var bra på det, och nöjda med resultatet. Telefonen var en grej som satt fast i väggen etc. etc

Kanske kan man säga att alla nymodigheter är inte bra - men verktyg som inte anpassas till användande i sin tid, kan bli svåra att hantera.
Och vill man inte använda verktygen, blir dom slutligen utan nytta, eller hur? Tänk fogsvans, funkar bra, men en modern kap och geringssåg är bättre...

Kanske är det så att genom andligheten så har man idag något som man kan kalla "Exkluderande gemenskap" OM detta är ett problem i att uppnå det övergripande målet - som borde vara tillfrisknandet från alkoholism - Borde ju detta vara ett återkommande tema på AA:s Landsmöten? Säker på att Adde kan berätta mera om detta. (Om man nu inte har en regel som säger att det som sägs på landsmötet stannar på landsmötet) Som sagt, ser fram mot Addes reflektion, då jag förstår att han använder sig själv av 11 istället för 12 punkter (utan den där med gud)

Om det finns krafter inom AA som är intresserade av produktutveckling - av egen verksamhet - så borde det ju vara möjlighet att tänka i nya banor. Kanske Anonyma agnostiska alkoholister version 2.0?

Trabant var i det forna Östtyskland en eftertraktad bil (den enda som fanns till folket). Såg ungefär lika dan ut i dryga 30 år, och vad jag vet länge utan säkerhetsbälte och deformationszoner. Kanske en dum parallell, men se det bara som ett exempel på hur det kan bli om man opererar utan konkurrens, och att man ser konstruktionen som, ja just det färdig..

Tack för ordet

//PP

… Jag redan dagen efter drack alkoholfritt rött vin till en bit oxfilé?
Jo. det gjorde jag.

Börjar Om. Inget mer alkofritt. Från och med i söndags.

Deppig igen. Märker att jag pendlar mycket. Ena sekunden glad och nästa är det svart. Detta var jag så van att dämpa med vin. Nu är vinet borta och jag kan ärligt säga att jag stundtals saknar det. Det är dessa mornar jag tar en antabus, för att slippa dividera. På ytan kan mitt liv synas perfekt. Ledig mitt i veckan. Segdragen frukost med kaffe, avocado (smakar absolut ingenting, men nyttiga fetter har jag läst) och apelsin. Men vad jag vill ha är en bit mörk choklad, en cigarett och ett glas vin. Men inser att det inte är en sund frukost.

Känner mig stressad. Mannen ställer frågor; Ska jag flytta hem i Mars? När kontraktet på katthemmet går ut? Jag känner bara; Pressa mig inte älskling. Kanske är jag en väldigt udda fågel för jag trivs ensam. Samtidigt som jag inser att ett äktenskap handlar om att ta och ge. Och jag älskar min man, men måste jag göra det 24/7? Hur ska jag kunna ge? Hur ska jag jag orka leverera när jag stundtals knappast står ut med mig själv? Vad vill människan/maken? Kan han inte bara låta mig sjuda i min egen takt?

Känner mig grinig idag, misstänker att det har med helgen att göra. Fyra lååånga arbetspass. Ibland skulle jag bara vilja ta den enkla utvägen; Luta mig tillbaka med ett glas rött och låta mannen försörja mig (det är ju det han vill, enligt honom) men jag är för stolt. För högmodig. Dessutom behöver jag bekräftelsen som arbetet ger mig.

Nej, nu får det bli en ny lårgnuggarpromemad. Inte låta den svarta vovven boa in sig här.

FiestyFia

Angående sömnen... Visst - det är svårare att somna, man vaknar ofta (iaf jag), å andra sidan så är det kvalitet på sömnen och även om man sover färre timmar totalt sett så är iaf jag piggare på dagarna när jag inte dricker. 10 timmar fyllesömn = skitsömn.

Sen att diskutera alkoholproblem med folk som inte har det själv är dömt att misslyckas. De tycker bara att "men låt bli att dricka då, stoppa efter en eller två öl!". De förstår inte att man inte vill ha ETT glas vin, man vill ha hela flaskan, eller ännu hellre - två flaskor.

Nu har inte jag haft någon längre sammanhängande period av nykterhet, 8 veckor som mest, men jag upplevde aldrig att suget blev mindre för det, däremot så vande jag mig vid det och lärde mig att acceptera att det finns där i bakhuvudet.

Ett bevingat uttryck som finns här på forumet är att "spela hela filmen", alltså att man ser konsekvensen av sitt drickande dagen efter etc.
För egen del så innebär det en enorm frihet att slippa titta på klockan och fundera på om alkoholen har gått ur blodet så att man kan köra eller inte. Att köra förbi en poliskontroll med hjärtat i halsgropen är fan inte kul och det händer fortfarande att hjärtat hamnar i halsgropen - trots att jag inte druckit. Skitdricka...

Skräms nog många från AA p g a den andliga anknytningen. En del har svårt för att säga att jag måste ha någon andlig kraft som skall hjälpa mig. Jag är inte andlig som exempel. En annan sak är att alla måste tjata om att de är alkoholister. Säger man inte det i inledningsfasen blir det nog svårt att delta. Har inte svårt själv att kalla mig alkoholist, men det vill jag inte säga på kommando. Alla kanske inte är alkoholister, utan vill bara ha en gemenskap för att avstå alkohol. Det är lite synd med alla denna formalia. För gemenskapen och det stöd man kan ge varandra är ju kanonbra. Tror det kan räcka med det. Sen får väl folk välja sin egen tro, eller hur de presenterar sig. Tror AA borde lätta lite på ritualerna, så skulle fler hitta dit. Det har ju hänt en del sedan Stora Boken skrevs vad gäller alkoholforskning och syn på andlighet.

Bra för vi nya att få läsa om de som är en bit längre på väg. Jo, sömnen skall nog komma. Längtar dit. Nykter sömn och den är nog nått annat. När man läser här ser man att sjukdomen är rättvis. Ja orättvist att bara en del drabbas, men ack så lika för de drabbade. Nu gäller för mig att inte glömma. Skall försöka läsa här varje dag. Så skönt att här behöver ingen ljuga. Tror inte på det där om att alkoholister ljuger mera än andra. Jo vi skäms mera och en människa som skäms ljuger. Vad enkelt det vore om man kunde prata med alla om sjukdomen. Vi kan fråga grannen hur han har det med ryggen. Men knappast hur man har det med alkoholismen. Men det betraktas ju inte som vilken sjukdom som helst. Men man är ju bara dum om man pratar med vem som helst. Dels förstår de inte och sen faller ju domens bila över drinkare. Vem fasen vill vara drinkare. Det ingick inte i planen liksom. Ja en bit på väg är jag. Jag vet att jag inte kan dricka som en icke beroende och kommer inte att kunna det. Sen gäller nästa steg att stå emot suget då man mår dåligt och vill ha lite andrum som Alkoholen ger. Ja det finns väl inga enkla skilsmässor. Ha Gott.

Tjenare. Tänkte ge mig på en liten uppdatering om hur min situation ser ut för närvarande.

I början av tråden så skriver jag om minskad alkoholtolerans, men det verkar inte handla om det.
Jag har kommit fram till att min medvetenhet om mitt komplicerade förhållande till alkoholen gör att effekten växer.
Alltså att jag känner av dagen efter även om det bara blev tre starköl bara för att jag håller tankarna kring alkoholen levande hela tiden.

I inlägget ovanför skriver jag att jag överväger att t.o.m låta bli 3,5:orna och det är precis vad jag gör nu.

Eftersom det i princip är de två-tre första ölen som är "sköna" så känns det korkat att dricka dem när jag vet att det väcker suget efter fler.
Vad som händer när jag stoppar efter två öl är att jag ändå sitter och funderar på hur lång tid det är kvar tills jag ska gå upp och om det "finns utrymme" för flera öl eller inte.
De där tankarna existerar inte när jag låter bli dem.

Sen så är det så att det faktiskt är jobbigast mellan 17-20 ungefär, det är då man är van att få "koppla av" och "unna sig" ett par öl.

Hur som helst så dricker jag fortfarande, om än mindre och mindre - då jag märker att jag mår lika dåligt av två-tre öl som efter 7 öl, tre glas vin och två stadiga whisky. Skillnaden är bara hur länge alkoholen sitter i. Effekten av alkoholen i mitt tänkande jag blir dock lika stor och ångesten dagen efter uppenbarar sig oavsett mängd, bara för att jag VET att jag drack igår.

Så... jag var ledig i helgen (skiftarbetare) och fick i fredags i mig 5 starköl och 2 glas vin. Lördagen spenderades åt att vara ångestfylld/bakis fram till kl.15 då jag öppnade en öl igen. Denna kväll blev det 7 starköl, 4 stora glas vin och 2 små koppar med starkvinsglögg.
Söndagen kändes inte det minsta rolig kan jag säga, men det blev iaf ingen alkohol då eftersom jag började att jobba på måndagen.

Så... nu har jag helt spontant gett mig in på en vit vecka åtminstone, dels pga att jag jobbar så att jag inte är ledig på ett par helger, men även för att jag ska ge mig själv en liten present.

Har ju som jag har skrivit i en annan tråd för länge sedan slutat att dricka så många gånger, därav mitt namn "Proffset". Det är alltså lite ironiskt kan man säga. Självironi är bra grejer.
Men, alla dessa försök har gjort att jag snabbt kommer tillbaka i nykterhet och ett sunt tänkande. Jag vet hur jag kommer att reagera efter ett par dagar, efter två veckor osv.
Har inte för avsikt att hålla mig nykter resten av livet, men jag är glad för alla dagar som jag kan vakna pigg och utvilad (nåja...).

Har sagt till mig själv att det är inte okej att dricka mig bakis såvida det inte är helg och jag inte har några måsten på dagordningen och det sker alltså inte förrän helgen 7-9/2 vilket innebär nästan tre veckors nykterhet. Jag börjar så och om det känns bra när helgen kommer så ska jag överväga om det inte är lika bra att vara nykter den helgen också.
På vardagarna så dricker jag knappt längre. Det har blivit ett par folköl, kanske någon starköl om det funnits hemma, men det är så onödigt, att jag de senaste veckorna trappat ned allt mer på detta och man känner sig ju duktig som tusan!

Brukar fundera som så att det där "sköna" som ett par starköl ger är ingenting mot det sköna med att vakna upp och vara 100% av sig själv.

2014 ska bli det nyktraste året på länge. Vet inte hur många av de senaste tio åren som jag har haft fler dagar med alkohol än utan och det är ju faktiskt skrämmande när man tänker efter.

Det har dykt upp en massa nya människor här på forumet och jag läser faktiskt de flesta inläggen som görs här och slås fortfarande av det faktum att våra berättelser är så lika varandras. Oavsett kön, ålder eller något annat så känner man igen sig - överallt.
Kämpa på nu!

Later... / Proffset

Men kan man säga till läkaren det, utan att personen får reda på det? Jag är rädd att det kommer bli ett himla liv om personen får reda på det. Många kommer bli drabbade i onödan av ilskan.