Senaste kommentarerna i forumet

Nog gjorde de där 11 nyktra dagarna gott för knoppen och kroppen? Kroppen minns och är tacksam. Gör nu som någon på forumet föreslog och kom ihåg hur stor andel av dagarna som är nyktra dagar. Du är inte tillbaka på ruta ett! Vägen är krokig ibland men det är inte så att allt är förstört för att du drack igår.
Ibland tror jag att vi som har problem med alkohohol är lite för mycket allt-eller-inget, svart eller vitt. Du är inte dålig eller misslyckad. Allt det du har skrivit här på forumet har hjälpt mig mycket i min egen nykterhet. Jag har känt igen mig i det och insett att jag inte är ensam. Så fortsätt skriva här! Du kan fixa det här även om vägen är krokig och lång! "Lilja-12" är inget skämt, det är uttryck för VILJA och LÄNGTAN.
Styrkekramar!!!

Du är fin. Ja, jag är sjuk i sjukdomen alkoholism men jag håller mig frisk när jag inte dricker.

Som någon skrev här,se det som en allergi, jag är allergisk mot vin.

Jag klarade att hålla mig frisk i 11 dagar men igår tog sjukdomen över bara för att jag inte var på min vakt.

Jag accepterar att jag är alkoholist och INTE idiot.

Det går att behandla sjukdomen och bli frisk.

Nu ska jag gråta under filten och vara nykter idag.

Tänk att du också stått och tittat dig i spegeln och undrat vad du höll på mig, tagit återfall..

VAD jag skulle vilja ha din långa nykterhet i kroppen!

Jag kan bli frisk om jag accepterar att jag är sjuk?

Kramar kramar!
Den slokande LIljan

Jag vet att en liten mun vin inte skulle göra utslag i den känsligaste av apparater, men om jag skulle ta bilen till kyrkan, delta i nattvarden och sen köra hem... Nej,det skulle inte kännas bra... OM något hade hänt hade jag nog aldrig kunnat släppa tanken på om det hade kunnat undvikas om jag inte... Nojig, överdrivet, men ja, jag är medberoende och överkänslig!!
Jag önskar mer alkoholfritt i kyrkan!!
/ki

Inget roligt att läsa...
Kanske är det så att många väljer att reagerajust så, med skatt och lite hån, för att hålla det långt i från sig, för att slippa fundera på sin egen konsumtion?! Men jag önskar vi kunde öppna upp kring det här, se det som den sjukdom det är, och på så sätt kanske slippa lite av den skuld och skam som omger alkoholismen..
Hoppas du mår bra? Hur går det för dig?
Kram!
/k

tjatar nu :-)) Du är INTE en idiot !!

Vi har en sjukdom som vi inte kan rå för men det finns en väg ut från den, den är behandlingsbar. Jag fick lära mig på behandlingen att jag inte skulle kämpa emot sjukdomen utan acceptera den och se vad jag skulle kunna göra för att mildra den. Det låter så flummigt, jag vet, jag tyckte likadant, men att släppa taget och att acceptera att jag är den jag är gjorde mitt liv lite enklare.

Jag kommer så väl ihåg mina återfall och speciellt sista året när jag skulle försöka sluta. Ångesten morgonen efter då jag skulle försöka få ner en återställare så det blev lite lugnare i skallen. Hur den där djävla supen återvände direkt genom näsa och mun, hur hela jag skakade och mådde fan. Hur jag kom på att ta en halv starköl först så starkspriten hade nåt mjukt att landa i istället för att studsa upp igen. Idag kan jag skratta åt den askgrå figuren jag mötte i spegeln och faktiskt se det som en mycket dålig pjäs med en tokig skådespelare. Så mycket elände för att få till yrseln igen !

Nu vet jag att vi har en sjukdom. Jag har accepterat det och jag vet att den är behandlingsbar.

Idag tar vi det lugnt både du och jag Lilja, vi är värda det !

Kram <3

Visst är dom svåra, livsfrågorna om livet och döden. Men intressanta tycker jag. Men det kanske beror på att jag arbetar så nära både livet och döden. Jag har mött många människor och livsöden. Inte alltid, men ibland får jag mig en tankeställare när jag sitter på begravningar. Man måste ta vara på varje dag, för helt plötsligt kan det vara över.

Så du gör rätt. Njut av det du tycker om. Ljuset, fåglarna och hur det snart börjar spira i naturen. Och gå på AA när du vill ha en stund bara för dig själv. Det är samma som när jag väljer att gå till kyrkan utan att ha ett uppdrag eller vara i tjänst. Att bara få sätta mig ner och vara bara jag.

Varma kramar!

Där fick du mig att gråta en liten skvätt, så fint stöd!

Jag har verkligen kämpat timme för timme de sista dagarna och sen hände några jobbiga saker och jag försökte hitta någon att vända mig till för att dryfta detta.
Det lyckades ej och med tårar konstaterade jag att jag kommer inte att klara det.
Jag klarar inte pressen. Jag dricker och sen de sedvanliga samtalen som jag knappt minns.

Det är så jobbigt med denna kamp. Så jobbigt att hålla emot, så jobbigt att dricka och sen jättejobbigt att bli så vansinnigt dålig.

det känns som jag bara snackar en massa skit som jag inte kan leva upp till..

Men jag ska försöka göra som du säger:ta beslutet på morgonen att OAVSETT vad som händer, OAVSETT ensamhet, OAVSETT ångest och tårar.

JAg vill så förtvivlat gärna lyckas denna gång, jag är så oerhört trött på mig själv och mina grusade föresatser.

Du beskriver oron nu när våren kommer. Visst känner man av den..känner att det blir svårare att vara nykter.

Jag har iallafall inte gjort nåt olagligt som bilkörning och jag har inte gjort någon illa. Bara ringt och surrat om inget alls och som jag ej minns ens..

Jag ville så gärna klara det denna gång.Hade nog bilden att vara nykter för alltid istället för en stund i taget..

Att man kan välja att dricka när man får betala ett sånt fruktansvärt pris dagen efter..det får mig att känna mig som en idiot..
kommer då att vara nykter idag..

Tack Adde-gå du på ditt möte och njut av din nykterhet..det är så hemskt med återfall!
Kramar! Lilja

tar aldrig ledigt eller känner vårtrötthet. Den lever sitt liv utan hänsyn till tid eller omständigheter.

Jag känner fn en irritation och förvirrande stress precis som jag är på väg till nåt okänt vilket jag inte är. Vad jag vet. Stress för mig som är alkoholist är ett farligt tillstånd och jag måste vara lite uppmärksam på den så den inte växer och tar energi från mig. Jag har en oro i kroppen som kanske kan tillföras våren, jag vet inte, men jag måste ta den på allvar.

Jag väljer idag att gå på ett lunchmöte på AA så jag får en timma som bara är för mig. En timma där jag kan återfå lite sinnesro och samtidigt få lyssna på klokskap från de som gått före mig och påminna mig från de som har kommit in efter mig. En skön avstressande timma som jag önskar fler ville/kunde få njuta av. Jag är glad och tacksam för att jag har det valet att göra och nyttja.

en fråga om styrka, karaktär, vilja eller nåt liknande !! Och det tror jag att du vet redan, eller hur ?

Att hantera dagen idag är mycket enklare än att kolla framåt eller bakåt, vi kan inte göra något åt det som hände i går och vi kan inte påverka morgondagen. För mig har det varit ett måste att enbart se min dag just nu, precis som den är. Jag tar mitt beslut på morgonen att inte dricka just idag oavsett vad som än händer och det är en tidsperiod jag kan hantera. Jag har vänner som kortat ner den tiden till halvdagar eller timmar för de har känt att det har varit lämpligt just för dem.

Jag har aldrig någonsin lovat mig själv att bli nykter för evigt, inte nån gång. Idag har jag en frihet att välja hur jag ska göra men med hjälp av det lilla beslutet varje morgon har jag kommit fram till att jag väljer att inte dricka just idag. Det finns inget tvång i mitt val utan nu är det min fria vilja som gör att jag är nykter, just idag.

Idag är en ny dag och ett nytt beslut så slå inte på dig själv Lilja utan ta en sak i taget och det viktigaste först så kommer dagar att läggas till dagar.............

Kram ♥

Jaha, bättre än så var jag inte..klarade 11 dagar men dag 12 hände för många neg saker och ängesten vred mig som ett skruvstäd.
Handlade och drack mig full, somnade med kläderna på..

Jag tänkte innan att jag klarar inte detta..jag kommer aldrig att bli nykterist..

Självföraktet och känslan av misslyckande vet inga gränser..

Förmodligen ingen vits vara kvar på denna sida..Lilja-12, ett skämt,jag blir inte nykter i år heller..

Hann med nåt samtal igår som jag nu knappt minns vad jag sa under..

Allt jag skrivit innan nu verkar ju bara löjligt när jag inte är starkare än så..

Lilja

Träffar en av hans närmsta vänner. Han berättar att ex-manen varit så onykter att de "tappat bort" honom i samband med en fest och att de sedan hittar honom. Då har han ramlat och vet inte ens var han befinner sig. "Vännen" skrattar när han berättar. Är det konstigt att man mår så himla dåligt som anhörig eller kanske f d anhörig när folk runt omkring agerar på det här sättet? Ren okunskap i min värld, troligen osäkerhet, men varför är kunskapen om alkoholmissbruk och dess verkningar så förbannat låg när problemet är så vanligt? Jag blir helt ställd. Hur kan det vara så illa? Hela omgivningen väljer att blunda istället för att säga: Jag ser att du dricker. Du har problem. Sök hjälp! Får man sen ett "Vad har du med det att göra" till svar har man i a f försökt. Inte bara sett på. Har man gjort ett ärligt försök är det upp till vederbörande att ta tag i problemet och som nära anhörig måste du skydda dig själv. Jag undrar, om fler i alkoholistens omgivning tydligt sa: Jag ser att du har problem -ta hjälp! Kan det få vederbörande att upptäcka att något är riktigt fel. Eller? Är det kört att påvera om man står bredvid, är det ogjort för vänner att ta kampen? Hur kan man välja att bara se på när en vän faller?

Jag håller med dig Lilja om att det inte räcker med ett glas vin, att det inte är lönt. Säger en hel del om mitt förhållande till alkohol och att jag gör bäst i att lägga ned totalt. Varför ska jag ens försöka dricka alkohol av sociala skäl när jag vet att ett glas inte räcker? Det skulle ju vara som att döma sig själv till en kamp som jag bara kan förlora. Det är trist att erkänna, men som jag tidigare konstaterat är det för mig bättre att lägga av helt eftersom jag då slipper dividera med mig själv om när och hur mycket jag kan dricka.

Håller med om att alkoholen har en stor plats i vårt samhälle. Sist jag var på fest var min käraste nykter eftersom han ville köra hem efteråt. En lätt salongsberusad kvinna kom fram till mig och sa:
-Jag är sååååå imponerad av din man. Han dansar fastän han är nykter!

Sista gången jag hade vit månad svettades jag enormt på nätterna. Jag googlade mig till att det kan vara ett symptom på alkoholabstinens. Kanske bra att även svettas ut giftet? Den här gången har jag inte svettats.

Det är så tungt att bära att bli anklagad för att vara den som gör att den andre dricker. Man rannsakar sig själv hela tiden och tror att allt är ens fel..

Ditt resonemang om Låtsas-Bubbla och Ansvar!

Tycker om ditt sätt att utmana tankegångar.

Tryckte fram låten oxå!

Riktigt, RIKTIGT bra!En feel-good-låt så det smäller om det!

TACK!

/Kram, Lilja

Drygt 10 veckor! Grattis och SÅ starkt!!

Tänk så lika vi är!

Jag kämpade här i somras och efter dryga månadens nykterhet började Demonen sin listiga kamp med mig: "Du ÄR nog inte beroende...ett litet glas vin kan du väl ta...allt det där drickande var nog för att du var så ur balans, nu mår du ju så mycket bättre så nu kan du nog dricka som dom "vanliga"..

Jo så kan det farliga samtalet låta.

Tankar är inte farliga Nisse utan det är när vi agerar på dom som vi utsätter oss för fara.

Efter 12 dagars nykterhet börjar jag känna mig bättre och tankarna runt flaskan far..
Men att jag mår BÄTTRE beror ju på att jag INTE druckit för fasen!!

10 veckor låter underbart!
Håll i Nisse!
Du är värd ett gott liv!

/Lilja

Tack lilla blå för din reflektion.
Jag sitter och funderar på "den onda cirkeln". Vi hade en diskussion igårkväll ang vårt förhållande och alkoholen och sex och löften osv... Ingen lång diskussion och det blir som vanligt pajkastning men jag fick säga lite av det jag grubblar på och det känns alltid skönt när man får ur sig sina funderingar. Han skulle få svar på prover som han tagit idag. Han känner sig så trött, har ingen ork osv..."det måste vara någon brist jag har". Jag frågade då hur mycket tid han lägger ner på att fundera på alkohol och han säger att det är ganska mycket. Men han vill ju inte säga att detta kan vara en stor del både vad gäller den fysiska hälsan och det som gör att den sociala biten har börjat rämna, jag har ju trots allt börjat försöka sätta gränser. Det är klart att man blir trött och helt slut av ett förhållande som knakar i fogarna. Jag sade att jag tycker att han ska ta tag i det problemet på allvar men han tycker att han börjat göra det "har ju inte varit full mer än 4 gånger sedan jul" (enl mina mått är det flera gånger). Men halleluja, vad glad jag är för det...not. Jag försökte förklara att jag och barnen mår dåligt av att han dricker, även i små mängder. Han vill bara skylla det på mig för "jag är så otrevlig, behandlar honom som pest och vill inte ta i honom, ser inte vilka framsteg han gör osv". Det är därför han dricker för att jag är så elak. Även om jag vet att det inte är det så gör det så ont i mig. För visst kan jag erkänna att jag börjar få svårare och svårare att resa mig efter varje drickkväll, jag blir så anti. Det är här jag menar att den onda cirkeln kommer in....jag blir på mitt sätt och han på sitt, VEMS ÄR FELET? I höstas när "jag höll på att knäcka honom" (hans ord) så tog jag på mig rollen som hans extra mamma...jag såg till att han fick mat, att han kom iväg på jobbet, att han kunde åka och jaga, gjorde hans matlådor osv, osv. Det var en slitsam period och när han började så smått komma tillbaka och började jobba heltid så hr jag börjat släppa detta mer och mer. Detta tog han upp som att jag blivit elak och undrade om det "var jobbigt" att vara snäll och ställa upp på honom. Jag förklarade att det hade varit en skitjobbig höst/vinter och att han är vuxen och måste ta hand om sitt liv. För den delen så har jag aldrig känt att han funnits där för mig och stöttat mig när jag mått dåligt och han har då aldrig gjort någon matsäck till mig. Jag sade att jag levde ett liv som han tyckte att vi skulle han det.
Vi gör ju bara varandra illa, måste bryta denna onda cirkel!
Snälla ni därute, skriv något om hur ni mådde innan uppbrottet och hur båda parter förändrats som personer. Kan ni säga till varandra idag; "varför gjorde vi inte detta tidigare"? Om man har olika intressen och inte får leva sitt egna liv.

Men jag får inte bli övermodig.
I mellanåt känns det gamla så overkligt.
Drack jag verkligen så mycket, överdriver jag inte drickandet för mig själv, jag kan nog börja dricka lite vin någon gång.
De tankarna far runt i huvudet på mig.
Men jag vet att jag aldrig vet hur det slutar om jag tar ett glas.

Så jag måste komma ihåg.
Länkarnas punkt 1.
Erkänn att DU ej behärskar spriten.

Jag var expert på det, att tassa på tårna, foga mig, säga ja till allt han föreslog, för husfridens skull... Visst föreslog jag ofta utflykter eller promenader, men inte alls så som jag ville eller hade önskat...
Hade förresten en annan pojkvän tidigare, inte heller det förhållandet var helt sunt... Om han frågade mig om jag ville göra a eller b, och jag föreslog a, ville han ALLTID göra b... Det slog aldrig fel... Föreslog jag en maträtt ville han alltid ha nåt annat, föreslog jag en kaffe på hans favoritkafé ville han gå till det andra på andra sidan gatan... Antar att det var någon slags maktdemonstration från hans sida, och jag fogade mig...

Haha, om han hade träffat mig nu, fröken rättviseräpa, hade han nog blivit förvånad!

Söta du, om jag har lyckats förändra mig om än aldrig så lite, så kan du det också, du kommer att våga det du vill, du kommer orka säga nej och stå för det...
<3
/k

Instämmer helt med Adde här! Du har kommit rätt och detta är en jättebra början på att taitu med ett destruktivt drickande. Sen kan du gradvis se om det är mer hjälp som behövs och VAD i så fall.

Ångesten när man haft föresatsen att vara Nykter och sen ramlar i ett Återfall är ingen barnlek precis..jag vet för jag har gjort det många gånger!

Sen beror det ju på dina återfall sett ut? Två timmar eller två veckor?

Citerar Berra här på forumet som sa till mig vid mitt första gruvliga återfall att jag ska räkna de Nyktra Dagarna, inte gräva ner mig för att jag tillfälligt halkade av banan.

Börja med att skriva här livsisen, det finns hjälp och stöd i massor!!

/Lilja

Livisen ! Ja, det blir lättare när man ser att man inte är ensam. Fördelarna är många med att stanna här och ta emot lite hjälp !

Det är min första gång på ett sånt här forum och även min första gång att inse att jag dricker sjukt mycket. Jag slutade dricka på juldagen och har sedan dess haft två återfall.........båda dessa gånger har jag sån ångest så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Tänkte att det kunde vara lättare om man hjälps åt och får prata med någon likasinnad.

Vad är det som är viktigt i ditt Berra?

En tisdagskvällsfundering i all ära...

Vem är det som tar ansvar för dig?

När du dricker alkoholen, och flyr iväg i din låtsasbubbla av verkligheten...
När du säger sådant du inte menar i morgon, men vill vara ball och reaktionär just för stunden?
När du gör saker du inte skulle ha gjort OM du varit nykter...?
När du ångrar både nutid, gårdagen och morgondagen, när det inte finns något som känns bra längre?
När du återfaller till din låtsasvärld dagen efter bara för att den känns "trygg" och som en vana?
När tryggheten finns i något som i verkligheten inte ens existerar?
När tryggheten finns i en sorts ständig ånger, full av ånger?

Vem förflyttar du ansvaret till när du inte längre vill kännas vid den?
Frugan, barnen, jobbarkompisarna, grannen, grannens hund, eller den som "tvingade" dig att ta en öl?
Vem tar ditt ansvar när du dricker?

Svaret heter ingen om du försöker förflytta bort det till någon annan, för det är i en låtsasvärld!
I en låtsasvärld finns ingen i realiteten, bara låtsas-ansvariga....

Man kan inte skylla på att jag dricker för att man är förbannad på sin älskade som gjort något dumt,
han/hon fick dig inte till att ta till flaskan, det gjorde du?

Alltså finns ingen annan ansvarig för dina egna gärningar än du själv.

Det kan vara nog en så jobbig uppgift att ta sig an, när alla andra vill göra sig oansvariga..
Brukar aldrig sluta förvånas när de på TV'n om och om igen visar hur folk dra på sig enorma skulder i t.ex Lyxfällan, de vill inte ens ta på sig ansvaret för sitt egna handlade...
Ungefär som om någon skulle komma och lyfta dem ifrån problemet, utan ett enda motkrav???

Många verkar finnas kvar i sin låtsasbubbla i det mesta, även nyktra...

Att inte se på sig självkritiskt och ifrågasätta vad jag håller på med emellanåt,
det kan åtminstone jag se som en källa till förfogat rannsakning...

Varför gjorde jag så här, var det bra, vill/behöver/skall jag återupprepa detta igen???

De brukar säga att det som inte dödar, det härdar...
...men varför ska jag hela tiden söka döden, istället för livet???

Kvällens låt som gått i bakgrunden (om och om igen..) medan jag skrev det här inlägget...

Kelly Clarkson: What doesn't kill you, makes you stronger...
Sant eller inte, låten är i alla fall fruktansvärt bra...

http://www.youtube.com/watch?v=Xn676-fLq7I&ob=av2e

/Berra

Står inför en liknande uppgift denna lördag, dock på bortaplan så jag har den fördelen att jag kan dra om det kniper. Stor barnfri tillställning, "alla" är där, ett tvåsiffrigt antal Bag-in-box lär vara inhadlade liksom dito antal flak öl.

Om det inte är eldprovet så är det åtminstone Nationella provet-känsla över det hela. Vet ej om jag ska inhandla Carlsberg alkoholfritt, finns en risk att det skulle kunna trigga mig. Jag lär ta bilen oavsett vilket, någon livlina får man allt ha. Skulle inte sagt/skrivit dessa ord för ett par veckor sedan, men jag är relativt (till uppskattningsvis 95%) säker på att inget kommer att knasa ihop utan att detta kommer avlöpa friktionsfritt.

Rapport avges senast söndag kväll.

Inte ett examensprov kanske, men i alla fall ett diagnostiskt test i helgen som kommer. En av mina gamla vapendragare tittar förbi. Det brukar vara varsin rejäl kasse öl, någon vinare, en massa gamla låtar på Spotify, samt idel skitsnack till långt inpå småtimmarna. Jag har laddat upp med en kasse gott och blandat från Bolagets alkoholfria sortiment. Jag ser fram emot de här stunderna, till skillnad från krogbesöken som jag mer än gärna slipper, och hoppas att jag ska tycka kvällen blir lika rolig som vanligt. Tror inte kompisen är typen som hakar upp sig på mina dryckers avsaknad av alkoholhalt. Däremot hade han nog tyckt jag var lite trist om jag satt och drack Loka och gäspade. Jag tror också att jag behöver detta låtsassuperi för att få fram känslan. Nåväl, det ska bli intressant!

blir man sorgsen vid tanken på ett liv utan alkohol :( De dagar du fixar att vara nykter - hur har du gjort då? Vad är det som gör att du klarar just de dagarna, tror du?