Senaste kommentarerna i forumet

timmar åt forumet, läst tråden som V tipsade om. Forumet måste ha varit nytt då men Lisamari, Adde, Pia, Mie och Fenix fanns med redan då - och V som beskriver att hon "kröp" in. Jag funderar vad jag gjorde 2008-2009, hur jag tänkte då, vad jag kände då. Jag kan titta i min "svarta bok" som faktiskt är just svart, en ringbok från en konferens där jag började skriva vid sidan av det jag skrev på datorn. Jo, nu vet jag - anledningen till att jag är kvar här var ett bröllop som planerades ingående ett år på förhand och som jag inte kunde tänka mig att trasa sönder. Det var ett mycket lyckat bröllop - men jag minns en (1) uppgörelse som endast jag och mannen vet om. Jag visste redan då vilket illavarslande tecken som visade sig när ett tillfälle gavs. Annars var allt genomlyckat.

Känner mig ganska ordlös just nu, förstår dem som slutar skriva när livet rullar på sin gilla gång. Tänker att det kan ligga en fara i det (för mig) och tycker mig ha sett det här.

Brukar tänka att man inte kan ta ifrån en människa något innan h*n fått något istället. Jag har inget som skulle ersätta forumet för mig i nuläget. Det skulle kunna vara en grupp levande människor att möta - men jag är så nöjd med att få vara hemma när arbetsdagen och -veckan är slut. Och jag vet inte var jag skulle hitta den gruppen, de personerna i min närmiljö. Så jag är bara innerligt tacksam för att forumet finns - och finns på mina villkor, när jag behöver och den tid på dygnet det passar mig. Låter egoistiskt i mina öron och känns ego att skriva så - men så är det ju:) och det är jag tacksam för.

Har förmånen att delta i en faktiskt väldigt bra utbildning just nu. "Faktiskt väldigt" för att jag gått många av varierande innehåll och kvalitet... Hade 1½ timme coaching häromdagen med en rejäl och mycket humanistisk karl som har sin bakgrund i ett mycket manligt yrke. Hade aldrig valt nåt sånt själv, män är "i princip" ganska hotfulla för mig. Jag deltar med öppet sinne och i syfte att göra ett bra avslut på mitt nuvarande jobb - som sannolikt är mitt sista. Coachingen gav en omtumlande efterkänsla. Det är ytterst sällan jag har utrymme att prata fritt om mitt jobb så länge utan bli avbruten och fr a utan att behöva tänka på vad jag säger. Det är en bra coach. Ska ta vara på det här också för min egen skull. Känner att jag gjort mig förtjänt av det - ja det har jag!

Ska fundera över klädsel till ett annorlunda kalas - som samtidigt i sin vanlighet kan bli likt det vännen V ska delta i. Mannen hör inte till sammanhanget och ska inte delta. Jag är mycket frestad att stanna hemma i soffhörnet med honom. Vi ska se hur det tar sig under dagen...

Ha en fin dag alla som läser och skriver här i forumets olika trådar. Tänkte idag på hur lika vi är, medsyskon skrev axel på 3xL-tråden... Tänk så fint att vi har varandra och att den här platsen finns! / mt

Nynykter, tack för att jag fick dela dina tankar kring "En gång..." till morgonkaffet. Såååå Bra!

va' goa ni är så här på lördagmorgon :-)) Ha en bra dag !!

Ps Lilja...jag vaknade av mig själv kl 04,30 !Kanske inte med ett leende men väggarna stod still och jag kunde gå utan att må illa! Visst vill jag bli påmind! Tack för att du påminner mig :-) Ds

här...

också bjuden på kalas på lokal ikväll, kan nog bli väldigt likartat det du ska delta i. Jag ska tänka på dig och le inombords :) Jag är ännu tveksam om jag ska dra mig ur på ett snyggt sätt men Mm hejar på att jag ska gå och roa mig - han skulle tycka det är roligt medan jag bara kan känna mig o-social i såna sammanhang. Vi får se hur det blir. Jag är absolut välkommen att kura hemma i soffhörnet med honom och katterna också.

Stort tack för tipset på tråden 3 x Lis* - blev varm av glädje när Lisamari, Pia, Mie och Adde kom in där. Och Fenix ska jag inte glömma. Gamla vänner i nytt sällskap & sammanhang - men så välbekant. Och så fint det slutade. Ett riktigt slut.

Den är märklig och fantastisk vänskapen här på forumet. Jag förstår styrkan i det Adde beskriver med äkta möten irl - att ett cyber-forum inte kan ersätta det... Men forumet har andra kvalitéer och kan ha en avgörande betydelse. Det är väl olika vad som passar oss människor och vad som är "rätt" i olika lägen.

Tack för ordet "ordlös" - jag är ganska ordlös just nu men väljer att skriva ändå. Känner att jag inte vill tappa bort gemenskapen här, den är viktig för mig utan att jag precis kan beskriva hur. Men forumet påminner mig om vem jag är och vilka risker och möjligheter som finns i mitt liv.

Tack för att du finns, kram till dig och en vänlig klapp till den inneboende. / A

DÄR satt den!
PRECIS så är det! Denna längtan efter den tiden då man inte var kidnappad av flaskan!

Den FÅNGE man blivit,där allt vägs i vågskålen hur mycket jag kan dricka och när och hur länge jag ska hålla på den här dagen.

En gång var vi FRIA!
Åh, så fint Nynykter!

Javisst tusan var vi fria!
Den UNDERBARA känslan!

Och vi KAN komma dig igen- och vi SKA komma dit igen! Och därmed Basta!

Tusen tack för ditt stöd!

"En gång..." Ja det där var fint! Det ska jag suga på länge!

Liljakram!

Jag vill tacka för era berättelser. Mycket fint att få läsa din historia, Adde och vad AA och Nämdemansgården betytt för dig.
Och Lilja, det är SÅÅÅÅ STARKT av dig att begära hjälp. Du har klivit över den där stora skäms-tröskeln för din nykterhets skull.
Kram!

Jag vill tacka för era berättelser. Mycket fint att få läsa din historia, Adde och vad AA och Nämdemansgården betytt för dig.
Och Lilja, det är SÅÅÅÅ STARKT av dig att begära hjälp. Du har klivit över den där stora skäms-tröskeln för din nykterhets skull.
Kram!

En gång för länge sedan var jag och du inte beroende av alkohol. Det fanns en tid när vi såg fram emot att äta en festlig måltid utan att ens tänka på vin eller öl. Biffen smakade bra utan ett kraftigt rödvin, den stekta kycklingen var god utan rosé och korv och pommes frites kunde vara favoritmat utan att sköljas ner av några stora starka.
En gång för länge sedan kunde det bli vår utan att vi översköljdes av ett sug att sitta på uteserveringar och dricka drinkar, öl eller vin. Kanske skapade de där ljusnande vårkvällarna en obestämd längtan i oss som fick oss att ta fram cykeln, hopprepet och stanna ute längre. Eller bara stanna ute och hoppas att Han eler Hon skulle gå förbi.
En gång för länge sedan var julen något vi såg fram emot för att vi längtade efter att tomten skulle komma, inte för att julen gav oss möjlighet att hälla i oss glögg. julöl och snaps. Och semestrarna var en möjlighet att se nya platser eller träffa släktingar, inte att utomlands prova lokala vin- och spritsorter eller hinka öl och vin vid grillen varje kväll.

En gång för länge sedan var vi barn. Våra hjärnor hade inte lärt sig att förknippa allt det trevliga i livet med alkohol. Min poäng är att vi kan lära om. Vi kan bli som barn igen. Jag berättade för en kompis som är psykolog att jag vill sluta dricka och hon berättade att hjärnan förändras när vi förändrar vårt beteende. Den lär om och det som från början är en svår och knagglig väg blir till slut en flerfilig motorväg mot nykterheten. Att tänka så ger mig hopp. Det är väldigt tufft att ändra sitt beteende och många historier här vittnar om vilket helvete det kan vara, men det finns hopp om att det blir lättare

Kram på er!

Där ligger jag och svettas på min lilla kammare (ja Lisamari, jag börjar också närma mig den "svettåldern" men det känns nog att detta har med alkoholen att göra trots allt)

Vaknar med ångest men djupandas i 10 minuter-det blir bättre.
Tänker: "Idag tar jag beslutet att inte dricka, oavsett vad som händer!"

Oron gör att jag är uppe med tuppen (va NEGATIV jag är! Jag ÄR ju för fasen en morgonmänniska! Nu var det det gamla vanliga negativa spåret i hjärnan som jag promenerade)

SKramlar med kaffet och kollar in min livlina Forumet.

Där ligger pepp och stöd och att jag skulle vara MODIG och att jag TAR TAG i mitt liv och ja, jag blir helt matt!!
Jag tänker kan det verkligen vara JAG som får dessa underbara stöd rader??
Dom skulle sett mig i onsdags! As-kalas och blackout och en tragedi att bevittna!

Men så vet jag att den fördömelsen finns inte på detta forum för här tittar man till vår inneboende kärna av kraft som människor. Vi ÄR inte perfekta.
Vi delar alla en historia här; av att kämpa och falla men fortsätta kämpa; annars skulle vi inte skriva här! Vi GER oss inte!

Att se sitt eget värde är svårt som missbrukare. Vi är så tilltufsade och det tar så mycket energi att resa sig om och om igen.Men att inse sin problematik och inse att ensam är inte stark utan vi behöver verkligen varandra!

Sen kan vi inte gå på AA åt varandra eller på alkoholmottagning eller lösa någon annans jobbiga äktenskap eller förhållande; den biten måste vi klara själva.

Men vi kan bära varandra i stöd och värme och medmänsklighet! Jag blir så dj-a GLAD!

Att gå på AA-möte är inte att möta perfekta människor men väldigt ÄRLIGA människor.
Sen får man ta det för vad det är.
Någon som varit nykter i 25 år utan återfall kan ju kännas lite skavig och tröttsam med sitt "jag mår så bra idag, är nykter för min egen skull och har aldrig tagit ett återfall" när man sitter där själv skakis efter senaste bleckan och blackouten.

Jag tror att det är viktigt att vi "Nya" går på möten; lessenfrun, Lisamari, Holly, för att påminna de gammelnyktra om att så här dåligt mår man när man är kvar i skiten.AA får inte bli en liten klubb för inbördes beundran och ett socialt forum där man glömt bort syftet.
På lunchmötet igår gjorde jag en överläggning med mig själv om jag skulle sitta tyst eller öppna näbben. Jag gjorde ju det sistnämnda och vips blev gensvaret ett annat, om ni fattar hur jag menar?

Det var som alla mindes hur svårt det kan vara och stödet blev därefter, så SKÖNT!

Alla behöver vi varandra och alla påverkar vi varandra i ett samspel. Att se det värdet man har som människa och att det har betydelse för andra vad vi säger och hur vi agerar är för mig ett led i tillfrisknandet.

Jag önskar att alla som kämpar här på forumet kan finna kraft att ta sig över tröskeln!
Som bekant spricker troll i solsken.

STYRKEKRAMAR till er alla!!

Lilja

Du har gjort precis det som JAG oxå MÅSTE göra...fixa hjälp på riktigt!! För ca 7 år sen gick jag på 'anhörig möten' efter att ha fått barn med en man som var narkoman och som tyvärr gick bort innan hans son var född ens... Redan då blev jag uppmanad att göra en egen 'behandling' fast jag hade bra koll på läget just då, men med tanke på min 'historia'..Men trodde jag kunde fixa det själv förstås!!!
Men 'koll på läget'har jag inte längre...jo fram till ca fyra tiden på eftermiddan har jag ett fantastiskt bra liv(!!!!)med träning å hälsosam mat tex..men efter den tiden sätter 'suget' in på allvar..
Fattar inte hur det liksom bara tar över mej?! Jag behöver desperat få hjälp.... Har insett 'första steget' JAG ÄR MAKTLÖS INFÖR ALKOHOLEN

mvh Holly

Jag tar inte illa upp! Tvärtom tar jag bara till mej... Du har så rätt och det har kommit till mej bit för bit nu, jag är inte en dålig människa, och jag klarar mej.
Men visst är det smärtsamt att inse att alkoholen är boven. Att man föll för den lilla djävulen.
Nu går det bra och jag fokuserar på barnen. Och MEJ!
Kram till dej Stigsdotter :)

Du kommer finnas i mina tankar, ser hela festen framför mig.
Låter som partajen här omkring, men så är det i Norrland det också, även om det är södra delen.

Tur du kan gå därifrån om det blir för jobbigt.

Vad mysigt med lilla knyttet som växer i magen.

Kram och var rädd om dig.
Lisamari

Jag är inte så pratsam/skrivsam men oj så lyhörd. Lilja, du inspirerar ska du veta. Jätte,jättemycket!
Ikväll har jag t.ex inte haft tid att öppna flaskan för jag läser och läser... Tack alla fina för era historier :)

Styrkekramar ifrån mig och jag tycker det var starkt av dig att gå iväg på lunchmötet.
Du tar tag i ditt liv, jag beundrar det.
Jag har själv varit på väg så många ggr, jag kan känna en saknad av den gemenskapen, jag tror det är.

Jag tror just detta att sitta med andra med liknande historia, är en bra hjälp.

Du är ju värd ett bra liv, eller hur.

Läste i ett tidigare inlägg detta med att svettas, du jag svettades som en tokskalle, jag tror hela första månaden faktiskt. Men det har försvunnit nu, (förutom naturligt åldrandes svett, jag är ju faktiskt över 50 :-)).

Tycker allafall du är jätteduktig
styrkekramar igen
Lisamari

Den är ju nästan som en roman!

Kommer att tänka på en bok som jag glömt namnet på men där två personer brevväxlar. Tror den blev film sen.

Det som skrivs är så hoppfullt också, trots att de hemska nackdelarna och bakslagen belyses!

Nu ska jag somna gott!
Så lika vi är vi människor ändå!

Lilja-natt-kram

Vilket bra ord! Viss gråt bara måste ut och är nyttig, har du rätt i!

Vet personer som knappt kan gråta, så skulle jag inte vilja ha det!

Idag har jag gjort några drastiska saker för att inte hamna i samma fylla en gång tid, åtminstone inte om det går bra.

Ringt och fått tid på måndag på alkoholmottagning.

Svider som bara den.Att säga det. "Hej, jag tror jag är alkoholist och jag behöver hjälp att sluta och leva Nykter"

Så på alla andra problem jag haft i mitt liv så har jag alltså DETTA också! Jag VILL inte ha det här problemet! Det är väl därför man envisas med att försöka fortsätta dricka och tro att det ska gå vägen.

Var iväg på ett lunch-möte hos AA idag.Kände mig SÅÅ lugn när jag satt där och hasplade ur mig hur det kändes.
STöd från gruppen. Gott! Jag kände mig inte så ensam.

Men fortfarande känns det SÅ tufft att erkänna...jag har verkligen ett alkoholproblem..
Jag önskar det inte var så..Kanske är det nu på allvar jag blir äkta och ärlig och tillfrisknandet kan ta sin början?

Jag ORKAR inte dricka mer! Jag hatar den här förbannade alkoholen som förstört så många i min familj och släkt och nu mig också! Nej! Fel! Den HAR inte förstört mig! Den har bara slagit klorna i mig så att jag inte längre kan dricka.Jag KAN bli frisk! Träffade så många på lunchmötet som supit skallen och nu är glada och nyktra och tacksamma över att de fått sitt liv tillbaka.

Det känns bra att ha gjort något konkret, känns som om jag tar ansvar nu för vad drickandet ställer till med i mitt liv.

Många cyberkramar till detta fantastiska forum från den Hoppfulla!
/Lilja

Hejsan!

Jag har varit på två al-anon möten och känner att det kan vara något för mej. Ska gå några gånger till innan jag bestämmer mej.

Har också fått kontakt med en på kommunen och ska träffa henne i slutet av mars. Får se vad detta ger.

TACK för all stöttning och tips som jag får här. Läser mycket men är dålig på att skriva. Gör bara det när det känns jobbigt men borde skriva när det känns bra också.

Jag mår mycket bättre nu och känner att jag sätter mej själv först. Jag tycker jag har kommit en bit på väg men det finns saker att jobba på. Men det ska det väl alltid finnas också :)

Ha det gott alla som läser och sköt om er alla.
STOR KRAM från tekla

Har läst dina rader och känner att jag vill skriva lite till dej. Jag började läsa och skriva här i början av förra året. Då bodde jag ihop med en man som drack mycket och jag mådde skit.
Jag började skriva här och funderade på lösningar, som slutade i att jag flyttade i höstas, men har fortfarande kontakt med honom ibland.

Ta dej tid att fundera på vad DU vill. Du är viktig och måste ha rätt att må bra.
Vill han dricka gör han det och det är INTE du som är orsak till det, INTE ALLS!
Han vill lägga skulden på dej så han kan fortsätta dricka. Då har han ju inget ansvar för det utan bara du, enligt honom. TRO honom inte för han har själv ansvaret för sitt drickande.

Ha det så gott du kan. Kramar till dej från tekla

Här är den...en länk till ett fantastiskt litet hörn i cyber, och i detta eminenta forum:
https://www.alkoholhjalpen.se/forum/forandra-sitt-drickande/3622
Tråden som fick mig att skratta och gråta mitt i allt elände jag kände själv då jag ramlade in här, eller snarare kröp in på knäna.

Haha, ja en dräktig och en skata! Ja hur ska man tänka eg? Försöker ta dagen som den kommer, men oroar mig ibland och då rusar tankarna iväg in i framtiden. Vad ska hjälpa dig? Jomen vi här på forumet får hjälpas åt, stötta och hämta kraft hos varandra. Finns en gammal tråd här, långt bak i listan, där två kvinnor som heter Lisbeth och Elisabeth skrev till varandra under en längre tid. Det är en så fantastisk och fin tråd. Önskar jag mindes vad den hette så jag kunde tipsa dig om den. Den gav mig så mycket kraft och hopp då jag hittade hit. Ska se om jag kan finna den...Kram och fortsatt trvlig nykter kväll Skatan!

Är det bara du och jag som finns här nu; en gravid kvinna och en 58-årig skata? Skumt, vad pysslar alla med? Törs inte tänka tanken ut.... Nej, skämt å sido får man väl hoppas att det firas fredagsmys,under sansade former. Det verkar väl helt underbart att tajma in en graviditet just nu! Vilken kraft det kommer att ge dej! Var inte rädd att du tänker "fel", alla dagar som går i nykterhetens tecken är Bra och Goda dagar. Känner mej en smula avundsjuk, vad ska hjälpa mej över alla frestelser, på vägen? Ingen ny graviditet i alla fall! Önskar dej en fin tid! Du verkar så stark och klok! Kram Skatan

Här går det upp och ner, men iallafall framåt :-) Alla är sjuka i förkylning från helvetet så tanken på vin är riktigt långt borta just nu. Hoppas att allt går bra för dig// kram Kalla

kan se lokalen framför mig fylld med vinglande män i glesbygdskavaj och en jargong som i Pistvakt :-))) Finns det nån mat i rummet eller är det bara en bit renskav som skickas runt ?? Norrland Guld som måltidsdryck ?! Usch, ja jag ryser, såna där fester är inte så kul, kanske en kvart i början eller så, men sen.
Ta din lille Gremlin och gå ut och kolla det vackra norrskenet istället det tror jag att hen uppskattar mera :-)

Tack för att du skriver, det lyser upp min tillvaro.

Kram ♥

...skulle jag ju säga. Detta här är lättare sagt än gjort, men jag har alltmer kommit till insikt om att för att någon annan verkligen ska tycka om mig så måste jag tycka om mig själv först!

Om jag är säker på mig själv och mitt eget värde har jag inget kontrollbehov och behöver jag inte känna svartsjuka. Och, om jag skulle hamna i en situation där svartsjuka är befogat (en annan kvinna t.ex.) kan jag hantera det utan att racka ned på mig själv, jag kan se situationen så som den är och acceptera bakomliggande fakta.

Som sagt, lättare sagt än gjort, men jag tror att det stämmer faktiskt.

Kramar