Senaste kommentarerna i forumet

Fast underisen, ovanstående är svar på en fråga Magnolia ställde till Adde och våra reflektioner på detta. Frågan kom upp till diskussion, och ingen har nog för avsikt att rikta det mot Stigsdotter in person. Men diskussionen kring att vara påtagligt onykter då man bemöter andra här är ändå av vikt för några. På ett öppet forum finns och måste finnas plats för alla de som behöver det för att det ska fungera som tänkt. Men det måste också finnas plats för uppriktighet och mod att skriva vad man tycker och tänker för att det ska leda till något konstruktivt i förlängningen för användarna, dvs fylla det syfte som avsetts. Sen tror jag att vi är överens om att misstag är tillåtet här om någonstans. Mer här än i verkliga livet tror jag. Allt gott i dag!

Gråt du Lilja; ) Så länge det är kvalitets-gråt och inte ömke-gråt så är den bara välgörande. Några av mina bästa gråtar har jag haft efter att jag slutade dricka.

Är övertygad om att Stigsdotter hade nog med ångest över att ha skrivit en massa på fyllan och kommentaren avseende det dåliga i det tror jag inte gjorde saken bättre för någon.

Tror att de allra flesta som skriver här tycker att det bästa är att hålla sig borta från skrivandet på forumet om man är onykter, men det måste få vara tillåtet att göra "misstag" alternativt att fylleskriva om man tycker det känns vettigt.

Hej.......
Jag är ny här...
Vaknade vid fyratiden å har varit vaken sen dess..satte på datorn å började surfa å leta nåt med 'alkohol hjälp'........e så j-a trött på mej själv att ja kräks snart!!!
OCH som genom ett under hittade jag ER och denn här sajten!!!DET VAR PÅ TIDEN!!!
Jag är FULLSTÄNDIGT MEDVETEN om att jag har ett alkoholberoende men det är så J-A SVÅRT å hitta en 'metod' som får mej att sluta med detta fullständigt vansinniga beteende!!!
Grejen e helt enkelt så att JAG ÄLSKAR VIN!!! RÖTT SKA DET VA!!
MEN kanske inte (helst!)VARJE DAG?! OK, oftast 'bara'ett glas eller två mot helgen ofta typ fyra eller fem... Och så börjar en NY vecka med SAMMA 'bara'om å om å om igen....
Å sen ÅNGESTEN......jag blir så j-a ledsen på mej själv ,att jag sviker mej själv på det här sättet hela tiden å bara fortsätter å fortsätter...
Men sämst mår jag för att jag sviker min son...som e d absolut finaste i världen å som jag älskar nåt så kopiöst att det värker inombords...
Jag måste hitta ett sätt..

Holly

Men av glädje och värme för det fantastiska stöd på detta forum. Du är ju helt underbar Viktoria!
Denna omsorg och omtanke vi visar varandra här-

Jag tar kontakten nu!

Yes!

Ha en fin helg nu, städa och njut av ditt hem utan bib (blink blink)

Kramar!
Lilja

Några rader i "min egen" tråd är väll på sin plats efter en tids ordlöshet. Är fortfarande inte helt i skick efter flunsan, men back in bussiness i alla fall. Vad händer här hos mig? Tja lill* gympar på inne i sin lilla etta med kokskåp. Jag mår bra, inga graviditetskrämpor alls (ta i trä). Har mått så gott av att gå på min yoga 2 ggr i veckan, det är verkligen en underbar terapi, fysisk och psykisk. Nu är kursen för denna termin tyvärr slut, men jag ska försöka uppbringa disiplin att fortsätta hemma. Kroppen tackar mig med omedelbar och långvarig tillfredsställelse av det.
Har varit ganska/förhållandevis lungt (om man kan uttrycka sig så) med min svårt sjuka syster. Jag hanterar det för tillfället med förståndet i behåll. Tror lill* räddar mig. Förstår att detta är en gåva som getts mig för att visa på meningen att fortsätta leva.
På lördag ska vi delta på ett större 50-års kalas. En släkting till min man. Tycker det ska bli roligt att gå på fest, men oroas lite också då jag har erfarenheter av hur min man och hela hans familj (inklusive mor och far) går över gränsen med drickandet så fort det är kalasdags. Tänk lite bilden av fest i hyrd föreningslokal i en by i norrland där spriten som serveras eg kommer från dunkar lite halvdåligt gömda i nått hörn. Min svärmor är fruktansvärt jobbig då, klänger på mig, gapar och är allmänt uppmärksamhetskrävande. Nåväl, det kan ju bli bra också, annars kan jag ju bara gå hem helt enkelt.
Önskar er en fin och solig helg, det ser det ut att bli hos mig.

Åh, vad härligt att läsa om ditt beslut att ta ytterligare ett steg mot nykterheten Lilja. Jag tycker så mycket om at läsa det du skriver, är övertygad om att du har vad som behövs för att ta dig ur det här. Kanske behöver du bara hjälp att lyfta fram det från "hyllan" längst bak, skymd av bråte som skam och rädslor.
Gör det! Ta kontakten med det behandlingsalternativ du nämnde!
Adde, jag har ju haft förmånen att läsa din historia tidigare här i forumet, men blir lika berörd och rörd varje gång. Du är ett bevis för mig på att det går att bli frisk, det finns en väg ut (kanske flera vägar också). Hoppas att de som ev låter sig provoceras av din stabilitet,raka rör och din självklarhet i nykterheten kan läsa och förstå att vi alla har startat på ruta ett, vi har alla startat i underläge, men vi kan alla förändra. Tack för din generositet och ditt mod kompis!

Adde, jag minns när jag var nynykter hur jag kände stort obehag när några skickade fylleinlägg här. Idag har jag inte samma känslighet. Kommer med en rysning ihåg hur jag också hamnade i "samtal" med någon här som i fyllan meddelade att h*n var i färd med att ta sitt liv. Jag mådde riktigt, riktigt dåligt. För mig var/är forumet en frizon jag ville behålla nykter. Allt annat i mitt liv var marinerat i alkohol ändå. Men det är väll som så mycket annat, olika hur vi ser på saker. Och såklart kan jag förstå att man känner att man behöver stöd även i onyktert tillstånd, någon att tala med. Huvudsaken att vi här på forumet inte dras/tvingas in i ett medberoende till varandra. Ursäktar, förminskar problem, sopar under mattan allvaret i situationen osv.
Lilja skriver "när man arbetar med tillfrisknande finns det ingen plats för att kommunicera onykter tycker jag." Och det känns för mig som en klar och riktig slutsats.
Önskar er alla en fin och solig helg!

Jag förstår och jag lyssnar!!
Ut ur bubblan, in i verkligheten och hitta ärligheten tillsammans med andra nyktra alkoholister.

Jag känner att delar av mig nog hänger kvar lite i en förnekelse-fas..inte att jag inte skulle ha problem men rädslan att gå ut öppet..det skrämmer..

Ensamheten kan ju ta kål på en och de gånger jag bara gråtit och kämpat för att INTE handla kan jag messa förtvivlat till vänner men jag skriver aldrig riktigt hur illa det är och naturligtvis inte om att jag kämpar för att inte springa in på systemet.

Det skulle vara underbart att få ha någon att vara ärlig med!

Ok-ska ta kontakt med en dag i taget får vi se hur det är!

TACK för all hjälp!

SKön Fredag nu!

Kramar, Lilja

folk som jag kunnat ringa till oavsett tid på dygnet har gett mig en stor trygghet. Jag sorterade dem i bokstavsordning med "förnamnet" AA i telefon boken så de alltid skulle vara först :-)) I början trodde jag att jag var ensam (återigen !) om det knepet ända tills vi före ett möte kom att prata om det och det visade sig att alla hade gjort likadant ! Avslöjad ! Igen !

Att ha folk som jag kan prata med om precis allt har varit helt avgörande för min nykterhet och jag skulle aldrig byta bort en personlig relation med kramar och ögonkontakt mot ex vis enbart ett cyberforum. Jag behöver ha den personliga relationen efter alla år i den ensamma lilla bubbla jag levt i. En sponsor inom AA menas i allmänhet en person som hjälper dig att jobba i de 12 stegen. Vi alkisar har ju en tendens att fuska bort en del saker så det är viktigt att ha en person som kan säga just de där sakerna som du absolut inte vill höra. De grejerna måste ut !! Egentligen är inte stegen eller stegarbetet så jobbigt men som sagt, vi har ju en tendens att trassla till det. Och det handlar ju om att skaffa sig ett nytt beteende och lära sig att tycka om sig själv samtidigt som jag städar ur alla gömmor jag har inombords.

Jag har bara hört lite löst om En Dag i Taget ( http://www.endagitaget.se/) och inget negativt och nu när jag kollar in hemsidan så hittar jag folk jag känner :-))) Hahaha jag vet inte om man ska se det som en rekommendation men det kanske är så :-))

Det är nog absolut inte fel att prova att gå dit, alltid lär du dig nåt nytt !

Ha en bra dag !!

En liten tanke till dig, hoppas du funnit dig tillrätta....
Kram!
/k

Undrar om det är någon här som har erfarenhet av "En dag i taget" och deras behandlingar som finns runt om i främst södra Sverige tror jag?

Jag tänker mycket runt hur man kan få hjälp utan att lägga in sig på behandlingshem.

Sen undrar jag: när man svettas så där kopiöst, är det att kroppen avgiftas eller är det abstinens? ALltså att kroppen egentligen vill ha mer alkohol och därför svettas?

Har ju känt efter längre uppehåll att svettningarna försvinner.

Kram till alla Kämpar!

Lilja-Nykter- 14-dar-men-med-ett-återfall (kan man skriva så? eller ljuger jag för mig själv?)

Ja, så är det absolut. Allt vi förmedlar när vi druckit har en fadd smak över sig, man kan tycka man är slagfärdig och ärlig men eftersom vi har en sjukdom är vi bara sjuka.

Ibland har jag fått ur mig viktiga saker då jag druckit, ibland har det varit en hjälp för att våga ta ett språng, men när man arbetar med tillfrisknande finns det ingen plats för att kommunicera onykter tycker jag.

Jag har gaggat så mycket på fyllan i min dar så för mig är det livsviktigt att prata om mina problem i nykter tillstånd,annars är jag ju tillbaka i samma dimma där jag dillar och ventilerar i vissa uppkörda banor som finns i min hjärna. I nyktert tillstånd tvingas jag utmana mig själv vilket kan ge ett tillfrisknande.

Fredagskramar,
En tilltufsad Lilja

du börjar fylla på din självkänsla :-)) Gradvis kommer den med små fina sommarhopp i takt med nykterheten ! Mera sånt :
http://www.klarblacoaching.se/ledarskap/hur-vill-du-trada-in-i-ett-rum/

på varför man inte bör skriva här påverkad var så bra och så långt mer generellt än alkohol så jag klistarar in det så att jag kan fundera vidare över det:

"När jag är full så är inte mina tankar speciellt smarta eller fyndiga. Mitt fyllesnack tillhör ju inte Nobelnivå om jag säger så. Dessutom finns ju en väldigt stor risk att jag säger saker som jag inte menar och som ger mig ångest dagen efter. Om jag kommer ihåg vad jag sagt.

Jag vet också att det finns många som triggar igång sitt sug genom att känna att de på sätt och vis är med i fyllan på ett känslomässigt vis.

Behållningen av ett fyllesnack är ju inte speciellt stor för läsaren eller lyssnaren och inte heller för den som är packad. För att komma nånstans i det nyktra livet så lär vi oss av nyktra alkoholister, den fulla alkoholisten är vi ju själva mästare på."

är full så är inte mina tankar speciellt smarta eller fyndiga. Mitt fyllesnack tillhör ju inte Nobelnivå om jag säger så. Dessutom finns ju en väldigt stor risk att jag säger saker som jag inte menar och som ger mig ångest dagen efter. Om jag kommer ihåg vad jag sagt.
Jag vet också att det finns många som triggar igång sitt sug genom att känna att de på sätt och vis är med i fyllan på ett känslomässigt vis.

Behållningen av ett fyllesnack är ju inte speciellt stor för läsaren eller lyssnaren och inte heller för den som är packad. För att komma nånstans i det nyktra livet så lär vi oss av nyktra alkoholister, den fulla alkoholisten är vi ju själva mästare på.

veckan har jag inte skrivit sen jag började skriva på forumet för mer än ett år sen. Läser gör jag varje dag. Hämtar ♥ från början av denna tråd, och min räkneramsa. Konstaterar att den igår slutade på 134, alltså 24+53+15+173+60+134. Nykterheten just nu är vardag. Igår var jag på arbetsmöte med efterföljande middag på krogen. I sällskapet var det faktiskt någon utan bil som valde vatten trots att det bjöds vin - men jag noterade också samtalet - hur "normalt och givet" det är att dricka en flaska vin till helgen. Kulturen är stark men besvärar mig inte. Ska bli verkligt skönt med helg!

Fortsatte tänka - så fungerar skrivandet för mig - på hur mycket inarbetad tid jag har att ta ut, hur jag ska planera inför min nedtrappning. Tänker på hur sträng jag är mot mig själv i vissa avseenden. Verkligen sträng. Inte hemma dock, min viloplats - numera helt min viloplats. Ser mig omkring och kommer på att jag ska gå spana efter ny matta idag - blir glad! / mt

Jag är väldigt kritisk mot mig själv musikaliskt. Jag gillar inte att höra inspelningar på saker jag gjort. Jag hör bara det jag kunde gjort annorlunda eller som jag missade. Sånt som absolut ingen annan hade märkt eller tänkt på.

Men ikväll fick jag ett par ljudklipp som ligger ute på youtube där jag kompar en tjej. Och faktiskt. Jag är rakt igenom nöjd med min insats. Jag kan till och med känna att jag är bra på det jag gör.
Klart att det finns små misstag. Så små att dom inte märks i det stora hela men jag vet precis var dom är och hör dom. Sånt finns alltid. Det är därför vi håller på med livemusik. Det är tjusningen. Att man inte får en andra chans. Men jag kan bortse från småsakerna.

Jag är en duktig musiker! Sedär, nu satte jag egna ord på det dessutom. Ett framsteg.
Saken är den att ljudklippen är från ett tillfälle då jag spelade utanför mitt ordinarie jobb. På en annan plats. Och jag kände redan då att jag var friare i och med att jag bara var jag. Inte den som haft bekymmer och varit på behandling för sin alkoholism.
Jag var där och då, med min kompis som sjöng. Mitt i musiken. Omvärlden fanns inte.
Där fanns min sinnesro och det hörs i mitt spel. När jag gör det jag älskar.

I natt ska jag sova gott.

Tack Lillablå, det går åt rätt håll även om känslorna inte hänger med logiken och verkligheten alla dagar. Svårt att acceptera att så få bryr sig om honom, inte ens frågat hur han mår utan snarare festar med honom. Så himla sorgligt. Om jag ändå nått fram. Fast sen inser jag igen att jag inte kunde ha gjort något annorlunda, jag var tvingad att göra som jag gjorde för att överleva själv. Stor kram till Dig! /A

Med all respekt, Adde - jag har förstått vilken auktoritet du är på området och vilken fantastiskt fin inverkan du har på folk - men hur menade du med följande rader?

"Det känns lite respektlöst att skriva på ett forum där människor försöker hitta sin nykterhet när man är påverkad. Det kan skapa många negativa tankar hos de som ser denna sida som det enda redskapet de har för ett nyktert liv". (Stigsdotters tråd)

Vi är på ett forum för de som är "alkoholberonde, alkoholister eller har alkoholproblem", dessutom under tråden "Förändra ditt drickande" inte t ex "Det vidare livet".

Hur ska en alkoholist kunna ha nytta av detta forum, om det inte finns utrymme nog för att yttra sig när man är påverkad?

Magnolia

Tack, TUSEN TACK för att du delar med dig! Det är så betydelsefullt för mig att läsa!

SÅ klart och redigt du berättar!Jag känner igen det där att hålla en snygg fasad så att ingen tror man har problem.
Inget återfall sen N-gården, behandlingshem verkar ha den effekten på många! ATt det är det man behöver för att på allvar inse problematiken.

Vilken fruktansvärd pärs med din dotter! Jag kan bara till viss del föreställa mig din ångest där, tror man måste ha upplevt det för att till fullo förstå!
Ja vem skulle inte tappa huvudet!!Och du KLARADE det utan att dricka men inte utan stöd från nykter alkoholist, dvs en expert.

Så skönt det måste vara att ha varit nykter så länge-starkt men hela tiden med vaksamheten och beslutet som fattas varje morgon och ibland ÄN oftare.

Jag skulle vilja ha en stödperson, visst kan man få det på AA? Sponsor eller vad det heter?
Ser att du betonar vikten av kontakt med nyktra (alkoholister).

TACK igen Adde, för ditt fantastiska sätt att dela med dig! En stor hjälp för mig!

Kram!
/Lilja

Tack, TUSEN TACK för att du delar med dig! Det är så betydelsefullt för mig att läsa!

SÅ klart och redigt du berättar!Jag känner igen det där att hålla en snygg fasad så att ingen tror man har problem.
Inget återfall sen N-gården, behandlingshem verkar ha den effekten på många! ATt det är det man behöver för att på allvar inse problematiken.

Vilken fruktansvärd pärs med din dotter! Jag kan bara till viss del föreställa mig din ångest där, tror man måste ha upplevt det för att till fullo förstå!
Ja vem skulle inte tappa huvudet!!Och du KLARADE det utan att dricka men inte utan stöd från nykter alkoholist, dvs en expert.

Så skönt det måste vara att ha varit nykter så länge-starkt men hela tiden med vaksamheten och beslutet som fattas varje morgon och ibland ÄN oftare.

Jag skulle vilja ha en stödperson, visst kan man få det på AA? Sponsor eller vad det heter?
Ser att du betonar vikten av kontakt med nyktra (alkoholister).

TACK igen Adde, för ditt fantastiska sätt att dela med dig! En stor hjälp för mig!

Kram!
/Lilja

året var väl bara ett enda stort djävla återfall tycker jag !

Jag höll på i 10 år med olika vägar för att komma bort från tvånget att dricka. Allt det där klassiska som att dricka mindre, vissa dagar, "finare" sprit, bara lördagar, bara fredagar, bara onsdager osv osv jag tror du kan alla "knepen" som uppenbarligen inte fungerar. Då fanns ju inte det här förnäma sättet att läsa och skriva på, ett sätt som visar att jag inte är ensam om knasigheterna.Jag var ju den ende i hela världen som inte kunde dricka "normalt", ensam som f-n. Jag sökte hjälp ett antal gånger och inte nån gång togs jag riktigt på allvar och nu med facit i handen så ser jag ju vilka otroligt dåligt pålästa människor som jobbade på kommunala inrättningar som kallade sig "Beroende-"nånting.

Min hustru gjorde som de flesta andra anhöriga och hotade med att flytta om jag inte slutade dricka. Och som hos alla andra så lärde jag mig spelets regler och minskade drickandet ett tag tills stormen blåst över. Tills en dag då hon hade ordnat en lägenhet och bara hade packningen av väskan kvar, då , först då fattade jag vad klockan var slagen.

Jag började då leta efter ett sätt att få hjälp på. Jag hade då förstått att om hon lämnade mig så skulle allt vi byggt upp tillsammans bara rasa ihop och då hade jag väldigt snabbt supit ihjäl mig.

Jag var så innerligt trött på mitt egna liv med denna förbannade alkohol som bara hindrade mig oavsett vad jag än skulle göra. Min kropp började ge lite signaler om att det nog var dags att korrigera kursen.

Jag sökte hjälp hos soc och vid första kontakten fick jag svaret " Du kan inte vara alkis för du har ju familj, rena kläder och ett jobb" Jag blev liksom lite förbannad och ville ha hjälp med att komma till Nämndemansgården vilket var det enda behandlingshem jag visste om då. De nekade självklart. Efter några månader med dividerande så kom soc-kärringen med det väldigt fina uppslaget att "kommunen har ett eget behandlingshem" Tjena ! Varför sa hon inte det direkt ??? Jag gjorde ett studiebesök där men det blev bara fel vibbar och idag är jag väldigt tacksam för det. Det skulle ha varit gratis för mig men det kändes inte alls bra.

Jag valde Nämndemansgården och i riktig alkisanda så sköt jag upp min entre' där ca en vecka för att kunna supa upp mitt lager och lite till :-))

Min första natt på Gården sov jag som ett nyfött litet barn :-) Jag var äntligen hemma :-)

Efter det så har jag sluppit alla återfall. Jag har varit i närheten 2 gånger men det var nog ingen fara mest beroende på att jag lärt mig av de som gått före mig. Första gången var på tåget hem efter en efterbehandling, jag har aldrig haft en relation till tåg och alkohol men då small det till i skallen och jag blev fasansfullt törstig. Inte blev det bättre av att mannen i fåtöljen mittemot hade handlat 2 små vinflaskor i shoppen !! Det ordnade upp sig och jag fick något att fundera över.

Andra gången var när jag för första gången var ensam hemma. Jag skulle passa på att äta gott och göra mat som bara jag tycker om. Och då kommer tanken att det skulle naturligtvis smaka bra med ett gott vin till. Så där blev det stopp i matlagningen !! Jag plockade in allt i kylskåpet igen och funderade på vad jag egentligen höll på med. Då var jag väldigt glad för att jag hade flera AA-kompisar som jag kunde ringa till för att avlasta mig. Nu behövde jag inte det för allt jag hört tidigare spelade upp som i film innanför mina ögonlock och jag fattade hur mina tankegångar varit. Det var nog inte maten som var viktig det var nog egentligen bara en ursäkt för att dricka vin.

Jag har som sagt klarat av mitt liv efter behandlingen trots en del kriser som varit allvarliga för mig.Den första stora krisen var tidigt i nykterheten och jag hade inte en särskilt stabil grund att stå på. Min dotter blev våldtagen och jag höll på att tappa huvudet fullständigt. Jag fick tag i en äldre man, nykter alkoholist, som kunde lotsa mig igenom krisen utan att jag behövde dricka och det är jag väldigt tacksam för. Den andra krisen har jag nyss skrivit om och som jag förhoppningsvis är på väg ur nu.

Sammantaget så är jag så glad för att jag tog beslutet att göra något åt mitt drickande. Jag hade aldrig klarat det utan nyktra vänner runt mig som jag kan fråga om vägen. Jag var tvungen att släppa taget och lita på att andra visste bättre än jag för de hade ju faktiskt gått den väg som jag nu promenerar på. Att se att jag inte är ensam och att kunna identifiera mig med andra alkoholister är och har varit helt avgörande för min nykterhet.

Kanske det inte blev svar på dina frågor Lilja men så här är min historia som den ser ut fram till nu. Att lyssna på andra och lita på dem är nog nyckeln om jag skulle sammanfatta :-))

Efter du bestämt dig för att sluta med alkohol, hur lång tid tog det från att det "satt", alltså från beslut till där du är idag? Hur många återfall led du dig igenom? Var det "sista" speciellt på nåt sätt,var det botten?

Kram, Lilja

Din pepppning värmer ska du veta!

Idag är det mycket tårar eftersom jag igen drack mig till minnesförlust.

Gjorde bort mig med telefonsamtal och i morse var tonårssonen förbannad.
Sa till mig att nu får jag sluta att dricka, det är skitjobbigt när jag full stänger in mig i mitt rum och gråter och ringer..

Jag skäms något fruktansvärt inför honom men kanske är det bra att bubblan spricker? Går inte att mörka längre

SKa försöka tänka Nynykter att jag inte är tillbaka på ruta ett utan att det var ett snedkliv som lärde mig att jag har en sjukdom.

Klarade ju många dagar av kamp.

TACK för att du tror på mig och visst har du rätt med detta antingen eller/svart eller vitt.
Det hör nog till sjukdomen tror jag.

Tack!! Jag ska inte ge upp.

Kramar Lilja