Senaste kommentarerna i forumet

Det är otroligt vanligt att man känner skam och skuld för att man har en anhörig som inte kan hantera alkoholen på ett rimligt sätt. Det kan också kännas svårt att ta upp problematiken med den det gäller då det ofta är en tyst överenskommelse om att aldrig sätta ord på problemet.

Om det idag känns oöverstigligt att prata med någon utomstående så kan du börja med en liten övning som tar ca 3 minuter om dagen.

Fundera på hur många som har kunnat välja sina föräldrar och på vilket sätt skammen över din fars alkoholproblematik tillfaller dig. Hur skulle du reagera om en vän berättade om sin pappas alkoholproblem för dig?

Vad vill du förändra i ditt liv och hur skulle det kunna uppnås?

Detta är en enkel teknik för att återta makten över sina känslor. Vi får mycket tidigt lära oss att man inte rår över sina känslor och därför försöker vi aldrig ta kontrollen. Vi lär oss att dölja känslor, förtränga men sällan att styra dem.

Det kan ta lite tid och du behöver inte ens tro på att det hjälper dig men jag lovar att det gör det. Du kommer att kunna släppa känslan av skam.För det är precis som alla här skriver inte ditt ansvar att dina pappa dricker.

Och glöm inte att du är långt ifrån ensam. Att söka hos tex al-anon är inget svaghetstecken utan tvärtom ett tecken på styrka och mognad.

Fortsätt att skriva här, det hjälper enormt mycket både att få skriva av sig , att läsa vad andra skriver och att se hur många fina och kloka människor som lever nära missbrukare och så många fina och kloka människor som kämpar mot sitt eget missbruk.

Besserwisser? Nej ingen fara!
Du har så rätt att även Prost är rätt.

Är ju ingen språkforskare direkt men låt mig gissa att det har med synonymer/dialekter att göra.
För mer info får jag kolla upp i Duden eller så.

Även "zum Wohl" eller "Gesundheit" funkar och det finns fler. Har samma betydelse beroende var man befinner sig,
och naturligtvis har även umgänget, situationen med ordvalet att göra. Är ju ett ganska rikt språk..

Prosit Neujahr!, eller Gutes neues Jahr! eller något liknande till dig!

//PP

Hej markatta!
Det här med brev lät bra, men jag är rädd för att det ska bli pinsamt efteråt, att han ska reta mig eller att det kommer hittas av någon.
Jag har aldrig berättat för någon om de problem vi har hemma, aldrig ens sagt det högt för mig själv för då blir det mer "riktigt" och det är jag faktiskt lite rädd för. Kalla mig mesig men att gå till något möte eller ens att bara ringa till såna stödlinjer, det vågar jag inte. Jag vill inte att någon ska se mig och jag vill inte att någon ens ska höra min röst. Jag vet att det låter oerhört dumt men jag har hellre ångesten i bröstet än att jag blottar mina känslor och vår lilla hemlighet för någon.
Jag beklagar hur det varit för dig, men samtidigt är det skönt att du kam tala om dina erfarenheter.
Tack!

Tack berra. Giraffspråket var något jag aldrig hört talas om innan men det lät faktiskt väldigt logiskt. Saken är dock den att min pappa blir oerhört elak och kallar en för ditten och datten så oavsett om jag säger att såhär är det eller om jag säger att såhär känner jag så skulle han bara komma med ett "du vet ju ingenting din lilla idiot". Mina päron bråkade nämligen igår igen och som vanligt när mamma säger att hon är trött på detta nu så ska pappa kontra henne och säger att han är trött på att hon ska handla kläder hela tiden. Han försöker ständigt göra sig själv till offert..

God start Fenix! Rent tidsmässigt har vi ju nu funnits här inne ett tag, även om jag föll igenom och inte loggade in på ett bra tag. När jag funderar på mina sista år ser jag lite Sisyfos varning i mig. (Du vet han med stenblocket) Så jag kommer följa dina framgångar lite extra, och låta dom sporra mig. Kan jag göra något liknande för dig, vore det toppen!

Nu ska stenjäveln upp!

Kör hårt, fast mjukt...

//PP

Vill jag inte vara men Gesundheit hörs vid nysningar.
Prost är det ordet som sägs som skål.
Självklart finns det umgänge som anser att Gesundheit är rätt ord vid en sup!
Må bäst - Kämpa på!

Eller rättare sagt hej på er! Som alla skrivit här inne i tråden. Funderade lite i samma banor när det gällde barnen Nossan. Helt normalt tror jag att det finns en del ångest och sorg den första tiden. Jag känner den fortfarande efter mina veckor, men det får jag acceptera. Något vi inte behöver ha ångest för är i alla fall att vi försöker sluta! Känner redan tendenser att det blir bättre, och har läst det hos andra. Men det måste nog få ta sin tid...

Vad jag tror angående att ta skada? Nej, jag tror inte dom tagit skada på något sätt som kommer att prägla dom resten av livet. Och jag tror oron är normal. Kanske är det vårt samvete som talar på det sättet i början? Jag själv kände att det var skönt att kunna erbjuda sludder-fria nattnings sagor. Naturligtvis kan det vara annorlunda för barn som lever i den "misär" alkoholen kan skapa, men det känns inte som ni har haft det illa på det sättet. Jag får en känsla av att barnen blivit sedda och fått kärlek trots att morsan druckit vin! Säkert finns det andra som har riktig kunskap, och säkert finns det dom som skulle vilja kraxa om att det sätter men för livet, men jag tror inte det.

En sak är i alla fall säkert. Vi kan inte ändra på det som skett. Idag, imorgon och framöver kan vi det! Så för mig lönar det sig inte att gråta över "spilld mjölk" eller vin heller för den delen.

Hoppas så att humöret är lite lättare idag. För mig går det upp och ner, fast för varje vecka som nu går blir det bättre. Den första tiden pendlade jag mellan nästan eufori, och fem minuter senare kunde jag var nere i ett svart hål. Obehagligt men inte farligt att känna så. Farligt blir det snarare om stegen när vi mår som sämst, leder oss till bolaget.

//PP

Hejsan. Jag är 31 nu och levt likadant som du. Jag har provat sluta dricka på alla möjliga sätt
Försökt kunna bli normal drickare men alltid fallit tillbaka i skit träsket. Jag som många andra
Här har nog gett ett löfte om att i år slutar jag. Min erfarenhet säger det finns inga enkla svar på hur
Du slutar mer än, det är bara du själv som gör skillnad! Du bestämmer hur du ska må. Önskar jag kunnat sluta tidigare
Men nu är det som det är för mig. Har varit nykter i perioder o alla kan. Bara man bestämmer sig för
Att du bestämmer o ingen annan får köra över dig. Skriv hur du känner, du måste hitta dina
Verktyg. Jag har bestämt min o berättat åt mina nära. All lycka! Pontus

Jag är ingen räv här, Jag är helt ny och jag har inga svar. Jag vill bara säga att Vi är lika gamla du och jag och har samma problem. det är det jävla festandet.
Jag gjorde precis som du, skapade en profil här direkt efter nyår för att man ännu en gång gått för långt.

Jag vet inte vad du tänker men min plan är att låsa in mig en tid. De människor som älskar dig får gilla läget, de får göra något annat om de vill träffa, istället för att festa.
För this is faktiskt it.
och de damer du träffar på fyllan, hur många gånger har det lett till något värt att fortsätta?

Jag vet inte om du läst några av inläggen här. men jag får kalla kårar. Många av de livsöden jag snubblar på ÄR jag om 20 år. För det är verkligen en slippery slope, vips så har åren gått och det finns sorger och andra anledningar som får att att dricka ensam hemmai köksskåpen.

Jag tycker du är smart. Stopp nu. inget på ett tag. Jag har samma plan.

du får väl bli deprimerad ett tag då? inget är värre än ångesten. Det är ett långt pris att betala.

Vilken tur vi har ändå, att vi kommit till insikt "redan". vi har tid på oss att förändra.
du har rätt i sorgligheten, det var sorgligt, men detta är inte ett dugg sorgligt.

hejja hejja!

När jag ser att vi rullar, och att dagarna går Spes. Naturligtvis är det inspirerande!

//PP

Hej m-m! skönt att läsa att du går med lätta (lättare) steg här i ett nytt o-ned-solkat år. Kom precis ur duschen så idag känns det fräscht både på in och utsidan. Det känns verkligen som det är förändringarnas tid lite överallt just nu. Och även om förändringar kan leda till både bra och dåliga saker så blir det i alla fall annorlunda. Känner just nu att det är helt ok. Har själv haft lite för mycket av samma sak.

Så jag tog och firade lite nyår igår istället. Ganska trevligt var det.

Just nu finns det ju positivism och nya tag även här inne. Känns som vi kan behöva det lite till mans/kvinns :-)

Nu jobbar vi vidare! Tror idag verkligen att vi kan fixa det!

Nu ska jag öppna jobb mejlboxen, får se vad för skit som drattar ner efter nästan två veckor som passerat ;-)

Skål för ytterligare en nykter dag!

Jo just det.. kom just att tänka på att skål heter Gesundheit på tyska. Gesundheit betyder som ni säkert vet god hälsa. Visst är det lite märkligt? Är det något jag inte får av drickat, är det ju god hälsa!

Vad jobbigt du har det! Jag var också äldsta barnet i en alkisfamilj.

De flesta alkisar är oerhört manipulerande, de liksom måste för att skydda sin rätt till att dricka som de upplever som okränkbar. De flesta som skriver här känner nog igen det att skrika, bråka på sin alkis, vädja, hälla ut alkohol o.s.v. Detta tar oerhört mycket energi av en och du har helt rätt i att det inte är sådant som ska uppta din tankeverksamhet. Du är 18 år och ska ju ha din prime of your life, göra dig redo för att flytta hemifrån och skapa dig ditt egna liv.

Kanske kan du försöka att skriva ett brev till din pappa? Använd dig av det som Berra skrev och försök skriva utifrån dig själv, hur du känner dig och hur hans drickande påverkar dig. Det kan vara lättare att formulera i brev då man kan pausa om man blir för arg eller ledsen och heller inte bli avbruten och manipulerad till att tvivla på om det man känner är "rätt".

Det är ju jättebra att du är nära din mamma, ingen klyscha. Råd din mamma att också ta kontakt med någon form av anhörigstöd, oavsett om din pappa slutar dricka eller inte. Det finns hos kommunens beroendeenheter, behandlingshem eller alanon som är en stödgrupp för anhöriga till alkoholister. För dig själv också, sök hjälp! Det påverkar så oerhört mycket, hela ens liv och personlighet av att växa upp som barn till en alkoholist men det går att få hjälp. Även om det är bra att du och din mamma kan prata öppet med varandra så kan det ju ibland bli lite slutet om du fattar vad jag menar. Det är bra att söka sig utåt för att släppa på det där med att detta är en hemlighet som hör till familjen och att hela familjen ska skämmas och skydda alkisen. Det ska heller inte ligga på dig att se till att hela familjen mår bra, ett alldeles för tungt lass.

Själv sa jag upp kontakten med min pappa då jag flyttade hemifrån. Jag var tvungen för att inte helt gå sönder själv. Jag sa att jag inte ville ha någon kontakt med honom alls så länge som han fortsatte att dricka. Det kanske låter kallt men det var nödvändigt för att skulle kunna må bra. Det var också hans val helt och hållet då. Visst fick han träffa mig och ringa till mig om han ville men då var han tvungen att välja bort alkoholen och söka hjälp för det. Visst är alkoholism en sjukdom men det är upp till var och en som är drabbad av den sjukdomen att ta ansvar för den, jämför med någon som har diabetes som själv måste se till att ta sina sprutor eller någon med ADHD som kanske måste ta hjälp för att kunna strukturera upp sitt liv. Det är hans val.

Det gick några år sedan hörde min pappa av sig, nykter med hjälp av AA. Självklart var det det bästa som kunde hända men jag var också tvungen att helt lägga ifrån mig ansvaret för hans nykterhet.

Jag trodde då att det var slut men arbetet hade bara påbörjat. Som jag skrev så påverkar det ofta hela ens personlighet, även i vuxen ålder, med låg självkänsla och oförmåga att knyta an och ha sunda relationer. Så Cocco, det bästa rådet jag kan ge dig är att söka hjälp för din egen del. Du är den viktigaste personen i ditt liv och andra människors val ska inte få hindra din utveckling till din fulla potential.

Kram på dig!

Tänk att jag kan hjälpa någon, snacka om inspirerande.
För övrigt hjälper du mig paradisbruden och hade inte forumet
funnits hade jag väl suttit på jobbet och haft ångest
över en onykter gårdag.
I dag ska jag vara nykter, har jag bestämt.

Spes

Bra jobbat Fenix!
Jag sitter också på jobbet och
har inlett dag 2. Mycket att göra dock!
Spes

Alkoholdjävulen är stark. I går kväll satt jag mellan 18 och 21 och tankarna var ständigt på att dricka, skjuta upp det en dag, kanske en vecka, bara en gång till. Men jag vann, och vaknade i dag nykter och så glad. Det var en arbetsseger, och när jag vid 21-tiden kände att jag vunnit var det stort.
Så , dag 2 på år 2014. Har läst ikapp allt på forumet, och jag känner mig glad att vi är så många här som vill ta striden för ett liv utan alkohol.
Nu ska jag jobba och njuta av att komma till jobbet utan ångest och bakfylla.
Fenix

att du är på rätt väg Särbo11! Starkt jobbat! Fortsätt gärna skriva och berätta hur det går, det är till hjälp för dig att reda i tankarna och för andra som får följa din resa.
Kram, kram / mt

Jag är lite i samma läge som du men jag insåg att jag måste sluta dricka just på grund av att jag har barn. Barnen är lidande även om man inte inser det själv, de märker mer än vad man tror. För mig fans bara två val antingen söka hjälp och sluta tvärt eller att göra ett seriöst försök att trappa ner, vilket inte är lätt om man inte är 100 % motiverad. Från att ha druckit 1-2 flaskor vin i princip varje dag började jag dricka 7-8 folköl 50cl(3,5%). Det är inte lätt för man längtar efter något starkare men man måste vara stark och nöja sig med det. Efter 6-7 dagar blir det lättare att nöja sig med ölen. Det är mycket lättare att trappa ner med öl än vin. Nu är jag nere i 4 öl om dagen och jag är nöjd med mig själv för jag vet att jag kommer att snart gå ner till 2 och sen 0 öl om dagen. Jag tycker det är lättare än att sluta tvärt, det är värt ett försök annars måste man söka hjälp på vårdcentralen. Risken finns att de kontaktar socialen men långt från alla gör det. Vet de inte om att du har barn så säg att du inte har några då har dom ingen anledning att kontakta socialen. Om du bara dricker ett par glas vin om kvällen måste det vara lättare för dig. Du kanske kan börja med färre öl än mig. Det är jobbigt och tråkigt att bli av med alkoholen men vi måste göra det, eller hur? Kämpa på, ge inte upp. Kram Mina

Jag har inget generellt svar att kunna ge dig, men kan berätta lite om vår familjesituation.
Jag är pappa till min 20åriga dotter och jag har själv varit nykterist i lite mer än sex år.

Hennes alkoholsebut kanske började för 3 år sedan och har varit 2-3 tillfällen då hon har druckit för mycket, det är mer än ett år sedan hon kände att det blev för mycket senast.

Idag är hon ytterst måttfull och dricker inte längre större kvantiteter än att hon fortfarande håller kollen, hellre för lite än för mycket.
Hon drabbas av bakfylleångest precis som jag fick tidigare vilket sänker henne i kval i flera dagar efter, det blev tyvärr hennes arv från mig.

Om du läser runt bland trådarna så kommer du få ett genomgående mantra om att det är ytterst svårt att övertala någon om att de har ett riskbruk.
Den upptäckten kan nog enbart komma ifrån ifrån den drabbade själv.

Man kan hota, tjata, skrika domdera och föra ett jäkla liv som medberoende, men alkoholen är slug och ytterst manipulativ för den som har ett beroende,
Och ofta så är de medvetna om sitt beroende men är oförmögna att finna en utväg eftersom alkoholen även har slagit ut flyktbeteendet,
Jo att de tar till verklighetsflykten är vanligt, för de orkar inte med det andra livet när ruset dämpar den verkliga verkligheten,
Det är tröst, dämpning, avtrubbning, glädje ja allt möjligt blandat i en väldigt komplex dryck.

Att hacka på den som har sitt beronde kan göra att den skyddar och ljuger sig igenom sitt försvar, det spelar ingen roll om man så kör upp bevisen direkt under näsan på dem, det låser sig bara och de vill inte ta in informationen, de försvarar sig med att det inte är så farligt, de har kontrollen, sköter sitt jobb, ni andra överreagerar, klart att man är värd lite avkoppling osv osv..., jo de tror på det själva.

En person på forumet har berättat om giraffspråket (tror det var Mulletanten), vilket jag tror på som en möjlig lösning.
Och där går man inte på problemet i sin faktaform, utan man talar om för personen hur JAG upplever situationen.
Om man berättar att jag blir rädd när du är full, så kan den personen inte säga att det blir du inte, för den kan inte känna vad du känner.
Om du upplever situationen som obehaglig så kan hon eller han inte säga att det ska du inte, att du inte ska känna dig orolig,
För varje gång den personen utsätter dig för "din fara" så är det faktiskt hans eller hennes fel, de kan påverka situationen genom att inte dricka t.ex.
Men de gör det i alla fall, och har gjort ett aktivt val, de har valt att göra din situation obehaglig pga sitt beroende till trots.
Det kan nog trigga dem lite till att att sluta göra er anhöriga mindre ont, en form av psykiskt misshandel.

Du gör mig illa varje gång du dricker, jag blir orolig oavsett vad du tycker varje gång du dricker alkoholen.
Dina ursäkter för att ta alkoholen i försvar varje gång fungerar inte på mig, varje gång du luktar alkohol och beter dig konstigt så gör du mig illa.

Den som dricker vill göra frågan saklig i form av fysiska aspekter, du kan hävda att den inte rår på din psykiska påverkan.
Inga ursäkter kan få bort rädslan du känner varje gång din pappa luktar alkohol, oavsett vad han har gjort eller sagt tidigare.
Han sitter med makten att kunna påverka den, genom att inte göra dig rädd.

Han vet svaret, och han kan välja att fortfarande dricka när du inte finns inom synhåll, att smyga är vi världsbäst på,
Och även när man kör upp en upphittat flaska ut stövelskaftet i garaget direkt under näsan på honom så funkar inte hoten,
Man kan bara säga hur oerhört besviken man är på världens bästa pappa, att nu gjorde du mig ledsen igen, och igen, och igen...

Jag övningskör med min dotter, och hon får inte göra mig besviken med att ändra bestämda körtider för att hon ska plötsligt ut med sina kompisar heller.
Ett ömsesidigt förtroende behöver vi båda två, hon ger sitt, jag ger mitt och vi kan lita på varandra i med och motvind.
Hon är bland det stoltaste av vad jag har, bara hennes bror och mor kan konkurrera med henne, det är min familj och det är det viktigaste i hela livet.
Aldrig mer ska jag göra dem besvikna med hjälp av alkoholen, det är mitt stora löfte till dem, och livet...

Berra

Oj ni kan inte begripa vad lycklig jag blir av era svar. Att ni tar er tid att hjälpa en vilt främmande människa med hennes bekymmer. Det är stort. Det uppskattar jag verkligen.

Jag läste någonstans på det här forumet. Att ett av de första tecken på att man har problem, är att man känner ett behov av att göra något åt det, ta vita månader.
Även om det är en ganska tråkig insikt att komma till, att man behöver åtgärda sättet man lever på, måste jag säga att det känns ganska skönt just nu! Jag trodde inte det, men det är faktiskt en väldig tyng som just nu känns lite lättare. Jag är i alla fall ett steg närmre den människan jag vill vara, än vad jag var igår.

Jag börjar där som ni säger, en dag i taget. Jag försöker att inte bestämma en tidsperiod, Jag tror att jag måste hitta ett sätt att leva på, inte en månad, utan resten av livet. Och jag vill inte räkna ner dagarna tills jag får festa igen, jag tror kanske det slår bakut då.

Kanske får jag gå ut hårt och inte ens sätta mig i de situationer då jag vill dricka. För att läka och därifrån hitta ett sätt att fortsätta leva?
Kanske får jag låsa in mig lite.

Kan det liksom ha gått för långt, redan vid 25, att noll tolerans är enda alternativet.
Det vet jag väl att ni inte kan svara på, det får tiden utvisa. Men jag har läst en herrans massa inlägg på det här forumet idag, och ser min utstakade framtid ganska tydligt, om jag inte förändras nu.

Jag vill aldrig glömma vad jag kände i morse när jag vaknade. Jag har känt så förut, men det var droppen med stort D.

tack igen för era inlägg, som sagt, jag uppskattar dem verkligen. Jag har gjort endel vaga försök att tala med vänner om detta, får inte riktigt den feedbacken jag önskar. Därför är jag glad att jag hittat hit.

k

Fortsätt skriva om både med och motgång. Jag tror inte skribenten menar att man inte ska skriva när man trillar dit, utan att det var mer en egen reflektion, om sig själv, att upptäcka att man är mättad och inte orkar/vill kan ta in mer. Lite samma sak som man kan känna när man blir känslomässigt utmattad när man jobbar med människor. Att man helt enkelt inte kan ta in mer och vara ett stöd. Att det börjar bli dags att gå vidare och kanske släppa forumet. Detta var min tolkning av vad jag tror att vi båda läst, men jag kan ha fel.

Det viktigaste är iaf att fortsätta skriva - det kan inte vara så att det bara är ok att tala om medgångar, vi behöver support och stöttning i båda lägena. Lycka till nu och fortsätt skriva!
/m

Att komma fram till att man inte klarar att hantera alkohol, och att man behöver avstå kan vara ett av de viktigaste och mest insiktsfulla beslut man tar. Bra att komma så långt. Häng i nu och ta det en dag i taget. Lycka till!
/m

Samband? Ja, det är väl den här tiden man vill göra nya avstamp och ändra det som inte känts så bra under förra året. Vi går så sakta mot ljusare tider och våren kanske kommer så småningom... Själv har jag inte lovat mig någonting nytt - löftet och målet får fortsätta med det jag påbörjade för snart 12 veckor sedan. Jag ser fram emot en lugnare period nu, utan så många yttre frestelser i form av social påtryckning. I mitt liv är det inte så många happenings på gång under kommande månaden (vad jag vet nu) och det känns skönt. Samtidigt vet jag att det inte är lämpligt att släppa garden - frestelsen kommer ju gärna när man minst anar det. Slutade röka för många år sedan och kunde bli överraskad under flera år över hur suget efter en cigarett bara kunde flyga på, bara så där.

Jag hoppas och önskar att alla som försöker ändra sina dryckesvanor kommer att lyckas med det, det är så sorgligt med all samlad ångest alkoholen genererar. Härinne förstår vi den ångest och skuld som beroendet ger, men det är verkligen inte lätt att förklara för någon som står utanför och inte sett/hört detta innan. Jag gjorde ett försök på nyårsafton att berätta mer ärligt för ett av mina syskon om varför jag har valt att avstå från alkoholen. Vi står varandra nära, och det har känts viktigt för mig att försöka förklara hur det blivit, och jag tror hen försökte förstå, men jag kunde ändå känna att det inte gick fram. Jag begär inte det heller, för mig var inte det det viktigaste, men först kände jag mig lite tom, tänkte att jaha, och nu då? Men det viktiga var att jag fick berätta det jag ville, på mitt vis och när jag kände att det var läge. Det känns viktigt att inte bli överrumplad med frågor jag inte är beredd att svara på vid ett tillfälle jag kanske inte kan hantera det. Den djupare förståelsen får jag söka någon annanstans, hos mannen, här eller psykologen jag tänker prata med ett par gånger till.
Skönt har det varit idag att bara vara trött, och inte bakfylletrött. Ingen ångest, ingen oro i kroppen eller liknande. Ingen annan i sällskapet har heller varit bakis, så om det varit en tidigare nyårsafton hade det bara varit jag som varit bakis, och kämpat hårt med att dölja det. Skönt att slippa det. Kunna ligga i soffan ikväll helt klar i huvudet med en lika trött hund. Skönt!

Har goda förhoppningar om 2014, som hittills börjat klart bättre än 2013.

Tack, Spes, för att jag fick skriva av mig lite i din tråd o för ditt svar.
Det var guldvärt för mig och hjälpte mig att starta det nya året nykter.
Visst är det lättare att somna o sova gott när man har en del vin i kroppen.
Under de nyktra nätterna har man huvudet fullt av olika tankar o ingen ro i kroppen.
Men förhoppningsvis blir det bättre ju fler vita dagar o nätter man har.
God natt önskar paradisbruden!

Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll! :) God fortsättning vänner! 2014 är vårt år!

Klokt och modigt att välja att göra det som känns bra, även om det innebär att gå emot strömmen. Hoppas bara att det inte blev kalla fiskbullar...
/m