Senaste kommentarerna i forumet

Nu förväntar ni er gammalt groll och någon som spyr galla över livet som suger alltjämnt...

HAHA, lurad!

Är inte ett dugg nere för tillfället, har haft hela TVÅ dagar där ingenting stöter sig med mig...
Det rullar alltså på, och dessutom bra...'

Vadandetta då'rå'?

Just nu så ler livet åt mig, jag mår jättebra för tillfället...

Hur ska jag förklara???

Jobbet, ja'rå, varför???

Jag har slagit mig ihop men en nyanställd (förvisso ung och ganska så söt) tjej...
Vi jobbar ihop med ett projekt på nästan heltid, och det är verkligen tajt...
Nu tror ni att jag är smått förälskad, fy dig!, inte alls..

Men om jag ska försöka förklara, så är det så här...
Hon har bara hunnit jobba ett par månader, och har ingen aaning om vem Berra är,
hon har alltså inga som helst förutfattade meningar om mig som firmans slagpåse, ingen har hunnit berätta det för henne, och hon behandlar mig med helt vanlig vettig människovärdig respekt.

Jag känner mig glad för att "någon" inte skiter i mig och behandlar mig som en vanlig kollega.
Vi jobbar ihop och löser ett ganska så stort problem som tar väldigt lång tid att utvärdera,
det är knöligt men roligt, och vi gör ett ganska så bra resultat ifrån oss...
Jag har alltså fått "ledigt" från mina vanliga pöblar och är utlånad till en annan grupp.

Och jag bara växer som människa, blir glad och t.om visslar på jobbet, hejjar på andra...
Känner mig för tillfället stark och har suttit i två möten som jag normalt hatar, men har varit delaktig och faktiskt lett ett par gånger..
Detta kan låta fundamentalt urlöjligt, men det är stort för mig.
Jag vill bara bevisa att jag kan få leva om de ger mig ett utrymme..

Bilen krånglar och ekonomin haltar något, men det bekommer mig inte för tillfället,
just nu måste jag bara få njuta av ett problemfritt liv, och jag bara älskar det...

Har gjort en del pin'tji grejor, och gått förbi min chef direkt till VD'n i ett förbättringsförslag per mail, jag vet inte vad han har sagt om mig, men vill visa att jag kan, och jag är beredd att gå förbi de som sätter käppar i hjulen för mig, får se vad reaktionen blir på detta...
Känner jag honom rätt så kommer det att bli ett j*vla liv, men det kommer bara att rätta min farhågor att det är han som har ställt till det, och inte jag..
Tänker dra det så pass långt att att ska få falla på eget bevåg, om han sätter sig emot det..

Det kan bli en personlig motgång, men jag är nog lite smartare än vad han vill utge mig för,
på jullunchen så jag hur min chef följde VD'n i hans fotspår och smörjde sitt egna krås,
och då var det inte mat jag menade, utan mer betoning på smörjning..

Livet är fortfarande inte rättvis, men jag lever ett liv jag kan stå ut med,
och tack till den lilla flicksnärta som är bara hälften så gammal som mig,
men som gav mig chans att visa vem jag egentligen är, en duktig medarbetare som finns....

Vet att jag fortfarande identifierar mig med mitt yrkesval, men det är min proffesion...

Och ingenting är så pass lyckat att jag kan lura mig att fira detta med att anta att alkoholen kan hjälpa mig att fira i medgång, tanken har slagit mig, men förnuftet har återigen segrat...

Jag är inte tråkigt, jag bara lever..!

/Berra

Tack, ja jag har också utvecklat ett alkoholberoende ...har börjat förstå det nu...kan liksom smådricka under en hel helg...vill ha den där ångestdämpande känslan men ej jättefull....ibland tänker jag liksom vad gör folk om de ej dricker....sista året har det blivit typ 3-4 dagar utan, bara ett par glas vin e väl ok eller ?? sen e det dags igen....inga direkta konsekvenser ännu men vet att det kommer....levt en liv med alkohol sen jag va liten....nu känns det som jag e på väg att bli en alkoholist själv på gamla dagar ;) skämt o sido....nu vill jag ändra mitt leverne och livs stil först och främst för hälsan skull....och det e ju ej gratis med alkohol heller....hoppas detta forum kan hjälpa mig och er alla....tillsammans ja det behövs...kram tebax...

Dompa-vännen!

Vad härligt det är att läsa hur du kämpar! Alltså, jag menar ju inte att det är kul att du tycker att det är jobbigt, såklart... men det finns en beslutsamhet och en vilja i din kamp - och den är fantastisk!

Håll ut - det tar tid att börja se alla de där fördelarna med att vara nykter... men de kommer!

Kram!
/H.

PS. Gud är god. ;-)

Vad bra att du tagit beslutet att sluta, nu har du klarat de värsta dagarna. Det blir lättare och lättare, det har gått bra idag också, kände idag glädje över att jag är nykter och slipper vakna bakfull. Det är bra att behålla den känslan för när man varit nykter en tid ( räcker med en kort tid) så börjar man inbilla sig att man inte har så stora problem, och att man nog klarar att dricka normalt. Fast jag så väl vet att jag inte fixar det, jag är alkoholberoende, så kommer ändå den känslan ibland. Då tänker jag på allt jag gjort i fyllan och då har det gått över. Nu kan det bara bli bättre, vi kämpar tillsammans.
Kram på dig

även i dag Maria42, min 3 dag utan alkohol....är beroende antar jag...vill i alla fall ej dricka mer...känns som det bara blir mer och mer och rädd för att det går åt skogen helt...Styrka och kram

till Mm, katterna och Fransiscus efter ett intensivt dygn. Haft det bra men längtat hem - på ett gott sätt. Drack vin till middagen igår, för första gången på över 13 månader. Smakade inte särskilt gott, nej, fast det var väl valt. Vi hade talat om det tidigare, Mm och jag i ett annat sammanhang att det kändes helt ok för honom att jag dricker så det var lätt att välja det som var bekvämast. Jag drack 1½ glas, kände mig lätt påverkad -det var inte behagligt. Inget jag har behov av att uppleva för att förgylla livet längre. De som drack fler glas blev markant påverkade även om alla skötte sig. Det var ett dygn med intensivt och disciplinerat arbete.

Har ibland tänkt att jag ska skriva om Fransiscus som flyttade in vårt hem hösten 2010, ett par månader före mitt uppbrott. Jag hörde om en utställning av ikoner och gick dit med en god vän. Beslöt att köpa en ikon och valde med omsorg. Det blev Fransiscus som förmedlar frid till hemmet, PAX HUIC DOMUI. Han tog lite tid på sig men han är en medhjälpare genom att finnas här i övre hallen. Han är ganska viktig för mig. Hans närvaro är följden av ett medvetet val och en konkret handling. / mt

Jo visst var den törstig. Trots att jag vattnat den som alla de andra växterna. Men när jag körde ner fingret i jorden insåg jag att just denna planta var storkonsument. Det borde jag ha fattat. Nu har hon fått sitt, lyckliga f... Kvällspromenader kör jag varje kväll. Dels har jag en hund, dels brukar jag försöka lura (från tv och video - en vanlig promenad väger lätt) med mig en av ungarna för att få prata lite. Dricka ngt varmt är nytt. Jag brukade ha is i whiskyn för att somna ;-) ikväll blir det varm choklad till både mig och ongar, värt att testa. /R

kul - tycker jag också:) / mt

Vet du vad den nog är? Precis som vissa andra av oss så är den nog lite törstig ;-)

Har du provat med kvällspromenader och att dricka något varmt innan du går och lägger dig? Sömnen kommer så småningom ska du se, man ska inte fokusera för mycket på det bara, det kan lätt bli en "grej" om du förstår vad jag menar, själva tanken hindrar en från att sova.

Kul att du tyckte den var bra, jag har tänkt läsa den andra boken också men har inte kommit till skott ännu.

Det är sant, Pianomannen, man måste utsätta sig för att kunna akta sig. Ska tänka mer på Ronja, där var många klokskaper i Astrids böcker!

Jag har alltid jobbat, min fru gick hemma. Nu har hon ju flytt hemmet och jag är sjukskriven för stress - läs alkoholism. Så nu går jag här. Fixa mat, tvätta och på iväg barnen till skola och aktiviteter fixar jag. Även städningen är ok, inte topp, men ok. Men det är småsakerna. Nu plockar jag dussintals blad från från golvet varje dag. En växt som som står i fönstret som jag inte ens har sett förut. Har jag köpt denna planta? Varför? Varför är inte plantan glad? Mycket underligt händer när nykterheten snubblar in. Jag skrev snubblar med flit, för jag ramlade verkligen in i den. /R

Har läst din tråd och även om andras sömnlöshet. Men en sak fattar jag inte. Sockerdippen man får när man slutat supa förklarar min ångest, men min sömnlöshet. Ska man inte bli pigg av socker, man hör ju jämnt om hyperaktiva ungar som missbrukar socker. Nu när jag inte tillför socker/alkohol borde jag ju bara sova??? Men jag antar att det tar ett tag för kroppen att komma ifatt? Nåja, har bestämt att bara härda ut, förr eller senare så somnar jag. Väl? Det blir bara så djävla jobbigt med vardagen. Vi bor på en liten ort och är bra beroende av bilen. Nu är jag rädd för att sätta mig bakom ratten. Min omdömmesförmåga är ej på topp. Konstigt nog upplevde jag aldrig någon tvekan att sätta mig bakom ratten alla dessa mornar jag körde bakfull till jobbet!!! Fan, vad man lurar sig själv. Men nej, det blir varken tabletter eller alkohol idag. Mina ungar har bara mig, så det får bli en trött, grinig farsa istället för den glada whiskypappan som var snäll mot dem men sarkatisk mot frun.
/R

...tänker jag på Ronja Rövardotter. Hon kunde inte akta sig för älven om hon inte var vid älven. Och kunde inte får respekt för helvetesgapet om hon inte kollade vad som var farligt med det.
Ibland måste jag utsätta mig för folk som dricker och tillgängligheten av alkohol, för att kunna akta mig för det. Det dricks i vid väldigt många sammankomster idag, och jag kan inte skydda mig från det. Men jag kan vara förberedd och lära mig hantera faran.

...tipsade du mig om. "Ur vulkanens mun" när jag hade det svårt med makens surande.

Nu har jag läst fortsättningen på historien; "Anna och Mats bor inte här längre" och om du inte redan har läst den. Så gör det! Kanske kan den hjälpa dig, kanske har jag helt fel, men när jag läser om Anna så "ser" jag dig.

Ha det gott/Mannagryn

Sov jag jättedåligt, men blev bättre andra veckan och nu känns det som jag kan sova jämt, nykter sedan 1 jan. Håll ut det blir bättre, det är en övergångsperiod, bättre att få utskrivet ngt att sova på om det blir ohållbart än att dricka för att få sova.
Kram!

Nu har jag varit nykter i sex dygn. Jag läser andras euforiska hyllningar till nykterhet. Och visst känner även jag vissa fördelar. Men det känns som oviktiga landvinningar. Jag luktar bättre, jag är mera med... Men tvärtemot vad många andra beskriver att de känner så tycks min ångest bara ÖKA av nykterheten. Jag antar att det beror på att inget i min "vanliga" värld finns kvar. Jag kan inte gå tillbaka till jobbet just nu och se hur eller vad som en nykter Dompa skulle kunna känna. Jag är låst just nu. Med socialen, kommunen och framför allt en olycklig unge. Min yngste son har tagit sin mors flykt från hemmet oerhört hårt. I skolan blir han mobbad och vägrar gå dit. Ett par dagar var det bra, men nu är vi tillbaka på ruta ett. Givetvis går min lille kille före alla mina behov och jag försöker vara en pappa som finns där, tror jag lyckas någorlunda, men han vill ha sin mamma. Om Gud är god så finns hon här igen om en vecka och innan hon kommer eller inte så är vi låsta där. Sedan mina egna krämpor. Det där sovandet som många alkoholister vittnar om, det tycks inte passa in på mig. Jag är vaken dygnet runt, max tre timmars sömn per natt. Man kan tro att nykter sömn är mer värt än fyllesömn och det tror även jag, rent fysiskt. Men hjärnan då? Jag känner att den måste få vila snart...
Jag skulle bara vilja sova. Är det någon annan som sover sämre/mindre när ni har nyktrat till? /R

Nykter sådan läggs till handlingarna, varit en bra dag. Kul på jobbet, ikväll legat i sängen och sett på tv med 16-åringen, myst och småpratat. Får njuta av sådana stunder nu, det ger lycka.
Styrkekramar till er alla!

Här hos och till min vän lillablå. Jag tror inte du förstår vilken eyeopener din tråd var. Snubblade ju in på den av "misstag". Innan jag läste om dig och T så trodde jag att jag var en schysst kille eftersom jag aldrig lyft en hand mot någon. Men det var ju ren självbevarelse drift, jag är en stor kille och vet att om jag någonsin fysiskt skulle ha hävdat mig/gjort något så hade jag kunnat döda. Av bara misstag. Så istället har jag kränkt, hånat, misskrediterat, förminskat etc. de som jag kännt mig sårad av. Utan att inse att det kan lämna även värre ärr. Jag vill inte göra det någonsin igen. Jag ska försöka att inte göra det. Jag ska försöka som f... Det är där spriten kommer in. När jag dricker så skiter jag i det. Allt handlar om mig. Men efter din tråd och även andra som jag sträckläste efteråt så har jag förstått lite. Tror jag. Tittar gärna in här igen. Känner mig som en gökunge, men här var mitt första hemma. Berätta gärna mer om hur du har det nu. Om du vill, om du orkar. TACK/R

I dag låter jag Nalle Puh förklara hur jag känner mig: Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.
Visst är den lilla gula björnen underbar!
Har funderat rätt mycket runt problemen med att inte få stöd av sin partner eller att upptäcka sidor man inte upptäckt innan.
Har stödet att vi inte har alkohol hemma, har upptäckt att han blir jäkligt tyken och dryg när han dricker. Nu är väl inte det så ofta vi är bortbjudna, men har alltid fått höra att jag blir bråkig och kaxig. Men nu visar det sig att det är han som förändras till en jäkla typ och det är ju inte så kul. Men skall inte dra upp det denna gången heller utan vänta till denna helgen när det är stor fest på lördag och se om det återkommer igen.
Hoppas ni alla har haft en bra dag/kramar

du, det är ok att inte må skitbra hela tiden...
det är väl det som är livet?!
har lite kontakt med en gemensam vän till oss, och också hon är nykter sen en längre tid tillbaka, och för det mesta rätt tillfreds och nöjd... och trots det får hon svackor... precis som du... och precis som jag... och det är OK!!! bara vi vet vad som inte hjälper oss... det hjälper inte mig att skita i vad jag vill och ta hand om andra, eller offra mina önskningar för att någon annan ska bli nöjd, precis lika lite som det funkar för dig att ta en öl för att må bättre... bästa medicinen för mig är att stänga in mig i mitt egna älskade hem, läsa en bra bok, lyssna på musik, ta en lång promenad eller hälsa på en vän som jag kan sitta tyst med om jag vill, eller prata med om jag vill det... lyssna till vad JAG behöver... egoistiskt?! ja, kanske det, men om jag inte får vara lite egoistisk ibland blir jag en överdjävlig människa att vara i närheten av... sur, grinig, och dessutom bitter... =)

är övertygad om att du tar dig upp ur din svacka igen... kanske lite svettig i pannan efter att ha traskat upp för backen, men när du väl är där så ser jag dig framför mig, stolt, rak i ryggen, flaxandes med dina vingar och vinden i ditt hår! japp, så ser jag dig! <3

har jag inte rätt, så säg?! =)
kraaam!
/k

hejhej!
gott att du hittat styrkan att starta en egen tråd... blir kanske liksom lite mer upp till dig nu, din historia, som du kan påverka och själv välja riktning på... för precis som du skriver får det fan räcka nu, du är i starten av något fint och värdefullt, ett rikt nyktert liv med tre underbara ongar!!! och ungarna är värda varje liten uppoffring du får göra, eller hur?!
så kämpa på, varje dag är en seger, varje gång du väljer att inte dricka är en seger, och jag önskar dig det allra allra bästa!!!
blir nog lite tomt utan dig i min tråd.. =)
kramkram!!!
/k

Jag tror att man nästan "måste" halka tillbaka ett steg eller två, kanske till och med flera gånger, för att riktigt få med sig själv riktigt helhjärtat på vägen framåt.

Nya tag!

du, vänd dig till vår allra finaste magnus, och be honom kopiera...
vet inte hur sånt därnt funkar... =)
ska genast titta in till dig och lämna ett litet avtryck!
och välkommen åter, som gäst eller inneboende!
<3
kraaam!
/k

övernattningsseminarium på exklusiv plats. Allt väl - det avslutande ordet distanserat igår var min känsla av att var tillbaka i "resonerande utifrån", "på håll" där jag började min första tråd. Har läst ett medberoendeinlägg som väckte många tankar i mig. I medberoendet, som i alkoholismen, är vi så lika även om vi är unika... Där en dimension av forumets styrka. Återkommer när jag är hemma igen och har landat. / mt

Haha, Mrs Pianomam - det tyckte jag var kul. :-)

Kram!
/H.