Senaste kommentarerna i forumet

Som om inget hänt dagen efter, skrattade till, exemplet om flodhästen var klockren! . Men till slut fick min man nog och även tonårsbarnen som är helt nyktra för de tycker alkohol(jag) är så äckligt. Jag har gjort bort mig så många gånger, och ändå fortsatt. Har varit helt inställd på att sluta 1 jan men ändå fick jag känslan idag när det var superstressigt på jobbet att det skulle vara gott med lite vin ikväll!!
Hur är man funtad? Det blir ju inte lite, det blir 2 flaskor för maken är mkt måttlig, han tar 1 glas och är nöjd, resten tar jag o ibland blir det lite whisky också pm maken har lagt sig. Nej usch, idag ska jag inte dricka!!

Är vi gifta med samma man :D Nej, jag tror inte att det hade hjälpt att skälla på mig heller, men vi skulle nog pratat om detta tidigare. Jag vill helst inte ha någon sprit hemma alls, men känner att det är svårt att ställa sådana krav på någon annan. Hur gör ni andra och vad säger era partners?

man man jobbar ofta borta i veckorna och då har jag haft möjlighet att dricka även till vardags. Gömma Bib i garderoben osv. Det har hänt att jag druckit upp en massa av hans öl men inte ens det har han nämnt fast det är uppenbart. Jag vet inte om det hade hjälpt om han skällt eller konfronterat mej. Knappast. det hade bara gett ännu mer skam. Man måste vara redo själv för att sluta.

vi pratar inte om det efteråt. När jag somnat i soffan kan han komma och stänga av TVn och ryta "varför går du inte och lägger dej istället för att sitta där och sova?!" Men inget som tas upp dagen efter. Det känns faktiskt som nån beskrev det, i en bok tror jag, som att ha en flodhäst i vardagsrummet. Man ser den men låtsas inte om den. Ibland har jag tyckt att det vore bättre om han blev arg eller ställde ultimatum men han är inte en sån som vill ha konflikter. Dessutom dricker han själv för mycket ibland och då är det väl svårt att klaga på nån annan. Men hans drickande har en annan karaktär än mitt.
Jag har sagt till honom att jag vet att jag dricker för mycket och att jag ska sluta vid nyår. Nu blir det en extra skjuts enom att jag har fallit och fått min synliga blåtira. Det blir tydligt för alla som ser mej. Kanske jag inte ska försöka hitta bortförklaringar utan säga att jag drack för mycke på nyårsafton och ramlade. Kanske jag ska vara öppen med varför jag slutar. Jag misstänker att det kommer att bli svårt att sminka över redan efter en vecka men inte vet jag om jag har lust att gå ut med det bland kollegor heller. Hur det gått till. Nå jag har lite tid på mej att fundera på det. En dag i taget. Men det fungerar som ett jäkla bra antabus just nu...

Tänkte på din man, pratar ni om det efter åt. Här nämns det inte när jag tuppat av på soffan eller gjort något ännu värre(vilket jag har). Att min man älskar mig tvivlar jag inte på,men tycker att det är lite konstigt. Denna gången har jag tänkt vara ärlig mot min omgivning om varför jag inte dricker och även mot mig själv genom att inse att jag inte kan dricka mer.
Jag hoppas att jag denna gången kan komma ihåg känslan som jag har i dag, att jag vill vara nykter och att jag väljer det.
Så jag tar ett steg i taget på en lång väg!

Hoppas ni alla har en bra dag. Jag har ledigt en vecka till och tur är det för imorse hade jag fått en rejäl blåtira runt ena ögat, känns för jävligt. Jag trodde jag skulle slippa det eftersom jag slog mej uppe vid hårfästet men icke. Smög ut och köpte täckstift men det funkar inte så bra. Eftersom det regnar är solglasögon inte heller en lösning. Förhoppningsvis är det bättre imorron så det går att kamoflera... Inte är det väl skamligt i sej, vem som helst kan ju halka, men när jag själv vet att det är alkoholrelaterad. Jag hade samma sak för sex år sen vilket gör det pinsammare. Tur i oturen ändå att jag inte slog ut nån tand eller så, jag fick nån sorts mikrosvimning. Inga vittnen utom min man och han är lyckligtvis inte arg på mej. Konstig karl, han måste verkligen älska mej trots att jag de senaste åren alltmer blivit en fyllekärring. Nu ska jag bli värdig honom. Smällen i sej har definitivt gett mej ännu starkare motivation att bli nykter, så nånting gott förde det med sej. Så här vill jag aldrig mera må.

Adde, som jag skrev tidigare så behövs det stora doser av medicinen för att komma upp i ett tillstånd som narkotikamissbrukare är ute efter. Det är ju välkänt att medicinen kan missbrukas speciellt i kombination med alkohol. Speciellt unga tycker att det är ett toppensätt att få ett rus (en härdad amfetaminist går knappast igång på Concerta). Om någon tar 10 tabletter är det ju klart att det ger effekt. Men en person med ADHD tar 1 tablett. Ditt resonemang haltar och jag tycker det är viktigt att ha kunskap innan man sprider åsikter som fakta. För jag kan inte utläsa att du verkar ha någon djupare kunskap om ADHD eller medicinerna i fråga.

Nog om detta från mitt håll Adde! Jag har kunnat utläsa tidigare om din skepsis mot mediciner mot hjärnans olika "sjukdomar" (ADHD är t ex inte en sjukdom utan klassas som en neuropsykologisk störning)och vi kommer antagligen inte komma överens i denna fråga.

Stursk, jag tycker inte heller att det finns någon koppling gällande din mans medicinering och att han dricker för mycket var tredje, fjärde månad. Diskussionen kom upp i samband med Addes teori helt enkelt.

Jag har också problem med att inte kunna sluta dricka när jag väl börjat - främst när det är fest - det var rakt in i kaklet som gällde. Och jag märkte inte när jag började förlora kontrollen utan tyckte att jag hade jätteroligt. Jag vet inte vad det är för mekanism som gör att dessa race sätts igång och när det väl är i rullning så lyssnar jag inte på någon.

Jag inser att jag inte kan kontrollera mig, jag vet inte förväg när jag får ett sånt beteende, så jag har slutat dricka. Jag har accepterat att jag är dålig på att dricka "normalt" och hoppas innerligt att jag inte trillar dit igen.

Jag hoppas att du och din man hittar en väg som funkar för er båda.

Hoppas alla har en bra dag!
/Andas

söndagsinlägg! Som dessutom skulle kunna vara en liten års-sammanfattning... men det är kanske att förvänta sig för mycket:) Hoppas allt är bra med dig, du vet att du och dina inlägg här på forumet betyder... Nyårskram! / mt

Jag vet inte riktigt om jag förstår kopplingen till min man. Han missbrukar inte ADHD-medicin. Han tar bara det som är föreskrivet honom och går inte runt i något rus av det. En av tabletterna ger en kortvarig "speedad" effekt i ca en halvtimma, upplever han själv, men det är inte något som jag som anhörig märker av. Det är snarare så att han blir mer sig själv och "normal" med medicin. Jag antar att det är därför läkare föreskriver medicin överhuvudtaget.

Medicinen har absolut påverkat hans alkoholkonsumtion i och med att han inte har ett så stort behov av att "stänga av", som du skriver. Neddragningen är inte problemet - han dricker som sagt sällan - utan just att i vissa sammanhang så känner han inte när han ska sluta. Vi pratade om detta igår och han lever inte i någon sorts förnekelse utan är helt med på banan att han inte kan begränsa sig i de här sammanhangen. Det är inte så att han måste fortsätta dricka om han bara tar ett glas eller två - i de situationerna har det aldrig varit något problem. Så det är inte bara smaken av alkohol som drar igång det utan just när han kommit till en viss punkt, som han själv önskar att han visste var den var. Nu är han inne på att helt låta bli alkohol, men är samtidigt orolig för att inte kunna eller vilja vara med i festliga sammanhang då. Han har en tid hos psyk och läkare nu i januari och ska ta upp detta med dem. Han är övertygad om att han kommer få beskedet att han aldrig kan dricka alkohol igen och jag uppfattar att han både förstår och räds ett sådant besked. Men jag jämförde med diabetes. Om man har diabetes så kan man inte äta allt man vill, hur trevligt det än är. Han förstår det men, som sagt, han är orolig för att hans sociala liv ska omintetgöras.

Kombinerar och kombinerar... Det är ju inte på daglig basis men läkaren vet om att han dricker alkohol emellanåt.

Så skönt att få höra att nykterheten är det bästa som hänt dig, efter barnen självklart. Har haft en totalt sömnlös natt nu på väg till jobbet, idag slipper jag oroa mig om jag luktar bakfylla. Det känns skönt

ju känsligt att skriva om mediciner av flera olika orsaker men att ADHD preparat har ett värde på missbruksmarknaden är väl känt så att påstå att de inte ger effekt för en missbrukare stämmer inte. Läs lite här : https://www.flashback.org/t187099 eller här : http://jannel.se/concrit.katastrof.pdf

Det finns ett otal sidor på samma tema.

Många vittnar om att missbruket ökar efter att man faller dit igen efter en vit period, och blir värre än innan man blev vit. Antagligen ett resultat av att självkänslan går i botten helt med känslan av misslyckande och bristande självkontroll.

För mig har det också varit så, och därför har jag insett att jag och A är färdiga med varann.

Idag på förmiddagen, nyårsdagens förmiddag alltså!, satt jag och skrev ett arbete för skolan. Det tog fyra timmar. Det hade jag aldrig gjort om jag hade druckit igår.
Nykterheten är det bästa som hänt mig, efter mina barn.

Vad kul att vi är flera som fått nog, jag höll upp april-juni men sedan var det kört igen och värre än någonsin. Känner igen mig, jag har också gömt och dolt för maken hur mkt jag dricker. Har äntligen förstått att jag är alkoholist. Nu ska jag lyckas, 2012 ska bli mitt år!

Jag skall slå följe med er, även om jul och nyår gick bra i år.Var nykter i 6 månader men under sommaren började jag igen.Dom senaste månaderna har det barat ökat, börjat gömma vinet så inte sambon skall se hur mycket jag dricker. Hatar mig själv när jag gör så, men nu skall jag göra ett helhjärtat försök.

JAG VILL (OCH MÅSTE)BLI NYKTERIST

Försöker ha Länkarnas punkt 1 i huvudet:
Erkänn att DU ej behärskar spriten.

Gick bra från 21/12 till 31/12.
Drack vin igår blev full men gjorde inget dumt.
Idag drack jag upp resterna lika bra tyckte jag.
Sluta med att jag halsade ur spritflaskorna igen.
Nu är vinet slut och viljan att sluta är på topp.
Märkte i går ännu en gång att ett glas triggar allt.
Och minnesförlusten kommer som ett brev på posten.
drack bara 5-6 glas vin i går men ändå minnesförlusten e där.
Känns hemskt.
Hoppas ni lyckats bättre .

Ja Maria, idag har jag verkligen inte varit sugen heller. Eftersom jag ramlade igår och stikade lillfingret ur led så har jag en bra påminnelse om hur det går. Dessutom har jag en bula i panna så jag kommer nog att gå säker för sug ett bra tag i alla fall. Kanske en nyttig läxa trots allt.

Känner igen den där lättnaden som kom när jag släppte kontrollen till dom på hemmet.
Många andra där hade svårt att sova på nätterna, men jag sov som en stock! Det var nästan så dom andra oroade sig för mig för så fort jag fick en stund över så sov jag dom första två veckorna.
Jag är en ganska tystlåten person i vanliga fall och ännu tystare var jag väl i början av behandligen.
Men sen började jag vakna och bli en personlighet. En personlighet jag ännu inte har lärt känna helt men jag tror jag är på god väg.

Hej Krigaren och Santorini. Snart har vi klarat första dagen, och imorgon tar vi inte första glaset. Kram!

Det som händer när man dricker och äter ADHD-medicin är att man kan "snetända" och få en obehaglig fylla. Medicinen varar i kroppen 8-12 timmar, sen slutar den att verka utan någon större efterdröjande effekt. Så dricker man med medicin i kroppen kan man som sagt "snetända", har den gått ur kroppen påverkar vare sig det ena det andra. I grova drag.

Jag utgår ifrån att många som äter medicin mot sin ADHD inte är nykterister. Men jag kan tänka mig att många ändrar sina alkoholvanor till mer sällan då de tar hänsyn till sin medicinering. Och antagligen har behovet att "stänga av" sin hjärna minskat betydligt, så för de flesta så är den neddragningen inte ett problem.

Nu vet ju Stursk bäst vad som gäller i hennes mans fall, jag bidrar bara med lite tankar!

/Andas

... vet hans läkare om att han kombinerar medicinen med alkohol?

/H.

kära du! / mt

För ett exakt ett år sedan var jag mitt uppe i min sista tre-dagars fylla.

Jag hade gäster kvar i huset som sovit över sen nyårsfirandet. Jag gick upp en runda innan dom, vid 9-tiden på morgonen, hämtade en vinflaska och gick tillbaks till mitt sovrum.

Vid 12-tiden när alla började vakna var jag återigen full, och låg kvar i min säng när de andra åt frukost, packade ihop och for hemåt. Någon stack in huvudet hos mig och sa hej då...

Framåt eftermiddagen fortsatte jag med några av champagneflaskorna som fanns kvar, och lyckades nog hålla ångest och tankar borta till den andra eller tredje januari med dessa flaskor.

Några dagar senare skrev jag mitt första inlägg här på alkoholhjalpen.

God fortsättning kära vänner!!