Senaste kommentarerna i forumet

God morgon där!

Äsch, jag tycker inte det är gnälligt, snarare intressant att läsa hur du uppfattar situationen. Du har ju kommit längre än jag, så jag ser det som en fingervisning i hur det kan vara/bli. Tycker det är lika viktigt att utbyta dom "små som dom stora" sakerna. För mig är det som om nu glädjen sakta återvänder, åtminstone till och från, men det ligger en känsla av trötthet och nästan apati över att ta tag i vardagsfrågorna som jobb, och den oändligt långa to do list som finns. Inte för att det var mycket bättre i bakruset, men nu blir det liksom tydligt att det tar emot. Innan kunde man tänka, ja det är klart, jag drack ju igår igen. Nu fattas liksom den anledningen till tröttheten. Men det kan var så att det tar lång tid? Skulle vara intressant att höra andra som skriver här har upplevt detta.

Önskar dig en powerdag i nykterhet!

Ligger här och klurar lite vidare kring alkoholfria alternativ. Ämnet kommer upp i trådar lite här och var. Självklart borde varje etablissemang med självaktning kunna erbjuda bra alkoholfria alternativ. Softdrinks är ju absolut inget problem och drinkar är ju både kul och lätt - om man har viljan vill säga. På öl fronten händer nog en massa. Och det går ju faktiskt att brygga öl som påminner om - just öl. Har testat ett par själv i helgen. Skalan på dom tre veteöl jag provade sträckte sig från urrrp till helt ok. Tidigare, när jag var duktigare med att ta vita månader för att hålla koll på ett eventuellt annalkande alkoholproblem, brukade jag dricka Clausthaler. Då var dom nog ganska ensamma om det, och faktum var att de inte var så dumt.

Alkoholfria alternativ på systemets hemsida är totalt 104 stycken i butik. Klickar man på alkoholfria rödvinsalternativ får man fram, hör och häpna 5.
Röda med alkohol är cirka 1800, och tar man beställningssortimentet till hjälp är det nästan 6000. Kollar man sedan på röda och vita blir siffrorna kanske 9 mot 9000. Gissa vem som förlorade? just det alkoholfritt!
Om man då ser på hur det ser ut med alkoholproblematiken i befolkningen, och för övrigt läser lite om systembolaget uppdrag, kan man ju bli lite fundersam...

Och hur kan det nu bli så? jo vet ni vad? Jag tror helt enkelt att det är klurigt att få fram en produkt som håller måttet när alkoholhalten ska ner till 0,5%. Det är en högst personlig uppfattning och kanske är det en fördom. Jag ska naturligtvis testa framöver, och ingen skulle bli lyckligare än jag om det inte stämmer.

Jag tror att det ligger i sakens natur. Det är som att vilja baka goda kanelbullar på margarin, snåla med sockret och strunta i kanelen. Då blir det andra bullar, och man blir ju inte på kanelen. Jag tror att alkohol är ungefär som fett. Alkoholen är tyvärr det som klarar att bära upp nyanser och komplexa smaker. Men kanske om dom mest begåvade vinmakarna får upp ögonen för att ta fram kvalitet, så kanske det kan bli bättre. Så tyvärr är det nog så att det godaste vinet tyvärr fortfarande innehåller alkohol.

Och inget av den varan dricker jag imorgon!

sätter jag in i rummet. Blev över sedan svärmor dog i morse. Jösses, får tårar i ögonen att det var så länge sedan jag var här,
Tack MT!
Kram
Fenix

Hej!

Jag känner igen detta, att till varje pris famla i blindo och försöka lösa det själv.

Jag har alltid vägrat att söka hjälp (får då är man ju alkolist ,typ)

Tills jag blev tvungen, jag var också livrädd för abstinens och ev farliga saker som skulle hända.

Jag kan starkt rekomendera proffshjälp, så du får en trygg avgiftning.

Det är inget att leka med själv och är både svårt och kan sluta riktigt illa.

Jag hade fördomar att det bara var missanpassade utslagna fyllon som hamnade på avgiftning.

På Maria pol, fick jag ett proffsigt vänligt bemötande, det var lugnt och stilla där.

Hade aldrig klarat det själv, läkaren sa att det kunde vara fara för mitt liv att göra det på egen hand.

Blev inlagd 3-4 dagar, fick stesolid ,b vitaminsprutor, sömntabletter mm.

De tog blodtryck och puls ofta dygnet runt, för att förhindra farlig abstinens, var det för högt, blev det mer medicin.

Hade eget rum, kände mig trygg och i säkra händer.

Efter jag blev utskriven, fick jag hämta medicin där och trappade ner under några dagar till.

Skulle aldrig klarat detta utan hjälp.

Nu har det gått 1.5 år och har inte druckit sedan dess.

Tveka inte sök hjälp, för avgiftningen.

Lycka till!

För dina kloka ord.
Förlåter mig själv och börjar om från början igen.

Önskar dig en fin kväll!
Kram
Tanten

Hej!

När man blir riktigt sjuk av drickandet så det slutar med inläggning på sjukhus.

Då blir man väldigt avskräckt från att våga dricka igen.

Som ni läste i mitt inlägg, så har jag aldrig haft respekt för alkoholen.

Har druckit på tok för mycket i perioder, men alltid lyckats ta mig ur det på egen hand.

Har trappat ner med öl några dagar,sedan har det varit lugnt.

Sista gången, fastnade jag på riktigt på min långa utlandsresa 3 månader.

Var tvungen att hålla promillen uppe för att inte få abstinens, var som att fastna i en mardrömsvärld.

Drack när jag vaknade till frukosten.

Var helt fast, och varje dag när jag vaknade insåg jag att det var ingen mardröm utan verkligheten.

När jag kom hem till sverige, blev det direkt från flyget till akuten, var så dålig trodde jag skulle dö.

Blev inlagd 3 dagar och avgiftad.

Sedan dess har jag inte vågat/velat dricka.

Även om jag nu funderat på om jag kan prova och dricka kontrollerat tror jag inte jag skulle våga chansa.

Skulle aldrig vilja fastna i mardrömsvärlden igen.

Att skriva här hjälper mig att hålla den nyktra vägen, att påminna sig själv, samt att andra också delar med sig.

Hej!

När man blir riktigt sjuk av drickandet så det slutar med inläggning på sjukhus.

Då blir man väldigt avskräckt från att våga dricka igen.

Som du läste i mitt inlägg, så har jag aldrig haft respekt för alkoholen.

Har druckit på tok för mycket i perioder, men alltid lyckats ta mig ur det på egen hand.

Har trappat ner med öl några dagar,sedan har det varit lugnt.

Sista gången, fastnade jag på riktigt på min långa utlandsresa 3 månader.

Var tvungen att hålla promillen uppe för att inte få abstinens, var som att fastna i en mardrömsvärld.

Drack när jag vaknade till frukosten.

Var helt fast, och varje dag när jag vaknade insåg jag att det var ingen mardröm utan verkligheten.

När jag kom hem till sverige, blev det direkt från flyget till akuten, var så dålig trodde jag skulle dö.

Blev inlagd 3 dagar och avgiftad.

Sedan dess har jag inte vågat/velat dricka.

Även om jag nu funderat på om jag kan prova och dricka kontrollerat tror jag inte jag skulle våga chansa.

Skulle aldrig vilja fastna i mardrömsvärlden igen.

Bra att du är här igen!
Nya tag och förlåt dig själv!
Jag har förstått av att läsa mycket här på forumet att det finns en sådan skamkänsla i att trilla dit och dricka trots att man bestämt sig för att inte göra det. Jag som vuxit upp med min pappas stora skam tror att den skammen är farligast av allt. Skäms man måste man smussla, smusslar man gör man lätt tokiga saker, ljuger och står i för att inte avslöjas (fast "alla" ändå vet, men tiger i medberoende) och får ännu mer ångest. Av ångesten följer dricka ännu mer för att döva och så är cirkeln igång.

Jag tänker för min egen del att jag tagit över den där skamkänslan , och beteendet att dölja, även om jag inte behöver. Som att jag ärvt en skam som inte är min.
Jag vill därför jobba med att inte skämmas.

Kan säga dig att i kväll är allt uppåt. Ja, det blir nog mycket känslosvall.
Kanske är det så att det blir lite dippar som du säger vid 3 månader o.s.v.
Jag räknar oxså dagar har blivit som en slags mani hos mig, men lite lustig
kan man ju få vara. Varje dag är ju en seger. Jag vet ju så väl ett litet
snedsteg och jag har sabbat allt. Så nej jag vinglar vidare i nyktert tillstånd.
Tur att man har forumet som kan stötta och att man själv kan skriva av sig.
Ha en skön kväll
Konstnären

over and out....
Varför tillbaka?
Kör ett år till. Ikapp dig om 1 år och 8 månader... ;-)

Kämpa på!

Har inte skrivit något på knappt en vecka. Har hållit mig lite undan då det inte funkat så bra för mig.
Druckit ganska mycket alkohol under helgen.
Dessutom har jag inte klarat av att hålla mina löften. Igår fanns det en flaska rött hemma. Skulle ju aldrig mer köpa hem något!

Igår kväll drack jag ett par glas vin på krogen. Vilket skapade ångest som gjorde att jag inte kunde somna.
Varvid jag öppnar vinflaskan och dricker ur den. En dålig form av självmedicinering.
Tillräckliga mängder tar tillfälligt bort ångesten men genererar i efterhand i ännu mer ångest.

Idag har jag inte druckit någon alkohol!

Börjar om från början.....Börjar om på nytt...

Kram på er!
Tanten

Har hållit mig lite undan då det har inte gått så bra för mig i helgen.
Drack ganska mycket alkohol i lördags när det var stor fest här i byn då 1:a advent firades en dag för tidigt.
Aningen bakis igår morse, men på kvällen blev det ändå ett par glas vin på krogen.
Hemma fick jag sen ångest, kunde inte sova.
Något som ofta inträffar när jag "bara" druckit lite alkohol.
Hade en flaska rött hemma. Vilken jag drack ur.
Köpte den några dagar tidigare under förevändningen, kan vara bra att ha ut i fall att jag får oväntat besök.
Idioti, att ljuga så för sig själv!
Somnade av vinet.

Sitter nu och dricker körsbärsjuice. Gott!
Duger även åt ev. gäster!

Har vacklat fram och tillbaka, kommer jag att kunna dricka socialt eller måste jag avstå helt?
Tror nog att jag måste försöka avstå helt.

Hoppas det har funkat bättre för dig!
Kram
Tanten

Jag har ju skrivit vid några tillfällen att det går bra med alkoholen. Det gör det, inget sug precis, men jag är sååå trött på dagarna. Sover så gott om nätterna, men har så svårt att komma igång på dagarna. Vissa dagar, som idag, är det som att jag inte kommer igång alls. Måste skriva listor på allt som ska göras, både på jobbet och hemma. Det som inte är uppskrivet där, blir inte gjort. Skulle kunna sitta (alternativt ligga) i soffan större delen av dagarna. Jag kommer iväg och tränar eller är ute och går, och det är ju bra, men jobbmotivationen och aktivitetsnivån där är minimal... Känns lite surt, innan var det sådär eftersom jag var trött pga att jag sov dåligt, nu sover jag men är trött ändå. Fattar att det kan vara någon efterreaktion på alkoholen, men hur länge ska detta isf hänga i? Eller är det någon vanlig hederlig novembertrötthet? Och dessutom, när eftermiddagströttheten kommer så kommer också sockersuget, mata tröttheten med snabba kalorier, pigga upp mig en stund och sen trött igen.

Tänker också att det här att alltid vara närvarande tröttar. Har skrivit det tidigare också, men vindrickandet var ju ett sätt att koppla bort vardagskänslan, nu blir det ingen bortkoppling... Ååh, vet inte vart jag vill komma med det här resonemanget, men trött är jag...

Ett gnälligt inlägg, känslorna varierar snabbt :/

Bra att du har tagit steget. Det är ju värst i början. Bara man är inställd
på att det ska gå. Själv tog jag 10 återfall på två år, nu har jag varit nykter
snart 3 månader. Första, andra återfallet klarade jag av men sedan blev det
snabbt en nedåtgående spiral som du skriver. Fattar inte att lever för sista
gången drack jag nästan 9 månader varje dag och även nätter. Fick läggas in för
avgiftning. Jag nådde min botten och blir alldeles förskräckt bara av att tänka
på alkohol. Jag jobbar mentalt med mig själv varje dag med att ändra sitt tankesätt.
I början tyckte jag synd om mig själv som inte kunde vara social och se andra dricka.
Så tänker jag inte idag, det är inte synd om mig jag kan bara inte hantera alkohol.
Du har stöd härifrån. Jag tror min räddning har varit detta forum.
Önskar dig all lycka
Konstnären

har jag aldrig varit med om men kanske är ngt nytt! Då hoppas vi att det dyker upp, trist annars att behöva skriva om allt...

Härligt. Idag räknar vi 42 dagar och kvällar utan alkohol!
Energi....gör saker som inte innan. Kan ju bero på att man inte sitter med nappflaskan...får lite tid över till annat.

Ha det bra...kämpa på!

säger även jag.
Att skriva här för att reda ut varför man dricker och hur man kan härda ut när prövningarna kommer är till stor hjälp. Själv slutar jag inte förvånas över hur lika varandra vi är oavsett bakgrund, ålder och. socioekonomisk status.
Nu är du här. Det är bra.

för ditt välkomnande och ditt svar Kerran!

Jag skrev ett långt nytt inlägg, som svar på din kommentar, men fick upp att den skulle granskas av admin!? Så vet inte om den kommer att dyka upp, det var ett par dagar sedan...

Brukar det bli så? Eller ska jag skriva om svaret?

Kram

Som säger välkommen in! Du verkar var tydlig klarsynt och bestämd, och det är ju bra!

Stort lycka till!

Hej Abel
Välkommen hit. Här hittar du väldigt mycket information om är nyttig. Inget är påtvingat utifrån utan skrivet av riktiga människor som är/har varit i samma situation som du.
Att skriva på "sin" tråd är bara det en ventil.
Smyga, må dåligt och missköta det mesta är en belöning som alkoholen ger dig.

Kämpa på!

fina ni som svarar här fast jag inte har ork att skriva i andra trådar än min egen. Har nu sovit så gott och nyktert i vad, 9 dagar, att jag låg sömnlös i natt. Men bara vaken, inte svettig, inte fylld av ångest, bara vaken.
Har uppenbarligen sovit i kapp och behöver inte längre gå och lägga mig klockan 10 för att orka med allt. Städat i helgen har jag gjort men på ett annat sätt, inte på det där jagade ångestfyllda sättet där jag liksom desperat försöker hitta ett värde i mig, där jag måste göra en massa präktiga, duktiga saker för att få existera i denna familj utan på ett lugnt sätt. Noggrannare. Jag har denna helg mitt i allt kaos som det innebär med sjuka barn och advent och allt haft små små ögonblick av komplett och total trivsel. Det är väl det som är lycka, när man bara mitt uppe i några sekunder bara är ett med nuet och bara trivs. TRIVS! Det har jag inte gjort på länge.
Tänker mycket på det här att alkohol är en depressiv drog. Läste en undersökning om att serotoninnivån sjönk med 75% för kvinnor om de drog i sig (en enorm mängd men i alla fall) fyra flaskor vin om dagen. 75%! Inte konstigt att ångesten är skyhög. Och det är så uselt och lömskt det där. Man känner sig deprimerad och tycker att det enda som kan pigga upp mig och humöret är vin och så är det det som är orsaken till depressionen. Även om jag legat på den i det här fallet moderata nivån av tre flaskor vin i veckan så är det klart att min hjärna påverkats på fler sätt än det uppenbara. Låt mig aldrig tro att livet blir roligare eller bättre med vin i igen. Jag vill faktiskt inte dricka något mer någon gång men är ändå rädd för att trilla dit. Har redan haft tankar på att det här går ju så förbannat lätt att jag kan ju inte ha några problem? Eller hur. Gudars.

Jag vet nu att det var en alkoholinducerad olycka som tog vår vän ifrån oss. Det gör mig så arg. Så onödigt. Bara 29 år.

Det är inte många som "super ihjäl sig", däremot dör många av olyckor i trafik o.s.v. direkt relaterat till alkohol. Kanske är det lättare för familjen att tänka att ens älskade dog i en trafikolycka än att denne söp ihjäl sig. Jag vet inte. Kan inte tänka annat än att detta inte hade hänt om min vän valt att inte dricka.

Fy fan.

Hej Sorgsen! Jag saknar dig och skulle bli glad av en rad. För just nu vet jag ju inte! Blev det konsekvenser av operationen. Är du död? Eller kände du dig lite inmålad med löftet om Gulbranna? Du ska veta att du hjälpte mig ganska mycket när jag var som värst däran. Och jag tror att jag förvaltar den gåva du gav mig ganska bra. Idag ser jag människor istället för att som förr bara titta. Men jag ser inte längre dig och det gör ont.

Fia

Så då var den då här! Har i och för sig aldrig haft något emot måndagar, men idag är dom förknippade med något positivt. Veckodagen...
Likt en nykär tonåring som räknar dagar i en ny relation. Varför räknar jag dagar och veckor? Kanske för att att det känns som en så stor uppgift och näst intill som en omöjlighet. Men det är det inte, det finns det många här som kan intyga, och er tänker jag fortsätta att låta mig inspireras av. Som du konstnären som helt plötsligt postar, och ger uppmuntran.
Jobbigt naturligtvis att det går upp och ner, och det har jag läst här inne flera gånger. Vissa har till och med skrivit att det kommer dippar, ofta vid 3,6 och 9 månader. Så du ska se att det kommer nog snart en lugnare fas igen Konstnären!

Styrka i vintermörkret till alla!

Tack Lilla fjäril. Vilken komplimang. Jag läser ju ofta andras trådar. Ja, hela tråden men på något vis har det aldrig slagit mig att någon kanske kunde läsa min. Och ännu mindre att den skulle kunna ge något. Men det är väl så vi sjuka är. Självföringande. Tyckte om att du vågade nämna mina utbrott bland det "goda " du räknade upp. För jag hade ju det. Utbrott! Har det fortfarande men i mindre grad. Inte lika ofta och inte längre lika banalt baserade. Idag attackerar jag inte heller direkt men är tydligare med vad jag känner. För hur ska folk kunna gissa det? Något jag nästan förväntade mig förr. Min man brukade lite elakt/ärligt säga att ; Nu tappar du fokus igen Fia, för nu handlar det INTE om dig.

Tack även m-m (Jo, jag ska lita på katterna, det är min maginstinkt) och fina (nu härmar jag mt, men jag menar det verkligen, inte för att mt inte skulle mena det. Äsch, ni fattar)) Santorini för att du delar tankar på det där lilla i livet. Det där lilla som kanske ibland drev oss över kanten. Du är väl min rollmodell. Som visade för mig att det gick att förändra.

Jag är inte riktigt där än, men jag känner att jag växer ikapp. Blir den där Fia som det var meningen att skulle bli. Den Fia som mannen och även en del andra tycks se i mig men som jag aldrig har gett en chans. Eftersom jag inte riktigt gillade vad jag såg.

Mitt näststörsta problem (Vi vet ju alla vad det största är...) är tempramentet, men jag börjar lära mig att lika lite som jag kunde skylla på vinet så kan jag skylla på det. Jag är moody liksom? Jo, vem är inte det?

Gårdagen gick bra. Mycket kärlek och ömhet. Men även mycket utmaningar, för det är det han gör min man; Utmanar mig och får mig att växa. Inte genom att frågasätt som en del partners tycks göra utan genom att roa och få mig utvecklas i egen takt. Igår hade vi ett samtal om Nord Korea som fick mig att tänka till...och bli lite imponerad för att mannen kunde namnen på alla som heter likadant. Så jag hänger kvar vid honom för han passar mig. Perfekt? Nej knappast. Han kan vara dryg och lite oåtkomlig i andras ögon. Men jag har också mina fel - precis som Santorini skrev om sig själv. Jag är inte jättesvag för dumhet. Jag är ofta arg och jag tycker inte om människor som inte förberder sig för att betala i livsmedelsaffären. Hur svårt kan det vara? Här står jag med varan X som jag vill ha. Men en stor överraskning när jag efter att ha köat ska dra upp plånboken/kortet. Vända och vrida, leta slantar i kuvert (pensionär) eller fumla efter kortet medans man nonchalerar kassörskan och resten av kön eftersom man pratar i sin mobil.

Det var väl dagens utandning!

Fia