Senaste kommentarerna i forumet

..att försöka reflektera på hur alkoholen finns runt omkring mig...
Alltså runt omkring mig, inte i mig...

Folk vet idag att jag inte är en drinkare, och det finns fortfarande de som ska gå i sitt egna svaromål precis som om de ville försvara sitt egna drickande...
Låt bli!...tänker jag, låt mig vara..

Varför skall alltid JAG behöva försvara mitt ickedrickande???
Vore väl mer intressant OM de rannsakade sig själva, men inte med mig som motpart...
Men allt som är annolunda är väl diskuterbart, vare sig man är vegeterian, homo eller nykterist,
så länge man göra andra val än vad de flesta andra, så blir man ett "offer"..

Dessutom kan deras högljudda (påverkade) konversationer locka till sig andra, och så får man börja om igen, kan vi inte börja prata om deras könssjukdomar också?

På något sätt så har min nykterhet blivit min privatsak, och inte alla andras diskussionsämne..
Jag orkar inte gå runt som någon Messias och predika om något som de precis har blivit påverkade av,
hela situationen känns skitdum helt enkelt...

Dessutom så vet jag ju att det vi precis har diskuterat, går ut genom öronen igen,
och inte ett skit har fastnat, det var ju packade....rätt lönlöst egentligen....
Till råga av allt kan samme person som dyrt och heligt lovade inför sig själv (och mig) att
de inte skulle bli så packade nästa gång, står fullast på golvet igen vid nästa tillfälle...

Ändock, så har min nykterhet haft en allmänt dämpande effekt, jag triggar ju inte andra att dricka mer heller med mitt forna leverne, jag för en stilla tillvaro på sidan av centrumaktiviteten..
Jag finns där och man kan föra en helt normal konversation till ett normalt röstläge,
vissa håller sig ifrån mig också, det vet.....att jag minns vad som hände under morgondagen.
Jag kan tala om det för dem, och därför räds de mig, de vill helt enkelt inte veta vad som hände..
Jag sitter alltså på sanningen, och den vill de inte höra, de vill leva i ovissheten...

Visst finns det fördelar med alkoholen också, för dem som kan hantera den...
Såg nu i helgen hur gubbarna i herrföreningen gick från stela som djupfrysta fiskpinnar, till
kramgoa gubbar med mycket skratt, jag gläds å deras vägnar, önskar att jag kunde få vara med,
men det är inte värt riskerna, inte riskera mitt välmående ens för ett enda lyckat försök...

Jag spiller upp groggar och vin till min fru och våra gäster, själv är jag rätt hård på virket.
Min lott är att vara fortsatt nykter, för min egna skull, jag vet ju att det funkar bäst.
Men visst saknar jag alla fina delar av upplevelsen med just alkoholen, men för att vara ärlig..!
Det var länge sedan jag överhuvudtaget hade någon sådan, det har mest blivit dumheter den senaste 10-15 åren, och dessa kan jag gärna fortsättningsvis vara förutan...

När allt kommer omkring, jag mår ju faktiskt så oerhört mycket bättre utan alkoholen,
och att uppskatta frånvaron av en söndagsmorgon med fylleångest, tja...
det funkar bara så länge man kommer ihåg dem, och det gör jag fortfarande..

Mitt liv, mina val, och jag har större påverkan om hur jag mår bättre...
Jag är inte lyckligare per definition, men jag har en betydligt bättre kontroll...
Och jag måste samtidigt påminna mig om hur det var då och nu, så kanske jag uppskattar skillnaden.

Och visst är det lite läskigt, att man måste verkligen tänka efter för att uppleva förändringen,
jag trodde hela känslan kom som en enda stor våg av positiva upplevelser,
när jag i själva verket fick leta efter den...

Och vad var det jag fann?, mitt verkliga liv?, och hur känns det då?

Det funderar jag på fortfarande, var det här jag ville ha, eller bara fick tillbaka?
Var det inte bättre än så här, jag borde kanske fortsätta förändra det??

Vad vet jag?

/Berra

Jag inledde min karriär med att träffa en psykolog som tyckte jag skulle bryta upp
mitt förhållande, reda ut vilka känslor som gick att koppla till barndomen (blev osams med mina föräldrar i samband med detta) och byta yrke samtidigt. Kanske inte det optimala att köra allt samtidigt kan jag tycka nu i efterhand, klart det blir kaos i huvudet. Inser nog att jag bör sitta lugnt tills jag styrs mer av förnuftet och inte bara går på känslor. Önskar jag kunde bara göra och
inte känna så himla mycket hela tiden. Det kommer väl gradvis. Sov gott fantastiska Lelas! //A

Haha! :-) Läser du mina tankar? "Sitt ner i båten" var mitt mantra ett tag...

Det handlade om att jag var på väg att sluta på mitt jobb som jag hade haft i tio år. Det var en lång och jobbig process att komma fram till att jag skulle sluta där, och jag träffade en beteendevetare som hjälpte mig att reda ut situationen.

Jag är seglare sedan barnsben, men det visste inte hon om. Men, när jag gick därifrån en gång så sa hon: "Kan du lova mig att du sitter ner i båten tills nästa gång vi ses?".

Sedan var den en jobbig period på jobbet, och jag intalade mig hela tiden: "Sitt ner i båten, sitt ner i båten, sitt ner i båten..." Och det funkade. :-)

Kram, vännen!
/H.

Tack vännen! Du har en enastående förmåga att vända en i tankarna. Mora Träsk.
Jaa, det är väl så det är. Måste medge att jag log. Variant nummer två, att börja
riva i jobbet var ju nästa sak på listan... Antar att jag borde sitta still i båten
ett tag. Brukar vilja ändra allt på en gång. Sån är jag. Som gjort för att smälla i
väggen inser jag när jag sitter still en stund. Skönt ända att höra att det är en
stor grej. Känner ju att omgivningen gärna tonar ner allvaret i situationen.
"Nästan alla har väl separerat".

Har haft svårt att träffa andra anhöriga som valt att lämna, däremot de som är
uppväxta med alkohol (men ofta har det inte funnits samma insikt alla gånger,
mer en bitterhet, vilket jag i och för sig kan förstå). Blev tyvärr avskräckt av
Al-anon möten eftersom jag fick höra av flera att man ska stanna kvar och stötta.
Det här var precis efter att jag själv berättat att jag fullföljt skilsmässa så det
blev väldigt tokigt. Fick bara dåligt samvete för att jag inte stöttat tillräckligt.

Antar att det beror helt på vilka som ingår i gruppen och utifån vilket sammanhang
man har sin historia. Det är olika. Gillar dock att få återkoppling på det jag säger
eller skriver, inte bara att man får säga något utan någon som helst feedback.

Tack än en gång för att du finns Lelas! Du är en fantastisk kraftkälla för så många! Kramar A

Hej vännen!

Jag tänker på "Vi ska gå på tigerjakt...", du vet (antar jag i alla fall). Alltså, ungefär så här:

Vi kommer till ett träsk...
Vi kan inte gå runt det...
Vi kan inte gå över det...
Vi kan inte gå under det...
Vi måste gå IGENOM det, vi måste gå IGENOM det!
Sklosch, sklosch, sklosch, sklosch...

Så tror jag att det är. Det hjälper inte att flytta, byta jobb, tapetsera om eller vad man nu kan hitta på för förändringar. Utan man måste helt enkelt ta sig igenom problemet och ut på andra sidan.

Och hur gör man då...? Ja du...

Själv känner jag att jag har fått min kraft genom att träffa andra som har varit med om samma sak och prata med dem. Dels här på forumet, men framför allt på de anhörigträffar som behandlingshemmet där maken var inskriven ordnar för oss medberoende. Det är något otroligt läkande att märka att man inte är ensam om sina funderingar och känslor. Om det finns fler som känner som jag, ja då kan jag inte vara helt dum i huvudet helt enkelt...

En annan grej är att hitta på någonting för din egen skull. Börja i en kör, gå en målarkurs, börja träna, eller vad det nu kan vara som du tycker om att göra. Ge dig inte, utan hitta din grej och använd den för att hitta lite inspiration. För min egen del är fotografering en sådan sak. Jag kan förlora mig fullständigt in i min kamera.... :-) En extra fördel är det nog om din "nya hobby" är en social aktivitet där du dessutom träffar lite nya människor som inte vet vad du har gått igenom. Det är så skönt att liksom kunna lämna det där ibland.

Och så tror jag att man måste vara beredd på att det tar tid. Du har gått igenom en stor kris, och även om det inte var du som missbrukade alkohol så har det haft samma påverkan på ditt liv som på hans. Det tar tid att läka.

Här på forumet finns Mie, Märta och Lillablå som fina förebilder när det gäller att återhämta sig - har du läst deras trådar?

Kram, vännen!
/H.

Jag känner mig helt dränerad. Kämpar för att orka jobba, sen är det sängen direkt.
Det här är inget liv. Hur hittar man ny energi och livslust mitt i det som känns
som ett totalt kaos? Jag reser bort ett par dagar, får distans, men så fort jag är
tillbaka i min hemstad är ångesten genast där. Ska man flytta? Hur kommer man vidare?
Hela situationen känns helt absurd. Allt skulle bli så bra bara jag fick ett eget
boende, kom ifrån alkoholproblemen och fick perspektiv. Men så känns det inte. Det
känns som hela att mitt liv försvann. Jag saknar mitt gamla liv, men inte alkoholen.
Jag vill ingenting längre. Hur ska man tänka? //A

Jag förstår. :-) Jag skall kolla upp det.

Kram kram! <3
/H.

jag tänkte på din berättelse främst som tillfrisknande... Kram! / mt

Gulletanten! :-)

Ja, jag har inte skrivit så mycket i min egen tråd den senaste tiden, ju... det känns lite som att jag bara upprepar samma saker när jag tänker på vad jag skulle kunna skriva här. Och du har helt rätt i att det är ett gott tecken. :-)

"Jag mår bra" skulle liksom vara frasen som återkom hela tiden. :-)

På onsdag skall jag åka på min sista anhörigträff. Nu sluts cirkeln och jag har gått mitt år i anhörigprogrammet. Det känns jätteskönt att det är sista gången, för även där märker jag att jag går i cirklar och liksom inte kommer vidare. Även om det är fantastiskt att komma dit och möta de andra och få dela tankar och erfarenheter... så känner jag mig färdig med det nu.

Jag skall fundera på om jag behöver någon annan typ av stöd. Jag vet att jag är välkommen tillbaka till min samtalskontakt på kommunen, jag har många fina kontakter inom kyrkan, och så finns ju Al-Anon... Men jag vet inte under vilka former det blir riktigt, och när det blir aktuellt. Men det ger sig. Jag känner mig inte stressad över det, utan snarare lugn och stark.

Det har varit en fantastiskt år, 2011. Fruktansvärt stundtals, men med ett lyckligt slut.

Tack själv för alla varma ord och allt stöd, jag hade inte varit där jag är idag om det inte vore för det stöd jag har fått från olika håll, bland annat härifrån forumet.

Kram!
/H.

gillar din redogörelse för livet. Alltså fixa lite praktiska prylar i stället för att tjockna till i huvet, bli nöjd med vad man gör just nu i stället för självföraktet när man knäpper upp en ny onödig öl. Jag planerar också för lite nya hyllor i källaren så det blir snyggt och fint. En snabb kick att må bra både i dag och i morgon. Va glad jag blev att du inte hade någon allvarlig sjukdom...
/Fenix

följer också gärna med. Tack för dina ord i min tråd! Känner igen mig i så mycket du skriver S. Precis som Anima hoppas jag också på att kunna uttrycka mig och mina känslor i min tråd mer än jag gjort och också vara aktiv i andras trådar.
Hoppas på en fin dag för dig och oss andra här inne.

saknar dina inlägg samtidigt som avsaknaden av dem är ett gott tecken. Oerhört tacksam är jag för att du fanns och var så aktiv när jag hittade hit för snart ett år sen.
Jag läser regelbundet Carina Bångs blogg Information och Stöd för Medberoende och hon efterlyste berättelser från medberoende. Då tänkte jag på dig! Klistrar in länken här:
http://medberoendeinfo.blogspot.com/

Kram och ha det bra, hälsa din man! / mt

till dig Fenix! Fint att få dela dina tankar och erfarenheter./ mt

så skönt att du är kvar här. Kram / mt

tid för reflektion för många, för en del på arla morgon med fyllågren...
För mig en eftertanke på söndagskvällen, då jag försöker summera den här veckan, och
allra helst min helg...
Varför?, kanske några av er frågar sig, räcker det med att jag säger "..därför" ???

Därför...
..att min tid rinner ifrån mig, jag sitter andäktigt och försöker hänga med i en tid
där jag inte hinner reagera på vad som händer med mig, vart är jag på väg, och varför???
Det har blivit viktigt för mig att ifrågasätta allt, varför gör jag si, och varför gör jag så??

Precis så som jag gjorde med mitt alkoholdrickande...
Varför drack jag, på vilket sätt drack jag, vilka undanflykter matade jag mitt inre med..
Kan ni svara på era egna?,..eller åtminstone låta ljuset falla på dem, visualisera dem..
Låta sig förljugas, hur länge till, för alltid utan att ifrågasättet HUR dricker jag..?

Jag drack för att fly verkligheten, för att senare upptäcka att det inte längre fanns någon verklighet kvar, jag hade druckigt upp hela min verklighet, jag fanns i en fantasivärld,
som inte existerade, inte ens kvar i något som jag kunde säga, det här är mitt liv..
Det var kidnappat av en verklighetsflykt som fanns i att gömma mig i en berusning,
en belöning som blev så vanlig att jag till slut såg nykterheten som en sorts bestraffning...
Ett liv utan gränser, inga tullavgifter för de som kan sväva ovan den streckade linjen..

Och min helg...tja betydligt bättre än den förra, och den efterföljande veckan..
De säger att man ska se framåt, och låta det som varit få ha varit, i fred...
Men samtidigt måste man också ta lärdom av det som har hänt, vill jag uppleva det igen?
Är svaret på frågan nej, vad kan jag göra för att undvika samma händelse igen..?
Kan jag vända det till något positivt, ta lärdom???

Jag fösöker vara en glad själ, men det har blivit i en sorgsen kropp, en tuff inspärrning.
En magkänsla som säger mig att det inte är så lätt som det verkar alla gånger,
och alltför ofta har den fått rätt, och jag börjar till slut tvivla på mitt egna jag..

Flyr gör jag även idag, men på en betydligt lättare våglängd, där jag kan avbryta när jag vill,
och utan några konsekvenser, alls..
Så gör jag även nu, i detta nu..
Jag lyssnar på musik, "min" typ av musik, den typ av musik som jag har tagit åt mig av...

Tillfälligt kan jag fly bort i en annan ve(r)klighet, ja veklighet, jag är vek för syntmusik.
Svår musik för andra, delvis med rätt att hacka på, tycker de...
Jag tycker de har fel, hårdrock har inte svaren på all världens jävlighet..
Jag backar gärna 30 år tillbaka där jag återminns hur gamla hjärtekrossningar löstes med t.ex Yazoo,
de var min tröst då, och fungera så även idag, men inte av svikna bultande hjärtan..
Utan mer i brist av förståelse av andra medmänniskor, de som inte heller har förståelse för min musik t.ex...

Låt mig presentera kvällens bästa val...
http://www.youtube.com/watch?v=KoeqDxy3NKQ&feature=related

/Berra

Hur smakade alkoholfria snapsen då?
Fy fan!, men som min bordsgranne svarade..gör inte den vanliga snapsen det också då?
Så den kan nog fortsätt följa med på mina snapstillställningar, så kan jag grina illa av precis rätt anledning, det smakar fan, och då gör man miner, fel blev rätt, igen!

komma i säng nu, få bra med sömn. Men gillar Berras tanke att summera veckan och helgen med några rader. För min egen skulle i första hand. Från denna helg kan summeras bland annat en bra fredag kväll, då jag var borta med en hel del gäster varav de allra flesta drack. Körde bil så jag slapp den diskussionen, men den fanns liksom inte och jag tänkte flera gånger under kvällen att jag är här för att umgås med människor, inte dricka mig mer eller mindre berusad och det var så bra. Hade detta varit för inte så länge sedan, hade jag varit nervös hela kvällen för att se till att jag hela tiden fick i mig tillräckligt, ändå varit angelägen om att komma hem så fort som möjligt för att få dricka i fred och dricka precis de starköl jag själv hade gömt undan för helgen. Kom just att tänka på mina söndagar, då hade jag för det mesta druckit upp det mesta av mitt förråd och var tvungen att gå till pizzerian och tanka på ordentlig på kvällen samt köpa folköl för säkerhets skull. Därför blev jag oftast fullast sent på söndag kväll och natten mot måndag och måndag morgon en djälva pina att vakna till den nya veckan. Hu, nu ser jag fram mot morgondagen och om ett ögonblick ska jag lägga mig och läsa i Zlatans bok, mycket intressant och lärorik även för mig som inte är någon fotbollsfantast. Hans farsa hade stora problem med alkoholen som han berättar öppet om.
Ha en bra vecka alla,
/Fenix

.....på din resa!
Nickar igenkännande när jag läser dina väl formulerade rader om ditt liv och hur du hamnat här. Blir glad över din öppenhet och hoppas att jag också med tiden ska kunna uttrycka mig i min tråd och även i andras trådar. Just nu känner jag att jag har svårt med orden och att få ner på pränt allt vad som försiggår inne i huvudet och kanske främst vad som försiggår i själen. Men det får väl helt enkelt ta den tid det tar. Under tiden kan jag läsa och följa andras trådar.
Lycka till och fortsätt kämpa!

ta din sons kommentarer på allvar, det kostar säkert på jättemycket för honom och han älskar dig och vill hjälpa dig!

sitter här och inser att jag kommer att supa bort allt jag har, fy fan kommer bli som min mor ett djävla fyllo som alla hatar.har fru 3 barn som betyter allt, kan inte fan inte sluta.varför är jag så jävla vek!

Måste bara dela med mig av detta, känner mig så nöjd! Vår tvättmaskin har gått sönder, nu blev vi (äntligen) tvungna att skaffa en ny. "Äntligen" för då kunde man ju passa på att köpa ett paket med en torktumlare till - det har jag saknat. Vi ska såga till en bänk att sätta över och kanske lite hyllor på väggarna. Man kan ju inte bara ställa in nya saker i en gammal sunkig tvättstuga/sotigt pannrum tänkte jag och hörde mig själv säga till maken i går kväll att "om du fixar käket här så går jag ner och spacklar och gör rent väggarna i tvättstugan innan jag blaskar lite färg på dem imorgon".

Va? Vad sa jag nu? nästan sa jag högt! I stället för att stå här i köket och smyga till mig ett extra glas ur den öppnade vinflaskan så går jag ned och spacklar väggarna lite sådär i förbigående. Och inte nog med det, senare på kvällen så svängde jag ihop ett litet adventsljusarrangemang istället för att sova framför den larviga film vi satt på. Bara sådär från ingenstans fick jag inspiration - kan inte minnas när något sådant hände senast!! Vi har inte lyckats skaffa ny ljusstake sedan den gamla gick sönder och min dotter frågar varför jag inte köpt ny. Hon blev jätteglad när hon kom upp i morse och såg min lilla installation.

Ibland skymtar jag mig själv därframme...

Bild 2011-12-04 kl. 12.28.jpg

Jaget och Missbrukaren av Craig Nakken. Finns också på adlibris.

gärna oxå med er här!

Usch, mådde pyton efter julfesten igår. Inser att man visst får passa sig för att blanda för mycket även när det inte är alkohol i glaset ;-) Avalkoliserat bubbel, äppelmust istället för glögg, mera äppelmust i stället för öl & snaps till julbordet, vatten, vatten, vatten, äppelmust, trött på äpple: dricker cola, hittar en alkoholfri öl, en sprite, lite vatten, mer vatten, te och så avslutade jag med lite äppelmust.

Intressant dock att jag kommer ihåg alla glas - det hade jag inte gjort (inte den senare delen av listan i alla fall) om det hade varit sprit i glaset. Det är så skönt att vakna pigg och obakis även om jag sov länge imorse eftersom det blev ganska sent. Imorgon har jag inte druckit på 4 veckor. Jo för resten, fick i mig en stor klunk vitt vin igår när jag, svettig efter dansande, tog fel glas och för sent upptäckte att det inte var äppelmust. Mycket märklig känsla - jag höll på att få panik och tänkte men vad händer nu, är allt förstört? Det var det ju inte :-)

ont i foten Berra efter att ha sparkat chefen i ändan i fredags? I så fall kan du ta smärtan med jämnmod.
/Fenix

Mulletant . Jag har ett konstigt problem. Såg att du var här. Kan du titta på min fråga på anhörig och se om du kanske kan hjälpa till. Kanske kan mulleman svara eller en länk till en förklaring. Hälsar Alex