Senaste kommentarerna i forumet

Jag håller med ovan, du behöver planera. Säg upp hyresgästerna enligt konstens alla regler och kolla upp tillfälligt boende om det behövs. Var rädd om dig!

Hej
Hög igenkänningsfaktor av det du skriver. Visst är det konstigt att vi är så rädda för att misslyckas, att få ett återfall, att vi fortsätter dricka ett nervgift i gör stor mängd. Men ett återfall har jag lärt mig är inget misslyckande. Man lär sig något av det. Tror att det är nödvändigt med återfall för att man ska inse vad man kan och vill.
Tack för det du skrivit. Tillsammans blir vi starka. 🥰

@frihetenfinns Hej igen, jag försvann bort ett par dagar igen. Efter att jag tagit mod till mig att skriva här för första gången och känt mig så stark och bestämd över att jag skulle ta en paus från alkoholen så hände något väldigt oförutsett och jobbigt. Vad gjorde jag? Öppnade en flaska vin och drack 1/2 flaska. Visserligen bara 2 glas. Men ändå. Efter det kändes det som att jag ändå kommit av mig så att jag lika gärna kunde fortsätta dricka under helgen. Inte mycket. Men igen, ett par glas vin varje kväll och jag kände mig så misslyckad. I tisdags bestämde jag mig för att sluta IGEN. Nu ett par riktigt produktiva dagar utan ångest och jag har satt igång med promenader och simning igen och känner mig igen ganska målmedveten och bestämd över att nu får det bli en paus med alkoholen. Vågar inte skriva att det blir så, är rädd att jag igen kommer "misslyckas". Precis som du undrar jag om jag har missat tåget för att någonsin kunna dricka normalt igen. Var inne här på forumet för första gången igen och läste i din tråd och hur hemskt det än låter så kände jag mig bättre att du också druckit ett par folköl. Det gav mig mod att skriva här igen.
Låter som att vi har ganska lika problem- den lågintensiva ångesten som förmodligen även kommer av alkoholen. Jag har inte druckit mycket, som mest 2 glas vin (per dag). Men det räckte för att jag skulle känna att jag misslyckats. Jag har en flaska vitt vin i kylen som jag köpte "för säkerhets skull". Men idag ska jag inte dricka den.

Idag på lunchpromenaden kom jag att tänka på tre saker. Jag har svårt att få kontakt med mina känslor, de är vana vid att hålla sig i bakgrunden. Så mycket i bakgrunden att de liksom lever sitt eget liv.

Jag märker inte att jag tex är stressad och orolig förrän kroppen reagerar, med sömnstörning och/eller ångestpåslag. Och sötsug. Så är det även nu som nykter, jag blir liksom förvånad själv. Jag märker det först efteråt. Jag måste lyssna inåt mer noga!

Funderar på om det kan bottna i medberoende sen barndomen? Saker händer, man pratar absolut inte om det i stunden, och dagen därpå låtsas man som ingenting. Och lägger det bakom sig. Det är min mammas mantra ”det har jag lagt bakom mig”.

Varje gång jag vill prata om dåtid tittar hon storögt på mig. ”Det minns jag inte, det har jag lagt bakom mig.” Ibland undrar jag om hon börjar bli dement? Samtidigt vet jag ju att hjärnan sållar bort dåliga minnen, av ren överlevnadsinstinkt.

Den andra saken jag tänkte på var studentglädjen som man omfamnas av nu nästan. Såg ett gäng studenter leka på idrottsplatsen. Kom att tänka på glädjen jag kände när jag tog studenten, och när mina döttrar tog studenten. Jag uppfylldes av känslan så till den grad att jag nästan blev rörd till tårar. Nästan. Men då gick jag vidare med hunden.

Det tredje jag tänkte på var äldsta dotterns outande om sin pappas leverne. Hon hade berättat för sin kusin, som berättade för sin pappa, som är bror till dotterns pappa. Inte bra. Min första reaktion var: ”Åh, det var väl onödigt att berätta.” Men just idag kände jag att hon gjorde helt rätt - att inte berätta skulle göra henne medberoende.

Han är inte missbrukare men han har ingen ordning på någonting. Försöker rulla runt sitt företag men jobbar mer svart än vitt. Skulder hos kronofogden, lånar pengar av sina föräldrar osv. Köper och säljer prylar, oftast med minus som resultat. Blir aldrig klar med en enda renovering han påbörjat. Lägger mycket pengar på finöl och finwhiskey osv. Stoppar huvudet i sanden typ.

Jag löste min oro för allt detta genom att flytta ifrån honom för tio år sedan, men för äldsta dottern är han förstås ett stort orosmoln. Jag försöker underlätta genom att prata med henne om elefanten i rummet.

Och jag tycker nu verkligen att hon gjorde helt rätt som tog upp det med sin kusin. Vi får se om det leder till något. Men har varken jag eller äldsta dottern lyckats styra upp honom så lyckas nog ingen tyvärr.

Medberoende kan se väldigt olika ut. Jag funderar seriöst på att se om jag kan delta i någon behandling för ”vuxna barn” som blivit medberoende i unga år och sen har lätt att applicera det beteendet på typ alla relationer och skeenden.

Bäst vore om det fanns en digital grupp. Jag tror jag har en del att bearbeta där. Peoplepleaser-beteende tex. Oförmågan att ta upp riktigt svåra ämnen för diskussion osv.

Nog tänkt för idag.

Kram 🐘

@Lilith hur har det gått för dig?

@heh, vi är många som delar erfarenheten av att få ta hand om oss själva, ta mycket ansvar och vara vilsen när det kommer till att be om hjälp.
På forumet upplever jag att det är tillåtet. Tillkortakommanden, svårigheter.
Allt är okej. Kram 🤗

Det finns verkligen inget enkelt svar på din fråga men i längden handlar det inte om att alkoholen ersätter någonting- alkoholen skapar obalans i hjärnan som får oss att tro att vi ”behöver” alkoholen för att må bra.
Men ett viktigt steg är ju att du skriver här!
Tipsar om @flarrans tråd, otroligt inspirerande och så mycket hopp.
Läs och skriv här. Tänk inte så långa perioder i taget, en dag, en timme.
Räcker fint i början! 🌸

Jag åt en god middag hemma, sitter nu och löser korsord! Något jag inte gjort på länge. Lyssnar på regnet och glad över tredje 0

@Detblirbättre så skönt att inte vara ensam i hur man känner och tänker. Det blir lite lättare när man vet att man inte är ensam. Vi fortsätter kämpa en dag i taget med en fot framför den andra 💛🙏

@vår2022 tack snälla för dina kloka ord. De tar jag med mig. Du har så rätt i att jag går omkring och känner att ”det står still” och ”blev det inte bättre än så här”.
Just precis så är det! Jag får påminna mig om att mitt tålamod behöver tränas i flera avseenden 😅 att göra upp en plan och sätta delmål är tips som jag tar med mig. Tack! 💛🙏

@Kärringen jag trodde också att bara jag "lärt" mig de 12 degen så skulle jag cara klar.
Så enkelt är det ju inte.
Om och om igen så fastnar jag på första steget.
Jag har ingen rätt att försöka förändra en annan människa, bara mig själv
Passar inte galoscherna bör man gå vidare.
Lätt som en plätt..

@Se klart 😘

Hej, jag har försökt i många år att sluta dricka, men det är en självmedicinering då jag brottas med ångest, ev NPF problematik samt en dysfunktionell uppväxt. Det har blivit så svårt att jag förlora min lägenhet, håller på att förlora mitt jobb samt mina barn. Jag har lyckats vara nycker i perioder, som längst 5 månader men då har det blivit planerade återfall då jag inte klarar av tillvaron längre. Det enda som lindrar är alkoholen men tar man bort den så finns inte nån lindring.

Vad ska jag göra i stället? Jag har provat AA, skrivit in mig på beroendekliniker men inget funkar. Vad kan ersätta det som alkoholen gör?

Alkohol tar till slut bort all egentlig mening då det blir en dopaminobalans i hjärnan och det alkoholen "hjälpte" till med, dvs trigga dopamin tar slut och då finns inget kvar. Jag har läst att håller man upp tillräckligt länge så reglerar hjärnan tillbaka och man börjar hitta mening igen, men det tar tid.

@Blidenjagvillvara77 grattis till dryga tre månader nykter! Det är ju häftigt!
Gällande ditt mående har jag väl inga jättebra råd men jag känner igen mej en hel del. De senaste veckorna har jag faktiskt till och med njutit av nykterheten och tycker jag känner mej lugnare. MEN - detdär magiska som skulle ske efter x antal nyktra veckor/ månader har inte hänt. Det är precis det samma för mej med vikten. Hade trott att mina extrakilon (inte jättemånga men väldigt irriterande) skulle rasa av mej när jag slutade med vinet men det har inte hänt. Äter hälsosamt och tränar men inget magiskt har skett.
Sen kanske det är så att man känner mera när man är nykter. Och det blir jobbigt när detdär glasen med vin längre räddar en.
Vi kämpar vidare! Sköt om dej!

Skillnaden då från nu är att jag inte lagt in mig utan kör igenom det hela utan sjukvård.
Förra gången fick jag abstinensbehandling så vad jag minns mådde jag ganska okej dag 3.

Det jag tar med mig från sist är att jag klarade det då så då ska jag banne mig klara det nu

@Carisie Längesen nu, som jag var här. Igår gick jag in, hittade ” kaffestugan” och andra trådar. Läser om andras kamp och svåra situationer och önskar kunna hjälpa. Beundrar din kraft och generositet!
Inte ett dugg synd om mig, egentligen. Idag är sista dagen med mannen på växelboendet för den här gången och det har varit skönt. Har naturligtvis dåligt samvete för att jag känner så, men märkte hur jag reagerade med gråt och ilska när han började prata om att det kommit ett paket som fanns att hämta … Jag vägrade! Det får vänta!
Mellantiden, de tre veckorna hemma, var förfärliga, kände mig som en robot. Det blev inte så mycket dricka, men lite varje dag, medan jag undrade varför jag inte får kallelse till provtagning och röntgen som skulle bli av i slutet av maj. Oro över min yrsel och mina svettningar - och den förfärliga tröttheten. Nu: Har minimerat drickandet till en liten burk 2,2 öl. Struntat i den halva tabletten blodtrycksmedicin. Slutat svettas. Försöker låta bli att vara arg över vad som skrivits i min journal, vilar mig en stund på sängen när jag blir trött. Städar, när det är roligt, lyssnar på ljudböcker, Låter mina målargrejer ligga framme på köksbordet. Lever, kort sagt, i min egen takt. Skjuter upp det jag inte har lust att göra.
I morgon kommer min älskade make hem.

@My2000 tyvärr var jag tvungen att ta bort länken i ditt meddelande då den innehöll försäljning.
Hoppas att det känns okej!

Skickar med några andra länkar med information om KBT:

https://web.internetpsykiatri.se/behandling/kognitiv-beteendeterapi-kbt/

https://www.1177.se/undersokning-behandling/behandlingar-vid-psykiska-s…

@My2000 tyvärr var jag tvungen att ta bort länken i ditt meddelande då den innehöll försäljning.
Hoppas att det känns okej!

Liknande listor över tecken på alkoholberoende går att läsa om här:

https://alkoholhjalpen.se/fakta/fakta/alkoholberoende

https://www.beroendecentrum.se/fakta/vad-ar-beroende/

https://www.1177.se/sjukdomar--besvar/psykiska-sjukdomar-och-besvar/ber…

@Nettan40 Hej! Ser att du skrivit här för flera år sedan i samma situation. Hur lång tid tog det för dig då? Tror det lättade för mig vid dag 4 för att sedan bli bättre. Bra att du nu slutat, försök stå ut och kämpa på! Det blir bättre även om det känns tungt nu. Du gör det enda rätta!

Kämpa på, det blir bättre!💪

Jag tog ett återfall för tre veckor sedan.
Efter total nykterhet i nästan två år.
Trodde jag skulle kunna kontrollera det men ack så fel jag hade.
Började dygna med vinboxen för två veckor sedan.
Då började lögner med bl annat akut sjukfrånvaro på jobbet osv…
Jag skäms så utomordentligt mycket.
Min chef som litade på mig… FAN!
Jag har sådan ångest att de ska misstänka något på jobbet för då tror jag att jag blir uppsagd.

I alla fall… är nu inne på tredje dagen helt utan alkohol. Har sjukskrivit mig (såklart med en lögn) och startade upp en egen avgiftning i hemmet.
Valde det pga att de alltid skickar orosanmälningar vid inläggning på sjukhus. Jag orkar inte med den veckan igen.

Hade helt sjuk abstinens för fyra dagar sedan, då jag startade nedtrappningen.
Mådde dåligt dag 1, bättre dag 2 men nu, idag på dag 3 sämre igen.

Planen är att vara hemma imorgon också och därefter återgå till jobbet. Men… mår jag så här pissigt så vet jag inte.

Jag har ångest, är rödblossig och lätt skakig.

Hur var de första dagarna utan A för er och när vände det?

Jag behöver hopp och stöd!

Nu mår man som folk igen. Regnvädret har upphört, nykter är man fortfarande och inget alkoholsug har man heller. Det är då allt tur att man har limpa, god mjukost och mjölk till hands när man inte orkar laga egen mat, eller har tålamod att vänta i flera minuter på att mat i mikron ska bli färdig. Kort sagt nu är man i balans efter ett anfall av förvirring väl framkallad av hunger. Sitter och pustar ut och är nu mätt och tacksam för att man är alkoholfri och slipper sitta fast i ett skadligt drickande. Midsommar som kommer framöver ska man nog med skaparens hjälp nyktert också ta sig igenom. Se där, nu skiner ju solen igen också. Det är allt bra i bland att vara lite orkeslös så att man inte bara rusar rakt fram utan att tänka. Nu är det nog dags för en timmes vilopaus och sträckning på sängen känns det som.

Ha det gott!

Tagit 3 provet av 4 för körkortet. Vet att det är ok för inte druckit på 7 veckor. Vad gör jag då?? Jo till systemet o köpte vin. Sitter här DAGTID o dricker......Ska vara nykter midsommar för att klara prov 4 så dumhjärnan tyckte det var ok. Aldrig druckit dagtid utan på semester innan o inte ensam......hoppas kvällen slutar utan katastrofer sms o andra dumheter jag hittat på innan

@Blidenjagvillvara77 Tänker också att det kan ha med din uppsatta tremånadersgräns att göra. Att förväntningarna varit höga på att hur bra det ska bli då och med stora förändringar. Då blir det en besvikelse när det inte riktigt inträffar som man förväntat sig. Sen pratar många om att det kan komma en dipp vid tre månader, kanske pga förväntningar och som du skriver om vikten som inte rör på sig. Och sedan pålagan av sonens mående och att han blir lite ”påträngande” liksom att relationen ”står still”. Mycket som tar din energi. Förstår att du känner besvikelse och ”fan blev det inte mer än så här!”. Då poppar minnet av det gamla beteendet upp i hjärnan om hur du löst jobbiga situationer tidigare för att zooma ut och koppla av, dricka alkohol. Vad gäller beroende så tänker jag att om man behöver ta till alkohol för att lösa situationer och fly tankar så är man i zonen där det kan leda till ett beroende. Jag drack alkohol varje dag och tog återställare, helt klart alkoholberoende men det har gått relativt lätt även för mig att avstå och det beror på min starka övertygelse och motivation till att leva ett nyktert liv.

Tror också på att sätta delmål och utvärdera. Jag satte 3, 6, 9, 12…skriv ned en utvärdering nu och sedan en vid 6, eller hur du vill lägga upp det. Jämför och se om du kan se en skillnad av något slag. Sen kanske sätta upp fler planer för ditt liv, tex var du är i relationen idag på en skala 1-10, var du skulle vilja befinna dig på skalan och vad du behöver göra för att komma dit. Ni skulle även kunna göra det tillsammans. Kanske även med din son, att du ser till så att du får lite egentid/privat sfär och berättar det för honom på ett bra sätt. Det är en förpubertal ålder som kan vara slitig, men det går över.

Sen går det upp och ned, motgång och medgång. För mig var 3 månader att lägga grunden för nykterheten som sedan bara har byggts upp, blivit starkare och meningsfullare ju längre tid jag varit nykter. Nykterhetsprocessen är en parallell process med de flesta livsområdena, det går hand i hand och påverkar varandra. Sköt om dig!❤️

Fast man ett bra tag och nu i hela sju månader och tre veckor som medlem på detta forum verkligen har marinerat sig med ett nyktert tänkande för att få slippa ifrån självskadebeteendet att förgifta sig själv med alkohol. Så glimrade det en sekund till en tanke för en stund sen som nog försökte få mig att släppa taget om vikten att inte falla tillbaka i gamla dryckesmönster.

Började tänka lite smått som så att, det var nog inte så stora mängder ändå som jag drack genom åren och nog törs man väl ta sig en liten stärkande slurk av nåt alkoholhaltigt och fira midsommar som man gjorde förr innan man fick för sig att satsa på alkoholfrihet i höstas.

Min logiska del av hjärnan gick då igång och i tanken sade mig nåt att jag direkt skulle slå bort sådana korkade tankar och förstå att det är alkoholdjävulen så att säga, som vill få mig att nu gå tillbaka till ett gammalt feltänk kring drickande och då gå under i alkoholträsket. Kanske rent utav förlora min själ vilket inte är otroligt om man frivilligt kastar sig i fara och beter sig som man gjort tidigare.

För det var inte bara känslan av att vilja besöka bolaget som infann sig, utan det kunde även kännas inom mig ett slags ifrågasättande om gudstro verkligen var något att hålla fast vid när det gällde det andliga tänkandet. För det som inte syns kan väl inte ens finnas...

Tänkte då skingra mina splittrade tankar genom att städa lite på datorns hårddisk och kollade då igenom lite filer på datorn och hittade en mapp med gamla låtar som väl kristna morsan gillade och som väl har en liten nostalgisk känsla i sig för mig på nåt sätt. Brukar ju mest lyssna på svängig Rock n Roll med inte sällan rena nonsenstexter som mest bara går i takt med musiken.

Hur som helst fick jag för mig att kolla några hemkörda CD-skivor med andlig musik som jag nog spelade in för flera år sedan i nåt svagt ögonblick av andlig känsla. Hittade då en låt från en knastrig LP-skiva med den rätt kände kristne musikartisten Pelle Karlsson som väl var rätt stor på den andliga scenen när man var liten grabb och kristna föräldrarna ofta spelade sådan typ av musik. Körde faktiskt låten - Det lilla ljus jag har, och mindes att det var en favoritlåt i den genren för längesen.

Men det var även annan musik som man hittade på hårddisken, bland annat en mindre kristen låt som hette - Mera brännvin, med Eddie Meduza som väl inte direkt var nån pastor inom det vanliga profana musikområdet om man så säger när det begav sig. Det är många tankar som kan komma till en när man helt nykter sitter och funderar över ett alkoholsug som kan komma som en blixt från klar himmel.

Det är nästan som att det pågår en kamp på gott och ont inom en ibland, men nu ska man väl inte tänka för djupt, för nu kom man ju att även tänka på det här med förkortningen HALT. Som inom beroendeexperters budskap om återfallsprevention handlar om att stanna upp om ett alkoholsug liksom infinner sig plötsligt utan tillsynes någon specifik anledning.

Kom då på att det nog bara var bokstaven H som i hunger i ordet ”HALT” som nog spökade, för hade ju helt glömt bort att äta min frukost på varm mjölkchoklad och smörgåsar som blivit lite av en ny-nykter rutin alltså. Men då det i skrivande stund är lunchtid så får det nog faktiskt i stället bli en god fiskgratäng känns det som. Förresten, ett sånt åskväder det är utanför köksfönstret nu, med ösregn, hagel och allt. Vädret det är då lite som en själv, det svänger både hit och dit liksom.

Ha det fint!