Senaste kommentarerna i forumet

är den som KAN förlåta och blicka framåt och gå vidare tillsammans med de "okloka".

DU ! ! ! Är den personen Fenix.
Tack /A

A för din ursäkt. Nu glömmer vi den här skiten och tuffar vidare i livet. Inget att gräva ned sig i och älta.
Till Lillablå, lycka till med dina odlingar. Sätt gärna lite blommor också, och när de blommar så ger du några till dig själv från mig!
Jag ska hålla utkik på vagnen. Jag utgår från att du är klädd i blått!
Kram tillbaks,
Fenix

kolla detta :)
Tack, vad glad jag blev...

vilket gäng ganska störda vi är:) Jag kan inte låta bli att logga in och kolla lite. Förstår dej så väl Fia. Bekymra dej inte, kunde hänt vem som helst:)

Jag skickade en vänförfrågan till dej idag på FB, kunde inte skicka ett meddelande

så är det :-))
http://www.klarblacoaching.se/personlig-utveckling/ett-potpurri-av-tack…

Jotack du mensan serru...
Det är rätt ok!
Har slutat med antidepp, mycket konstiga utsättningssymptom, och så begravde vi mormor i måndags, en tung dag... Men ANNARS är det bara fint!! Längtar efter våren så att jag kan njuta av min första vår/sommar med odlingslott! Här ska odlas!
Och snart kommer älsklingen hem, min sambo, min kärlek! =)

Hoppas armen rättar till sig fort! Ta det lite lugnt i början, så du inte överanstränger dig...
Ses på vagnen någon gång?! Även om vi inte vet om det!! =)
Kram du fina Fenix!!!
/k

Tack MT och Stigsdotter. Skammen får jag leva med men kanske har jag lärt mig något om mig själv. "ett gäng i mångt och mycket ganska störda människor" fick mig att känna mig lite mindre ensam. Sant är att jag som alkoholist har ett elakt humör.

Fia

Fenix, Markatta och Stigsdotter! Jag tittar in här för jag saknar forumet och er och vill egentligen inte sluta här men jag står bara inte ut med hur det har blivit här! Ni har uttryckt det så bra, detta är ett alkoholforum och man blottar oerhört känsliga saker. Det här är första och enda stället där jag har varit fullkomligt ärlig med hur jag haft det och erkänt att jag faktiskt är alkoholist. Jag vill att det här fortsatt ska vara ett ställe för såna som är seriösa med sin önskan att sluta dricka.

behöver inte alls be om ursäkt för att du gör mig äran att skriva här !! Det är helt ok och jag tar emot det jag kan ta emot och resten, om det blir några rester, lämnar jag därhän. Och du har ett behov att få ur dig dina tankar som skaver så ös på bara :-))

Du är så välkommen !

är det så att vår sjukvård behandlar enskilda sjukdomar men inte kollar på helheten. När du får konstaterat att du har högt blodtryck.....hur många gånger kommer frågan om hur jag har det med alkoholen ? Ett kort tag efter att hustrun sagt att hon skulle skiljas rasade min värld och jag fick alla symptom som finns på en hjärtattack och dottern skjutsade mig in till akuten. Jag blev väldig väl emottagen och det hittades inga som helst fysiska fel på mig MEN ingen frågade hur jag mådde.
Efteråt har jag själv förstått att mitt egna kroppssystem gick fullständigt bananas och allt berodde på en akut stressreaktion. Men. Ingen. Frågade!! Jag försökte kontakta hjärtintensiven efteråt men de gjorde mycket bryskt klart för mig att därifrån var jag minsann utskriven så jag fick söka mig till annat ställe.

Och jag förstår mycket väl att du inte ser ner på något i behandlingen :-)) Men det är många som läser här och det kan vara viktigt att veta hur det fungerar :-) Jag skrev inte så men det var andemeningen ! Många tror, så även jag när jag åkte till Gården, att där, där ska de minsann göra mig frisk. Det tog rätt många dagar för mig att fatta att det var mitt egna arbete som var avgörande för hur det skulle gå för mig.

Jag brukar undvika att ge råd men ibland så........gå på så mycket möten du har möjlighet till !! Jag vet att du går men kanske det finns utrymme för ytterligare några ? Och din tjocka kalender kanske skulle må bra av att fyllas av GiG, Landsmötet och Gullbranna också ?

Sköt om dig !!!

Tack för allt.
/A

i din analys i min tråd.
I vanlig ordning tack.
/A

borta nu. Har eller kan inte förklara hur ledsen jag är.
Ber om ursäkt.
/A

.

Så var visan slut.

...absolut inte ner på något i behandlingen. Noll och inget!

Däremot ser jag hela människan, vad som händer mellan, som ingen annan.

Från nu ser ingen någonting(ingen ser hans grubbel och översitteri)och mannen går "skyddad" vidare på sin egen förnekelseväg. Men, fri från alkohol, med hjälp av behandlingen.
Mycket bra!
Han super ju inte ihjäl sig idag, imorgon eller inom ett år. Nu får ju kroppen vila från det yttre giftet.
Inuti kommer de inte åt honom. Ingen vet om hans svarta hål.
Jag ser/har sett de finns där, är bittra och infekterade. Vad de innehåller har jag ingen aning om. Behöver jag inte veta.
Däremot är vår vårdapparat uppbyggd på att om hjärtat börjar ge upp läggs all kunskap och fokus på att hålla människan levande.
Vi får inte ens själva välja om vi inte vill ha hjälpen.
När det gäller psykologi är allt mycket mer godtyckligt och har man tur hamnar man i rätt händer/klickar och får/blir mottaglig vägledning.
Om det inte händer kan det få förödande konsekvenser.

Snart får mannen säkert ett nytt jobberbjudande, då kommer han ha mindre tid bli påmind om sin problematik.
Än mindre när jag är borta ur bilden. Han har redan börjat förneka mig och säljer sig som ensam och utan något som binder honom i tid och plats.

...bör inte vara för sjuk när man söker vård.
Jag är också så trött på att behöva ifrågasätta. Tänk så mycket energi som går åt helt i onödan. Visst, det är underbart att vi alla är olika och därmed behoven.
Jag har så många minnen från tiden mitt ena barn fick cancer. Sjukvården var toppen men när vi kastades mellan olika avdelningar så blir det ju övertydligt var humanismen fattas. Översitteri härskade också på endel platser, då kommer man ju aldrig igenom till kärnan.

Översitteri är direkt förgörande, för alla och i alla situationer, ingen går vidare som vinnare. Alla, inte minst den som utövar, förminskas, även problemet i sig.
Ilska kan vara det enda drivande.

Min alkis vill ha hjälp, tar emot hjälpen, är förmodligen en av deras bästa och duktigaste patienter och medmänniska som de andra gärna knyter an till.
Vad de inte vet är hur han efter kan se ner och prata nedvärderande om dem, hela bunten!
Jag vet det, jag har hört det.
När jag ställde "krav" blev jag idiotförklarad och är nu föremål för hålla hans reservmotor igång ett tag till.
Sen kommer jag tjäna som ett ex som varit jobbig när han går in i nästa relation...ser mönstret, varit där ;)
Jag tog aldrig de där orden om hans många ex, lyssnade bara. Han menar jag vill framkalla en " mystik" runt mig. Skitprat! Jag vill inte ha mitt liv fört vidare i fel mans mun bara, alkisen ville gärna skräda med orden.

Sorry, nu blev de mitt på din sida Adde...

Bra du har/hade energin, viljan och förmågan se förbi alla hinder och nu hamnat på "rätt" sida.
Du har all min respekt!

Kram

litet försvar för NMG och Minnesotamodellen :-))
Behandlingen delas in 2 (alt 3 delar om halvvägshus är aktuellt) : Primärbehandling 1 månad och därefter efterbehandling där den önskvärda tidsrymden är 11 gånger med en gång i månaden (varianter på EB finns, tyvärr. Jag har en vän som "köpt ner sig" i sin EB). När den kompletta behandlingen (eller om den avbryts i förtid pga återfall)är avslutad så avbryts också ALL kontakt med Gården för alkisen OM det inte blir aktuellt med återfallsprevention, men då ses den som en egen enhet.

Det ska alltså inte vara möjligt att ha kontakt med personal på Gården efter avslutat behandling för då är det meningen att man ska stå på helt egna ben och hitta egna vägar ut från sina bekymmer. Vi förmodas ta ansvar för våra egna liv, det ingår så att säga i konceptet.

Bara en liten parantes sådär i förbifarten ;-))

...det jag skulle vilja säga. Även om avsikten är den bästa är det ibland lämpligt att ta sig en funderare på hur det jag skriver kan bemötas. Att tala först och tänka sedan är någonting jag själv är duktig på och det är verkligen så att det jag uppfattar som skämtsamt, som oftast är på gränsen till ironi, ofta tas emot som en elakhet av den jag säger det till. Här är vi ett gäng människor som ofta är känsliga, desto viktigare att vara försiktig. Särskilt när det gäller de förtroenden vi ger varandra.

Detta har varit och är en fredad zon där vi kan visa upp sidor av oss själva som inte visas någon annanstans. Det gäller mig själv och förmodligen fler av er andra också. Låt oss få behålla det så.

Jag har förstått att förhoppningen är att kunna dra igång den nya alkoholhjälpen om drygt en månad. Jag tror det är viktigt att det, när nykomlingar hittar hit, finns en massa trevlig läsning för dem istället för grälande i diverse trådar.

Det måste få vara högt i tak här och det är viktigt att vi vågar säga ifrån eller ge varandra råd som kanske gör ont. Men vi måste också vara snälla mot och rädda om varandra. Utan det här forumet hade jag nog inte varit där jag är idag och det tror jag många håller med mig om. Dessutom har jag här funnit någon som blivit en vän även i det "riktiga livet" - det är stort och det önskar jag att fler här får uppleva men för det krävs att vi "sköter oss"!!!

...mulletant.

Jag har vänt ut och in på hela mig. Acceptens och förståelse, ödmjukhet och insikt...försökt hålla mig borta från att dra slutsatser. Vill undvika bita mig i svansen genom att inse alla mina tankar beror på min egen sjukbild.
Nu har jag gjort allt jag kan efter min förmåga. Jag visste att den dagen jag lämnar blir dagen vår gemenskap bryts, för alltid.
Om inget utifrån ger honom en käftsmäll som heter duga så släpper han inte in mig igen.
De orden är ingen självömkan, det är bara så.

Så, jag önskar alla allt gott, förutom mannen just nu.

minnen rörs omkring när jag läser Sorgsens tråd om sin alkis som inte vill ha hjälp.

Från det att jag sökte hjälp själv, och var motiverad, till att jag tog beslutet att själv bekosta min behandling om jag alls skulle få nån så tog det 10 år. Vid de första försöken så blev jag så fruktansvärt illa mottagen så att nu med facit i handen är jag väldigt bitter över de som var satta att hjälpa såna som mig. Utan tvekan är de en stor orsak till att jag fortsatte att kröka i 10 års tid. Nej, jag lägger inte ansvaret på dem för att jag häller i mig sprit men de hade alla möjligheter i världen att bryta min onda spiral men hade inte den kunskapen.

Då när jag sökte var jag så less på skiten så det var otroligt. Det var ju därför jag bad, nej! TVINGADE ! fram så jag fick Antabus vilket var det enda som jag då visst fanns. De ville inte ge mig det först men jag vägrade flytta på mig och sa att de fick ringa polis för att få ut mig ur lokalen. Jag hade alltså tvingat in mig på TNE (TillNyktringsEnheten) och var vid tillfället nykter men de ville inte ha med mig att göra. Jag gick väl nån eller några månader och fick Antabus i ett plasmugg typ Flourtantens och kände mig lika sexig då som i småskolan.

Därefter stack de ett recept på Antabus i handen på mig och vinkade adjö.

Det året gick hyfsat bra med lååånga uppehåll med spriten.

Sen var det då 9 år kvar.

Dessa år knallade jag hos diverse skumma psykologer, KBT-agenter (som LillaBlå skriver), socionomer med fiiiiin examen men som inte kunde ett djävla dugg om alkoholister och vårat manipulativa sätt. För att göra en låååång historia kort så kom min absoluta botten när jag träffade enhetschefen på Beroendeenheten (min fru hade beställt tid) och kärringfan sitter och säger att "Du är inte alkis !! Ni har familjeproblem!!"

Exakt där började min letan efter riktig, professionell hjälp och jag var så lyckligt lottad då så jag hade möjlighet att lägga upp pengarna själv. För från soc fick jag ingen hjälp, det kollade jag upp direkt.

Jag hade en äkta vilja till förändring och tog det stora steget ut i det okända och idag kan jag tom känna en viss "tacksamhet" för den kodumma kärringen på Beroendeenheten. Hade inte den stollen suttit där hade jag kanske varit död nu.

Varför jag hade en önskan om förändring medan andra inte har det har jag ingen som helst susning om, inte en minsta lilla teori finns det. Den som hittar VARFÖR har sin ekonomiska lycka gjord i generationer framåt.

Jag har friheten idag att göra vad jag vill med mitt liv, jag bestämmer ensamt om det. Om jag skulle vilja slå i mig en sjuttis nu så gör jag det, det är helt mitt beslut.

Skillnaden idag är att jag inte vill slå i mig en sjuttis.

Trots motigheter i livet så vill jag inte dricka bort mitt liv.

Jag har det för bra för det !

...till slutfilmen: här får du en av hur du med för många öl innanför skidjackan halkar på väg ut från after-skin och slår i huvudet i något stengolv - pjäxor är ju alls inte gjorda för hala golv!

Det är klart du fixar skidresan utan after-ski med alkohol, det finns ju så mycket annat gott att dricka, varm choklad till exempel - när drack man det senast?

...de(behandlingshemmet) har säkert mängder av kontakter. Problemet är att de inte ser att behovet finns!

...sträcka mig så långt att grundproblemet ligger i makens uppväxt. Helt från spädbarnstiden, bortadopterad och hur nya familjen inte sett tvillingbrödernas unika behov. En av dem blev utåtagerande andra introvert och asocial. Båda totalt ensamma, också helt avskärmade från varandra! Totalt! Mamman lever i förnekelse! Pappan var en trygghet, gick bort för snart två år sen, men slog barnen och var oförskämd mot sin maka. Även detta förnekar mamman.
Mannen hamnade på internat, straffade sig ut därifrån tidigt tonår och började dricka och senare kvinnor. Sexmissbruk har jag tänkt men exet pratade om det som självklarhet. Han har aldrig levt trogen. Vilket han förnekar och var en av punkterna jag fick skit för jag nämnt i anhörigblanketten. "Porr har ju inte med hans alkoholism att göra" som han skrek, bland mycket annat...