skrev alau i Tips på bra litteratur, internetsidor och filmer

Nu har jag beställt hem lite literatur. Köpte även "Snälla mamma sluta dricka" och Jan Johansens "Med nya ögon" till mig själv.

Om någon är intresserad av en bra film, kan jag varmt rekommendera Flight. Visserligen handlar det om en flygkrasch, men nästan mer om hans kamp mot alkoholism. Riktigt bra och verkligt skildrat.

Alau


skrev LillPer i Min tillflykt, ett tomrum att fylla..

Fenix, jag ger gärna upp tillsammans med dig och Pontus. Jag har insett att det är så skönt att göra det. Jag tror mig skönja i texterna att vi kan vara öppna, lyckliga och helt suveräna utan alkoholen!

Likheterna med beroende och missbruk som andra beskriver det, har för mig blivit en väckarklocka för att jag måste ge upp, det finns inga halvsanningar eller genvägar längre. Så enkelt, så svårt.

Jag är här och hoppas vi kan ta oss igenom detta tillsammans!

LP


skrev LillPer i Flyttar mej själv...

Det går rätt bra ihop, för man hinner tänka mycket under ett marathon, fast det stjäl energi det också om tankarna inte är positiva och "rätt". Man svävar oftast mellan eufori och helvete både kroppsligt och i skallen om man är som jag.

Tre månader är kanon, jag hade ju det i bagaget själv tills i lördags. Vad är det som gör just tre månader så speciellt? "Nu har jag klarat det" Och så sänker man garden och får en käftsmäll?

Det är nog bättre med att vara glad att slippa skiten, som du skriver MB!

Kämpa på, du fixar att fimpa!

LP


skrev Mammy Blue i Flyttar mej själv...

Nu har jag varit nykter i drygt tre månader och rökfri i tre dagar. Har grubblat mycket. Speciellt på vad det är som gör att det känns så lätt att lägga av med cig ibland, och skitsvårt för det mesta. Alkoholen hänger med i samma resonemang.

Jag TROR att jag nu har förstått vad Allen Carr menar i sin bok Äntligen Ickerökare, men för att komma ihåg hur jag tänkte skriver jag ner det här.

Livet är ett marathonlopp och jag är marathonlöpare. En marathonlöpare använder bara de muskler som behövs för att driva kroppen framåt på ett lätt och energisnålt sätt. En del muskler i kroppen, t.ex aniktsmuskler, tar bara energi om de används, löparen blir trött fortare. Andra muskler är klart kontraproduktiva typ baksidan av låret som böjer benet och framsidan som rätar ut det.
Om man samtidigt som man springer framåt börjar använda musklerna som får kroppen att stanna eller att springa bakåt blir marathonloppet kort, man blir jättetrött jättefort och ger upp ganska fort.

Tankarna i huvudet funkar på samma sätt. Mest energieffektiva är att tänka"nu har jag slutat. Glad att jag slipper skiten. Fine."

Srdan är det svårt att gradera tankarna, men en typiskt kontraproduktiv tanke är "jag måste sluta" som inrymmer ett tvång, "jag håller på att sluta" - jaha, och när är man färdig med det? Om en månad? Ett år? Finns ett evighetslöfte/hot i det. " Jag har slutat men skulle kunna döda för en öl/cig." Självplågeri, ett marathon för fakirer.

Ska fundera vidare...


skrev Stjärnstoff i Jaha vart börjar man?...

...och snart är der helg igen.. Inte många nyktra dagar..
Jag räknade tyvärr burkar imorse, jag skulle ju inte det!! Orkar inte orkar inte..
Ont i magen bara jag tänker på att jag kommer behöva förklara och försvara varför jag drar mig undan honom när han dricker. Vet att han kommer gå på mig om detta. Det känns i luften." Varför går du och lägger dig så tidigt då? Duger jag inte längre? Fan vad känsligt- ska vi inte kunna ha sex bara för att jag tagit en bärs?! "
Vad gör jag då? Vad säger jag då? Vad jag än kommer svara så kommer han bli förbannad. Kommer säga att han minsnn försöker jobba på vårt förhållande. Han fattar ju inget!


skrev Mammy Blue i Min tillflykt, ett tomrum att fylla..

är nog det bästa som finns. Om man hänger läpp kan man gå in och läsa och konstatera att man inte är ensam i sitt elände.
Samtidigt är man tillräckligt privat för att få vara ifred om man vill, det är ju bara att logga ut, vilket man inte kan göra med IRL- vänner.

Sätter en peng på att ni kommer fixa detta, Pontus och Fenix, det är dags att till fullo uppskatta glädjen i att vara fri, att slippa fylla och ångest. Det här med att sluta plåga mej själv och min kropp är det bästa jag gjort. Vill till att komma ihåg hur jämmerligt det var bara, för jag inser att jag löper stor risk stt åka dit så det smäller om jag glömmer...

Kramar!/MB


skrev flygcert i Hur finner jag styrkan att gå min väg?

Jag måste börja med att skriva som Stjärnstoff: jag skulle nog ha kunnat kopiera ditt inlägg och lägga det som mitt eget under den tiden jag levde med min sambo.

Under flera år försökte jag ofta prata med honom om att dricka mindre, inte så ofta, osv osv, men oftast var sambon då ledsen och då tröstade jag... eller så blev det som du beskriver här ovan: "att du orkar, ska du dra upp det där nu igen, bla bla bla..."... Och ofta blev det beskyllningar om att det var mitt fel att han drack, eftersom han led så:
jag ville inte ha sex tillräckligt ofta,
jag stöttade honom inte,
jag förstod inte vad han behövde,
jag älskade honom inte tillräckligt

När jag det sista halvåret-året tog upp att jag inte ville leva så (alkohol-, sex-, shoppingmissbruk) fick jag höra precis det du beskriver, och massa annat:
att jag var så egoistisk som bara tänkte på mig själv,
att jag var så hemsk som ens kunde tänka tanken att lämna honom: han som mådde så dåligt, var så ledsen osv,
att jag inte tänkte på barnens bästa,
att jag faktiskt lovat honom att stanna med honom

Men sedan har jag jobbat hårt med att inte ge mig in i diskussion! Det är en sjuk människa och det går aldrig att "vinna" en diskussion, det är ingen idé. Vi lever ju inte ihop längre, men jag jobbar fortfarande hårt med det: han lyckas dra in mig i att jag ska förklara mig, ursäkta mig osv flera gånger i veckan... Det är ett långt arbete!

Min sambo är också som två personer: den snälle, omtänksamme och lugne som allt som oftast ersätts av den arge, skällande, hotande utan insikt och total brist på självinsikt.

Du måste själv känna om du vill lämna eller inte, men jag tror att du gör rätt i att tänka på barnen och prata med någon kunnig!! Det har hjälpt mig - både att höra min egen röst berätta om det som hänt, få någon kunnig persons tankar (även om hon inte rått mig att lämna). Tänker på dig!

Att du orkar, det vet jag att du gör. Jag gick ett tag och tänkte att jag inte orkar, och ett tag gick det tom till att jag tänkte att jag inte ville leva, men det blir lättare, det blir bättre!

Kramar i mängd!


skrev Pontus i FylleFia

Läste ett citat idag och kom att tänka på dig, och om det vi diskuterat tidigare om den smörja som(för de mest) sänds på tv.
"If everyone demanded peace instead of another television set,
then there'd be peace." ~John Lennon. hehe:) sant

Hoppas allt går bra för dig!?


skrev Pontus i Min tillflykt, ett tomrum att fylla..

Kloka ord Fenix, visst är det så. Är så tacksam att denna sida finns, att dela med sig av smärta och tröst med folk i liknande skor som förstår. Där man kan öppna sig utan att skämmas och förstå att man är inte ensam om detta problem.


skrev Stjärnstoff i Hur finner jag styrkan att gå min väg?

Det jag genast tänker på och känner igen är den där känslan av att vilja reda ut, prata, lösa, få svar, få en ursäkt osv. Men det verkar som om det inte finns att uppbringa under tiden alkoholisten är mitt uppe i ett missbruk. Allt projeceras på den andra personen- i det här fallet du ( och jag)
Jag har så svårt att hålla mig från sånt här- jag tänker att det måste väl finnas någon känsla av vad som är rätt och fel där inne?! Men allt för många gånger har jag ångrat att jag ens försökte. Jag skrev i ett brev vad jag tyckte och tänkte. Och försökte hålla mig frånatt anklaga. Fast det är ju inte så lätt när det faktiskt är så att de flesta av problemen kommer från alkoholen.
Sedan dess har jag "bestämt "mig för att inte gå in i diskussioner som handlar om drickandet. Han får ta ansvar själv. Men hu! Vad svårt det är! Allt handlar ju på något sätt om det och allt kan misstolkas om man vill.
Du behöver inte bestämma dig nu. Bra att du ska ich prata med en kurator. Hoppas personen har förståelse för vad du går igenom.
Jag har försökt att läsa in mig på din tråd och ni verkar ha gått igenom så mycket. Jag tänker på terapi och antabus. Fast han började aldrig med det va?
Vill han sluta dricka? Förstår han att han har alkoholproblem?
Du lär ha hört det förr: försök att komma fram till var dina gränser går...det har du säkert gjort många ggr.
Kram så länge..


skrev Stjärnstoff i Hur finner jag styrkan att gå min väg?

Ska precis på ett möte: vill bara säga att jag skulle kunna kopiera ditt inlägg till min tråd- så likt så likt. Kram!! Jag skriver mer sen!


skrev Framtidsdrömmar i Jaha vart börjar man?...

Kram och tack för alla ord i min tråd.
Sköt om dig!


skrev Framtidsdrömmar i Hjälp! Vad ska jag göra nu?

Ville bara titta in och se hur du har det, Verkar som att du mår ganska bra.
Tack för all feedback du ger mig!
Kram


skrev mulletant i Hur finner jag styrkan att gå min väg?

att skicka en kram - nu när vi är online:) Kram, kram! / mt


skrev mulletant i Ångesten tar mitt liv...

du är inloggad - jag förmiddagsfikar och vinkar till dig:) / mt


skrev Framtidsdrömmar i Hur finner jag styrkan att gå min väg?

Läste den igen i stjärnstoffs tråd.
Lägesrapport..Sambon var hemma även igår från jobbet- tog tillfället i akt att prata med honom, igen..
Det är så mycket som jag skulle vilja skriva ner men jag känner att jag orkar inte, det känns så himla patetiskt. Han hade bara en massa undanflykter, ursäkter, skyllde allt på mig, att jag är ett stort ego om jag flyttar, att jag inte alls tänker på barnen och deras bästa, synd om honom eftersom ingen vill vara med honom och göra det han vill, att jag tvingar barnen att vara med på aktiviteter. att jag, att jag , att jag.....ja det var så mycket som var mitt fel. Han hade bara "rätten" att bete sig som han gjort eftersom han mår så dåligt och för att jag är så elak och dum och pressar honom.
Jag frågad om han inte trodde att han hade problem för att han var alkholist...Men ur den synvinkeln kunde man inte se..han drack för att han har en sån elak sambo som pressr honom och inte stöttar honom.
När vi lagt oss i går kväll så frågade jag om han verkligen tyckte att han betett sig okej, att det han gjort mot oss var ok, att han inte varit på jobbet på två dar. ""Jag måste väl få må dåligt, det kan väl ingen annan bestämma" var det han sa. Jag efterlyste en ursäkt- ett litet förlåt- men det enda han sa: "men ska du börja nu igen-att du orkar. Trodde väl att du skulle fråga om vi kunde "pippa" eller nåt". Hur fan tänker han!!!
Jag blir mer och mer ledsen över insikten hur sjuk han är- hur hemskt det är att han inte kan inse att detta är ett stort problem.
Känner att han är som två personer- om han var jättefull på söndagen så var väl även gårdagen en dag av tillnyktring- eller vad tror ni. Föresten skyllde han på att han måste ha blivit drogad på lördagen eftersom han var som han var på söndagen- "ja, ellerhur, sa jag. Du drack nog och svalde själv".
Jag skulle vilja återigen att ni andra beskriver hur eran alkoholist förklarade sina fyllor, vilka ursäkter som de hade och vad som sades. Ibland tror jag inte att jag hör rätt när han försöker förklara- varför ser han inte vad han gör??
På måndag har jag bokat in mig hos en kurator- jag ska gå dit med frågeställningen; "hur gör jag för att en flytt ska bli så bra som möjligt för barnen- hur gör jag för att jag ska orka"?

Kram


skrev mulletant i Mitt nya år

att vi i nuläget har en på många sätt omvänd situation jämfört med för ett år sen. Mullegubben har en annan närvaro och insikt, han har sinnesro... kan lyssna in mig på ett sätt som jag kan gå tillmötes. Idag har vi hittat en gemensam strategi (som känns helt rätt) för en inbjudan/utmaning som kommit till oss.

En förvirrande situation och ny erfarenhet för mig - som jag Gud-ske-lov har fått förmågan att tacksamt ta emot! / mt


skrev mulletant i Jaha vart börjar man?...

är fantastisk! Jag har åratal haft den på mitt jobb - men den väger tyngre när man läser den för det egna livet. Avundas dig (men är inte missunnsam) som har en Sinnesrogudstjänst inom räckhåll. Det har inte jag - men jag har ju numera en man med sinnesro som spiller över på mig.

Och svärfar och ölfalket - ännu en av alla bilder av av alkoholens starka ställning som stämningsförhöjare, glädjespridare och mysfaktor - fy, fy fy! för den bilden och hoppas baksidan snart blir synlig och uppenbar för alla! Som det faktiskt blivit med tobaken under min livstid - igår såg jag dåvarande statsministern Olof Palme i ett TV-program från 1973 - självklart och helt naturligt rökande. Så VAR det då - för 40 år sen. Jag minns det tydligt. Förändring är möjlig.

Grattis till talang och modet att ta dig an en köksblandare! Att kunna förändra såna detaljer (!) är inte alla förunnat :) Kramar / mt


skrev Fenix i Vill inte - kan inte

dricka alkohol. Jag har skrivit några inlägg i kväll om att vi kan starta nu för ett värdigare liv. Jag har nämnt några namn, men det finns förstås fler som kanske vill haka på. Så jag hoppas ingen känner sig förbigången.
Det är Tilde, santorini, Anli, Moria och säkert många fler. En del har ju insett vinsten med ett nyktert liv länge, santorini med sitt år, och en del många år som Pia, Adde och Berra. Jag gillar inte när det blir klubbar på sådana här forum, eller på t ex AA där man känner att den del människor bildar ett slags gäng. Så därför skriver jag detta, att alla är alltid välkomna att kämpa ihop mot vår stora fiende, listig farlig och stark. Alkohol heter den. Låt oss hjälpas åt att komma ur dess grepp.
Fenix


skrev Fenix i Min tillflykt, ett tomrum att fylla..

jag nämnde i LillPers tråd att jag ser ngt gemensamt i din, hans och mitt liv just nu. Kan det vara en bra idé att från och med nu lägga ned vapnen mot alkoholen, ge upp och inse att alkohol inte är något för oss. FylleFia och Mammy Blue är nog inne på samma linje. Jag läste en del av våra trådars början i kväll, och det är nog så att vi har mkt gemensamt bakåt, och så djävla kul om vi kunde ha det framåt. Det vill säga, vi kan säga att alkohol bara förstör våra framtida liv om vi är ärliga. Så låt oss hjälpas åt att leva bättre liv utan skiten! Jag behöver hjälp av andra har jag insett, och den gudagåvan finns ju här, hos er som har samma problem. Ibland är det så ruskigt lika, så låt oss skriva här när vi får våra ups and downs i våra nyktra liv.
Jag är så rädd, less och trött på att använda alkohol, och så förvissad om det bättre liv som väntar när jag slutar. Så låt oss helt enkelt sluta i dag, om vi inte gjort det tidigare.
Fenix


skrev LillPer i De goda och de svåra tankarna.

behöver vi alla ha Fenix! Jag ser med glädje fram emot att ge dig all den feedback och stöttning du och vi alla i teamet behöver. Jag kör väldigt gärna en gemensam laginsats mot våra demoner. Jag skulle ju bränna in ditt citat i beroendecentrum av min hjärna, "Ifrågasätt aldrig ditt beslut att sluta med alkoholen" Har gjort det och sett det framför mig under dagen, om än mycket kort. De farliga tankarna ligger där och bubblar under ytan. Precis som du skrev häromdagen så är jag nära samma funderingar som du just är inne och slirar på.

Vi vet båda två att det är bara skit med de tankarna. Vi får gärna ha dem, men vi måste ifrågasätta dem stenhårt, Fenix. Det är verkligen något som är värt att ifrågasätta, ställa sig själv mot väggen när dessa djävulska tankar dyker upp.
Jag tror att det är mycket bra att jobba med bilder i sin hjärna varje gång det dyker upp en elaking. Jag har ofta försökt fokusera på mina barns glada ansikten då de var små. Det hjälper mig. Har man inga barn kan man tänka på andra goda saker. Ett leende vänligt ansikte, nån skön plats i naturen, vad vet jag, det finns massor gott som kan trycka undan de negativa spiraler vi hamnar så ofta i.

För mig funkar det dåligt att tänka på alla de snedsteg jag tagit, det ger mig ännu mer ångest och funkar givetvis som en väckarklocka jag inte vill ha ringande igen. Men det drar ner mig. Gå vidare och lämna det bakom sig, vi kan inte ändra på det faktum vad vi gjort. Vi kan bara ändra här och nu. Då är de positiva bilderna ett av många verktyg man kan använda sig av.
Sov gott, vi hörs, kampen går vidare tillsammans!

LP