Senaste kommentarerna i forumet

mullan till mullen...

Känns lite familjärt nu på något sätt..

Kom igen nu mannen!, dela med dig av dina erfarenheter, så får du respons här på forumet..

/Berra

och tack för en helg som innehållit både kamp, kärlek och omtanke om varandra! Jag är glad att du finns här och har kontakt med dem som vet mer än jag om sugets insida. Kram till dej / mt

så glad över forumet! Och jag som slutat dricka av solidaritet märker också att mina kväller utan 1 el 2 och ibland 3 glas vin innehåller nya kvaliteter. Även morgonen efter när disken är undanplockad och köket städat.
På ett djupare plan är jag glad över detsamma som du, människors mod, engagemang, kärlek, omtanke... glad att det finns hopp.
Hoppas vi är många som bidrar till att skapa en fin arbetsvecka! / mt

..ville bara säga att...
..jag är så glad över att det är en sådant tjatter på forumet idag...

Glad för att folk vågar...
Glad för att folk svarar...
Glad för att det finns ett sådant hjärta, och en omtanke om varandra...
Glad för att det finns hopp...

lite ledsen...för att det behövs...

Min dag förblev nykter, och jag hade möjlighet att få stanna i nu'et, jag flydde ingenstans...
Och att jag känner en tacksamhet över att kunna få njuta av en helg, utan ågren och bakfylla...

Idag har jag fått ett minnesstund som jag kommer att leva på länge, det hade jag inte kunnat om jag vore onykter...

Snart kommer jag at krypa ner mellan kalla lakan, och för att njuta av sängåendet...
Ingen total medvetslöshet i soffan, och inget rum som snurrar runt...
Inga svettiga lakan imorgon bittida av hemska ångestdrömmar, och inget klafs med fötterna i någon nattlig spya...
Friheten är att få det normala normalt igen, och uppleva livet som det en gång var, opåverkat...

I morgon är det en ny dag, vilken tur att jag gav den de bästa av förutsättningarna, vakna nykter...

/Berra

http://www.aa.se/sitespecific/aa/files/gulbranna2011.pdf

Går, om det finns plats över, (tips: ställ dig i kön för återbud !!Det brukar nämligen bli fullbokat första bokningsdagen i februari !!) att bo på området. Annars finns det gott om hotell på bekvämt pendelavstånd tex vid Eurostop utanför Halmstad mfl inne i Halmstad Ytterligare tips : Boka i god tid !! Dels åker priserna upp, dels brukar det vara fullbokat !

Att sitta vid lägerelden på fredagkvällen är väldigt speciellt ! En massa alkisar i en mörk skog och ett brinnande bål ! Ger minnen för livet !

Så härligt det låter!!

Ska verkligen försöka komma ned till vad det nu är du pratar om...Gullbranna??

vi blir som en tusenfoting !!

Jag hänger på gåsmarschen :)

Surran ! Vi kan gå i gåsmarsch mot nykterheten !

Jag har skrivit det förr men jag har en anhörig på avslutningsmötet på Gullbranna att tacka för att jag hittade min plats i tillvaron. Det var alltså ett och halvt år efter min första nyktra dag !! Det var hon som gick upp på scenen och talade om sitt liv så att det gick rakt in i hjärtat på mig, alla pusselbitarna ramlade på plats med en smäll !! Hon sa precis de orden som jag förtvivlat letat efter allteftersom min nykterhet fortskred och jag blev mer och mer förvirrad i mitt nya liv.

Där och då fattade jag fullt ut vad det innebär att lyssna på de som går före mig även fast det är anhöriga. Vi är så lika fast vi är på olika sidor av sjukdomen.

Jag har aldrig missat ett möte på Gullbranna i min nykterhet och jag tänker inte göra det i år heller !! Och det är många som åker från Storstan ner dit så det är bara att hänga på !!

Väl mött !!

Så fint du skriver om karta och kompass och att de som gått före gärnar lånar ut den... Vad kan sägas mer?? Antagligen massor med det var så fint sagt!

Också det att inget kan vara värre än en bakfylla. Så sant! Det finns inget värre. Jag har i alla fall inte varit med om det. Jo att grabben inte vill ha med mig att göra, men det är ju som Adde säger häruppe också. Ett förtroende är något jag förtjänar!

Jag hoppas jag kan hitta lilla Helene och att hon finns kvar därinne. Började ju droga o dricka vid väldigt ung ålder. Men jag tror det. Behöver bara ta det luggt och en dag i taget!

Jag vill ha det där som du har Adde! Jag vill känna den där livsglädjen du har!! Jag tar tät rygg på dig!!

Kram

Du e la för go, Adde!
<3

det så här en söndagmorgon Mulleman ?

För mig är söndagmorgnar en guldstund som bara är vikt för mig. Jag har en lugn stund i ottan med min frukost och något bra att läsa till. Jag sparar undan lite läsbart från veckan som gått och läser/ögnar igenom det, kopplar av och rensar hjärnan med lite avslappnande och inte speciellt viktig lektyr.

Jag har att göra ute men jag trivs inte i kyla så jag drar mig för utesysslorna, förr hade jag kallat det att lata sig men idag vet jag att det inte är någon panik om jag drar lite på det till solen värmer lite.

En viktig sak för mig i början, och även nu, är att jag är medveten om att jag är nykter för min egen skull. Inte för att andra ska må bra utan för att JAG ska må bra. Om jag mår bra så "smittar" jag av mig på andra så att även de mår bra, en liten "spinn-off effekt" där !! Men den smittan har en inkubations tid, det är inget som kommer över en nykter natt, det tar tid innan den hugger sig fast. Mitt förtroende från andra är inget jag skaffat mig, det har jag förtjänat för att jag gör det jag ska göra.

Egentligen så är vår nykterhet ett enda långt motionspass. Vi ska lära oss att gå, gå uppför och nerför, gå i regn och solsken, gå tätt bakom de som går före oss. De, som så gärna låter oss låna deras karta och kompass så att även vi nån dag kan visa vägen för de som går bakom oss i sin tur. För det är så vist ordnat att det är vi som har hittat vägen som även får förtroendet att guida andra, en form av evighetsmaskin eftersom vi lär av varandra hela tiden.

Från den dagen jag förstod att min väg till ett bra liv bestod i att lyssna på andra hur de hade gjort och att jag lärde mig att prata, prata, prata, få ur mig det som tynger och skaver så förvandlades mitt liv som genom ett trollslag. Jag behövde inte längre gömma mig bakom lögner och bortförklaringar, jag kunde äntligen vara mig själv. Jag upptäckte att jag hade längtat något fruktansvärt efter den person som jag egentligen är bakom alla skydd som jag skaffat. Det fanns rester av en mycket liten, nykter, "adde" därinne nånstans som ivrigt väntade på att upptäcka världen, det var "bara" att släppa ut honom och låta han skutta runt, precis som den där nya i reklamfilmen om margarinfabriken !! Helt plötsligt fick mitt liv en helt annan mening, jag hade så mycket att upptäcka som jag inte hade tordas göra medan jag drack. Helt plötsligt så blev jag tvungen att lägga band på mig själv och lära mig att stanna upp och njuta av tillvaron också.

Jag började gå emot mina rädslor och göra saker som var totalt otänkbara tidigare, jag började tänka på ett helt annorlunda sätt bla genom att se människor som just människor och inte bara fasaden i form av klädsel eller utseende. Jag började uppskatta kärleken mellan människor oavsett kön och lärde mig att öppna mitt sinne för nya intryck och se allt det fina som finns i min omvärld. Jag fullkomligt älskar att träffa nya människor och lära mig av dem, jag har ju missat mycket under min aktiva tid, och jag har ju så mycket att lära. Jag törs idag släppa in folk inom min privata sfär och jag trivs i de allra flesta fall med det, ibland stämmer ju inte kemin och då har jag lärt mig att sätta gränser. Jag har blivit kramig !! Tjena !! Jag tuffingen!! Efter ett besök nyligen så missade vi avskedskramen och det retar mig !! Vad f-n en missad kram !! Men det ska vi ta igen, jag lovar !!

Jag har ett projekt som jag ska sjösätta inom en snar framtid : Att lära mig att stå på en scen, avslappnad, utan att knäna klapprar mot varandra, och prata inför publik ! Hujedamig så otäckt ! Men det borde ju inte vara mer hemskt än en rejäl bakfylla, eller hur ?! Sedär, alla har vi våra små hemlisar och önskningar !

Tänk att jag får vara med i livet bara för ett litet beslut på morgonen och med hjälp av en dag i taget.

Tag det lugnt och skynda långsamt, man kommer längst då.

det liv och rörelse på din tråd. Hoppas att du har det bra.... men lite oroande känns din tystnad och frånvaro. Vad hände? Hoppas du kommer tillbaka! Allt gott / mt
.

Hej Lilla jag.
Vad duktig du är!
Är mötena fortfarande bra?
För mig går det väl också bra. Igår hade vi vänner över på middag, jag hällde upp ett halvt glas vin till mig som jag drack till maten (egentligen bara för att slippa frågor.) Sedan tog jag inget mer. Kan ändå känna lite dåligt samvete, mest mot er här inne på sajten faktiskt som är så stöttande jämt, men å andra sidan så var min tanke att ta ett litet glas för att som sagt slippa frågor, vilket jag också gjorde, så egentligen borde jag kanske vara nöjd med mig själv.

/J

det låter Berra lite avis på att du har en "äkta hälft" att vara med,det är åxå kvalitet att ha.
I morgon mår vi bra,ja jag är förstås inte morgonpigg,behöver mitt kaffe först,o pianoman,det blir en bra dag i morgon,en dag närmare VÅREN!!!!Som jag vill uppleva med alla sinnena på skaft i år.

Låter härligt!
Jag tänkte också precis. "skönt att vara nykter och veta att jag inte vaknar och mår skit i morgon bitti när jag ska lira"

Hoppas du sovit gott.

/R.

..och har suttit och läst lite runt bland trådarna och er mina vänner...

Funderar mycket på er hur det går...om ni fixar denna helgen också, eller faller till föga för drickat...
Vill också säga att jag inte dömer er, utan ser det bara som ett "uppehåll" i erat annars så duktiga framåtskridande...
Varje dag, varje timme utan alkohol ska man se som en utveckling, en vilja att aveckla allt det där svåra och tunga som lastar ens liv...

Sitter här själv med en mage som är alldeles "bylsig" efter kvällens övningar med god mat, dryck och onödigt snacks och godis vid TV'n....
Men jag känner mig ändå nöjd, jag har "klarat" av den här kvällen också, utan alkohol, sen får magen vara lite tjyvtjock som den vill...
Kommer att känna mig lite äckelfet när jag så småningom går och lägger mig, men inte dumfull i alla fall...
Magen måhända vara lite knorrig i morgon bittida, men någon annan ångest lär jag inte vakna till...

Frugan och jag skötte lite åtaganden idag, men på ett lugnt och försiktigt sätt, ingen tidspress...
Vi hann med allt vi skulle och satte oss på ett riktigft gammeldags fik och bara njöt av tiden, med en latte och en semla...

Frugan ler och säger...det HÄR det är minsann kvalite'tstid!!!, och jag kan inget annat än le tillbaka...
Jag vet inte vad jag är mest stolt över, att vi faktiskt sitter här, eller att min "mindfulness" har smittat av sig så rejält på frugan...

Vi "tvingar" oss till små pauser numera i livet, och där vi bara ska sätta oss och njuta av livets..."nu"...
Jisses vi har aldrig tänkt på det förut, vi har bara stressat oss igenom livet hela tiden, utan att ha hunnit uppleva det...

Nu hinner vi prata en stund om livets viktigheter, det som skett och det vi har framför oss närmaste tiden...
Men "tiden" vi har skapat för oss, och miljön på ett sorligt fik, det är vad som skapade våran träffpunkt...

Resten av dagen har gått i ett behagligt tecken, och vi har idag kännt att vi har verkligen levat, ett liv som vi vill leva...

Alkohol då?, jorå jag öppnade en ny dunk åt henne, men det bidde bara ett glas rött till köttabiten, hon var nöjd så???
Hade jag varit i dryckartagen så har jag dragit med henne i träsket, och då hade jag ungefär NU tömt de sista dropparna ur den boxen...

Men det är ett liv som jag levde förut, tack gode (något däruppe..) för det, det blev man en livserfarenhet rikare på det...

Känns bra att jag inte har stannat i något där jag inte längre vill vara kvar...

Sov gott alla mina vänner!, syns i morrn!

/Berra

Ville också bara hälsa dig välkommen, till vårat allas forum, och till ett liv utan ångest...

/Berra

berättelse Adde! Ha det bäst! / mt

När jag var på Eftervård igår var det nån som sa:
"jag känner sån sorg i och med skiljsmässan med alkoholen" Det tyckte jag var bra sagt. Jag förstår precis vad han menar. Men både du och jag har valt rätt. Att leva ihop med fröken alkohol ger oss inget i längden. Hon utnyttjar oss bara.

Tack till dig lillablå, lelas, Adde och er som svarat på min tråd, känns bra. Jag är absolut (bara ett sånt ord...) kvar och kommer att vara det framöver också. Skriver just nu inte dessmera här, eftersom jag håller på med det som verkligen gör mig glad. Min livskamrat är ledsen och rädd inför framtiden, jag förstår det alltför väl. Det är tungt att bära eftersom orsaken till allt det är... jag. Men med obändig vilja och tro så hoppas jag att vi fortsättningsvis går vidare till nya stunder tillsammans. Det tar så ont och berör att se sin livskamrat ledsen över allt som varit och som jag inte kan ändra på tillbaka i tiden. Men trots allt så bygger jag vidare i vårt blivande nya sovrum och duschrum med mera, vill också bygga vidare i livet. Men med livet så är det är svårt, kräver mycket kraft för den som inte tror sig ha goda sociala stunder och glädjeämnen utan alkohol i samband med sociala situationer. Min livskamrat har berättat för mig att det är många här på forumet som berättat om rädsla för ensamhet, avsaknad av glädje, utanförskap med mera av samma sak om man beslutar sig för att sluta dricka... stämmer på pricken för mig. Ingenting av tvånget att dricka alkohol har, för mig, någonting att göra med relationen till henne... och så fattar jag att det är precis det det har! Men till Adde, kalla gärna detta för kapitel två i livsberättelsen, jag vet inte riktigt vad jag skall göra för att hitta ersättningen till den känsla av lugn och glädje där spriten och ölen varit det. Alla dessa situationer som är så förknippade med just det, ser framför mig närmast som ett tomrum utan innehåll, samtidigt som jag så innerligen gärna vill dela livet med henne, min livskamrat. Samtidigt som min innersta önskan är precis just det, att vara sån och känna den stora tillfredställelsen över att återigen hitta och själv "äga mitt liv" med fria val. Tack.

frankt så anser nog jag att du ska klara ut dina egna problem innan du överhuvudtaget tänker tanken att hjälpa andra.

Vi har redan alldeles för många inom missbruksvården som försöker avlasta sina egna problem på andra i samma situation.

Har läst och jag är en tänkare,problem lösare,

Har nyss varit i s-holm på en KBT utbildning inriktad mot missbruk, har blivit erbjuden gå en fyra dagars utbildning
inriktad mot missbruk. Ska jag ta den el inte????Vet inte om jag är rätt person att jobba mot dessa personer när jag har det så nära inpå och de har inte varit så positivt. Skulle vara bra om någon har några tankar om detta.

När de gäller ex snus el vad som helst som man smyger med, förstår jag att de gamla misstänksamheten kommer fram, jag skulle känna som när man var tonåring och börja smyga med drickande m,m Har en känsla av att den andra beter sig som om man var en mamma. Konstigt varför????och sen har till försvar att man inte talat om det för att man vet hur den andra ska reagera.

vi går mot ljusare tider de är helt underbart, fast av erfarenheten även en oro för att de är en tid då även alkoholen lockar mer, som min sambo sa att han fick suget när solen sken och han skulle inte vara hemma så då skulle jag inte oroa mig, och då var de ok att dricka förstår inte riktigt hur han tänker???

Än idag förstår han inte att de han gjort var fel, utan han säger bara att han har inte skällt på mig inte varit otrogen och då är de ok i hans värld.och när han varit ute så är allt tillåtet för han har inte varit otrogen

Jag har talat om att otrohet inte bara handlar om sex, att man kan vara de genom svek.

Ha en underbar dag
Bamse kramar till er alla

Ville bara önska en god helg till dig och de dina!!!
kramar!
/k

Vad kul att höra att någon tänker på en! Tack! Jo, jag mår faktiskt toppen!
Var på mitt femte AA-möte igår, så nu har jag haft 5 nyktra veckor utan att så
mycket som lukta på en kork!!!

Det känns kanske inte som en evighet, men sen började jag fundera på hur länge
sen det var som jag hade fem vita veckor!?? Och då kommer jag nog upp
i nästan 15 år iaf!

´Det känns jätteskönt iaf! Hur går det för er andra!

kram kram