Senaste kommentarerna i forumet

Till dig idag på alla hjärtansdag!

Till dig idag!

Till dig idag, en stor kram!

Till dig Kalla!

På alla hjärtans dag till dig!

Ett ensamt hjärta tar gärna emot en kram!

kram på Alla Hjärtans dag kan du väl ta emot från en anonym i alla fall ♥

har jag ingen susning om teologiska/andliga forum och det av den enkla anledningen att jag aldrig behövt något sådant.

Min väg in i min andlighet började, och börjar fortfarande, med att jag lärde mig att känna sinnesron när alla "ritualer", traditioner, läses upp i början av ett aa-möte. Jag vänder blicken in i mig själv, sätter mig i "rätt" ställning och låter mig sjunka in i en vilsam, rofylld, stämning. Ibland kan det kännas som ett tillstånd mellan vakenhet och sömn men jag tar in det som sägs och som jag behöver och låter annat passera. Många möten har passerat där jag inte fångat något som jag för dagen haft behov av men där jag fått min dos av sinnesro uppfylld med råge. Och ofta har det varit så att saker jag hört men ej fattat/behövt just då i ett senare skede av livet trillat på plats med en rejäl aha-suck.....SÅ var det de menade !!

För en sak är jag väldigt säker på numera : Jag får det jag behöver NÄR jag behöver det.

Och jag är rätt säker på att det gäller även andligheten och sinnesron. Framförallt om jag låter det komma till mig istället för att jaga det.

Som vanligt svävar jag ut och klarar inte att ge ett rakt svar men kanske du ska söka på Svenska Kyrkans hemsida om andligheten ?

Hjärtekram dagen till ära ♥

Jaja, det händer en del nu. Dåliga saker mest. Dock inget återfall eller sug efter alkohol. Men jag har sovit på soffan sisådär en månad. Vi pratar inte med varandra, jag och frugan. Jo, om barnen och praktiska saker. Men inte om oss. Tills idag, då jag tog upp ämnet. Och det var som jag befarade, båda ser risken för skilsmässa som överhängande. Vi har inte samma mål med livet längre. Vi har "glidit ifrån" varandra under småbarnstiden. Jag har märkt en längre tid (åtminstone under hela denna tråds livstid) att vi verkar ha helt olika visioner om vad som ska prioriteras framöver. Jag har läst gamla mail vi skrev till varandra då vi precis hade träffats. Och jag kan se att den bild jag gav av mig själv och mina drömmar stämmer bättre överens med vad jag strävar efter idag, än vad hon skrev då och vad hon strävar efter idag. Jag följer fortfarande min röda tråd, med hon bytt spår till ett jag är ointresserad av. Om vi förenklar saken in absurdum skulle man kunna säga att vi båda var lite gröna vågen då för 15 år sedan. Idag är jag fortfarande gröna vågen, medan hon fnyser åt det mesta som har med det att göra och strävar efter ett riktigt Svensson Svensson-liv. Så idag, alla hjärtans dag av alla dagar, så lutar det åt skilsmässa och allt jävla elände en sån för med sig.

Bah!

Skönt att du känner att du i alla fall är nästan framme.

Varje kommun ska erbjuda en budget-rådgivning. Kanske det skulle vara något att gå tillsammans till för att reda upp hur ni ska lösa det ekonomiska? Det är nog oftast folk som behöver hjälp att se om de har möjlighet till skuldsanering eller liknande men de kanske kan hjälpa dig. Kolla på din kommuns hemsida.

Ta hand om dig!

De tjejer som hittar de där männen som är du som vågar ta fram sina känslor och titta på dem, har verkligen dragit vinstlotter. Oavsett resultatet av dina funderingar så är din resa dit så otroligt värdefull tänker jag. Att känna och att sätta ord på känslorna, är en förmåga inte alla har. Jag önskar att min man hade lite mer av detta och jag hoppas att du delar med dig till din kvinna av, åtminstone lite, av dina funderingar så att hon vet vilken guldklimp hon har därhemma :-)

Du är på rätt väg nu, det hörs på dina ord! Att bara låta oron få finnas där låter väldigt mycket som "mindfullness" som jag har uppfattat det, att bara konstatera att "ja nu är jag orolig" utan att stressa upp sig över varnärhurvarför osv.

Apropå släppa kontrollen så tror jag det finns två sätt att släppa: antingen flyr man med hjälp av t.ex. alkohol eller också accepterar man (precis som du gör med oron). Jag tror det där med acceptans, överlämning till en högre makt hänger ihop på något vis. Att jag inser att nu är det såhär och jag kan inte kämpa emot. Det är som när man har ett problem som man försöker lösa så att hjärnan gnisslar. Att "sova på saken" är ofta det bästa, eller hur? Funkar väldigt ofta, och det man gör är ju att "lämna över" att inte kämpa så mycket, att acceptera att jag inte kan lösa detta just nu.

Nå, lite snurriga funderingar som dök upp här bara. Tack för utrymmet som MT brukar säga :-)

Är det du har tagit nu, ett steg på vägen mot ditt nya liv. Må inte dåligt av det utan se det som en lärdom. Nu har du provat, nu vet du. Har du något mer kvar hemma så kasta ut det nu, du behöver inte dricka! För allvarligt talat: 3 flaskor och en bib? Skulle ni ha en massa folk hemma eller? Hur friskt är det att köpa så mycket? Nej, det var din lille alkoholdjävul som styrde dig där, redan på torsdagen var det planerat att du skulle dricka så mycket du visste bara inte om det, eller hur?

Någon har sagt något i stil med att den sämsta dagen jag har nu är 1000 ggr bättre än de dagar jag hade när jag drack.

Upp igen, skickar styrkekramar!

Ett-noll till dig!

Har du förresten provat "sugsurfning"? Läs här: https://www.alkoholhjalpen.se/ovningar/hur-gor-man-med-suget

Funkar ibland bättre än att bara bita ihop och kämpa emot! Faaast, städa frenetiskt är ju väldigt bra också, så blir det fint hemma!

...har kollat på hemsidan. Om vi kan kommer vi, jag och maken.

En Alla Hjärtans kram på dig

Min lilla kisse brukade alltid följa mig till sängs. Ibland låg de där båda två. Nu är det tomt utan henne och de senaste dagarna har jag lyft in min stora kisse dit. Ibland sitter han på en pall som jag har i köket. Han kan sitta där länge och så blir man helt paff när man reser sig ur TV-soffan, går in i mörka köket och han mjauar högt, hoppar ned och talar om vad han vill: antingen springer han till matskålen eller dörren. Igår när jag kom upp och skulle gå till sängs sitter han där och precis när jag ska till att säga "det finns torrfoder därnere och det är för sent och kallt att gå ut nu" så hoppar han ned, springer in i sovrummet upp i sängen och jamar uppfordrande. Glad blev jag.

Tack Adde för orden "det är för vår egen skull vi gör stegen". Det vet jag ju men behövde nog en påminnelse. När vi pratat om gottgörelser sponsorn och jag, har maken på något sätt självklart, hamnat på första plats. Inte för att jag har gjort någonting särskilt mot honom men för att han väl helt säkert har drabbats av mitt drickande. Fast riktigt hur vet jag inte (annat än att "han inte kunnat slappna av dricka så mycket som han velat eftersom han behövt hålla koll på mig", vilket jag eftersom jag är helt säker på att han har en del i mitt drickande (ja, jag vet att det är jag som väljer att lyfta glaset, men ni fattar). Sponsorn som är en troende kvinna, har sagt åt mig att be för villighet och det har jag gjort och fått, såtillvida att jag känner att NU vill jag ha det gjort men det handlar ju mer om att bli av med pressen av att jag "ska" göra en gottgörelse snarare än att bli av med det jag gjort. Vet inte om det blir begripligt detta men jag vill i alla fall få ned det här i skrift. Nu tänker jag "en sak i taget" och "det viktigaste först". Jag har i alla fall bestämt mig för att jag vill leva själv och då får det bli det första att ordna. Eventuella gottgörelser som inbegriper maken har jag resten av livet på mig att ordna. Sponsorn som också är sympatiskt pragmatisk menar för övrigt att gottgörelser mot barnen består i att jag numera är en närvarande mamma och mot arbetsgivaren att jag försöker verka för mindre sprit på jobbet. Då kanske min gottgörelse mot maken kan bli att jag ger honom hans liv tillbaka, tror han mår bättre av att vara utan mig också faktiskt.

En sak till Adde, om du läser detta, eller någon annan som vet: finns det något forum där man diskuterar teologiska frågor som ni kan rekommendera? Med detta menar jag verkligen basala frågor av typen: jag försöker känna mig tacksam för saker, tacka den högre makten osv men hamnar i resonemang av typen "har gud verkligen tid att se till att jag får den sista parkeringsrutan före de fem som kom bakom mig?". Vet inte om detta forum är rätt för dessa funderingar - jisses vilken knasboll jag känner mig som nu :-O

Mt jag älskar mitt nya liv även om allt inte går som planerat. Men jag är stolt över mig själv och vet att jag nu gör rätt val för mig själv.
Mifforadion borde sändas oftare för det är ett underbart program :D

I dag kramar jag livet och hoppas ni andra gör det samma/ kämpa på där ute, kramar Kalla ♥♥♥

I dag kramar vi livet :-)

alla en fin Alla Hjärtans dag ♥♥♥

förening på Gården har vårmöte den 4e maj, gäst är bestämd och sol och fisk är beställt :-)) Bara ett litet tips :-))

att du är sjukskriven och helt rätt tänker du om att använda tiden för att bli starkare. Återhämta dig. Det kan bli en jobbig period att leva under samma tak tills du får en egen bostad - hoppas det ordnar sig med det snabbt. Fortsätt skriva här och berätta hur det går. Du har gjort en stor resa inom dig - och det är den viktigaste. Nu följer du din egen väg.
Styrkekramar / mt

Läser om det som händer dig och vill sända en hälsning!
Vill bara skriva lite till dig och hoppas att du inte tar illa upp. Säg till i så fall.

Inget löser sig på en gång, även om man hade velat det.
Låt det ta lite tid men ändra inte det du har bestämt dig för att göra.

Du gör så gott du kan och låt det få kännas jobbigt, för det är en stor förändring som du håller på att göra. Fokusera på ditt mående och barnens. bättre med en mamma som mår bra än en som mår dåligt.
Låt tiden visa hur ni löser det med barnen, se till att finnas där när de behöver det.

Har själv gått igenom en skilsmässa med barn inblandade och vet hur jobbigt det är.
Pappan ville så mycket men fanns inte där så det var alltid jag som fick ordna allt och det är till mig de vänder sig när det är något som de behöver hjälp med. De har bra kontakt med honom också men på ett helt annat plan.

Gör det bästa av det som händer och ta en dag i taget.
Man orkar det man behöver.

Stor kram till dej
tekla.

...i flycerts tråd om mitt nuvarande mående...spinner lite vidare på det.

Klumpen i magen krymper och mycket känns lättare. Tar inte ut något i förskott, men vändningen är så tydlig och den nuvarande riktningen kommer jag behålla och styra så rakt jag orkar och förmår.
Jag är gladare, rakare i ryggen, öppnare i sinnet, blandar mig mer i diskussioner på jobbet...smälter in i grupper på ett naturligare sätt.
Livet börjar få tillbaka sina färger och dofter.

Längtar nu efter djup sömn, sen de kommande dagarnas jobb men
störst längtan har jag till helgen, då får jag se, känna närhet, lyssna och prata igen.

Kram på er alla som läser!

...smärta, låt det värka, det blir bättre. Du har tagit ett stort kliv ut på otrampad mark, det är modigt.
Oavsett vad som väntar så är du på väg mot något nytt, bort från det som gör dig orkeslös, skrämd och ledsen.
Det är ledsamt att inte få sin relation att fungera, oavsett vad som skett eller om det stått stiltje.
Jag tänker på dig och barnen och hoppas av hela mitt hjärta att inget oväntat/obehagligt händer er.

Tack som frågar, jag mår bra. Skilsmässan är ju över sen länge och barnen är vuxna med egna boenden. Smärtan och skulden jag känner över att barnen behövde gå igenom allt lämnar mig aldrig men jag gjorde så gott jag kunde. Mina barn är vidsynta och har mycket tålamod, positiva egenskaper. Även ont för gott med sig.

I min nuvarande situation känner jag mig befriad. Så länge maken är under daglig behandling finns ju inga frestelser. Jag vet att han tar till sig och är klok och jag hoppas han har styrka stå emot frestelserna när han står inför dem i framtiden.

Var rädd om dig!

Hej. Väldigt länge sedan sist. Har gått bra i perioder
men ohållbart ändå. Nu är det förknippat med ngt dåligt
att dricka. Jag måste ta tag i det här nu. Och lyssna på
det jag vet är sant: Jag måste köra planen fullt ut. Jag lurar
bara mig själv gång på gång. Detta skrivs i nyktert tillstånd
förresten. Jag blev väldigt rädd idag när jag pratade med min
sambo. Det har påverkat henne mer än jag velat tro. Där ska
jag hämta inspirationen. Imorgon möte sen beroende kliniken.
Går inte att försöka längre. Jag ger upp ! Ni hade rätt hela tiden.
Tack för pepp kommentarer ;)