Senaste kommentarerna i forumet

Först av allt vill jag bara beklaga Kisses bortgång. Förstår att det är tufft. De som inte förstår att det kan göra lika ont som att mista en människa ska nog inte ha djur. Svanstippen i trappan. Känner igen den känslan.

Sen vill jag önska dig lycka till med ditt stora samtal idag. Hoppas ni kan prata och att han inte blir elak om han senare ska ut och svira. Kanske kommer hem efter det och är riktigt sur...när han och stora A har fått älta lite. Försök att inte svira du med...så att Surfarn kan slänga "det" i ansiktet på dig; "Du var ju full, hur ska jag veta när du menar allvar?" typ. Låt honom fortsätta att göra det lättare för dig.

Skickar styrkekramar och mitt vanliga mantra; "Vill jag vakna brevid denna person resten av mitt liv?". En puss.../R

Ville bara kolla läget atleten? Hoppas allt är ok med dig! /R

Tack för kramen på alla-hjärtan. Nu får du den åter...lite sen så där. Men jag är ju ofta det...lite sen. Tackar även för din rapport från konventet både här och på fb. Skriver mera sedan. Nu måste jag bara uppdatera mig om allt som har hänt här sedan senast. Ser iaf. att min årskull (och nyare vänner) tycks ha fixat den lite smalare vägen...skönt :-). Så Stor Kram! /R

...vad ska man skriva? Så trist plitar jag ner för det är ju en sanning jag kan stå för. Det är hemskt när det spricker/faller/kraschar. Kanske inte så mycket för oss vuxna...man ska inte leva samman om man inte vill vakna ihop. Vill man dessutom inte ens sova ihop så...

Sen kommer ju tankarna på misslyckande...det gör inget. Kärlek är en sport man inte kan vinna i. Värre är det med skuldkänslorna inför barnen...där kan vi nog piska oss allt för mycket.

Jag vet inte om det är nykterheten som gör att vi ser det som förut bara lindrades/sveptes in/glömdes bort med ett rus. Men jag tror det. Ser ett mönster; Jag, Kalla, Stigsdotter och nu du. Dessutom alla här på forum som börjar nosa på tanken att "kanske inte för evigt".

Tänk på detta som ett "livsforum" (MT), bolla med oss vid behov. Ta inte till flaskan...men det tror jag inte heller du gör. Kom ihåg att inget är för fult för att dela här. Kram PP! /R

Ja, du Berra! Även jag vill gratulera. När det gäller vin och öl under firandet så vet jag att du kommer att fixa det galant. Vet ju inte om det är idag eller imorgon du fyller...men anar att festen är idag. Hoppas du får en toppenkväll och ett fint minne! /R

Vilken historia.

Det du skriver får mig att tänka på dikten "Romanska bågar" av Tomas Tranströmer, och då framför allt de här raderna:

En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

Jag hittade ett klipp där han läser dikten själv: http://estraden.wordpress.com/2010/06/26/tomas-transtromer-romanska-bag…

Kram, vännen!
/H.

Jag ska fundera på det du skriver, Mulletant. Du tolkade mitt inlägg helt rätt...
Kram

Jag är säker på att du klarar dagen och kvällen på precis det sätt du tänkt från början. Ha en riktigt trevlig fest!

.

Ding ding ding här rullar Kingen in ..........
Hoppas det blir kul ikväll!
/A

Önskar dig en härlig och minnesvärd dag och kväll... och fortsatt efter midnatt!
Du kommer att må som en prins imorgon! / mt

Hoppas du får en underbar dag!

är vaken och dricker te... och när jag läser i fullskärm förstår jag... Du är orolig nu och du kommer att vara orolig på samma sätt när barnen är hos honom om ni separerar. Hur ska du kunna vara trygg? Den frågan har ställts av många här och visst förstår jag den.
Kan du vara mer konkret - du behöver inte skriva men tänka - precis VAD du är orolig att skulle kunna hända? Och hur skulle du kunna möta det? En annan tanketråd - är det just precis barnen som är hindret för att du ska lämna? Eller är tanken på hur barnen skulle ha det hos pappa en del av en "allmän" obeslutsamhet och beslutsångest? Försök vara konkret i dina tankar.
Nu ska jag somna om... Kram och god fortsättning på natten. / mt

...hoppet finns där...och viljan, i alla fall från mig. Just nu är det mest mina egna funderingar, maken har ju fullt upp med sig själv, och det får vara så så länge det behövs. Det är underbart att höra hans varma, goa röst i telefonen de där få minutrarna och i helgen kommer vi ses igen. Längtar!

Tack flygcert o mt

Håll fokus på det som är viktigt för dig, bara dig!

Låt inte känslorna spela dig ett spratt, eller låta dig manipuleras av ditt ex.
Du vet vad som är DIN sanning, och stå fast vid den, vill han drilla dig med gammalt groll,
så är det hans tillkortakommande som visas, inte dina.
Svara inte på en massa skit som slängts i ditt ansikte, utan bara korta och koncisa ordval.
Det här är det som hände, min version, punkt slut.

Sätt målen redan nu vad du vill med ditt fortsatta liv, och bestämt även hur mycket ditt ex. ska få vara med och spela i din regi..
I framtiden kommer det bara att vara vid överlämningen av barnen,
och vilka helgdagar de ska få vara hos vilken av föräldrarna.
Vilka kläder de bär och vad de gör när de är hos den andra föräldern, är deras ensak.
Man kan inte styra förbi ens egna befogenheter, jag har sett det allt för ofta hos en del mammor.

Din gamla familj är ett minne blott, en erfarenhet du har fått, och den fungerade inte så bra.
Nu blidkar du framåt och du väljer naturligtvis alltid vad som är bäst för dig,
om du mår bra, så mår även barnen bra, såväl som i slott eller koja..

Sätt upp en mental fasad med kraftiga murar, och bestäm vad som får komma igenom dina barriärer,
det du släpper in gör dig också känslig och svag inför detta, så välj noga.

Historia är historia, och en del ligger till grund för dina framtida val,
det sämsta man kan göra är att upprepa sina misstag om och om igen...

Ditt mål är att må bra, allting kommer att bli bättre och du kommer att känna dig starkare.
Låt inga hinder stå i vägen för dig, och ibland måste man ryta till för att nå dit man vill.
Att göra sig obekväm ett tag är ingen fara, det finns nya ögonblick att ta tillvara.

Oroa dig inte för saker som ännu inte har skett, var dag har sina bekymmer och du tar dem efter hand.
Lugnt och metodiskt stakar du ut din framtid, vad vill jag med mitt liv?

Du har ett viktigt liv, ta hand om det, och du behöver inte styras av andra.

Lycka till!

/Berra

...men jag tror inte du ska ha för stora förhoppningar på ordväxlingarna ni har haft i en rättstvist. Om inte det finns missbruk eller misshandel inblandat. Men, som sagt, det där vet bara du. Utredning med soc blir det om sånt anses finnas och det är det jag menar du är skyldigt att anmäla som vuxen. Vid tydliga missförhållanden är det ju såklart polisen som ska kontaktas akut.

Det där kan bara du bedöma och veta.

Tvist blir det bara om ni inte kommer överens om var barnet ska bo.

Det är otroligt frustrerande att se sitt barn, i mitt fall barnen, må dåligt. Men hur deras far valde leva med barnen valde ju han. Det var inte olagligt eller i närheten av misshandel enligt lagarna vi har. Det stred mot sättet barnen levt tidigare och den slutliga vändningen var mycket tvär. Efter flytten från det tidigare gemensamma boendet vantrivdes de. Tidigare kunde de successivt märka xets förändrade värderingar och levnadssätt. Barnen stannade kvar hos mig efter en helg eller tog sig till mina föräldrar som fanns geografiskt nära, mot sin fars vilja, och tvisten var igång. Först den interimistiska vårdnaden, sen lång tid innan den slutliga domen föll. Tid....räkna med att det kan ta tid.

Detta var bara lite torrt om hur det hamnade i rättstvist för mig och mina.

Tänker på dig

50-årskalaset närmar sig med stormsteg...

I förrgår var vi på bolaget, jag och frugan...
Vi frågade oss faktiskt fram vad vi skulle välja för vinsorter till middagen.
Medan hon som jobbade på bolaget botaniserade oss runt bland vinerna så fick jag faktiskt smakförnimmelser, ja just det...den här smakade så här, lite kraftigare i smaken,
nej inte den dära, det är ju rena tonårsfyllan, haha!

Märkligt hur mycket jag fortfarande kan känna inför smaker som är minst 5 år gamla,
men de säger ju att lukt & smaksinnets minnen är de som sitter i längst.

Ikväll var vi bjudna till ett par vänner på middag, där var också våra mest långväga gratulanterna ifrån utriket, vi passade på att äta en mera intim middag där vi fick tid för våra/deras gäster.
Man kan bara anta att det blir väldigt surrit imorgon, och man kommer inte att få den personliga tiden för varandra, och det känns väldigt skönt att vi inte spolierade den chansen.
Det kändes också lugnt och tryggt, och väldigt gemytligt, lugnet före stormen.

Värden som hade köpt 0,5'or åt mig var till en början väldigt noggrann,
men vartefter tiden gick blev han slarvigare, han hade köpt Staropramen av alla dess sorter,
0,5, 3,5 och 5%, misstänksam som jag alltid är bad jag svärsonen som fortfarande kan läsa flaskorna utan läsglasögon läsa den, VA en 3och1halva, en hel klunk hann jag få i mig!
Det kändes otroligt förnedrande, jag skulle ju skjussa hit och dit efter middagen.

Jag har en tanke om jag blir stoppade av farbror blå för en nykterhetskontroll,
så ska jag inte hymla när frågan kommer om hur mycket jag har druckigt,
massor ska svaret bli, minst fem sex flaskor öl.
Blåsningen kommer att visa negativt, men det är inte självklart för herr Politi att det är i stort sett helt alkoholfria öler jag har förtärt, men det kan bli en nyttig lärdom för dem.

Man ska inte dra alla över en kam, det förväntas att man har druckit starköl,
och dessutom ljuger om mängden, jag tänkte nog förändra synen på båda..
Risken med denna variant är att man kan få en sursnut som vill hämnas med att sätta dit en för någonting annat istället, bromsljus eller dåligt mönsterdjup osv..

Nu är det dags att krypa ner mellan svala lakan, imorgon kommer det att bli en tung dag.
Senaste veckan har varit full av förberedelser, varit ledig ett par dagar för att hinna med allt.
Bakat städat lånat glas och bord/stolar, rumsterat om så att det ser mer ut som en möteslokal,
imorgon kommer ett 70-tal gäster, och kraven förväntas lite extra såhär när det fyller jämnt.

Jag önskar på samma gång att det vore över, samtidigt som jag vill att det ska bli jättekul att få vara värd för en massa människor, och att det ska få vara trevligt och kul.

Kul kommer det enbart bli för mig att jag fortsätter att hålla kollen, ingen alkohol för mig.
Vad andra gör...?, är inte mitt bekymmer, och att jag inte faller för grupptrycket.
Att våga stå ut för mina nya ideal är viktigt, viktigare än någonting annat.

Förlorar jag i detta, är min personlighet hotat, och ett förakt från mig själv...
Är det största sveket jag kan tänka mig.., att sluta tro på sig själv och vad jag står för.

Och jag vill vara stark, inför mig själv...

/Berra

...men samtidigt är vi alla lika.
Menar, det du går igenom är helt unikt, ingen kan veta hur du har det mer än du, så där riktigt. Jag kan föreställa mig genom mina egna erfarenheter men bara du vet hur du lever och mår. Tro och lita på den känslan, den är din och lika sann inuti som din spegelbild visar ditt yttre med alla konturer och färger.

Det som har hänt har hänt och är berättelser du ska ta med advokaten du blir tilldelad vid eventuell tvist. De kommer råda dig.
Nu ska du följa din magkänsla och göra det du känner du måste.

Det enda jag vet är att någon gång blir det bättre, hur lång tid det tar är omöjligt att förutspå. För mig var det jobbigt ta beslut, ännu jobbigare genomföra men när det rullade så var målet så tydligt. Då var det så mycket enklare bära smärtan. Det där villrådiga förgör allt.

Att lämna eller vara kvar i ett trasigt förhållande kräver mycket tid, tålamod och handlingskraft.

Kram och styrka från mig

Lycka till i morgon och hoppas att ni kan tala ut. Det är aldrig lätt att bryta upp men ibland är det den bästa lösningen för alla. Kram Kalla

Du är en mycket stark kvinna, full av beundran över att du lyckas fatta kloka beslut när du har så mycket omkring dig.
Ta nu hand om dig, så möter vi våren med nya krafter, många kramar Kalla

Ligger i sängen o skriver på mobilen. Lita på din magkänsla! Jag tänker att barnen är ju ensamma med honom nu också. Kram, hoppas du får en lugn natt på jobbet. Kram / mt

Igår satt jag på samtal och berättade om de senaste veckornas händelser och kände att jag vet ju rent mentalt att jag måste komma härifrån, men jag tvekar ju känslomässigt (pga barnet), men så kom jag plötsligt ihåg det som hände vid jul- och nyårshelgerna och fick nästan skamkänslor: "men hallå, hur tänker jag? Allt detta har hänt och händer, och ändå tänker jag att jag inte har det tillräckligt illa osv". Det gör ont och när sambon är ledsen så vill jag bara kramas, men det är ju kört...

Och häromdagen kom han hem tidigt från jobbet och barnet sov middag. Då var han först ledsen, och när jag inte föll till föga vände det till ilska och beskyllningar om att jag minsann inte tagit tag i mitt liv, att jag är hemsk, att jag hamnat i en kris som jag får ta itu med själv, att jag förstör familjen osv osv och när jag inte backade så vände han till att vädja om jag inte kan tänka på familjen och när jag inte backade då så vände han till ilska och att jag är hemsk som splittrar familjen... Och allt var ju som vanligt mitt fel. Det finns så många sådana här tillfällen, jag måste sluta tveka. Jag kommer få det tufft utan honom, och det kommer vara jobbigt när vi måste dela bohag, strida om barnet osv, men jag tror att jag kommer få det bättre utan honom, lugnare och mer harmoniskt.

Vad gäller brorsan, så var jag nog otydlig Lelas: Brorsan A är ju bror till sambon och brorsan som jag ev kan bo hos ett tag är ju min brorsa.
Du har ju helt rätt: jag lever i detta och känner hur negativt påverkad jag är. Sambons familj lever inte i det, vet inte vad som händer på så nära håll.

Sorgsen, du har ju så rätt: skuldfrågan är helt oväsentlig; jag mår dåligt i detta. Det spelar ingen roll vem som sagt/gjort vad, eller säger/gör - jag orkar inte.
Har en stund i klarhet idag - jag mår bäst utan honom. Känner mig lugnare, mer i harmoni, barnet verkar också lugnare: säkert för att jag är lugnare...

Men det som hotats, sagts till och gjorts inför barnen - jag har inga bevis (lite inspelning) men det kommer ju bara bli ord mot ord... Hur ska någon kunna utreda det? Och jag har knappt ork att tänka så, vill bara att vi ska komma överens (vilket vi nog aldrig kan...?).
Känns väldigt skönt att läsa om rättens reaktion på alla ditt ex utläggningar och att de såg bakom det.
Tack, återigen tack SOrgsen, för dina erfarenheter är värda så mycket, jag kan inte nog berätta det för dig!!!!
Helg... Vad blir det för helg?
Kram

För mitt i allt elände läser jag att du ändå mår bra på något sätt. Och slipper alkoholdjävulen, skönt! Kanske blev du sövd på grund av inflammationen i hjärtmuskeln, att det är lättare att "hålla koll" på en patient som sover istället för bara är lokalbedövad? Nej, jag har ingen aning, nu gissar jag bara. Men, du, fråga om det är något du funderar över tycker jag!! Bättre än att försöka klura själv. Sköt om dig nu, kram.

Den dåliga magkänslan har åter infunnit sig. Jag jobbar natt och samtalet hem får mig att bli misstänksam över att kvällen inte är helvit. Inga katastrofala mängder, kanske anklagar jag honom felaktigt? Men små tonlägen och hans sätt att samtala med mig gör att jag blir misstänksam.
Vad gör jag med dessa känslor? Mina barn är hemma, kanske tänker de inte som jag? Kanske tänker de inte på detta när det handlar om små mängder? Kanske har jag fel? Men tänk om de känner och tänker som jag!!
Hur ska jag hantera detta? Hur ska jag, vid ev separation, kunna leva med detta och känna mig trygg? Detta kommer att förbli ett dilemma för mig :(

att ni kan arbeta tillsammans, ni har att bygga på!

Var rädd om dig Sorgsen, du är så bra!
Jag är som du: måste tänka efter först, och sedan återkommer jag...
Kram