Senaste kommentarerna i forumet

..och inte vilken helg som helst, en gräsänklings-helg...

Frugan och dottern har dragit iväg till Riga med andra kär...kvinnor för en SPA-helg.
För ett par år sedan betydde detta obegränsat med pizza donken kina-käk och naturligtvis
en platta pilsner...
Sedan när man var mätt och berusad så skulle det här gå's på lokal minsann...
Slänga sina lurviga med småtjejerna på golvet, drägla och vara allmänt ohyfsad...
Mölja i sig en fyllburgare på vägen hem, med snöslask långt över de frusna fötterna i ett par lågskor...
Vakna till ett inferno av skitiga kläder, uppsyltade dojjor och resterna av en förfest med disk och fimpar...
Allting som verkade så "kul" igår, ser mest ut som en svinstia idag, och fattig är man också..
Undrar hur mycket stålar man brännde på kortet igår då, jag som har som regel att aldrig supa upp mer än det
finns pengar på fickan, men regler och regler...?
Det enda som är säkert när man är på fyllan är...att det inte verkar finnas några som helst regler...

Sen jäklar gäller det att jäkta undan och hyfsa till allt innan frugan kommer hem...
Och hon frågar hur min helg har varit..."jorå!, lugn typ..!"
Tänker mycket på Povel Ramels "gräsänklingsblues", ja visst stämmer den..

OCH ALLT DETTA ÄR BARA EN DRÖM!!!
en dålig dröm som inte längre har någon substans, that's history folks!

Det är inte så, inte nu längre...
Jag är fri från mina alkohol-tvångstankar, och där jag redan kan "se" resultatet innan det ens skedde...
Skillnaden är att det inte ens skedde, jag kan backa tillbaka bandet och det har ...liksom aldrig hänt..
Men jag har i mitt minne ändå lyckats uppleva det, men också "rättat till det igen"...
Ja..jo det har ju hänt, men det var länge sedan, många år sedan, och det är numera gammal historia...

Skillnaden är att jag inte "tvingas" in i det igen, jag är fri att välja min egna väg idag...

Och det gör jag...

Och ni frågar då istället, vad ska du göra i helgen då???

Jo jag ska vara med min 13-åriga son, på hans villkor, vi ska också ha en myshelg på far/son-sätt...
HAN ska få bestämma vad vi ska göra, och håller det sig bara inom rimliga ramar...så kör vi!
Hade jag druckigt så hade jag glömt bort honom, helt och hållet...och det skäms jag över..

Men ingenting...ingenting är försent för att inte ändra på...

Därför ser jag fram emot en helg, utan någon som helst form av alkohol..
..för relationen till mina närmaste och käraste "ägodelar"...
Ägodelar som kan säga ifrån sig sin relation till mig, om jag fortsätter att missbruka deras förtroende...

Ingenting är viktigare än kärleken till sina närmaste, låt inte alkoholen spjälka sönder den..!

Nu ska jag fortsätta att längta efter "min" helg, bara timmar kvar...
Fredagar skapar så mycket "pirr" i kroppen ändå, eller hur?

/Berra

Det är ni det, och så Magnus förstås, som skrämde bort ryssen!
=)

Loligt!
/Fenix

och ha en bra dag själv !

..så lät min magister i högstadiet, snubben som aldrig kunde uttala "rrrr".
Kanske låg det något dialektalt i det, men det lät roligt när han ropade på La's i klassen...
Vi har som jag berättat tidigare ett par asiater på jobbet som absolut inte kan uttala bokstaven mellan p och s,
den bara finns inte, och går inte heller att lära dem...
Jag brukar skoja med dem och säga "..jaha du menar..." och sedan säger jag ordet som det stavas..

Å så tänkel jag, ..ska det vala så svålt att läla sig...

Ja, hur lätt var det att låta bli att tänka alkohol då?
Som finns i så jättemånga sammanhang i Sverige, och nästan allt är förknippat med festliga tillfällen,
då man ska få ha det roligt...
Och dricker man inte alkohol, så har man det inte roligt då, är det så man ska tolka det baklänges?
Och den som sticker ut ifrån mängden, gudbevars är han en utstickare då, ett offer?
Kraven på en som vågar säga nej till det dåliga får nästan alltid gå i försvarsställning,
för att han inte tillåter sig själv duperas av just alkoholen...

Vänd på problemet, vem har inte haft dåliga erfarenheter av alkohol?
Alla måste ha haft någon dålig erfarenhet av just alkoholen, inte fungerar den alltid som det är tänkt...

Alla håller oftast ett stort avstånd till någon på jobbet som är förkyld och snorig, för att inte riskera bli smittade själva...
Varför?, jo för att de har haft dåliga erfarenheter av att bli just förkylda och snoriga...
Man blir inte sjuk alla gånger man har träffat någon annan som är just sjuk...men man tar inga risker, eller hur?

Men med alkoholen håller man inga avstånd, där låter man sig övertalas gång på gång....

..och mixade man dessa två grejor med varandra, så skulle det kanske låta så här...

Kom igen, klart du ska med och ta dig en förkylning!
En liten host kan du väl ta..?
Vill ni ha slemhosta eller torrhosta till köttet ikväll?
Kan jag få en 6:a slem on the rocks?, har du en skvätt ifrån årgången med fågelinfluensan?
Man kan visst köra bil på bara en liten liten snuva?

..det låter sjukt (!) eller hur, men ändå så känns det så fånigt nära verkligheten..
Okey, ingen har väl någon roligt upplevelse med att vara sjuk heller?

Men för den som inte kan hantera alkoholen, så får den heller ingen rolig upplevelse...
Å andra sidan så stärker någon förkylning då och då ens immunförsvar, men alkoholen har inga positiva sidor....för mig

Så jag tar hellre en rejäl influensa, än en bakfylla...

Bakfyllan är bara ett bevis på att jag ännu en gång har missbedömt min situation, och inte klarat av det som förväntades av alkoholen.
Att få ha det trevligt och roligt, även dagen efter...

Är jag trött på att vara sjuk, så håller jag mig borta ifrån de andra som är sjuka...
Är jag trött på att vara fyllsjuk, så håller jag mig borta ifrån alkoholen...
Samma villkor, men alkoholen smittar inte på avstånd, så länge korken är på så händer ...ingenting...

Tänk att du har en förkylning buteljerad på flaska, där har du en bit av kontrollen...

Lite vardagsfunderingar på en Torsdag, i vålat avlånga land Svelige, på väg mot vålen..

/Bella

du är inne i en process
bara att fortsätta
du gör det bra
denial

Översatte en av de fantastiskt obegripliga krylliska rubikerna. Det handlade om att kolla in nya frisyrer. Kände att det inte var prio1, även om jag behöver klippa mig. Däremot kanske dags att skaffa en ryssmössa med den här vintern som aldrig tar slut:-)
/Fenix

Smaken. Det eviga pratet om att öl/vin/snaps är gott...

Ordet gott inser jag mer och mer missbrukas, för en smak är inte god eller äcklig, du kan inte tillskriva ett glas vatten eller öl att det är gott eller inte. För det varierar.

Ett glas vatten när du är törstig är gudasänt, precis som det femte glaset vatten kan få dig att kräkas. Allt beror på vad kroppen signalerar för behov.

Ändå tror folk på allvar att smaken på vinet är det som är anledningen till att dom dricker när dom lagar mat.

Jag känner mig förvånansvärt målmedveten fortfarande. Den oro jag hade förut, hur ska man ha kul osv utan spriten, är nu istället en känsla av utmaning. En utmaning om hur gör jag livet intressant utan alkoholgenvägen.

Jag tror mycket bygger på att jag aktivt varje dag läser här och tänker på just vad alkoholen gör med människor, och de tillfällen jag pratat med människor i verkligheten som med näbb och klor försvarar sitt drickande.

Men, jag har fått sting av saknad, när jag romantiserar och saknar dekadensen, att släppa helt och säga åt världen att dra åt helvete. Känslan kommer tillbaks om hur skönt det är att ge efter för sina begär.

Min morgon i morse var dock en bra påminnelse. Jag vaknade i morse och insåg att jag druckit igår, att mina 65 dagar nu var nere på noll. Direkt tänkte jag att nu måste jag skriva här, börja om, hur kunde jag vara så dum. Ångesten var tillbaks.

30 sekunder senare börjar vekligheten komma tillbaks, vänta jag är hemma, det är en vanlig dag, jag har bara drömt. Jag drömde alltså om ett återfall, och ångesten var verklig i nån minut, för att sedan bytas ut mot världens frihetskänsla.

Så än så länge är valet lätt att inte dricka.

Intressant det du skriver om att välja, och vara nöjd med det man har, exakt så har jag börjat tänka mer och mer också. Det smittar av sig på allt i livet, och på hur man mår.

Men alkohol upptar fortfarande mycket av mina tankar, jag analyserar hur beroendet fungerar, hur samhället agerar, hur mina vänner dricker, om jag ska hälla ut det som står i skåpet, om jag ska dölja eller skylta med mitt ställningstagande, om vad droger gör med viljan och huvudet, om varför jag är en allt eller inget människa, om avskyn kring drogen, om allt allt allt. Så på något sätt har det fortfarande ett grepp om min hjärna. Jag är lite rädd att släppa det greppet, för tänk om jag då dricker igen?

" men alkoholen begränsar mig inte längre. Och det är så viktigt för mig att påminna mig om det när vardagen lunkar på och allt går på slentrian. Livet är INTE slentrian för mig, det är en fin gåva jag fått tillbaka och som jag har en skyldighet att förvalta efter bästa förmåga. Jag hoppar på div knasiga saker som jag aldrig kunde tänka mig tidigare men det för mig framåt och jag känner att jag lär mig något nytt."

precis så är det...
Tänk om man kunde lära sig att uppskatta livet...NÄR det inte är så j*vligt...

Om lugnet blir tråk, ska man då söka upp bråk?

Hur ska man någonsin lära sig att uppskatta ett glas iskallt vatten,
om man hela tiden önskar att det vore en kall starköl...

Man behöver lite av en tankeverkstad, innan bitarna börjar falla på plats...

God Torsdag på dig Adde och alla andra på forumet....

/Berra

Hej alla.

Tack för alla underbara inlägg! Jag känner ett stort hopp inför framtiden. Med mig själv som huvudperson! Nu har jag ett digert jobb framför mig men med hjälp ska jag fixa det.

Ni hjälper mig varje dag!! Tack alla kära!!

Kram

Helene

då ordningen återställd och ryssen förpassad dit han hör hemma.

Är det inte så vi levt en stor av våra liv ? I kaos och total oordning i tron att det inte går att förändra. Och likheterna är större än så : När vi ber om hjälp så får vi hjälp ! Även mot ryssen !!

På olika vägar har jag blivit uppmärksammad på Looptroop Rockers nya album som heter "Professional Dreamers" " "Dedicated to everybody who's set their mind to living their dream "

Och ja, naturligtvis fastnade jag för den ! Och JA !! Jag lever min dröm idag ! Jag har möjlighet att göra i stort sett vad som faller mig in, självklart inom vissa ekonomiska begränsningar, men alkoholen begränsar mig inte längre. Och det är så viktigt för mig att påminna mig om det när vardagen lunkar på och allt går på slentrian. Livet är INTE slentrian för mig, det är en fin gåva jag fått tillbaka och som jag har en skyldighet att förvalta efter bästa förmåga. Jag hoppar på div knasiga saker som jag aldrig kunde tänka mig tidigare men det för mig framåt och jag känner att jag lär mig något nytt.

Jag är väldigt tacksam för att jag har fått ett öppet sinnelag och kan/törs leva mitt liv på ett annorlunda sätt mot tidigare.

Allt detta bara för att jag inte tar det första glaset ! Tänk så det kan bli !!

och alla hans j*vla crap-spam...
F*n för honom och hans j*vla hackande på VÅRAT forum!!!

Jag skulle vilja printa ut vartenda inlägg han har lagt upp, och fylla hans ändtarm med dom..

Nä!, jag är inte bitter...bara j*vligt förbannad..

/Berra

ja ryssen har kommit

Hej! :-)

Jodå, livet är gott. Jag känner mig fortfarande lite tilltufsad av förra veckans bakslag, men jag kommer mig.

Jag var och pratade med min samtalskontakt idag på förmiddagen och det var skönt. Han är bra - han har en förmåga att ställa frågor till mig som är så mitt i prick. Idag pratade vi ju naturligtvis om att jag reagerade så starkt på att maken hade dolt att han snusade och vad det kan tänkas betyda.

Till exempel så frågade han mig om jag anser att det inte får finnas några som helst hemligheter i en relation och var jag tycker att gränsen går för vad som är att ha en hemlighet. Det är klurigt... för det handlar om vad de eventuella hemligheterna handlar om... tror jag.

Jag är inte alls den svartsjuka typen, vilket kanske är tur eftersom maken har väldigt många nära kvinnliga vänner. Jag ser inga problem i att han inte berättar allt om vad han gör när han umgås med dem, och jag oroar mig inte över att han kanske träffar dem utan att jag vet om det.

Men när det nu däremot handlade om någonting som har med droger att göra så blev jag fullständigt punkterad av att inte få veta. Så inom det området klarar jag inte av att han har hemligheter. Eller ja - jag vet inte alls vad han pratar om när han är på behandlingshemmets träffar eller vad han och kuratorn pratar om. Och det känner jag inte heller något behov av. Så det är ju inte heller så att jag måste veta varenda detalj som har med hans rehabilitering att göra...

Så, vad var det då som gjorde att jag reagerade så starkt? Det kanske egentligen inte är på temat hemligheter utan snarare på temat beteendemönster? Hm...

Ja, ni märker ju... jag har inte tänkt färdigt på det här utan det mal omkring i skallen, och kommer väl att fortsätta med det ett tag. Hur som helst så är jag tacksam över att jag har en klok och varm samtalskontakt som lotsar mig genom det här. Han är guld värd.

/H.

hoppas livet är gott mot dej. Kramar / mt

att också du Adde är med i motståndet! Vi är många som behövs! Kram denna soliga, blåsiga dag när våren känns i luften/ mt

kan inte låta bli att le åt symboliken när ni duktiga skriver några rader fast ryssen försöker förstöra för oss !!

Är det inte så att vi alla i början av vår nykterhet har en lite ryss sittandes på axeln och försöker omvända oss ?!

Men trots motstånd fixar vi våra liv och kräver utrymme för våra åsikter !

Så bra ska det vara !!

... det är stort! / mt

Det är inte så bara att vakna, känna sig nöjd med att finnas till och bara ha småkrämpor att bekymra sig över. Inte så bara att slippa ägna halva dagen åt att komma över dåligt mående och dåligt samvete för drickandet kvällen innan. Inte så bara att slippa planera och ägna timmar av tänkande på om och hur det ska drickas ikväll. Inte så bara att det känns helt självklart just nu att alkoholen inte finns som ett alternativ.
/Fenix

Drygt två månader är ett jättekliv för självkänslan, hur känner du dig?
Tappat lite av motiveringen, haft svackor etc?

Viktigt är att hålla kvar i känslan varför jag valde att göra ett uppehåll,
och ännu viktigare är väl att redan nu att bejaka förändringarna...

Känner du skillnaden?
Lägger du tillräckligt med energi och tacksamhet över att det känns annorlunda/bättre idag?

Jag brukar lägga mycket eftertankar på att minnas när det var som värst, och hur känslan var när jag bestämde mig..
Det skulle inte vara någon "impulsgrej" utan vara en varaktigt lösning för ett längre tag framöver...

Och likt att heja på sitt egna fotbollslag, så tar jag parti för mitt val i både med och motgång,
och har ett resolut svar på alla frågor om mitt val av att fortsätta förhålla mig till alkoholen på MITT sätt..

Aldrig annars brukar jag vara så bestämd som när någon ifrågarsätter mitt anti-drickande,
jag brukar vända på frågan direkt och frågar dem om de är stolta över att vara en som dricker alkohol,
och hur de kan veta vad som är en "normal" nivå för just dem..

Jag vill få dem osäkra på känslan att de befinner sig inom ramen för vad som är "normalt"...
För det som är en hållbar nivå för en person, är det inte för den andre, vi är alla olika...

Några kan hälla i sig litervis i veckan, utan att må dåligt av det...
Andra (liksom jag..) kan inte ens smaka på den första droppen, för det betyder att portarna öppnar sig för ett oändligt missbruk utan slut...
Och jag är medveten om detta, och därför utsätter jag mig inte för riskerna..
Även om "risken" för att jag ska kunna hantera drickandet DEN GÅNGEN, och ha det trevligt utan ångest och skämma ut sig..
Jag vet att det kommer en andra gång också, och garantin för att den ska bli lika lyckad är nästan helt obefintligt...

Hur vet jag det då?, jo genom att tänka bakåt och se rimligheten till hur mitt brukande av alkoholen har bara ett mål, ..berusningen.
Och då spelar inte den sociala samvaron in ett enda skit, det är ju berusningen man vill åt, och den kommer att spela ut mig mot mina vänner..

Jag försöker tänka förnuftigt, och ibland kommer jag på mig själv att hjärnan försöker övertala mig att det inte är så farligt, det vore väl trevligt, det är du värd osv..
Den talar till mina känslor och undviker mina sunda tankar, men jag har lagt in ett "antivirus" i mina känslor som genast larmar om något försöker prata sig förbi sundhetstänkandet via något artificiellt kemiskt preparat...
Det är för övrigt samma typ av larm som förhindrar mig att bli förälskad i någon annan nu när jag redan är lyckligt gift,
jag kan tycka hon är både vacker, attraktiv och gullig, men tankarna stannar där, och "samtalet kopplas inte vidare" till brallorna...
På så sätt så slipper jag varje dag utsätta mig för tvivel och behöver rannsaka mig själv, värdera och poängsätta..

Jag har bestämt mig för att vara nöjd med det jag har, och försöka uppskatta livet som det är..
Men det är inte lätt i ett samhälle som kräver av oss att bli bättre, snabbare, effektivare, billigare osv...
Det känns som om vi måste hela tiden sträva efter att aldrig vara nöjd, sikta på stjärnorna, hamna på månen och vara missnöjda...

Jag har valt att stå på moder jord, vänja mig med att titta på stjärnorna och månen, och vara glad över att ha fast mark under fötterna...
Det har gungat alldeles för mycket tidigare...

Mors! Berra

Jag blir glad när jag läser att du hittar spåret till en äkta glädje! / mt

Tack för att du frågar! Det gick jättebra. Jag har hållit upp i tre veckor nu (drygt!). Tänker faktiskt inte så mycket på att dricka, utan är mer inställd på att jag inte ska göra det och då tar andra saker över som att kanske motionera och så. Den stora utmaningen blir ju sen när det blir tillställningar och andra sociala grejer. Där kommer jag nog ha nytta av den här sajten. Jag tyckte det var bra att läsa om dina erfarenheter, bland annat när du var i Idre.
//J

J, hur gick det på din resa med familjen?

Dag 65. Läser här varje dag.

Känslan sitter i.

Jag har börjat analysera lite kring mina gamla tankar, om rädslan för att inte kunna roligt utan ölen... Det är givetvis en liten utmaning att ha kul på det sättet, utan genvägen alkohol, men jag känner att jag närmar mig ibland och den känslan har ju en helt annat typ av äkthet i sig.

Tänker på er alla här, och läser allt ni skriver.